Riksrevisionens rapport om statens arbete med underlag och utvärdering inom det klimatpolitiska ramverket

Fru talman! Vi har i vårt särskilda yttrande varit tydliga: Kvaliteten i klimatredovisningarna måste bli bättre. Antaganden och osäkerheter måste redovisas öppet och transparent. Annars riskerar vi att fatta beslut på felaktiga grunder och i värsta fall underskatta vilka åtgärder som faktiskt krävs för att minska utsläppen.

Det finns ett tydligt förbättringsarbete för myndigheterna att göra. Det är väldigt bra att Riksrevisionen har gjort den här granskningen och pekat på de brister som finns.

När ganska stora osäkerheter ändå siffersätts, vilket ofta sker i klimatsammanhang, finns det en stor risk att prognoser, scenarier eller vad man än kallar det framstår som väldigt mycket säkrare än vad de faktiskt är. Det krävs att de antaganden som görs verkligen är så bra som möjligt och inte bygger på önsketänkande. Det krävs också att scenarierna presenteras på ett sätt som gör det lätt för mottagaren att se vad slutsatserna egentligen grundar sig på.

Här kan myndigheterna bli bättre, särskilt när de hänvisar till varandra. Som Riksrevisionen beskriver blir det annars lätt ett cirkelresonemang i slutändan.

Men sedan krävs det förstås också att Sveriges regering använder myndigheternas underlag på ett seriöst sätt. Här finns det tyvärr ännu mer att önska. Jag ska lyfta två korta exempel som vi socialdemokrater anser är så flagranta att vi har valt att KU-anmäla regeringen.

Regeringen valde under ganska lång tid att kommunicera att Sverige skulle nå klimatmålen utan att redovisa de beräkningar som detta grundade sig på. Sedan hävdade man att man utgick från ett slags huvudscenario, när det i själva verket visade sig finnas flera scenarier som visade på flera helt olika utfall. Regeringen hade helt enkelt valt det scenario som var mest gynnsamt för att föra fram den egna politiken, inte något som var mer sannolikt än de andra utan helt enkelt det som passade bäst.

Att tvärsäkert påstå att det kommer att bli på ett sätt trots att underlaget säger att det skulle kunna bli på ett helt annat är faktiskt att vilseleda svenska folket. Därför KU-anmälde min kollega Anna-Caren Sätherberg regeringen för dessa uttalanden.

Statsministern har när han fått kritik för regeringens misslyckade klimatpolitik bestämt hävdat att utsläppen 2026 ändå kommer att vara lägre än 2022. Men regeringens egna prognoser visar i praktiken på oförändrade nivåer. När statsministern första gången påstod att utsläppen skulle vara lägre 2026 än 2022 hade han visserligen decimalerna – och de var många – lite på sin sida. Likväl var det ett helt oseriöst påstående eftersom de olika scenarierna i praktiken visade på exakt samma resultat 2026 som 2022.

Dessutom fortsatte han att hävda att utsläppen kommer att vara lägre 2026 än 2022 när det fanns uppdaterade siffror från Naturvårdsverket där decimalerna inte längre var på statsministerns sida. Då gick det från att vara helt oseriöst till att bli en ren lögn. Därför har jag KU-anmält statsministern för det uttalandet.

Fru talman! Alla utanför regeringens närmaste sfär är helt överens om att regeringen har misslyckats med det som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna lovade svenska folket, nämligen att klara klimatmålen. Regeringen borde förstås stå för det och beskriva verkligheten som den är i stället för att siffertrixa eller rent av fara med osanning, så som jag har redovisat här i talarstolen.

När osäkerheter tonas ned, när alternativa scenarier inte redovisas och när marginalskillnader presenteras som tydliga förbättringar blir det offentliga samtalet helt verklighetsfrånvänt. Vi riskerar att få en klimatpolitik som bygger på rent önsketänkande eller falska scenarier.

Fru talman! Detta ärende handlar dock mest om myndigheternas underlag. Även här kan vi alltså se behovet av förbättringar. Därför betonar vi i vårt särskilda yttrande att klimatredovisningarna måste vara korrekta, transparenta och av hög kvalitet. Även om det inte skulle hindra regeringen att föra en dålig klimatpolitik skulle det i alla fall underlätta för granskande journalister och för oppositionen i dess arbete.

