Sänkt skatt på drivmedel

Fru talman! När folk klagade på att de var så fattiga att de inte hade råd att köpa bröd lär den franska drottningen Marie Antoinette ha sagt ”Varför äter de inte bakelser?”. Oavsett om citatet är äkta eller påhittat är det ett skrämmande exempel på blindhet för verkligheten – en blindhet som tyvärr inte är tidstypisk enbart för 1700-talet.

Än i dag finns det makthavare som har svårt att sätta sig in i vanliga människors situation. Det är makthavare som har höga ideal men som alltid ska förverkliga dessa på någon annans bekostnad. Det är någon annan som ska göra uppoffringarna.

Jag ska försöka ge en bild av vem som är denna ”någon annan”. Det är den ensamstående mamman Emma, som har 3 mil från hemmet till jobbet. Hon går upp tidigt på morgonen för att lämna barnen på förskolan. På eftermiddagen är hon den sista att hämta sina barn inför personalens menande blickar.

Hon kämpar hårt för att få livet att gå ihop, och bensinbilen är inte bara en av hennes få ägodelar utan helt nödvändig för henne och barnen. Hon är definitivt inte någon klimatbov och ska självklart inte bestraffas.

Inte heller är industriarbetaren Ivan, som har tio mil enkel väg till jobbet, någon klimatbov. Det är inte heller Ingrid som är rullstolsburen och inte kan använda kollektivtrafiken under rusningstid eller de som bor i Västerbottens inland och har 26 mil till sjukhuset, 4 mil till affären och 10 mil till banken, enkel väg.

Att köra bil är inte på något vis en lyx. Det är en nödvändighet för många, och det är vår förbannade skyldighet att göra det möjligt för människor att ha råd med det för att deras liv ska fungera och för att Sverige ska kunna fungera och leva.

Vi har under många år haft en utveckling där servicen har lämnat de små orterna. Det finns ingen bank, ingen vårdcentral, ingen skola. Kollektivtrafiken är inte tillräckligt utbyggd och kommer i vissa lägen, tidpunkter och situationer aldrig att vara ett alternativ.

Det är dessutom en utopi att tro att kollektiva lösningar som passar alla är möjliga. Jag vet vad jag talar om. Jag är uppvuxen i en kommunistdiktatur och har upplevt det på riktigt.

Där var den enskilda människans önskemål och frihet något som var underordnat den ”upplysta elitens” idéer om hur samhället skulle se ut. Där, precis som i dagens Sverige, utgick eliten från att människors tankeförmåga var begränsad. Detta synsätt leder till jämförelser som Isabella Lövins tal om att drivmedelsskattehöjningen motsvarar en kvarts pizza.

Vi moderater vill att bensin och diesel ska vara en krona billigare per liter vid pumpen. Det handlar inte om att vi inte värnar om miljön eller att vi inte förstår vikten av ekonomiska styrmedel. Det handlar om att vi ser människors situation och att vi förstår deras problem i vardagen.

Det kan inte ha undgått någon att det finns en ny folkrörelse, Bensinskatteupproret 2.0, som på några månader har samlat mer än en halv miljon människor. De är alla mycket upprörda, oroliga och ängsliga över hur deras vardag ska fungera när drivmedelspriserna blir högre och högre. Vi förstår dem, och vi håller med om att höjningarna måste upphöra.

Förutsättningarna för människor att använda bilen i vardagen är en oerhört viktig frihetsfråga. Bilen gör det möjligt för oss att leva det liv vi vill, att bosätta oss där vi själva vill, att ta de jobb som passar oss – genom vilket vi också bidrar till det gemensamma, trots att jobben inte alltid finns precis där vi bor.

Men frihet har aldrig varit viktig för socialistiska politiker. Därför är det logiskt att de med näbbar och klor bekämpar bilen. Det är uppenbart att utsläpp från fossila bränslen måste minska. Men det får inte göras så att stad ställs mot land. Klimatpolitiken ska vara effektiv, men den ska också ta hänsyn till att livsvillkoren ser olika ut i olika delar av landet. Annars kommer den att sakna stöd. På grund av drivmedelsskatten har en oproportionerlig och tung börda lagts på de enskilda som är beroende av bilen.

Fru talman! Människan har genom hela civilisationens utveckling strävat efter att få det bättre, och man har lyckats ganska bra genom årtusendena. Genom att ständigt ta vara på den innovationskraft som finns och utnyttja nya tekniska landvinningar har vårt välstånd ökat markant, inte minst det senaste seklet. En av dessa avgörande uppfinningar är bilen. Den utvecklas och finns där varje dag. Den blir bekvämare, säkrare och framför allt miljövänligare.

Bensin- och dieselförbrukningen minskar, och andra mer miljövänliga energislag ersätter efter hand fossilbränslen. Men omställning tar såklart tid. Hela fossilflottan kan inte bytas ut över natt, och alla har faktiskt inte råd att köpa en splitterny elbil. De får för att klara sin vardag använda sina bensin- och dieselbilar några år till.

Den utvecklingsfientliga inställning som driver vänsterblocket i denna fråga är faktiskt farlig för vårt samhälle. En sak är säker: Utan bilen stannar Sverige.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Varje år ser vi nya skattehöjningar på bensinen. Nu har regeringen dessutom återinfört den automatiska indexeringen av skattehöjning på drivmedel, vilket praktiskt nog innebär att vi med nuvarande regering inte nödvändigtvis behöver diskutera skattehöjningar på drivmedel här i kammaren, utan skatten kommer per automatik att höjas ändå. Tvärtom kommer vi att behöva diskutera eventuella avsteg från den automatiska höjningen, vilket vi gör här i dag. Det kallas då skenbart sänkt skatt på drivmedel.

Det är ett känt faktum, fru talman, att Sverige till ytan är Europas femte största land samtidigt som det är det näst mest glesbefolkade landet, endast slaget av Finland. Denna kombination innebär, av naturliga orsaker, att kollektivtrafik inte är ett möjligt alternativ för de flesta svenskarna när de ska ta sig till och från arbetet, när de ska ta sina barn till deras fritidsaktiviteter eller när de ska hälsa på släkt och vänner.

Fru talman! I Sverige har drygt två tredjedelar av alla hushåll tillgång till en bil. Samtidigt skulle enligt en undersökning nästan varannan svensk ha mycket svårt att bo kvar i sin nuvarande bostad om han eller hon inte hade tillgång till bil. Bilen är alltså helt nödvändig för att hela Sverige ska leva.

I dag debatterar vi just vad regeringens proposition beskriver som sänkt skatt på drivmedel. Det är en synnerligen förvånande rubrik mot bakgrund av att propositionen på sista raden ändå innebär en höjd skatt på drivmedel. Det innebär också ett dilemma när man ska författa en följdmotion på regeringens förslag. Motsätter man sig rubriken eller innehållet? För när man läser vad det står i propositionen framgår det med all tydlighet att summan av skatten på drivmedel ökar.

På s. 4 i regeringens proposition står i nuvarande lydelse att för bensin i miljöklass 1 är summa skatt 6,57 kronor per liter. På s. 6 står det sedan i en föreslagen lydelse för samma bensin att summa skatt är 6,69 kronor. Om jag inte har fått min matematik helt fel är det en höjning av skatten med 12 öre. Icke desto mindre, fru talman, är texten på riksdagens hemsida att det ska bli ett ja på förslaget om sänkt skatt på drivmedel.

Det hela påminner om en passage i den kända romanen 1984 av George Orwell där man tackar Storebror, alltså staten, för att ha ökat chokladransonen till folket trots att den de facto har minskat. Det är ett slags verklighetskontroll som i boken på nyspråk kallas dubbeltänk.

Men oavsett vad man kallar det består vägen från en acceptabel beskattning av drivmedel till en oacceptabel av små steg. Visst har perspektiven förskjutits när en mindre höjning kallas för en sänkning. Åtgärden ska dessutom ses i ett större perspektiv där man gång på gång, lite i taget, vrider åt tumskruvarna för dem som har fräckheten att bo lite utanför den större staden men som ändå har behov av transport i sin vardag. Då betalar man förutom skatt på sin inkomst en högre fordonsskatt med bonus–malus samt en allt högre drivmedelsskatt och kanske även snart vägavgifter.

Denna utveckling måste för det första brytas genom att vi säger nej till små och obetydliga höjningar – även de höjningar som regeringen väljer att kalla sänkningar. För det andra, fru talman, behöver åtgärder vidtas för att faktiskt sänka skatten på drivmedel på riktigt.

Sverigedemokraterna presenterar i sin budget en sänkning av bensinskatten med 1 krona per liter, vilket innebär en sänkning med 1,13 kronor relativt regeringens budgetproposition. Det är dock inte hela bilden. Vi vill också, vilket framgår av vår budgetmotion, reformera den så kallade reduktionsplikten, det vill säga kravet på att blanda in biodrivmedel.

