Skattetillägg vid rättelse på eget initiativ

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation i betänkandet.

Det förslag från regeringen som detta betänkande behandlar är ett av de mest påtagligt kontraproduktiva lagförslag jag har sett under mina snart fyra år i Sveriges riksdag. Förslaget har en god ansats, nämligen att minska skattefusk och skatteundandragande. Det är ett syfte vi helt ställer oss bakom. Tyvärr leder dock detta förslag 180 grader i fel riktning.

Förslaget handlar i huvudsak om att skärpa sanktionsmöjligheterna genom utdömande av skattetillägg mot dem som medvetet eller omedvetet lämnat felaktiga uppgifter till Skatteverket, oavsett om felet skulle kunna bedömas som ett brott eller inte. I dag får Skatteverket utdöma sådana sanktioner om Skatteverket hittar felet och initierar en rättelse. Det är en i grunden bra ordning, eftersom den ger den enskilde möjlighet att göra korrigeringar på egen hand utan att drabbas av sanktioner innan Skatteverket har uppdagat bristerna. Man ska inte straffas om man gör rätt. Svårare än så behöver det inte vara.

Om rättelsen innebär att man behöver betala in mer skatt eller andra avgifter bör givetvis en ränta läggas på, eftersom man inte ska tjäna på att betala in beslutade skatter senare än vad regelverket föreskriver. Men man ska inte straffas för att man rättar ett fel som man själv hittar och korrigerar utan inblandning av Skatteverket.

I propositionen föreslås att Skatteverket ska kunna ta ut skattetillägg efter självrättelser om Skatteverket har informerat om att verket ska genomföra en generell kontroll, det vill säga om Skatteverket har sagt att man ska göra sitt arbete. Detta är under förutsättning att rättelsen har en koppling till den generella kontrollen och om den görs senare än två månader efter utgången av den månad då Skatteverket informerade om sin kontrollverksamhet. Det betyder att om Skatteverket, till exempel på sin hemsida, har informerat om att man gör generella skattekontroller och en person lämnar in sin självrättelse, till exempel tre månader efter att informationen skrevs på hemsidan, kan Skatteverket utdöma skattetillägg som straff.

Fru talman! Detta förslag blir kontraproduktivt. Principen slår fel, och det föreslagna tidsfönstret är på tok för kort. Om en person riskerar skattetillägg, oavsett om man gör en självrättelse eller om Skatteverket kräver en rättelse efter att de har hittat felet, kommer många att avstå från att lämna en självrättelse i förhoppningen om att Skatteverket inte ska hitta felet. Allt annat vore en sensation. Det finns inte heller något resonemang om denna risk i propositionen eller i betänkandet, vilket är allvarligt, eftersom flera tunga remissinstanser har pekat på just denna risk.

Ordningen bör naturligtvis vara kvar i befintlig utformning, samtidigt som Skatteverket ökar sina informationsinsatser om sina kontroller. Det blir ett incitament för dem som kanske känner på sig att de har missat någonting att faktiskt gå in och göra en extra kontroll och skicka in sina rättelser. Det är det enda vettiga sättet att öka incitamenten för människor att göra rätt och därigenom förbättra kvaliteten i skatteuppbörden samtidigt som risken för skatteundandraganden minskar. Med regeringens förslag minskar i stället incitamenten för att göra rätt, och risken för skatteundandragande ökar. Det är precis tvärtemot syftet med förslaget.

Alternativ för Sverige anser att vi ska ha ett rättssäkert förvaltningssystem i Sverige och att man alltid ska kunna rätta sina fel och brister utan att straffas så länge felen inte är direkt brottsliga. Att göra en självrättelse av ett fel kan aldrig bedömas som ett uppsåt att begå ett brott.

