Riksrevisionens rapport om förvar i migrationsprocessen
Protokoll från debatten
Anföranden: 26
Anf. 151 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Fru talman! I dag ska vi debattera ett betänkande avseende Riksrevisionens rapport om förvar i migrationsprocessen samt regeringens skrivelse gällande detta.
I rapporten framgår det att det finns många brister inom förvarsverksamheten. En av de största bristerna är att det har funnits tillfällen då personer släppts ur förvaret för att göra plats för mer prioriterade ärenden. Detta är något som absolut inte ska hända eftersom de som hamnar i förvar ofta är utlänningar som ska utvisas och riskerar att avvika. Det kan också handla om utlänningar vars identitet är oklar eller vars vistelse i Sverige behöver utredas. Dessa människor ska hållas i förvar och absolut inte släppas på grund av att det inte finns plats.
Den här regeringen har kontinuerligt byggt ut förvarskapaciteten för att säkerställa att de utlänningar som ska tas i förvar också faktiskt tas i förvar. Förvarsverksamheten är sedan 2024 ett av Migrationsverkets kraftsamlingsområden. Migrationsverket har under 2025 bedrivit arbetet inom förvarsverksamheten i enlighet med regeringens uppdrag om skyndsam utökning av förvarskapaciteten, vilket har lett till konkreta kapacitetsökningar. I slutet av 2023 var det totala antalet förvarsplatser 567. Det hade ökat till 678 i slutet av 2025.
Men att öka antalet förvarsplatser är bara ett sätt att åtgärda problemet. Ett annat sätt är att minska antalet utlänningar som över huvud taget behöver placeras i förvar. Även på det området har den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna uppnått goda resultat. Antalet asylsökande under Magdalena Anderssons sista år som statsminister var ungefär 16 700. Förra året inkom ungefär 6 700 asylansökningar. Antalet asylsökande under den här mandatperioden har reducerats markant. Förra året var alltså antalet asylsökande en tredjedel av det antal som kom under Magdalena Anderssons sista år som statsminister.
Har vi en mindre asylinvandring innebär det att färre behöver utvisas. Det är färre som avviker och färre utlänningar som behöver identifieras och vars vistelse behöver utredas. Det är helt enkelt färre utlänningar som behöver sättas i förvar.
Lösningen är alltså inte alltid att bygga fler förvarsplatser, även om det är det Migrationsverket just nu gör på regeringens uppdrag. Vi måste också fortsätta arbeta för att färre asylsökande kommer till Sverige.
En annan dimension av det hela är att göra det svårt att vara illegal migrant i Sverige, vilket den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna har gjort. I går fattade vi beslut om propositionen Stärkt återvändandeverksamhet, vilket kommer att göra det mycket svårt att vara illegal migrant i Sverige. Många fler illegala migranter kommer att åka fast och utvisas.
Vad innebär detta? Jo, det kommer att vara färre som avviker eftersom det inte kommer att finnas ett samhälle som man kan vända sig till som illegal migrant. Rätt viktiga myndigheter har ålagts en uppgiftsskyldighet så att illegala migranter kan upptäckas av Polismyndigheten. Förra månaden beslutade riksdagen om att illegala migranter inte längre ska kunna erhålla ekonomiskt bistånd från socialtjänsten.
Det genomförs redan många inre utlänningskontroller, och efter det beslut som riksdagen tog i går kommer ännu fler inre utlänningskontroller att genomföras. Man kommer även att kunna kontrollera utlänningars mobiler och datorer vid sådana inre utlänningskontroller för att se om ägarna har rätt att vistas i landet.
Det kommer helt enkelt att bli mycket svårare att vara illegal migrant i Sverige, och då finns det ingen mening med att avvika eller ens komma till Sverige om man inte har goda skäl. Det kommer att resultera i att den grupp av människor som oftast är aktuella för att sättas i förvar kommer att minska avsevärt.
Det bör också tilläggas att massinvandring alltid leder till att förvarsverksamheten börjar brista. Det är inte meningen att massor av utlänningar ska avvika och vistas i landet illegalt. En föredömlig process i migrationssystemet vore att man redogör för sina asylskäl, låter dem prövas och följer det beslut man får av Migrationsverket. Det är först när vi har en alltför stor invandring och många utlänningar som riskerar att avvika eller inte kan identifiera sig som det behövs rätt många förvarsplatser. Om fler utlänningar faktiskt följde utvisningsbesluten eller samarbetade med myndigheter skulle det inte behövas några förvarsplatser alls.
Herr talman! I Riksrevisionens rapport framkommer det att tre fjärdedelar av alla förvarsvistelser avslutades när utlänningen antingen självmant eller med tvång följde sitt utvisningsbeslut och lämnade Sverige. Ju fler utvisningar som verkställs, desto färre behöver alltså vistas i förvar.
Vissa partier i oppositionen motsätter sig i praktiken många av de åtgärder som syftar till att effektivisera återvändandet och verkställigheten av utvisningsbeslut.
Men den som har fått ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut ska lämna landet. Att verkställa beslutet så skyndsamt som möjligt är inte bara viktigt för förtroendet för migrationssystemet – det är också bättre för den enskilde.
Förvar är ett ingripande tvångsmedel som innebär en inskränkning av den personliga friheten och dessutom medför kostnader för skattebetalarna. Ju snabbare ett utvisningsbeslut kan verkställas, desto kortare tid behöver någon vistas i förvar. Det är bättre för samhället, bättre för skattebetalarna och bättre för den enskilde, som snabbare kan gå vidare med sitt liv i ett annat land efter att beslutet har verkställts.
Herr talman! Jag går igenom allt detta eftersom jag vill betona att denna regering har gjort så mycket mer än att bara öka förvarskapaciteten. Vår politik kommer långsiktigt att minska behovet av förvarsplatser, vilket gynnar såväl skattebetalarna som de berörda utlänningarna.
Men vi kan också vara säkra på att de rödgröna partiernas politik skulle leda till ett betydligt större behov av förvarsplatser. Med en så stor invandring som de förespråkar kommer fler utlänningar att söka asyl i Sverige. Fler kommer att avvika från myndigheterna, och fler kommer då att behöva tas i förvar.
Herr talman! Något som är mycket oroväckande i Riksrevisionens granskning är förekomsten av narkotika och vassa föremål i förvaren. Det är viktigt att förvaren är trygga och säkra miljöer eftersom de förvarstagna inte själva kan välja var de ska vistas. Den som hålls i förvar ska inte behöva utsättas för narkotika, hot eller våld.
Även här har regeringen och Sverigedemokraterna visat handlingskraft. I morgon är det ett år sedan riksdagen röstade igenom regeringens proposition Förbättrad ordning och säkerhet vid förvar, vilken möjliggjorde flera åtgärder som gör förvaren till säkrare miljöer. Förvarstagna utlänningar kan kroppsvisiteras oftare. Migrationsverket kan besluta om allmän inpasseringskontroll, där kroppsvisitation genomförs på alla som passerar in i förvarslokalerna genom användandet av metalldetektor eller andra hjälpmedel. Dessa nya åtgärder gör det svårare att få in narkotika och diverse vapen i förvaren.
I går beslutade riksdagen att bifalla propositionen Skärpta regler om uppsikt och förvar. Den propositionen ger Migrationsverket möjligheten att placera vissa förvarstagna i säkerhetsavdelningar om utlänningen av ordnings- eller säkerhetsskäl inte kan vistas på en vanlig förvarsavdelning. Regeringen och Sverigedemokraterna har under hela mandatperioden arbetat hårt för att vi ska få säkrare förvar.
Herr talman! Riksrevisionens granskning visar att det har funnits brister i förvarsverksamheten, men samtidigt har regeringen agerat med stor handlingskraft för att åtgärda dessa brister. Det finns mycket kvar att göra.
Regeringen och Sverigedemokraterna fortsätter arbetet med att öka förvarskapaciteten, stärka ordningen och säkerheten i förvaren, skärpa återvändandearbetet och genomföra reformer som gör det svårare att leva som illegal migrant i Sverige.
Men på sikt är målet inte att bygga en allt större förvarsverksamhet: Målet är att färre människor ska hamna där över huvud taget. Då måste färre asylmigranter komma till Sverige. Skattebetalare ska inte behöva betala för förvarsplatser för utvisade migranter som vägrar lämna landet. Vi behöver färre asylmigranter och ett samhälle där ingen ens kan tänka sig att vara en illegal migrant. Då skulle vi inte heller behöva så många förvarsplatser.
Ett migrationssystem fungerar bäst när utlänningar följer de beslut som fattas, när utvisningar verkställs och när den som saknar rätt att stanna också faktiskt lämnar landet. Det är så vi skapar ordning och reda i migrationspolitiken och i förvarsverksamheten. Det är så vi värnar förtroendet för asylrätten.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
Anf. 152 Ola Möller (S)
Herr talman! Riksrevisionen har gjort en välkommen och gedigen granskning av förvarsverksamheten. I granskningen framkommer allvarliga brister i styrnings- och samordningsfrågor, både inom Migrationsverket och i polisens egna verksamheter liksom i samordningen dem emellan. Det framkommer också att tvångs- och kontrollåtgärder används rutinmässigt. Utöver detta finns det problem med bland annat kompetensförsörjningen, och det finns en utbildningsskuld.