Vad är det då vi håller på med i Sverige när vi blandar in alltmer biodrivmedel? Jo, förutom att det i princip enbart är Sverige och Finland som håller på med detta blir produkten dyrare vid pump, vilket också framgår med all önskvärd tydlighet i regeringens egen kommunikation. Man förväntar sig samtidigt någon form av miljöeffekt, vilket dock är ifrågasatt eftersom den leder till ökad efterfrågan på biodrivmedel, direkt eller indirekt, och den leder också till ökad efterfrågan på biodrivmedel från jordbruksråvaror.

I ett systemperspektiv minskar inte utsläppen av växthusgaser, vilket gör det svårt att hänvisa till hållbarhet om jordbruksmark i allt större utsträckning kommer att tas i anspråk för att odla varor för drivmedelsframställning i stället för mat. Man kan också tillägga att det mesta av det svenska behovet av biodrivmedel i dag främst täcks genom importerad sådan.

Fru talman! Mer än så kan man inte säga om regeringens proposition just nu. Svensk drivmedelspolitik behöver ett rejält omtag, vilket i en perfekt värld skulle innebära att riksdagen börjar med att avvisa regeringens höjning av bränsleskatt trots att den kallas för en sänkning.

Livspusslet för familjer utanför tätorterna som är beroende av bilen blir allt svårare och dyrare att få ihop.

Kostnaderna för företagen ökar, vilket leder till försämrad konkurrenskraft. Dessutom påverkar det företagens möjligheter att rekrytera rätt och nödvändig kompetens om det blir för dyrt att pendla, vilket i förlängningen leder till att arbetstillfällen på landsbygden riskerar att gå förlorade.

Givetvis ska bilismen betala sin beskärda del av utsläppen. Men koldioxidutsläppen från personbilstrafiken har minskat med 14 procent sedan 2006 trots ökad trafik, och nya bilars bränsleförbrukning har minskat med mer än 30 procent under samma period. Vi ser även ett pågående teknikskifte i den svenska fordonsflottan som inte kommer att avstanna ens med sänkt drivmedelsskatt.

Fru talman! Sveriges bilister är i dag kraftigt överbeskattade. Sverige har redan en av världens högsta drivmedelsskatter samtidigt som det är ett stort och glesbefolkat land. Drygt 60 procent av bensinpriset är redan ren skatt, och svenska bilister betalar ungefär lika många miljarder till statskassan.

Därför yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation 2, som innebär att vi att inte ska höja skatten på drivmedel.

I det fall vår reservation faller kommer vi att ställa oss bakom Moderaternas reservation 1 under samma punkt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget.

Jag tänkte börja med att reda ut vad detta förslag egentligen innebär: för koldioxidskatt en minskning med 8 öre per liter på bensin och 3 öre per liter på diesel och för energiskatt en minskning med 5 öre per liter på bensin och 6,3 öre per liter på diesel. Detta börjar den 1 januari 2020.

Bakgrunden till detta är att vi sedan 1994 har haft en indexuppräkning av koldioxidskatt och energiskatt. Det innebär att man räknar upp dem för att kompensera för inflationen. Annars äter inflationen upp dem, vilket i realiteten skulle innebära en sänkning.

Sedan 2016 har det även skett en uppräkning med bnp, det vill säga att även löneutvecklingen har tagits med i beräkningen. Det är för att man har sett att den miljöstyrande effekten skulle försvinna om man inte tog med detta i beräkningen. Då stiger inkomsterna, och det blir mindre och mindre som går till skatt.

Sedan 2018 finns en reduktionsplikt för biodrivmedel i bensin och diesel. Det innebär att man blandar i biodrivmedel i bensin och diesel därför att det är bättre för klimatet på lång sikt. Målet är att vi ska ha hållbara biodrivmedel och en fossilfri fordonsflotta.

När andelen biomassa ökar – och det kommer den successivt att göra, för målet är ju att ersätta bensin och diesel – kommer vi även att ändra koldioxidskatten och energiskatten för att förhindra en prishöjning. Det är det vi gör i detta förslag; det är det denna sänkning innebär.

Samtidigt är det så att eftersom vi haft en uppräkning för att kompensera för inflation men också för löneökningar har skatten de facto blivit 25 öre per liter bensin. I förslaget minskar vi det till 13 öre. Kvar blir alltså 13 öre. Det gäller bensin. Diesel ligger på 17,5 öre. Kvar efter den minskningen blir 9,3 öre. Visst, det är lite högre än tidigare, men att inte ta hänsyn till inflationen skulle konkret innebära en sänkning.

Detta innebär också att den höjning som vi haft sedan 2016 – där vi även tagit med bnp-utvecklingen, alltså lönehöjningar – de facto sätts ur spel. Det är ett annat beräkningssätt, men konsekvensen blir att det inte blir någon höjning. Det är på grund av vi nu har biomassa att blanda i. Det är där vi vill hamna. Målet är ju inte att det ska vara dyrt, utan målet är att det ska vara klimatvänligt – och så billigt som möjligt. Men vi kan inte fortsätta med oljeberoendet, för det är både klimatfarligt och dyrt.

Det som är intressant är att vi gjort en frysning av bnp-uppräkningen, alltså i förhållande till löneutvecklingen. Det har vi gjort under ett halvår, från den första juli till den sista december i år, så den frysningen pågår just nu. Förslaget innebär att den frysningen i praktiken kommer att fortsätta även om det är en annan beräkningsgrund.

Det var en sådan frysning som Moderaterna krävde här förra gången vi diskuterade detta. Då gick också förslaget om en frysning igenom, så egentligen är detta en fortsättning på det – dock inte på grund av att vi sätter bnp-uppräkningen ur spel utan på grund av att biomassan ökar. Det blir en skattesänkning till följd av det.

Det vi beslutar om här minskar statens intäkter med 900 miljoner kronor, men vi tycker att det är värt den kostnaden. Det är inget självändamål att dra in skatter för drivmedel. Däremot är det viktigt att styra över till klimatvänligare alternativ.

Om vi tittar på priset på drivmedel – bensinpriset, som man säger, men det gäller ju även diesel – ser vi att det är väldigt beroende av vad som händer i vår omvärld. Till exempel när det var oroligt i Venezuela och Libyen och Opec minskade sitt utbud såg vi höjningar av oljepriset som påverkade priset här hemma.

När det gäller omställning bort från fossila bränslen är det också ett sätt att spara pengar i och med att vi ser att oljepriset svänger kraftigt men också har blivit högre över tid.

Därför kan vi slå två flugor i en smäll om vi kommer bort från oljeberoendet. Vi gör en insats för klimatet, och vi kan sänka drivmedelskostnaderna på lång sikt.

Vi borde övergå mer till sådant som vi kan kontrollera. Oljan kan vi inte kontrollera; vi är bara beroende av den. El och skogsavfall är sådant som vi kan kontrollera och även tillverka på hemmaplan. Det är den vägen vi måste gå, och det steget tar vi nu med ökad biomassa – reduktionsplikten, som det kallas.

Det är en farlig utveckling vi har med oljeberoendet. Vi har inte bara prishöjningar som drabbar oss här hemma utan också en svag krona. Det gör att när vi importerar blir det dyrare bara av den anledningen, så vi har dubbla anledningar att satsa mer på inhemsk produktion.

Oljepriset kan fluktuera väldigt mycket. Ett exempel i närtid var när priset höjdes med 1,50 på bara tre månader. Och i framtiden kan efterfrågan på olja öka. Det är en ändlig resurs som minskar samtidigt som oroligheter gör att utbudet blir sämre. Då kan vi se ännu större prishöjningar. Det är just det vi måste komma bort från. Det är därför vi måste bort från oljeberoendet.

Bilarna har blivit mer bränslesnåla. Vi måste fortsätta på den vägen, för då blir det både billigare att tanka och mindre oljeberoende.

Vi tillverkar redan svensk el. Försäljningen av elbilar har också ökat, och vi har goda förutsättningar även för egna biodrivmedel inom jord- och skogsbruk som vi måste jobba vidare på.

Det grundläggande är klimatet. Detta handlar inte bara om oljeberoende, utan det handlar om att konsekvenserna för oss alla blir ödesdigra om vi inte gör någonting. Vi har målet att minska utsläppen med 70 procent till 2030. Vi är halvvägs till det målet, det vill säga vi måste göra ungefär dubbelt så mycket för att ha en chans att uppnå det. Att tappa fart när det gäller att komma bort från oljeberoendet kommer inte att fungera med den utsikten. Det kommer heller inte att påverka drivmedelspriserna positivt för den enskilde.

När det gäller landsbygden tror jag att vi måste inrikta oss mer på att hjälpa dem som har långa avstånd, för det här slår ju mot hela landet. Men även i städerna, där man har korta avstånd och bra kollektivtrafik, finns det risk att bensinpriset styr mot att man kör mer bil på olja.

