Slopat matkrav för serveringstillstånd

Fru talman! Sverige ska ha levande städer och ett företagsklimat i världsklass. Vi ska ha ett restaurang- och nöjesliv som får vår fantastiska huvudstad Stockholm och alla andra städer runt om i Sverige att vibrera.

Våra företagare i krog- och restaurangbranschen för människor samman, skapar mötesplatser och minnen för livet för familj och vänner. De är dessutom viktiga bärare av svensk mat- och dryckeskultur, och deras restauranger, barer och nöjesverksamhet är en förutsättning för att vi ska stärka vårt lands konkurrenskraft som en attraktiv besöks- och turistdestination.

Det finns tyvärr en hel del regler och byråkrati som hämmar de svenska krögarna i restaurang- och krogbranschen. De reglerna vill vi nu göra upp med för att förbättra företagsklimatet.

Matkravet för serveringstillstånd är ett sådant exempel. Serveringstillstånd medges nämligen endast om serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahåller lagad eller på annat sätt tillredd mat. Gästerna ska kunna erbjudas ett varierat utbud av maträtter. Efter klockan 23.00 får matutbudet begränsas till ett fåtal enklare rätter.

Det här är en förlegad reglering med rötter från 1800-talet som helt klart skapar onödigt krångel och kostnader för svenska restauranger och barer. Det innebär betydande kostnader och hinder för befintliga verksamheter. Det förhindrar också etablering av nya serveringskoncept, till exempel med ett ökat fokus på dryck eller att endast kunna erbjuda ett enklare utbud av mat tillsammans med alkoholhaltiga drycker.

Regeringen gör det nu därför lite enklare och lite friare för vanliga människor och företagare i Sverige. Framför allt gynnar det små och medelstora företag. Vi gör det genom att slopa kravet på matservering och eget kök för serveringstillstånd för såväl folköl som starkare drycker. Vi skrotar dessutom kravet på eget kök för serveringstillstånd vid cateringverksamhet. Dessa förslag minskar regelbördan och kostnaderna för företagen och sänker trösklarna för de entreprenörer som vill starta ny typ av verksamhet.

Regeringen bedömer att reformen kan minska kostnaderna för företagen med nästan 4 miljarder kronor per år genom bland annat minskad administration och minskat matsvinn. De resurserna kan nu i stället användas för att utveckla verksamheten, öka lönsamheten och stärka konkurrenskraften i branschen. Det påverkar också så många som 14 000 företag, och flera hundra serveringsställen bedöms tillkomma till följd av regelförenklingarna.

Fru talman! De flesta uppskattar säkert och tycker att det är en fördel om det finns mat när man ska ta en öl eller dricka ett glas vin. För den som gärna avnjuter mat till vinet eller sill till nubben finns det förstås ingen anledning att känna oro. Det kommer naturligtvis fortsatt att kunna serveras mat till ölen eller vinet.

På ungefär 3 600 pubar, barer, sportbarer, nöjeskrogar och nattklubbar har drycken en central roll, och där finns maten mest i bakgrunden för att leva upp till reglerna. Men det finns betydligt fler restauranger, över 10 500, som har just matupplevelsen som huvudverksamhet. Det är endast de förstnämnda företagen som kommer att påverkas av det slopade matkravet. Den andra verksamheten kommer att finnas kvar.

Fördelen med reformen är att det öppnas många nya möjligheter. När vi kristdemokrater och regeringen nu slopar matkravet för serveringstillstånd öppnar det för nya typer av mötesplatser som vinbarer och ölträdgårdar som vi känner dem från Tyskland och andra delar av Europa.

Vi ser nu till att man i sommar inte längre behöver laga mat för att servera en öl eller ett glas vin. Man behöver inte heller erbjuda sittplats inne för att få servera en kall öl ute.

Vi förtydligar att det inte längre kommer krävas sittplatser inomhus för att få serveringstillstånd för en uteservering.

Vi tar dessutom bort föråldrade bestämmelser om drinkbarers utformning. De får i dag endast ta i anspråk en mindre del av serveringsställets yta och ska vara belägen i nära anslutning till matsalen.

Fru talman! Regeringen bedömer, utifrån Förenklingsrådets beräkningar, att förslagen endast får begränsade konsekvenser för folkhälsan. Men givetvis ska reformen följas noga och utvärderas av våra myndigheter ur både ett näringslivsperspektiv och ett socialt perspektiv.

Jag är väldigt glad över att vi i dag kan fatta beslut om små regelförenklingar som kommer att göra stor skillnad för svenska småföretagare, kulturverksamheter, företagande och konkurrenskraft såväl i vår vackra huvudstad Stockholm som runt om i landet.

Många verksamheter vill bedriva servering men har hittills hindrats av kostsamma och ibland oproportionerliga krav. Det är inte rimligt. Ett starkt samhälle byggs inte av onödig detaljreglering utan av tydligt ansvar kombinerat med krav.

Vi kristdemokrater tror på Sverige och den svenska besöks- och restaurangnäringen. Därför röstar vi i dag bifall till att slopa matkravet, och vi yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar.

Hur man når det målet har förändrats över tid, och det bör förändras i takt med tiden för att kunna fortsätta att fungera som ett legitimt skydd för folkhälsan. Men alla förändringar av alkohollagstiftningen bör göras varsamt och med stor omsorg om dem som riskerar att drabbas av förändringarna på ett negativt sätt.

I dag har vi förslag till ny lagstiftning på bordet. Dagens regelverk för serveringstillstånd har länge setts som krångligt, och det har kritiserats för att det tillämpas olika i olika kommuner.

Det var därför som den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som fick namnet En trygg uppväxt utan alkohol, tobak och nikotinprodukter. Den utredningen kompletterades sedan med ett tilläggsdirektiv om lustgas så att det blev En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas. Det var en bra titel, och det var en bra utredning som ringade in folkhälsopolitikens kärnfråga genom ett väldigt tydligt barnperspektiv.

Utredningen lade fram kloka och väl avvägda förslag som gjorde det tydligare hur alkohollagstiftningen skulle tillämpas och som innebar förenklingar av den meny som en restaurang måste kunna tillhandahålla. Allt detta slängde Tidöregeringen i papperskorgen. Och det må så vara; det är inte första gången, och det lär inte bli sista gången, som en regering inte fullföljer förslag från en utredning som en tidigare regering har tillsatt.

Det behöver dock sägas i dag att den proposition som nu ligger på riksdagens bord är ett hafsverk. Den är framtagen av ett rådgivande organ på Tillväxtverket. Förenklingsrådet, som har tagit fram utredningen, har som sitt uppdrag att göra det enklare för företagen. Förenklingsrådet har ingen kompetens på folkhälsoområdet och har inte heller hämtat in den kompetensen i form av någon sakkunnig i utredningen, och det märks. Förslaget har blivit hårt kritiserat av en rad remissinstanser för att det helt och hållet utgår från näringslivets intressen och inte alls har något folkhälsoperspektiv.