Denna bild kan dessutom kompletteras med JO:s inspektion av tre förvar under hösten 2025. Läsningen är inte vacker och beskriver stora brister i bemötande, kompetens, fysisk miljö och hur utsatta grupper hanteras. Sammantaget framträder en mycket problematisk bild av hur förvaren drivs, hanteras och styrs. Detta ska båda myndigheterna och regeringen ha kritik för.
Herr talman! Hur har det då kunnat bli så här? Förvaren har sedan 2015 byggts ut kraftigt, från i medeltal 255 platser år 2015 till över 500 platser i dag. Efter pandemin har dock utbyggnadstakten stannat av. Nuvarande regering har fokuserat väldigt mycket på att fortsätta att bygga ut. Mindre fokus har däremot legat på kvaliteten i förvaren och på frågor om till exempel barn.
När jag läser regleringsbrevet till Migrationsverket under den här mandatperioden kan jag konstatera att det har rått ett starkt utvisningsfokus. Barnperspektivet, däremot, har lyst med sin frånvaro.
I årets regleringsbrev tas några av rekommendationerna från Riksrevisionens rapport i beaktande, vilket givetvis är bra. Men i fråga om barn och andra utsatta grupper är det desto skralare. Ordet ”förvar” nämns 25 gånger i brevet. Ordet ”barn” nämns 13 gånger, och då nämns barnen inte främst i förvarssammanhang utan främst när det gäller ensamkommande och medborgarskap.
Ordet ”barnperspektiv” nämns en gång i en rubrik om återvändandecenter – en verksamhet som har en helt annan historia även om den har vissa likheter med det vi diskuterar i dag. Barnkonventionen nämns inte alls.
Jag kan inte annat än konstatera att något större barnrättsfokus trots dessa välkända brister i förvarsverksamheten inte råder hos regeringen.
Herr talman! Ett antal av rekommendationerna från Riksrevisionen kommer också till uttryck i den proposition vi behandlade i en debatt här i kammaren i söndags. Där var vi socialdemokrater tydliga med att vi hänvisade till motionen i detta ärende genom att lyfta fram detta i vårt särskilda yttrande. Men vi var också tydliga med att vi till exempel välkomnar möjligheterna till utökad uppsikt, frågan om säkerhetsärenden och att vissa frågor om rollfördelningen mellan myndigheterna tydliggörs. Vad vi menar är dock att frågan om just barn behöver hanteras ytterligare.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 5. Sedan vill jag tacka Riksrevisionen för granskningen och önska talmanspresidiet, mina kollegor i utskottet samt kammar- och kanslipersonal en glad sommar.
(Applåder)
Anf. 153 Magnus Resare (M)
Herr talman! Det är inte så konstigt att barn knappt nämns här eftersom barn i princip aldrig sitter i förvar i Sverige.
Förvarsverksamheten är ett absolut nödvändigt ont när en person över tid inte följer det beslut han eller hon har fått av svenska myndigheter. Men är man en barnfamilj är det normala att en förälder lever kvar utanför förvaret, i en bostad, och en förälder hamnar på förvar tills det att familjen ska åka hem. Man vill inte sätta barn i förvar.
Jag har besökt några av landets förvar under mandatperioden, och på alla ställen säger man samma sak: Vi har i princip aldrig barn sittande här, för barn ska inte sitta på förvar.
Jag delar uppfattningen att barn inte har på förvar att göra. Men lagstiftningen måste ha utrymme för de få fall där vi inte kan lösa en utvisning på annat sätt än att till exempel en ensamstående förälder har med sig ett litet barn inne på förvar. Det är fruktansvärt när det sker.
Men socialdemokratin har också sett detta tidigare. Det måste finnas utrymme i lagstiftningen för att kunna ha barn i förvar under en kort period innan de åker hem. Som jag förstår det vill Socialdemokraterna alltjämt att det ska finnas utrymme att ha barn i förvar under en kort, kort tid. Som jag förstår det nu, även om det inte fanns någon reservation häromdagen, vill man att det ska finnas utrymme att ha ett barn där i 72 timmar. Men vi kan väl vara överens om att det nästan aldrig ska behöva ske. Det är väl ingen här som vill se barn sittande i förvar. Och det är väl därför man inte lägger särskilt mycket fokus på det när man styr myndigheter utan i stället fokuserar på dem som oftast sitter där. De som oftast sitter där är ensamkommande äldre barn eller vanligtvis vuxna människor som vägrar följa svenska myndighetsbeslut.
Vi är väl överens om att barn även i framtiden ska kunna sitta i förvar?
Anf. 154 Ola Möller (S)
Herr talman! Jag blir lite beklämd när jag hör ledamoten Resare, för ledamoten säger att eftersom det inte är så vanligt att barn sitter där har regeringen inte bemödat sig att skriva om det. Det räcker, för mig i alla fall, att ett barn ska sitta där. Det är ju som ledamoten säger: Det kommer att ske i framtiden också.
Att spela ned barnets betydelse när JO:s granskning är så tydlig med att utsatta grupper – barn, funktionsvarierade och andra – far illa tycker jag är anmärkningsvärt. Jag vill faktiskt be ledamoten Resare förtydliga om han verkligen menar att regeringen har låtit bli att prata om barnperspektiv och barnkonventionen för att det är så få barn som berörs. Är det därför regeringen inte vill prata om dem i sina regleringsbrev när det gäller denna verksamhet – trots den allvarliga kritik som har framkommit?
Anf. 155 Magnus Resare (M)
Herr talman! Jag tror att Ola Möller är fullt kapabel att förstå precis vad jag menade. Det är klart att vi inte vill se några barn där. Och det är klart att vi vill att de enstaka gånger ett barn hamnar i förvar ska det ha en dräglig tillvaro där – en så bra tillvaro som möjligt, givet omständigheten att barnet sitter inlåst.
Möller förstår precis det jag säger. Men man kan välja att försöka göra någon märklig tolkning av det jag nyss sa. Att barn inte nämns i lika hög utsträckning som vuxna är inte särskilt märkligt, eftersom förvar är en verksamhet som i första hand riktar sig mot vuxna.
Att hålla på med någon ordbingo och räkna hur många gånger man har nämnt ordet barn i ett regleringsbrev tycker jag inte är seriöst. Men ni var inte särskilt seriösa häromdagen heller när vi pratade om den här frågan. Det är väl så socialdemokratin har blivit nu, när man har ett regeringsunderlag som över huvud taget inte klarar av att hålla ihop.
Vänsterpartiet driver en linje. Socialdemokraterna driver en annan linje. Och man vet inte vart Miljöpartiet och Vänstern tar vägen. Man ska då försöka hålla ihop det. Vad är då lättare än att försvara att man inte har något regeringsdugligt alternativ? Då börjar man hålla på med ordbingo och räkna hur många gånger ett visst ord har skrivits i ett regleringsbrev.
Ola vet att vi inte vill se barn i förvar, men någon gång ibland kommer det att ske, även med er politik. När det sker vill vi att de ska ha det bra, och vi vill att förvaren ska fungera på bästa sätt för alla som sitter där. Det vanliga är att det är vuxna människor som sitter där, företrädesvis män. Det är verkligheten. Därför tycker jag att detta blir fånigt. Jag tycker att det blir oärligt mot väljarna, som kanske vill höra vart förvarsverksamheten är på väg nu när vi har fått en bra riksrevisionsrapport med kritik som regeringen tar till sig och som Migrationsverket och polisen tar till sig.
Låt oss ha en seriös debatt i stället!
(Applåder)
Anf. 156 Ola Möller (S)
Herr talman! Jag vidhåller att detta är ett problem. Jag lyssnade på vad ledamoten Resare sa. Han uttalade att det inte är så många barn och att regeringen därför inte har bemödat sig att skriva om dem. Det är det som är kontentan.
Eftersom vi är överens om att barn tyvärr kommer att behöva sitta där är det ett beklämmande besked från ledamoten Resare att regeringen har den ingången. Det är, som sagt, bra för väljarna att få veta detta.
Anf. 157 Magnus Resare (M)
Herr talman! Socialdemokratin fortsätter att visa sitt nya oseriösa ansikte, som man visade oss för ett par dagar sedan, när man utan en enda reservation om den nya förvarslagstiftning som vi lagt fram helt plötsligt sa: Nej, det här ska vilandeförklaras i ett år.
De seriösa partierna i kammaren i den här frågan är Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är kanske inte så vanligt att moderater står och säger det i den här kammaren, men nu är det faktiskt så.
Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade gått igenom det lagstiftningsförslag som låg på vårt bord – det bereddes vecka efter vecka. De sa: Vi tycker inte att det är bra lagstiftning att gå fram med, så vi har en reservation. När det väl skulle röstas om detta i kammaren valde de att ta till ett väldigt ovanligt verktyg för att vilandeförklara det under ett år.
Jag tycker att det är ett seriöst sätt att bedriva politik och stifta lag. Det handlar om att vara öppen och ärlig med vad man tycker, och när det väl kommer hit kan man dra i den här nödbromsen, eller vad man nu kallade den från delar av oppositionens sida.
Men Socialdemokraterna visar att de inte är seriösa i de här frågorna. Nu står Ola Möller här och menar att regeringen inte bryr sig ett dugg om barn bara för att ett ord förekommer i en viss mängd i ett regleringsbrev. Detta är liksom inte värdigt den här kammaren.
Vi har fått en riksrevisionsrapport på vårt bord som jag tycker tar upp relevanta brister i Migrationsverkets och polisens hantering av en väldigt, väldigt allvarlig fråga. Jag tycker att det är jättebra att regeringen, Migrationsverket och polisen kan ta tag i de här bristerna och läka detta, så att vi har en seriös, bra, effektiv och rättssäker förvarshantering i det här landet.
