Riksrevisionens rapport om att hantera ett komplicerat skattesystem

Herr talman! I dag ska vi behandla Riksrevisionens rapport om att hantera ett komplicerat skattesystem.

Oppositionen är väl duktiga i opposition men var väl inte så duktiga i majoritet. Varför tycker jag det? Jo, denna revision handlar om sju år, fem år med borgerligt styre och två år med S-MP-regering. Utifrån denna revision på sju år har man lyckats få ihop ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen. Det tycker jag är ett bra oppositionsarbete. Det skapar en dramatik. Det dåliga i majoritetsarbetet, vet vi ju alla i denna kammare, är att i nutidshistorien har borgerliga regeringar tre gånger av tre efterlämnat katastrofer i statsbudgeten med stora underskott. Man lånade till och med till skattesänkningar.

Vi har kämpat och steg för steg gått från underskott till överskott. Vi har också fått täcka upp med avsättningar för den borgerliga regeringens affär med Vattenfall. Skatterna har en naturlig roll i att få ordning och reda i statens finanser.

Vad menas, herr talman, med ett komplicerat skattesystem? Jo, skattesystemet kompliceras av olika särregler, undantag, avdrag och skatteavdrag.

Skattesystemet, som infördes i början av 90-talet och nu är 25 år gammalt, förenklade enormt. Sedan dess har i systemet lagts på särregler efter särregler. Vårt land behöver nu en ny skattereform för att göra skattesystemet mindre komplicerat.

Man kan också fråga sig varför vi har ett komplicerat skattesystem. Det är naturligtvis statens sätt att försöka skapa rättvisa skatter och begränsa möjligheten att flytta en inkomst till ett annat inkomstslag för att få minskad skatt. Ett annat skäl är naturligtvis, som Peter Persson tog upp, skatteflykt och skatteundandragande, som tyvärr nu också organiseras av finansvärlden och skattekonsulter. Vi har väl alla sett i medier om detta med Panama Leaks och Lux Leaks, där man utnyttjat skatteparadis för avancerade upplägg för skatteundandragande. Det är tyvärr kända personer i Sverige och banker som har varit med i detta. Detta är skälen till att ha ett komplicerat skattesystem.

Debatten måste naturligtvis ta upp båda delarna, regelförenklingar kontra kontrollbehoven.

Jag tycker att staten har lyckats när det gäller privatpersoners beskattning. Det är enkelt att deklarera i dag med förifyllda uppgifter i deklarationen, och man kan använda digitala tjänster.

Man har inte kommit lika långt när det gäller företagsbeskattningen. Det beror på att den är mycket mer komplicerad. I Företagsskattekommitténs arbete visade det sig att något som passade en bransch innebar försämringar i en annan bransch, så det är mycket svårare att designa sådana system.

Herr talman! Den största delen av Riksrevisionens rapport handlar om Skatteverkets arbete. Regeringen följer Skatteverkets arbete i myndighetsdialogen och diskuterar en ökad användning av digitala tjänster för att göra det enklare för företagen att fullgöra sina skyldigheter som företag i vårt land. Det är som sagt oerhört viktigt att utveckla Skatteverkets digitala tjänster.

Riksrevisionens rapport omfattar perioden 2009–2015, fem år med borgerligt styre och två år med S-MP-styre. Under denna tid har det varit 203 skatteförändringar och 40 EU-harmoniseringar, vilka kan vara regelförenklingar, för det kan ju vara företag som jobbar över gränserna. På så sätt kan en EU-harmonisering för några bli en regelförenkling.

Under dessa år har det varit 27 regelförenklingar och 16 delvisa förenklingar. I princip har 20 procent av alla skatteförändringar varit förenklingar. Efter att ha gått igenom år för år kan jag konstatera att 2015, med en centerregering, var andelen regelförenklingar 25 procent, och år 2012, med borgerligt styre, var andelen regelförenklingar 10 procent.

Att ett konkurrenskraftigt och dynamiskt näringsliv är grunden för jobben i Sverige kan väl många partier här i kammaren skriva under på. Då måste det vara goda villkor för företag i hela landet att arbeta, och regelverken måste vara utformade på ett rimligt sätt. Här är de administrativa systemen centrala.

Vi delar Riksrevisionens bedömning att arbetet med förenklingar, till exempel att ge bättre information, hitta smidigare sätt att lämna uppgifter och att förändra svårtolkade regler, upprätthåller förtroendet för skattesystemet.

Vi socialdemokrater utgår från att regeringen strävar efter att utforma regler som är lättare att tillämpa för företagen, och regeringen jobbar för detta gentemot Skatteverket.

Regeringen har tillsatt en utredare som ska se över mervärdesskattelagen. Dessutom pågår ett arbete med att utforma ändrade regler för ränteavdragsbegränsningar utifrån Företagsskattekommitténs alternativa förslag.

Mot denna bakgrund ser vi det inte som nödvändigt att riksdagen tillkännager för regeringen behovet av ytterligare åtgärder för att öka takten i arbetet med regelförenklingar för företagen.

Påståendet att regeringen skulle välja höjda skatter framför sysselsättningseffekten saknar grund och är oseriöst. Facit denna mandatperiod är ju att 200 000 fler kan gå till jobbet. Ungdomsarbetslösheten är rekordlåg, den lägsta på 13 år. Sysselsättningen är den högsta i EU. Det är alltså en oseriös argumentation.

Vi kommer naturligtvis inte att slå oss till ro utan fortsätta att driva sysselsättningsfrågorna, trots den fina statistiken, för det är oerhört viktigt att få fler människor i sysselsättning för att få mer resurser till offentlig sektor och kunna göra det som Peter Persson beskrev som kärnan i offentlig sektor.

Avslutningsvis, herr talman, föreslår vi att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. Vi avstyrker motionsförslaget och yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Herr talman! När jag träffar unga människor som är nyfikna på politik och vi pratar om hur det fungerar i riksdagen brukar jag säga att den som någon gång blir riksdagsledamot ska försöka hamna i skatteutskottet. Vi hanterar frågor på många olika områden, och det är ofta väldigt ideologiskt. Men det finns också en teknisk aspekt. Det är ofta komplicerade frågor, och det är detaljer som ska stämma och bli rätt.

Vårt skattesystem är inte helt okomplicerat. Tvärtom är det emellanåt både snårigt och komplext. Det finns en avvägning mellan det som är enkelt och lättöverskådligt och det som är optimalt och kan motverka beteenden som vi inte vill se. Vår uppgift är att göra avvägningar, att hitta en balans mellan just det enkla och det optimala.

I teorin är det lätt att förespråka en enkel skattemodell. Senast vi gjorde en stor skattereform, i början av 90-talet, var det också en bärande tanke. Därefter har det gjorts hundratals avsteg från den, under lång tid och av olika regeringar. Det har införts undantag, avdrag och tillägg, och momssatser har sänkts och höjts.

Detta har aldrig gjorts med tanken att försvåra. Tanken har alltid varit att förbättra. Ibland har det handlat om att styra beteenden. Ibland har man velat gynna framväxten av nya företag och jobb. Ibland har det gjorts av miljöskäl. Ibland har syftet varit att försvåra för grov organiserad brottslighet. Ibland har det handlat om att främja jämställdhet.

Herr talman! Skatteverkets ledning har under det senaste året varit i blåsväder, och Skatteverket har därför fått i uttalat uppdrag av regeringen att stärka sitt förtroende. Vikten av att Skatteverket åtnjuter stort förtroende kan inte nog understrykas. Det är en av våra mest centrala myndigheter då man tar in de skattepengar som vi har beslutat ska tas in för att bekosta välfärden.

Det ska också sägas att Skatteverket har varit i framkant när det gäller kundservice, inte minst digitalt. Och de som ringer in för att få råd och hjälp får generellt sett ett professionellt bemötande.

Eftersom regelverket är komplicerat är det ännu viktigare att Skatteverket fungerar på ett bra sätt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Herr talman! Riksrevisionens rapport Att hantera ett komplicerat skattesystem är en svidande kritik mot regeringens alltför passiva regelförenklingsarbete. Regeringens svar med åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser är förvånande tunt. Det är uppenbart att regeringens regelförenklingsarbete för företagande är lågprioriterat, eftersom de förändringar som föreslås ofta är av begränsad omfattning.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag eftersom det är uppenbart att regeringens åtgärder hittills är otillräckliga för att möta rekommendationerna från Riksrevisionen. Utskottet föreslår därför att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att göra mer för att öka takten i regelförenklingsarbetet.

Arbetsmarknadspolitik och näringspolitik måste gå hand i hand. Det duger inte att tala sig varm för sysselsättningsfrågor och samtidigt låta företagen huka under administrativa bördor och tillväxthämmande skatter.

Eftersom små och medelstora företag skapar fyra av fem arbetstillfällen i Sverige måste politiken underlätta för dessa att växa och anställa. Men de förslag som regeringen har aviserat, till exempel 3:12-reglerna, blir kontraproduktiva för ett land som så väl behöver fler jobb.

År 2008 inrättade alliansregeringen Regelrådet. Det gjordes som ett led i arbetet med regelförenklingar för företagen. En genomlysning av en sådan tredje part har visat sig vara en framgångsrik modell i både Sverige och andra länder.

Under alliansregeringens tid minskade också de administrativa kostnaderna för företagen med 7 miljarder kronor, och nära 600 förenklingsförslag genomfördes.

En av Regelrådets uppgifter är att yttra sig över kvaliteten på de konsekvensbeskrivningar som finns i regeringens propositioner och skrivelser och som innebär stor påverkan på företagen. Här finns ytterligare en problematik eftersom konsekvensanalyserna inte sällan är undermåliga.

Ett mer ambitiöst regelförenklingsarbete skulle underlätta för framför allt de små och medelstora företag som inte har samma resurser att hantera en komplicerad skatteadministration som stora företag.

Riksrevisionen är i sin skrivelse tydlig med att förenklingsarbetet sker i alltför låg takt.

Herr talman! Näringslivets regelnämnd gjorde i december 2016 en Skopundersökning om företagens syn på regelförbättringsarbetet. Den visar bland annat att företagens förtroende för regeringens regelarbete är mycket svagt.

Undersökningen visar också att om olika regelverk som berör företagens verksamhet skulle minska kostnader och risker väsentligt skulle nästan vartannat, 44 procent, av de tillfrågade företagen troligen öka försäljningen liksom antalet anställda.

Det långsamma regelförenklingsarbetet är en av många tillväxthämmande åtgärder i vårt avlånga land.

När jag träffar handläggare på Arbetsförmedlingen lyfter de alltid upp problemet med regelkrångel för både företag och arbetssökande.

Riksrevisionens rapport visar att andelen förslag med förenklingssyfte är låg och att förenklingsförslagen ofta sker i begränsad omfattning. Dessutom underkänns ofta konsekvensutredningarna av Regelrådet.

Av rapporten framgår även att målkonflikter mellan olika målsättningar verkar hindrande i förenklingsarbetet. Vad denna målkonflikt består av kan endast regeringspartierna svara på.

Åtta av tio av Sveriges företagare säger att de underkänner regeringens arbete med regelförenkling. Var tredje menar att det bara senaste året har blivit krångligare på grund av statliga regler. 2 procent tycker att det har blivit enklare.

Herr talman! En avvägning mellan vilka regler som behövs och vilka som kan bli en börda för företagen måste alltid göras. Eftersom förslag som rör företagen kan komma från olika departement måste konsekvensanalysen göras tvärsektoriellt. Regeringen får mycket kritik för bristen på konsekvensanalyser. Man måste slå broar mellan departementen så att förslagen inte blir kontraproduktiva för företagen.

Näringslivets regelnämnd har många utmärkta förslag för ett bättre regelsystem. Ett av dessa är att regering och myndigheter löpande bör utvärdera effektiviteten i lagstiftningen och effekterna av hela regelkomplexet. Det handlar helt enkelt om att i efterhand utvärdera vilka effekter olika regler har haft. I dag sker ju detta mer eller mindre ad hoc.

Detta var uppe i den förra debatten också. När vi lägger fram ett lagförslag och fattar beslut borde vi kanske oftare tänka på att också ha en utvärderingsklausul i förslaget. Jag tänker till exempel på den för oss i skatteutskottet aktuella kassaregisterlagen och den översyn av denna som alliansen anser måste göras.

I tidningen Entreprenör läser jag en intervju med en företagare med 26 anställda. Han konstaterar att regelkrånglet fortsätter att öka trots regeringens löften om att det ska minska. Det gör att företagen tvingas lägga ännu mer resurser på administration i stället för på tillväxt och stärkt konkurrenskraft.

Han säger: Det är nästan omöjligt att hänga med i regelfloran. Det bara läggs på hela tiden. Dessutom är det regler som inte har med produktion eller effektivitet att göra men som ändå tar oerhört mycket tid och energi. Att läsa och engagera sig i alla nya och ändrade föreskrifter är en heltidssysselsättning med tanke på att de blivit så många, påpekar han.

I stället hyr företaget in konsulter som informerar om vad som behöver göras för att undvika sanktionsavgifter vid nästa inspektion. Detta företag vill alltså inte göra fel, och då måste det vara lätt att göra rätt.

Låt mig nämna några av de förslag och förändringar som ökar regelbördan.

Mängder av olika åtgärder för att få in fler på arbetsmarknaden gör det svårt för arbetsgivare att hålla reda på vad som finns och när det passar. Dessutom krånglar de ständiga regeländringarna av arbetsgivaravgifterna till det, säger många företagare.

Från och med 2017 införs regler om att svenska företag ska upprätta en årlig hållbarhetsrapport. De nya reglerna uppskattas omfatta omkring 2 000 företag. Om man i stället lagt sig på EU-direktivets nivå hade runt 100 företag omfattats. Det är regeringens ansvar att man lägger det på många fler företag och utökar reglerna ytterligare.

De årliga lönekartläggningarna, som alliansregeringen tog bort, är tillbaka. Nu krävs skriftliga redovisningar för företag med minst tio anställda.

Regeringen kommer förmodligen att lägga fram ett nytt förslag när det gäller 3:12-reglerna.

Vi får en komplicerad kemikalieskatt som företagare som hanterar vissa produkter måste sätta sig in i.

Herr talman! Fler svenska företag ska göra energikartläggning eftersom Sverige har valt en definition som gör det mer komplicerat för företag att avgöra om de omfattas av nya krav på att kartlägga energianvändningen.

Dessutom omfattas fler företag än vad EU-direktivet kräver, eftersom företagets storlek räknas på global nivå. Därför kan även små och medelstora företag som har ett stort moderbolag i annat land omfattas. Detta är ytterligare en pålaga vars bevekelsegrund ni som representerar regeringspartierna säkert känner till.

Herr talman! Det här var bara ett axplock av de nya eller föreslagna ändringar som kräver ökad administration hos företagen. Det finns naturligtvis en risk att innovativa människor väljer att avstå från att starta företag för att regelkrånglet har blivit ett hinder. Undersökningar gjorda av EY och Novus visar att attityden till företagande är alarmerande.

I en rapport från 2017 siktar Svenskt Näringsliv inte in sig på enskilda regler, utan man lägger ett förslag med tolv rekommendationer: För varje ny regel för företagen som kommer in ska en ut – alltså ett slags feng shui-modell. Detta låter väldigt intressant, och det är något som man borde titta vidare på.

Det finns mycket att säga om regelkrånglet för företagare, och detta möter man hela tiden när man är ute på studiebesök och när man i andra sammanhang träffar företagare. Eftersom Riksrevisionens rapport så tydligt visar att regeringen måste sätta fart på regelförenklingarna yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Lotta Finstorp tar ofta upp att man ska utvärdera regeringens förslag. Om man utvärderar Lotta Finstorps tal kan man konstatera att hon sa att den tidigare regeringen gjorde 600 regelförenklingar. I Riksrevisionens rapport ser vi däremot att den borgerliga regeringen under sina år gjorde 19 regelförenklingar – inte 600 – beträffande den fråga vi nu debatterar.

Det är rätt uppenbart att regeringen arbetar med regelförenklingar, men oppositionen vill ha mer.

Jag tycker att dagens debatt verkligen är aktuell. En av nyhetsrubrikerna i dag var ”’Hjärnan’ i miljardkupp spårlöst försvunnen”. Man tror att det handlar om en film, men det gör det inte. Det handlar i stället om pengar som svenska pensionssparare har lagt i en PPM-fond. Regler och kontroll behövs såklart på alla sätt.

Ni gjorde noll regelförenklingar 2010 och kan inte påstå att ni drev frågan då. Ni säger dock att ni gör det nu. Jag vill veta vilka slags regelförenklingar ni driver nu jämfört när ni satt i regeringsställning. Vill Moderaterna att fler via bankerna ska kunna gömma pengar i skatteparadis?

Herr talman! Den sista frågan var svår att förstå. Jag uppfattade inte riktigt vad som sas. Skulle Moderaterna vilja att bankerna ska kunna gömma pengar? Det handlar inte om det.

Vi har fått en rapport från Riksrevisionen där svidande kritik framförs till sittande regering. Någon gång måste ni här i kammaren förstå att ni inte längre sitter i opposition. Det är ni som har ansvar och som får kritik. Det som är mest alarmerande i Riksrevisionens rapport är regeringens svar. Detta borde vi debattera. Svaret säger ingenting.

Min oro gäller det som utskottet säger och som vi ställer oss bakom: Betydligt större tryck måste till i frågorna. Den stora frågan handlar om attityden gentemot företagande och varför ni prioriterar frågorna så lite. Detta är anmärkningsvärt.

Vi har stora utmaningar på arbetsmarknaden med många som har kommit till Sverige och som måste komma in på arbetsmarknaden och få sitt första arbete. Ni gör det svårare för företag att anställa.

Den attityd ni har i alla sammanhang är mycket oroande. Det handlar inte om att bankerna ska stoppa undan pengar, som Jörgen Hellman säger, utan om att fyra av fem jobb skapas i mindre företag, och det är dessa som får pålagorna.

Det ska självklart vara ordning och reda, vilket vi tog upp i en tidigare debatt. Vi införde till exempel personalliggare. För många ses detta säkert som en pålaga, men många andra jublar över att de kom på plats. Det är klart att det måste vara ordning och reda. Men jag tog upp några exempel på gold-plating. Sverige och regeringen vill alltid ha betydligt hårdare krav på företag, vill att fler företag ska omfattas och vill ha fler förhindrande regler. Allt detta gör att jag blir bekymrad över regeringens företagarpolitik.

(Applåder)

Herr talman! Moderaterna har satt sig i hörnet när det gäller att göra regelförenklingar. Om man gör förenklingar öppnar man upp för skatteundandragande. Detta är baksidan av att man tar bort regler.

Var sätter ni gränsen för regelkrångel? Vilka åtgärder tycker ni är rimliga om man ska arbeta mot skattefusk och svartjobb? Hör personalliggare, oannonserade kontrollbesök och certifierade kassaregister till krångel? Hör ordning i taxibranschen med tömningscentraler och så vidare till detta?

När ni nu säger att ni inte står för den politik som ni stod för när ni var i regeringsmajoritet utan vill ha enklare regler undrar jag vilka saker ni då vill ta bort.

Herr talman! Tack för frågan! Det Jörgen Hellman säger är otroligt viktigt.

Först vill jag kommentera det han sa om att regelförenklingar leder till svartjobb. Om man har inställningen att svartarbete direkt uppstår så fort man gör det enklare för företag ska man självklart inte göra någonting utan vara passiv. Då gäller det att sitta still i båten. Men det finns väl ingen som säger så.

Se på Svenskt Näringslivs förslag! När man gör en ny regel för företag ska man också se till att ta bort en annan. Det vore alldeles utmärkt.

Låt mig ta upp ett exempel som jag inte hann nämna i talarstolen tidigare. Det handlar om förslaget avseende ändringar i årsredovisningslagen. Det kommer att påverka fler företag än nödvändigt. Kravet på att upprätta rapport om betalningar till myndigheter omfattar nu ytterligare flera tusen företag. Det är definitionen av vad som menas med större företag som leder till detta. Sverige har vidgat definitionen och går längre än EU.

Regeringen har säkert en tanke med att göra en gold-plating på detta sätt. Det vore intressant att få höra om den tanken. Men så här är det nästan med allting. Just detta är vad som utgör skillnaden gentemot när Alliansen styrde. Vi ser det här i nästan alla nya regler; ni vill hela tiden vara bäst, bäst, bäst i klassen. Men då slår ni samtidigt undan benen för företagsamheten i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det har i kammaren i dag redan debatterats en del om företagens förutsättningar. Det gjordes både i den föregående debatten med skatteutskottet och i dagens allra första debatt, då man talade om regional tillväxtpolitik. Av den debatten framgick att Sverigedemokraterna prioriterar småföretagens villkor, vilket jag själv och många andra sverigedemokrater har påpekat tidigare från talarstolen.

Vi har under vår tid i riksdagen lagt fram ett antal förslag i syfte att gynna små och medelstora företags möjlighet att överleva och växa. Det handlar dock inte enbart om skattesatser och avgiftsnivåer utan också om företagens förutsättningar att agera inom sina respektive områden och bedriva sin verksamhet utan att alltför hårt tyngas av krångliga regler.

Skatteverket har en slogan – jag vet inte om den är officiell eller inofficiell – och den lyder ”Det ska vara lätt att göra rätt”. För små företag som saknar de större företagens administrativa kapacitet kan det ibland vara väldigt svårt och omständligt att göra rätt.

Riksrevisionen konstaterar i sin rapport Att hantera ett komplicerat skattesystem – Arbetet med att förenkla för företagen att det svenska skattesystemet i dag på många sätt är komplicerat. Riksrevisionen konstaterar också att regelförenklingsarbetet sker långsamt och att det bör prioriteras högre.

Många småföretagare, särskilt de som har några år på nacken, vittnar om att de under långa tider upplevt det som mycket betungande att hantera den administrativa bördan och att sätta sig in i krångliga regelverk. De bedöms i sin gärning av tjänstemän som ibland saknar erfarenhet av företagande och de svåra villkor som företagare ibland verkar under. Såväl företag som arbetstillfällen riskerar att upphöra att existera eller att aldrig någonsin bli till med anledning av detta.

Sverigedemokraterna har i beredningen av det här ärendet valt att stödja den motion där det förespråkas att regeringen ska följa Riksrevisionens rekommendation att intensifiera arbetet med regelförenklingar för företagen och återkomma till riksdagen med en utförlig redogörelse för dessa. Jag yrkar således bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande.

Herr talman! Det är en rätt intressant debatt. När jag förberedde mig för debatten funderade jag på om man kan vara emot regelförenklingar. Debatten har väl visat att man kan vara emot det lite grann, och det som har hänt under årens lopp visar väl på att vi inte är så duktiga på regelförenklingar som politiker.

Jörgen Hellman från Socialdemokraterna tycker att oppositionen är bra på att vara i opposition. Det är på något sätt en eloge som vi tackar för, men jag tror att vi har ett gemensamt ansvar att göra det så enkelt som möjligt för företag, alldeles oavsett om man sitter i regeringsställning eller om man sitter i opposition.

Jag tycker att både David Lång från Sverigedemokraterna och Lotta Finstorp från Moderaterna uttryckte det ganska bra: Det ska vara lätt att göra rätt. Så är det tyvärr inte i dag. Som företagare har man en snårskog att försöka ta sig igenom för att göra rätt. Jag satt i morse på ett seminarium om 3:12-reglerna och de nya förändringar som regeringen har skickat ut på remiss. Där kan man väl säga att förenklingarna lyser med sin frånvaro. Sedan kanske det finns förbättringar i detta, men några förenklingar finns det inte. Vi måste inse att det är oerhört många regler, lagar och förordningar som företagen ska förhålla sig till och att alla förenklingar som kan göras hjälper dem.

Jag är väldigt glad över att riksdagen förmodas ställa sig bakom det som utskottet anför om att ”regeringen bör vidta ytterligare åtgärder för att öka takten i regelförenklingsarbetet för företagen i enlighet med Riksrevisionens slutsatser och återkomma till riksdagen med en utförlig redogörelse för dessa” och tillkännage detta för regeringen. Vi är inte så duktiga på regelförenklingar i riksdagen. Vi behöver hjälpas åt, och jag tror att både regering och opposition behöver göra detta. Jag kan inte se att vi behöver ha olika uppfattningar kring detta, men denna debatt visar ju det.

Jag har också funderat på vad ett tillkännagivande egentligen betyder för vår regering. Hur mycket betyder ett tillkännagivande där riksdagen talar om vad man anser att regeringen bör göra? I vissa frågor kan vi konstatera att det inte betyder någonting alls. I en fråga om företrädaransvaret fick regeringen ett tillkännagivande i april 2015, som vi allihop vet om. Man kan konstatera att det inte har hänt någonting på det området i Regeringskansliet. Jag kan inte förstå att man helt enkelt kan negligera vad riksdagen säger på det sättet. Vi kan konstatera att det var likadant i bullerfrågan angående bostäder. Regeringen negligerade tillkännagivandet från riksdagen. När man under galgen var tvungen att göra någonting gjorde man det, men inte innan.

Då kan man ställa sig frågan: Om riksdagen nu talar om att man ska arbeta utefter vad Riksrevisionen säger, kan det bli en långbänk av det på Regeringskansliet? Ja, det är nog så det kan bli. Visst kan vi tycka att detta är något som man bör prioritera. Men det är väl en fråga man bör ställa till dem som är representanter för regeringen i dag: Är det prioriterat för regeringspartierna att ta åt sig det som står i rapporten och hantera det utefter vad riksdagen säger?

Eftersom Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet endast föreslår att lägga skrivelsen till handlingarna är väl svaret nej. Det är inte prioriterat för regeringen i dag att göra regelförenklingar. Det blir en långbänk. Förhoppningsvis får vi nästa år efter valet en ny regering som ser nyttan av ett enklare skattesystem med hög legitimitet.

Legitimiteten för skattesystemet är en grund för att vi ska kunna upprätthålla den skattemoral som råder i Sverige. Jag vill påstå att vi har en ganska hög skattemoral i Sverige. Vi vill göra rätt för oss. Vi vill betala in den skatt som vi rättmätigt ska betala. Visst finns det en del som utnyttjar systemet, och vi ska hitta vägar för att klämma åt dem. Men regelförenklingar för den vanliga företagaren måste vi också våga göra.

Jag kan inte förstå att vi har olika åsikter i denna del. Jag tycker att alla skulle ha kunnat ha samma åsikt, och jag kan inte förstå att vi behöver ha ett tillkännagivande för att kunna uttrycka detta.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och ser fram emot de regelförenklingar som kommer.

(Applåder)

Herr talman! Lotta Finstorp och Larry Söder har väldigt väl utvecklat Alliansens position i den här mycket viktiga frågan.

Sveriges välfärd beror i hög grad på ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv som klarar den växande internationella konkurrensen. Sverige har bland världens högsta skatter, och företagen har omfattande regelverk och byråkrati omkring sig. Centerpartiet anser som bekant att krafttag måste tas för att öka företagens – det gäller både små och stora – förutsättningar att utvecklas och växa. Riksdag, regering och myndigheter måste vända på alla stenar i det arbetet.

Riksrevisionens rapport handlar om en viktig sådan sten: regeringens och myndigheternas regelförenklingsarbete alternativt brist på sådant. Det är därför allvarligt när Riksrevisionen anser att detta sker i låg takt och att de förändringar som föreslås ofta är av begränsad omfattning. Riksrevisionen uppmanar regeringen att intensifiera arbetet med att förenkla skattereglerna för företagen.

Detta är klarspråk från Riksrevisionen som en ansvarsfull regering borde ta på stort allvar. Jag begriper inte varför inte regeringens skrivelse till riksdagen skulle kunna innebära att man ska ställa sig bakom Riksrevisionens yttrande. Då hade vi sluppit den delen av debatten. Men tyvärr gör inte regeringen så. Man är väldigt passiv, och reservationen är om möjligt ännu mer passiv.

I en anmärkningsvärd mening skriver regeringen i stället att regelverket inte ska ”leda till onödigt stora administrativa kostnader för dem som tillämpar reglerna”. Regeringen anser alltså och skriver i denna mycket anmärkningsvärda mening att regelverket visst kan leda till stora kostnader för företagen. Den enda begränsningen är att de inte ska vara ”onödigt stora”. Detta är fel ingång och visar på regeringens passivitet i dessa frågor.

Sveriges skattesystem upplevs av många som komplicerat. Tillväxtverket beräknar att administration av regler och skatter kostar företagen 80 miljoner kronor per år. Av den administration som företag genomför upplever man att administrationen av just skatter är det som är mest tidsödande. Det står också klart att man i länder som Norge och Finland lägger betydligt mindre tid på att administrera skatter än i Sverige. Det finns ett stort utrymme för förbättringar.

Det är just enkla och rättvisa regler som skapar legitimitet för ett skattesystem. Med enkla och lättförståeliga regler ökar incitamenten att göra rätt för sig. Det som Jörgen Hellman sa var helt fel. Jag begriper det inte. De allra flesta vill göra rätt för sig, men då behövs det regler som syftar till att skapa rättvisa spelregler och inte krångla till det i onödan.

Därför, herr talman, är det glädjande att utskottets majoritet ställer sig bakom alliansmotionen av Per Åsling med flera och uppmanar regeringen att ”vidta ytterligare åtgärder för att öka takten i regelförenklingsarbetet … och återkomma till riksdagen med en utförlig redogörelse för dessa”.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)