Förslaget innehåller ändå en beräkning av effekterna av ökad tillgänglighet till alkohol utifrån den beräkningsmodell som FN brukar använda. Beroende på antagandet om hur stor ökning av alkoholkonsumtionen den nya lagstiftningen kommer att leda till kan vi förvänta oss en ökning av dödligheten med mellan 11 och 19 personer per år. Vi kan också förvänta oss mellan 1 350 och 2 400 fler alkoholrelaterade sjukhusinläggningar per år. Kostnaden för produktionsbortfall till följd av detta kommer att motsvara mellan 71 och 127 miljoner kronor årligen.

Sjukdom och död verkar dock inte vara en särskilt viktig fråga för Tidöregeringen. Inte heller barn verkar vara någon särskilt viktig fråga för Tidöregeringen. Att skydda barn och ungdomar från alkoholens skadeverkningar skulle annars kunna sägas vara själva kärnan i en ansvarsfull folkhälsopolitik. Men regeringen avfärdar de remissinstanser som påtalar bristen på barnperspektiv med att säga att åldersgränserna och detaljhandelsmonopolet förblir oförändrade.

Vi socialdemokrater konstaterar att barn lever i samma verklighet som vi vuxna. När det sker en stor förändring av alkoholpolitiken och när tillgången till alkohol ökar påverkar det barnen. Det kommer att påverka barn när det serveras alkohol på fler uteserveringar och på platser som tidigare har varit fredade från alkoholservering, som badhus och minigolfbanor.

Det kommer i allra högsta grad att påverka barn när vuxna i deras närhet möter en ökad tillgång till alkohol och därmed får fler tillfällen att dricka mer. Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har drygt 20 procent av alla barn i Sverige, upp till 430 000 barn, någon gång under uppväxten haft minst en förälder med alkoholproblem. 15 procent, 320 000 barn, har påverkats negativt av att ha vuxit upp med en förälder med alkoholproblem. Det är rimligt att tro att den här lagstiftningen kommer att påverka barnen.

Vi socialdemokrater menar att bristen på folkhälsoperspektiv, bristen på barnperspektiv och bristen på konsekvensanalyser gör att de föreslagna förändringarna bör följas upp i särskild ordning, både på kort och på lite längre sikt.

Fru talman! Med den nya lagstiftningen minskar företagens investeringskostnader eftersom det inte kommer att krävas vare sig kök, porslin, stolar eller bord, råvaror eller kockar för att servera alkohol. Man kan anta att det kommer att leda till en prissänkning på alkohol. Frågan är vad det innebär för de restauranger som har ambitionen att servera bra mat men som också lockar gäster som nöjer sig med ett glas vin. Hur dyr måste maten bli när det öppnar en ölhall i lokalen bredvid som tack vare de minimala investeringskostnaderna kan sälja öl till mycket lägre pris?

Frågan är hur många restauranger som kommer drivas till konkurs till följd av den nya lagstiftningen. Den analysen saknas också i förslaget.

Lägg därtill att restaurangbranschen redan i dag är en bransch där det förekommer en hel del ekonomisk brottslighet, utnyttjande av arbetskraft och kopplingar till organiserad brottslighet. Både Ekobrottsmyndigheten och Brottsförebyggande rådet har konstaterat att nätverkskriminella är klart överrepresenterade inom restaurangbranschen. Flera remissinstanser varnar för att kriminaliteten i krogbranschen kommer att öka när det blir enklare att tjäna pengar på alkoholservering. Men risken för att konkurrensen kommer att snedvridas på bekostnad av seriösa och skötsamma företag verkar inte heller vara en särskilt viktig fråga för Tidöregeringen.

Fru talman! Låt mig avslutningsvis säga några ord om cateringverksamhet. Cateringföretag ska enligt förslaget kunna servera mat för att få permanent alkoholtillstånd. Däremot kommer det inte längre att finnas krav på kök och matservering för tillfälliga serveringstillstånd för slutna sällskap. Med andra ord kommer lagen att ge utrymme för att tillåta catering av enbart alkohol. Det är en helt ny affärsmöjlighet som den nya lagstiftningen öppnar upp för.

Det innebär att enskilda kommuners tillämpning av lagen kommer att få stor betydelse. Vi socialdemokrater anser att det vore ytterst olyckligt om vi fick se en utveckling mot catering av spritfester. Det skulle öka risken för medicinska och sociala skador, och det skulle utmana detaljhandelsmonopolet.

Fru talman! Det förslag vi har på bordet i dag innebär stora förändringar av den svenska alkoholpolitiken. Förslaget innehåller ingen djupare analys av vilka konsekvenser det kan få för folkhälsan, för barnen, för detaljhandelsmonopolet och för den allmänna ordningen och säkerheten i det offentliga rummet eller vad gäller kriminaliteten i en redan hårt kriminellt belastad bransch. Det är analyser som hade behövts.

Vi socialdemokrater anser att de föreslagna förändringarna kan jämföras med den nya lagen om så kallad gårdsförsäljning. Den reformen genomförs med en prövotid på sex år. Därefter ska reformen utvärderas för att se om den ska förlängas. Vi anser att den här lagen borde införas med en prövotid på två år för att sedan kunna utvärderas inför en förlängning. Det skulle ge oss en betydligt större rådighet över folkhälsopolitiken än det förslag som ligger på bordet i dag.

Fru talman! Jag står bakom Socialdemokraternas båda yrkanden men yrkar bifall endast till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Karin Sundin för anförandet!

Mycket av anförandet handlade om alkoholens skadeverkningar och målet om att minska alkoholens skador. Det är vi alla här givetvis överens om. Karin Sundin framförde också generell kritik mot att regeringen inte följer upp Socialdemokraternas förslag till beslut, och det är väl någonstans naturligt att göra när man sitter i opposition.

Det jag dock inte förstår efter att ha lyssnat på ledamotens anförande är exakt vad som kommer att bidra till de problem som hon pratar om – att allt skulle bli värre.

Christian Carlsson från Kristdemokraterna redogjorde väldig väl för vilka fördelar förslaget kommer att medföra för stadslivet, för näringarna och för individens möjlighet att njuta av den lagliga alkoholkonsumtionen. Situationen är också den att det inte finns något parti i Sveriges riksdag som är för att förbjuda alkoholkonsumtion för vuxna. Även Socialdemokraterna är helt överens om att vuxna ska få konsumera alkohol, även på uteserveringar och på restauranger.

Då blir frågan: Vad är det som konkret kommer att bli värre om just matkravet tas bort? De övriga reglerna kvarstår, men det kommer att vara en mindre administrativ börda. Det är inte direkt köer nu till vartenda serveringsställe som finns. Det finns alltså inget belägg från Karin Sundins sida för ert resonemang om att allmänheten kommer att vilja konsumera mer och mer alkohol bara för att utbudet ökar i form av att man gör det lättare att servera alkohol. Detta är min fråga inledningsvis.