En sak ska du ha klar för dig, herr talman. Det är att vi moderater inte vill se en enda människa sitta i förvar i Sverige. Varje person som sitter där, gammal som ung, är ett misslyckande. Det är ett misslyckande av den svenska staten att vi inte har kunnat hjälpa den här personen med hemresan tidigare och att vi inte har sett till att sätta personen på ett flygplan. Framför allt är det ett misslyckande att den personen inte har sett till att åka hem som den ska.
Får du ett nej i Sverige ska du lämna Sverige. Får du ett ja i Sverige ska vi hjälpa dig att bli integrerad och en del av det här samhället så fort det bara går, så att du snabbt kan starta ditt nya liv här med din familj och dina vänner och bli en del av det här landet. Det handlar om att jobba och bidra, så som de absolut flesta invandrare gör i det här landet. De som är här och gör det bra är en jättetillgång för oss.
De som inte lyder myndigheters beslut och de som vägrar rätta sig är inte en tillgång för Sverige.
Vi måste vara överens i den här kammaren om att vi vill ha en reglerad migration. Men om man tycker att det är viktigare att se hur många gånger ett ord har skrivits i ett regleringsbrev än att lyssna på regeringen, som tar tag i de brister som finns när det gäller förvar, tycker jag inte att man är seriös. Gör man anspråk på att ens partiledare ska vara statsminister om några månader tycker jag att man ska ta arbetet i den här kammaren på ett betydligt större allvar.
Som sagt: Vi vill inte att någon människa ska sitta i förvar. Vi vill att människor ska lämna landet när de får ett nej. Det kan vara så att vi säger ”Du har fått ett nej. Du ska lämna landet nu” och personen ändå inte gör det. När vi säger till en gång till och en gång till och en gång till kan det ibland bli aktuellt att sätta någon i förvar. Det ska då vara en välfungerande verksamhet.
Vi vill inte att folk ska sitta i fängelse heller. Det betyder inte att man inte ska ha fängelser som fungerar när människor väl begår brott. Vår grundinställning är inte att vi ska sätta så många människor som möjligt i fängelse oavsett vad de har gjort. När ingenting annat är tillräckligt sätter man en människa bakom lås och bom.
Det handlar om att man bryter mot lagar eller att man inte följer myndighetsbeslut, vilket också är att bryta mot lagar. Och i det här fallet hamnar man i förvar.
Jag undrar vart Sverige ska ta vägen vid ett maktskifte när Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet så tydligt drar åt ett håll när det kommer till migrationsfrågorna och socialdemokratin så tydligt röstat med oss när det gäller i princip varje migrationsfråga. Antingen kommer Socialdemokraterna att visa hela svenska folket att de spelat politisk teater här under fyra år och röstat med oss mot bättre vetande för att triangulera partier i Sveriges riksdag, eller så kommer väl Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet att totalt köra över socialdemokratin, vars enda fokus verkar vara att inta Rosenbad, kosta svenska folket vad det kosta vill.
Jag tycker att vi ska ha en ärligare och sjystare hantering av lagstiftningsarbetet i den här kammaren än vad vi har sett de senaste dagarna.
Jag tycker att det är bra att Migrationsverket, polisen och regeringen har fått till sig den information som framgår av rapporten – att det finns brister på svenska förvar – och jag tycker att det är bra att man jobbar för att åtgärda dessa.
Under den här mandatperioden har vi gjort riktigt bra grejer för att få ordning på förvaren. Vi har sett till att man inte längre kan vandra in med narkotika, vapen eller alkohol, för den delen, och vi har sett till att man har upphört med det som vi fick reda på i början av mandatperioden, nämligen att personer har kunnat komma in och sälja sex på svenska förvar.
Vi har alltså haft prostitution i svenska myndighetslokaler där människor sitter därför att de väntar på utvisning. Det är helt bisarrt. Det här är ett system som har växt fram under tidigare regeringar under Socialdemokraternas åtta år vid makten. Jag fick höra om det ett halvår in på mandatperioden.
Att det hände var inte en konsekvens av moderat politik, utan det var en konsekvens av att man inte hade gjort någonting åt de svenska förvaren under åtta år. Man tyckte att det var viktigare att människor obehindrat och utan att behöva legitimera sig eller berätta varför man var på ett förvar kunde besöka en person som satt där. Man behövde inte berätta om man var förälder, bror eller kompis, utan man kunde gå in där som langare av narkotika och göra den typen av affärer på svenska förvar i myndighetslokaler.
Det har vi satt stopp för nu. Jag tycker att det är fantastiskt bra att den här regeringen tar tag i och styr upp sådant. Jag hoppas att vi vinner valet så att vi kan fortsätta att förvalta det här landet och göra det ännu bättre.
Jag är rädd för vad som skulle hända om de partier som vid varje givet tillfälle skriver reservationer om att ta tillbaka svensk migrationslagstiftning till 2015 får inflytande i de här frågorna och om migrationsministern heter Tony Haddou eller Annika Hirvonen. Det beror inte på att de är dåliga människor utan på att jag tycker att de har en politik som inte håller. Jag hoppas som sagt att vi vinner valet. Jag hoppas att regeringen fortsätter sitt seriösa och viktiga arbete för att reformera det här.
Jag hoppas också att alla här får en fin sommar. Vi kommer att sammanträda om några månader och debattera här medan våra ledamotskollegor är hemma i sina valkretsar och kampanjar för att just deras idé och tanke ska vinna gehör så att de kanske blir omvalda eller vad det nu kan vara. Då kommer vi att stå här och prata om viktiga frågor i kammaren.
Jag tar kanske inte helt farväl av den här talarstolen nu, då jag hoppas att jag får återvända till den efter nästa val, men jag vill i alla fall rikta ett tack till mitt parti som har gett mig förtroendet att sitta här under den här mandatperioden.
Jag vill tacka min familj, som har varit väldigt stöttande under hela min politiska karriär, och framför allt min sambo som har stått ut med att jag åker hit varje måndagskväll för att i bästa fall komma hem igen på torsdagskvällen och att jag ofta är borta på helgerna och gör partiarbete. Stort tack, Isabelle och alla andra!
Jag önskar talmanspresidiet och alla ledamotskollegor en glad och trevlig sommar tills vi ses här igen. We will be back i det här utskottet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).
Anf. 158 Annika Hirvonen (MP)
Herr talman! Magnus Resare anklagade i sitt anförande Socialdemokraterna för att vara ansvariga för att det förekommit prostitution på förvar.
Politiker ansvarar naturligtvis för att vidta olika åtgärder för att säkerställa säkerheten för de människor som samhället frihetsberövar, på samma sätt som man har ansvar för att säkerställa att barn som tvångsomhändertas inte blir misshandlade i sina familjehem. Det är ändå en magstark anklagelse att klistra på ett parti att gärningar som är brottsliga och som utförs av individer direkt är det partiets fel.
Jag kan inte låta bli att tänka på det fruktansvärt grova reportage som nyligen publicerades i tidningen Arbetet och som handlar om fruktansvärda, upprepade sexuella övergrepp som fångar på landets fängelser blivit utsatta för inne i fängelsecellerna.
Det är ett helt nytt fenomen som inte var möjligt tidigare då det var en intagen person i varje cell. Nu är dubbelbeläggning regel. Jag skulle ändå inte gå så långt som att anklaga Magnus Resare för dessa våldtäkter som begåtts av personer som nu delar cell, även om det är ett resultat av Moderaternas kriminalpolitik.
Anf. 159 Magnus Resare (M)
Herr talman! Jag har inte anklagat socialdemokratin för att ligga bakom några våldtäkter. Jag har däremot sagt att det under deras ledning förekom köp av sexuella tjänster på landets förvar. Jag tycker att det är fruktansvärt att det har kunnat fortgå.
Jag fick till mig detta tidigt under mandatperioden och tog med mig informationen till mina kollegor på Justitiedepartementet och till vår migrationsminister, som blev helt bedrövad över att få höra att sådant fick förekomma. Det är därför vi har sett till att det inte bara är att knalla in på ett förvar med narkotika, med uppsåt att sälja sexuella tjänster eller med en flaska sprit, som också förekom. Man såg att intagna blev berusade när de hade haft besök av kompisar. När de kom tillbaka in i förvaret till de andra som satt där var de berusade, och det blev slagsmål och våldsutövning.
Jag tycker att Socialdemokraterna gjorde ett stort nummer av att tolka in att vi inte bryr oss om barn därför att ordet barn inte förekom i ett regleringsbrev tillräckligt många gånger. I så fall borde Annika Hirvonen vara lika besviken på Socialdemokraterna som på mig.
Vad som händer på svenska fängelser är verkligen något som regeringen håller koll på och vill ta tag i och se till att det förändras. Varför skulle vår regering tycka att det är positivt om det förekommer sexuella övergrepp där? Men när vi får till oss den typen av information tar vi tag i det, förbättrar situationen och ser till att det inte förekommer.
Om det handlar om att bygga fler fängelseceller är det vad vi håller på med nu. Vi har till och med börjat ingå avtal med andra länder för att se till att få fler celler så att vi inte behöver ha den situation med överbelastning som vi har. Den är tyvärr en konsekvens av att vi under alldeles för många år i det här landet inte tog tag i den organiserade brottsligheten när vi såg att den bredde ut sig och att människor i större och större utsträckning började begå mord. De sitter inne nu.
