Riksdagens arbetsformer

Riksdagens arbetsformer

Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 3 och 5.

Fru talman! Innevarande mandatperiod firar demokratin 100 år. När demokratin infördes hade vi en annan grundlag och tvåkammarriksdag.

Precis som med allt annat måste demokratin utvecklas för att överleva. Det är en god konservativ princip om små och väl överlagda förändringssteg.

I Sverige har vi till exempel en lång tradition av så kallad konstitutionell praxis, det vill säga ett oskrivet regelverk som tillämpas och respekteras av de politiska partierna. På grund av den praxis, den respekt och det samförstånd som funnits i riksdagen är det mycket som har lämnats oreglerat. En sådan icke i lag men i praxis reglerad fråga är från vilka partier eller partigrupper talmännen ska väljas.

Under lång tid har talmän valts utifrån hur många mandat respektive parti fått i valet. Detta gällde fram till 2018, då praxis plötsligt frångicks. Så länge konstitutionell praxis respekteras, tillämpas och försvaras av de partier som är invalda i Sveriges riksdag kan vissa frågor med fördel förbli oreglerade. Det är först när praxis inte upprätthålls utan ändras från fall till fall som det är relevant att ifrågasätta varför regelverket inte finns uttryckligen reglerat. Dessvärre har nu riksdagen försatt vicetalmansvalet i just den situationen. Eftersom den konstitutionella praxis som utvecklats vad gäller val av vice talmän fungerat väl under många år finns således skäl att fästa den i lag. Mot bakgrund av detta bör riksdagsstyrelsen tillsätta en utredning i syfte att ändra regelverket, så att talmän utses utifrån partiernas storlek.

Detsamma kan med fog sägas gälla frågan om val av presidieposter i riksdagens utskott. Nu gäller att ett organ vars ledamöter helt eller delvis väljs av riksdagen inom sig ska välja en ordförande och en eller flera vice ordförande, om inte annat är föreskrivet.

Rättsläget ger alltså uttryck för att varje utskott självt väljer ordförande och vice ordförande. I praktiken är detta en sanning med modifikation. Det har utvecklats en praxis där de politiska partier som har valts in i Sveriges riksdag fördelar presidieposterna sinsemellan. När valet av ordförande i ett visst utskott ska ske är det alltså redan bestämt vilken partitillhörighet han eller hon har. Det finns i sig inget att invända mot denna praxis, så länge som väljarnas preferenser respekteras, det vill säga att tilldelningen av presidieposter sker genom en strikt proportionell fördelning mellan de i riksdagen invalda partierna.

Med anledning av detta finns det behov av att, precis som med val av talmän, utifrån ett lagstadgat proportionalitetskriterium reglera från vilket parti presidieposterna i riksdagens utskott ska väljas.

Riksdagens arbetsformer

Fru talman! Här i plenisalen hänger både en svensk flagga och en EU-flagga. Enligt vår bestämda uppfattning borde här inte finnas någon EU-flagga eftersom riksdagen är till för svenska folkets valda ombud, inte några andra. Då det dock av hävd - praxis skulle man kunna säga - ankommer på talmannen att avgöra vilka flaggor som ska hänga här kommer jag inte att reservera mig för eller yrka bifall till att ta bort EU-flaggan. Men om fru talman kan tänka sig att i samråd med sina kollegor lyfta ut den vore vi självklart mycket tacksamma.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 1.

Det här är alltså ytterligare ett betänkande som behandlar motioner från i höstas, och därför är det mycket gott och blandat om riksdagens arbetsformer. De gäller hur vi ska bedriva vårt arbete i huset och de regler som finns. Det gäller regler för utskotten, valet av talman, flaggor, hur vi är placerade, vilka ersättningar vi får och så vidare.

Alla motionsförslag avstyrks av utskottet, och jag delar utskottets bedömning i alla fall utom ett, där vi har en reservation. Den gäller ersättningarna till oss ledamöter, det vill säga riksdagsledamöternas arvode.

Vänsterpartiets uppfattning är att riksdagsuppdraget ska vara högt arvoderat. Det är ett viktigt uppdrag, och alla ska ha möjlighet att ta det. Man ska inte riskera att bli intresserad av att ta emot gåvor från andra på grund av att uppdraget ges en för låg ersättning, och man ska få ersättning för att det är ett mycket tungt uppdrag som faktiskt kräver mycket arbete.

Men som det är nu tycker vi att ersättningen är för hög och att den bör ses över. Vårt förslag är att ersättningen ska kopplas till prisbasbeloppet. Hundra procent av ett prisbasbelopp skulle i dag ge ungefär 46 000 per månad, och det är inte en låg ersättning. Vi tycker att den är mer rimlig i förhållande till de personer vi här inne är satta att företräda. Vi är folkets främsta företrädare, och vi ska i så stor utsträckning som möjligt också känna att vi företräder människor och har ungefär samma levnadsvillkor. Villkoren får inte skilja sig för mycket.

