Radio- och TV-frågor
Debatt om förslag 3 april 2003
Protokoll från debatten
Anföranden: 33
Anf. 114 Lennart Kollmats (Fp)
Herr talman! Det är inte alltid jag delar Lars We-
gendals åsikter, men jag vill ändå tacka Lars Wegen-
dal för inledningen och beskrivningen av betänkandet
och majoritetens ställningstaganden. Detta skapar
större förståelse för betänkandet än att jag börjar med
att hacka på några punkter utan att den fulltaliga
läktarpubliken vet vad det handlar om. Det ska bli
spännande att se hur replikerna kommer att fungera
från de smärre talarstolarna.
Herr talman! Från Folkpartiets sida har vi i fram-
för allt en stor fråga en avvikande uppfattning i för-
hållande till majoriteten. Jag ska återkomma till den.
Men först vill jag ge en grundläggande liberal de-
klaration beträffande public service-verksamhet.
Folkpartiet anser att medierna i Sverige ska vara
självständiga i förhållande till den politiska makten,
och vi slår verkligen vakt om public service-
verksamhet.
Det behövs ett rejält nytänkande inom radio- och
TV-politiken. Folkpartiet har tidigare genom årtion-
dena varit pionjärer i arbetet med att skapa en fri
radio och TV i vårt land. Det har inte minst handlat
om synen på en friare etableringsrätt och synen på
reklam. Det är landvinningar som var omstridda när
de genomfördes. Det fanns motståndare, och ni vet
mycket väl var de fanns någonstans. Detta är land-
vinningar som i dag framstår som självklara och som
få vill riva upp.
Nu gäller det att i takt med den snabba tekniska
utvecklingen också förnya och utveckla synen på
public service-TV. Det behövs offentliga satsningar
på så kallade smalare produktioner inom radio och
TV. Det är produktioner som på kort sikt inte alltid är
kommersiellt gångbara. Det behövs satsningar på
oberoende nyhetsförmedling.
Men det nuvarande sättet att finansiera public ser-
vice-TV framstår som väldigt gammalmodigt. Att
betala för att man äger en TV-apparat är knappast
relevant längre eftersom det går att se TV via dator
eller mobiltelefon. Det finns egentligen inget skäl till
att behålla den apparatskatt som dagens TV-licens
utgör. Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt.
Jag är medveten om att detta inte genomförs på ett år,
men det borde åtminstone finnas en påtaglig avisering
om en önskvärd förändring. Men det finns det inte.
Det är inte heller önskvärt att finansiera public
service-program via skatten eller reklam eftersom vi
tycker att public service-verksamhet måste vara opar-
tisk och därmed oberoende av både staten och kom-
mersiella krafter. Dessutom tror jag att begreppet
"kanal" kommer att urholkas i takt med att alltfler
konsumenter i den digitala miljö vi lever i i dag sätter
ihop och komponerar sin egen TV- eller radiotablå.
Därför vill vi i Folkpartiet, herr talman, skapa fri-
stående stiftelser som finansierar public service-
program. Det innebär att vilket slags kanalbolag som
helst ska kunna ansöka om medel från stiftelserna -
också kommersiella aktörer. Stiftelserna ska vara
självständiga och kunna finansiera kvalitetsprogram
inom olika kategorier och få sina resurser från fonder
som får ett stort eget kapital dels genom att staten gör
en engångsöverföring, dels genom årliga tillskott.
Således är en viktig slutsats att ta bort TV-licensen
och att använda de medel som läggs på kontroller av
avgifterna och för att ta in avgifterna till public ser-
vice-verksamhet.
En annan viktig sak är tillgängligheten i TV och
radio för funktionshindrade. Lars Wegendal tog upp
en del frågor om detta. Vi har samlat våra synpunkter
i ett särskilt yttrande. Inte minst viktigt är textning av
förstagångssända program med svenskt ursprung.
Målet är, som Lars sade, att vid 2005 års utgång ska
50 % av programmen vara textade. Men för att få en
bild av hur det ser ut är det viktigt att få relevant
statistik.
Först fick utskottskansliet från SVT en tabell som
skulle in i public service-rapporten. Där framgick att
man hade nått upp till 43 %. Men då hade SVT un-
dantagit SVT Morgon och SVT 24 i grundberäkning-
en. I den public service-rapport som sedan lades fram
fanns det en ny tabell - den gamla försvann - där det
framgick att målet redan var nått med 53 %, men då
handlade det om procent av svensk allmänproduktion.
Då fick man leta upp vad det betydde, och det var
ganska komplicerat att få fram.
Man får inte dribbla med statistik. Därför tog jag
upp denna sak med kulturministern i en frågestund
för ett par veckor sedan, men hon hänvisade till
Granskningsnämnden. Därför har jag skrivit till
nämnden och bett nämnden att reda ut situationen.
Det är bra att antalet timmar med textade program
ökar, men vi måste kunna få tabeller som visar en
överensstämmelse med tillståndsvillkoren. Det är
oerhört viktigt att hörselskadade och andra funktions-
hindrade ska kunna se TV tillsammans med övriga
familjen. Det är självklart att man måste räkna med
den utökning som SVT gör i sina sändningar. Till-
ståndsvillkoret måste hela tiden finnas med när nya
kanaler och tider tas i anspråk.
Vi tar i vårt yttrande också upp problemet med
störande bakgrundsljud, som ibland medför att hör-
selskadade varken kan höra på radio eller höra kom-
mentarer i TV.
Herr talman! En tredje stor fråga beträffande radio
och TV handlar om den digitala utvecklingen, men
det är ett område som vi återkommer till eftersom vi
har fått två propositioner i ämnet. Vi står givetvis
bakom vår reservation i betänkandet, men vi avstår
från både debatt och yrkande i det avseendet nu.
Slutligen har vi en markering angående Vålds-
skildringsrådet. Regeringen har lovat att en översyn
ska komma till stånd. Det har man gjort två gånger.
Därför känns det angeläget att riksdagen skulle kunna
uttala att översynen ska komma i gång, men majori-
teten tyckte inte att det var nödvändigt. Jag inte bara
hoppas utan utgår från, förutsätter, använd vilka ord
ni vill, att vi inte ska behöva diskutera det här i höst
igen utan att översynen verkligen kommer i gång.
Löften är till för att hållas, även om regeringen för
närvarande visar att det inte alltid är så nödvändigt!
Fru talman! För att snabba upp voteringen yrkar
jag bifall bara till reservation 3, men jag sympatiserar
naturligtvis mycket starkt med övriga folkpartireser-
vationer.
Anf. 114 Lennart Kollmats (Fp)
Herr talman! Det är inte alltid jag delar Lars We-
gendals åsikter, men jag vill ändå tacka Lars Wegen-
dal för inledningen och beskrivningen av betänkandet
och majoritetens ställningstaganden. Detta skapar
större förståelse för betänkandet än att jag börjar med
att hacka på några punkter utan att den fulltaliga
läktarpubliken vet vad det handlar om. Det ska bli
spännande att se hur replikerna kommer att fungera
från de smärre talarstolarna.
Herr talman! Från Folkpartiets sida har vi i fram-
för allt en stor fråga en avvikande uppfattning i för-
hållande till majoriteten. Jag ska återkomma till den.
Men först vill jag ge en grundläggande liberal de-
klaration beträffande public service-verksamhet.
Folkpartiet anser att medierna i Sverige ska vara
självständiga i förhållande till den politiska makten,
och vi slår verkligen vakt om public service-
verksamhet.
Det behövs ett rejält nytänkande inom radio- och
TV-politiken. Folkpartiet har tidigare genom årtion-
dena varit pionjärer i arbetet med att skapa en fri
radio och TV i vårt land. Det har inte minst handlat
om synen på en friare etableringsrätt och synen på
reklam. Det är landvinningar som var omstridda när
de genomfördes. Det fanns motståndare, och ni vet
mycket väl var de fanns någonstans. Detta är land-
vinningar som i dag framstår som självklara och som
få vill riva upp.
Nu gäller det att i takt med den snabba tekniska
utvecklingen också förnya och utveckla synen på
public service-TV. Det behövs offentliga satsningar
på så kallade smalare produktioner inom radio och
TV. Det är produktioner som på kort sikt inte alltid är
kommersiellt gångbara. Det behövs satsningar på
oberoende nyhetsförmedling.
Men det nuvarande sättet att finansiera public ser-
vice-TV framstår som väldigt gammalmodigt. Att
betala för att man äger en TV-apparat är knappast
relevant längre eftersom det går att se TV via dator
eller mobiltelefon. Det finns egentligen inget skäl till
att behålla den apparatskatt som dagens TV-licens
utgör. Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt.
Jag är medveten om att detta inte genomförs på ett år,
men det borde åtminstone finnas en påtaglig avisering
om en önskvärd förändring. Men det finns det inte.
Det är inte heller önskvärt att finansiera public
service-program via skatten eller reklam eftersom vi
tycker att public service-verksamhet måste vara opar-
tisk och därmed oberoende av både staten och kom-
mersiella krafter. Dessutom tror jag att begreppet
"kanal" kommer att urholkas i takt med att alltfler
konsumenter i den digitala miljö vi lever i i dag sätter
ihop och komponerar sin egen TV- eller radiotablå.