Anf. 160 Annika Hirvonen (MP)
Herr talman! En åtgärd som jag vill rekommendera Moderaterna, och för all del också andra här i kammaren, att fundera över är att ta till sig Riksrevisionens kritik mot hur människor hålls i förvar under väldigt lång tid trots att besluten uppenbarligen inte går att verkställa, samtidigt som vi har platsbrist på fängelser. Detta leder till att intagna får dela cell och i dessa utrymmen blir systematiskt utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkter.
En möjlig lösning är att prioritera så att platser för inlåsning används just för dem som behöver vara inlåsta därför att de har begått brott, inte för personer som inte har begått något brott men som blir inlåsta till exempel för att man vill utpressa dem att själva köpa flygbiljetter som Sverige inte kan köpa åt dem på osäkra flygbolag som inte uppfyller EU:s standard, för att resa till Afghanistan, till exempel. De skulle kunna hållas under uppsikt, det vill säga inte vara frihetsberövade. Då kan platser frigöras för personer som faktiskt behöver vara inlåsta för att de ska avtjäna straff eller för att de är farliga för andra.
Anf. 161 Magnus Resare (M)
Herr talman! Vilken tur att vi nu går fram med en lagstiftning som innebär att man kan ha en elektronisk fotboja i stället för att sitta inlåst.
Jag har varit jättetydlig i de två dagar som vi har debattera den här frågan. Jag tycker att varje gång vi sätter en person i svenskt förvar är ett misslyckande – både för staten och för individen. Personer som får ett nej borde fixa sin hemresa.
Annika står också upp en reglera migration. Jag har hört Annika flera gånger säga att ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej, och den person som inte får stanna ska lämna landet.
Men när folk gång på gång vägrar att lämna landet måste man till slut ha ett förvar där man kan sätta dem. Samma sak gäller för människor som släpps ur fängelser men är för farliga för att ha ute i samhället. Det kan handla om någon som begår upprepade våldtäkter och där det finns fog för att misstänka att personen i fråga kommer att begå sådana brott igen.
Nu kommer nya regler så att man kan ha en elektronisk fotboja om man är någon som i dag sitter i förvar men kanske inte behöver det om man kan stanna inom ett begränsat område. Kanske kan barnfamiljen slippa sitta i förvar om de kan uppehålla sig inom ett begränsat område och ha fotboja. Det är ett sådant förslag vi lägger fram nu.
Det ska bli fint att se hur svenska myndigheter hanterar den lagstiftning som vi till stora delar har klubbat nu. Jag tror att det kommer att bli bättre för väldigt många människor. Det handlar om människor som egentligen inte har rätt att vara i Sverige men som inte nödvändigtvis behöver sitta inlåsta. Det vore jättebra om vi kunde få mindre inskränkande lagstiftning på plats.
Jag vet att Annika Hirvonen skrev väldigt positivt om den del av förslaget som handlar om möjligheten till elektronisk fotboja. Det är jättebra.
Den här regeringen gör saker ambitiöst för att vi vill göra Sverige till ett lite bättre land, till och med för de människor som egentligen inte ens ska vara här. Men när du har fått ett nej ska du lämna landet. Staten kommer då att hjälpa dig göra det. Om du inte medverkar till det kan du hamna på ett förvar, och där ska det vara tryggt och säkert tills du åker hem.
Anf. 162 Niels Paarup-Petersen (C)
Herr talman! Magnus Resare sa i sitt anförande ett par saker som jag skulle vilja höra lite mer om.
Det första var: ”Jag skulle inte vilja sätta en enda människa i förvar.” Men varför utvidgade man då reglerna för att sätta fler i förvar? Varför var vi tvungna att använda grundlagen för att stoppa er från att sätta fler människor i förvar? Det här håller inte.
Det är på detta sätt vi har fått agera de senaste dagarna. Ni vill ha färre människor i förvar, men vi blev tvungna att använda grundlagen för att stoppa er från att göra det. Det hänger inte ihop.
Det andra var: ”Den som jobbar och bidrar ska inte utvisas.” Ändå har lönegolvet höjts nu till 34 470 kronor, vilket innebär att fler människor utvisas.
Varför säger ni en sak gång på gång men levererar en annan?
Anf. 163 Magnus Resare (M)
Herr talman! Jag vill inte ha människor i förvar, och jag vill inte ha människor i fängelse. Tyvärr finns det människor som begår brott, och då sätter man dem i fängelse. Tyvärr finns det människor som inte följer svenska myndighetsbeslut när de får ett nej på sin ansökan om uppehållstillstånd.
När svenska myndigheter prövar din rätt att vara här i landet och kommer fram till att du saknar en sådan rätt ska du lämna landet. Alla som är öppna och står för en reglerad migration tycker att ett nej ska vara ett nej. Jag tror att även Centerpartiet tycker att ett nej ska vara ett nej.
Den absolut sista åtgärd man tar till när någon inte lämnar landet är att sätta personen i förvar för att invänta flygresa. Det är en rimlig ordning att man kan göra det som sista nödvändiga utväg när staten inte får en person att lämna landet självmant.
Det är inget positivt med det här, och det är ingenting jag vill. Det kostar pengar och innebär ett lidande för den person som hamnar där. Jag tycker inte att det är bra när människor mår dåligt, men jag anser att den som handlar oriktigt mot svenska staten och det som våra myndigheter har kommit fram till behöver ta konsekvensen av sitt handlande.
I yttersta fall blir det förvar när du är här för att söka uppehållstillstånd och nekas ett sådant. Det är alltså inget positivt alls med det här.
Frågan om lönekrav och försörjningskrav är en helt annan debatt. Jag tycker att vi har kommit fram till en bra kompromiss. Det finns undantag för många yrken för att vi annars hade varit tvungna att utvisa många människor. Vi har nu infört en undantagsregel som gör att de kommer att kunna vara kvar.
I slutändan gäller att om du är här med arbetstillstånd behöver du kunna försörja dig. Vi har nu lagt fram ett undantag på 75 procent av medianlönen, vilket kommer att leda till att väldigt många av de personer som vi har debatterat det senaste året kommer att kunna vara kvar i Sverige.
Anf. 164 Niels Paarup-Petersen (C)
Herr talman! Följer barn inte myndighetsbeslut? Nej, det har de inte förutsättningar för eftersom de är barn. Och de ska in där under en längre tid!
Det finns också människor på förvar som inte har möjlighet att lämna landet. Det är också en verklighet som finns. De kan inte lämna landet även om de vill. Även de kan hamna på förvar ibland.
Ja, ett nej är ett nej. Det råder ingen tvekan om det. Frågan är hur vi behandlar människor som har fått ett nej till dess att de kan lämna landet.
Om man inte vill ha barn i förvar, varför är det nödvändigt med en lagstiftning som gör att man kan splittra familjer? Varför är det nödvändigt att ha den biten med? Varför är det nödvändigt att ha en lagstiftning som gör att barn kan sitta där en längre tid, om man verkligen inte vill ha dem där?
Varför var det nödvändigt för oss att gå till konstitutionsutskottet om en vilandeförklaring för att övertyga andra om att detta inte är nödvändigt? Vi har kanske inte övertygat dem, men vi lyckades i alla fall se till att det här inte blir av.
Det här är ändå en rimlig fråga. Varför inför man den här lagstiftningen om man inte vill ha dem där – särskilt inte barn?
Moderaterna säger att de har nått en bra kompromiss på området arbetskraftsinvandring. Man måste kunna försörja sig, säger de. Ja, det måste man. Men man kan försörja sig utan att tjäna 34 470 kronor.
Sandra är 13 år och har aldrig bott någon annanstans än i Sverige. Hennes mamma var arbetskraftsinvandrare och hade ett jobb med kollektivavtalsenlig lön. Hon utvisades i går. Det skedde i går medan vi stod här inne i kammaren. I morse sov hon på flygplatsen i Istanbul och har i dag landat i Ulan Bator.
Hon är 13 år och har aldrig bott någon annanstans. Hon utvisades på grund av Moderaternas lönekrav på 90 procent av medianlönen. Utan det hade hon varit kvar, och hennes kompisar hade haft kvar sin klasskompis. Varför är detta en bra kompromiss?
Anf. 165 Magnus Resare (M)
Herr talman! Jag börjar i rätt ända. Först och främst kommenterar jag över huvud taget inte enskilda fall. Det vet Niels om, och därför tycker jag att det är oseriöst att debattera så.
Vi vill inte att barn ska sitta i förvar, men det kommer att finnas tillfällen när barn måste sitta i förvar med sina föräldrar. Det är i absoluta undantagsfall, och det framgår av propositionen för den som läser den, hur sällan det här ska ske.
När jag har besökt förvar berättar man att det i princip aldrig sitter några barn där. Ibland kan en ensamstående kvinna som har uppehållit sig här under lång tid tvingas ha med sina barn där under en väldigt kort tid. Även i det lagförslag som regeringen nu lägger fram handlar det om att man kan sitta i förvar i ytterligare ett par dagar.
Jag är väldigt tydlig med att det är ett misslyckande. Barn ska inte behöva sitta där. Barn ska heller inte behöva sitta i fängelse. Ändå har vi en lagstiftning som tolererar att barn upp till ett år är med sina mammor i fängelse.
