Riksrevisionens rapport om investeringsstödet till särskilda boenden för äldre

Fru talman! Vi ska nu diskutera socialutskottets betänkande nr 14 Riksrevisionens rapport om investeringsstödet till särskilda boenden för äldre. Riksrevisionen har granskat investeringsstödet 2007-2014. I september 2018 lämnades rapporten till regeringen. I det betänkande vi har framför oss behandlar vi regeringens skrivelse och nio motionsyrkanden.

Riksrevisionens granskning av det statliga investeringsstödet till särskilda boenden för äldre fick som resultat att man i rapporten säger att stödet till övervägande del inte är ändamålsenligt utformat.

Fru talman! Vi moderater anser att generella statsbidrag ska vara huvudregel när vi stöttar regioner och kommuner med statliga medel.

Efter att själv ha sysslat med regionpolitik i Region Skåne i åtta år och även i några år med kommunpolitiken kan jag vittna om de svårigheter som de riktade statsbidragen ibland kan medföra.

Det är viktigt vi har en tilltro till våra regionala och kommunala företrädare. Det är därför av största vikt att staten dels är återhållsam när det gäller nya riktade statsbidrag, dels att det tas fram en nationell strategi och plan för att få till stånd mer systematiska processer i samband med beslut om riktade statsbidrag.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till Moderaternas reservationer nr 1 och nr 3. Reservation nr 1 innebär att vi tillsammans med Centerpartiet anger att generella statsbidrag är huvudinriktningen när det gäller statsbidragen. Reservation nr 3 innebär att Moderaterna anser att regeringen ska säkerställa att investeringsstöd och statsbidrag riktade till äldreomsorgens verksamheter följs upp och utvärderas.

Fru talman! Som vi hörde alldeles nyss gäller detta ärende investeringsstödet till särskilda boenden för äldre. Riksrevisionen har granskat investeringsstödet till byggande av särskilda boenden för äldre åren 2007-2014.

Slutsatsen som Riksrevisionen kommer fram till är att stödet till övervägande del inte var ändamålsenligt utformat. Man har inte funnit något som pekar på att investeringsstödet var den avgörande orsaken för att byggandet av särskilt boende för äldre skulle påbörjas. Redan innan stödet infördes hade man konstaterat att det inte var investeringskostnaderna för byggandet som höll tillbaka utvecklingen av särskilt boende för äldre. Ändå infördes ett sådant investeringsstöd.

Både Boverket och Socialstyrelsen menade att det var bättre att ge stöd till själva verksamheten då den verkligt stora kostnaden uppstår i den långsiktiga driften. Riksrevisionen menar också att det inte går att fastställa nettotillgången på platser under tiden stödet fanns eftersom man inte vet hur många platser som samtidigt avvecklades.

En tredjedel av landets kommuner har inte alls tagit del av stödet då de enligt skrivelsen inte haft något behov av att bygga nya särskilda boenden. Vi anser, precis som Riksrevisionen, att det inte är bra att pengar binds upp i ett stöd som inte utnyttjas i särskilt hög grad.

Att fördela ett mer allmänt ekonomiskt stöd till kommunernas äldreomsorg, och fördela stödet utifrån antalet äldre, anser vi är en mycket bättre väg att gå. Vi anser också det är viktigt att regeringen följer upp antalet avvecklade platser. Det är någonting man inte kan se i dag.

Investeringsstödet som det ser ut i dag slår helt enkelt inte rätt. Det blev inte som det var tänkt.

Fru talman! Syftet med investeringsstödet var att stimulera byggande av nya särskilda boenden för äldre. Syftet var gott, men resultatet blev inte riktigt vad man hade tänkt sig. Därför välkomnar jag och Centerpartiet granskningen av investeringsstödet.

Att bostäder är ett hett debatterat och omdiskuterat ämne är vi alla överens om. Bostadsbristen slår hårt mot äldre på många sätt. Att när maken eller makan har gått bort tvingas bo kvar i sitt för stora hus på grund av att det saknas bostäder i byn, på orten eller i stan leder ofta till ofrivillig ensamhet och riskerar att försämra hälsan. Nästan 30 procent i åldersgruppen 85-plus känner sig ensamma, enligt SCB:s senaste mätning.