Jag tror mer på speciella inriktningar. Ett exempel som kommer nu är ett glesbygdsavdrag. Det är 850 000 människor i Sverige som får i genomsnitt 1 600 kronor mer. Då går man direkt på en grupp som har långa avstånd och ger en viss kompensation för kostnader. Det nya systemet för kostnadsutjämning mellan kommunerna gynnar också glesbygden, så det är också en kompensation.

Den skattereform som ska genomföras framöver handlar bland annat om grön skatteväxling och gynnar både klimatet och till exempel arbetsmarknaden. Vi ska också minska de ekonomiska klyftorna, och detta är ett viktigt styrmedel för de människor som på grund av dålig kollektivtrafik och långa avstånd inte kan vara utan bil men inte har så mycket pengar.

Självklart ska vi också göra satsningar på välfärden och på kommuner och landsting. Vi gör en sådan satsning i denna budget, men vi måste göra mycket mer framöver. Jag tror mer på den typen av insatser.

När det gäller reseavdrag har det kommit ett förslag. Avdraget ska vara avståndsbaserat så att man får ut mer ju längre sträcka man till exempel pendlar till jobbet. Detta är inget konkret förslag ännu, men vi har ett utredningsförslag. Regeringen tittar på vad remissinstanserna har sagt. Avdraget ska vara färdmedelsoberoende, vilket är bra för klimatet, men det gäller även om man kör bil. Det utesluter alltså inte på något sätt bilförare. I förslaget finns också ett tillägg för fall där fungerande kollektivtrafik saknas eller där det tar extremt mycket längre tid med kollektivtrafik än med bil.

Det har alltså införts en del, och vi vill jobba mer för att kompensera glesbygden. Men i grunden handlar det om att komma bort från oljeberoendet, och det är den största tjänst vi kan göra dem som är beroende av bilen. Det kommer i framtiden att påverka priset. Det har redan skett stora höjningar – med 1 eller 2 kronor – och vi kan få se mer av det framöver. Detta tror jag är det viktigaste för framtiden, för både priset och klimatet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Hillevi Larsson, för anförandet! Jag fick en viss förklaring till den höjning av drivmedelsskatten som nu sker för att kompensera för inflationen så att det inte blir en sänkning. Det finns också andra mått, där det under lång tid skett en sänkning. Avdraget på 18,50 för resor till och från arbetet har legat stilla väldigt länge, vilket i praktiken innebär en sänkning.

När det gäller oljeberoendet, som ledamoten Larsson vill göra sig av med, ser man, när man tittar på reduktionsplikten och inblandningen av biodrivmedel, att mellan 80 och 90 procent av biodrivmedlen importeras och att 50 procent utgörs av PFAD, palmolja. Detta innebär att svensk efterfrågan leder till fortsatt avskogning, främst i Indonesien och Malaysia, vilket leder till stora koldioxidutsläpp. Om Sverige ska vara ett föregångsland och fler ska göra likadant blir efterfrågan på dessa biodrivmedel ännu större, och avskogningen riskerar att bli ännu mer omfattande i dessa länder.

Hur ser regeringen på denna problematik, och hur har man tänkt lösa det med ytterligare inblandning av biodrivmedel?

Fru talman! Vi är bara i början av en klimatomställning. Man sa ungefär så även när det gällde vind- och solkraft och den typen av energikällor: Det kommer aldrig att gå; det är så lite; det kommer inte att räcka. Och visst, det kommer att krävas många energikällor, men vi kan samtidigt se att det faktiskt har skett en enorm tillväxt när det gäller dessa energislag, både i Sverige och i andra länder. Det viktiga är att man är drivande i den utvecklingen och hela tiden ligger i framkant.

Jag är övertygad om att vi också kommer att kunna ha inhemska biodrivmedel. Vi har till exempel skogsavfall, som man skulle kunna utnyttja mycket mer. Om vi verkligen inriktar oss på egen tillverkning är jag övertygad om att vi kommer att klara målen. Det gäller även elbilar – försäljningen ökar, och vi har egen el. Det handlar alltså inte bara om biodrivmedel.

Det är klart att det finns brister hos de biodrivmedel vi importerar från andra länder, när de kommer från palmoljeodlingar och så vidare. Detta ska vi självklart bekämpa. Men jag tror att det allra farligaste är oljeberoendet, för det finns bara nackdelar med det och ingenting positivt alls. Det är också en ändlig resurs.

Om man ser svagheter i hur det är i dag, vilket jag dessutom tror är övergående och ett problem som vi kan klara när vi har inhemsk produktion fullt ut, tror jag att det är farligt att av den anledningen hänga kvar i oljeberoendet. Risken är att vi därigenom inte bara skadar klimatet. Det kommer också bara att bli dyrare och dyrare för den enskilde som kör bil, och det är motsatt effekt i förhållande till den vi vill ha.

Fru talman! Tack så mycket, Hillevi Larsson, för svaret! Jag noterar att man inte har gjort någon större riskbedömning när det gäller användning av palmolja för att späda ut drivmedel i Sverige.

Jag noterar också att ledamoten Larsson tycker att det är bra att det pågår ett utbyte av flottan till elbilar, för vi har el. För tillfället har vi el. Vi kommer att stänga kärnkraftverk vid årsskiftet, och frågan är hur länge vi har den stabila elförsörjning som vi historiskt har haft.

Sverige bidrar med ungefär 0,12 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Jag tror att vi kan göra det bättre genom internationella klimatinvesteringar och genom att hjälpa till där vi verkligen får maximalt utbyte för våra pengar.

När det gäller biodrivmedel finns det fuldrivmedel som rapsolja, matolja, fiskolja och palmolja. För dessa tas mark i anspråk som skulle kunna användas för matproduktion. Vi har även bättre former av biodrivmedel, nämligen massaproduktion, svartlut, lignin, slaktavfall och frityrolja, som i förlängningen är koldioxidneutrala. Men om detta ska användas storskaligt i svensk drivmedelsproduktion är sannolikheten stor att det inte kommer att räcka.

Fru talman! Det vi med säkerhet vet är att oljan inte kommer att räcka i ett långsiktigt perspektiv. Den är en ändlig resurs med stigande pris och har dessutom väldigt negativ klimatpåverkan. Den måste vi definitivt komma ifrån.

När det gäller matproduktion fyller vi vårt behov i Sverige. Vi har inte det problemet. Självklart kommer vi alltid att se till att vi gör det. Men därutöver kan vi ha biodrivmedel. Vi har redan rapsolja, som driver till exempel bussar i kollektivtrafiken.

Jag tror också att vi, om vi verkligen ställer in hela samhället på att vi ska ha en inhemsk produktion, kommer att klara det målet. Då slipper vi beroende av framför allt olja men också av import. När vi importerar kan vi tyvärr inte fullt ut kontrollera att allt är på bästa sätt. Därför är det inhemsk produktion som gäller.

Vi kan nu se att det inte bara är fler som köper elbilar. Man börjar också mer och mer med fossilfri laddning och tankning. När hela den infrastrukturen byggs ut tror jag att detta kommer att bli attraktivt för folk. Det är i dag ett hinder att man undrar hur man ska göra om man reser en lång sträcka. Var ska jag stanna på vägen och till exempel tanka el? Om vi verkligen satsar på detta tror jag att det kommer att bli attraktivt för den enskilde, och vi kommer att klara det.

Vi har också problem med lönsamheten för en del lantbrukare. Tillverkning av biodrivmedel skulle kunna vara ett sätt för lantbruket att överleva och få in pengar, men också ett sätt för oss att se till att vi klarar denna utmaning.

När det gäller inblandningen av biomassa är reduktionsplikten nu 20 procent i bensin och diesel. Det är tänkt att den ska öka, och till slut ska vi vara helt oljeoberoende. Men vi gör detta stegvis, och därför kommer vi att ta ett steg i taget. Jag är övertygad om att vi klarar det om vi satsar på det.

Fru talman! Vi har i dag att fatta beslut om sänkt skatt på drivmedel, precis som propositionen heter. Det är en evig fråga, kan tyckas, ibland med en till synes olöslig konflikt mellan miljö och klimat å ena sidan och en levande landsbygd å andra sidan. Jag tänker ägna en del av mitt tal åt att belysa denna fråga.

Som alltid i heta debatter tjänar vi på att på ett sansat sätt bena ut vad frågan handlar om och inte vare sig förenkla eller polarisera debatten.

Jag är uppvuxen på landet, mitt i skogen, för övrigt – ni vet, skogen, som är en av Sveriges viktigaste näringar med störst exportnetto av alla.

I hela mitt liv har jag varit beroende av bilen, före körkortet via mina föräldrar eller bekanta och efter körkortet därför att det helt enkelt inte finns något alternativ till bilen där jag bor.

Och jag har gjort allt det där klassiska som många som bor på landet har gjort. Jag har tagit fajten mot nedläggning av skolor, jag har protesterat med traktor utanför kommunhuset, jag har förlorat fajten om skolor och jag har slagits för gatlysen, busslinjer, busshållplatser och för att få behålla postlåda och sopkärl inom rimligt avstånd.