Det är möjligt för att vi har skrivit in det i lagstiftningen för att bereda möjlighet i extrema situationer. Det är inget önskvärt med det. Det är ingenting vi vill se. Men vi måste ha utrymme för extrema situationer i svensk lagstiftning. Vad ska man annars göra när det uppstår en situation som kanske gör att man behöver sätta en person med barn i förvar?
Det är viktigt att komma ihåg att dessa personer snabbt ska lämna landet. Man måste hjälpa dem omedelbart att få flygbiljetter till det land som de kommer ifrån. De ska inte behöva sitta där en sekund längre än de behöver.
Vad gäller försörjningskrav konstaterar jag att när Centerpartiet var med och styrde landet behövde man tjäna 13 000 kronor i månaden för att få vara i här. Det finns väl ingen här som tror att man kan försörja sig långsiktigt och på ett vettigt sätt för 13 000 kronor. Jag tyckte inte att det var bra, och vi var tvungna att göra någonting åt det.
Det skiljer några tusenlappar i månaden på det Centerpartiet föreslår och det vi föreslår om vilken försörjning man ska ha som arbetskraftsinvandrare. Men det målas upp som att man ska behöva tjäna 100 000 kronor i månaden. Så är det inte ens med Centerns förslag.
Anf. 166 Ingemar Kihlström (KD)
Herr talman! Vi i socialförsäkringsutskottet samlas återigen i denna kammare för att diskutera förslag inom migrationsområdet. Det har skett några gånger de senaste dagarna.
Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag, vilket naturligtvis innebär avslag på motionsyrkandena i betänkandet gällande Riksrevisionens rapport om förvar.
Så här i avslutningen av denna vårsäsong har vi kommit till den sista debatten inom migrationsområdet innan vi åker hem och tar lite paus för att mötas återigen för en ny debatt i augusti. I kväll tar vi alltså tag i det sista migrationsärendet.
Det har varit en händelserik tid att blicka tillbaka på. Många nya utredningar har presenterats. Propositioner har antagits i stort antal i denna kammare. Vi har tillbringat mycket tid tillsammans i utskottet och kammaren för att debattera, diskutera och besluta om förändringar i politiken. Nu är vi framme vid ärendet som handlar om Riksrevisionens rapport om förvar.
Herr talman! Precis som jag sagt i tidigare debatter i den här kammaren bygger en stram och hållbar migrationspolitik på att man återvänder efter att man fått avslag på sin asylansökan. Detta sker efter en rättssäker prövning, vilket jag är övertygad om att vi har i Sverige i många fall.
Syftet med förvar är att skapa en mer effektiv återvändandeprocess. Beslut om förvar fattas av Migrationsverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och i sista hand domstol. I regel rör det sig om personer med utvisningsbeslut som inte samarbetar med myndigheterna och som bedöms löpa risk att avvika.
Förvarskapaciteten har under de senaste tio åren utökats på grund av ett ökat behov av platser, precis som har nämnts i debatten. Den stora utbyggnaden skedde faktiskt under den förra regeringens mandatperiod. Det är också viktigt att säga att den situation vi har på förvaren kan ha att göra med den stora expansion som skedde under kort tid. Naturligtvis är det viktigt att förvaren fungerar rättssäkert och att människor som placeras där behandlas på ett bra sätt.
Herr talman! I en ny rapport riktar Riksrevisionen med hänsyn till den aktuella situationen kritik mot Migrationsverkets och polisens styrning och uppföljning av förvarsverksamheten. Riksrevisionen har granskat om myndigheternas arbete med förvarsverksamheten är effektivt. Granskningen omfattar också arbetet med hur man fattar förvarsbeslut samt den operativa verksamheten vid förvaren.
Riksrevisionen konstaterar att myndigheternas processer inte säkerställer effektiva beslut om vem som ska tas i förvar, att samverkan mellan myndigheterna är otillräcklig och att Migrationsverket inte säkerställer att förvaren drivs på ett rättssäkert och kostnadseffektivt sätt. Riksrevisionens rapport utmynnar i ett antal rekommendationer, både till regeringen och till myndigheterna.
Herr talman! Förvar är, som jag tidigare nämnt, ett viktigt verktyg i återvändandearbetet. Samtidigt är det också en mycket ingripande åtgärd för den enskilde. Vi kristdemokrater vill därför särskilt framhålla vikten av att förvarsverksamheten bedrivs på ett rättssäkert sätt. Liksom regeringen anser vi att Riksrevisionens rapport utgör ett värdefullt underlag för det fortsatta arbetet med en effektiv och rättssäker förvarsverksamhet. Migrationsverket välkomnar också Riksrevisionens granskning och pekar på att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete på området.
Vi kan konstatera att regeringen redan vidtagit ett flertal åtgärder i linje med Riksrevisionens rekommendationer. Det redogörs bland annat för att samverkan över myndighetsgränserna varit ett stående inslag i både regleringsbrev och dialoger med myndigheterna för att just lyfta fram behovet av förändring och förbättring. Det har också getts uppdrag om att samverka och att gemensamt skapa goda planeringsförutsättningar i syfte att uppnå bättre framförhållning och en effektiv och ändamålsenlig användning av förvarsplatser samt säkerställande av nödvändiga transporter.
Vi kristdemokrater ser Riksrevisionens rapport som ett viktigt verktyg i utvecklingen av förvarsverksamheten. Naturligtvis kommer det även fortsättningsvis att krävas och ske en kontinuerlig uppföljning av förvarsverksamheten utifrån dessa aspekter i rapporter och andra inspel, så att vi har en rättssäker förvarsverksamhet som kontinuerligt utvecklas. Vi kristdemokrater bedömer att relevanta åtgärder redan har påbörjats och kommunicerats av regeringen och att ytterligare åtgärder i enlighet med reservationerna i betänkandet inte är nödvändiga.
Herr talman! Naturligtvis är det så att den rödgröna oppositionen tar tillfället i akt att i en rad reservationer lyfta ett antal saker som behöver förbättras. Men regeringen har som sagt redan agerat och kommer att fortsätta agera för att förbättra situationen. Det finns ingen anledning att göra ytterligare tillkännagivanden i detta ärende.
Herr talman! Jag vill avsluta med en utblick över det politiska landskapet. Den här mandatperioden visar att om man har viljan till både förändring och samarbete går det att få en hel del gjort. Migrationspolitiken i Sverige har vänts från en bekymmersam situation som påverkat och fortfarande påverkar många delar av samhället till en stram, rättvis och ansvarsfull politik som gör att vi har bättre möjligheter att möta de utmaningar som fortfarande finns. Detta har vi kristdemokrater gjort tillsammans med övriga Tidöpartier. Vi efterfrågade ett mandat i valet, och vi fick det. Sedan dess har vi genomfört förändringar, och vi fortsätter att göra det.
Vi är beredda att ta det ansvaret även nästa mandatperiod. Det är den riktningen Sverige behöver, inte en rödgrön kaosregering som låter MP och V styra politiken likt det som blev tydligt i denna kammare för bara någon dag sedan. Vi kristdemokrater ingår i ett regeringsunderlag som sett problemen och också agerat. Det är en sådan regering som Sverige behöver även nästa mandatperiod.
Med det budskapet vill jag önska en trevlig sommar till talman, tjänstemän och övriga funktioner här i Riksdagshuset samt naturligtvis också till de politiska utskottskollegorna, som tappert kämpat på kväll efter kväll, nästan natt efter natt, för att diskutera de politiska förslagen. Vi är inte alltid överens, men det är ju det politiken handlar om. Jag hoppas att alla får en trevlig och avkopplande sommar, och så ses vi som sagt igen i augusti.
Jag yrkar åter bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.
(Applåder)
Anf. 167 Niels Paarup-Petersen (C)
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 5.
Jag vill börja med att säga att Riksrevisionen i allt väsentligt gör ett bra jobb. Jag är tacksam för att vi har Riksrevisionen, som granskar hur man agerar här i riksdagen och i olika regeringar.
Riksrevisionen säger att det sätt som förvaren styrs på av regeringen och Migrationsverket är ineffektivt och leder till onödigt lidande samt höga kostnader för staten. Regeringens svar är att man anser att man agerat med handlingskraft. Men vad är det man har gjort? Jo, man har vägrat ge Migrationsverket de pengar som verket bett om. Migrationsverket bad om extra medel för att kunna styra sin verksamhet bättre. Vi sa ja – regeringen sa nej. Det är svårt att utföra alla sina uppgifter när man inte får de pengar man behöver.
Herr talman! Vi vet att handläggningstiderna redan är otroligt långa på Migrationsverket många gånger. Det kan ta flera år att få svar, men själv förväntas man ge svar på bara några dagar. Behandlingen av dessa ärenden är alltså värd att fundera på.
Herr talman! Som nämnts här tidigare finns det människor som har utsatts för sexuella övergrepp eller farit illa på andra sätt på boenden som staten via Migrationsverket har ansvar för. Vi har hört om hur dubbelbeläggningen påverkar detta. Det är ändå någonting som regeringen borde fundera på.
Vi har hört flera gånger i anföranden här från talarstolen i dag och i repliker att vi i princip aldrig har barn på förvaren. Så är det ju, och det är bra.
Men regeringen var inte nöjd med att det var så, utan man ville ha fler barn dit. Man skrev en lagstiftning som öppnade för att fler barn skulle dit. Det var därför regeringen lade fram förslag om en ny lagstiftning med fler möjligheter att ta barn i förvar.