Jag och Centerpartiet anser att vi måste göra mer för att äldre ska ha möjlighet att flytta till ett anpassat boende, i första hand trygghetsboende, när den äldre själv bedömer att det är dags. Men för denna grupp är lösningen inte fler platser i särskilda boenden. Många äldre har inte behov av heldygnsomsorg - det är de för friska för. Men de har ett behov av boende med gemenskapsmöjligheter, som kan erbjuda trygghet. Ofta medför ett sådant boende att flytt till ett särskilt boende kan skjutas upp.

Riksrevisionen pekar på att det har saknats och fortfarande saknas en tydlig bild av tillgången på särskilda boenden. Rapporten pekar vidare på att det vid tiden för införandet av investeringsstödet fanns många kommuner som inte rapporterade någon brist på särskilda boenden. Så hur ligger det egentligen till?

Riksrevisionen konstaterar att det är svårt att få en tydlig bild av effekterna av stödet, bland annat på grund av att det inte går att avgöra om de boenden som byggdes under tidsperioden kom till tack vare investeringsstödet. Man menar att mycket talar för att dessa boenden ändå skulle ha byggts. På så sätt har stödet snarare lett till att öka byggherrarnas vinster än till att stärka tillgången till nya bostäder.

Den bild som Riksrevisionen ger återspeglar med stor träffsäkerhet hur olika alla våra 290 kommuner ser ut. Att försöka utforma ett stöd på ett speciellt sätt i tron att det ska lösa ett problem är lite som att försöka trycka ned en stor, rund boll i ett fyrkantigt hål. Det passar liksom inte.

Vi har 290 kommuner i vårt land, med olika behov och förutsättningar. Riksrevisionen konstaterar att stödet har olika betydelse för olika kommuner eftersom de utformar äldreomsorgen på olika sätt. Och det är precis så jag och Centerpartiet vill att det ska fortsätta. Vi ska inte tvinga ned kommunerna i fyrkantiga hål. Vi ska i stället uppmuntra och välkomna olika lösningar på de behov som kommunerna faktiskt har.

Centerpartiet instämmer därför i Riksrevisionens slutsats att det vore bättre om investeringsstödet kunde omvandlas till ett mer generellt stöd till kommunernas äldreomsorg. En tidigare granskning från Riksrevisionen har också lyft problematiken kring riktade statsbidrag och deras ofta tveksamma effekter. Utöver ett generellt statsbidrag krävs också en inriktning för bostadspolitiken som präglas av färre regler och skatter som i dag bromsar byggandet.

Slutligen ställer vi oss bakom Riksrevisionens slutsats att det finns ett behov av att följa utvecklingen när det gäller särskilda boenden i kommunerna på ett bättre sätt. En tydlig bild av var behoven av nya platser finns är en förutsättning för att insatserna ska kunna ske där de gör mest nytta.

Jag yrkar med detta bifall till reservationerna nr 1 och nr 4.

Fru talman! Riksrevisionen har i denna rapport granskat det investeringsstöd som fanns mellan 2007 och 2014. Det var ett statsbidrag som lämnades till byggherrar som skulle bygga särskilda boenden för äldre. Riksrevisionen har undersökt om investeringsstödet var utformat på ett ändamålsenligt sätt.

Det visar sig att det finns flera indikationer på att utformningen inte var till fyllest. Det blir i rapporten också väldigt tydligt att marknaden inte kan tillgodose välfärdens behov och utmaningar och att stödet i detta fall var felriktat; kommunerna kunde inte använda sig av det. Men det har i denna sal alltid funnits en vurm för marknadens lösningar hos före detta Alliansen, speciellt när det gäller bostadspolitiken.

Kommunerna har med nuvarande lagstiftning stora möjligheter att utforma särskilda boenden efter olika behov. Ute i landet kan dock skillnaderna i riktlinjer och handläggning variera väldigt. Vad du får för typ av boende beror på var du bor. Det är i dag stor brist på olika typer av boenden för äldre. Utvecklingen har inte varit direkt gynnsam.

Vi måste ha en samsyn när det gäller nuvarande och kommande behov i kommunerna av olika typer av boendeformer för äldre, för att ibland kunna göra riktade insatser. Vi vill, fru talman, att regeringen ger i uppdrag åt en lämplig myndighet att göra en ordentlig inventering bland Sveriges kommuner och säkerställa statistik över behovet av särskilda boenden i Sverige.