Fru talman! Även om vi generellt sett har en väl utbyggd samhällsservice i vårt avlånga land finns det orättvisor för landsbygdsbor: mindre tillgänglig förskola och skola, sämre statlig service i form av postutdelning och sämre bredbandsuppkoppling, trots att vi betalar lika mycket i skatt.

Lägg därtill att skattemedel i en kommun ofta går till grönområden, gatuunderhåll och parker, det vill säga områden som sannolikt inte nyttjas av landsbygdsbor i samma utsträckning som av dem som bor i staden.

Lägg ytterligare därtill att landsbygdsbor ofta själva får stå för kostnader som ibland finansieras via skattsedeln för andra, såsom vägföreningar, belysning och bredbandsföreningar.

För en del år sedan gjorde vi hemma i min by, Viker i Nora kommun, en så kallad LEA-analys, lokalekonomisk analys. Vi beställde ett statistikpaket från Statistiska centralbyrån och jämförde inkomster och kommunalskatteuttag från de ca 400 personer som bor i vår by. Sedan jämförde vi det med vad som fanns budgeterat i form av samhällsservice för de boende i byn, både den som faktiskt utfördes i byn och den som nyttjades i staden. Utan att det är statistiskt säkerställt kan jag säga att de boende i Viker var kraftiga nettobetalare till kommunen vad gäller skatteintäkter.

Fru talman! Just på grund av de orättvisor som existerar är drivmedelspriset en av flera viktiga faktorer för landsbygdens förutsättningar och utveckling i dag, speciellt där det inte finns några alternativ. Samtidigt som vi konstaterar dessa regionala orättvisor vet vi att drivmedel är en nyckel i den gröna omställning som måste ske. Dels måste vi ställa om energiförsörjningen i det stora hela, dels måste vi komma dithän att vi för evig tid inte är beroende av olja för att tanka våra bilar. Olja är en ändlig resurs, den finns inte i Sverige och den kommer alltid att vara dyr.

Men Centerpartiet jobbar hellre med morot än med piska. Därför har vi i budgeten för 2020 satsningar på gröna transporter i form av laddinfrastruktur, förnybara bränslen, nattåg samt, inte minst, förbättringar för skogsägare, eftersom skogen har en nyckelroll i klimatomställningen.

Men bränslepriserna då? De är såklart höga. Det enklaste vore om vi här i denna kammare kunde bestämma över priset vid pump, men så är inte fallet. Vi fattar beslut om skatten på energi och koldioxid, som utgör endast en del av priset vid pump. Oavsett om vi beslutar om 1 eller 2 kronors sänkning av skattesatsen råder vi inte över det pris som konsumenterna får betala, beroende på många saker, bland annat världsmarknadspriset. Det kanske inte syns alls vid tankningen.

Fru talman! Budgeten för i år, som beslutades här i kammaren av Moderaterna och Kristdemokraterna, sänkte skatten på bensin tillfälligt, ett halvår, men nu vid årsskiftet återgår det enligt beslut till en uppräkning av konsumentprisindex plus 2 procent. Centerpartiet menar dock att med den prisutveckling som vi har att vänta är det bra om skattenivåerna kan hållas nere. I liggande förslag finns därför en sänkning av skatten på drivmedel som motsvarar den automatiska ökning som kommer att ske. Sänkningen gör att uppräkningen av priset med KPI och bnp som bas inte påverkar priset vid pump lika mycket som det annars skulle ha gjort.

Men räcker detta för att kompensera den uppenbara orättvisa som finns mellan dem som bor på landsbygden och dem som bor i staden? Nej, naturligtvis inte. Eftersom orättvisorna spänner över ett brett område kan de inte kompenseras med enbart lägre drivmedelspriser, även om detta är en otroligt viktig faktor.

Fru talman! Centerpartiet menar att ett sätt att komma till rätta med de regionala klyftorna är att helt enkelt sänka skatten för dem som bor på landsbygden. Vi vill att Sverige ska hålla ihop, inte dras isär, och vi kan konstatera att övriga partier som slutit januariavtalet står bakom den reform som Centerpartiet har drivit och som innebär en skattesänkning för nästan 900 000 människor med 1 650 kronor per år.

Vi menar att reformen direkt träffar dem som berörs, jämfört med en generell skattesänkning på drivmedel. Flest bilar finns ju i storstäder, så det är ingen vild gissning att det är storstadsborna som drar vinstlotten efter en bränsleskattesänkning med 1 krona generellt, trots att det är i storstäderna som det i dag faktiskt finns alternativ till bilen.

Övriga satsningar på landsbygden är, som vi har berättat tidigare, bredbandsutbyggnad där kopparnätet släcks ned, ett bondepaket, nattåg, som jag har nämnt, och utbyggnad av statliga servicekontor. Dessa reformer menar vi kommer att leda till en bättre vardag för boende och företag på landet. Minns att det som bra för landsbygden alltid är bra för städerna men att det inte alltid är säkert att det är tvärtom!

Detta samt en generell skatteöversyn, inklusive en grön skatteväxling som leder till att miljöskatter träffar rätt, för att få effekt och ökad legitimitet, är det viktigaste vi har att jobba med framöver.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för en mycket levande berättelse om hur det är att växa upp i skogsriket, kämpa för att brevlådorna ska finnas kvar och annat! Det var verkligen berörande.

Centerpartiet har alltid stått bakom principen att hela Sverige ska leva. Man har månat om landsbygden, precis som Helena Vilhelmsson har velat att människor ska vilja stanna kvar, ta hand om den goda jorden och se till att det finns hjordar som betar och håller den biologiska mångfalden levande. Människor ska inte bara stanna kvar, utan de ska helst vilja bosätta sig på landsbygden, skaffa barn och på alla sätt bidra till att motverka den urbaniseringstrend som pågår så hänsynslöst.

Därför vill jag fråga Helena Vilhelmsson: Tror du att en skattesänkning på 1 krona per liter kommer att underlätta för de människor som bor på landsbygden eller inte?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Boriana Åberg för frågan. Det gläder mig att det är många i debatten här i dag, och även i andra debatter, som faktiskt värnar landsbygdens förutsättningar. Jag är otroligt glad för det, och jag tycker att det är mycket mer av detta nu än vad det har varit tidigare.

Det som är viktigt för Centerpartiet är att de reformer som vi gör träffar rätt och att man använder statens resurser för reformer på ett sätt som faktiskt får effekt.

Som jag sa i mitt anförande tror Centerpartiet att en generell skattesänkning på drivmedel med 1 krona faktiskt inte leder till samma effekt som till exempel en generell skattesänkning eller avdrag som man får göra i enlighet med det som vi föreslår i budgeten för dem som bor på landsbygden i A- och B-områden. Faktum är att det är flest bilar i storstadsområdena. De rullar längst i storstadsområdena, trots att det där finns alternativ.

En stor del av det som Moderaterna föreslår om 1 kronas skattesänkning hamnar i fickorna på dem som bor i storstaden. Jag ser inte riktigt att det är en rättvis fördelningspolitik med tanke på de verkliga orättvisor som finns mellan landsbygd och stad.

Fru talman! Jag tackar Helena Vilhelmsson för svaret. Jag vill inte ställa människor på landsbygden mot människor som bor i storstäder. Jag tycker att alla som har bedömt att de behöver bilen i sin vardag ska kunna använda den, och de ska ha råd att göra det.

Den skattesänkning som Helena Vilhelmsson talar om har inte gjort så många människor glada och engagerade – tvärtom. Det handlar om 139 kronor. Pizzaekonomerna har överfört detta i antal pizzor. Men det ska vi inte syssla med.

Vårt förslag om en skattesänkning på 1 krona per liter har fått ett enormt folkstöd. Bara de senaste fyra dagarna har drygt en halv miljon människor skrivit under när det gäller detta. Alla våra mejlboxar har blivit fyllda med mejl där folk på ett trevligt och vädjande sätt uppmanar oss att sänka skatterna på samma sätt som vi i Moderaterna föreslår i vår motion. Jag undrar varför Centerpartiet inte vill lyssna på dessa människor.

Fru talman! Vi har tagit del av de mejl, brev, påstötningar och de upprop som har kommit – precis som ni har gjort. Centerpartiet mötte också Bensinupproret. Jag tror att vi var tre personer från Centerpartiets delegation som diskuterade med Bensinupproret 2.0 när de var här och faktiskt lämnade underskrifterna till oss. Jag tror att vi var det enda parti som hade mer än en ledamot som faktiskt diskuterade med dem.

Återigen: Jag och Centerpartiet menar att de resurser som vi använder måste vi använda på rätt sätt. Jag är jätteledsen för retoriken om att det handlar om lika mycket som en pizza – pizzaretoriken – och jag beklagar den. Den förminskar denna problematik. Samtidigt är den lite intressant. Om man skulle göra tvärtom och höja skatten med 139 kronor per månad, skulle det vara samma retorik då om att det bara handlar om en pizza? Så är det inte.