Vi tycker också att det är en rimlig ordning att partierna fördelar arbetet inom sig och att man då kan ta bort extraersättningar som ledamöter får för olika uppdrag kopplade direkt till riksdagsarbetet. Detta gäller särskilt i samband med att det till exempel går att utöka antalet ordförande, och det ger också extra ersättning - så stiger kostnaderna totalt för parlamentet. Det tycker vi inte är en rimlig ordning. Då får i stället arbetsbördan fördelas om.

Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Fru talman! Det verkar vara lite roliga timmen här, med sista konstitutionsutskottsdebatten för dagen. Man får ge vilka inredningstips man vill.

Fru talman! Jag själv tycker att det är lite fånigt med flaggor. Om du eller någon av dina kollegor är sugen på att komma över till mitt kontor ska jag ge lite andra inredningstips. Jag tycker att den här salen är tråkig och stolarna lite dammiga och gamla.

Men låt oss släppa de fåniga frågorna om flaggor och inredning av plenisalen och i stället gå över till den politik som är på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 6. Det gör jag då jag tycker att det är viktigt att även här i Sverige värna förankringen av demokratin.

Fru talman! När man står bakom valskärmen med valsedlar och kuvert har man bokstavligen makten i sin hand. Visst är det vackert med demokrati? Man har makten att tillsammans med andra svenska och europeiska medborgare i en fri demokrati få bestämma vägen framåt för både Sverige och hela Europa. Man får faktiskt påverka hela världens framtid. Tillsammans väljer vi europeiska medborgare vilken väg vår kontinent ska ta i framtiden.

Fru talman! Europeiska unionen är en demokratisk union där makten ska utgå från Europas medborgare. För att demokratin i unionen ska stärkas måste nationella parlament ges en tydligare roll i EU-arbetet. Ett nationellt parlament måste kunna kalla till sig en EU-kommissionär att försvara de lagförslag och rekommendationer till medlemsländerna som kommissionen tar fram. Det är även viktigt att riksdagen och andra parlament kan gå samman med varandra för att kunna uppmana EU-kommissionen att lägga fram lagförslag. Liberalerna vill dessutom förstärka samråden kring EU-politiken i Sverige.

Fru talman! För att stärka demokratin i EU måste lagstiftningsprocessen vara så transparent och tillgänglig som möjligt. Möjligheten till delaktighet och insyn för organisationer och andra aktörer i regeringens och myndigheternas arbete i EU:s ministerråd behöver stärkas, så att inspel och förslag från dem kan tas om hand redan under lagstiftningsprocessen.

I dag ges remissinstanser ofta möjlighet att komma med synpunkter först när ett EU-direktiv ska omvandlas till svensk lagstiftning, något som begränsar insyn och påverkansmöjligheter. Liberalerna anser att regeringen och de statliga myndigheterna ska vara skyldiga att informera och bjuda in till samråd om EU-arbetet. Därför yrkar jag bifall till reservation 6.

Om fru talmannen eller någon av hennes kollegor vill ha fler inredningstips än dem som Sverigedemokraterna tidigare gav sitter jag på plan 5 i Cephalus.

Fru talman! Den 11 mars 2010 tillkännagav riksdagen för regeringen att Sverige ska erkänna folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker. Under folkmordet, som pågick mellan 1915 och 1922, mördades över 1,5 miljoner människor. Under denna fasansfulla händelse fanns svenska och skandinaviska hjältar som försökte hjälpa människor och lindra lidandet. Flera av riksdagens ledamöter här kanske bevistade den utställning som jag strax före jul arrangerade här i huset tillsammans med Armeniens ambassad och Armeniska riksförbundet i Sverige. Utställningen skildrade vad som hände med fokus på de skandinaviska insatser som gjordes för att hjälpa människor att undkomma folkmordet.

En av dessa heroiska hjältar är Alma Johansson. Hon var svensk missionär som hjälpte armeniska barn och flyktingar och vittnade om det folkmord som begicks. Hon har för sina insatser fått en minnesplatta vid folkmordsmonumentet i Jerevan.

Alma Johansson föddes 1881 här i Stockholm och kom så småningom att i många år arbeta med Kvinnliga Missionsarbetare, KMA, i staden Mush i dagens östra Turkiet, som då administrerades av Osmanska riket. Hon arbetade vid ett tyskt barnhem för föräldralösa armenier och tjänstgjorde dessutom som sjuksköterska och barnmorska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Vid utbrottet av första världskriget började förföljelserna mot de kristna minoriteterna i Osmanska riket att öka. Hon arbetade under åren 1910-1915 i Mush, där hon tillsammans med norskan Bodil Biørn förestod ett hem för föräldralösa armeniska barn och drev en poliklinik för vuxna patienter.

Alma Johansson blev vittne till många av de grymheter som utfördes av turkarna. Sina upplevelser skildrade hon i skriften Ett folk i landsflykt. Hon lämnade även vittnesmål till tyska och amerikanska diplomater, som publicerade uppgifterna. Alma Johansson berättade bland annat om hur kvinnor tog gift för att inte hamna levande i turkarnas händer och hur soldater ledde blodiga, sårade kvinnor och barn genom staden, medan andra soldater sköt mot dem för att skrämmas. När de sårade föll till marken slog soldaterna ihjäl dem med bösskolven.

Hon lämnade uppgifter om hur alla barn på hemmet begärts att bli överlämnade till en hög officer med försäkran om att de var i goda händer och skulle återförenas med henne. Några dagar senare fick hon beskedet att samtliga barn tagits till en byggnad utanför staden och mördats.

Hon vittnade: "Aldrig kan jag glömma den synen. Och ingenting kunde man göra för dem! Armenierna och grekerna bliva nu systematiskt utrotade, dödade eller jagade från sina hem för att spridas i mindre grupper till långt avlägsna turkiska trakter, där det gives dem att välja mellan att övergå till islam eller dö för svärd eller av svält."

Alma Johansson kom nedbruten hem till Sverige, men trots det återvände hon några år senare till Konstantinopel för att arbeta bland armeniska flyktingar. Också där blev hon vittne till ytterligare övergrepp mot armenier, både bofasta och flyktingar från de östra provinserna. När dörren till Konstantinopel stängdes för gott flyttade hon och några medarbetare till Thessaloniki där de i 20 år försökte lindra de armeniska flyktingarnas nöd.

Fru talman! Det finns gott om kvinnliga hjältar i historien. De har av olika orsaker många gånger fått en undanskymd plats. Kanske beror detta på att det mestadels varit män som skrivit historien.

Här i riksdagen har vi en särskild plats för hjältar, De goda gärningarnas rum. I detta rum lyfter vi fram hjältar som Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Harald Edelstam och våra veteraner. Jag anser att också Alma Johansson kan vara en människa och hjälte att lyfta fram och uppmärksamma den goda gärningen och därför tillägna henne en plats i detta rum.

Förra året, då jag var andre vice talman, lyfte jag upp detta inom talmansberedningen, detta i förhoppning om att man skulle arbeta vidare med förslaget. Jag har också motionerat om att riksdagen bör till riksdagsstyrelsen tillkännage att man vill att Alma Johansson lyfts fram och får en plats i De goda gärningarnas rum.

I konstitutionsutskottets betänkande hänvisar man till att dessa frågor i första hand ligger hos Riksdagsförvaltningens ledning, vilket är helt korrekt. Det har också tillsatts en parlamentarisk referensgrupp inför omgestaltning av Kvinnorummet och De goda gärningarnas rum, vars arbete startade i april och planeras vara avslutat i slutet av oktober i år. Jag hoppas därför att förslaget om att ge Alma Johansson en plats i De goda gärningarnas rum beaktas. Inte minst bör ju alla partier som säger sig vara feminister vara intresserade av och drivna i detta förslag att lyfta fram en kvinnlig hjälte och ge henne den plats och det erkännande hon förtjänar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

Fru talman! Slutligen vill jag kommentera det Joar Forssell från Liberalerna tidigare framförde. Det är uppenbart att Liberalerna inte har någon förståelse för symbolvärden. Men flaggor är viktiga symboler, och de har ett viktigt symbolvärde. Jag anser att det är ett rent hån mot svensk demokrati, riksdagen och alla våra väljare att vi har en EU-flagga hängande i denna kammare.

Vi har ett EU som styr mycket av den politik som vi här för - inte genom folkvalda svenska politiker utan genom folkvalda politiker från andra länder och byråkrater som inte ens är folkvalda. Det är ett hån mot svensk demokrati, som många har slitit för att vi ska ha i dag.

Jag uppmanar därför talmannen och talmanspresidiet att fatta beslut om att ersätta den flagga som i dag hänger här och som symboliserar Europeiska unionen med till exempel vårt statsvapen, Sveriges riksvapen, eller liknande. Det vore mycket mer korrekt att ha det i Sveriges rikes högsta beslutande organ.

Fru talman! Det påpekades mycket vänligt att ingen har yrkat bifall till förslaget i KU:s betänkande. Jag tänker därför att jag kan utnyttja min rätt att tala och göra det.

När jag ändå står här i talarstolen kan jag också säga att jag tycker att det är lämpligt att vi har Europeiska unionens symbol här i kammaren. Sverige är en del av Europeiska unionen, och en hel del av den lagstiftning som gäller i Sverige är beroende av det europeiska samarbetet. Sveriges riksdag är också en del av den lagstiftningsprocess som gäller för europeisk lagstiftning.

(Applåder)