Vi socialdemokrater ser absolut fördelar med att förenkla dagens lagstiftning. Det var därför den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning för att se över regelverket.

Vi anser dock att en ansvarsfull folkhälsopolitik inte bara ser till fördelarna utan faktiskt också försöker analysera konsekvenserna av negativ art. Det vi tydligt vill påtala är att underlaget till denna förändring av lagstiftningen har ytterst få analyser vad gäller negativa konsekvenser av en förändrad lagstiftning.

Precis som jag tidigare lyfte fram finns det flera sådana. Det är en väl beforskad sanning att ökad tillgång till alkohol också ökar konsumtionen. Det slår bland andra WHO och FN fast.

Också Förenklingsrådets egen utredning pekar väldigt tydligt på vilka konsekvenserna av en ökad tillgång kan tänkas bli. Det var det jag lyfte fram i mitt anförande när jag påtalade, med citat ur Förenklingsrådets egen rapport, att de förändringar i lagstiftningen som i dag ligger på bordet förväntas leda till en ökad dödlighet, beroende på hur man räknar, med mellan 11 och 19 personer per år. De förväntas också leda till mellan 1 350 och 2 400 fler alkoholrelaterade sjukhusinläggningar per år. Kopplat till detta finns också beräkningar av kostnaderna för produktionsbortfall.

Detta är vedertagna sanningar. Jag förstår att Tidöpartierna inte vill ta dem på allvar, men de finns i Förenklingsrådets egen utredning inför detta förslag. Vi tycker att det är ansvarsfullt att också påtala de negativa effekterna av en förändrad lagstiftning.

Fru talman! Jag tackar Karin Sundin för svaret.

Nyckelorden här var verkligen att det beror på hur man beräknar. Å ena sidan säger Socialdemokraterna att det inte finns underlag för det här beslutet. Å andra sidan pratar man om att det finns underlag som visar att fler kommer att dö. Det är givetvis inte en sanning, för det grundar sig, återigen, på antagandet att fler kommer att konsumera alkohol när man tar bort matkravet.

Karin Sundin talar väldigt väl om problemen med ökad alkoholkonsumtion – absolut! Men man pratar inte om vad problemet med just det slopade matkravet kommer att vara, och det är faktiskt det debatten handlar om. Det är det vi kommer att besluta om i dag.

Man pratar också om att ökad tillgång ökar konsumtionen – okej. Man menar att detta ökar tillgången, vilket i sin tur ökar konsumtionen. Varför säger man då i samma anförande att man vill lätta på reglerna? Det första ledamoten sa när hon svarade på min fråga var att man vill lätta på reglerna. I andra meningen sa hon att regellättnader leder till ökad tillgång och ökad dödlighet. Detta är ett resonemang som inte går ihop.

Nej, jag tycker att Tidösidan har landat mycket vettigare här. Vi är alla överens om att man ska få konsumera alkohol under lagliga former om man är en vuxen människa. Och om man nu får göra det ska vi inte begränsa det genom administrativa bördor. Då ska det vara åldersgränser, information med mera som gäller.

Om man ska få konsumera alkohol på ett ställe – och alla är överens om att man ska få göra det – ska vi inte göra det krångligare för det stället och för den konsument som ska göra det.

Jag skulle vilja rekommendera ledamoten att 1) läsa utredningen, 2) läsa regeringens proposition, 3) ta del av remissvaren och 4) ta del av alkoholforskningen. Där finns det tydliga svar: Ökad tillgång till alkohol leder till ökad konsumtion av alkohol. Sedan kan man räkna på i hur stor utsträckning den gör det. I beräkningarna av vad detta kan tänkas få för konsekvenser, utifrån den lagstiftning som ligger på bordet i dag, är spännvidden mellan 11 och 19 fler dödsfall på grund av alkohol.

Vi säger att det behövs förändringar men att man också behöver också följa upp de negativa konsekvenserna av detta. Det är skälet till att vi lägger fram ett tydligt förslag om att denna lagstiftning ska följas upp i särskild ordning.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för inlägget.

Det är väldigt kritiska ord från Socialdemokraterna om den här reformen. Jag tror att de som lyssnar på debatten, om de inte lyssnar väldigt noga på själva orden som ledamoten säger, kan få intrycket att Socialdemokraterna är emot reformen. Detta är dock en reform som Socialdemokraterna kommer att rösta för här i riksdagen. Man har inget eget förslag utan kommer att rösta för reformen. Det är under punkt 1 i betänkandet som själva lagändringarna sker.

Jag har egentligen två frågor. Den ena är en kontrollfråga, väldigt enkel, och den lyder så här: Tycker Socialdemokraterna att man ska kunna ta en pilsner på ett ställe som inte också kan leverera en pommestallrik? Det är en väldigt enkel fråga, en ja-eller-nej-fråga.

Den andra frågan är: Om ni tycker det, varför framgår inte det lite tydligare i Socialdemokraternas anförande här i kammaren i dag? Och om ni inte tycker det, varför är ni då för reformen? Varför är Socialdemokraterna för en reform som de argumenterar så hätskt emot?

Det är alltså egentligen två frågor: Tycker Socialdemokraterna att man ska få ta en pilsner utan en pommestallrik? Och om man inte tycker det, varför är man då för reformen?

Ja, Socialdemokraterna tycker att man ska kunna ta sig ett glas vin eller en öl utan att behöva ta in en pommestallrik.

Jag konstaterar att vi i dagens debatt i denna kammare har gott om företrädare för Tidöpartierna som sjunger reformens lov. Vi ser att det också finns en rad problem kopplade till en förändrad lagstiftning som ökar tillgängligheten till alkohol. Vi anser att det är ansvarsfull politik att inte bara belysa de positiva effekterna av en förändrad lagstiftning, som exempelvis du själv har gjort. Det är många som talar för reformen, men det är ytterst få som påtalar att det faktiskt också finns negativa konsekvenser och att dessa negativa konsekvenser behöver följas upp.

Det är det vi säger: Den här lagstiftningen behöver följas upp för att vi ska se hur konsekvenserna faller ut och om vi utifrån detta behöver förändra lagstiftningen framöver.

Det är ändå ganska mycket som står på spel. I utredningen och i propositionen finns beräkningar av ökade skador på grund av ökad alkoholkonsumtion i form av dödsfall, alkoholrelaterade sjukhusinläggningar och ökade samhällskostnader. Detta behöver faktiskt belysas.

Fru talman! Tack till ledamoten Sundin för det svaret!

Jag lyssnade tidigare i debatten på bland annat replikskiftet med Sverigedemokraterna och även inlägget från Kristdemokraterna av utskottets ordförande. Båda belyste att det finns faror med alkoholkonsumtion. Där finns det ingen konfliktlinje i svensk politik. Detta är vi alla överens om.

Det är också så, och det vet ledamoten egentligen, att riksdagen följer upp saker hela tiden. Att följa upp och granska är en av de roller riksdagen har. När det gäller alkoholfrågan har vi både myndigheter och forskare som gör detta. Det kryllar av människor som följer upp den lagstiftning vi tar fram, precis hela tiden. Det råder ingen brist på människor som följer upp alkoholpolitik i Sverige från både ena och andra hållet.