Därför vill vi i Folkpartiet, herr talman, skapa fri-
stående stiftelser som finansierar public service-
program. Det innebär att vilket slags kanalbolag som
helst ska kunna ansöka om medel från stiftelserna -
också kommersiella aktörer. Stiftelserna ska vara
självständiga och kunna finansiera kvalitetsprogram
inom olika kategorier och få sina resurser från fonder
som får ett stort eget kapital dels genom att staten gör
en engångsöverföring, dels genom årliga tillskott.
Således är en viktig slutsats att ta bort TV-licensen
och att använda de medel som läggs på kontroller av
avgifterna och för att ta in avgifterna till public ser-
vice-verksamhet.
En annan viktig sak är tillgängligheten i TV och
radio för funktionshindrade. Lars Wegendal tog upp
en del frågor om detta. Vi har samlat våra synpunkter
i ett särskilt yttrande. Inte minst viktigt är textning av
förstagångssända program med svenskt ursprung.
Målet är, som Lars sade, att vid 2005 års utgång ska
50 % av programmen vara textade. Men för att få en
bild av hur det ser ut är det viktigt att få relevant
statistik.
Först fick utskottskansliet från SVT en tabell som
skulle in i public service-rapporten. Där framgick att
man hade nått upp till 43 %. Men då hade SVT un-
dantagit SVT Morgon och SVT 24 i grundberäkning-
en. I den public service-rapport som sedan lades fram
fanns det en ny tabell - den gamla försvann - där det
framgick att målet redan var nått med 53 %, men då
handlade det om procent av svensk allmänproduktion.
Då fick man leta upp vad det betydde, och det var
ganska komplicerat att få fram.
Man får inte dribbla med statistik. Därför tog jag
upp denna sak med kulturministern i en frågestund
för ett par veckor sedan, men hon hänvisade till
Granskningsnämnden. Därför har jag skrivit till
nämnden och bett nämnden att reda ut situationen.
Det är bra att antalet timmar med textade program
ökar, men vi måste kunna få tabeller som visar en
överensstämmelse med tillståndsvillkoren. Det är
oerhört viktigt att hörselskadade och andra funktions-
hindrade ska kunna se TV tillsammans med övriga
familjen. Det är självklart att man måste räkna med
den utökning som SVT gör i sina sändningar. Till-
ståndsvillkoret måste hela tiden finnas med när nya
kanaler och tider tas i anspråk.
Vi tar i vårt yttrande också upp problemet med
störande bakgrundsljud, som ibland medför att hör-
selskadade varken kan höra på radio eller höra kom-
mentarer i TV.
Herr talman! En tredje stor fråga beträffande radio
och TV handlar om den digitala utvecklingen, men
det är ett område som vi återkommer till eftersom vi
har fått två propositioner i ämnet. Vi står givetvis
bakom vår reservation i betänkandet, men vi avstår
från både debatt och yrkande i det avseendet nu.
Slutligen har vi en markering angående Vålds-
skildringsrådet. Regeringen har lovat att en översyn
ska komma till stånd. Det har man gjort två gånger.
Därför känns det angeläget att riksdagen skulle kunna
uttala att översynen ska komma i gång, men majori-
teten tyckte inte att det var nödvändigt. Jag inte bara
hoppas utan utgår från, förutsätter, använd vilka ord
ni vill, att vi inte ska behöva diskutera det här i höst
igen utan att översynen verkligen kommer i gång.
Löften är till för att hållas, även om regeringen för
närvarande visar att det inte alltid är så nödvändigt!
Fru talman! För att snabba upp voteringen yrkar
jag bifall bara till reservation 3, men jag sympatiserar
naturligtvis mycket starkt med övriga folkpartireser-
vationer.
Anf. 115 Kent Olsson (M)
Fru talman! Den här debatten handlar om radio
och TV. Man kan säga att det känns lite underligt att
debattera ett motionsbetänkande när vi just i dagarna
har fått två propositioner som vi inte ska debattera i
dag, nämligen propositionen om digital-TV och pro-
positionen om kapitaltillskott till Teracom. Det må
vara mig förlåtet att jag senare ändå återkommer till
dem.
Vi har tre reservationer i detta motionsbetänkan-
de. Jag står givetvis bakom alla tre, men jag nöjer mig
för att vinna tid med att yrka bifall till vår reservation
nr 1.
I våra reservationer tar vi upp mål för mediepoli-
tiken och dessutom public service-verksamheten.
Jag kan säga, även om Lars Wegendal sade att
man i vanlig ordning avstyrker de moderata reserva-
tionerna på det här området, att jag inte är direkt
hoppfull om att kammaren denna gång ska bifalla
reservationerna. Men som moderat vet jag att när vi
predikar med idog envishet brukar det så småningom
bli resultat. Därför ska jag ändå för majoriteten ta
fram en del av de saker som de kan fundera på inför
den framtida uppgörelsen om mediepolitiken, så att
de kanske kan ta till sig en del av det jag säger nu.
Vi tycker att staten ska ha tre huvuduppgifter på
medieområdet. Det är att skapa regelverk och tydliga
spelregler. Det är att garantera tillgången till kvali-
tetsprogram, det så kallade public service-uppdraget,
så att man därmed i public service får tillgång till de
program som man kanske inte alltid har nu. Det är
också att hantera de statliga radio- och TV-bolagen,
Sveriges Radio, SVT, UR och Teracom.
Målet för mediepolitiken ska vara att säkerställa
yttrandefrihet och upphovsrätt samt mediernas obero-
ende och tillgänglighet.
Vi tycker inte heller att man genom skattemedel
ska uttaxera medel som motverkar konkurrens och
mångfald.
Staten ska inte utöva sin makt så att den styr och
dominerar medieutbudet.
Medierna ska stå oberoende från stat och kom-
mun.
Vi tycker också att medierna ska ha rätt att söka
sin finansiering genom reklam eller avgifter från
publiken.
Begränsningar av mediernas ägandeförhållanden
ska inte förekomma.
Det är för oss ganska självklara och, tycker vi,
ganska naturliga utgångspunkter för en bra mediepo-
litik. Tyvärr har vi inte fått med oss majoriteten på
detta, men vi fortsätter, som sagt var, att envetet pre-
dika detta. Så småningom lär man väl komma med
och ta någonting av detta.
I den nya mediebransch som vi har där man, som
utskottets ordförande tidigare sade, snart kan se på
TV i en vanlig dator om man har TV-kort, Internet
och webb-TV eller via bredband, finns det knappast
längre något motiv för att ha en TV-avgift. Vi tycker
att avgiftsfinansieringen bör avskaffas och public
service-verksamheten finansieras genom skattemedel.
Det är för oss en utgångspunkt i det betänkande som
vi nu behandlar.
Så vill jag säga några ord om digital-TV. När vi
nu talar om nya medier kan den frågan inte uteslutas.
Vi tycker att den låsning som vi har fått vid marksänd
digital-TV enbart kan beskrivas med ett ord på sex
bokstäver, det vill säga fiasko.
Den här låsningen vid marksänd digital-TV fördy-
rar marknaden, leder till dubbla sändningskostnader
och har inneburit att vi har fått betala oerhört mycket
pengar och får oerhört lite. Man kan konstatera att det
tyvärr inte har givit någonting vare sig för konsu-
menterna eller för den breda allmänheten, utan enbart
har blivit en oerhört dyr satsning. Det har nu sålts ca
140 000 boxar, och vi ligger uppe på miljardkostna-
der för detta. Det går, som sagt var, inte att beskriva
det annat än som en stor katastrof.
Här är det viktigt att man från regeringen sida ser
över detta och inte enbart försöker försvara ministern
genom att lägga mer och mer pengar på något som
har en uråldrig teknik, som är alldeles för dyrt och
som man kan se på betydligt billigare sätt.
Slutligen, fru talman, skulle jag vilja ta upp nå-
gonting om det som står i betänkandet om nordiskt
TV-samarbete. Det är en folkpartimotion - men kan
vara bra ändå - och jag vill ansluta mig till vad som
tas upp i den. Det är viktigt att vi får möjlighet att se
nordiska TV-kanaler i svensk TV.
När man befinner sig i Köpenhamn, i Oslo och i
Helsingfors kan man titta på svensk TV i respektive
länder. Som medlem i Nordiska rådet tycker jag att
det är en viktig fråga att driva detta.
Det talas också om en utredning som är tillsatt och
att den ska vara klar den 30 juni i år. Men det är vik-
tigt att vi när utredningen lägger sitt förslag kommer
fram till att man gör någonting efter detta. Jag tycker
att det är oerhört viktigt, både för de nordiska med-
borgare som bor i Sverige och för andra, att vi här i
Sverige kan ha samma villkor när det gäller TV som
man har i andra länder.
Med det, fru talman, yrkar jag ytterligare en gång
bifall till vår första reservation.
Anf. 116 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Vi är ju eniga med er i Moderaterna,
och ni med oss, om att TV-avgiften ska bort. Men jag
är lite överraskad över alternativet, att det ska finan-
sieras med skattemedel. Det innebär ju att staten har
en möjlighet att styra över det här som åtminstone vi
inte tycker att den över huvud taget ska ha. Jag skulle
vilja höra en kommentar till det.
