Riksrevisionens rapport om Strålsäkerhetsmyndighetens kärnkraftstillsyn

Fru talman! Då ska vi hantera försvarsutskottets betänkande FöU12, Riksrevisionens rapport om Strålsäkerhetsmyndighetens kärnkraftstillsyn. Inga följdmotioner har väckts med anledning av skrivelsen.

Fru talman! Riksrevisionen har granskat Strålsäkerhetsmyndighetens tillsyn av kärnkraftsreaktorer i drift. Riksrevisionens övergripande slutsats är att tillsynen bör bedrivas mer effektivt genom att myndigheten utför tillsyn i den omfattning som riksdagen gett ekonomiskt utrymme för och på ett mer systematiskt sätt prioriterar de ur säkerhetssynpunkt mest angelägna tillsynsinsatserna. Strålsäkerhetsmyndighetens anslag för tillsyn och annan verksamhet som avser kärnkraftverken har ökat sedan 2010, men granskningen visar att myndigheten inte utnyttjat medelstillskotten fullt ut.

Enligt Riksrevisionen innebär det att myndigheten inte utfört tillsyn i den utsträckning som regeringen och riksdagen efterfrågat. Granskningen visar också att det är oklart om tillsynen inriktas mot de insatser som är mest angelägna. Det har inte ingått i granskningen att bedöma kvaliteten i genomförda tillsynsinsatser eller att bedöma säkerheten vid kärnkraftverken.

I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och de åtgärder som bedöms nödvändiga med anledning av de rekommendationer som ges till regeringen. I och med skrivelsen anser regeringen att granskningsrapporten är slutbehandlad.

Utskottet lägger stor vikt vid den svenska kärnkraftens säkerhet och att allmänheten har förtroende för verksamheten. I detta sammanhang är det även viktigt att allmänheten har förtroende för statens roll i arbetet för säker kärnkraft, vilket Riksrevisionen också påpekar i sin rapport.

Utskottet ser även positivt på det breda utvecklingsarbete som regeringen och Strålsäkerhetsmyndigheten bedriver i frågor kopplade till kärnkraftstillsyn, till exempel att regeringen sett över avgiftssättningen så att avgifter och faktiska kostnader för verksamhet som avser kärnkraftverken ska kunna balanseras för att fullt ut tillämpa principen om full kostnadstäckning.

Fru talman! Med beaktande av att regeringen anser att Strålsäkerhetsmyndigheten genomför den tillsyn som regeringen, riksdagen och myndigheten själv bedömt som nödvändig avser utskottet att följa regeringens och myndighetens fortsatta redovisning av utvecklingen inom området, såsom exempelvis när det gäller åtgärder för att inrikta tillsynen mot de ur säkerhetssynpunkt mest angelägna tillsynsinsatserna.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag: att riksdagen lägger skrivelse 2017/18:66, Riksrevisionens rapport om Strålsäkerhetsmyndighetens kärnkraftstillsyn, till handlingarna.

Fru talman! Vi har i dag att diskutera Riksrevisionens rapport angående Strålsäkerhetsmyndighetens kärnkraftstillsyn. Man kanske inledningsvis kan ställa sig frågan varför vi diskuterar detta, för i Riksrevisionens rapport lade man inte fram några förslag som skulle gå till riksdagen. Inte heller finns det några motioner i ärendet. Men jag tycker ändå att det finns anledning till reflektioner i denna fråga.

Först kan man reflektera över Riksrevisionens roll. År 2003 fick vi en riksrevision i Sverige. Sverige var då ett av de sista länder som fick en riksrevision som stod fri från regeringen, och den lades under riksdagen. Givetvis hade det varit tacknämligt om denna hade kommit tidigare, men vi får väl ändå i dag vara tacksamma över att vi har en riksrevision som står fri från regeringen och som kan göra ett uttalat objektivt arbete.

Jag kan konstatera att i den rapport som Riksrevisionen har lagt fram riktar man kritik i några delar. En del handlar om att Strålsäkerhetsmyndigheten har gjort ett överuttag av avgifter motsvarande 130 miljoner kronor. Man kan fundera på varför regeringen inte har reagerat på det tidigare. Det finns väl två anledningar, kan man säga.

Den första är möjligtvis att man inte har känt till detta. Man har inte vetat att myndigheten har gjort dessa överuttag. Den andra anledningen är kanske att de överuttag av avgifter som Strålsäkerhetsmyndigheten har gjort inte har kommit myndigheten till del. Det har faktiskt kommit regeringens kassa till del. Det har gått rakt in i statskassan. Om man får 130 miljoner rakt in i statsbudgeten som man kan göra saker för kanske det inte bidrar till att man faktiskt reagerar över detta förhållande. Men oavsett anledning tycker jag att det är viktigt att det uppmärksammas. Därför ska vi vara tacksamma över att vi har en oberoende riksrevision.

Den andra reflektionen, som i alla fall jag gör, är: Vi har en regering med två ingående partier, varav båda vill stänga den svenska kärnkraften på grund av säkerhetsbrister som kan finnas i fråga om kärnkraften. Men samtidigt har vi en regering som verkar vara genuint ointresserad av det säkerhetsarbete som sker inom statliga myndigheter.

Riksrevisionen konstaterar vidare att Strålsäkerhetsmyndigheten inte har gjort den tillsyn som regeringen har ålagt den. Med tanke på att det är en regering med två ingående partier som båda i sina partiprogram tydligt säger att de vill stänga kärnkraften finner jag det märkligt att de har riktat så lite intresse för den myndighet som har att bära kärnkraftens säkerhetsansvar.

Fru talman! Den tredje reflektionen handlar om en regering som inte verkar styra myndigheter, inte ens inom områden där man har en uttalad politisk linje. Då ställer man sig givetvis frågan: Hur styr man myndigheter inom andra områden, där man kanske inte har en lika tydlig politisk linje? Jag ska väl kanske inte dra upp förra sommarens debacle med Transportstyrelsen, men det är klart att det väcker en tanke: att man har en så svag styrning av myndigheter att de kan tillåtas att, för det första, inte göra riktigt det de ska och, för det andra, ta ut mycket mer pengar än vad de har befogenhet att göra.

Slutligen ska jag säga något för att sätta saker och ting i sitt sammanhang. Man kan konstatera att Strålsäkerhetsmyndigheten har övertrasserat eller överfakturerat motsvarande 130 miljoner kronor och att man inte riktigt har gjort det som regeringen har sagt till myndigheten. Men man kan fråga sig: Är 130 miljoner kronor mycket pengar? Ja, det är givetvis en subjektiv uppfattning. Men jag kan väl konstatera att man i Socialdemokraternas och Miljöpartiets vårändringsbudget gör satsningar på endast 100 miljoner kronor när det gäller försvaret, där man på lång sikt kanske skulle behöva 18 miljarder. Det är klart att det inte är speciellt mycket pengar som regeringen lägger.

Jag kan också konstatera – eftersom jag är försvarspolitiker måste jag fundera över detta – att regeringen nu hade möjligheter att faktiskt göra satsningar på försvaret för att på lång sikt stärka det utvecklingsarbete som har påbörjats och som har pågått i många år. Men man väljer i stället att lägga ett besparingsbeting på försvaret.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)