Riksrevisionen har alltså helt rätt i att myndigheternas arbete behöver förbättras. Utöver det krävs det dock en regering som tar klimatfrågan med alla dess dimensioner och svårigheter på allvar och också hanterar de scenarier som tas fram mer seriöst än vad den här regeringen har gjort.

(Applåder)

Fru talman! Sverige behöver en klimatpolitik som är långsiktig, trovärdig och förankrad i verkligheten. Klimatomställningen är inte ett särintresse; den är en nödvändighet för vårt lands konkurrenskraft och vår energisäkerhet och den är vårt ansvar gentemot kommande generationer.

Just därför är det allvarligt att regeringens politik på detta område präglas av motsägelser, överoptimistiska antaganden och en kommunikation som riskerar att vilseleda både svenska folket och näringslivet. Påståenden utan täckning, grafer som korrigeras, cherry-picking av scenarier och rena lögner är sådant den här regeringen sysslat med under mandatperioden.

Regeringen säger att klimatmålen ligger fast, men samtidigt genomför man reformer som kraftigt ökar utsläppen här och nu. Det fossila är det energislag som ökat mest under mandatperioden, genom helt medvetna beslut.

Samtidigt försöker regeringen ge intryck av att klimatpolitiken inte påverkas nämnvärt. Finansminister Elisabeth Svantesson påstår att vårändringsbudgeten sänker utsläppen, men några beräkningar för påståendet lägger man inte fram. Flera gånger har man dessutom påstått saker om oppositionens politik. Man hänvisar till beräkningar på Regeringskansliet, beräkningar som man sedan inte lämnar ut.

Det här håller inte. Det är oseriöst, antiintellektuellt och direkt farligt. I en värld av fake news, gaslighting och desinformation hade det varit hedervärt om det åtminstone gick att lita på regeringen. Var ärliga i stället. Säg att ni inte prioriterar klimatfrågan. Då hade vi kunnat debattera det – på riktigt. Vi hörde i en tidigare debatt Lars Beckman från Moderaterna ta detta ett steg längre än vad regeringen lyckats göra. Det är ovärdigt den svenska demokratin.

Att hävda att klimatmålen ska nås, samtidigt som man försvagar centrala styrmedel utan trovärdiga ersättningsåtgärder, skapar osäkerhet. Regeringen hävdar att man för en effektiv klimatpolitik. Det enda man effektivt har gjort är att montera ned de effektiva åtgärderna.

De beräkningar som presenterats bygger i hög grad på framtida tekniker, styrmedel som ännu inte finns på plats och antaganden om utsläppsminskningar som framstår som alltför optimistiska. Klimatpolitik bygger inte på önsketänkande eller politisk bokföring. Därför yrkar jag bifall till reservationen i betänkandet.

Centerpartiet delar uppfattningen att klimatpolitiken måste vara kostnadseffektiv och fungera i hela landet. Landsbygden, hushållen och företagen måste ges rimliga villkor i omställningen. Men lösningen är inte att backa från klimatansvaret. Lösningen är att reformera styrmedel så att de funkar bättre, samtidigt som utsläppen faktiskt minskar.

Vi behöver därför en politik som kombinerar realistiska klimatåtgärder med stärkt konkurrenskraft. Vi har världsledande företag i Sverige. Utan en stark hemmamarknad flyttar företagen någon annanstans. Det är precis det som sker med den här regeringen. Vi har sett hur världsledande elflygstillverkare lämnar Sverige. Man får inte konkurrenskraftiga villkor. Vi ser hur utbyggnaden av biodrivmedelsproduktion har avstannat och skjutits på framtiden på grund av stoppade möjligheter.

Vi har en fantastisk potential för produktion av hållbara biodrivmedel, snabbare elektrifiering, bättre laddinfrastruktur och reformer som gör det möjligt för fler människor att producera och använda egen fossilfri energi.

Omställningen måste också demokratiseras. Det ska inte bara vara den som äger sitt eget hus som ska kunna investera i solel, laddning eller energilagring. Vi har precis debatterat möjligheten och rätten att ha en laddplats hemma utan att behöva ta hela investeringskostnaden.