Beträffande de nordiska TV-sändningarna vill jag
säga att det här har dragit ut väldigt på tiden. Så länge
det har funnits TV i de nordiska länderna tror jag att
man har diskuterat att försöka få till stånd att vi ska
kunna se varandras program, bortsett från dem som
bor i gränsland. Jag hoppas nu, med de företrädare
som finns inom Nordiska rådet, att det här ska kom-
ma till ett bra slut, det vill säga att vi ska kunna se
varandras public service-kanaler.
Anf. 117 Kent Olsson (M)
Fru talman! Den sista delen behöver vi kanske
inte diskutera så mycket, eftersom vi är överens i
fråga om vikten av att kunna se nordisk TV.
Dock vill jag säga en liten sak. Tyvärr är det inte
parlamentarikerna som bestämmer, utan det är rege-
ringarna. Och regeringar följer inte alltid parlamenta-
rikernas rekommendationer. Men med tanke på att
både utskottets ordförande och jag nu framför detta
här i kammaren hoppas jag att regeringarna kommer
att följa de rekommendationer som vi från denna
talarstol tycker att de ska följa.
Så går jag över till public service. Ja, det finns ett
par olika sätt att betala. Det ena är att uttaxera medel.
Det andra är att finansiera genom privata medel eller
stiftelsemedel. Det tredje är att betala det genom
skattemedel.
Jag tycker att public service-verksamheten bör
kunna vara en sådan verksamhet som betalas via
statliga medel, för public service är så viktigt. Public
service, som vi har till olika TV-program och olika
saker som vi absolut måste få fram, ska bedrivas i en
kanal utan andra intressen. Därmed ska detta kunna
betalas via de offentliga delarna.
Jag är medveten om att det också kan finnas andra
vägar. Jag tror inte att det blir några större problem
för oss och Folkpartiet att i en framtid utreda detta,
men för mig är det viktigt att det här inte ska betalas
via licenspengar. Pengarna ska komma så att man har
en oberoende kanal som sänder public service-
program. Man ska veta att detta är en kanal där det
inte finns några intressepengar, utan det är helt statli-
ga pengar. Det trodde jag också att Lennart Kollmats
skulle tycka var bra.
Anf. 118 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! När det gäller att det är helt statliga
pengar har jag ändå en viss oro i fråga om de risker
som finns. Jag trodde att spåren förskräckte med de
regeringskonstellationer som har varit som genom
årtionden har försökt stoppa fri etablering av TV,
försökt stoppa reklammöjligheter i TV och nu med
emfas driver hur distribution av TV ska gå till. Jag
trodde att detta förskräckte Moderaterna. Det för-
skräcker liberaler.
Anf. 119 Kent Olsson (M)
Fru talman! Visst förskräcker det som Lennart
Kollmats räknar upp. Genom att läsa våra reservatio-
ner vet jag vad vi tycker i den här frågan. Är det någ-
ra som på ett tydligt sätt gör klart detta så är det väl vi
i våra reservationer där vi verkligen talar om hur vi
vill ha en fri radio och TV. Men - och det är väsent-
ligt - vi vill också ha en public service-verksamhet
som står helt fri. Det är viktigt. Står public service-
verksamheten helt fri tycker vi att den lilla delen ska
kunna betalas via skattemedel.
Både Lennart Kollmats och jag tycker faktiskt att
en viss del av kulturen ska betalas via statliga pengar,
även om vi inte alltid tycker att den regering som
sköter de här statliga pengarna sköter det på det bästa
sättet. Och vi framför våra åsikter om hur radio och
TV ska vara, hur fritt det ska vara. Likväl tycker vi att
det är viktigt att vi har någon helt oberoende som står
för public service-verksamheten. Men vi ska säkert
kunna komma överens om detta om vi år 2006 bildar
en borgerlig regering. Det viktiga tycker jag är att vi
har en fri radio och TV som är uppbyggd på ett helt
annat sätt än nu.
Anf. 120 Dan Kihlström (Kd)
Fru talman! Debatten om radio och TV är viktig,
och vi i riksdagen har ett särskilt ansvar för public
service-kanalerna. Av erfarenhet vet jag att frågor
omkring radio och TV engagerar ledamöterna i kul-
turutskottet, som redan är sagt här. Därför har vi, tror
jag i alla fall, ett årligen återkommande betänkande i
det här ämnet. Vi kristdemokrater står bakom fem
reservationer i det här betänkandet, men jag begränsar
mig till att yrka bifall till reservation nr 12.
Fru talman! I en demokrati har den fria åsiktsbild-
ningen en avgörande betydelse. Den politiska kom-
munikationen och åsiktsbildningen kan ske på olika
sätt, till exempel genom personliga samtal och genom
organisationer och föreningsliv. Det är dock genom
medierna som skilda åsikter och opinioner når den
stora allmänheten. Det övergripande målet för stats-
makternas agerande gentemot medierna måste vara
att demokratin stärks och fördjupas. Tillsammans kan
medierna genom debatt, nyhetsförmedling och annan
information ge underlag för medborgarnas fria och
självständiga ställningstaganden. I det här samman-
hanget är det viktigt att ta särskild hänsyn till radions
respektive televisionens särskilda genomslagskraft.
Vi kristdemokrater anser att public service, radio
och TV i allmänhetens tjänst, som vi säger på svens-
ka, inte bara har haft utan också inför framtiden har
en mycket viktig uppgift att fylla. I ett demokratiskt
samhälle måste det fria ordet värnas och vårdas. Fler
än en röst måste få höras, och respekten för allas rätt
att uttrycka sina åsikter måste upprätthållas. I den
stora förändringsprocess som pågår inom medieom-
rådet är det också viktigt att det finns kanaler med ett
brett utbud av kvalitetsprogram inom alla genrer,
inklusive underhållning, ett utbud som även språkliga
och etniska minoriteter och funktionshindrade har
möjlighet att ta del av och som människor oavsett var
de bor i landet kan identifiera sig med. Public service
ska vara en garant för allt detta. Om det ska vara
möjligt krävs att bolagen ligger långt framme också
när det gäller den digitala tekniken, så att sändningar
av hög teknisk kvalitet kan garanteras till alla hushåll,
och det krävs att organisationen är decentraliserad
och utformad på ett sådant sätt att programverksam-
het och produktion finns i hela vårt avlånga land.
Fru talman! Vi kristdemokrater har även detta
riksdagsår motionerat om att en ny public service-
utredning ska tillsättas för att lägga upp de långsiktiga
riktlinjerna för svensk public service. Jag har avstått
från att reservera mig av den anledningen att jag vet
att arbetet med direktiven till en sådan utredning
pågår. Precis som det uttalas i betänkandet är det
mycket angeläget att utredningsarbetet kan påbörjas
snart - jag skulle vilja säga omgående. Det är angelä-
get med tanke på att den nuvarande tillståndsperioden
för programföretagen upphör vid utgången av år 2005
och att riksdagen ska fatta beslut i ärendet i god tid
innan det nya tillståndet.
Majoriteten tycker att vi lägger oss i sådant som är
reglerat i nuvarande tillstånd, och därför borde vi inte
komma med diverse förslag och synpunkter. Eventu-
ella förslag ska samlas till nästa tillståndsperiod, och
eventuella synpunkter om att tillståndet inte följs ska
anmälas till Granskningsnämnden, som vi hörde här i
inledningen. Jag kan till viss del hålla med om detta,
men samtidigt är det viktigt att vi engagerar oss och
diskuterar radio och TV även under tillståndsperio-
den, inte bara inför ett nytt sändningstillstånd. Jag vill
påminna om att när vi diskuterade nu gällande till-
stånd så uttalade alla - och då menar jag både bered-
ningsgruppen och ledningen för till exempel public
service-bolagen - att vi riksdagsledamöter skulle
intressera oss för public service-bolagen och kontinu-
erligt följa deras verksamhet. Ett sätt är just åter-
kommande riksdagsdebatter.
Fru talman! Jag vill kort nämna något om några
av de kristdemokratiska reservationerna. En av våra
reservationer berör ljudsignal före program i Sveriges
Television med våldsinslag. Det kan tyckas lite petigt
att ha synpunkter på en sådan sak, men jag tycker att
vi kristdemokrater faktiskt har en poäng, särskilt med
tanke på televisionens särskilda genomslagskraft, som
jag talade om här, och med tanke på att vi vill sätta
barnens situation i centrum.
Jag vill först säga att när det gäller antalet våldsin-
slag i TV-sändningar står public service-kanalerna i
en klass för sig. Jämförelser visar att det förekommer
betydligt mindre våldsinslag i Sveriges Television än
i övriga kanaler. Nu har vi ett särskilt ansvar för pub-
lic service varför det är befogat att ha särskilda krav
på just dem. Sveriges Television har också, tycker
jag, en bra policy på området. Nu är det dock så att
det visas allt grövre våldsskildringar i andra kanaler,
och risken finns att tröskeln för vad som kan anses
vara motiverat våld hela tiden sänks, även inom Sve-
riges Television.