Jag har förstått att det är viktigt för Socialdemokraterna att ha mer uppföljning. Det har gått fram. Jag tror att de som tittar på denna debatt också har förstått det. Men jag är ändå lite intresserad: Det verkar ju som att Socialdemokraterna lite motvilligt går med på den här reformen. Jag kan tänka mig att det beror på att den är ganska populär. Om människor på stan får frågan om de tycker att man ska få ta en öl eller ett glas vin utan att också kunna beställa in en pommestallrik tror jag nog att de flesta säger ja.

Känslan man får när man tittar på debatten är att Socialdemokraterna går med på dessa liberaliseringar lite motvilligt. Därför är min fråga till ledamoten Sundin om hon kan ge några exempel på andra liberaliseringar som Socialdemokraterna skulle vilja se när det kommer till alkoholpolitiken. Om man köper de principiella argumenten för det här förslaget är ju de gällande också för andra potentiella liberaliseringar.

Vi har ju hört om era utvärderingar och uppföljningar nu. Det behöver vi inte höra en gång till. Men det vore intressant att höra: Har Socialdemokraterna andra förslag för ett lite friare och mer liberalt krogliv i Sverige?

Jag tänker att den här debatten handlar om en specifik lagstiftning som syftar till att förenkla reglerna för serveringstillstånd för alkohol. Jag tänker att det finns gott om företrädare i Sveriges riksdag som vill ha en liberalisering av alkohollagstiftningen. Vi socialdemokrater menar att en ansvarsfull alkoholpolitik faktiskt innebär att man tittar på både positiva och negativa konsekvenser av förändrad lagstiftning.

Ledamoten lyfter fram att det inte råder någon brist på uppföljning av beslut som fattas i riksdagen. Då skulle vi kunna ställa motfrågan om varför Tidöpartierna i så fall menar att det var ansvarsfullt att i frågan om gårdsförsäljning faktiskt införa precis en sådan prövotid på sex år. Då kan man se hur lagen faller ut och utvärdera huruvida man kan gå vidare med lagen. Det tyckte man var relevant gällande gårdsförsäljning. Vi socialdemokrater menar att det vore relevant också när det gäller förändring av alkoholtillstånd.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Karin Sundin för anförandet.

När jag lyssnade på anförandet hörde jag alla de negativa aspekterna lyftas fram om avskaffande av matkravet. Det kommer att leda till ett ökat drickande, fler utsatta barn och ökade skador på folkhälsan, och det kommer att trigga fler oseriösa näringsidkare inom restaurangbranschen.

Utredningen gjord av Förenklingsrådet kallas för ett hafsverk av ledamoten. I stället hänvisas det till den utredning som Socialdemokraterna lät genomföra om en trygg uppväxt utan alkohol, tobak och lustgas. I den utredningen diskuterades just matkravet. Där lade man fram två förslag till förändringar.

Det ena förslaget var att man skulle ta bort kravet på ett varierat utbud av maträtter, vilket i de flesta kommuner tolkas som åtminstone nio olika maträtter, och i stället ställa krav på att man ska servera ett flertal olika maträtter. Det andra förändringsförslaget var att inte ställa krav på att servera mat fram till klockan 23 på kvällen utan i stället till klockan 22 på kvällen. Det är alltså fråga om små modifieringar av befintlig lagstiftning.

Nu har ledamoten argumenterat emot hela förslaget, men ändå kommer S att rösta för det. Därför har jag en fråga, fru talman: Varför står Socialdemokraterna bakom den nya lagstiftningen när ledamoten i sitt anförande så tydligt argumenterar emot den?

Vi tyckte att förslagen som lades fram i den tidigare utredningen om en trygg uppväxt utan alkohol, tobak och lustgas var bra. Men det har gått en tid, och det ställs tydligare krav på att vi behöver förändra lagstiftningen. Vi tycker att det är dags att göra de förändringarna. Det är många år sedan utredningen tillsattes, och det är dags att vi gör förändringar i lagstiftningen.

Men vi tycker att man i processen som har lett fram till det förslag som ligger på riksdagens bord i dag i alldeles för liten utsträckning har analyserat de potentiella negativa konsekvenserna av förändringarna. Förenklingsrådets förslag innebar, och det vi har att ta ställning till i kammaren i dag, en unison lovsång till näringslivets förenklade förutsättningar att kunna bedriva alkoholservering på ett lönsammare, enklare och mer tillgängligt sätt.

Det är bra med förenklingar, men vi måste också titta på de potentiellt negativa konsekvenserna. Därför har vi landat i att vi står bakom förändringarna, men de behöver följas upp på precis samma sätt som riksdagen har sagt att gårdsförsäljningen innebär risker som utmanar den svenska folkhälsopolitiken. Därför ska vi följa upp den reformen efter sex år. Vi menar att det vore rimligt att göra samma uppföljning när det gäller den här reformen. Det tycker vi är ett ansvarsfullt sätt att se på frågan, som tar hänsyn till både näringslivets behov och till folkhälsan.

Jag hör inte många ord om folkhälsa från andra talare i debatten, utan det handlar om hur trivsamt och trevligt det kommer att bli.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får påminna ledamoten om att även i replikskiften tala via talmannen.)

Fru talman! Jag noterar att ledamoten säger att förslagen i utredningen om en trygg uppväxt utan alkohol, tobak och lustgas var bra. Min personliga bedömning är att förslagen var urdåliga. Det var fråga om minimalistiska förändringar av den befintliga lagstiftningen.

Vem vet hur många maträtter en restaurang, pub eller vinbar ska servera om man går från ett varierat utbud till ett flertal olika maträtter. Går det från nio maträtter till åtta maträtter, eller går det från tio maträtter till sex maträtter? Ingen vet, men förändringen var minimalistisk.

Den andra förändringen med att inte nödvändigtvis servera mat fram till klockan 23 på kvällen utan att man kan avsluta redan klockan 22 var en ännu mer minimalistisk förändring.

Nu säger ledamoten att det var bra förslag. Men varför har Socialdemokraterna valt att inte yrka avslag på motionen och i stället väcka en följdmotion om de förändringar som man egentligen tycker är bra? För alla dem som har lyssnat på ledamotens anförande i talarstolen var ju det en sågning av den nya lagstiftningen, en sågning av ett borttagande av matkravet, en sågning av att låta näringslivet få lite friare tyglar och lite lägre kostnader. Det är svårt för mig att få ihop bilden från Socialdemokraterna.

Man anar att det är en form av dubbelspel som sker här, där man egentligen tycker en sak men röstar på en annan därför att man ändå uppfattar att folkviljan överlag anser att det är rätt vettigt att ta bort matkravet. Man kan möjligen kalla det för hyckleri, men det vågar jag förstås inte göra.