Det förslaget har vi stoppat i dag med hjälp av konstitutionsutskottet. Det är jag väldigt tacksam för. Jag är glad för att vi fortfarande styrs av konstitutionen här i Sverige och att de möjligheterna finns att stoppa inskränkande lagstiftning som införs i onödan för barn.
En sammanfattning av läget i verkligheten är: Migrationsverket skulle inte få mer pengar, men det skulle vara fler barn på förvaren. De skulle kunna sitta där under en längre tid och utan sina föräldrar.
Tack vare ett bra samarbete i oppositionen har vi stoppat detta. Tack för det, till resten av oppositionen! Det gäller inte minst Miljöpartiet som har gjort ett stort arbete med detta.
Herr talman! Jag skulle vilja säga något för att avsluta. Moderaterna lyfter fram att de är rädda för vad som händer efter valet. Det är jag också, och jag tror att väldigt många därute är det. Det är därför opinionen ser ut som den gör.
Man har sett vad den här regeringen gör. Så snart den har chansen är rättssäkerheten borta. Barnen ska i förvar, tonåringar skickas ut ur landet, människor som jobbar och bidrar skickas ut ur landet och barn får lämna sina klasser. Det är den verklighet som regeringen har skapat.
Förvarsdelen är bara en liten del av det. Men det är samma riktning varenda gång. Rättssäkerheten blir mindre, och det blir fler utvisningar. Då talar vi inte om de kriminella. Man tar alltid upp att de kriminella måste ut. Jag kan uppmana de vanliga borgarna därute att gå igenom de förslag som finns om att kriminella ska ut ur landet.
När det handlar om förvar har vi tagit till det högsta verktyget vi har, nämligen grundlagen, för att stoppa vissa delar. Men det som handlar om barn som begår kriminalitet stoppades inte.
Herr talman! Som ett exempel finns en stor enighet om att det har varit för lätt att vara kvar i Sverige när man är kriminell. Så har det varit, och vi är alla överens om det.
Det ansvaret har vilat på både tidigare alliansregeringar och socialdemokratiska regeringar. Att påstå att det bara beror på den ena parten, oavsett vem man är, är inte seriöst.
Det ansvaret vilar på alla tidigare regeringar. Vi har varit med i flera av dem, så det vilar också på oss, men kanske inte så mycket på mig. Så är det ju. Det är alla tidigare regeringar som har haft det ansvaret.
Där vi är nu är problemet fortfarande att vi inte skickar ut tillräckligt många ur landet av dem som är kriminella. Men vi har också ett stort problem med att vi skickar ut väldigt många ur landet som inte är det. Det tycker jag ändå att vi allihop behöver ta med oss.
Herr talman! Det är där vi är nu. Nu är det snart midsommar. Jag hoppas att alla får en väldigt fin midsommar. Jag hoppas att vi får en god sommar och kan vara hemma och vila oss lite.
Sedan blir det jättemycket jobb, och därefter blir det väldigt mycket val. Efter den 13 september får vi en ny regering. Det ser jag fram emot, herr talman. Tack till presidiet!
(Applåder)
Anf. 168 Magnus Resare (M)
Herr talman! Jag delar uppfattningen att inga partier är fria från skuld. Det här har byggts upp i vårt land under mandatperiod efter mandatperiod.
Skillnaden mellan er och oss är dock att vi har omprövat vår politik. Vi har sett att den utveckling vi hade i det här landet inte var rätt och riktig. Det gick åt helt fel håll.
Vi började under tidigare mandatperioder att försöka styra landet i rätt riktning i opposition. Men det var en regering som inte lyssnade.
Ni hade avtal med den då sittande regeringen där ni fick in frågor som var viktiga för er. Samtidigt lät man det mesta i Sverige bara bli mer och mer kaos.
Organiserad brottslighet bredde ut sig. Man fick lära sig vad en termosbomb var när oskyldiga människor dog för att sådana hade placerats i trappuppgångar.
Unga människor blev ihjälskjutna. En del var helt oskyldiga. En del blev skjutna för att de var med i ett kriminellt gäng de hade lockats in och blivit kvar i utan att samhället gjorde någonting.
Allt detta började vi driva politik för att få bukt med under tidigare mandatperioder, men då satt vi i opposition.
När vi helt plötsligt fick makten och chansen att vara med och bestämma då bestämde vi oss för att inte göra som tidigare regering och bara släppa frågorna och låta det vara. Huvudvärken är i förorter där inte så många politiker kommer ifrån.
Vi sa att vi ska lösa problemen, få tillbaka det trygga Sverige och få ordning på Sverige igen. Jag tycker att vi är på god väg. Dödskjutningarna går ned, bomberna är färre och samhället är lite ljusare nu än vad det var då.
Vad gäller långa handläggningstider på Migrationsverket har vi nu Europas näst snabbaste tid för att få ett arbetstillstånd. Det tar mindre än en månad.
Om man söker asyl får man besked efter mellan sex månader och ett år, vilket är mycket snabbare än vad det var med tidigare regering.
Anf. 169 Niels Paarup-Petersen (C)
Herr talman! Jag kommer från Malmö. Jag vet allt om hur mycket det har skjutits. Vi har andra skåningar här som också har talat mycket om det.
Det som är skillnaden är att när det hände i Malmö talade man om det som att det handlade om Malmö, som att det inte var fråga om Sverige. Det var när det kom till Stockholm och till andra delar högre upp som man började tala om det som Sverige.
Jag minns hur moderata riksdagsledamöter talade om problemen i Malmö som att det bara hade med Malmö att göra och inte Sverige. Jag minns det mycket väl.
Jag vet att jag talade med företrädare för Alliansen om att det sköts för mycket och att man var tvungen att göra en ny vapenlagstiftning. Gjorde Alliansen det? Nej.
Det är inte så att alliansregeringen går fri eller att Moderaterna går fria från ansvar när man inte agerade. Man såg till att det inte utbildades några poliser över huvud taget.
Vem var det som var socialförsäkringsminister när reglerna för migrationen infördes i stor utsträckning? Det var Ulf Kristersson. Vem var stabschef under tiden i Alliansen? Det var Johan Forssell, som nu är migrationsminister.
Man står här och säger att det bara handlar om oss medan andra inte tar på sig ansvar. Jag säger inte att det bara är Moderaterna som har ansvaret, utan det har vi allihop. Jag har sett hur det var. Jag har varit på begravningar i Malmö.
Jag ska också säga något när det kommer till att beskeden om arbetstillstånd nu går att få så snabbt. Jag talade med en restaurangägare i förra veckan eller i förrförra veckan, jag kommer inte ihåg exakt. De hade en ansökan inne sedan 2023.
De får svar efter ungefär två och ett halvt år. På det besked som kom skulle de svara på en vecka. De fick en vecka på sig att svara efter att de hade väntat i två och ett halvt år. Migrationsverket säger: Vem är det här? Det tror vi inte på. Det är inte seriöst att de har fått vänta så länge för att få ett svar.
Det är djävligt mycket kvar att göra, ska jag säga, när det kommer till handläggningstiderna! Migrationsverket bad om mer pengar, och ni sade nej till det.
Förlåt att jag svor! Jag beklagar det mycket, herr talman. Förlåt!
(Förste vice talmannen: Vi noterar den ursäkten.)
Anf. 170 Magnus Resare (M)
Herr talman! Jag inledde min första replik med att säga att vi inte vara fria från skuld, men att vi har omprövat vår politik.
Vi ser problem i samhället som vi vill lösa. Det är problem som vi kanske borde ha sett för tio år sedan, och där vi möjligtvis inte agerade tillräckligt. Men det betyder inte att vi ska fortsätta att blunda för dem.
Vi började under tidigare mandatperioder att lägga fram förslag för att få ordning på Sverige. Men det var en handlingsförlamad regering som satt här, bakbunden av partier som ville väldigt olika saker.
De ingick suspekta avtal som syftade till att få igenom några sakpolitiska frågor när Sverige fortsatte att brinna i så många områden.
Jag tycker att regeringen har fått det här landet att bli lite mer hoppfullt. Under fyra år har vi fått dödskjutningarna att gå ned, och det är bra.
Polisen har fått fler verktyg så att de kan förhindra brott innan de begås i stället för att försöka att lösa någonting när det redan är för sent, när personen har blivit skjuten.
Nu har man till exempel preventiv teleavlyssning som har fått brottsligheten att gå ned väldigt mycket när det kommer till dödskjutningar.
Det går alltså att göra Sverige till ett bättre land, och vi är på rätt väg. Jag tror att Centerpartiet ofta är med oss i de här frågorna. Men det som har varit har varit, och vi kan bara försöka att vara bättre än tidigare generation.
Det är säkert massor av det vi gör nu som vi kommer att behöva ompröva om tio år, men det betyder inte att vi inte ska fortsätta i den här församlingen med att försöka göra Sverige till ett bättre land. Det är ju därför vi åker hit varje vecka. Det är i alla fall därför jag sätter mig i bilen eller på tåget och åker till Stockholm och tillbringar dygn efter dygn här i debatter och utskottssammanträden. Det gör jag för att jag vill att Sverige ska bli lite bättre.
Om vi snubblar någon gång och något inte ger den effekt vi vill ha lägger vi fram nya förslag nästa mandatperiod. Det är det vi går till val på nu – att göra Sverige lite bättre.
Jag har tyvärr ingen talartid kvar, så jag får tacka för en trevlig debatt. Låt oss tillsammans göra Sverige till ett land värt namnet igen!
Anf. 171 Niels Paarup-Petersen (C)
Herr talman! Jag kan mycket ärligt säga att jag inte har någon annan uppfattning än att Magnus Resare gör en stor insats och gör vad han kan för att göra Sverige bättre. Han kämpar för det han tror på; det kan jag verkligen säga. Jag har ingen annan uppfattning. Jag uppskattar både våra debatter och samtalen utanför kammaren – ledamoten ska inte tro något annat!
Jag tror att alla partier har omprövat sin politik; det kan jag också säga. Redan på den tid vi var med i januariavtalet med Socialdemokraterna och Liberalerna, innan Liberalerna glömde vad de står för, och under den regeringen tror jag att det var 200 straffökningar och nya verktyg till polisen som skapades.
Jag håller med om att det innan dess var en period under Alliansen då det inte utbildades några nya poliser. Det är otroligt! Och detta var alltså när Moderaterna innehade statsministerposten, justitieministerposten och finansministerposten.
Vi var med i de här bitarna också, men vi hade inte tillräckligt mycket fokus på detta under januariavtalet. Det kan jag verkligen säga. Jag tror också att hela det sätt avtalet kom till på kanske inte var det bästa för ett långsiktigt politiskt projekt. Det kan vi väl vara ärliga och säga.
Mycket av det som regeringen nu har gjort kopplat till den organiserade kriminaliteten är bra. Men jag tycker att man lite grann har glömt den ekonomiska brottsligheten, som Centerpartiet har haft lite mer fokus på. Mycket har varit bra, men jag tycker också att man ibland har gått för långt. Det har vi varit tydliga med.
Hela den här processen började faktiskt under den tidigare regeringen, men inte den första Löfvenregeringen. Då hände det för lite; det kan jag verkligen säga. Men under nästa regering hände det mycket. Man såg också effekterna på skjutningarna, som kom väldigt snabbt. Redan innan Tidös lagstiftning hade kommit på plats började skjutningarna minska. Det kanske ändå inte var på grund av en blivande lagstiftning – så mycket tror jag inte på långsiktigheten i kriminellas ageranden.
(Applåder)
Anf. 172 Ingemar Kihlström (KD)
Herr talman! Det är alltid intressant att lyssna till Niels Paarup-Petersen. Man får skärpa sig både för att förstå och för att hänga med i svängarna. Jag bor inte tillräckligt långt söderut för att alltid hänga med, men så får det vara.
Jag vill bara påpeka och fråga lite grann. I det anförande som ledamoten Paarup-Petersen håller får man intrycket av en argumentation för att det innan det lagförslag kom som nu, korrekt, ligger vilande inte satt några barn i förvar och att den möjligheten inte fanns. Men denna möjlighet har de facto funnits sedan lång tid tillbaka.
Jag vill fråga ledamoten Paarup-Petersen hur han ser på den möjligheten. Ska vi ta bort den? Jag tolkar det inte så, utan vilandeförklaringen gällde utökningen. Där kan vi ha olika politiska åsikter. Men redan i dag, med den befintliga lagstiftningen, får barn sättas i förvar i upp till 72 timmar. Man kan också i extrema fall förlänga tiden ytterligare. Man kan alltså sätta barn i förvar.
Jag tolkade in i ledamoten Paarup-Petersens argumentation att barn enligt honom inte bör sitta i förvar, och jag skulle vilja få en reflektion över detta.
Man ska också fundera över vilka det är som hamnar i förvar. Vi vill ju inte att någon ska hamna i förvar, men det här är personer som antingen utgör en risk för samhället eller som riskerar att avvika. Den stora utbyggnaden av förvar skedde faktiskt under tidigare regeringsperioder, då man gick från 200 platser till lite drygt 500.
Vi kanske ska vara lite självkritiska och tänka på att alla problem nog inte har uppstått efter valet i september 2022. Man kanske byggde ut förvaren i en takt så att man inte lät möjligheterna vara på det sättet.
Det skulle vara intressant med en reflektion från ledamoten. Vad tycker han i de här frågorna?
Anf. 173 Niels Paarup-Petersen (C)
Herr talman! Tack så jättemycket, ledamoten Kihlström, för möjligheten till reflektion!
Jag håller med. Debatten kan lätt börja handla om att det hela är helt åt det ena eller det andra hållet. Jag håller helt med om att det inte är så, utan det som regeringen föreslog om förvar och som vi stoppade här tillsammans – vilket jag är väldigt glad för – handlade om fler barn och längre tid. Det gällde inte att barn över huvud taget inte kunde sitta i förvar.
Det som vi skrev i vår följdmotion – och jag tror att det här är de korrekta orden – är att barn bara ska sitta i förvar i absoluta undantagsfall. Det var det saken gällde. När man som vårt parti vill ha absoluta undantagsfall när det kommer till barn i förvar och att det bara är då det ska ske vill man inte ha fler barn och längre tid i förvar. Det är egentligen vad det handlar om.
Den andra biten handlar om utbyggnaden. Vad roligt att höra att det var under den tidigare regeringen man byggde ut förvaren och gjorde något! Jag tycker inte att man så ofta får höra att det hände något under tidigare regeringar. Det är kul och bra att vi har den öppenheten och ärligheten när det gäller detta! Inte heller tidigare regeringar har bara gjort fel. Det är annars så det ofta låter. Men regeringar gör både bra och dåliga saker, och så får man som väljare väga hur mycket bra och hur mycket dåligt de har gjort. Väljarnas dom i den avvägningen är väl relativt tydlig i dagsläget.
Kriminella, de som riskerar att avvika eller som utgör ett hot i samhället är de som först och främst är i förvar, och det ska de också kunna vara. Men det som lades fram senast gällde inte bara den gruppen. De bitarna röstade vi också för, men nu gäller det de barn som inte är med bland kriminella etcetera. Det var detta vi stoppade, och det är jag väldigt glad för. Hoppas att det var svar på frågan!
Anf. 174 Ingemar Kihlström (KD)
Herr talman! På ett sätt blir det ett svar på frågan, för som jag tolkar ledamoten Paarup-Petersen vill han inte fortsätta med den lag vi har i dag.
Lagen i dag är just sådan att barn i yttersta undantagsfall får sättas i förvar. Det är mycket starkare kriterier för att sätta ett barn i förvar redan i dag, och det har det varit under hela förvarstiden.
Jag tolkar den inriktning som Centern och Miljöpartiet drev fram och som Socialdemokraterna har ställt sig bakom som att det egentligen gäller en lag som avviker från det som har varit grunden för förvarsverksamheten: att barn i undantagsfall kan placeras i förvar. Jag tolkar svaret på det sättet.
Centern och Miljöpartiet kan naturligtvis argumentera. Men detta är en relevant fråga, för om man ska följa den skrivning som jag tolkar fanns i vilandeförklaringen betyder det att man river upp lagen. Vilandeförklaringen gör ju bara att lagen skjuts upp i tolv månader som den är. Då går egentligen regeringens förslag igenom. Men jag tolkar det som att Centern och Miljöpartiet vill gå ett steg längre och ta bort möjligheten eller försvåra den ytterligare.
Då är frågan: Är det detta som är inriktningen? Det är jättebra om det är på det sättet. Det är ju redan i dag begränsade tidsgränser och väldigt höga krav för detta.
När man läser grunden för att hamna i ett förvar ser man att den stora delen gäller verkställighetsförvar. Det är alltså när man har avvikit och när man håller sig undan eller hindrar verkställigheten. Då tycker i alla fall jag att det är högst relevant att placera någon i förvar för att följa ett rättssäkert beslut.
År 2024 gällde det alltså 2 624 personer. De är naturligtvis inte brottslingar, utan de har valt att efter ett rättssäkert beslut ta en annan väg och riskerar att avvika. Jag tycker att det är relevant att de placeras i förvar i väntan på utvisning. Tycker ledamoten Paarup-Petersen det?
Anf. 175 Niels Paarup-Petersen (C)
Herr talman! Jag ska försöka svara på alla frågorna.
Den första frågan var, som jag förstår den: Vill Centerpartiet att den nya lagstiftningen om förvar, kopplat till det som vi vilandeförklarade, rivs? Ja, vi vill att förlängningen rivs – absolut. Vi vill inte att det ska vara längre tid, och vi vill inte att det ska vara fler barn. Så är det; det är helt korrekt uppfattat.
När det kommer till det som redan finns sedan tidigare var det inte det vilandeförklaringen handlade om. Den handlade inte om det som fanns utan om det som man vill införa och som vi inte vill införa. Så nej, inte det nya, och ja, det gamla.
Sedan finns det säkert saker som vi behöver se över i detaljer. Så är det alltid med lagstiftning. Men i grunden är det helt rätt uppfattat: Centerpartiet kommer när vi får en ny regering att se till att det som vi nu vilandeförklarade rivs. Det kan jag absolut garantera, och jag utgår från att övriga partier som skrivit under vilandeförklaringen också står för det. Annars borde man inte ha skrivit under den.
Den andra biten är detta med förvar överlag, om folk ska kunna sättas i förvar. Det är klart att de ska. Men det sitter också folk i förvar som inte har möjlighet att lämna landet, som gärna vill samarbeta men inte lyckas. Det är inte den stora gruppen, men här är vi överens – självklart är det så.
Där vi är nu känns det lite som – och det är det som gör mig rädd – att om Josef och Maria skulle komma och söka skydd här skulle de, eftersom de inte kan återvända, sitta i förvar med Kristdemokraternas politik. Det kanske inte var det man hade förr i tiden.
(Applåder)
Jag tror att vi kan hitta en god balans där den som får ett nej ska skickas hem men under tiden behandlas med medmänsklighet.
(Applåder)
Anf. 176 Annika Hirvonen (MP)
Herr talman! Vi debatterar otroligt allvarliga frågor som har bäring på människors grundläggande rättigheter och liv och död. Samtidigt som vi kan vara djupt oeniga i så centrala frågor kan vi dock ibland ha en god ton med varandra.
Jag uppskattar att man här i riksdagen kan ha tuffa debatter och samtidigt få hjälp av sin meningsmotståndare att få med sig en affisch från UNHCR, som Magnus Resare så omtänksamt tog med hem från en utskottsresa, eller när man efter väldigt många timmars debatt behöver lite socker och socialdemokraten Ola Möller springer till fiket för att köpa några godisbitar.
Herr talman! Jag tror att det är extra viktigt i sådana frågor som just nu polariserar många i befolkningen att vi förtroendevalda möter varandra med respekt. Ibland kanske det är en liten glimten-i-ögat-gliring om hur Josef och Maria hade behandlats om de sökt skydd i Kristdemokraternas och Tidögängets Sverige.
Men så till saken: Riksrevisionens rapport om förvar i migrationsprocessen.
Riksrevisionen har verkligen gjort ett gediget arbete. Och de är inte de enda som har gjort det. Justitieombudsmannen har ett särskilt ansvar att just följa upp hur de verksamheter där Sverige håller människor frihetsberövade lever upp till internationella standarder för att inte behandla människor på ett grymt och omänskligt sätt i strid med de åtaganden som Sverige har att respektera den mest grundläggande mänskliga rättigheten: frihet från tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.
De brister som har kommit fram både i Riksrevisionens rapport, som i vissa delar också bekräftar JO:s granskningar, och i JO:s särskilda granskningar är mycket allvarliga. I förvaren hålls människor som inte behöver ha begått något brott och som kan ha varierande åldrar, funktionshinder och psykisk ohälsa – även barn. Man hålls där mot sin vilja. Förvarstiderna är i medeltal inte längre än ett par månader, men det förekommer att människor hålls i ett år eller mer.
När man då i granskning efter granskning konstaterar att boendeutrymmena inte uppfyller den grundläggande standarden för att inte utgöra grym eller omänsklig behandling måste vi konstatera att prioriteringen alltså inte har varit att leva upp till de standarder som Sverige har åtagit sig i exempelvis konventionen mot tortyr. Det handlar om att man inte ens kan leva upp till att ha fyra kvadratmeter per person i boendeutrymme.
Det är brister vad gäller hälsokontroller och läkemedelshantering. Bemötandet brister. Förvarstagna vittnar om att de ibland blir bemötta som om de vore kriminella, trots att deras enda gärning varit att söka skydd som de blivit nekade.
Det visar sig att man inte överväger proportionaliteten i förvarsbesluten i tillräcklig omfattning, det vill säga om det är motiverat att låsa in en människa för att uppnå det syfte som man låser in människan för. Man har inte tillräckligt säkerställt en trygg och säker boendemiljö. Det har förekommit rutinmässiga tvångs- och kontrollåtgärder i strid med regelverket.
Den aktivitet som erbjudits har varit för lite och för dålig. Det är brister i kompetensförsörjningen. Kroppsvisitationer har genomförts utan att personalen alltid ens har gjort en bedömning av om det är lagligt att kroppsvisitera. Försvarstagna i behov av hemtjänst har ibland nekats hemtjänst och därmed den omsorg de har rätt till.
Detta var bara några av alla brister.
Vi vet också att en fjärdedel av dem som hålls förvarstagna släpps utan att resa tillbaka till hemlandet. I upp till så mycket som var fjärde inlåsning har förvar alltså inte varit effektivt. Tittar vi på lite längre tid än omedelbart efter att man lämnat förvaret går siffran ned något, men vi pratar fortfarande om runt 18 procent.
Då kan vi konstatera att Riksrevisionen valt en ganska träffande rubrik på sin rapport: Ett kostsamt verktyg utan tydlig styrning. Det är nämligen också dyrt i reda pengar att hålla människor inlåsta. I lidande för den enskilda är det fruktansvärt.
Jag vill berätta om två personer som delat med sig av sin erfarenhet av att sitta inlåsta på förvar: Najib och Aliya, tvillingsyskon, 21 år gamla.
En dag när hon var på väg till jobbet som undersköterska på ett äldreboende skulle Aliya svänga förbi Migrationsverket för att anmäla sig. Med sig hade hon en kopp chailatte. Hon kom aldrig till jobbet den dagen. Hon blev inlåst på förvar och vittnar om att det där enbart fanns ett Playstation att sysselsätta sig med.
Syskonen är två av de ungdomar som vi lärt känna genom rapporteringen om det som har kommit att kallas tonårsutvisningar eller utvisningar av unga vuxna.
Vilka är det som hamnar i förvar? Det är förstås olika historier bakom, men en del av dem som hamnar där är människor som regeringen har gjort utvisningsbara genom sin politik.
Det handlar om människor som utan Tidöpartiernas lagändringar hade fått fortsätta att gå till jobbet som undersköterska på äldreboendet eller LSS-boendet, som hade kunnat fortsätta sin gymnasieutbildning och ta studenten i stället för att gå runt med en klump i magen och fundera över vad man ska packa efter ett helt liv i Sverige, när man för första gången ska resa till det land man senast besökte som fyraåring.
Herr talman! Vi måste fråga oss vilken politik vi prioriterar. Regeringen har prioriterat utvisningar. När man utvisar allt fler personer i situationer som blir alltmer orimliga, då fyller man också förvaren med undersköterskor som tidigare jobbat på våra äldreboenden, ungdomar som har vuxit upp och rotat sig i Sverige eller personer som har kommit hit bara för att arbeta men som helt plötsligt inte får stanna kvar för att lönekravet är för högt.
Låt mig återge vad en av alla kompetensutvisade har sagt: Vad ska jag göra? Jag vågar inte resa tillbaka till Iran, och jag får inte stanna här. Jag vill inte bli papperslös. Vad ska jag göra?
Vi kan alla fråga oss vad vi skulle göra i den situationen, som kvinnan som protesterat mot den iranska regimen, men som inte blir trodd att ha tillräckliga skäl att frukta förföljelse av den iranska regimen, som inte tjänar tillräckligt mycket, 34 000 och några hundralappar, för att få stanna på arbetstillstånd i Tidöpartiernas Sverige.
Vad hade du gjort, om det var du?
Herr talman! Vi i Miljöpartiet har många förslag för att minska antalet personer som får orimliga utvisningsbeslut. Bland dem finns också frågor som handlar om verkställighetshinder när det är omöjligt att resa tillbaka till hemlandet av rent praktiska skäl. Migrationsverket vill skicka dig till ett land som du säger att du inte kommer från, och det landet vill inte ta emot dig. Men Migrationsverket är övertygat om att det är ditt hemland. Du får inget pass.
Det finns många situationer där hemlandet vägrar utfärda pass. Vad gör du då?
En mamma sitter just nu inlåst på förvar, och hennes sexåriga dotter är tvångsomhändertagen eftersom pappan har övergivit familjen. Dottern är svensk medborgare och kan inte tvingas ut ur landet. Man kan inte heller skicka bort mamman utan hennes barn. Samhället väljer att fortsätta att låsa in dem.
Herr talman! Jag är glad att Riksrevisionen har gjort granskningen om förvar i migrationsprocessen. Även om jag inte är överens med många av regeringens förslag är jag också glad att regeringen vidtar vissa åtgärder och gör en del förbättringar.
Rättssäkerheten måste stå i första rummet. Det måste alltid vara centralt när man inskränker människors frihet på det otroligt ingripande sätt som det handlar om på förvar. Därför vill jag yrka bifall till Miljöpartiets och Vänsterpartiets reservation 1, som handlar om denna fråga.
Jag vill också rikta ett varmt tack till alla kollegor i riksdagen, hela den samlade oppositionen, för att vi i går och i dag har satt stopp för några av de försämringar som regeringen planerade för att låsa in ännu fler barn vid fler tillfällen under längre tid i förvar. På så sätt riskerar fler barn att växa upp med en förälder som är inlåst på ett förvar eller separeras på annat sätt genom förvarsbeslut. Det är historiskt att riksdagen kommer att vilandeförklara flera delar av det ingripande lagförslaget. I dag har vi fått besked från konstitutionsutskottet att det yrkande om vilandeförklaring som jag och Centerpartiets Niels Paarup-Petersen lämnade in också kommer att godkännas.
I detta anförande instämde Emma Berginger (MP).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 juni.)
Skrivelse om Riksrevisionens rapport om förvar i migrationsprocessen har behandlats (SfU34)
Riksrevisionen har granskat om Migrationsverkets och Polismyndighetens arbete med förvarsverksamheten är effektivt. Deras övergripande slutsats är att förvarsverksamheten inte fungerar effektivt.
Regeringen har i en skrivelse redogjort för sin bedömning av de iakttagelser som Riksrevisionen har gjort och de rekommendationer som riktas till regeringen i rapporten Förvar i migrationsprocessen – ett kostsamt verktyg utan tydlig styrning. I samma skrivelse redogör regeringen också vilka åtgärder som de har gjort och avser att göra med anledning av Riksrevisionens rekommendationer.
Riksdagen la regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Avslag på motionsyrkandena.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.