Vi vuxna har ett stort ansvar när det gäller att sov-
ra i TV-utbudet, särskilt ihop med våra barn. Ett antal
beslut har därför fattats för att underlätta för oss att ta
vårt ansvar. Radio- och TV-lagen säger att det i ljud
ska förvarnas om det är program som innehåller våld.
Sveriges Television har valt att göra detta i tal vid
påannonsering av programmet.
En ljudsignal skulle vara betydligt effektivare. En
talad varning förutsätter att man sitter framför TV:n
tillsammans med barnen. Så är det ju inte. En ljudsig-
nal kan däremot dra uppmärksamheten till sig även
om föräldern inte befinner sig alldeles i närheten. Vi
föreslår därför en ändring av radio- och TV-lagen på
denna punkt för just barnens skull.
En annan reservation handlar om en översyn av
Våldsskildringsrådet. Detta tror jag att vi kristdemo-
krater har tagit upp åtminstone de senaste fyra åren,
men ingenting händer. Detta viktiga råd har ett antal
uppgifter som har legat kvar alltsedan det bildades
1990. På eget initiativ har rådet utarbetat en rapport
om sin verksamhet, och denna rapport överlämnades i
december 1998 till kulturministern. I rapporten begär
rådet självt att en översyn av rådets uppdrag ska göras
samt en översyn av rådets sammansättning. I budget-
propositionen för 2002 lovade regeringen att göra
denna efterfrågade översyn. Ingenting hände.
I budgetpropositionen för 2003 utlovades återigen
en översyn. Nu anser jag att majoriteten är skyldig
både Våldsskildringsrådet och oss reservanter ett
rimligt svar varför inget har hänt. Mediesituationen
har sedan 1990 drastiskt förändrats, och därför anser
vi att det är angeläget att regeringen äntligen gör
något åt rådets begäran. Det finns därför mycket
starka skäl för riksdagen att göra ett uttalande om att
översynen omedelbart ska komma till stånd.
Anf. 121 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! I går kväll satt jag och jobbade på
mitt arbetsrum och tittade ut genom fönstret, och då
såg jag att det snöade. Samtidigt var TV:n på, men
utan ljud eftersom jag skulle koncentrera mig på att
förbereda mig inför dagens debatt. Det blev väder-
rapport, och jag blev intresserad av att se om snöan-
det skulle fortsätta. Det kunde jag se eftersom väder-
kartan talade sitt tydliga språk. Men efter ett tag bör-
jade meteorologen att vifta med armen, upp och ned
längs kartan. Vad var det? Jag förstod ingenting.
Genast flög tankarna till de drygt 500 000 medbor-
garna i landet som är hörselskadade. Det är så de ser
svenskspråkiga TV-program.
Jag fortsatte att låta ljudet vara avslaget och för-
sökte att lista ut vad nyhetsprogrammet handlade om.
Det mesta fick jag gissa mig till. Inte förrän man
intervjuade irakier om kriget kunde jag förstå, för då
fanns det en textremsa. Nu valde jag själv att inte
höra vad som sades och kunde sätta på ljudet när jag
ville. Men hur känns det för alla hörselskadade som
inte har den möjligheten? De kan inte diskutera i dag
det som sändes på TV i går. De har bara bilderna på
näthinnan men inga ord att komplettera dem med.
Hur känns det att bli diskriminerad och ställd utanför?
Okej, jag vet att väldigt många svenskspråkiga
program sänds i repris en annan dag. Men jag skulle
verkligen inte känna mig tillfreds med att inte kunna
diskutera ett program förrän några dagar efter det att
det ordinarie programmet har sänts, när den textade
reprisen har visats.
Vi har diskuterat detta tidigare i denna kammare.
Vi kom fram till att SVT innan avtalstidens slut ska
texta minst 50 % av svenskspråkiga förstagångssänd-
ningar, precis som vår ordförande talade om i sitt
inledningsanförande. Hur ser det då ut? Jo, 2001
textades 24,5 % av programmen. 2002 textades 43 %.
Wow, vilket lyft! Men säg den glädje som varar be-
ständigt. När SVT säger att man textar 43 % exklude-
rar man morgonsändningarna och SVT 24.
Majoritetspartierna säger att vi inte ska gå in un-
der den tid som sändningstillståndet löper och kräva
att det ska bli bättre. Till en del kan jag förstå det
resonemanget, men jag kan inte ställa upp på det. Vi i
Centerpartiet anser att man bör följa upp det som
händer under avtalsperioden och göra Gransknings-
nämnden uppmärksam på problemen. Det gäller att
öka successivt och att räkna in alla program när man
redovisar hur många program som textas.
Det finns länder som klarar detta betydligt bättre.
BBC, till exempel, textade redan för ett par år sedan
65 % av det totala utbudet, och då kan man väl kon-
statera att BBC säkerligen har betydligt fler program
att texta än vad vi har i Sverige. I USA ska alla TV-
inslag vara textade senast 2006.
Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 5 un-
der punkt 6.
Fru talman! Det finns även andra saker som vi vill
förbättra för att göra public service-programmen
bättre tillgängliga för hörselskadade. Det är inte
ovanligt att SVT och Sveriges Radio lägger på bak-
grundsljud för att förstärka handlingen i programmen.
Ibland kan det finns skäl för det, men alltför ofta gör
man det för att skapa mer effekter och göra det hela
lite mer konstnärligt utformat.
Vi i Centerpartiet är beredda att fortsätta att tjata
om vikten av att visa hänsyn mot alla människor så
att även de hörselskadade kan känna att de har hög
prioritet när program sänds i SVT och Sveriges Ra-
dio. Förhoppningsvis är detta ett problem som löser
sig av sig självt när de digitala sändningarna är ge-
nomförda, men det dröjer många år till dess, inte
minst när det gäller Sveriges Radio. En del hörsel-
skadade kan ju faktiskt lyssna till radio, men bak-
grundsljuden gör det svårt. Det är ungefär som i den
här kammaren när vi surrar och talmannen ska försö-
ka att göra sig hörd. Då är det inte speciellt lätt att
höra vad talmannen säger.
Vi tänker också fortsätta att tjata om uppläsning
av textremsa för de synskadade. I SVT:s sändnings-
tillstånd står det: Målet under tillståndsperioden är att
uppläst textremsa ska kunna erbjudas. Centerpartiet
vill mer än erbjuda, vi vill säkerställa en uppläsning
av textremsan.
Fru talman! Det finns oändligt mycket mer som
kan diskuteras när det gäller radio- och TV-
sändningar, men eftersom det kommer många fler
tillfällen senare i vår när det blir dags att diskutera
digital-TV och Teracom avstår jag från att ta upp
sådana frågor i dag.
Flera här har pratat om Våldsskildringsrådet. Vi
stöder den motionen, även om vi inte yrkar bifall till
den i dag. Det sägs att man ska modernisera Vålds-
skildringsrådets uppgifter och att man ska få en större
roll när digital-TV kommer. Men nu gäller det att se
till att det händer någonting med Våldsskildringsrå-
det. För hur blir det när vi får digital-TV? Då blir det
väldigt svårt att stoppa våldsprogram, och där kan
Våldsskildringsrådet ha en stor uppgift när det gäller
hur man ska åtgärda det hela.
Vi har ytterligare en reservation som vi yrkar bi-
fall till, nämligen reservation nr 10 under punkt 12,
men den motionen kommer Lars-Ivar Ericson att tala
om senare.
Anf. 122 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag tycker att det är intressant att dis-
kutera mediefrågorna. Det är viktigt att vi gör det
återkommande, inte bara när vi ska fatta beslut om
nytt sändningstillstånd. Sedan är jag av den uppfatt-
ningen att vi ska vara mycket försiktiga med att lägga
oss i detaljer under sändningstillståndets gång. Men
det är viktigt att vi i den här kammaren har återkom-
mande debatter om mediepolitiken.
För oss socialdemokrater är grunden för ett väl
fungerande demokratiskt mediesamhälle en väl ut-
vecklad public service. Genom public service kan vi
garantera mångfald och kvalitet.
Vi lever med en i många delar konkurrensutsatt
mediemarknad. Då är det viktigt att värna om en
public service som står för en geografisk spridning,
mångfald, redaktionellt oberoende och som har mino-
ritetsansvar.
För mig är public service inte ett begrepp som
man kan sätta på enskilda program, utan för mig är
det en kombination av bredd och djup. Det är viktigt
att public service speglar samhällets alla yttringar
såsom till exempel kultur, politik, sport och under-
hållning. Jag är övertygad om att det är just denna
bredd och detta djup som ger vår public service dess
styrka och den medborgerliga förankring som man i
dag har.
Public service regleras genom ett sändningstill-
stånd som meddelades här i riksdagen 2001. Det
nuvarande tillståndet gäller till utgången av 2005.
Som jag sade inledningsvis tycker jag att det är vik-
tigt att vi inte går in och ändrar gällande tillstånd
under denna period. Däremot bör vi ha en levande
debatt om det. Vi kan ha synpunkter på än det ena
och än det andra, men det är min övertygelse att ska
vi värna en oberoende public service måste vi låta
arbetet löpa under tillståndsperioden.