Eftersom man ändå kommer att stå bakom förslaget har jag en avslutande fråga till ledamoten: Vilka positiva effekter ser Socialdemokraterna av ett avskaffande av matkravet?

De positiva konsekvenserna av förslaget är att det blir enklare för restaurangbranschen att förhålla sig till serveringsreglerna. I mycket av den beskrivning som har framkommit i kammaren kommer det att bli utrymme för fler trivsamma och trevliga tillfällen att njuta av alkohol i Sommarsverige i år. Det är de positiva sidorna av förslaget.

Vi menar att det är tid för förändring, och vi behöver förändra kraven för att få alkoholtillstånd.

Det jag ville såga är underlaget som ligger till grund för förändringen. Det hade behövts en betydligt mer genomgripande analys av de negativa konsekvenserna. Det hade varit på sin plats att ta ansvar för frågan ur både ett näringslivspolitiskt perspektiv och ett folkhälsopolitiskt perspektiv. Men när det inte har gjorts säger vi: Låt oss i den här frågan göra som vi gjorde när det gäller gårdsförsäljning, nämligen att vi i särskild ordning följer upp lagstiftningen för att se eventuella negativa konsekvenser för folkhälsan och utifrån resultatet fatta beslut om vägen framåt.

Det är inget konstigt. Det var så vi sa när det gäller gårdsförsäljningen. Då tyckte riksdagen, också Tidöpartierna, att det fanns anledning till varsamhet. Vi anser att det finns anledning till varsamhet också när det gäller restaurangernas förutsättningar att servera alkohol under betydligt friare former.

Fru talman! Tryggt, fritt och svenskt – det är ledorden som mitt parti och jag går till val på. Det är en ädel vision, som den rödgröna sidan tyvärr har motarbetat på punkt efter punkt.

I dag diskuterar vi en fråga som i det sammanhanget såklart är väldigt liten. Men det handlar ändå om just frihet i vardagen, som är så viktig. Det handlar om vilka regler som ska gälla vid serveringstillstånd. Bakgrunden till propositionen är att det har funnits regler för detta som varit väldigt illa avvägda.

Nu har vi hört debatten här i kammaren, men jag vill ändå påminna om att vi alla är överens om att vuxna människor ska få konsumera alkohol i Sverige på ett lagligt sätt. Man kan tycka vad man vill om det, men det är inget parti i Sveriges riksdag som tycker något annat. Det ska man ha med sig.

Vi är också överens om att det ska finnas lagliga sätt att tillgodose den efterfrågan. Och slutligen är vi överens om att det ska finnas begränsningar i den här näringen. Frågan som uppstår utifrån den här debatten blir: Vilka begränsningar i så fall? Åldersgränser är rimliga. Begränsningar av marknadsföring är rimliga. Langningsförbud är rimligt. Och Systembolaget spelar en roll, även om det generellt finns mer meningsskiljaktigheter när det gäller det.

Är det då rimligt att verksamheter som vill servera alkohol till vuxna som vill konsumera alkohol, återigen helt lagligt, ska åläggas en administrativ börda som försvårar för alla inblandade utan att det på något tydligt sätt minskar de skador som alkoholen ändå innebär? Nej, det är inte rimligt. Därför kommer vi i dag att slopa matkravet för servering av alkohol.

Vänstersidan är emot. Jag hade nästan kunnat förstå att de var emot om matkravet på något sätt låg på konsumenten. Det hade såklart fortfarande varit helt orimligt, men det hade i alla fall funnits en viss logik i det: att man måste äta mat för att få konsumera alkohol. Då skulle vi kunna prata om något slags folkhälsoperspektiv i det. Det kan tänkas att konsumenten dricker mindre alkohol totalt eftersom man också äter och att skadorna som uppstår under själva alkoholförbränningsprocessen på något sätt dämpas om man kombinerar alkoholen med mat. Men så är inte fallet. Vänstersidan är bara emot, på ett sätt som ska försvåra för vanliga människor.

Återigen: Därför kommer vi att slopa denna relik från det socialistiska Sverige. Därför kommer vi att ta bort matkravet för servering av alkohol och minska den administrativa bördan för alla inblandade.

Fru talman! Samhället ska vara hårt mot kriminella, mot fuskare och mot andra elakartade samhällsaktörer. Men det ska vara fritt och tillmötesgående för helt vanliga, hederliga människor.

I dag är vi med och skapar ett lite friare Sverige. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Det var ett så kort anförande av den föregående talaren att jag knappt hann ta mig upp hit.

Fru talman! Miljöpartiet välkomnar delar av regeringens proposition om slopat matkrav för serveringstillstånd, eftersom dagens regelverk inte alltid är ändamålsenligt.

Sverige ska ha en alkoholpolitik som bygger på folkhälsa, ansvar och skydd. Det ska inte vara vem som helst som får servera alkohol. Det ska ställas höga krav på ordning och nykterhet, på kontroll, på tillsyn och på att alkohol inte serveras till minderåriga eller personer som är märkbart berusade.

Det betyder dock inte att varje del av dagens lagstiftning är väl utformad. Ett tydligt exempel är kravet på att alkoholservering ska vara kopplad till matservering och ett eget kök. Det kravet har i praktiken blivit både krångligt och dyrt och är ibland ganska verklighetsfrånvänt. Det kan vara ett stort hinder för små och nya verksamheter. Att bygga ett restaurangkök innebär stora kostnader. Det förutsätter lokaler, investeringar, utrustning, personal och livsmedelshantering – även när det egentliga syftet med verksamheten inte är att driva restaurang utan till exempel en mindre bar, ett mikrobryggeri, en vinkällare eller en verksamhet där dryckeshantverket står i centrum.

Miljöpartiet menar att det ska vara möjligt att ha en strikt och ansvarsfull alkohollagstiftning och samtidigt kunna ta bort regler som inte längre fyller sitt syfte.

Fru talman! Det är viktigt att vara tydlig med vad frågan faktiskt handlar om. Matkravet innebär inte att den som dricker alkohol också måste äta maten. Det innebär att det ska finnas mat att beställa. I många fall har det lett till ganska konstlade lösningar, där maten finns mest för att uppfylla lagens krav och inte för att den efterfrågas av gästerna eller är en naturlig del av verksamheten.

Målet med alkohollagen ska vara att förebygga överservering, minska alkoholens skadeverkning och upprätthålla god ordning och kontroll. Det är där kraven ska vara starka. Det är där tillsynen ska vara tydlig. Det är där kommunerna ska ha verktyg för att säga nej och för att ingripa och dra tillbaka tillstånd när verksamheter inte sköter sig.

Fru talman! Alkoholbranschen har förändrats. På många platser i Sverige växer småskaliga bryggerier, lokala producenter och hantverksmässiga dryckesverksamheter fram. Det handlar ofta om mindre aktörer, ibland ekologiska och ofta lokalt förankrade, som bidrar till en mer varierad dryckeskultur och till lokalt företagande.

Det finns också nya sätt att organisera verksamheter. Mikrobryggerier kan till exempel vilja samarbeta med foodtruckar eller andra. En mindre bar kan vilja ha ett begränsat men seriöst utbud utan att behöva driva full restaurang. En dryckesproducent kan vilja erbjuda provsmakning eller servering i en miljö där hantverket står i centrum. Det är inte rimligt att lagstiftningen i onödan ska tvinga sådana verksamheter att bygga upp en restaurangverksamhet som de egentligen inte ska bedriva.

Dock måste tillsynen fortsatt vara stark och ansvaret tydligt, även om regelverket moderniseras. Det är också viktigt att vi följer upp reformen. Om tillgängligheten ökar, om tillsynen försvåras eller om alkoholrelaterade problem ökar måste politiken vara beredd att agera.

Fru talman! Det finns en del i propositionen som vi i Miljöpartiet inte kan ställa oss bakom. Det gäller förslaget att ta bort kravet på eget kök för cateringverksamhet. Här delar vi den oro som lyfts upp i reservationen från Socialdemokraterna. När regeringen samtidigt tar bort matkravet för tillfälliga serveringstillstånd i slutna sällskap uppstår en risk för otydlighet. Det kan bli svårare att dra gränsen mellan catering, som faktiskt handlar om matservering, och upplägg som i praktiken skulle kunna närma sig leverans och servering av enbart alkohol.

Catering är något annat än en bar, ett bryggeri eller en restaurangliknande verksamhet där kommunen prövar en lokal och en fysisk serveringsmiljö. Med catering handlar det om tillfälliga platser, slutna sällskap och mer varierade former. Då behöver reglerna vara särskilt tydliga.

Miljöpartiet menar därför att det är rimligt att behålla kravet på eget kök för cateringverksamhet. Det är en avgränsad men viktig invändning mot propositionen.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! I dag debatterar vi propositionen om ett slopat matkrav för serveringstillstånd. Det handlar om frihet för företagare, om rimligare regler och om ett modernare Sverige. Låt oss vara ärliga: Det nuvarande regelverket bygger på en syn på restaurang- och nöjeslivet som helt enkelt hör hemma i en annan tid.

Staten har i praktiken sagt till människor som vill öppna barer, cocktailbarer, vinbarer eller små bryggerier: Ni får lov att servera alkohol, men bara om ni samtidigt bedriver köksverksamhet enligt våra specifikationer. Ingen kund behöver efterfråga maten, och därför behöver ni inte servera någon mat. Men kostnaden för köket ska i alla fall betalas.

Det har inte varit rimligt och är inte rimligt. I nästan hela Europa fungerar det faktiskt annorlunda. I länder som Danmark, Tyskland, Nederländerna, Spanien och Italien finns pubar, vinbarer och små serveringsställen utan krav på matservering. Där utgår lagstiftningen från ordning, ansvarstagande och tillsyn, inte från hur många varmrätter som finns på menyn.

Sverige har i stället byggt upp ett system där småföretagare tvingas investera hundratusentals kronor i köksutrustning som de egentligen inte vill ha och inte behöver – bara för att uppfylla ett meningslöst formellt krav. Vi har dessutom fått en ordning där kommunerna gör helt olika. Osäkerheten för entreprenörerna blir uppenbar, och kreativa koncept stoppas innan de ens hunnit starta.

Fru talman! Detta är inte en fråga om att montera ned svensk alkoholpolitik. Det är viktigt att säga, givet oppositionens alarmistiska retorik. Åldersgränserna finns kvar. Kraven på lämplighet finns kvar. Möjligheten att ingripa mot överservering finns kvar. Även kommunernas tillsyn finns kvar. Det som tas bort är ett stelbent detaljkrav som inte fyller någon funktion i praktiken.

Fru talman! Sanningen är den att Sverige behöver fler småföretag, inte fler hinder för småföretagande. Den här reformen gör verklig skillnad för människor som vill skapa något alldeles eget, kanske någonting helt unikt. De kanske vill öppna en liten jazzbar, ett lokalt bryggeri, en vineria, ett ciderhus eller ett kulturkafé med kvällsservering. För många av dessa verksamheter innebär inte alkoholen något problem, utan det är investeringskostnaden och regelbördan som är de absoluta hindren och som ser till att dessa drömmar aldrig uppfylls. Ett kök kostar pengar. Ventilationen kostar pengar. Anpassningarna av lokalen och den storlek som krävs kostar pengar. Även tillståndsprocesserna kostar pengar.

Det är de små aktörerna som har drabbats absolut hårdast. De stora kedjorna har alltid klarat administrationen. Så här ser det ut på alla marknader. De stora kedjorna kan anställa jurister och konsulter och kan svara på alla enkäter. Men för den lilla entreprenören, den kreativa företagaren som vill testa och erbjuda ett helt nytt koncept, sätter reglerna stopp. Därför är det här också en frihetsreform för det lokala näringslivet.

Fru talman! Det har också framförts farhågor om ökad alkoholkonsumtion. De ska naturligtvis tas på allvar – alkoholpolitik är ett område där samhället måste agera ansvarsfullt. Men det är viktigt att hålla på proportionerna. Den analys som ligger bakom propositionen pekar på nästan obefintliga förändringar av den totala konsumtionen. Samtidigt finns det faktiskt ingenting som tyder på att det är just matkravet i sig som är avgörande för ordning och nykterhet. Forskningen visar snarare att det som spelar större roll är ansvarsfull servering, tillsyn, ålderskontroller och hur reglerna mot överservering följs. Det är där fokus ska ligga, inte på om en bar serverar en varm toast eller inte.

Fru talman! Det finns dessutom en principiell dimension här. Politikens uppgift är inte att detaljstyra människors verksamheter eller liv mer än vad som är nödvändigt. Vi ska sätta ramarna för säkerhet, ansvarstagande och ordning. Men inom de ramarna måste människors frihet att skapa och driva företag och att möta kunderna på en mängd olika sätt få lov att finnas. Vi ska inte ha ett system där politiken indirekt bestämmer att varje serveringsställe också måste vara en restaurang. En bar skulle faktiskt kunna vara just bara en bar.

Fru talman! Jag tror dessutom att många människor känner att dagens regelverk inte riktigt hänger med i den verklighet som de själva lever i. Svenskar reser nämligen utanför landets gränser. Vi besöker andra europeiska länder. Vi sätter oss på kvartersbarer i Köpenhamn, vinerior i Florens och små pubar i Dublin. Då är det nog ingen som tänker att samhället har spårat ur för att man inte erbjuder dagens lunch. Tvärtom upplever vi det som charmigt, inbjudande och tryggt. Tänk att vi nu ska få uppleva detta även i Malmö – ja, och förstås i resten av Sverige. Det som skapar trygga miljöer är ansvarstagande verksamhetsutövare, fungerande tillsyn och tydliga regler mot överservering, inte statliga krav på antalet stekpannor och ugnar.

Fru talman! Detta är därför en reform som kombinerar flera viktiga värden: mindre byråkrati, bättre villkor för småföretag, större frihet för entreprenörer, ett modernare regelverk och fortsatt ansvar i alkoholpolitiken. Det är en rimlig och balanserad reform som för svensk lagstiftning närmare svenskarnas verklighet. Därför yrkar jag bifall till propositionen.

(Applåder)

Fru talman! För ungefär ett år sedan stod vi här i kammaren och debatterade införandet av gårdsförsäljning i Sverige, något som Centerpartiet drivit på för under 20 års tid och som till slut blev verklighet tack vare en utredning som genomfördes under den förra mandatperioden och en proposition som lades fram under den här mandatperioden. Förslaget blev inte så frihetligt och företagarvänligt som vi i Centerpartiet önskade oss, men det blev i alla fall verklighet. Ett stort antal producenter av öl, vin, cider och destillerade drycker hann öppna upp för försäljning redan förra sommaren. Det här var bra för besöksnäringen, för landsbygden och för den svenska mat- och dryckeskulturen – utan att ha någon märkbar påverkan på folkhälsan.

Nu står vi här igen, fru talman, och debatterar ytterligare en fråga som Centerpartiet drivit länge, nämligen den om att avskaffa matkravet för serveringstillstånd. Matkravet innebär, som det är utformat i dag, att ett serveringsställe dels måste ha ett eget restaurangkök i anslutning till serveringslokalen, dels måste servera ett varierat utbud av maträtter ända fram till klockan 23 på kvällen, även om det bara är en pizzeria, en vinbar eller en nattklubb.

Dessutom har bedömningarna som gjorts runt om i Kommunsverige varierat kraftigt i fråga om vad som menas med ett varierat utbud av maträtter. De flesta kommuner har krävt att man ska tillhandahålla nio maträtter, vilket i praktiken inneburit tre förrätter, tre huvudrätter och tre efterrätter. Detta har krävts även på en pizzeria eller en korvkiosk för att kunna servera öl eller vin till maten. Några kommuner har krävt ett mindre antal maträtter, och någon har krävt ända upp till tolv olika maträtter. Att detta varit en helgalen kravställning råder det ingen som helst tvekan om.

Samtidigt som man behövt ha köket bemannat ända fram till klockan 23 på kvällen har det förstås inte funnits något krav på att någon faktiskt ska äta. Sent på kvällen på en pub eller en restaurang är det ju rätt ofta så att folk kommer för att dricka en öl eller ett glas vin men inte för att äta.

Hur gästerna beter sig vet naturligtvis den som driver stället bäst av alla. Men den personen har inte varit tillfrågad. Hur länge köket ska vara öppet och hur många maträtter som ska serveras har bestämts av staten och kommunen. Nu, fru talman, blir det slut på detta överförmynderi.

Med den nya lagstiftningen upphävs 8 kap. 15 § alkohollagen. Därmed upphör kravet på eget kök, på egen matservering, på utformning av baren och på antalet sittplatser. Makten lämnas över till den som driver verksamheten att själv avgöra om man vill ha ett kök, vilken meny man ska erbjuda, hur sent på kvällen man ska servera mat, hur många sittplatser man ska ha och om de ska vara under tak eller inte. Det innebär en förändring av en lagstiftning som i årtionden varit obsolet men ändå tillåtits leva kvar.

Från Centerpartiet har vi motionerat och interpellerat om den här frågan under hela mandatperioden. Det var med glädje som vi noterade att Förenklingsrådet satte igång ett arbete med att utreda och se över lagstiftningen.

Samtidigt gick det en chockvåg genom branschen när regeringen förra året i Almedalen meddelade att man tänkte tillsätta en ny utredning, vilket sannolikt hade inneburit att den här frågan hade petats över kanten till nästa mandatperiod. Under sommaren nyktrade regeringen dock till och nöjde sig med Förenklingsrådets utredning, som gick ut på remiss. Och nu står vi här i dag, med debatt och beslut om den nya lagen.

Reformen är inte bara en rimlig anpassning till vår samtid och en ändrad alkoholkultur. Den innebär också minskat krångel och minskade kostnader för besöksnäringen. Utredningen pekar på besparingar på omkring 3,9 miljarder kronor per år. Samtidigt bedöms branschen kunna växa med mellan 200–300 nya serveringsställen per år. Möjligheten ökar för en större mångfald av restauranger, vinbarer, ölkällare, cocktailterrasser och takserveringar som levandegör städer och samhällen.

Alltjämt, fru talman, är det folkhälsan som är styrande i svensk alkoholpolitik. Så är det även i det här fallet. I utredningen varnas för ett måttligt ökande av alkoholkonsumtionen. Men tittar man på vårt grannland Finland, som genomförde samma reform 2018, kan man se att alkoholkonsumtionen har fortsatt att minska sedan dess. Det finns ingen anledning att tro att det skulle se annorlunda ut i Sverige.

Reformen innebär inte heller någon förändring i ansvaret för den som har ett serveringstillstånd. Serveringen ska alltjämt ske på ett ansvarsfullt sätt, med överblick över gästerna och under ordnade former.

Fru talman! Avskaffandet av matkravet är en bra och efterlängtad reform, både för branschen och för gästerna. Den tar bort onödiga krav och onödiga kostnader för företagen samtidigt som den kommer att leda till ett ökat och mer mångfasetterat utbud för gästerna.

Samtidigt behöver mer göras för att stimulera besöksnäringen i Sverige. Arbetsgivaravgifterna för unga måste tas bort permanent. Regelkrånglet i övrigt måste minska, och utvisningarna av arbetskraft måste upphöra. Men i dag får vi ändå glädja oss åt en viktig reform som är bra både för besöksnäringen och för besökarna. Den 1 juni försvinner äntligen matkravet. Det gör Sverige lite friare, lite grönare och lite roligare.

Fru talman! ”Om du fyller din bägare med vatten skriver du aldrig något klokt, men vin är Parnassus häst som bär en skald till skyarna.” Så skrev den gamle greken Athenaios, eller det brukar åtminstone ofta attribueras till honom. Det är ett gammalt ordspråk om alkoholen.

Visst är alkohol farligt. Det vet vi alla. Det har sagts här i debatten många gånger. Men Sverige behöver en friare alkoholpolitik – inte en ansvarslös alkoholpolitik, inte en politik som blundar för alkoholens risker, men vi behöver en alkoholpolitik som behandlar vuxna människor som just vuxna, fria individer. Det är en politik som utgår från hur människor faktiskt vill leva sina liv, inte från moralism och misstänksamhet. Det är en politik som både ser och erkänner alkoholens farlighet men även nyttan av alkohol för både individ och samhälle.

Fru talman! Under väldigt lång tid har svensk alkoholpolitik präglats av idén att alkohol i första hand är ett samhällsproblem som måste begränsas och kontrolleras. Det har bildats och inpräntats myter om det gamla superiet. Vuxna människor har omyndigförklarats av folkhälsoextremister från både höger och vänster. Det perspektivet har format alltifrån serveringstillstånd och öppettider till villkoren för dryckesproducenter, och det har varit ett problem.