Fru talman! Vi debatterar i dag skattetillägg vid rättelse på eget initiativ. Jag är mycket glad över att få tala om denna lagändring som har tillkommit på initiativ av Vänsterpartiet. För oss är frågor om skatteflykt, skattefusk, aggressiv skatteplanering och rättvisa i skatteinbetalningen oerhört viktiga. Därför vill jag börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

För två år sedan briserade nyheten om Panama papers. En dold värld av brevlådeföretag registrerade i skatteparadis fick ljuset på sig. Det har visat sig att dessa företag har använts för omfattande skattefusk av mycket förmögna personer i hela världen, däribland ett stort antal svenskar. Dessutom framkom att banker, till exempel Nordea, hjälpt dessa mycket förmögna kunder att få kontakt med advokatbyråer som har specialiserat sig på just denna typ av halvkriminell verksamhet med dolda bolagsbildningar i skatteparadis. Vi kan räkna med att väldigt mycket skattepengar har undandragits välfärden genom dessa upplägg.

Bland de skattefuskande fanns exempelvis företagsledare i tv-branschen, en före detta vd för ett marknadsledande bolag i Europa inom godisförsäljning, en av Sveriges kanske mest kända finansmän som suttit i styrelsen i några av landets största företag och fått en medalj av kungen, en finansman som suttit med i styrelser för investeringsbolag, banker och flera välkända företag och många fler. Även svenska advokatbyråer finns med i dessa papper.

I samband med dessa läckor blev det också uppenbart att anledningen till denna ganska slappa attityd till att betala in skatt i Sverige från denna grupp mycket förmögna människor är att vi har haft en ovanligt tillåtande attityd mot skatteflyktingar. Det har uppfattats som så riskfritt och bland vissa grupper kulturellt accepterat att inte göra rätt för sig att en så högt uppsatt person som till exempel Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling, när han blivit påkommen med att ägna sig åt aggressiv skatteplanering, bekymmerslöst svarade: Vad fan får jag för pengarna? Ursäkta, fru talman, men svordomen är alltså inte min utan Leif Östlings.

Detta är naturligtvis personer som har råd att betala skatt och som ska betala skatt och följa den svenska lagen. Om inte alla vi som bor här vet med oss att också alla andra är med och betalar skatt efter bärkraft för att upprätthålla och utveckla vår välfärd, riskerar skattemoralen att gå förlorad. Varför ska vanliga arbetare betala skatt om inte finansmännen gör det? Om fler och fler börjar tänka som Leif Östling och resterande personer som har figurerat i dessa läckor, kommer vi inte att kunna upprätthålla en stark och generell skola, vård och omsorg. I praktiken innebär det att alla vi andra behöver betala mer i skatt för att täcka upp för de rikaste miljonärerna som inte betalar in sin del. Det är inte rättvist.

Det svenska skattesystemet fungerar redan nu på ett sådant sätt att folk med mycket pengar kan göra stora skatteavdrag. Och många skatter som riktar sig framför allt mot dem med mycket kapital, till exempel förmögenhetsskatten, är avskaffade. Därför har ojämlikheten i samhället ökat snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land. Då sticker det naturligtvis i ögonen att samma grupp ändå ställer sig över lagen och inte betalar in den förhållandevis lilla skatt som de ändå enligt lag ska betala. Man räknar med att ungefär 46 miljarder kronor i skatt undanhålls varje år i Sverige, vilket motsvarar den årliga kostnaden för 340 000 barn i förskolan eller 120 000 undersköterskor.

Att ställa sig över lagen och demokratin är en allvarlig gärning som behöver beivras. Skattefuskare ska inte åka limousin; de ska betala tillbaka det som de är skyldiga samhället. Alla ska vara lika inför lagen, oavsett förmögenhet.

Fru talman! Det måste vara självklart att en rättelse om till exempel oredovisade tillgångar, som kommer in till Skatteverket efter att Skatteverket har informerat om att de ska göra en kontroll av detta, inte kan anses ha skett på eget initiativ. Då vet ju personen om att en kontroll kommer att göras. Om det hade varit så, hade skattefuskare kunnat vänta hur länge som helst med att rätta sina uppgifter. Det är förstås orimligt. Denna lagändring blir ett incitament att inte vänta för länge med att skicka in de korrekta uppgifterna.

Det är viktigt att skattefuskare inte kommer billigare undan än andra personer som gör liknande överträdelser.

Vi är glada över att ännu en av Vänsterpartiets reformer för ökad jämlikhet och sammanhållning och mot skattefusk kommer att bli verklighet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ali Esbati och Mia Sydow Mölleby (båda V).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)