Eftersom detta är ett motionsbetänkande vill jag
kommentera några av reservationerna. I Moderaternas
första reservation vill man lägga grunden till en ny
mediepolitik. Även om man kan vara överens om
delar - som att säkerställa yttrandefriheten och medi-
ernas oberoende - är det ändå en mycket stor skillnad
på den mediepolitik som vi socialdemokrater vill
värna om och den som Moderaterna framför.
Något jag vänder mig mot är synen på vad som är
public service. I Moderaternas mediepolitik är det en
form av program och inte, som jag ser det, bredden
och djupet - helheten. För mig är public service ett
sätt att garantera en mångfald, men jag är övertygad
om att det med den moderata definitionen av public
service lär bli tvärtom. Kent Olsson säger att det är
just att man kan sätta en etikett på ett program. Då
måste jag fråga: Vad är då public service - är det
Björnes magasin? Är det Mat med Tina Nordström?
Är det Antikrundan? Det är väldigt lätt att säga att det
ska handla om kvalitetsprogram, men vad är det i så
fall som är public service enligt Moderaterna?
I två reservationer, en från Moderaterna och en
från Folkpartiet, tas frågan om finansieringsformen
för public service upp. Bägge menar att dagens sys-
tem med TV-licens är föråldrat och bör förändras.
Från Folkpartiet förs ett förslag om fem fonder fram,
och från Moderaterna föreslår man finansiering ge-
nom statsbudgeten. För mig är det viktigt att public
service finansiering ligger på en armslängds avstånd
från det årliga budgetarbete som vi här i riksdagen
har. Jag är orolig att en sådan konstruktion inte leder
till det oberoende som jag anser att public service ska
ha.
I den proposition som ligger till grund för gällan-
de sändningstillstånd var vi överens om att en parla-
mentarisk public service-utredning skulle tillsättas.
Jag vet att den är på gång, och jag utgår från att den
framtida finansieringen kommer att diskuteras där.
Fru talman! I ett antal reservationer lyfts frågor
fram som rör det gällande sändningstillståndet. Som
jag sade inledningsvis tycker jag att det är positivt att
vi har en ständig diskussion om public service, dess
uppdrag, dess arbete och dess roll. Men det är lika
viktigt att vi har respekt för den arbetsfördelning som
vi har bestämt att vi ska ha. I den arbetsfördelningen
gäller att det är vi i riksdagen som beslutar om sänd-
ningstillståndet och vilken period det ska gälla under.
Under den tiden är det Granskningsnämnden som
avgör om bolagen följer gällande tillstånd eller inte.
Jag vill absolut inte att vi ska gå in och agera domare
under tillståndsperioden. Jag väljer därför att se mo-
tionerna och reservationerna som inlägg inför det
kommande arbetet med utredningen och det nya
sändningstillståndet.
När det gäller textning av program i SVT står det
ganska tydligt i gällande sändningstillstånd att minst
50 % av sändningstiden för förstagångssändningar
med svenskt ursprung bör vara textad vid utgången av
tillståndsperioden. Detta var en skärpning i förhållan-
de till tidigare tillstånd, och vi var alla överens om att
det är mycket bra att vi gjorde den skärpningen. Jag
utgår från att man i den utredning som nu ska tillsät-
tas kommer att analysera hur bolaget har efterlevt
detta krav och också titta på om det finns skäl för en
ytterligare specificering eller ytterligare krav. För det
är viktigt att alla får ta del av SVT:s program. Det
gäller naturligtvis också dem med olika typer av
funktionshinder.
Jag tycker att public service har ett särskilt ansvar
att vara föredöme på detta område. Jag vet att flera i
utskottet har reagerat på hur SVT väljer att redovisa
hur stor del av programmen som är textade. Det kan
jag väl också ha mina synpunkter på. Men jag vill
säga att jag tycker att det är viktigt att det inte är vi i
riksdagen som beslutar om exakt hur SVT vill göra
sina beräkningar eller hur man väljer att redovisa.
Men jag utgår från att när man i den utredning som
ska tillsättas utvärderar tillståndet plockar fram rätt
siffror. Och jag utgår från att public service-bolagen
också lyssnar på den här debatten och att SVT i
framtiden kanske ser till att redovisad statistik är i
förhållande till de krav och villkor som finns i gällan-
de sändningstillstånd.
När det gäller uppläsning av textremsa sade riks-
dagen att det skulle vara ett mål under tillståndsperio-
den. Vi får se hur detta mål uppfylls när vi utvärderar
tillståndet.
Avslutningsvis vill jag bara nämna översynen av
Våldsskildringsrådet, som kommenteras i reservation
12. Rådet har självt önskat en översyn av rådets
sammansättning och dess uppgifter. Jag kan bara
informera kammaren om att regeringen enligt de
uppgifter jag har inom den närmaste tiden kommer att
ge rådet ändrade arbetsuppgifter.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till för-
slagen i betänkandet i dess helhet.
Anf. 123 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Annika Nilsson sade inledningsvis att
vi bör undvika att lägga oss i innan sändningsperio-
den har gått ut. Men om vi inte lägger oss i under den
perioden, vad händer då? Då är det ju stor risk att
SVT tror att vi är nöjda.
Jämför med de hemdatorer som vi fick i höstas,
som har vållat så oerhört många problem. Om vi
skulle ha suttit hemma och väntat och tänkt att det
löser sig och att de kommer att fixa problemen själva,
vad hade hänt då? Nu höll HP Service på att bli van-
sinniga på oss och tyckte att vi inte skulle ringa mer.
Men tack vare att vi har klagat har de fixat till det
mesta. Därför finns det all anledning att vi också
under perioden påpekar att vi inte är nöjda.
När vi dessutom ser att de publicerar missvisande
siffror ger det signaler om att man vill slippa från
målet om minst 50 %. Om de inte har levt upp till
målet om 50 %, och om vi bara stillatigande väntar -
vad gör regeringen då? Om vi inte bryr oss om hur
SVT redovisar blir allting väldigt konstigt. Vi måste
ha ett krav på att de gör det på ett sätt som verkligen
talar om alla sändningar.
Man brukar visserligen säga att man kan läsa sta-
tistik precis som man vill, men den måste vara tro-
värdig så att vi kan se att de skärper sig och att det
kommer att vara minst 50 %, som vi har sagt.
Anf. 124 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag har aldrig sagt att jag tycker att vi
inte ska debattera de här frågorna. Jag tycker att det är
väldigt positivt att vi gör det, och jag tycker också att
det är oerhört positivt att vi går in och tittar och är
aktiva när det handlar om hur public service-bolagen
väljer att arbeta. Men jag tycker inte att vi ska gå in
som några domare under tillståndsperiodens gång.
Där är skillnaden.
Tycker Birgitta Sellén att vi om det i tillståndet
står att man vid tillståndsperiodens slut ska ha textat
50 % ska gå in och göra ändringar i tillståndet under
tillståndsperiodens gång eller gå in och säga att de
inte gör det de ska? Då borde vi i tillståndet ha ut-
tryckt oss annorlunda.
Jag tycker inte att jag är tillfredsställd med de siff-
ror och den statistik som SVT har valt att redovisa,
och det sade jag tydligt. Jag utgår från att SVT i fort-
sättningen ser till att plocka fram statistik i förhållan-
de till de krav och de villkor som finns i tillståndet.
Det är naturligtvis det som är det intressanta. Men jag
vill inte agera domare under tillståndsperiodens gång.
Där finns skillnaden mellan mig och Birgitta Sellén.
Anf. 125 Birgitta Sellén (C)
Fru talman! Vi får alltså gärna debattera, men inte
lägga oss i. Men om vi inte har olika uppfattningar
finns det ju inget att debattera. I mitt fall lägger jag
mig i för att jag tycker att det är viktigt att man når
upp till målet. Jag har med det inte sagt att vi ska vara
domare. Nej, det har jag inte sagt. Men jag tycker att
vi ska vara lagledare som leder framåt och påpekar
hur det ska göras för att det ska bli bäst för alla. Jag
har i mitt anförande inte sagt att vi ska ändra under
tillståndsperiodens gång. Det ska vara en kontroll av
att man når målet. Det är ungefär som i skolan. Det
gäller att nå målet och känna att när man är framme
vid nionde klass i grundskolan har man nått målet.
Alltså: När SVT är framme vid slutet av perioden för
sändningstillståndet har man nått målet.
Anf. 126 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning än att
jag utgår från att SVT ser till att man har uppfyllt de
krav som står i sändningstillståndet när perioden är
slut. Men vi är inte där nu. Det är viktigt att säga. Vi
är i mitten av perioden.
Vi ska inte vara domare utan lagledare. Vi påpe-
kar i sändningstillståndet vilka krav vi ställer på pub-
lic service-bolagen. Och om public service-bolagen
inte väljer att följa tillståndet är det Gransknings-
nämnden som ska göra det.
Jag välkomnar och tycker att det är positivt med
den diskussion och den debatt som förs. Men för mig
är det en skillnad att gå in och påpeka i detalj när det
handlar om frågor som vi har bestämt ska tas upp vid
tillståndsperiodens slut. Det är faktiskt det som vi har
fattat beslut om här i riksdagen.