I utredningen ska man också titta på antalet bifall och avslag - något som varierar kraftigt mellan kommunerna - och även på vilka motiv som anges i besluten om avslag. I Stockholm kan det, fru talman, se väldigt olika ut i de 14 stadsdelarna när det gäller möjligheterna att få ett särskilt boende.

Det bör också jämföras i vilken omfattning avslag överklagas - det är det alltid intressant att titta på - och om det finns socioekonomiska skillnader och könsskillnader bland dem som överklagar samt i vilka fall besluten ändras av domstolarna. Vi måste titta på hur vi ska få igång ett bra byggande, och då måste vi ha en bra grund att stå på. Det har vi inte i dag.

Det är inte rimligt, menar Vänsterpartiet, att äldre inte erbjuds plats fast man uttryckligen vill flytta, fru talman. Oro och otrygghet måste också ligga till grund för att få flytta. Så är det inte i dag. Det kan ibland vara väldiga väntetider för att få en plats. Väntetiderna är alltför långa, inte bara för den äldre utan också för den anhöriga som ibland går in och tar ett orimligt ansvar.

Det finns också en ojämlikhet i detta. Har du pengar och är en rik pensionär har du möjlighet att köpa dig ett boende på ett annat sätt. Så ska vi inte ha det. Vi vill se mindre av detta inom äldrepolitiken.

Jag yrkar bifall till reservation nr 7 och avslag på alla andra motioner.

Fru talman! Vi vet att sex av tio äldre som bor i villa och tre av tio äldre som bor i bostadsrätt tycker att de bor för stort. Det innebär att det finns 420 000 hushåll i Sverige där man bor kvar i ett boende som man tycker är för stort.

Detta sätter fokus på vad det egentligen handlar om. Man hittar inte alternativen. Att flytta till en mindre bostad blir mycket dyrare än att bo kvar i den avbetalda villa man redan har. Man fastnar, och vi får inte igång några flyttkedjor över huvud taget. Här måste politiken lyckas med att skapa incitament för dem som vill flytta till mindre och mer ändamålsenliga boenden.

Vi kristdemokrater vill höja taket i bostadstillägget för att öka efterfrågan på nyare och därmed dyrare bostäder. Vi vill också höja själva bostadstillägget för pensionärer så att de med lägst pension får mest hjälp. Vi tycker att man när man har fyllt 85 år åtminstone ska vara myndig nog att själv bestämma hur man vill ha det. Har man fyllt 85 år ska man utan biståndsbedömning kunna säga: Nu vill jag bo i ett trygghetsboende - nu behöver jag ett särskilt boende. Det vore ganska rimligt.

För att åstadkomma dessa flyttkedjor krävs att pensionärernas inkomster ökar. Vi vill stimulera kommunerna att bygga fler äldrebostäder i olika former. Det vill vi göra med en äldreboendemiljard. Vi kommer också att stödja goda förslag som ökar byggandet av boenden för äldre.

Sedan kommer vi till Riksrevisionens rapport. Den är ganska grym. Alla miljarder som har satsats har inte lett till någonting, åtminstone inte till något som kan påvisas.

Jag tror att det man inte kan se i Riksrevisionens rapport är att det handlar om två saker. Det handlar om särskilda boenden, och där är Riksrevisionen väldigt tydlig, så tydlig man nu kan vara. Man visste nämligen inte hur många särskilda boenden det fanns när detta infördes, och man är inte riktigt säker på hur många som finns nu heller. Men man kan inte se någon effekt, säger man.

Vad man inte följer upp på samma sätt är antalet trygghetsboenden, som vad jag förstår har ökat ganska kraftigt under de här åren. Det är möjligt att kommunerna har varit smarta. Man hade inte behov av fler särskilda boenden, men man hade behov av trygghetsboenden, och så har man byggt det. Om detta vet vi väldigt lite utifrån Riksrevisionens rapport. Det är självklart rimligt att vi tar den på allvar. Det är rimligt att man följer upp alla statliga pengar som fördelas ut till kommuner.

Det finns däremot något som är fullständigt klart. För att vi ska få ett byggande av boende för äldre kommer det att krävas statligt stöd i någon form även framöver. Och om vi inte skulle lyckas med det ser vi ett problem som bara ökar och ökar tills det så småningom blir helt oöverstigligt.

Med det vill jag yrka bifall till reservation 5.

Fru talman! Att bygga nya särskilda boenden för äldre är en stor kostnad och en stor investering för kommunerna, men den största kostnaden för äldreomsorgen handlar om att bedriva bra verksamhet och ha kompetent personal och rätt antal anställda.