Centerpartiet vill göra det enklare för fler att bidra med energigemenskaper, bättre möjligheter till laddning i flerbostadshus, delad energianvändning och lokala lösningar som stärker både hushållens ekonomi och energisystemets robusthet. Det här är viktigt i en tid av osäkerhet och där auktoritära ledares morgonhumör kan påverka drivmedelspriset på eftermiddagen.

Det handlar också om trovärdighet. Sverige behöver en regering som är ärlig med konsekvenserna av sina beslut. Om utsläppen ökar ska det sägas. Om klimatmålen försvåras måste det erkännas. Och om nya styrmedel krävs ska de presenteras, inte med förhoppningar utan med realism.

Centerpartiet står för en klimatpolitik som tar ansvar både för klimatet och för människors vardag. Med vår politik får man mer i plånboken, samtidigt som utsläppen sänks. Det har riksdagens utredningstjänst – som är oberoende – räknat fram. De beräkningarna delar vi gärna.

Vi tror på innovation, teknikneutralitet, företagande och decentraliserad energiproduktion. Och vi tror också på politiskt ansvarstagande. Vi är beredda att ta vårt ansvar för den här politiken och för kommande generationer. Vi kan nå våra klimatmål. Men då kan vi inte säga en sak före valet, göra en andra sak efter valet och sedan påstå en tredje sak.

Sverige behöver helt uppenbart en ny regering. Vi behöver mindre symbolpolitik, mindre vilseledande retorik och betydligt mer konkret handling. Klimatomställningen genomförs inte på tomma löften, utan den kräver reformer som håller över tid, skapar investeringstrygghet och faktiskt minskar utsläppen. Sverige kan mer!

Fru talman! Vi debatterar i dag, som sagt, Riksrevisionens rapport, som har granskat huruvida regeringen och de ansvariga myndigheterna har bedrivit ett effektivt arbete med att ta fram underlag och utvärderingar inom det klimatpolitiska ramverket. Det är alltså en ganska torr produkt som fokuserar på byråkratin kring olika scenarier.

Fokus har legat på att undersöka om de klimatredovisningar och klimathandlingsplaner som presenterats för riksdagen vilar på tillförlitlig och vetenskaplig grund. Granskningen har omfattat regeringens styrning, Naturvårdsverkets samordning av underlag, Energimyndighetens scenarioarbete samt Klimatpolitiska rådets lagstadgade utvärdering. Syftet med Riksrevisionens granskning har varit att säkerställa att beslutsfattare har en korrekt bild av huruvida nuvarande politik räcker för att nå de uppsatta klimatmålen.

Riksrevisionen anser att det finns brister. Man konstaterar att underlagen inte är så säkra, och man tycker att det finns osäkerheter. Naturvårdsverkets underlag innehåller stora osäkerheter och tekniska antaganden. Det skulle i sin tur kunna riskera att skapa otillräcklig politik. Alla myndigheter gör inte på exakt samma sätt. Sedan gör Klimatpolitiska rådet inte något eget arbete med scenarierna eftersom de inte har resurserna.

Riksrevisionen rekommenderar att man ska utveckla arbetet. Men, fru talman, vi talar här om myndigheternas scenarier. De är inte prognoser, utan de är till sin form alldeles för osäkra för att kallas prognoser. De är alltså scenarier.

Vi kommer inte ifrån att utvecklingen på kort sikt är svår att förutspå. Det beror på externa faktorer, till exempel världskonjunktur, ellagstiftning, krig i Iran och inhemsk efterfrågan. Ska man ta fram ett scenario måste man alltid jobba med antaganden. Från Sverigedemokraternas sida är det önskvärt att myndigheterna fortsätter att utveckla sina arbetsmetoder. Att presentera femtielva olika scenarier som visar att utvecklingen kan bli precis hur som helst skulle däremot inte förbättra förutsättningarna för politiken. Det är således inte självklart att ännu fler scenarier, ännu fler kurvor och grafer och ännu mer pengar till Naturvårdsverket skulle förbättra möjligheterna för en regering att bedriva klimatpolitik.