Anf. 127 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Jag delar Annika Nilssons formella
syn på inhoppen i det pågående avtalet. Det är därför
som vi har ett särskilt yttrande och inte en reserva-
tion. Jag har också gått till Granskningsnämnden med
denna numera berömda tab. 9 i public service-
rapporten för att få reda på hur det ser ut. När de
publiceras efter avtalstidens utgång är det ju för sent.
Då har vi redan skrivit ett nytt avtal. Det är därför
som det är bra att ligga lite före. De får skriva vilka
tabeller de vill i sig. Men det är väldigt bra att se till
att de överensstämmer med de tillstånd som finns i
sammanhanget.
Annika Nilssons uttalande om att man ska hålla
sig på armlängds avstånd när det gäller skattefinansi-
erad public service gladde mig. Det gläder mig att
hon också ser risker i fråga om oberoende med en
skattefinansiering. Det är möjligt att vi så småningom
kan träffas på den andra sidan.
När det gäller TV-licensen vet vi att det är ganska
många som inte betalar TV-avgiften. I public service-
rapporten framgår det att antalet licenser har ökat
med 3 % sedan 1990 och fram till 2002. Jag kontrol-
lerade hur mycket befolkningen har ökat. Den har
ökat med 4,2 %, och jag tror att antalet hushåll har
ökat ännu mer. Det innebär att det finns en hel del
som inte bryr sig om att betala TV-avgift.
Tycker inte Annika Nilsson, med den tekniska ut-
veckling som sker, att TV-licensen som den ser ut i
dag är gammalmodig?
Anf. 128 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag noterar naturligtvis att Folkpartiet
har valt att framföra detta i ett särskilt yttrande.
Personligen tycker jag att det ska bli väldigt in-
tressant att se vad Granskningsnämnden kommer
fram till. Naturligtvis är det viktigt vad det är man
väljer att redovisa och hur man väljer att redovisa det.
Jag skulle gissa att med tanke på de texter som vi har
skrivit i betänkandet och den debatt som vi har här i
dag kommer tabellerna att se något annorlunda ut i
nästa public service-rapport. Vem vet. Vi får se om
ett år.
Jag tycker egentligen att TV-licensen i sig är ett
smart sätt att hålla en armlängds avstånd från det
direkta politiska inflytandet och säkra public service-
bolagens oberoende. Bland de förslag, bland annat
från Folkpartiet, som jag har sett har jag inte attrahe-
rats av något av förslagen till finansiering.
Men nu ska vi tillsätta en utredning om public
service i framtiden. Där får vi lyfta fram olika alter-
nativ och diskutera igenom de förslag som kan kom-
ma när det handlar om den framtida finansieringen.
Men hittills kan jag inte säga att jag har sett något
alternativ som jag tycker är bättre än det licenssystem
som vi har i dag.
Anf. 129 Lennart Kollmats (Fp)
Fru talman! Jag rekommenderar Annika Nilsson
att läsa noggrant så löser det sig nog.
Det är väl ändå så att om Annika Nilsson vill följa
med i vad som händer regionalt i Skåne tar hon in
regionalradion på webben och lyssnar på vad som har
hänt i Helsingborg med omnejd. Det går alldeles
utmärkt i dag. Och om man kommer hem sent en
kväll går det också att se den senaste Rapportsänd-
ningen via webben. Då undrar jag: Hur ska man då ta
ut TV-avgiften eftersom man egentligen inte behöver
någon TV? Det som är så egendomligt i dag är att
man betalar licensen för apparatinnehavet, inte vad
man tittar på. Om jag struntar i att titta på SVT i TV-
apparaten får jag ändå betala. Men om jag tittar på
SVT via webben behöver jag inte betala. Det är detta
som är problematiken.
När det gäller inhoppen, SVT:s tabeller, textning
och liknande hade vi i stort sett samma texter i ut-
skottet i fjol, och tabellerna har ju inte blivit bättre i
år.
Anf. 130 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag tycker inte att det finns anledning
att nu diskutera framtida finansiering. Låt oss göra
det i den utredning som ska tillsättas och titta på olika
alternativ. Men jag står nog ändå fast vid att jag inte
tycker att jag har sett några enligt min uppfattning
bättre lösningar än det system som vi har i dag. Men
vi får väl se vad som händer i framtiden.
Anf. 131 Dan Kihlström (Kd)
Fru talman! Det är lite intressant att vi har en de-
batt om debatten, att det är en levande debatt om vad
som händer i public service-företagen.
En fundering som man kan ha är om Annika Nils-
son tror att våra debatter, våra reservationer och våra
särskilda yttranden möjligtvis kan ha något signalvär-
de för de inblandade, att de kanske läser och ser att vi
följer med i debatten och kanske på grund av det
också gör justeringar under tillståndsperioden.
Jag begärde egentligen replik med anledning av
Våldsskildringsrådet som vi tar upp gång på gång
med Socialdemokraterna. För oss kristdemokrater är
det väldigt viktigt att vi har våra barn i centrum. Det
talas ju på andra områden om hur viktigt det är att vi
har barnen i centrum och tänker på konsekvenserna
av de beslut som vi tar och hur de drabbar våra barn.
Vi vet också att våra barn och våra ungdomar är väl-
digt utsatta. Dessutom har, precis som jag sade i mitt
anförande, väldigt mycket hänt på medieområdet
sedan 1990 då detta råd bildades.
Medievåldet är väldigt brett. Det handlar om film,
video, data, TV-spel och även TV-program, till viss
del även i public service.
Min stora fråga är: Varför har ingenting hänt? Nu
säger Annika Nilsson att hon har fått ett budskap om
att det kommer att ske. Då är frågan: När? Det här
svaret har vi nämligen hört i fyra år.
Anf. 132 Annika Nilsson (S)
Fru talman! När det handlar om debatten om de-
batten och om man bryr sig om och lyssnar på debat-
ten tror jag att det är lika viktigt för oss som står här
att vi har debatten därför att vi får lyssna på varandras
argument, och det är väl därför som vi ägnar ett antal
dagar och timmar åt att stå i talarstolen här i kamma-
ren?
Jag utgår naturligtvis från att Sveriges Television
och de andra public service-bolagen lyssnar på den
här debatten eller läser protokollet från den och även
läser vad vi har skrivit i utskottets betänkande. Men
för mig är det en skillnad om man vill gå in och ändra
i gällande sändningstillstånd, om man vill att vi från
riksdagens sida ska gå in och direkt ha synpunkter.
Jag tycker att vi ska vara försiktiga med det.
När det gäller Våldskildringsrådet och varför re-
geringen inte gjort som man har sagt får Dan
Kihlström ställa frågan till regeringen. Det enda jag
kan säga är att det under de närmaste veckorna kom-
mer förslag om förändrade arbetsuppgifter. Det är det
besked som jag har fått och det besked som jag kan
ge Dan Kihlström.
Anf. 133 Dan Kihlström (Kd)
Fru talman! Det var intressant att höra att våra re-
servationer och yttranden i ärendet ändå har viss
nytta.
Jag återkommer till frågan om Våldsskildringsrå-
det. Under de senaste fyra åren har vi fått precis
samma svar. Någon gång har jag skickat med en
begäran om att föra frågan vidare till regeringen. Jag
vet ju att Annika Nilsson har viss kontakt med rege-
ringen på det här området.
Vi kristdemokrater har påmint om detta i fyra år,
så det har funnits gott om tid för regeringen att be-
handla den här viktiga frågan. Utgångspunkten är
faktiskt barnens situation. Det har skett otroligt
mycket på området sedan år 1990 då rådet bildades.
Redan år 1998 bad Våldsskildringsrådet självt om att
rådet skulle bli föremål för en översyn när det gäller
både direktiv och sammansättning men ingenting har
hänt.
Jag kan bara konstatera att regeringen inte tar de
här viktiga frågorna på allvar, för om regeringen hade
gjort det hade man nog prioriterat frågan om Vålds-
skildringsrådet och sett till att en ändring kom till
stånd.
Anf. 134 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag kan bara upprepa vad jag tidigare
sagt: Jag utgår från att regeringen under de närmaste
veckorna återkommer i frågan om Våldsskildringsrå-
dets arbetsuppgifter.
Anf. 135 Kent Olsson (M)
Fru talman! Jag ska börja med att svara på frågan:
Hur ser Moderaterna på public service-uppdraget? Jo,
vi säger att public service-uppdraget ska ge tillgång
till kvalitetsprogram. Vi säger också att public service
bör ses som ett komplement, inte som någonting
konkurrerande - som det ju är i dag.
Vidare anser vi att det som ska omfattas av public
service är omfattande kulturprogram, program för
minoriteter, nyhetsrapportering i den mån delar av
landet inte täcks in samt värnandet av svenska språ-
ket, som är en huvuduppgift. Kärnuppdraget bör även
omfatta speglingen av hela landet och dess kulturliv.
Kanske får man också kontinuerligt se över vad som
erbjuds på mediemarknaden. Detta tycker jag är en
klar definition.
Sedan är frågan, Annika Nilsson: Är Robinson ett
public service-program?
Och är det ett public service-uppdrag att Sveriges
Television betalar dyra pengar för att man ska få se
VM-kval i fotboll när det finns andra medier som
täcker in detta?