Detta betänkande handlar om investeringsstödet till särskilda boenden. Riksrevisionen har gjort en rapport, som vi socialdemokrater välkomnar, och haft synpunkter på investeringsstödet till särskilda boenden för äldre.

Stödet infördes 2007, och Riksrevisionens rapport avser åren 2007-2014, så det är flera regeringar som har haft ansvar för investeringsstödet.

Regeringen och vi socialdemokrater delar Riksrevisionens problemformuleringar kring stödet och bedömningen att behov och tillgång behöver följas upp. Det ska givetvis göras tillsammans med kommunerna, och man ska försöka ha en gemensam bild av vad som behöver göras och av vad som är bäst för kommunerna.

Drygt en tredjedel av landets kommuner har använt sig av stödet. De andra kommunerna har inte haft behov av att bygga särskilda boenden.

Rapporten visar också att stödet har hjälpt till att finansiera fler platser, men det är oklart hur många som har byggts för att man fått stöd och hur många som troligtvis hade byggts ändå. Men med hjälp av stödet har det byggts med större ekonomiska marginaler för byggherrarna, oavsett om det har varit kommunala bolag eller privata bolag. År 2016 ändrade vår regering investeringsstödet så att man även kan använda det till renovering av särskilda boenden.

Det kan finnas alternativa lösningar att ta till för att bygga fler särskilda boenden för äldre om det finns behov av fler särskilda boenden.

Fru talman! Det är viktigt att vi ser till att äldreomsorgen och äldres boenden är trygga och bra, men det är trots allt kommunerna som är ansvariga för att bedriva bra äldreomsorg och för att det finns särskilda boenden för äldre.

För kommunerna handlar den största investeringen och kostnaden, som jag sa tidigare, om att bedriva verksamheten och om att ha tillräckligt många anställda. Det är så vi får god kvalitet i vår äldreomsorg och i våra boenden.

Socialdemokraternas och Miljöpartiets regering har satsat 7 miljarder kronor på bemanningen under tiden 2015-2018 i äldreomsorgen. Det generella statsbidraget till kommunsektorn ökade med 10 miljarder per år i statsbudgeten 2017. Det är så vi socialdemokrater har gjort. Det är så vi visar att vi menar allvar med att satsa på de äldre, ett bra boende och en bra verksamhet.

Dessa pengar är väldigt viktiga pengar, som har kommit till kommunen för att man ska tillgodose äldres behov av god omsorg och ett bra boende.

Det är svårt att veta om särskilda boenden är rätt för framtidens äldreomsorg, men det som är självklart för oss socialdemokrater är att det är viktigt att äldre får rätt insats, en bra omsorg och ett boende som är bra för den enskilde, oavsett om det är ett särskilt boende eller ett trygghetsboende.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Vi liberaler ställer oss bakom Riksrevisionens slutsatser och skrivningarna i betänkandet. Men det finns anledning att diskutera den här frågan vidare, och det finns också med i Riksrevisionens skrivningar.

I höstas kom Boverket med en del statistik. 143 kommuner hade då balans i tillgången på vård- och omsorgsboenden eller särskilda boenden. 130 hade det inte. En del trodde - jag har inte siffran i huvudet - att man skulle klara att få det i balans om två år. Andra kunde inte klara det ens inom fem år. Då finns det anledning att verkligen djupdyka i situationen - vi vill ju alla att det ska bli bra för de boende.

Då kan man titta på: Vad kostar hemtjänsten för dem som skulle behöva flytta? Vad kostar det för anhöriga att vårda sina närstående? Och vad vann man på Kungsholmen genom att erbjuda servicehus och trygghetsboenden? Där kunde man visa att man sköt upp och minskade behovet av vård- och omsorgsboende.

Det finns en hel del att räkna på här. Det främsta är att det ska bli bra för den enskilde, men money talks. Vi måste också titta på kostnaderna, så att vi använder våra skattepengar på ett effektivt sätt. Det finns alltså en hel del att göra.

(Applåder)

Fru talman! I mitt förra anförande talade jag om vikten av att fördela ett mer allmänt ekonomiskt stöd till kommunernas äldreomsorg, då investeringsstödet för byggande av särskilda boenden inte har fallit väl ut. Jag vill därmed yrka bifall till våra reservationer nr 2 och nr 6 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)