Alkoholen och dryckeskulturen är samtidigt en viktig del av vårt samhälle, vår kultur och vår civilisation. Människor har i tusentals år, sedan innan vi blev bofasta, samlats kring mat och dryck – inte för att supa ihjäl sig utan för att skapa gemenskap, kultur och relationer och för att släppa lös kreativitet och skapande. Tavernor, värdshus, ölkällare och barer har varit platser där idéer mötts, kulturer vuxit fram och människor från olika samhällsskikt träffats. Religiösa riter har byggts kring alkoholen och har lagt grunden för många civilisationer genom världen genom åren. Alkoholen har hjälpt oss människor att knäcka svåra problem, skapa stor konst och lösa svåra konflikter.

På många sätt har alkoholen varit central för framväxten av vår civilisation. Den har varit ett socialt verktyg som har hjälpt oss i vår unika nisch bland jordens alla djur och bidragit till att göra människan dominerande på vår planet.

Fru talman! Vi är i grunden rationella primater, skulle man kunna säga. Men samtidigt är vi svaga, långsamma och på många sätt rätt patetiska som djur betraktade. I strid med en schimpans blir en ensam naken människa slarvsylta. Människan får armar och ansikte avslitna och blir biten.

Men vi är också som myror och bin som arbetar ihop. Vi innoverar. Vi samarbetar, vi skapar kultur och vi bygger gemenskap. Vi för vidare och bygger på varandras erfarenheter. Vi måste lita på främlingar och vi måste lära av varandra. En människa blir slarvsylta i slagsmål med en schimpans, men 100 människor vinner mot 100 schimpanser.

En kontrollerad konsumtion av alkohol hjälper effektivt till med just de saker som gör oss mer framgångsrika än andra arter – vår innovativa förmåga, vår kreativitet, vår kultur och vår sociala organisering. Ändå, fru talman, behandlas svenska barer ofta som om de främst vore ordningsproblem.

Fru talman! När människor dricker måttligt tillsammans sänks garden. Samtalen blir friare, misstron minskar och relationer byggs snabbare. Det är ingen slump att så många affärsidéer, vänskaper, fredsavtal, kärleksrelationer, innovationer och kulturella uttryck vuxit fram runt just middagsbord, i pubar och i barer. Detta betyder inte att alkohol är riskfritt, men det betyder att alkohol också fyller sociala funktioner som moderna samhällen ofta underskattar.

I en tid där ensamheten växer, där människor umgås mindre fysiskt och där allt fler relationer sker via skärmar borde vi förstå värdet av platser där människor faktiskt möts. Fru talman! Det är mot den bakgrunden som avskaffandet av matkravet ska förstås. Det är svårt att hitta ett bättre exempel på hur en föråldrad svensk alkoholpolitik ibland fungerar.

I dag måste den som vill öppna en bar i praktiken också öppna ett restaurangkök. Staten kräver alltså inte bara att man ska kunna servera alkohol ansvarsfullt. Staten kräver också att man ska kunna servera mat.

Det är ett märkligt synsätt.

Låt oss säga att någon vill öppna en cocktailbar, en vinbar eller en ölkrog med fokus på dryck, social miljö och kunnig servering. Varför ska staten då tvinga fram verksamhet som ägaren egentligen inte vill bedriva?

Vi lagstiftar inte om att alla hotell måste ha en nattklubb. Vi lagstiftar inte om att alla kaféer måste sälja varm mat, och vi borde inte lagstifta om att alla barer ska vara restauranger.

Matkravet är i grunden paternalistiskt. Det bygger på föreställningen att människor inte kan hantera alkohol om det inte står en Toast Skagen bredvid glaset.

Fru talman! Dessutom slår regelverket ofta hårdast mot de mest seriösa aktörerna. Små nischade cocktailbarer och specialiserade vinbarer med innovativa dryckeskoncept får höga kostnader och stora administrativa krav, trots att det är just där alkoholen serveras mest ansvarsfullt – med utbildad personal, tydliga normer och stark social kontroll.

Fru talman! Vi behöver se utelivet som något mer än bara nöjesindustri. Ett levande uteliv är en del av ett levande samhälle. Barer, restauranger och kvarterskrogar fungerar i praktiken som social infrastruktur. De är vardagsrum för människor som kanske annars hade suttit ensamma hemma och druckit på ett mycket mer destruktivt sätt.

Och ärligt talat: Människor som dricker socialt i miljöer med personal, normer och andra människor omkring sig löper ofta mindre risk att utveckla problem än människor som dricker ensamma hemma. Därför borde svensk alkoholpolitik uppmuntra fler sociala och trygga miljöer, inte färre.

Fru talman! Avskaffandet av matkravet borde bara vara en början. Vi behöver fler liberaliseringar och ett nytt sätt att tänka kring alkoholpolitiken i stort.

Vi borde ha enklare och mer proportionerliga serveringstillstånd. Seriösa krögare ska inte mötas av ett byråkratiskt hinderlopp för att få bedriva verksamhet.

Vi borde ge större frihet kring öppettider. Om ordning fungerar och störningar hanteras ska staten inte detaljstyra när människor får sitta på en uteservering och ta ett glas vin.

Vi borde göra det lättare att öppna små uteserveringar genom enklare regler och mindre kommunal byråkrati. Våra städer behöver fler levande gaturum, inte färre.

Vi borde också diskutera hur större städer kan arbeta strategiskt med nattekonomin. Ett attraktivt uteliv är helt avgörande för ett attraktivt land. Sverige ligger efter.

Och vi måste våga diskutera synen på buller och stadsliv. Flyttar man in mitt i en levande stad får man också acceptera att städer lever. Vi kan inte reglera bort restauranger, barer och musikliv för att människor inte vill ha innerstadens puls. Folk vill ha puls. Folk vill leva i ett samhälle med social interaktion med andra människor.

Fru talman! Missbruk ska fortsatt bekämpas med full kraft. Våld i nära relationer, rattfylleri och beroende är allvarliga problem. Men svensk alkoholpolitik måste bli bättre på att skilja mellan destruktivt drickande och socialt och civiliserat drickande.

Det handlar ytterst om människosyn. Litar vi på att vuxna människor kan ta ansvar? Litar vi på seriösa företagare? Litar vi på sociala normer och på gemenskap? Eller ska staten fortsätta att utgå från att varje bar i grunden är ett problem som måste begränsas? Jag tror inte på den vägen.

En alkoholpolitik som kombinerar ansvar med frihet är rätt. Det handlar om en alkoholpolitik som fokuserar hårdare på verkligt missbruk och mindre på symboliska begränsningar som i praktiken förstör de fördelar som alkohol och dryckeskultur för med sig. Det handlar om en politik som ser värdet av gemenskap, kultur och ett levande samhällsliv.

Det är dags att föra in svensk alkoholpolitik i vuxenvärlden.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)