Tycker Annika Nilsson, apropå mångfald, att man
med tanke på de dyra pengar som vi i dag lägger på
licensavgifter till TV speglar public service-delen när
det finns andra kanaler? För vår del är det självklart
att public service ska spegla det som inte finns i andra
program. Det vore intressant att få svar i det avseen-
det.
Slutligen om detta med oberoende och det som
betalas med skattepengar. Det är intressant att höra att
Annika Nilsson är med och påverkar Operan. Efter-
som vi ger statliga pengar till Operan är vi därmed
med och påverkar. Det låg ju i den tidigare delen att
tar man ut det här via skattepengar har man inte det
oberoende som annars behövs. Men vi vet ju att Soci-
aldemokraterna är särskilt klåfingriga - mer klåfing-
riga än vi - när det gäller att ge förutsättningar för
olika delar där man ger pengar.
Anf. 136 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Det är precis det här - vilka program
som är public service och vilka som inte är det - som
skiljer Kent Olsson och mig åt. Jag anser att varken
Kent Olsson eller jag ska avgöra vilka program som
ska ha public service-stämpel på sig och vilka som
inte ska ha det. Jag tycker nämligen inte att det är en
sak för oss politiker att avgöra huruvida Antikrundan
är public service eller inte.
Det är upp till det public service-bolag vi har att
se till att det finns både bredd och djup och att de som
ett oberoende medieföretag gör den här avvägningen.
Däri ligger den stora skillnaden.
Jag anser inte att man - enligt Kent Olssons upp-
fattning - kan sätta en stämpel och säga: Det är public
service, och det är inte public service. Det är möjligt
att Kent Olsson kan sätta stämpel på Antikrundan och
Robinson. Men jag tycker inte att Kent Olsson ska
göra det, och inte heller jag ska göra det.
Anf. 137 Kent Olsson (M)
Fru talman! Det är intressant att höra att Robinson
är public service. Annika Nilsson vill dock inte sätta
någon stämpel på programmet, utan det är public
service. Dyra licenspengar som går ut till program är
public service trots att det är program som lika gärna
kan sändas av andra kanaler.
Dyra idrottsprogram via TV-kanalerna är public
service. I stället för att värna om det som i dag finns
och som vi säger att vi ska värna i public service och
saker som inga andra gör säger alltså Annika Nilsson:
Konkurrera väldigt mycket, och gör det dyrare och
dyrare genom att ha alltfler kanaler som kan konkur-
rera - detta i stället för att värna om de program som
inte finns i andra kanaler och som för oss självklart är
public service. Där har staten ett ansvar.
Staten har ett ansvar gentemot minoriteter och för
att vi får se kulturprogram i olika delar av landet
genom publice service-kanaler i TV. Det är för oss
viktiga delar i det hela. Där gör vi en avgränsning,
medan allting i Annika Nilssons må vara public ser-
vice. Men glöm inte att det faktiskt betalas genom en
avgift, medan andra kanaler inte betalas genom en
avgift. Man ska alltså konkurrera och använda dyra
licenspengar till detta i stället för att göra en avgräns-
ning.
Skillnaden mellan våra åsikter är helt uppenbar.
Såvitt jag förstår är Annika Nilsson inte helt säker på
vad public servcice är eftersom hon vill tillsätta en
public service-utredning. Men det är kanske ett litet
missförstånd.
Anf. 138 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Jag hoppas verkligen att en public
service-utredning inte exakt ska definiera vilka pro-
gram som är public service och vilka som inte är det.
Det är intressant att höra Kent Olsson säga att
public service-bolag inte ska göra det som andra
bolag kan göra därför att då konkurrerar man med det
som andra mediebolag kan göra och det då blir dyra-
re. Men Kent Olsson och Moderaterna menar väl
oftast att konkurrens innebär billigare program.
Återigen: Skillnaden mellan Kent Olsson och mig
är att Kent Olsson vill sätta en stämpel på vad som är
public service-program och vad som inte är det. För
mig är public service en kombination av bredd och
djup, att faktiskt syssla med både underhållning och
kulturprogram. Däri ligger den avgrundsdjupa skill-
naden mellan Kent Olssons syn på public service och
min syn på public service.
(forts. 13 §)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 16.57 på förslag av tredje
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då votering skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.
Anf. 139 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Idén om public service, en radio och
television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och
synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme-
dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av
de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan
kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild-
ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme-
rande program; de ska spegla såväl kvinnors som
mäns vardag; det ska finnas program med intresse för
alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt
vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam-
hälls- och kulturlivet i hela landet.
Public service ska också erbjuda program på in-
vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup-
per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta
programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på
för en ökad omfattning av teckentolkade och även
syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för-
utom synskadade även vara till hjälp för personer
med andra handikapp. I det sammanhanget kommer
digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även
Moderaterna borde se som någonting positivt och inte
som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i
utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad
gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt
förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen-
de är det granskningsnämndens uppgift att se till att
gällande villkor följs.
Public service-tanken är än viktigare i dag när så
många kommersiella kanaler på radio- och TV-
området tillkommit. Oberoendet och friheten från
ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva-
litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i
allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public
service blir någon maktens megafon. Det grundar sig
på systemet med fristående bolag som har ett ram-
avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet
krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men
de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens
fristående ställning är också att de inte reklamfinan-
sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför
ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla.
Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion även i
framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är
liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas
vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som
bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder
inte förknippade med demokrati. Men det Moderater-
na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av
Sveriges Television, typisk moderat politik.
Moderaterna menar att detta finansieringssystem
skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda
motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella
kanalernas utveckling jämte public service och se att
public service satsar på kvalitet därför att det är deras
uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de
kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä-
rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst
åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge-
nom att begränsa makten för de stora koncernerna
och fördela makten till många.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut-
skottets förslag i betänkandet i sin helhet.
Anf. 139 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Idén om public service, en radio och
television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och
synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme-
dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av
de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan
kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild-
ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme-
rande program; de ska spegla såväl kvinnors som
mäns vardag; det ska finnas program med intresse för
alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt
vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam-
hälls- och kulturlivet i hela landet.
Public service ska också erbjuda program på in-
vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup-
per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta
programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på
för en ökad omfattning av teckentolkade och även
syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för-
utom synskadade även vara till hjälp för personer
med andra handikapp. I det sammanhanget kommer
digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även
Moderaterna borde se som någonting positivt och inte
som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i
utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad
gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt
förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen-
de är det granskningsnämndens uppgift att se till att
gällande villkor följs.
Public service-tanken är än viktigare i dag när så
många kommersiella kanaler på radio- och TV-
området tillkommit. Oberoendet och friheten från
ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva-
litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i
allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public
service blir någon maktens megafon. Det grundar sig
på systemet med fristående bolag som har ett ram-
avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet
krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men
de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens
fristående ställning är också att de inte reklamfinan-
sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför
ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla.
Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion även i
framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är
liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas
vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som
bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder
inte förknippade med demokrati. Men det Moderater-
na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av
Sveriges Television, typisk moderat politik.
Moderaterna menar att detta finansieringssystem
skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda
motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella
kanalernas utveckling jämte public service och se att
public service satsar på kvalitet därför att det är deras
uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de
kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä-
rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst
åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge-
nom att begränsa makten för de stora koncernerna
och fördela makten till många.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut-
skottets förslag i betänkandet i sin helhet.
Anf. 139 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Idén om public service, en radio och
television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och
synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme-
dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av
de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan
kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild-
ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme-
rande program; de ska spegla såväl kvinnors som
mäns vardag; det ska finnas program med intresse för
alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt
vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam-
hälls- och kulturlivet i hela landet.
Public service ska också erbjuda program på in-
vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup-
per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta
programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på
för en ökad omfattning av teckentolkade och även
syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för-
utom synskadade även vara till hjälp för personer
med andra handikapp. I det sammanhanget kommer
digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även
Moderaterna borde se som någonting positivt och inte
som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i
utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad
gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt
förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen-
de är det granskningsnämndens uppgift att se till att
gällande villkor följs.
Public service-tanken är än viktigare i dag när så
många kommersiella kanaler på radio- och TV-
området tillkommit. Oberoendet och friheten från
ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva-
litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i
allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public
service blir någon maktens megafon. Det grundar sig
på systemet med fristående bolag som har ett ram-
avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet
krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men
de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens
fristående ställning är också att de inte reklamfinan-
sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför
ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla.
Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion även i
framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är
liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas
vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som
bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder
inte förknippade med demokrati. Men det Moderater-
na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av
Sveriges Television, typisk moderat politik.
Moderaterna menar att detta finansieringssystem
skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda
motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella
kanalernas utveckling jämte public service och se att
public service satsar på kvalitet därför att det är deras
uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de
kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä-
rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst
åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge-
nom att begränsa makten för de stora koncernerna
och fördela makten till många.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut-
skottets förslag i betänkandet i sin helhet.
Anf. 139 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Idén om public service, en radio och
television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och
synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme-
dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av
de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan
kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild-
ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme-
rande program; de ska spegla såväl kvinnors som
mäns vardag; det ska finnas program med intresse för
alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt
vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam-
hälls- och kulturlivet i hela landet.