Fru talman! Eftersom framtiden är oviss, och eftersom det på kort sikt är ännu svårare att bedöma framtiden, kommer grundproblemen alltid att finnas där. Lösningen är inte ännu mer pengar till Naturvårdsverket. Det kommer att finnas osäkerheter, och det är i grunden en politisk bedömning att värdera hur viktigt det är att hamna på en exakt utsläppsnivå.

Vill man försäkra sig om ett sådant utfall måste man ha stora säkerhetsmarginaler. Stora säkerhetsmarginaler i alla verksamheter kostar mycket pengar. Det blir då en politisk värdering huruvida man vill jobba för att överträffa det scenarierna visar att man ska hamna på eller för att nå det scenarierna visar. Säkerhetsmarginaler är inte heller gratis när det kommer till klimatpolitik.

Fru talman! I augusti 2024 blev det en stor diskussion om regeringens så kallade gyllene lösning. Klimatministern och finansministern presenterade tillsammans på en presskonferens att Sverige skulle nå EU:s klimatmål till 2030 genom att regeringen igen skulle höja den redan kraftigt sänka reduktionsplikten från 6 procent till 10 procent. Här uppstod direkt en stor debatt om det verkligen skulle räcka för att nå klimatmålen.

Naturvårdsverket hade nämligen tagit fram flera scenarier, och regeringen hade valt det mest optimistiska. Så kan man absolut göra när man är politiker. Politik handlar ju om att välja. Det som var problematiskt var dock att klimatministern, när frågan kom på tal, vägrade att diskutera Naturvårdsverkets andra alternativ, nämligen det scenario som visade att vi också kunde hamna långtifrån målet.

Regeringen vägrade också att lämna ut underlagen på hur man bedömt att målet skulle nås, och båda ministrarna använde ordet huvudscenario när det uppdagades att Naturvårdsverket faktiskt hade tagit fram två olika scenarier. Klimatministern hävdade också att bara ett hade presenterats för henne.

Jag tycker att det här exemplet understryker vikten av att både Naturvårdsverket och regeringen behöver redovisa vad man har räknat på, varifrån man har fått sina siffror och varför man har valt ett visst scenario framför ett annat.

I dag visar alla bedömningar att den gyllene lösningen inte alls löste problemet. Vi beräknas inte nå klimatmålen till 2030. Det var sannolikt att Naturvårdsverkets andra bortvalda scenario var det mest korrekta.

Jag tycker att det här är ett bra exempel. Sverige har under den här mandatperioden ökat klimatutsläppen medan EU som helhet har minskat sina utsläpp. Vi har inte bidragit med den del som vi lovat. Det är viktigt att Sverige gör vår del av jobbet för att alla EU-länder tillsammans ska minska sina utsläpp i tillräcklig takt. Det är också därför som de länder som inte bidrar får böter.

Klimatpolitiska rådet lyfter i sin rapport upp att Sveriges böter om vi inte uppfyller vår del av arbetet och missar målen till år 2030 bedöms ligga mellan 8 och 40 miljarder kronor. Oavsett om man är intresserad av att minska klimatpåverkan eller inte är det viktigt för alla skattebetalare att veta om. Det är också viktigt att kunna ställa ansvariga regeringar till svars för de beslut som har fattats. Jag tycker alltså inte att det är en så torr produkt som SD tycker.

Fru talman! Enligt Sveriges klimatlag ska regeringens klimatpolitiska arbete vila på vetenskaplig grund och baseras på relevanta tekniska, sociala, ekonomiska och miljömässiga överväganden. Arbetet ska alltid utgå från det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt. Och regeringen ska sätta de övriga utsläppsminskningsmål som behövs för att vi ska kunna nå det långsiktiga målet.

Riksrevisionen lyfter i sin rapport upp bristen på transparens och tydlighet i de underlag som används till klimatredovisningarna och klimathandlingsplanerna. I rapporten uppmärksammas även en brist på redovisning av olika scenarier och vad som kan leda till det ena eller andra utfallet.

Jag vill understryka att klimatpolitik verkligen inte är enkel att sätta sig in i. Klimatberäkningar kan också vara ganska svår materia att sätta sig in i. Det innebär att Naturvårdsverket har en extremt viktig roll i fråga om att pedagogiskt kunna förklara för både politiker och medborgare vad olika beslut kan innebära och vilka osäkerheter som kan finnas i de olika underlag som tas fram. De underlag som finns behöver också göras tillgängliga för alla som själva behöver kunna göra sig en bild av om de politiska beslut som fattas verkar rimliga eller inte.

Riksrevisionen lyfter i sin rapport upp att det finns en risk att regeringen underskattat behovet av effektiva åtgärder för att minska utsläppen. För oss utomstående är det svårt att avgöra om det beror på att regeringen inte förstått Naturvårdsverkets underlag eller helt enkelt bara valt det bästa scenariot för att det var enklast och billigast. Därför instämmer jag helt i Riksrevisionens skrivningar om behovet av att regeringen tydligare redovisar vilka antaganden och osäkerheter som de varit medvetna om när de fattat de beslut som i dagsläget kraftigt försvårat möjligheterna att nå 2030-målen.

Av klimatlagens förarbete framgår det att regeringen är ansvarig för att se till att lagen följs och att Regeringskansliet och de statliga förvaltningsmyndigheterna ska vara centrala aktörer i regeringens arbete för att säkerställa detta.

Riksrevisionens kritik är viktig eftersom avgörande beslut som fattas baseras på underlagen. Och besluten handlar om att minska utsläppen, att nå klimatmålen och att följa EU-lagstiftningen. Besluten påverkar därmed Sveriges ekonomi och framtida utveckling. De underlag som ligger till grund för beslut om åtgärder behöver därför vara så tydliga och korrekta som möjligt. Och regeringen behöver kunna förstå dem för att kunna ta höjd för de osäkerheter som kan finnas i underlagen.

Därför är det av stor vikt att underlagen, oavsett vem som har tagit fram dem, är av högsta kvalitet och så nära verkligheten som möjligt. Vi vet att osäkerheter i både beräkningar och framtidsscenarier behöver vara tydligt beskrivna, och beräkningsmodeller och antaganden behöver vara tydliga och transparenta.

Vi tycker att det är av stor vikt att arbetet med att ta fram träffsäkra underlag stärks ytterligare och att Naturvårdsverket också får de tillräckliga resurser som de behöver för att ta fram de bästa underlagen de kan prestera. Det är också väldigt viktigt att osäkerheter och antaganden som finns och alltid kommer att finnas i beräkningar och framtidsscenarier är tydliga, både i berörda myndigheters underlag och i regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner.

Fru talman! Klimatberäkningar är svåra att göra. De beror nämligen på många olika omvärldsfaktorer, som också kan förändras. Men underlagen behöver vara tydliga, de behöver vara korrekta och de behöver visa vad som skulle kunna förändras. Och alla beslutsfattare behöver förstå vad det är man beslutar om.

Det är också viktigt att andra kan ta del av vilka underlag Naturvårdsverket och andra myndigheter har och hur de har räknat men också hur regeringen har tagit till sig informationen och varför man gjort den bedömning man gjort. Det är någonting som både Riksrevisionen och vi tror behöver förbättras framåt, inte minst för att det ska vara tydligt för alla när det är politiken som har beslutat att inte göra tillräckligt.

Därför vill jag yrka bifall till vår reservation i betänkandet.

(forts.)

Klimatpolitiken är en av vår tids viktigaste frågor. Men vi kommer inte att lyckas genom att ställa miljö mot ekonomi eller genom att göra människor fattigare och företag svagare. Tvärtom måste klimatpolitiken bygga på tillväxt, innovation och konkurrenskraft. Det är när företag investerar, när ny teknik utvecklas och när jobb skapas som utsläppen kan minska på riktigt och på ett hållbart sätt.

Sverige visar redan att detta är möjligt. Vi har i dag lägst utsläpp per capita i EU, och det är något att vara stolt över. Vi har lyckats förena höga klimatambitioner med tillväxt och ökat välstånd. Det betyder att Sverige inte bara är ett land som ställer krav; vi är ett land som går före och visar att omställningen fungerar i praktiken.

Just därför har Sverige en särskild roll att spela. När vi går före med fossilfri elproduktion, klimatsmarta industrier och tekniska lösningar samtidigt som vi bibehåller en god tillväxt visar vi vägen för andra länder. Vi visar att klimatomställningen inte behöver innebära minskat välstånd utan tvärtom kan skapa nya jobb och nya möjligheter.

Fru talman! EU är vår viktigaste klimatpolitiska plattform. Det är genom Europa vi kan skala upp de lösningar som fungerar. När Sverige driver på för ambitiösa och effektiva styrmedel, gemensamma spelregler och stärkt konkurrenskraft i EU får våra idéer genomslag på riktigt. Då kan europeiska företag växa, investeringar öka och utsläppen minska i hela vår union.

Det är också så vi stärker Europas position i världen. I en tid när USA och Kina konkurrerar hårt måste EU vara ledande i den gröna omställningen. Sverige ska vara den kraft som visar att klimatansvar och ekonomisk styrka går hand i hand.

Nu debatterar vi Riksrevisionens rapport om statens arbete med underlag och utvärdering inom det klimatpolitiska ramverket. Det är en viktig granskning. Klimatpolitiken måste vila på kunskap, fakta och gedigna analyser. Ska vi fatta rätt beslut krävs tillförlitliga underlag, tydliga uppföljningar och en redovisning som gör det möjligt att utvärdera vilka åtgärder som faktiskt fungerar.

Varje spenderad skattekrona för klimatet ska göra största möjliga nytta. Därför är det avgörande att vi vet vilka reformer som ger mest utsläppsminskning, vilka styrmedel som är mest kostnadseffektiva och hur olika beslut påverkar hushåll, företag och samhällsekonomi. Utan bra underlag riskerar resurser att användas fel, åtgärder att bli ineffektiva och förtroendet för politiken att minska.

Riksrevisionens granskning är viktig och bidrar till att vi kan fortsätta att utveckla arbetet med underlag och uppföljning inom klimatpolitiken. En seriös politik måste tåla att granskas, och som politiker bör vi hela tiden vara beredda att förbättra det som kan göras bättre. Det är trots allt det som är jobbet.

Arbetet med de årliga klimatredovisningarna behöver också fortsätta att utvecklas. Det handlar i grunden om öppenhet och tydlighet. Medborgare, företag och vi här i riksdagen ska kunna följa utvecklingen och förstå varför olika beslut fattas. Samtidigt måste vi vara ärliga med att prognoser och scenarier alltid innehåller osäkerheter. Framtida utsläpp påverkas av sådant som teknikutveckling, energipriser, konjunkturer, internationella beslut och hur människor trots allt väljer att agera. Därför finns det inga exakta facit.

Just därför är det viktigt att vara tydlig med vilka antaganden som görs, vilka osäkerheter som finns och hur resultaten kan förändras om förutsättningarna ändras. Det stärker kvaliteten i besluten, förbättrar uppföljningen och ökar förtroendet för klimatpolitiken.

Fru talman! Det här är kärnan i en moderat klimatpolitik: höga ambitioner men också ordning och reda, resultat före symboler, effektivitet före slöseri. Vi ska använda skattebetalarnas pengar ansvarsfullt och fokusera på de åtgärder som ger verklig effekt.

Det är exakt det vi gör. Utsläppen beräknas i år ligga på ungefär samma nivå som 2022, trots att vi har sänkt drivmedelsskatterna och reduktionsplikten. Det visar att vår politik funkar. Utsläppen minskar och kommer att fortsätta minska tack vare en politik som gått från symbolik till praktik. Det är så vi lyckas långsiktigt. Vi ligger redan först. Nu är det dags att vi drar med oss resten av Europa.

(Applåder)

Fru talman! Nu debatterar vi Riksrevisionens rapport om statens arbete med underlag och utvärdering inom det klimatpolitiska ramverket.

Låt mig börja enkelt. Om vi ska fatta bra klimatbeslut måste vi ha bra underlag. Så pass grundläggande är det. Det är därför vi välkomnar att Riksrevisionen har granskat hur staten tar fram dessa underlag. Det behövs, för utan tydliga siffror, rimliga antaganden och en ärlig bild av osäkerheter riskerar klimatpolitiken att bli mer gissningar än styrning.

Fru talman! Sverige har höga klimatambitioner. Då räcker det inte med att vilja rätt. Vi måste också veta att vi gör rätt. Regeringen ska varje år redovisa hur det går och lägga fram handlingsplaner. Då måste underlagen hålla. Här pekar både Riksrevisionen och regeringen på något viktigt: Vi måste bli bättre på att vara tydliga med vad vi faktiskt vet och vad vi inte vet. Många av analyserna bygger på antaganden om framtiden: hur tekniken utvecklas, hur människor och företag agerar och hur priser förändras. Då är det rimligt att man också öppet redovisar osäkerheterna.

Fru talman! En majoritet i utskottet håller precis som Kristdemokraterna med om att regeringen är på rätt väg och att transparensen har förbättrats. Men det finns mer att göra, till exempel när det gäller scenarierna för utsläpp. De behöver bli tydligare. Vad bygger de på? Hur känsliga är de för om något förändras? Här kommer ett konkret förslag: Komplettera med känslighetsanalyser där det behövs, alltså visa vad som händer om verkligheten inte blir som man tänkt. Det gör besluten mer robusta.

Samtidigt ska vi inte krångla till det i onödan. Klimatredovisningarna måste gå att läsa och förstå. Alla detaljer kan inte stå där, utan man får hänvisa till myndigheternas mer tekniska underlag. Det är en rimlig balans.

Fru talman! Det är också positivt att regeringen jobbar vidare med detta tillsammans med myndigheter som Naturvårdsverket och Energimyndigheten och att Naturvårdsverket har fått i uppdrag att konkret förbättra tydligheten och träffsäkerheten i scenarierna. Det är precis den typen av praktiskt förbättringsarbete som behövs – mindre prat och mer verkstad.

Fru talman! Sammanfattningsvis: Vi är på rätt väg, men vi är inte framme. Vi behöver tydligare underlag och större öppenhet kring osäkerheter, och vi behöver ständigt arbeta med att bli bättre. Kristdemokraterna ser dock inte att det behövs några nya beslut från riksdagen i det här läget, och därför yrkar jag avslag på reservationen.

Med detta föreslår jag att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

(Applåder)

Fru talman! Som en tidigare talare sa här är det en ganska torr produkt vi debatterar. Jag tänkte hålla mig kort och fokusera på just den produkten, utan några större utsvävningar.

Som mångårig statstjänsteman välkomnar jag Riksrevisionens granskning av statens arbete. Det är en viktig pusselbit i maskineriet. Det är viktigt med granskning av statens arbete med underlag och utvärdering. Det är lätt att instämma i delar av Riksrevisionens problembeskrivning. Granskning är en viktig del i arbetet med att utveckla styrningen och effektiviteten i statens insatser, och det är ett ständigt pågående arbete.

Av granskningen framgår att regeringen i stor utsträckning har sett till att myndigheternas uppgifter i instruktioner och regleringsbrev, särskilda uppdrag och liknande, där syftet är att ta fram underlag inom det klimatpolitiska ramverket, är tydliga. Det är bra.

Samtidigt pekar man på att myndigheternas underlag har en del brister, bland annat när det gäller myndigheternas arbete med att ta fram underlag till regeringens klimatredovisningar och klimathandlingsplaner. Man bedömer till exempel att det finns en risk för att regeringen underskattar behovet av åtgärder och så vidare.

De slutsatser som ändå kan dras är att granskningen är en viktig del i vårt arbete framåt. Det bedrivs ett löpande arbete med att utvärdera och utveckla underlagen inom det klimatpolitiska ramverket. Syftet är ju faktiskt, precis som tidigare talare har sagt, att förbättra kvaliteten och tydligheten. Det är ett ständigt pågående arbete.

Ett bra exempel på att man har funderat på det här finns i budgeten för 2026, där Naturvårdsverket har fått i uppdrag att analysera hur transparens, tydlighet och träffsäkerhet i utsläppsscenarierna kan förbättras.

Naturvårdsverket har även fått i uppdrag att genomföra förbättringar när det gäller till exempel att redovisa antaganden och osäkerheter i underlaget. Det är viktigt och något som myndigheten själv ser positivt på. Det finns alltid utrymme för förbättringar. Det här är viktigt för regeringen och för oss här i riksdagen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)