Vi måste bena ut vad detta egentligen handlar om. För Centerpartiet är det givet att en riktad skattesänkning till landsbygdsbor, där problemen faktiskt är omfattande, är effektivare än en generell skattesänkning på drivmedel som, ärligt talat, mest gynnar dem som bor i staden. Det är jag övertygad om.

Fru talman! Ledamot Helena Vilhelmsson väckte verkligen min nyfikenhet. Jag spände mina öron när hon så inlevelsefullt berättade att hon hade kämpat för postgång och skolor på landsbygden. Men jag hörde inte att ledamoten hade kämpat för bevarandet av de lokala mackarna ute på landsbygden när det var etanolen som skulle rädda Sverige från oljeberoendet. Det ställdes krav på mackarna att de absolut skulle erbjuda etanol som ett alternativ vid pumpen. Det var många mackar som redan drogs med dålig lönsamhet, och de investeringar som hade krävts ledde till att mackar på landsbygden helt enkelt lades ned för att man skulle slippa gräva ned dessa etanoltankar.

Jag undrar därför bara i vilken utsträckning som ledamoten kämpade även för mackarna på landsbygden.

Fru talman! Centerpartiet har alltid drivit företagarnas villkor. Jag kan ta ett exempel. I min hemkommun Nora följde vi med spänt intresse hur byalaget i Järnboås sökte pengar via ett Leaderprojekt. Kommunen var faktiskt duktig med snabba tillstånd och så vidare, och det öppnades faktiskt en mack. Jag vet inte om den finns kvar. Men under alliansregeringens tid tillförde vi ett stöd just för servicepunkter på landsbygden som gällde mackar och butiker för att man skulle se till att faktorer som finns runt om i omvärlden inte ska leda till att servicen urholkas och läggs ned. Även om jag inte nämnde det i mitt anförande har jag, och vi, kämpat för mackar och gladeligen sett när en mack har öppnats.

Fru talman! Det är glädjande att höra att fler värnar om landsbygden. Jag tror att den sista biltillverkaren snart har lämnat etanolen som ett hållbart drivmedel. Allt fler etanolbilsägare tankade bensin för att det var billigare. Och om man tankade etanol fick man driftsproblem med bilarna. Men vi kan lämna det.

Som ledamoten säger ska vi använda förnybara bränslen från inhemska råvaror. Centerpartiet har i alla fall tidigare traditionellt varit ett landsbygdsparti. Därför undrar jag om ledamoten ser någon risk med att den inhemska skogsråvaran i allt större utsträckning kommer att användas just till produktion av drivmedel i stället för att den sågas upp till plank för att användas vid byggande av hus eller möbler. Ser hon någon risk för att svensk åkermark kommer att tas i anspråk för att odla råvaror för drivmedel i stället för mat?

Fru talman! Tack, Eric Westroth, för en intressant fråga! Här närmar vi oss nämligen kärnpunkten när det gäller vad detta också handlar om. Någonstans måste vi alla medverka till att omställningen kommer till stånd. Jag lyssnade lite grann på ledamotens replik tidigare. Även om biodrivmedlen i dag inte är inhemska tror jag att det sämsta som vi kan göra är att backa och säga att vi inte kräver inblandning av biodrivmedel. I min värld innebär tydliga incitament, som helst ska vara partiövergripande och inte skifta när det byts majoritet, att efterfrågan skapas. Jag personligen, som är utbildad inom skogen, är övertygad om att den svenska skogsproduktionen räcker till bräder, plank och skogsråvara till biodrivmedel. Det handlar inte om skogsavfall, som någon sa här tidigare, utan det handlar om skogsbränsle, alltså flis, grenar och toppar, som ändå inte ska bli plank och bräder.

När det gäller åkermark delar jag ledamotens bekymmer, eftersom det tar emot lite grann att inte odla mat på den åkermark som vi har. Jag tror att vi behöver det.

Men skogsråvara tillsammans med andra produkter, som vi måste utveckla tillsammans med industrin, tror jag gör att vi långsiktigt kan se att vi ställer om till biodrivmedel med en bibehållen lönsamhet för både jord- och skogsbrukare.

Fru talman! Jag trodde aldrig att jag skulle debattera skatteutskottets betänkande nr 15, Sänkt skatt på drivmedel, men det blir jättespännande.

Sverige måste genomföra en omställning för att bli ett fossilfritt land, och skatt på drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska bilismens klimatpåverkan. Men det är också ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på en höginkomsttagare i storstad med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomsttagare i glesbygd utan alternativ till bil.

Fokus ska ligga på att åtgärda bilismen i tätorterna och skapa möjligheter för hållbart resande även för dem med låga inkomster och boende på landsbygden. Vi vill därför införa ekonomiskt stöd för att befintliga bilar som går på fossila bränslen ska kunna drivas med förnybara bränslen, och vi föreslår kraftigt ökade anslag för att stärka tillgängligheten till laddställen för elbilar och öka produktionen av biogas och biobränslen. Med vårt budgetförslag vill vi även genomföra miljardsatsningar för en utbyggd och billigare kollektivtrafik som omfattar drift av byabussar och servicebussar.

Vi vill även ha ett nytt reseavdrag, som inte missgynnar landsbygden. Jag är jätteorolig, för den reseavdragsutredning som Hillevi Larsson refererade till pekar faktiskt på någonting annat. Jag är orolig att den kommer att hamna snett, och jag hoppas verkligen att den inte missgynnar landsbygden. Signalerna jag får är dock oroande.

Hela samhället behöver ställas om för att vi ska kunna hantera klimatkrisen. Klimatförändringarna innebär en grundläggande samhällskris som vi bara kan lösa tillsammans. En ekonomisk politik för klimaträttvisa stärker välfärden för flertalet människor och minskar utsläppsutrymmet för de rikaste. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar och inte till att betala för de rikas lyxkonsumtion minskar utsläppen, och stödet till omställningen ökar. Klimatförändringarna måste mötas med gemensamma investeringar.

Landsbygdens förutsättningar har kommit på tal flera gånger i debatterna. Jag håller helt och fullt med om det Helena Vilhelmsson från Centerpartiet anförde, för jag känner igen mycket av det. Om ni kollegor tror att någon av er kan lära mig något om landsbygden drar ni en nitlott, för jag vet verkligen vad landsbygd betyder.

Ingen har väl undgått de massbrev alla har fått vad gäller Bensinupproret 2.0. Jag har själv mött dem här i Stockholm, och jag har lyssnat till dem. Jag svarade dock bara på ett av de många brev jag fick. Det var från en person som skrev att han kör 3 500 mil om året och att hans bil drar 0,6 liter milen. Det var en dieselbil. Jag tror säkert att han var ärlig med allt han berättade, men jag svarade honom att 3 500 mil gånger 0,6 liter blir 2 100 liter, och handen på hjärtat – skulle 2 100 spänn förändra hans liv på årsbasis? Det är 175 kronor per månad. Det är vad det handlar om. Han skulle få 175 kronor mer i månaden att röra sig med om bränslet blev billigare.

Jag kör mycket; det ska ni tro. Jag har 6 ½ mil att köra om jag ska ha någon service över huvud taget – enkel väg. Vi har två bilar, och vi kör jättemycket. Men 175 kronor i månaden skulle inte förändra någonting. Det skulle inte resultera i det som Boriana Åberg från Moderaterna lite grann antydde, nämligen att någon vill flytta till landsbygden. Det krävs helt andra och mer träffsäkra argument för att människor ska vilja flytta till och bo kvar på landsbygden. Det krävs andra incitament för att landsbygden ska leva.

Jag lyssnar, och jag förstår dem som är med i Bensinupproret. Det är en signal om att det någonstans räcker. Men att tro att 1 spänn per liter gör skillnad – kom igen, kollegor! Ni vet mycket väl att det är plakatpolitik och att den träffar mycket, mycket dåligt.

Man kan säga mycket om den skattesänkning som Centerpartiet berättade lite grann om. Den är på 137,50 i månaden, men den ger i alla fall även dem som inte har bil sänkt skatt. Den kommer inte heller att rädda någonting; det håller jag med om. Men det som pågår i samhället och med brexit – var kom det ifrån? Jo, man började prata om bensinpriset, som om det skulle vara hela världen.

Jag förstår frustrationen – jag känner den inpå skinnet varje dag – men bensinskatten kommer inte att vara det som avgör om vi får en levande landsbygd eller inte. Det får ni tro på. Vi måste göra någonting för att ställa om, men jag skulle gärna diskutera en höjning av bensinskatten med 2 spänn per liter och att pengarna öronmärktes så att de verkligen går till landsbygden och gör någonting för dem som bor där och har kämpat för det.

I min hemby var vi 100 personer som mest, och nu är vi 10 kvar. Ni förstår ju. Jag kunde cykla till tre affärer när jag var grabb, och nu måste jag ta bilen och köra 6 ½ mil. Kom alltså inte till mig och berätta om landsbygdens förutsättningar! När det gäller tron att 1 spänn i sänkt bensinskatt skulle förändra livet tar jag mig för pannan – ursäkta, herr ålderspresident.

Jag yrkar bifall till propositionen och definitivt avslag på motionerna.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tänk dig en varm sommarnatt! Du sitter ensam i en bil och susar fram genom det svenska nattlandskapet. Värmen sprider sig i hela kroppen samtidigt som du känner doften av den mörka natten. Det är inte utan att man tänker lite på Snowstorms gamla slagdänga Sommarnatt.

Tänk dig den stressade ensamstående familjefadern som ska transportera de tre busiga barnen! Jag känner den fadern, då jag har varit där och känt den stress som uppstår när livspusslet ska fungera i vardagen. Det är inte utan att man tänker lite på Björn Afzelius vackra sång Tusen bitar.

Tänk dig alla de som sitter i en bil för att ta sig till BB! Tänk dig de som har 10–15 mil till närmaste vårdcentral eller de som drabbats av en akut vårdproblematik längs med en Norrlandsväg och inte får den hjälp de behöver i tid. Det är inte utan att man tänker lite på Trazan Apanssons och Banarnes sång om ordet ”olyckan”.

Herr ålderspresident! Bilen beskrivs i dag ofta som ett miljöproblem, men vi får inte glömma att bilen för många är det som gör att vi kan njuta av sommarnatten, hantera livspusslet eller ta oss till den vård som vi behöver när inga andra fransporter finns. I den KD-M-budget som riksdagen antog 2018 pausades överindexeringen av skatten på bensin och diesel under ett halvår. I regeringens budget, som stöds av C och L och antas i år, sänks skatten återigen – dock genom ett annat förfarande.

I dag finns det en tydlig målkonflikt mellan miljönytta och enskilda medborgares möjligheter att leva sina liv på ett bra sätt. Dagens bränslebeskattning innebär en straffbeskattning av befolkningen på landsbygden, där många är beroende av bilen för att kunna hantera vardagen. Det finns inga andra realistiska alternativ, och varken cykel eller kollektivtrafik löser vardagspusslet på landsbygden.

Vi ser också hur våra större städer får en alltmer överbelastad trafik, och detta trots att det växer fram nya trafiklösningar och en väl fungerande kollektivtrafik. För att minska städernas trafikbelastning vid rusningstid behöver vi hitta andra styrmedel som gör det lönsamt att välja andra tider för pendling eller varutransporter. Därför behövs en ny fordons- och bränslebeskattningsmodell som förbättrar miljön samtidigt som den möjliggör för medborgare att leva i hela landet. Kostnaderna ska också fördelas på ett rättvisare sätt mellan olika samhällsgrupper.

Herr ålderspresident! Om politiken misslyckas med att hålla denna balans finns risken att fler medborgare uppfattar miljöpolitiken som ett storstadsfenomen som hanteras av politiker som inte förstår landsbygdens vardagsproblem. Jag anser därför att det i framtiden krävs en helt annan beskattningsmodell för trafiken än den som finns i dag.

En framtida beskattningsmodell behöver ta hänsyn till vad det är för fordon, var fordonet körs, vilket bränslesystem det har och när på dygnet det används. Det borde exempelvis vara billigare att använda bilen där det inte finns en väl fungerande kollektivtrafik. Det borde också vara billigare att använda en mer miljövänlig bil och billigare att använda den under timmar på dygnet när trafiken är mindre intensiv.

Ju fler av dessa parametrar som är uppfyllda, desto lägre blir beskattningen och tvärtom. Dagens situation, där större delen av skatten hanteras via själva tankningen av bilen, leder till orimliga konsekvenser för dem som är beroende av bilen om vi samtidigt ska ha en verksam styrning mot minskade utsläpp för Sverige som helhet.

Herr ålderspresident! Med tanke på de problem som finns med utländska åkare som inte betalar för att köra på svenska vägar vore det bra om man testade en ny fordons- och bränslebeskattningsmodell inom åkerinäringen som kunde göra att vi får ordning på de utländska åkarna samtidigt som vi får möjlighet att prova en ny beskattningsmodell.

Dagens transportbeskattning drabbar även alla dem som har husbil på ett orättfärdigt sätt. Det är inte rimligt att fordon som används under en kort tid på året ska straffbeskattas på det sätt som sker i dag.

Herr ålderspresident! I enlighet med riksdagens rambeslutsprocess ställs regeringens budgetförslag och oppositionspartiernas budgetförslag mot varandra som helheter, och budgeten beslutas sedan i två steg.

Kristdemokraternas budgetförslag är en sammanhållen helhet. Eftersom riksdagen i steg ett – rambeslutet – har ställt sig bakom regeringens förslag till ekonomiska ramar för statens budget och inriktning på budgetpolitiken deltar jag inte i det aktuella beslutet.

Herr ålderspresident! Vi har ingen egen reservation, men jag står bakom vårt särskilda yttrande avseende sänkt skatt på drivmedel.

Jag vill avsluta detta anförande med att konstatera att detta inte bara är en debatt om skatter. Det är en debatt som berör alla dem som är beroende av bilen för att klara av livets olika skiften, oavsett om man bor i en stad eller växer upp på landsbygden. Om vi menar allvar med att hela landet ska leva måste vi ta fram en ny beskattningsmodell.

Herr ålderspresident! Detta är en spännande debatt, tycker jag.

Det finns många saker som alla vi i Sveriges riksdag, från höger till vänster, är ense om. En sådan sak är att hela Sverige ska leva. I den frågan finns det ingen som helst konflikt i Sveriges riksdag, och det verkar vara likadant i Sverige i stort. Jag har rest från längst ned i södra Sverige till högst upp i norra Sverige. Jag har träffat personer som bor i de djupaste skogar och på den glesaste landsbygd. Jag har också träffat folk i Göteborg, Stockholm och Malmö. Jag har aldrig träffat någon väljare eller politiker som inte tycker att hela Sverige ska leva.

Herr ålderspresident! Vi som är riksdagsledamöter har ett ansvar att svara på detta tryck från väljarna på att hela Sverige ska leva. Vi har också ett ansvar att se till att hela Sverige kan leva både i dag och i morgon. I de delar av Sverige där man är beroende av bil för att få livspusslet att gå ihop eller för att helt enkelt få livet att gå ihop måste vi se till att detta är möjligt om vi ska vi ta detta ansvar på allvar.

Men det är också så att vi har ett ansvar för morgondagen – för att framtida generationer kan ha ett drägligt liv och för att man kan ha ett drägligt liv och leva i hela Sverige också i morgon.

Det är detta som gör att denna fråga är en balansgång. Vi måste se till att rädda klimatet genom lägre klimatutsläpp och genom att färre åker bensinbilar som skadar klimatet, för det leder till att det inte går att leva i hela Sverige i morgon. Klimatförändringarna kommer att leda till torkor som slår över hela Sverige och till översvämningar som riskerar att slå över hela Sverige.

Olika konsekvenser av klimatet slår olika mot olika delar av Sverige. I de delar av Sverige där man har mycket matproduktion på åkermark är torkorna kanske ett värre problem. När det gäller översvämningar har vi redan nu sett konsekvenserna i vår huvudstad och i våra större städer, där man har gott om hårdlagda ytor som inte klarar av att absorbera vatten och där man därför drabbas hårdare av översvämningar. Har man mycket asfalt stannar vattnet ovan jord och sugs inte ned under jord.

Det är klart att klimatförändringarna slår över hela landet, oavsett hur det ser ut. Därför är detta en fråga där vi måste hålla balansen och se till både att hela Sverige lever i dag och att hela Sverige lever i morgon.

Detta förslag innebär en sänkning av bensinskatten, dieselskatten och så vidare. Det innebär att vi stoppar den överindexering som har varit och att vi helt enkelt sänker skatten. Men vi kommer även i fortsättningen att behöva ha en bensinskatt, eller en skatt på drivmedel, i det här landet.

Till det ska läggas att vi tar initiativ till och gör saker för att man ska kunna leva och kunna få andrum och resurser att ställa om oavsett var i landet man bor. Till exempel pågår, i enlighet med januariavtalet, en process med ett differentierat reseavdrag. Detta är någonting som Liberalerna har drivit länge och som vi har fått in i januariavtalet.

Det svarar också på den fråga som Kristdemokraterna ställde tidigare i debatten angående om det inte vore bra om kostnaden för att åka bil skilde sig beroende på om det finns mycket kollektivtrafik eller inte. Det tycker Liberalerna, och därför har vi fått in frågan om ett differentierat reseavdrag. Där det är lätt att gå från bilen till att åka kollektivt ska man inte få reseavdrag på samma nivå som där man faktiskt behöver bilen för att resa. Detta är ett sätt att se till att det finns möjlighet för människor att bo och leva i hela landet.

Det kommer också att behövas skattepengar till att göra klimatsmarta infrastrukturinvesteringar så att man gå till nya bränslen på platser i landet där man i dag inte har denna förmåga. Man behöver resurser för att kunna göra dessa investeringar. Det kan handla om laddinfrastruktur och om huruvida sådan är möjlig att ha i vissa delar av landet. Det kan handla om vätgas eller andra tekniker. Det kan även handla om elektrifiering, som Liberalerna också har drivit på för att få genomslag för inom ramen för januariavtalet.

Ytterst kommer det även fortsättningsvis att behövas incitament för att bilar som går på bensin ska bli ännu mer effektiva och få en ännu mer effektiv bränsleanvändning och för att vi ska släppa ut mindre koldioxid där det trots allt behövs bensinbilar.

Herr ålderspresident! Det är klart att man, om man är ett oppositionsparti, kan hetsa upp en opinion mot detta förslag. Det är klart att man kan dra på stora växlar och försöka att måla upp en bild av att det inte är så att alla vill att hela landet ska leva. Men det där är trams. Hela Sverige ska leva, i dag och i framtiden.

För det behövs detta förslag om en sänkning av skatten nu. Vi har även fortsättningsvis en skatt på drivmedel, men det blir en sänkning av skatten nu. Detta sker tillsammans med investeringar, tillsammans med till exempel det differentierade reseavdraget och tillsammans med satsningar på elektrifiering, vätgas och laddinfrastruktur. Då kan vi leva också i morgon, både i landet och i hela världen. Då kan vi möta klimatutmaningarna samtidigt som vi möter utmaningarna med att det ser lite olika ut med hur man bor i olika delar av landet.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka mina kollegor i skatteutskottet för dagens debatt. Jag är positivt överraskad över att kunna instämma med föregående talare på många punkter.

Jag är också ganska bekymrad över den systemkritik som saknas från föregående talare från Moderaterna. Att säga att ingen är miljöbov är ett sätt att dela upp samhället i individer. Jag skulle säga att vi alla tyvärr är miljöbovar i den bemärkelsen.

I Sverige har vi ett utsläpp per person och år som ligger på runt 10 ton koldioxid. Enligt Naturvårdsverket måste det minska till runt 1 ton koldioxid per person och år.

Det här är bekymmersamt. Det handlar inte om att vi som enskilda individer ska axla hela klimatkrisen, utan det handlar om ett system. Vi måste som politiker vara systemkritiska och inse att vi måste bygga ett system som gör att vi inte lägger hela skulden och bördan på individens axlar, för det blir helt omöjligt.

Jo, vi är alla miljöbovar. Och det som jag har haft som ingång i mitt politiska engagemang är att se till att vi inte behöver ha det så.

Jag tycker att det är ironiskt när vi i regeringen anklagas för att vara utvecklingsfientliga och när den kritiken kommer från konservativa partier.

Det verkar som att det lägger tyngd till orden om man berättar att man vet någonting om landsbygden, så jag kan berätta att jag själv är uppvuxen i en by som består av tre hus ute i skogen i Småland. Det kanske också kan ge tyngd till att jag också vet hur landsbygden ser ut och fungerar. Jag kan säga att de problem som landsbygden möter inte beror på höjd skatt på drivmedel. Det beror på ungefär allt annat som politiker har genomfört och den utveckling som vi har sett med urbanisering och den väldigt hårda och krävande arbetslinjen som kräver urbanisering. Så, nej, en skatt på drivmedel är inte hotet mot landsbygden.

Herr ålderspresident! Miljökrisen är här och nu, och vi måste vidta alla åtgärder vi kan. Vi måste förbjuda det som förstör, beskatta det som vi vill minska och skapa möjligheter för det som kan vända de negativa trenderna. Ett sätt är att beskatta det vi bör i stället för det vi kan. En alldeles självklar skatt blir därför på drivmedel.

Jag vet inte vad kollegor i utskottet hänvisar till när de säger att bilismen inte alls står för en klimatbörda. De flesta bilresor sker i tätorter. Hälften av alla bilresor är kortare än 5 kilometer. Vägtrafiken står för 30 procent av det totala koldioxidutsläppet i Sverige, och enligt Trafikverket ökade utsläppen från vägtrafiken under förra året. Det är en utveckling som vi måste vända om vi ska ha någon chans att nå klimatmålen.

Herr ålderspresident! Vi vet att miljöskatter är ett effektivt verktyg för att bekämpa miljöproblem, och särskilt koldioxidskatt är ett av de mest effektiva styrmedlen. Vi hör många gånger i debatten om miljön att Moderaterna gillar effektiva åtgärder. Därför kan jag inte riktigt få det att gå ihop när Moderaterna stretar emot och vill ta bort det mest effektiva styrmedel som vi vet. Men att bara behålla nivån på en miljöskatt, samtidigt som ekonomin som helhet växer, gör att det med åren blir relativt billigare att släppa ut. Vi vet att om en miljöskatt inte justeras upp minskar miljöskatternas styrande kraft över tid. Detta gäller såklart inte bara miljöskatter. I en ekonomi som växer ökar lönerna, priset på varorna och skatterna kopplade till detta. Det här är ingen nyhet.

Herr ålderspresident! En för alltid växande ekonomi som ständigt förbrukar mer ändliga resurser är varken önskvärd eller möjlig, men medan den gör det är det av största vikt att miljöskatterna också räknas upp, det vill säga indexeras.

Tidigare har bensinskatten endast räknats upp med inflationen, men för att bensinskatten ska behålla sin styrande effekt även när ekonomin växer införde vi under förra mandatperioden en bnp-indexering. Denna indexering ligger fast även nästa år. Det är en vinst som har varit värd att slåss för, vilket vi i Miljöpartiet också har gjort.

Motståndet mot en drivmedelsskatt har varit stort från högerpartierna, detta trots att vi i den här kammaren i bred enighet har beslutat att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030.

Herr ålderspresident! Det här är ett mål som Moderaterna ställt sig bakom, men nu vill de kraftigt sänka priset på bensin och göra det billigare att släppa ut. För mig är det bortom all förståelse.

Att ha en skatt är i sig inte målet, i alla fall inte för oss. Vårt yttersta mål är att komma i balans med vad den här planeten kan förse oss människor med, bort från klimat- och naturkriser. Sedan ca 50 år tillbaka är människans tryck på planeten högre än vad planeten klarar av. Konsumtionen av planetens resurser är högre än planetens totala biokapacitet. Vi är därför det parti som vågar säga den obekväma men nödvändiga sanningen: Vi måste minska produktion, konsumtion och arbetstid men också minska transporter. För Miljöpartiet är skatt på drivmedel bara ett av många olika politiska förslag om hur vi kan få ned utsläppen från trafiken.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag är kraftigt förkyld, så jag tänkte inte gå upp mer i debatten. Men eftersom jag blev uppmanad så många gånger av min kollega Rebecka Le Moine blev jag tvungen att göra det.

Först vill jag säga att jag vägrar att kalla människor som gör rätt för sig för miljöbovar – människor som kämpar för att komma till sina jobb, arbetar hårt och betalar skatt för att alla de åtgärder som regeringen tänker vidta ska komma till stånd. Hur kloka de sedan är visar sig i opinionssiffrorna.

Miljöpartiets symbolpolitik är mer skadlig än eventuella utsläpp från dagens ändå relativt miljövänliga bilar. Det enda sättet att begränsa utsläppen av koldioxid är att använda ny teknik, till exempel elbilar. Men i nuläget är de väldigt dyra. Människor ska ha möjlighet att ställa om utan att behöva lämna sina hem eller sluta jobba därför att de inte kan betala sina bensin- och dieselräkningar.

Miljöpartiet säger sig vara för utveckling. Men hur ska dessa elbilar försörjas med el om man inte har någon tillförlitlig energikälla, till exempel kärnkraft som Miljöpartiet så effektivt motarbetar? Alla dessa bilar som ska ställas om måste ha något bränsle att gå på.

Jag skulle gärna vilja veta hur Rebecka Le Moine tänker lösa problemet.

Herr ålderspresident! Om jag uppfattade det rätt vägrar min kollega att skriva under på att vi är miljöbovar. I så fall måste vi nog se sanningen i vitögat. Det är svårt att inte vara miljöbov i ett trasigt system som gör att vi alla har utsläpp, oavsett hur miljövänligt vi konsumerar. Det är den krassa sanningen.

Att göra rätt för sig verkar vara argumentet eller motivet för att det är helt omöjligt att vara miljöbov. Vad är då att göra rätt för sig? Är det att ha ett jobb? I så fall har vi helt olika syn på naturvetenskap men även på människan. För mig är människan inte reducerad till en arbetsenhet som kan ersättas av en robot. Att göra rätt för sig är inte någonting som per automatik trollar bort utsläpp.

Sedan är frågan hur vi löser detta. Där är mitt absolut viktigaste budskap värt att upprepa: Vi måste minska utsläppen. Vi kan inte bara byta till ett grönare bränsle, en ekomärkning eller någonting annat, utan vi måste avstå från att konsumera. Vi måste verkligen i grunden ifrågasätta tillväxtsamhället, som bara kräver att vi producerar och konsumerar alltmer för varje år.

Det är det här som har lett oss in i den klimatkris som vi befinner oss i. Det är därför som vi har en miljon hotade arter. Vi lever i det sjätte massutdöendet därför att vi helt och hållet har industrialiserat naturen, där vi har hämtat hem våra så kallade framgångar.

Nu är det dags att vi verkligen utvecklar vårt sätt att leva till ett sätt som inte tär på planeten och inte försätter framtida generationer i oerhört svåra situationer.

Herr ålderspresident! Jag vill bara säga att för mig är människorna inte ett miljöproblem. Jag blir väldigt bekymrad när representanter för diverse organisationer och också för Miljöpartiet försöker förklara för barn att de själva inte ska skaffa sig barn, för då fördärvar de miljön. Människan är faktiskt naturens högsta skapelse, och det är människan som kan lösa miljöproblemen.

Miljöproblem förebyggs, motverkas och löses med hjälp av hårt arbete och avancerad teknik, inte genom begränsning av tillväxt och en massa onödiga uppoffringar. Det är tillväxten som har lyft upp oss till det fina välfärdssamhälle vi har.

För att alla de åtgärder som ska förbättra miljön ska få effekt måste de ha acceptans hos den enskilda människan. Om jag ska göra något ska jag göra det för att jag tycker att det är bra och bidrar. Jag vill inte medverka till något meningslöst som dessutom är kontraproduktivt, till exempel avfallsförbränningsskatten eller subventionen till elcyklar, som visade sig vara en absolut flopp. Listan på åtgärder som Miljöpartiet har försökt pracka på svenska folket och som inte har haft någon som helst miljöeffekt kan göras lång.

Låt mig än en gång säga att människor inte är ett miljöproblem; de är lösningen på miljöproblemen.

Herr ålderspresident! Jag blir smått chockad, för jag förstår inte hur detta går ihop med IPCC-rapporterna och den forskning som det i princip råder full enighet om: att det är vi människor som ligger bakom de klimatförändringar jorden står inför. Det är vi som har försatt oss i denna situation, och inte bara oss utan miljontals andra arter. Därför måste vi se oss som ansvariga för detta. Något annat går inte att förena med den kunskap och forskning som det råder konsensus om.

Jag håller definitivt inte med om att människan är den högsta skapelsen. Jag är inte religiös och skriver inte heller under på speciesism. Vi är en av alla arter, och vi bör acceptera och respektera alla arters existens.

Det går inte att bortse från den tillväxt som i princip alla partier pläderar för. Med dagens tillväxthastighet och mål kommer konsumtionen om hundra år att vara elva gånger större än i dag. Det är varken möjligt eller önskvärt.

Det finns heller ingen internationell forskning som stöder så kallad decoupling, frikoppling, varken relativ eller absolut. Att drömma att man ska kunna fortsätta med business as usual utan att det får någon påverkan är just bara en dröm. Och det är på tiden att vi vaknar upp och ser sanningen i vitögat. Det är vi som påverkar.

Jag håller dock med om att vi också kan vara lösningen. Därför håller jag också med om att vi måste hitta acceptans. De förändringar vi står inför är så stora att om vi inte får med oss folket i vårt demokratiska samhälle kommer det att bli oerhört svårt att genomföra dem.

Herr ålderspresident! Jag tycker om historia, filosofi och teologi och tyckte att det var lite spännande att höra att människan har ett ansvar men är likställd. Jag delar i mycket uppfattningen att människan har ett ansvar. Jag tror till och med att den kommer ur en tvåtusenårig tradition.

Men det var inte därför jag begärde ordet. Jag uppskattade mycket talet om systemkritik. När jag lyssnar till regeringens företrädare är min upplevelse dock att de talar om systemkritik, men de kommer inte med ett systemförslag.

I dag har vi fordonsbeskattning, bränslebeskattning, trängselskatter – på grund av trängsel eller nybyggnation – och en del andra avgifter. Bränslebeskattningens funktion är sådan att oavsett om man tankar 1 000 eller 100 liter i månaden har man de facto ett kilometerpris. Det är ofta här regeringen lägger fram sina olika förslag. Men vill helt enkelt göra det dyrare att använda ett miljönegativt bränsle, och här är de flesta av oss överens. Haken är bara att effekten blir att de som bor långt borta får bära en stor börda. De som bor långt borta har dessutom ofta dålig kollektivtrafik.

Därför har vi kristdemokrater både på seminarium på Gotland, i ett antal debattartiklar och i vår motion försökt argumentera för ett, enligt min mening, betydligt mer systemkritiskt förhållningssätt, nämligen en ny trafik- och bränslebeskattning. Här drar man nytta av teknikutvecklingen och utgår från att skatt betalas utifrån fordonets rörelse, där fordonet befinner sig. Då skulle man alltså betala skatt beroende på var man är vilken tid på dygnet.

Herr ålderspresident! Jag uppfattade ingen direkt fråga, men det är trevligt att höra att systemkritiken uppskattas. Jag tror att vi skulle behöva mer av det i svensk politik. Vi är många som ser fram emot den stora skattereform som finns inskriven i januariavtalet.

Låt mig upprepa att vi måste börja beskatta det vi bör i stället för det vi kan. Här tror jag att vi verkligen kan använda oss av principen för den gröna skatteväxlingen. I dag får miljödåliga saker subventioner som är större än den totala miljöbudgeten, vilket är helt bisarrt.

Vi behöver se över de system vi har byggt upp och kanske inte bara nöja oss med att dutta på det översta skiktet i ett stort system som är både krångligt och inte alltid rimligt.

Jag håller med om att det kan finnas många bra förslag och kreativa idéer om hur man kan utforma beskattningen av fordon för att den ska bli mer träffsäker.

Herr ålderspresident! I grunden delar vi kristdemokrater inställningen att Sverige ska ha en grön skatteväxling. Vi var ett av de första partierna att tala om denna typ av växling, och vi har tittat på det på olika sätt. Ett av skälen till att vi tycker att det är positivt att sänka skatt på arbete är att löntagarna får mer pengar över, vilket uppmuntrar till och gynnar arbete. I stället kan man lägga skatt på sådant som är miljöförstörande.

Vad gäller transportsidan: Med den nya teknik som växer fram ser vi, och även en del gröna idéinstitut, att en ny trafik- och bränslebeskattning är möjlig. Kan regeringspartierna tänka sig att börja titta på denna fråga? Det skulle ändra hela diskursen.

Jag uppskattar att Miljöpartiet lyfter fram diskussionen om systemkritik. Dock upplever jag att regeringen inte kommer med några egentliga systemförslag. De enda förslag man kommer med på miljöområdet är ny beskattning på flyg och bil.

Detta är inte så systemeffektivt utan gör bara, enligt vår uppfattning, att folk på glesbygd och landsbygd får svårare att ta sig till och från tätort och arbete. Det försvårar också för dem som vill köra sina barn till idrottsaktiviteter eller kulturupplevelser.

Vi är kritiska till metoden som regeringen använder eftersom den blir väldigt oträffsäker.

Kan regeringspartierna tänka sig att börja titta på en helt ny trafik- och bränslebeskattning? Då skulle vi antagligen kunna lösa en del konflikter och på sikt kunna hitta en bred lösning i denna kammare.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan, som jag inte uppfattade tidigare.

Jag kan inte här och nu svara på hur hela regeringen tänker i frågan, men själv är jag nyfiken och öppen för förslag och diskussion.

Angående systemkritiken: Det är rätt – även om vi duttar på olika miljöskatter här och där kommer det inte att kunna lösa alla de problem som vi står inför, inte i det system vi är fastlåsta i just nu. Vi har en tillväxtpolitik som i princip alla partier är för, väldigt hårt och cementerat. Vi har en arbetslinje med den 40-timmarsvecka som firar 100 år utan att vara ifrågasatt. Vi har ett skattesystem som knappt någon förstår sig på. Vi kanske i grunden borde ifrågasätta både arbetslinje och vad det är vi vill uppnå med det här samhället. Jag själv är för tankar och förslag om basinkomst. Jag tror också att det skulle vara väldigt viktigt och nyttigt om man kunde göra en utredning för att utvärdera till exempel tanken om negativ inkomstskatt, för att se till att ingen människa hamnar mellan stolarna och att vi prioriterar välstånd. Där är egen tid och fritid också väldigt viktiga ingredienser.

Detta var lite utsvävningar om systemkritiken, men svaret är att jag är nyfiken och öppen för diskussion.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)