Public service ska också erbjuda program på in-
vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup-
per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta
programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på
för en ökad omfattning av teckentolkade och även
syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för-
utom synskadade även vara till hjälp för personer
med andra handikapp. I det sammanhanget kommer
digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även
Moderaterna borde se som någonting positivt och inte
som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i
utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad
gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt
förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen-
de är det granskningsnämndens uppgift att se till att
gällande villkor följs.
Public service-tanken är än viktigare i dag när så
många kommersiella kanaler på radio- och TV-
området tillkommit. Oberoendet och friheten från
ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva-
litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i
allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public
service blir någon maktens megafon. Det grundar sig
på systemet med fristående bolag som har ett ram-
avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet
krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men
de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens
fristående ställning är också att de inte reklamfinan-
sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför
ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla.
Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion även i
framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är
liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas
vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som
bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder
inte förknippade med demokrati. Men det Moderater-
na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av
Sveriges Television, typisk moderat politik.
Moderaterna menar att detta finansieringssystem
skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda
motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella
kanalernas utveckling jämte public service och se att
public service satsar på kvalitet därför att det är deras
uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de
kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä-
rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst
åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge-
nom att begränsa makten för de stora koncernerna
och fördela makten till många.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut-
skottets förslag i betänkandet i sin helhet.
Anf. 139 Annika Nilsson (S)
Fru talman! Idén om public service, en radio och
television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och
synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme-
dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av
de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan
kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild-
ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme-
rande program; de ska spegla såväl kvinnors som
mäns vardag; det ska finnas program med intresse för
alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt
vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam-
hälls- och kulturlivet i hela landet.
Public service ska också erbjuda program på in-
vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup-
per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta
programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på
för en ökad omfattning av teckentolkade och även
syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för-
utom synskadade även vara till hjälp för personer
med andra handikapp. I det sammanhanget kommer
digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även
Moderaterna borde se som någonting positivt och inte
som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i
utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad
gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt
förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen-
de är det granskningsnämndens uppgift att se till att
gällande villkor följs.
Public service-tanken är än viktigare i dag när så
många kommersiella kanaler på radio- och TV-
området tillkommit. Oberoendet och friheten från
ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva-
litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i
allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public
service blir någon maktens megafon. Det grundar sig
på systemet med fristående bolag som har ett ram-
avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet
krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men
de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens
fristående ställning är också att de inte reklamfinan-
sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför
ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla.
Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion även i
framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är
liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas
vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som
bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder
inte förknippade med demokrati. Men det Moderater-
na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av
Sveriges Television, typisk moderat politik.
Moderaterna menar att detta finansieringssystem
skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda
motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella
kanalernas utveckling jämte public service och se att
public service satsar på kvalitet därför att det är deras
uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de
kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä-
rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst
åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge-
nom att begränsa makten för de stora koncernerna
och fördela makten till många.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut-
skottets förslag i betänkandet i sin helhet.
Anf. 139 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Idén om public service, en radio och
television i allmänhetens tjänst, bygger på mål och
synsätt för det gemensammas bästa. Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion är eterme-
dier som vi politiker har ett visst inflytande över. Av
de här bolagen kan vi kräva sådant som vi inte kan
kräva av kommersiella kanaler. Här finns folkbild-
ningsmålet; de ska ha en viss andel samhällsinforme-
rande program; de ska spegla såväl kvinnors som
mäns vardag; det ska finnas program med intresse för
alla grupper i samhället; programmen ska geografiskt
vara tillgängliga för alla och opartiskt spegla sam-
hälls- och kulturlivet i hela landet.
Public service ska också erbjuda program på in-
vandrar- och minoritetsspråken och serva olika grup-
per av funktionshindrade, exempelvis genom att texta
programmen. Vänsterpartiet vill här också driva på
för en ökad omfattning av teckentolkade och även
syntolkade TV-program. Uppläst textremsa kan för-
utom synskadade även vara till hjälp för personer
med andra handikapp. I det sammanhanget kommer
digitaliseringen att i hög grad underlätta, vilket även
Moderaterna borde se som någonting positivt och inte
som ett fiasko. Vi är dock eniga med majoriteten i
utskottet om att villkoren för sändningstillstånd vad
gäller programtextning ska diskuteras och eventuellt
förändras inför nästa sändningsperiod. Under pågåen-
de är det granskningsnämndens uppgift att se till att
gällande villkor följs.
Public service-tanken är än viktigare i dag när så
många kommersiella kanaler på radio- och TV-
området tillkommit. Oberoendet och friheten från
ekonomiska och politiska maktsfärer samt höga kva-
litetskrav kan endast garanteras av en radio och TV i
allmänhetens tjänst. Detta kan vi göra utan att public
service blir någon maktens megafon. Det grundar sig
på systemet med fristående bolag som har ett ram-
avtal med staten att jobba efter. Avtalet innehållet
krav av den typ som jag inledningsvis nämnde, men
de reglerar inte själva innehållet. Viktigt för bolagens
fristående ställning är också att de inte reklamfinan-
sieras utan står fria från marknadskrafterna. Därför
ska inte heller reklam få bli en finansieringskälla.
Vänsterpartiet anser därför att Sveriges Radio,
Sveriges Television och Utbildningsradion även i
framtiden bör finansieras med licensmedel. Jag är
liksom Lennart Kollmats förvånad över Moderaternas
vilja att återinföra stats-TV. Det är någonting som
bara finns i ett fåtal länder. Dessutom är dessa länder
inte förknippade med demokrati. Men det Moderater-
na egentligen vill är att underlätta utförsäljning av
Sveriges Television, typisk moderat politik.
Moderaterna menar att detta finansieringssystem
skulle hämma utvecklingen. Jag skulle vilja hävda
motsatsen. Vi kan i dag jämföra de kommersiella
kanalernas utveckling jämte public service och se att
public service satsar på kvalitet därför att det är deras
uppdrag och ansvar gentemot tittarna, medan de
kommersiella kanalernas ansvar är gentemot finansiä-
rerna. Mediepolitikens viktigaste uppgift är att ge röst
åt de annars maktlösa. Det gör man bland annat ge-
nom att begränsa makten för de stora koncernerna
och fördela makten till många.
Fru talman! Härmed yrkar jag bifall till kulturut-
skottets förslag i betänkandet i sin helhet.
Anf. 140 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Min allra första kontakt med TV var
VM-fotbollen 1958. En granne hade satt ut sin TV i
trädgården och tog entréavgift, och så fick vi se mat-
cherna. Inte kunde vi då ana att TV så småningom
skulle finnas i nästan alla svenska hem. Men så är det
i dag, och då är det viktigt att så många som möjligt
får tillgång till det som TV erbjuder och att innehålet
i så hög grad som möjligt motsvarar det som efterfrå-
gas. För Centerpartiet är det självklart att värna om
programtextning, uppläsning av textremsa och att
påtala de besvär som störande bakgrundsljud orsakar.
Människor med olika funktionshinder ska ha tillgång
till TV-programmen.
Jag ska säga några ord om TV-gudstjänsterna.
Som präst ser jag naturligtvis helst att folk söker sig
till kyrkorna för att fira gudstjänst, och jag vet att
mina kolleger inom frikyrkorna tycker likadant. Men
det är ett faktum att gudstjänstutbudet i de olika sam-
funden av olika anledningar fortsätter att minska.
Detta gäller särskilt på landsbygden, där det kan vara
långt till närmaste gudstjänstställe. Då kan söndagens
TV-gudstjänst vara ett bra alternativ.
Därför är det oroande att TV i allt större utsträck-
ning väljer att sända studiogudstjänster i stället för att
genomföra sändningar på plats i en kyrka. TV-
gudstjänsterna ses även av många äldre, sjuka, funk-
tionshindrade och människor som av olika anledning-
ar inte kan besöka hembygdens kyrka. För det äldre
par som tidigare åkt bil till gudstjänsten känns det nu
lugnare att låta bilen stå och i stället följa TV-
gudstjänsten. Då vill de se gudstjänsten från en kyrka
någonstans i Sverige och inte från en TV-studio.
För människors andliga upplevelse spelar kyrko-
rummet en stor roll, och en TV-studio kan aldrig ge
samma atmosfär. De TV-sända gudstjänsterna ger
också tittarna kulturella upplevelser genom att kyrko-
byggnader från olika tidsepoker visas och att hela
landet får tillgång till sändningskyrkans yttre och inre
miljö. Ena söndagen får vi se gudstjänst från bönhu-
set i Västerbotten och den andra söndagen från kate-
dralen S:t Johannes i Malmö.
Jag kan förstå att TV i besparingstiden söker olika
alternativ, men jag anser ändå att våra TV-
gudstjänster från de olika samfunden bör sändas från
olika håll i landet. Jag gläder mig åt att Kristdemo-
kraterna sympatiserar med denna åsikt. Jag tror också
att det finnas enskilda i de andra partierna som tycker
likadant.
Fru talman! Givetvis står jag bakom Centerparti-
ets reservationer och de bifallsyrkanden som Birgitta
Sellén har framfört.
Beslut
Motioner om radio- och TV-frågor (KrU6)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om radio- och TV-frågor.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på samtliga motioner.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag





