Regional tillväxtpolitik

Herr talman! I denna debatt om regional tillväxtpolitik vill jag börja med att säga att vi bor i ett fantastiskt land. Det ska vi fortsätta att göra. Det finns dock ett arbete att göra för att skapa utvecklingskraft, tillväxtpotential och möjligheter till sysselsättning. Människor och företag ska ges möjlighet att växa och utvecklas, och vardagen ska fungera.

Tillväxt påverkas av olika faktorer, och företag har tillgång till de förutsättningar som ges i den miljö där de bedriver sin verksamhet.

Regional tillväxtpolitik

Myndigheter och regelverk går inte i takt med den utveckling vi vill se. Inte heller är det alltid tydligt vad som ger effekt på insatta skattemedel och vad som inte ger en effekt. Därför är det viktigt att medlen används på ett effektivt sätt.

EU:s bidragsprogram behöver bli så tydliga som möjligt. Stödet som ges ska leda till så många självständiga och bärkraftiga verksamheter lokalt och regionalt som det bara går. Företagsstöden behöver därför renodlas, förtydligas och prövas mot samhällsnyttan. Det görs med hjälp av stödgivande myndigheter som formulerar mål för de olika programmen, och de ska vara riktigt tydliga, avgränsade och uppföljbara. Effekterna av dem måste utvärderas.

Fru talman! När vi lyssnar på företagen och deras organisationer blir det tydligt att vi vill kunna mäta att vi ger pengar där de ger mest nytta för satsade skattekronor. Samordningen av företagsstöden har också en svag koppling och är uppdelad i delar där olika myndigheter gör olika saker, samtidigt som myndigheterna arbetar mot samma målgrupp. Myndigheter behöver dessutom korta ned handläggningstiderna. När kommuner och regioner arbetar med årsbudgetar kan de inte få besked om att det ska komma medel. När företagen kommer till andra halvan av året pågår fortfarande processerna internt i myndigheterna. Jordbruksverket är en av myndigheterna som sticker ut.

Fru talman! Jag vill berätta om en kvinna som arbetar inom ett projekt som tilldelades EU-medel, lokalt ledd utveckling, kallad Leader, som finansierades ur EU:s struktur- och investeringsfonder. Föreningar, företag, organisationer och myndigheter söker projektstöd inom ett område för att främja utveckling lokalt. Men hör och häpna! Denna kvinna fick gå till banken och ta lån eftersom utbetalningarna dröjde. Hon fick belåna sitt eget hus. Det är inte acceptabelt. Enskilda personer ska inte agera bank åt myndigheter därför att pengar inte kommer fram. Det är ett systemfel som inte ska finnas.

Likaså kan man säga att detta gäller projektmedel för besöksnäringen. Visit Västerbotten, Visit Dalarna, Visit Småland, eller vilken annan del av landet det än kan handla om, ska inte behöva sitta som på nålar för att pengar dröjer och projekt brinner inne på grund av långsam hantering eller byråkrati.

Det finns enkla lösningar, men de kostar. Förut fanns det på Skatteverkets hemsida möjlighet att med utgångspunkt i rubriker fylla i F-skattsedel, moms och arbetsgivaravgift. Man fyllde i sina summor. Så är det inte längre. Nu finns inte rubrikerna, och det är lätt att göra fel eller glömma.

Så ska det inte vara. Det måste vara enkelt att göra rätt. Det är en liten sak som gör stor skillnad om Skatteverkets hemsida är tydlig så att inget glöms bort. Det är en ren hygienfaktor som spelar roll för mikroföretag och småföretag i hela landet. Vi vill att många människor ska kunna starta företag, men det ska vara så enkelt som att fylla i en flygbiljett på nätet.

Ett annat exempel är företag som ska flytta. De anmäler ny adress till Skatteverket, men kassaregistret ska anmälas på ett annat ställe. Hur har vi kunnat hamna där, med dubbelt anmälarskap? En kvinnlig företagare får 15 000 kronor i böter för att hon har flyttat på riktigt till en adress, men kassaregistret ligger kvar på den gamla adressen hos Skatteverket eftersom det krävs ytterligare en knapptryckning. Det är fel. Sådant måste arbetas bort och i stället automatiseras. Programmen måste vara användarvänliga så att ansökningar kan ske på ett enkelt sätt.

Jag kan nämna Camilla Brodins exempel om personalliggare, där det till och med skrivs in vilken penna som ska användas. Det här har gått åt fel håll.

Fru talman! Det finns ett arbete att göra för att främja utvecklingskraft, tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter. Människor och företag ska ges möjlighet att växa och utvecklas, och vardagen ska fungera. Företagsbördor i form av omständigheter hos myndigheter som gör att handläggningen drar ut på tiden, såsom jag har gett exempel på, försvårar och förhindrar utveckling. Likaså gäller det regelkrångel i vardagen som tar tid och plats från företagandet. Därför är det så viktigt att administrationen blir enkel och smidig med en väg in.

Jag går över till frågan om utbildning. Mattias Jonsson tog upp frågan i den förra debatten om näringspolitiken. Han menade att det är viktigt att kunna ta ett jobb efter gymnasiet. Men om man inte ens klarar gymnasiet? Det finns en oro i skolan. Vi ska snart ha en debatt om dessa frågor i riksdagen. Samtidigt finns det bristyrken. Människor behöver utbilda sig, men det finns inte platser att fylla. Det gör att tillväxten står tillbaka. Vi befinner oss nu i en högkonjunktur, men precis som har nämnts tidigare kommer det att bli lågkonjunktur. Det är allvarligt. Kompetensen lokalt och regionalt spelar roll för att företagen ska kunna växa och anställa och för att vi ska få fler jobb.

Brottslighet är också en faktor som påverkar handel och företagande. Företagare på brottsutsatta orter vittnar om att kriminella gäng gör det svårt för dem att fortsätta bedriva sin verksamhet, samtidigt som polisen och rättsväsendet upplevs som frånvarande. Vi har hört historien - eller det är ingen historia utan en sann berättelse - att det i norra delen av landet finns en polisbil på en yta stor som Danmark.

Brottsligheten gör det sårbart och dyrt att bedriva verksamhet. Det medför kostnader för väktare, larm och övervakningskameror och utebliven tillväxt på grund av lägre investeringar och lägre produktion. Inom handeln brottas man med ständiga stölder, hot och våld, vilket har beskrivits i en rapport. Jag och min partikollega Carl-Oskar Bohlin besökte Borlänge för ett tag sedan i denna fråga. Det är viktigt att det finns trygghet för utveckling.

El och energi är en annan faktor som spelar roll. Det duger inte att kommuner som Malmö, Kumla och Uppsala med flera tvingas tacka nej till företag för att de inte klarar det på grund av bristande elförsörjning. Omställningen till el pågår, men när elnätet inte hänger med påverkar det hela samhällen, regioner och lokalt i kommunerna.

I Ystad har färjetrafiken fått frågan från det lokala elbolaget om det finns möjlighet att stänga ned verksamheten mellan kl. 8 och kl. 9 på morgonen för att samhället ska klara elförsörjningen. Det får konsekvenser i andra delar. Man hamnade i miljödomstolen när man skulle ändra på det. Vi står alltså med en skör tråd i ett samhälle som behöver så mycket på en gång, och det är viktigt att det kommer rätt saker på rätt plats.

Fru talman! Det finns samhällsproblem och strukturproblem och regelkrångel som påverkar regional och lokal tillväxt. Detta behöver lösas. Jag har beskrivit hur Sverige ska kunna fortsätta vara ett fantastiskt land att bo och verka i. Det är på riktigt som människor ska kunna fungera i vardagen, och den ska fungera för dem.

Sist men inte minst vill jag lyfta fram möjligheten till service på landsbygden, som vi var inne på i den förra debatten om näringspolitik. Det är viktigt att den som bedriver verksamhet för lokalbefolkningen har flera ben att stå på. Det måste gå att koppla samman besöksnäring med gårdsförsäljning så att de som odlar kan sälja sina produkter på plats.

Vi moderater från Skåne har motionerat för att det tillkännagivande som regeringen fick i maj 2018 ska kunna verkställas i juni i år. Ministern har svarat att man tittar på att starta en utredning nästa år. Ett år är långt, och januari är inte detsamma som december. Jag undrar därför hur partierna tänker agera i frågan för att komma till skott med att få gårdsförsäljning på plats.

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 7.

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i ledamoten Hammar Johnssons uttalande om att Sverige är ett fantastiskt land.

Med det sagt går jag tillbaka till mitt anförande. Det knyter an till utgiftsområde 19, som vi debatterade här i kammaren strax före jul. Det handlade om regional tillväxt, precis som betänkande NU8 gör.

Liksom de gjorde då kommer företrädare för riksdagens samtliga partier att stå här i dag och tala sig varma för Sveriges glesbygd och framhålla att "hela Sverige ska leva". Det är naturligtvis bra - bara man också menar det.

Fru talman! Debatten i december kan anses ligga nära i tid. Eventuella åhörare kanske undrar vad som är nytt nu, drygt tre månader senare. Faktum är att en högst väsentlig förändring skett sedan dess. Då syftar jag inte på att jag blev far till en son under riksdagens juluppehåll utan på det faktum att Sverige i januari fick en regering, då Liberalerna och Centerpartiet lade sina kort på bordet och släppte fram en S-MP-regering.

Detta föregicks av den så kallade januariöverenskommelsen, som innehåller såväl guldkorn som galenskaper, inte minst ur ett regionalpolitiskt perspektiv.

För oss som bor i glesbygd - inte bara i Norrbotten, där jag själv bor - är långa avstånd, utarmad samhällsservice och ett sviktande befolkningsunderlag ett faktum. Många har gett upp och flyttat till storstan. Om urbaniseringen varit ett långsiktigt mål för socialdemokratin, så grattis! Med era samarbetspartner kommer ni snart att vara i mål.

Visst är jag glad över att man i januariöverenskommelsen enades om att till exempel färdigställa Norrbotniabanan och försöka utlokalisera fler statliga jobb så att inte alla myndigheter hamnar i Stockholm. Det är två frågor som vi sverigedemokrater drivit och som vi nu gläds åt att det verkar finnas en riksdagsmajoritet för.

Samtidigt aviserar man beklagligt nog att man kommer att återinföra den för glesbygden så skadliga flygskatten trots att vi sverigedemokrater tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna röstade bort densamma i december - flygskatten som genom sin utformning beskattar avstånd och helt saknar incitament för flygbolagen att bli miljövänligare.

Inte heller kan jag i avtalet utläsa något om problematiken kring medfinansiering av upprustning av statliga vägar, som det inte sällan är just mindre glesbygdskommuner som förväntas stå för - detta trots att ett av partierna bakom överenskommelsen, Centern, tidigare drivit just den frågan.

I stället föreslår man avstånds- och färdmedelsberoende reseavdrag, som om hela landet hade förutsättningar för en fungerande kollektivtrafik. I exempelvis Gällivare, där jag bor, är det svårt eller rent av omöjligt att åka buss oavsett om man har 7 eller 70 kilometer till sin arbetsplats, och när det är 35 minusgrader eller 3 decimeter nysnö hjälper inga elcykelpremier i världen - folk kommer att ta bilen ändå.

För många är bilen en grundförutsättning för att kunna ta sig till jobbet. Trots att reseavdraget i dag är så lågt att det inte på långt när motsvarar den faktiska resekostnaden pratar den vice statsministern om ett eventuellt återinförande av den automatiska årliga drivmedelsskattehöjningen. Oroande, tycker vi!

Den nuvarande regeringens politik riskerar alltså att göra det än mer olönsamt för folk att resa till och från sina arbeten om de inte ligger på platser dit man kan färdas med SL-kort.

Även om vi sverigedemokrater framhåller vikten av bland annat transportbidraget måste det påpekas att det endast syftar till att kompensera företagare i Norrlandslänen för de långa transportavstånd som annars kan utgöra en konkurrensnackdel för dem. Det utgör alltså inget stöd för företagare i glesbygd i allmänhet. Inte heller mildrar det det hårda slaget mot privatekonomin för alla som väljer att bo och verka i Sveriges glesbygd och som i likhet med övriga medborgare vill kunna ta sig till och från sina arbetsplatser, hälsa på nära och kära och utnyttja den allt mer utglesade samhällsservicen.

Det är naturligtvis bra att man i januariöverenskommelsen säger att man vill utlokalisera fler statliga verksamheter till glesbygd. Men om man gång efter annan försvårar för folk som redan bor där och driver på urbaniseringen, vilka ska då ta dessa jobb? Hur ska man locka dit den kompetens man behöver för att tillsätta dessa tjänster, som inte sällan kräver särskilda kvalifikationer?

Fru talman! I Norrbotten, där jag bor, är uppfattningen bland många att det är regeringens dolda agenda att kunna skylla på kompetensbrist och rekryteringssvårigheter när de utlovade statliga jobben uteblir och fortsätter att koncentreras till Stockholmsområdet.

Det är dock alltjämt min förhoppning att alla partier här i denna kammare faktiskt har ett ärligt uppsåt att hela Sverige ska leva - även om partierna i regeringsunderlaget sedan länge för en bipolär regionalpolitik präglad av bristande konsekvensanalys.

Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 8 i betänkandet. Vi står naturligtvis bakom våra övriga reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall endast till reservation 8.

(Applåder)

Fru talman! Jag står självklart bakom Centerpartiets reservationer i detta betänkande, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 5.

Sedan 1980-talet har utvecklingen i Sverige inneburit ökande klyftor i både befolkningstäthet och bnp per capita. Detta är en kombination av trender som är historiskt unik. Vi ser ett nytt slags regionalt utanförskap som riskerar att hota sammanhållningen i samhället.

Avfolkningen i svenska kommuner är ett reellt problem. Under de senaste 40 åren har befolkningen sjunkit i nästan hälften av Sveriges kommuner. Låga befolkningstal försvårar upprätthållandet av samhällsfunktioner som skola, vård och polis. Dessutom kan mindre kommuner få svårt att rekrytera och behålla nödvändig kompetens. Detta gäller både inom det privata näringslivet och inom offentlig sektor.

Denna utmaning med ökande skillnader i både bnp per capita och befolkningstäthet kräver ett politiskt agerande om vi menar allvar med att hela landet ska leva. Globaliseringen har fört med sig mycket gott, men det finns också människor som inte får ta del av globaliseringen. Att kunna ge människor framtidstro är kanske det viktigaste regionalpolitiska beslut vi kan fatta i denna kammare.

Jag har under de senaste månaderna gjort en landsbygdsturné runt omkring i Sverige, från norr till söder. Det finns många likheter mellan olika landsbygder, men det finns ännu fler olikheter.

Det jag särskilt lagt märke till är den vanmakt och desperation som finns i Norrlands inland. Norrlands inland är oerhört vackert, men känslan av att staten och det offentliga har övergett folket i glesbygden går att ta på.

De kan inte förstå varför man inte ska kunna få bygga strandnära för att locka några få inflyttare till kommunen när man har fyra sjöar per person. De kan inte förstå varför man ska behöva åka fyra fem timmar för att föda barn eller få vård. De kan inte förstå hur vi menar att ökande drivmedelspriser ska få dem att åka kollektivt när det inte finns någon kollektivtrafik. De kan inte förstå varför polisen inte kommer när det pågår ett inbrott. De kan heller inte förstå varför staten vill ta ifrån dem rätten att bruka deras egen skog utan att betala för sig.

Om vi här i riksdagen inte kan fatta beslut som gör att människor i landsbygd och glesbygd känner sig delaktiga i samhällsbygget kommer slitningarna och konflikterna att öka i Sverige.

Fru talman! I detta betänkande om regional tillväxt finns en hel del bra förslag på hur utvecklingen skulle kunna vändas, men det är inte alls tillräckligt. Vi måste fortsätta leverera förslag som gör att hela landet kan leva.

Centerpartiet föreslår i detta betänkande att statliga jobb vid ut- och omlokalisering placeras utanför storstadsregionerna och tillväxtcentrumen. Regeringen har börjat med att omlokalisera en del av de 10 000 jobb som har skapats i Stockholm de senaste 15 åren, men det är inte tillräckligt. När man omlokaliserar statliga arbetstillfällen borde det ske till mindre städer och orter på landsbygden och inte till regionala tillväxtcentrum.

Det är inte bara statliga myndigheter som borde omlokaliseras, utan även statliga bolag borde decentralisera sin verksamhet. Centerpartiet vill att regeringen tydliggör det regionala ansvaret hos statliga bolag och myndigheter.

Vi har under flera år sett hur myndighetschefer centraliserar, trots att politiken vill någonting annat. Det har varit polisen, Domstolsverket, Lantmäteriet, Försäkringskassan, Skatteverket och Kronofogden - alldeles nyligen och fortfarande. Nu ska dessutom Arbetsförmedlingen lägga ned mer än 130 kontor. Tror ni att denna nedläggning kommer att drabba städerna eller landsbygden?

Fru talman! Kommersiell och offentlig service är en självklarhet för de flesta i Sverige men inte för alla. I glesbygden fyller lanthandlarna en mycket viktig funktion. Centerpartiet vill göra det lättare för lanthandlare att bli ombud för statliga tjänster och statliga bolag, till exempel Postnord, Systembolaget och Svenska Spel. Frågan är viktig eftersom lokal service är en förutsättning för att en mindre ort på landsbygden ska kunna fungera.

I januariavtalet framgår att fler servicekontor ska inrättas i hela landet under mandatperioden. Detta är bra, men det får inte innebära att det blir en fortsatt flykt av statliga arbeten på landsbygd.

Fru talman! Jag har själv suttit med i referensgruppen till den kostnadsutjämningsutredning som nu är ute på remiss. Kostnadsutjämningen är bara en liten del av det kommunala skatteutjämningssystemet och kommer inte på något sätt att lösa alla problem för kommuner som har många äldre och ett sjunkande befolkningsunderlag, men det är ett steg i rätt riktning.

Förslaget, som har namnet Lite mer lika, tar större hänsyn till glesbygdens villkor och socioekonomiska förhållanden. Vi vet att det kommer att krävas mer för att kommunerna ska kunna möta den framtida samhällsutveckling som vi vet kommer.

Det finns också en parlamentarisk kommitté som har arbetat sedan 2017 med att utreda hur kommunerna ska kunna stärka sin kapacitet. Denna utredning har tagit namnet Kommunutredningen. Jag sitter även i denna utredning, tillsammans med utskottskollegan Åsa Eriksson. Utredningen ska analysera i vilken utsträckning kommunal samverkan, frivilliga kommunsammanslagningar, förändrade uppgifter, en asymmetrisk ansvarsfördelning och andra tänkbara åtgärder skulle kunna bidra till att stärka kommunerna för att möta framtiden.

Kommittén överlämnade ett delbetänkande i oktober 2017, och under förra året beslutade vi här i kammaren att införa en generell möjlighet till avtalssamverkan. Detta har tagits väl emot runt om i Kommunsverige. Utredningen ska lämna sitt slutbetänkande senast i oktober 2019 - alltså i år.

Fru talman! En fråga som Centerpartiet drivit under flera år handlar om återföring av medel från vind- och vattenkraft. Vi föreslår även i detta betänkande att man utreder frågan om hur skatteintäkter från fastighetsskatten på vind- och vattenkraftverk kan regionaliseras. Vi tycker att det är rimligt att landsbygden får ta del av de värden och vinster som skapas där.

Bredband och snabba uppkopplingar är en annan otroligt viktig landsbygdssatsning. I januariavtalet står att den digitala infrastrukturen i hela landet ska byggas ut. År 2020 ska 95 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund, och alla ska ha stabila mobila tjänster av god kvalitet senast 2023.

Denna riksdag har ett par gånger tidigare försökt att lätta på strandskyddet, och nu blir det tredje gången gillt.

Strandskyddslagstiftningen ska enligt januariavtalet göras om i grunden genom ökad differentiering och ökat lokalt inflytande.

Ett avståndsbaserat och färdmedelsoberoende reseavdrag ska också införas. Detta löser på inget sätt landsbygdens problem, men det är ett steg i rätt riktning.

Det finns en överenskommelse om att krav på bygglov för den som vill bygga till exempel ett kafé eller en restaurang på sin gård ska slopas. Det ska även genomföras en utredning om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker.

Vägunderhållet - som är otroligt viktigt för landsbygden, särskilt när det gäller bärighet och tjälsäkring - ska också förstärkas.

Tillgången till högre utbildning i hela landet och möjligheterna till distansutbildning ska öka.

Enligt överenskommelsen ska vi också ta fram ett bondepaket som ska säkra jobb och tillväxt på landsbygden och stärka likviditeten och konkurrenskraften.

Vi ska också se över rättssäkerheten för markägare och företagare, och markägare ska enligt överenskommelsen få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten.

Det finns en hel del bra förslag på gång, men jag är väl medveten om att det behöver göras mer för att hela landet ska kunna leva.

Fru talman! Jag vet att jag inte kommer att bli populär om jag drar över tiden så här på kvällskvisten.

Betänkande NU8 heter Regional tillväxtpolitik, men om jag ska vara riktigt ärlig borde det heta Avsaknad av regional tillväxtpolitik.

Jag tänker låta er få några tillbakablickar från mina hemtrakter. Jag vet att några av er kommer att tänka: "Nu kommer han att ge en snyftbild av vad som hänt på landsbygden."

Det kanske blir så, men jag kan inte låta bli att ge er en bild av just landsbygden. Det är där jag bor och verkar, och jag har varit trogen min hemby hela den tid som jag traskat på denna jord.

Min hemby då? I mitten av 50-talet var vi nästan 100 personer i byn. I dag är vi åtta stycken som bor hela året i byn, och medelåldern är 68 år. Samma utveckling har drabbat de kringliggande byarna.

När jag var grabb kunde jag ta cykeln till fyra affärer om jag ville. Då menar jag två på den svenska sidan och två på den finska sidan. Jag måste i ärlighetens namn nämna att jag tvungen att båten och ro över älven de sista 300 meterna för att komma över på den finska sidan. Med cykelavstånd menar jag till den som låg längst bort, nio kilometer, från vårt hus. I dag har jag en affär på fyra mils avstånd, och den ligger norrut men saknar alla andra faciliteter som finns i centralorten söderut, Pajala, dit jag har sex och en halv mil.

Skolan låg tio kilometer bort, och vi hade två bussturer tur och retur till Pajala. I dag saknas kollektivtrafik helt, och den närmaste skolan finns i Pajala.

Vi hade nog lika många mjölkbönder i min hemkommun som vi har i hela länet i dag. Jag tror vi har en eller två kvar i dag som levererar mjölk till kommunen. Vi hade ett mejeri i Pajala fram till 1972. Givetvis har gårdarna blivit större, och mekaniseringen och automatiseringen har gjort sitt i utvecklingen.

En tid då det verkligen fanns framtidstro i byarna på landsbygden var när det fanns arbete att få och jordbrukspolitiken var nationell, och samhället såg inte oss glesbygdsbor som något som var i vägen för utvecklingen.

Vad var det då som hände i slutet av 60-talet och fram till början av 80-talet? Jo, alla skulle bort från landet. Storstäderna behövde arbetskraft. Jag vet flera som har betalat ett högt pris för att klamra sig fast i hembyn och landsbygden. Man blev straffad för att man vägrade att flytta - man blev av med a-kassan i 30 dagar och så vidare. Jag vet hur några som hade varit en sväng till storstan för att jobba men vantrivdes och valde att flytta tillbaka till hembyn fick nedsättande kommentarer från myndighetspersoner som sade: Varför kommer du hit från ett fast arbete, hit till arbetslösheten för att njuta av samhället? Att de vantrivdes enormt och att längtan till byn var så stark betydde tydligen ingenting.

Jag menar givetvis inte att man enbart kan skylla på politiken för att det har blivit så glest i landsbygden. Men att man skulle ha överarbetat till regional tillväxt - jag vet inte vad jag ska säga.

Skogsbruket har betytt enormt mycket för stora delar av Sverige och framför allt landsbygden. Det finns byar där samtliga karlar fick sin inkomst från skogen på något sätt. Men automatiseringen har givetvis bidragit till det omvända när det gäller utvecklingen och det som hände sedan.

Fru talman! Utlokaliseringen av statliga jobb är något som det råder stor enighet om i riksdagen, och det är jättebra. Det är bara synd att sent ska syndaren vakna. Under den borgerliga regeringstiden ökade de statliga jobben i Stockholmregionen med över 8 000 arbetstillfällen, och med ungefär samma antal minskade statliga jobb i övriga delar av landet.

Nu har flera vaknat, även borgerliga partier. Men jag kan inte fatta vem som kom på den korkade idén att privatisera delar av Arbetsförmedlingen. Ingen kan väl påstå att de jobbcoacher som fanns var en briljant idé för de arbetslösa. Vi kan höra med dem hur det blev. Här har privatiseringsivern tagit över förnuftet, vill jag påstå. Jag vet att Arbetsförmedlingen inte har funkat klockrent, men det finns anledningar även till det.

Fru talman! Jag ska vara ärlig och säga att det faktiskt har kvittat vilken färg regeringarna har haft, för utvecklingen har gått åt samma håll i glesbygden, det vill säga åt fel håll.

Sjukvården då? Vad hände egentligen? Jag rekommenderar er att läsa Mats Wingborgs Marknadiseringen av den svenska sjukvården - så gick det till.

Att göra sjukvården till en marknad slår givetvis negativt i de glesbebyggda områdena. Jag vill att ni ska tänka tillbaka till när ni hörde ordet vårdkö första gången. När hörde ni det ordet först? Det som hände var att kommuner med urholkad befolkning och hög medelålder givetvis blev tvungna att höja skatterna. En person med 25 000 kronor i månadslön som bor i Pajala betalar 15 624 kronor mer i skatt per år än en person med samma lön som bor i Stockholm. Och skillnaden mot en som bor i Göteborg är 6 720 kronor per år. Lägg därtill att personen i kommunen med de högsta skatterna oftast har den sämsta samhällsservicen. Det är dyrast att ta sig till affären och dyrast att skjutsa barnen, om det nu råkar finnas sådana, till fritidsaktiviteter. De har de dyraste nätavgifterna. Ja, listan skulle kunna göras lång.

Innan jag går in på den positiva delen måste jag bara snudda vid budgeten som drog ned anslaget till Naturvårdsverket med 45 procent. Vilka drabbas av detta då? Det kan först och främst leda till att vandringsleder i fjällen blir sämre underhållna och i värsta fall stängda. Inte är det storstadsturismen som drabbas. Här borde även mer pengar styras till att underhålla skoterleder i skogsbygder så att även de turistföretagen får nytta av anslaget.

Nog med gnäll, fru talman, nu ska jag ge en bild av vad som skulle kunna vara åtgärder som kan vända den negativa utvecklingen.

Skatteutjämningen är givetvis något som inte fungerar till fyllest i dag. Hur ska delar av de vinster som uppkommer från våra naturresurser mer komma dessa regioner till del?

Vi i Vänsterpartiet har väckt motioner tidigare om bygdemedel, mineralavgift, återbäring på vattenkraft och så vidare. Vi måste våga fatta beslut som gör att lite mer av vinsterna som skapas i dessa regioner återförs till landsbygden, för i dag ger man bort dessa naturresurser.

Mineralavgiften måste jag bara nämna lite till. Vänsterpartiet skulle gärna se att mineralavgiften skulle vara högre men degressiv, det vill säga att ju mer man förädlar, desto lägre skulle den kunna vara. Varför inte rent av en bonus-malus?

Sedan är det givetvis av största vikt att gruvor som finns eller kommer till ska ha långsiktiga ägare som ser till hela samhällsbilden och inte bara gruvans kortsiktiga vinster. Jag kan utveckla vår syn i debatten om mineraler som kommer i maj.

Nu när jag är inne på gruvindustrin kan jag bara inte låta bli att nämna att vi har haft en negativ befolkningsutveckling i min hemkommun i 50 års tid, undantaget året då gruvan öppnades och kördes igång. Som jag brukar säga: Tycka vad man vill om fakta ibland, men så var det med det i alla fall. Att det sedan slutade med en av Sveriges största industrikonkurser är också fakta i och för sig.

Livsmedelsförsörjningen då? Här är jag övertygad om att det skulle kunna skapas arbetstillfällen och levande landsbygd om vi nationellt skulle bestämma över vår jordbrukspolitik. Hur mycket vall har vi i träda som inte ger något i form av livsmedel? Det finns oändliga möjligheter till proteinodling via betande kreatur.

Skogens resurser då? Givetvis ska vi förädla det som skogen ger till max och så nära råvaran som möjligt. På så sätt skulle acceptansen för all exploatering av naturresurser bli något som förenar mer än skiljer oss åt. Då menar jag givetvis även upplevelsen av skogar som blivit skyddade av andra värden, men då måste man göra dem tillgängliga.

Fru talman! Det vore väl helt fel av mig om jag inte nämnde något positivt som faktiskt håller på att hända i synen på regioner som inte har de starkaste tillväxtsiffrorna.

Under förra mandatperioden började man faktiskt ta i saker som kan bli något positivt: landsbygdsprogrammet, livsmedelsstrategin, nationella skogsprogrammet och stöd till olika former av kommersiell service på landsbygden. Så kan det bli när en regering samarbetar med Vänsterpartiet. Men när regeringen nu gör upp med två borgerliga partier återstår det att se om skattesänkningarna till de mest välbärgade männen kommer att ge mer resurser till landsbygden. Det ska bli spännande att se.

Fru talman! Jag får inte glömma att yrka bifall till vår motivreservation 6 i beslutspunkt 3.

Fru talman! Jag har förmånen att ha flyttat till Birger Lahtis grannkommun. Som nybliven norrbottning sedan ungefär elva år tillbaka känner jag igen beskrivningen av Norrbotten. Jag har besökt Norrbotten mycket i min ungdom och känner igen beskrivningen av landsbygdens problem. Många byar finns knappt längre. De är avfolkade.

För att backa bandet till 50-talet, där ledamoten Lahti började sin exposé, är det Socialdemokraterna som sedan dess, med stöd av Vänsterpartiet, har styrt Sverige mot denna utveckling. Det har spridit sig en kultur i röda Norrbotten att det är fult att driva företag och att äga. Man ska jobba i gruvan eller hos något stort bolag, men man ska inte själv vara entreprenör. Vi ser en skillnad där i dag, men historiskt sett har vi haft ett extremt ensidigt näringsliv. Detta har slagit hårt när automatiseringen, som ledamoten Lahti själv nämnde, har drabbat näringslivet. Detta gör att man har blivit sårbar.

Jag funderar på hur ledamoten Lahti ser på sitt eget partis del i den uppkomna situationen. Ni har ju faktiskt varit med och skapat detta samhälle under nästan 70 år, Birger Lahti.

Fru talman! Tack för frågan, som du slutade med, Eric Palmqvist!

Jag skulle vilja göra en rättelse först. Vi har aldrig suttit i regering. Vi har inte fått den förmånen då vi inte har fått så pass mycket stöd, men jag hoppas att det händer någon gång. När det gäller att vi skulle vara ett parti som inte är positivt till småföretag eller företagande kan du ladda ned vårt partiprogram från nätet och läsa hur det står till.

Att jag skulle vara tvungen att ta på mig kritiken från 70 års tid blir lite fel. Alla jordbrukare var företagare. I min familj har man varit företagare i skogsbranschen, och jag har söner som är företagare. Du träffar fel om du påstår att jag inte vill gagna småföretagande.

När det gäller att Vänsterpartiet skulle ta på sig en del av kritiken mot hur det blev nämnde jag i mitt anförande att det inte har hänt något, oavsett färg på regeringen, utan det har gått åt fel håll. Det finns säkert naturliga förklaringar såsom industrialiseringen som skedde och allt det, men jag tycker inte att det har överarbetats med regional politik.

Jag är glad över att Eric Palmqvists parti inte har varit med och styrt.

Fru talman! Ledamoten Lahti påpekar mycket riktigt att Vänsterpartiet inte har suttit i regeringen, men de har faktiskt agerat stödparti åt socialdemokratiska regeringar under 60-70 års tid, med några få avbrott.

Visst finns Vänsterpartiets politik att läsa på deras hemsida, men det är inte så länge sedan Vänsterpartiets egen partiledare satt i tv och tyckte att allt privat ägande kunde förstatligas. Jag vet inte om detta kan tolkas på annat sätt än att det är fult med eget ägande och att driva företag, för inte ens Socialdemokraterna skulle kunna komma på att allt ska förstatligas. Vilka incitament finns det då att driva företag? Vilka morötter? Vilka drivkrafter finns för den enskilde att driva företag ute på landsbygden med de risker det kan innebära om man från partiledarhåll säger att man vill förstatliga i princip allting?

Jag förstår inte detta, och jag ser fram emot ledamoten Lahtis förklaring.

Fru talman! Tack, Erik, för det korta replikskiftet!

Jag vill hävda att det är en lögn att vår partiordförande har sagt att allt ska privatiseras. Det har han aldrig sagt. Det syftas på att det står i vårt partiprogram att produktionsmedlen ska vara offentliga. Jag måste hålla med om att det är lite otydligt när det gäller produktionsmedlen.

Men i dag, Eric Palmqvist, drev ni igenom ett tillkännagivande om Telia. Ni är så pass ivriga att ni håller med om precis allt som Svenskt Näringsliv säger - att det är klart att Telia ska privatiseras. Vi kommer till den debatten i nästa vecka, men jag kan inte för mitt liv förstå att man i detta skede, då digitaliseringen är så viktig för framför allt landsbygden, gör ett tillkännagivande om att sälja Telia.

Det finns inga som helst tecken på att Telia skulle vara sämre i branschen eller att det sköts dåligt i dag, även om det fanns lite dåliga tider när det gäller länder som Uzbekistan. 37 procents ägande stör Sverigedemokraterna så mycket att de måste göra ett tillkännagivande om att avyttra Telia, men kom inte till mig och säg att det gagnar landsbygden att ta bort ägandet från Telia! Det tror jag är en missbedömning, fru talman.

Fru talman! En liberal politik för regional tillväxt strävar efter att skapa förutsättningar för dem som vill bo och arbeta på landsbygden eller i mindre tätorter. Vi ska ta vara på de unika förutsättningar för individers utvecklingskraft och företags konkurrenskraft som finns i olika delar av vårt land.

Grunden för vårt välstånd är och förblir företagande och ekonomisk utveckling. Liberalerna vill ge människor och företag över hela landet möjligheter att växa och utvecklas. På så sätt vill vi ta vara på hela Sveriges utvecklingskraft, tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter. De generella insatserna på nationell nivå för jobb, utbildning och ett förbättrat företagsklimat behöver kombineras med regionala insatser.

De tre storstadsregionerna växer snabbast, liksom regionstäderna, medan de flesta av landets kommuner har dränerats på befolkning och arbetstillfällen när företag flyttat eller lagts ned. Detta har lett till ökade bördor samtidigt som den offentliga och privata servicen har försämrats. Värst har det varit för kommunerna i Bergslagen, Värmland, inre Norrland och östra Småland, som i flera fall blivit avfolkningsbygder.

Jag menar visserligen att urbanisering i grunden bygger på människors fria val. Samtidigt finns skillnader i förutsättningarna mellan att bo i en stad och att bo på landsbygden exempelvis vad gäller arbetsmarknadens strukturer och möjligheten att få ett arbete. För att människor själva ska kunna påverka sin situation behöver det därför också finnas förutsättningar att bo och arbeta på landsbygden eller i mindre tätorter för dem som vill det.

Fru talman! Om hela Sverige ska leva behövs det fler jobb. Fler jobb i växande företag innebär ökade skatteintäkter som i sin tur kan finansiera vår gemensamma välfärd.

För att människor och företag ska vilja bo och verka i hela Sverige är det viktigt att det finns tillgång till en fungerande grundläggande service på rimligt avstånd. Detta gäller såväl myndigheter som kommunal och kommersiell service. I glesbygd har framför allt servicelösningar som bygger på lokala förutsättningar och samverkan med företagare och civilsamhället möjlighet att bli långsiktiga och bärkraftiga.

Varje företag eller organisation jag träffat de senaste åren säger exakt samma sak: Vi finner inte personal med rätt kompetens. En av vår tids största utmaningar är kompetensförsörjningen. För att säkra denna behövs satsningar på bland annat vuxenutbildning och yrkeshögskolan som är kopplade till den regionala arbetsmarknaden.

Fru talman! Vi liberaler är mycket nöjda med att vi genom 73-punktsprogrammet med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet ska se till att såväl landsbygd och glesbygd som större städer ska kunna utvecklas.

Enligt överenskommelsen ska bland annat den digitala infrastrukturen i hela landet byggas ut. Målet ska vara att 95 procent av alla hushåll och företag ska ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund 2020 och att alla bör ha tillgång till stabila mobiltjänster av god kvalitet senast 2023.

Sedan vet jag också att strandskyddslagstiftningen varit ett stort bekymmer, exempelvis i mitt hemlän Värmland. Enligt överenskommelsen kommer strandskyddslagstiftningen att göras om i grunden. Bland annat dessa delar kommer vi liberaler att vara garanten för att värna och utveckla.

Fru talman! Som jag sa i början av mitt anförande strävar en liberal politik för regional tillväxt efter att skapa förutsättningar för dem som vill bo och arbeta på landsbygden eller i mindre tätorter. Liberalerna vill ta vara på de unika förutsättningarna för individers utvecklingskraft och företags konkurrenskraft som finns i olika delar av vårt land.

Jag står givetvis bakom vår reservation, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till den.

Fru talman! I dag debatterar vi näringsutskottets betänkande 8 om regional tillväxt. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land men står också inför utmaningar. Under alltför många år har vi sett ett land med ökade klyftor, där stad har ställts mot landsbygd. Vi ska arbeta för ett Sverige som håller samman.

Arbetet för ett Sverige som håller samman berör hela landet. Det handlar bland annat om att välfärden ska komma alla till del, att alla människor - kvinnor och män, flickor och pojkar - ska känna delaktighet, ges möjligheter att delta i samhällslivet och kunna påverka sin livsmiljö och kunna forma sina liv utifrån sina förutsättningar oavsett var i landet de bor. Vi satsar därför nu på att bygga och rusta järnvägar, vägar och bostäder, så att människor kan bo, leva och arbeta i hela landet.

Det har under många år varit en stark centralisering i Sverige, och för den delen också i resten av världen. Det vi såg förra mandatperioden var att människor där ute i landet inte var nöjda med utvecklingen på landsbygden, och det var inte vi heller. Det var därför som vi fattade ett antal beslut för att göra det möjligt att bo och verka i hela landet. Men vi måste göra mer, vi har bara börjat - inte för att människor inte ska få flytta till storstäderna utan för att göra det möjligt för dem som faktiskt vill bo kvar där de är födda, som jag till exempel. Det ska man kunna göra i hela Sverige.

I detta finns givetvis en fantastisk utvecklingspotential. Men då behövs det arbetstillfällen, tillgång till offentlig och kommersiell service, kompetensförsörjning, bredband och så vidare. Därför tillsatte vi en parlamentarisk landsbygdskommitté. Vi tog också fram en livsmedelsstrategi och ett skogsprogram. Vi genomförde ett fantastiskt kunskapslyft på alla olika nivåer när det gäller utbildning. Och vi gjorde jättestora satsningar på välfärden. Detta är saker som är viktiga för att det ska fungera överallt i vårt avlånga land.

Vi står även inför en grön omställning, vilket också ger fantastiska möjligheter för Sveriges landsbygder. Vi vet att vi i lantbruket kan producera mer livsmedel som har liten klimatpåverkan. Och skogen har stora möjligheter i den gröna omställningen. Skogen och lantbruket kan ge många fler arbetstillfällen och produkter i hela Sverige.

Besöksnäringen är en annan bransch som växer och som är viktig för hela Sverige, och där har vi också under den gångna mandatperioden gjort en hel del satsningar.

Fru talman! Det som sedan hände i december här i kammaren var att Moderaternas och Kristdemokraternas budget med stöd av Sverigedemokraterna gick igenom, vilket innebär drastiska neddragningar på många områden som direkt berör landsbygden. Det innebär till exempel en slakt av Arbetsförmedlingen. I dag har vi alla fått besked om hur många och vilka kontor som läggs ned ute i våra län. I Kronobergs län, som jag kommer från, kommer kontoren i Markaryd, Alvesta, Lessebo, Tingsryd och Uppvidinge att läggas ned. Man lägger alltså ned fem av åtta kontor i Kronobergs län. Så ser det ut i hela landet. Det vet alla ni som har bevakat denna fråga i dag. Det drabbar givetvis dem som behöver hjälpen mest.

Man funderar på hur ni tänkte när ni gjorde er budget på den där servetten. Detta drabbar inte bara de arbetslösa. Det är också arbetstillfällen som försvinner ute i dessa kommuner. Det är företrädesvis i de mindre kommunerna.

De gröna jobben tog man också bort i denna budget. Det var jobb som fanns där ute i landet och som också hjälpte till att få in människor i denna bransch, en bransch som skriker efter arbetskraft.

Nedsättningen av moms på naturguider försvinner. Och naturen ligger per definition på landsbygden, och givetvis också arbetstillfällena. Det handlar om pengar för att sköta naturreservat. Det är jobb som i stor utsträckning görs av entreprenörerna på landsbygden och som nu blir av med sina uppdrag. Det är ytterligare jobb som försvinner från landsbygden. Man kan fundera över det där med arbetslinjen.

Fru talman! Listan kan göras lång över hur M-KD-budgeten med stöd av SD påverkar landsbygden negativt.

Vi socialdemokrater vill fortsätta utlokalisera statliga jobb och inrätta fler servicekontor och kanske på något sätt försöka kompensera för alla de arbetsförmedlingskontor som nu läggs ned. Vi vill fortsätta satsa på lanthandlarna, så att butikerna kan finnas kvar ute i landet. Vi vill också fortsätta bygga bredband för att fortsätta med digitaliseringen. Det är givetvis något som all statlig, regional och kommunal verksamhet behöver jobba med. Det är också en utvecklingspotential för landsbygden.

Vi har nu äntligen en enhetlig regional nivå i hela landet. Vi har regioner i hela Sverige. Ett av deras uppdrag är att jobba med kompetensförsörjning, som är ett mycket viktigt arbete eftersom vi ser en mycket stor obalans på arbetsmarknaden. Det har vi hört här i talarstolen tidigare i dag.

Vi lägger också stora pengar på välfärden, som också är en viktig del för att hela Sverige ska kunna leva, växa och fungera. Vi arbetar helt enkelt för ett Sverige som håller samman.

(Applåder)

Fru talman! I dag har miljö- och jordbruksutskottet och trafikutskottet haft möte med Klimatpolitiska rådet, som har kommit med den första rapporten efter att klimatlagen infördes. Ett av de budskap som Klimatpolitiska rådet har är att alla branscher ska vara med och bidra till att Sverige uppnår målet om nettonollklimatutsläpp 2045.

Regional utveckling kan sannerligen bli motorn i denna utveckling. Klimatomställningen gynnar företagandet och ger jobb i hela landet.

Moderna och utvecklade landsbygder är en förutsättning för att vi ska kunna möta framtidens utmaningar. Det handlar om klimatomställningen, men i konkreta ordalag också om livsmedel, vatten, biologisk mångfald, energi, naturturism, kulturlandskap, teknikutveckling med mera.

Sveriges landsbygder bjuder på ett rikt utbud av resurser och har samtidigt skiftande utmaningar och förutsättningar. Det finns verkligen en obalans mellan stad och land, och det är en stor skillnad i tillgång till arbetstillfällen, utbildning, offentlig service, kollektivtrafik, mobiltäckning och bredband. Ja, allt har nämnts i denna debatt. Men det är också stor skillnad mellan olika landsbygder i olika delar av landet.

"Hela landet ska växa", står det i januariavtalet, som Miljöpartiet har kommit överens om med Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. "Vår politik ska komma hela landet till del", står det.

Det finns många bra förslag i den politik som vi nu kommer att driva framöver. Inga statliga myndigheter ska lokaliseras till Stockholm. Vi ska bygga Norrbotniabanan, satsa på färdmedelsoberoende reseavdrag och ha en grön skatteväxling. Detta kommer att främja den regionala utvecklingen.

Fru talman! Vi är många som är engagerade för att landsbygdens orter ska ha kvar service och handel. Jag vill berätta om Adak, en liten by i norra Västerbotten. När jag var barn fanns det två dagligvarubutiker i Adak, en kiosk, en cykelhandlare, en bensinstation, en verkstad och posten, och säkert mer som jag inte kommer ihåg.

Nu tänker ni säkert att jag ska säga att det inte finns något kvar i Adak, och så kunde det ha varit. Men när handlaren skulle lägga ned gick byborna ihop. De bildade Adak Allehanda och driver butiken vidare. Många som tidigare av ren slentrian kört två mil för att handla på den lite större orten handlar nu i byns butik. Adak har nu också fått sin egen bränslestation. En av byborna sa till mig: Om vi hade haft biogas skulle vi nog ha satsat på det också.

Att främja den handlingskraft som finns på landsbygden är oerhört viktigt. Det behövs entusiasm och framåtanda, och vi behöver se den verkliga bilden av landsbygden. Det behövs också en ny affärslogik i handelsföretagen, oavsett om det rör sig om dagligvaruhandel eller om mackar, för att den typen av handel ska överleva på landsbygden.

Regional tillväxtpolitik

Jag hade, fru talman, om jag hade haft lite mer tid också gärna talat om hur mathantverket utvecklas starkt i Sverige. Eldrimner är själva hjärtat i det arbetet. I dag finns 3 500 mathantverkare i Sverige, och de siktar på att bli 10 000. Detta kommer att leda till att många olika jobb och yrken kommer att hitta hem runt om i hela vårt land.

Vi behöver verkligen utveckla landsbygdernas roll som motor för Sveriges omställning till ett klimatsmart och mer levande samhälle.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)

Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering