Preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet

Herr talman! Dagens barn förstår inte plinget från majskolven i Kalle Anka på julafton. För att förstå det plinget måste man förstå att vi före datorerna skrev på skrivmaskiner som plingade varje gång vi skulle byta rad.

Detta är en påminnelse om hur tiderna har förändrats, att det funnits en tid då det varken fanns mobiltelefoner eller krypterade appar. Med tekniska uppfinningar, med andra levnadsvanor och med nya kommunikationer över landsgränser har brottsligheten också ändrat karaktär. Brottsligheten ser i dag väsentligt annorlunda ut i många delar jämfört med då lagarna skrevs. Den som vill knäcka dagens brottslighet kan inte blint förlita sig på en lagstiftning som skrevs på plingande skrivmaskiner. Straffrätten måste moderniseras. Så enkelt är det.

Herr talman! Bland det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig var: Vi deltar i bygget av Sverige som aldrig blir klart. Om jag har fått orden rätt kommer de från vår talman Andreas Norlén. Jag är stolt över att få delta i bygget av Sverige. Jag är stolt över att från plats 87 också få vara delaktig i justitieutskottets arbete. Vi har en gedigen att göra-lista.

Det är inte någon liten tapetsering som nu pågår utan något som kan liknas vid en omfattande renovering gränsande till nybyggnation när det kommer till justitiefrågorna. Ett exempel på detta är att sedan vi fick en socialdemokratisk justitieminister igen har det genomförts ett sjuttiotal straffskärpningar.

Visst finns det många hål och sprickor i det svenska rättssystemet. Och ibland när vi river i väggarna stöter vi på riktigt mögliga delar. Ett exempel är att den som är dömd till fängelse kan hålla sig undan och sedan slippa straff. Vi pratar om fall där män har hotat och misshandlat kvinnor i en nära relation. De undgår alltså straff om de håller sig undan. Och det finns väl ingen utanför fängelsemurarna i Sverige som tycker att det är en rimlig ordning.

Men nu är vi på god väg att täppa igen detta kryphål, och vi är många partier här i riksdagen som står bakom det. Vi är tack och lov inte så oense som det ibland kan låta i den kriminalpolitiska debatten. Det är mycket som vi är överens om.

Vi har lagar som aldrig borde ha införts oavsett tid. De borde inte heller ha överlevt någon justitieminister. Men straffrättssystemet är människans verk och kan ändras av folkvalda. Och det är det som vi gör nu.

Jag vet också att vi är många partier här inne som sätter en ära i att inte bygga ett demokratiskt fuskbygge. Därför är det viktigt att vi hittar rätt balanspunkt mellan ett vasst rättsväsen och ett effektivt försvar för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna.

Medborgarna ska skyddas mot alla sorters övergrepp och intrång, såväl från enskilda som från staten och oavsett om det är fråga om brott eller oproportionerliga ingrepp från det allmänna.

Det som vi diskuterar i dag är hur vi ska kunna lagföra kriminella genom att använda hemliga tvångsmedel. Det är en lika nödvändig som svår diskussion att ta.

Avlyssning och husrannsakan är stora ingrepp i människors liv. Det drabbar dem som är föremål för åtgärden men också andra som finns i den personens närhet. Därför har vi i dag höga krav på när staten ska få ta till dessa medel i kampen mot brottsligheten.

Jag anser dock att vi måste kunna använda denna typ av åtgärder i fler fall än i dag mot dem som är aktiva i den organiserade brottsligheten. Ofta möter polisens utredare en mur av tystnad i utredningar som rör organiserad brottslighet. Vittnen har inte sett eller hört någonting. Och de misstänkta har ingen egen version utan tiger sig igenom förhör efter förhör.

Regeringen beslutade den 14 oktober 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över hur hemliga tvångsmedel ska kunna användas i större utsträckning för att bekämpa allvarlig brottslighet. Utredningen ska i huvudsak titta på användningen av hemliga tvångsmedel inom ramen för en förundersökning, det vill säga där en konkret misstanke om ett specifikt brott finns. Uppdraget ska redovisas senast den 14 april i år.

Därtill beslutade regeringen den 2 november förra året att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga fler frågor kopplade till möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel i preventivt syfte utanför en förundersökning. Uppdraget skulle enligt direktivet redovisas senast den 2 februari 2023. Regeringen beslutade dock den 22 december 2021 att förkorta utredningstiden. Uppdraget ska i stället redovisas den 14 oktober i år.

Låt oss nu avvakta och se vad dessa utredningar kommer fram till. Låt oss sedan bygga vidare på ett bättre och vassare rättsväsen som tar tillbaka mark från den organiserade brottsligheten. Låt oss inte hetsa fram ett fuskbygge. Låt grunden i vår demokratiska rättsstat stå stark.

Mot denna bakgrund är vi socialdemokrater inte beredda att ställa oss bakom ett sådant tillkännagivande om ett tilläggsdirektiv till utredningen som nu föreslås. Jag yrkar därför bifall till reservationen i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag är övertygad om att största välmening ligger bakom förslaget att polisen ska få möjlighet att avlyssna människor utan att det finns någon brottsmisstanke. Ingen kan nog undgå att känna vrede inför den hänsynslöshet som visas genom skjutvapenvåldet. Och lika stor är frustrationen över att rättsvårdande myndigheter inte lyckas bättre med att förhindra eller ens utreda fler sådana brott.

En naturlig reaktion är att söka fler åtgärder, och visst måste flera sådana på plats. Men vi måste samtidigt hålla huvudet kallt och lägga energi på sådant som vi verkligen tror kommer att kunna ha riktig och varaktig effekt på den brottsbekämpande förmågan utan att åtgärderna för med sig alltför stora nackdelar.

Jag och Centerpartiet är av ett par skäl skeptiska till förslaget om avlyssning utan brottsmisstanke. Jag ska säga, herr talman, att jag inte utesluter att det är en metod som under vissa förutsättningar skulle kunna vara verksam. Men det finns samtidigt en hel del risker med förslaget som måste tas på allvar.

Först och främst måste vi förstå att det är oerhört svårt att i en lagtext avgränsa tillämpningen till just de kriminella gängen. Jag tror att jag förstår vilken typ av gäng som avses. Det handlar om en viss typ av individer i vissa delar av landet. Men så kan inte en lagtext formuleras. Risken är mycket stor att definitionen antingen blir alltför snäv, så att nästan inga kriminella träffas, eller att den blir så bred att i princip vem som helst kan bli föremål för avlyssning. Att påskynda beredningen av en så pass känslig lagstiftningsprodukt är skakigt. Om man vänder på det kan man givetvis fråga sig om det är så allvarligt om definitionen blir så bred att vem som helst kan avlyssnas.

Integritetsaspekten är viktig, och den förstår alla. Jag återkommer till den. Men det finns också rena effektivitetsskäl. Man ska veta att det är resurskrävande att använda hemliga tvångsmedel, och utan ett bra urskillningskriterium kommer våra brottsbekämpande myndigheter att lägga mycket tid och pengar på insatser som riskerar att inte leda någonvart.

Är det då så allvarligt att bli avlyssnad? Det brukar sägas att om man bara har rent mjöl i påsen har man inget att frukta. Men riktigt så enkelt är det inte.

Vänner, nära vänner sedan många år, kan skämta med varandra på telefon på ett sätt som är både grovt och opassande. Det kan sägas saker som de båda som för konversationen begriper inte är allvar. Men för en person som i hemlighet lyssnar kan samtalet tolkas som en indikation om grova brott. Sådant kan sägas som gör att en förundersökning måste inledas.

Förhoppningsvis kommer aldrig någon att bli oskyldigt dömd. Men bara att bli delgiven misstanke om brott skulle åtminstone för mig vara en mycket obehaglig händelse. Tänk då om det går så långt att den misstänkte blir häktad och frihetsberövad. Vad skulle det göra med någon som oskyldigt drabbas av det - någon som är borta från jobb, borta från familj och barn? Nej, pappa kan inte hämta från fotbollen, för han sitter häktad. Vad betyder det för barnen, på tal om dem?

Det kanske låter som en absurd beskrivning hämtad från en Kafkaroman. Men sådant händer, och det händer i Sverige, redan med det regelverk som råder. Att öppna upp för en än mer vidlyftig användning av hemliga tvångsmedel utan brottsmisstanke kommer att leda till fler fall där oskyldiga får sin tillvaro helt uppochnedvänd.

Herr talman! Om man vänder på steken igen: Är det verkligen så farligt om en och annan oskyldig fastnar i nätet? Om man är oskyldig blir man ändå frisläppt efter ett tag.

Ja, kanske skulle det vara värt risken om det fanns ett gott stöd för att metoden skulle vara effektiv och om det inte fanns några alternativa sätt att åstadkomma samma höjning av den brottsbekämpande förmågan som inte skulle innebära samma risker.

Svaret på den första om-frågan är nej. Det finns inget stöd i forskningen för att metoden skulle vara effektiv. Och svaret på den andra om-frågan är ja. Det finns alternativa sätt som är både mer träffsäkra och rättssäkra.

Det ska också tilläggas att några av de partier som driver på för avlyssning utan brottsmisstanke också vill ha obligatorisk häktning för flera brott, alldeles oavsett om det finns återfallsrisk eller kollusionsfara. Några av dem tycker dessutom att det inte ska finnas någon gräns för hur länge någon ska kunna sitta häktad. Det skapar, herr talman, en cocktaileffekt som enligt vår uppfattning allvarligt utmanar de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Polisen och åklagarna gör ett fantastiskt jobb, och vi ska lita på att de använder de verktyg de har till sitt förfogande på ett ansvarsfullt och korrekt sätt. Men de är precis som alla andra människor, och människor gör misstag. Vi måste konstruera lagar utifrån den insikten och så långt som möjligt sätta tydliga gränser.

För att komma åt det gängrelaterade skjutvapenvåldet vill Centerpartiet i stället klämma åt kriminaliteten med andra åtgärder. Ett par av dem kan nämnas, till exempel det vi kallar restriktionsdomar. Det är en påföljd som kan utdömas utöver ett fängelsestraff och som innebär att någon som döms för brott kan beläggas med restriktioner som gör det mycket svårt att oupptäckt begå nya brott efter avtjänat straff. Ett liknande upplägg har genomförts på försök i Storbritannien, med goda resultat. En annan metod är att se över straffen för förberedelsebrotten så att fler tvångsmedel kan användas redan innan de allvarligaste brotten begås.

Herr talman! Ett annat missförstånd som mer eller mindre medvetet odlas, kanske precis just nu, är att Centerpartiet inte vill införa åtgärder som är integritetskränkande. Men låt mig vara fullständigt tydlig: Vi är beredda att gå långt för att knäcka gängen. Det kommer att krävas åtgärder som tummar på både den personliga integriteten och viktiga principer. Men vi tänker inte medverka till sådant vi inte tror är bättre än de alternativ som finns.

För övrigt vill jag uttrycka mitt stöd för Ukrainas folk.

Herr talman! Låt mig inleda med att instämma i det sista som vår vän Johan Hedin sa. Jag vill verkligen också ge allt stöd till Ukrainas folk.

Nu ska vi dock diskutera någonting annat, nämligen frågan om hemliga tvångsmedel och proaktiv avlyssning.

Det är ju så att situationen i Sverige är oerhört bekymmersam när det gäller gängkriminalitet, våld, skjutningar och den otrygghet som sprider sig. Detta är ingenting nytt, utan vi sa precis samma sak redan för flera år sedan. Vi sa då att situationen var på väg att eskalera åt helt fel håll, och ändå står vi fortfarande här - i början av 2022 - och ser inte bara samma problem som tidigare utan att de dessutom är ännu större. Så ser Sverige ut.

Bara det senaste dygnet har det inträffat ett flertal väldigt obehagliga saker som hade lett till extrasändningar på tv om de hade skett för några år sedan. Men de leder inte till det i dag, för i dag är det normaliserat. Människor har vant sig vid detta. Man vaknar på morgonen och ställer sig inte frågan om det har hänt någonting i natt utan vad som har hänt. På vilka platser har det skjutits natten till i dag? Så ser Sverige ut våren 2022.

Herr talman! Från regeringspartiernas horisont lyser solen. Sverige är på rätt väg, och det mesta som behövs är på plats eller kommer att komma på plats. Det är också någonting vi har hört under lång tid - redan för flera år sedan hävdade ju regeringen att man var på väg att knäcka den organiserade brottsligheten.

Backar vi bandet till för bara ett år sedan höll ansvariga ministrar inte en utan ett flertal pressträffar och berättade att det äntligen skulle bli en förändring: Nu skulle skjutningarna minska, nu skulle polisen koppla ett järngrepp om de kriminella gängen och nu skulle det verkligen börja hända saker och ting. Hittills i år har det inträffat fler än 50 skjutningar i Sverige, och vi är inte ens igenom februari än.

Det är faktiskt pinsamt hur den här regeringen har hållit på. Gång på gång har den ställt ut löften och gett svenska folket förhoppningar om att det nu ska ske saker. Man har röstat emot konkreta lagstiftningsinitiativ i den här kammaren. Men sanningen är att ingenting av det regeringen har gjort under nästa åtta år har bitit på gängkriminaliteten, herr talman.

Det handlar inte om att göra flest saker, och det handlar inte om att ha flest pressträffar. Det handlar i stället om att göra rätt saker - det som verkligen kan pressa tillbaka kriminaliteten och göra det riktigt, riktigt jobbigt att vara gängkriminell. Ingenting av det har ju skett. Ingenting av det regeringen har lagt fram har visat sig bita på de kriminella gängen. Hade det gjort det är ju frågan varför det ser ut som det gör i dag. Varför ser vi inga förbättringar? Vi ser vi ju inte ens en vändning.

Den här frågan gäller preventiva tvångsmedel. Det är intressant att regeringen var oerhört tidig att välkomna detta när det kom till hjälp från andra länder. Jag vet inte hur många glada pressträffar det var om att Sverige skulle få hjälp av andra länder kopplat till detta. Då hörde jag aldrig några större invändningar från regeringens håll om rättssäkerhet, och jag hörde inte särskilt mycket utläggningar om varifrån informationen kom eller hur den hade tillkommit. När det var andra länder som fick ta den smällen gick det bra, men när vi säger att även Sverige behöver ha kraftigt förbättrade möjligheter att avlyssna de tungt gängkriminella blir det helt plötsligt svårt för regeringen att ta ett kliv framåt.

Detta är inte heller vilken fråga som helst. När man frågar polisen och polisens ledning nämner de att detta är det enskilt mest centrala om vi menar allvar med att pressa tillbaka den tunga gängkriminaliteten. Det är inte vilken fråga som helst, utan detta är det enskilt mest verkningsfulla.

När vi lyfte fram detta i justitieutskottet redan för ett år sedan var det flera partier som var emot frågan och som röstade nej. De ville inte ge polisen den här möjligheten. Jag beklagar det, för det innebär att vi tappade värdefull tid - ytterligare tid - i kampen mot de kriminella gängen. Hade fler partier valt att lyssna då hade den här lagstiftningen snart kunnat rullas ut. Ansvaret för att så inte blev fallet får de partierna ta på sig.

Sent omsider har man nu gått med på att tillsätta en utredning. Som av en händelse skulle den vara klar långt efter valrörelsen. Vi riktade kritik mot detta och sa att möjligheten ju behövs nu mot den kriminalitet som - kom ihåg, herr talman - är systemhotande, för att använda polisens egna ord. När vi framförde den kritiken valde regeringen att korta remisstiden, och det var väl bra. Den ligger nu till efter valet, men vi tror att det går att göra detta ännu fortare med bibehållen respekt för både rättssäkerhet och noggrannhet. Det går om man vill, och det går om man uppbådar den handlingskraft som måste till om man framgångsrikt ska kunna knäcka de här gängen.

Vi tror alltså att man kan korta utredningstiderna ytterligare, och vi pekar även på att utredningen inte bör vara förutsättningslös. Vi har sett flera sådana exempel tidigare, det vill säga där regeringen säger till en utredare att den utredaren ska avgöra om ett system ska införas eller inte. Då blir det ofta svagt och tandlöst. Vi såg precis samma sak i frågan om anonyma vittnen, herr talman. Det var väldigt många ord och förhoppningar, men det blev ingenting av det hela. Ska man vara framgångsrik mot de kriminella gängen måste man kunna uppvisa betydligt mer politisk handlingskraft än så. Den här utredningen ska inte vara förutsättningslös i den delen.

Det är också stor skillnad mellan att kunna upptäcka brott och förhindra brott. Om det här systemet, den här avlyssningen, ska kunna få den effekt som polisen har pekat på och bett om är det viktigt att möjligheten att använda den utvidgas för att det ska gå att just upptäcka den allvarliga brottsligheten, inte bara förhindra den.

Herr talman! Som jag sa är situationen i Sverige oerhört bekymmersam. Det kan inte nog understrykas. Det finns naturligtvis inget parti som är för kriminalitet, och det finns inget parti som tycker att det som nu sker i vårt land är trevligt. Men skillnaden handlar om både synen på detta och synen på vad vi ska göra åt problemen.

Det är bra att man säger att man ska vända på stenar, vilket vi har hört under ganska många år nu. Men frågan är om det inte snarare är dags att börja välta en del berg om vi nu menar allvar med att pressa tillbaka kriminaliteten, för så länge som detta fortsätter och de kriminella sitter i orubbat bo är det brottsoffren som förlorar. Det är alla skötsamma människor och faktiskt vår demokrati och frihet som förlorar.

Det är dags att göra någonting åt detta och dags att börja ge vårt rättsväsen de resurser, de verktyg och den lagstiftning som faktiskt krävs. Det är därför vi har lagt detta utskottsinitiativ på riksdagens bord.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Sedan jag klev in i justitieutskottet är det egentligen två önskemål som har lyfts från i princip samtliga jag talat med inom de brottsbekämpande myndigheterna. Dessa båda önskemål skulle lite slarvigt kunna sammanfattas som mer resurser och bättre verktyg. Det som kanske oftast har vädrats på området är fler poliser och förbättrade förutsättningar för användandet av hemliga tvångsmedel.

När jag satt ned i Göteborg med såväl åklagare som polis för någon vecka sedan beskrev de det arbete som pågått med material från bland annat Encrochat och Anom, hur detta lyft hela den brottsbekämpande verksamheten eftersom det funnits faktiskt underlag att utgå från för att lagföra aktörer inom grov organiserad brottslighet och vad det gjort med allt från humöret till ambitionen hos kollegor som haft konkret underlag att verka utifrån och som sett resultat.

Poliser och åklagare runt om i landet har arbetat hårt, och i dag har en bra bit över 1 000 fängelseår utdömts som ett resultat av bara Encrochatuppgifterna. Jag har nog inte en helt uppdaterad siffra, fru talman, men åtminstone runt 200 grovt kriminella har straffats efter chattar om grova brott över Encrochat.

Fru talman! Detta måste ses som en otrolig framgång för det svenska rättsväsendet. Mer är också att vänta, inte minst från Anom.

Det tål dock att påpekas att inte endast svenskt rättsväsen är att tacka för dessa framgångar mot den organiserade brottsligheten i Sverige. Hade det inte varit för polis och underrättelsetjänst i andra länder hade det underlag som varit så avgörande i dessa fällande domar aldrig kommit svensk polis eller svenska åklagare till handa.

Jag fick en uppskattning från en åklagare som jag pratade med. Åklagaren menade att det utifrån dessa genombrott finns underlag att arbeta vidare med i ett, två eller kanske tre år till. Vädjan till politiken var dock att motsvarande material i framtiden ska kunna säkras i Sverige av svenskt rättsväsen. Då krävs både mer resurser och bättre verktyg.

Materialet från Encrochat och Anom kommer naturligtvis att börja bli utdaterat, färdigarbetat och framför allt bristfälligt sett till att nya brott begås och till att verktygen för att fullt ut och effektivt motarbeta detta saknas. Mot den bakgrunden måste vi politiker agera, bland annat när det gäller preventiva hemliga tvångsmedel, vilket är vad denna debatt handlar om.

Fru talman! Lite kontext kan vara på sin plats. Länge och gång efter annan har riksdagen legat på regeringen i olika frågor rörande hemliga tvångsmedel. Ett flertal tillkännagivanden har riktats under några års tid. Det är egentligen ingenting konstigt med det; mycket av regeringens rättspolitik kommer från tidigare tillkännagivanden från riksdagen. Regeringens förslag och - det ska tillstås - förbättringar på området är med andra ord inte sprungna ur någon genuin vilja att agera på området utan bör snarare förklaras med påtryckningar från såväl opinion som opposition.

Med det sagt ser jag som sverigedemokrat positivt på att regeringen, förvisso efter en del om och men och utan att nå hela vägen fram, har agerat och tillsatt en utredning om hemliga tvångsmedel i preventivt syfte. Att man tänkte låta den redovisas först efter valet 2022 - så långt fram som februari 2023, var det tänkt från början - var jag inte lika positiv till. Tack vare oppositionen har datumet nu tidigarelagts något, men utskottets mening är att slutredovisningen ska ske redan före valdagen.

Det finns dock fortsatt förbättringspotential kring utredningen, varför jag är glad över att vi lyckats få gehör i utskottet för detta utskottsinitiativ, som syftar till att åtgärda dessa brister.

Regeringen har försökt att lämna en säkerhetsventil genom vilken de kan slippa undan att göra slag i saken genom att låta utredningen vara förutsättningslös i stället för att tydligt begära förslag på hur en sådan ordning kan utformas. Det är en klassisk socialdemokratisk taktik att skryta om att man utreder något för att vinna stöd hos väljarna, för att sedan inte gå vidare med frågan och skylla det på slutredovisningen av den utredning som man styrt med sina direktiv för att få det resultat man önskat.

Regeringen har också försökt att begränsa området för att bruka hemliga tvångsmedel preventivt genom kravet att användandet måste syfta till att förhindra brott. Utskottet menar i stället att behov av verktyget finns även för att upptäcka allvarlig brottslighet som förekommer inom ramen för kriminella nätverk, även om man inte på förhand vet om brott kommer att förhindras eller inte.

Fru talman! Oppositionen i justitieutskottet visar än en gång att det går att göra mer än vad regeringen är redo att göra när det gäller att bekämpa grov organiserad brottslighet. Det avser vi att fortsätta med.

Fru talman! Inledningen på 2022 har varit den dödligaste inledningen på ett år sedan polisen började föra statistik. Skjutningarna i den grova organiserade brottslighetens spår går mot nya rekord. Bakom varje siffra finns det sörjande fäder, mödrar, bröder, systrar och vänner som förlorar sina anhöriga och vänner i ett hänsynslöst krig som pågår i vårt land mellan gäng. Oskyldiga riskerar att drabbas om de står i vägen för kulorna i snart sagt varenda stad i vårt land.

Det här är systemhotande. Det här är mycket allvarligt, och det kräver att vi gör precis allt som vi kan för att möta detta. Därför är det så häpnadsväckande att regeringen gång på gång drar de riktigt skarpa åtgärder som man skulle kunna ta fram i långbänk. Man gör inte som de gjorde i Danmark, där den dåvarande justitieministern lyssnade på polisen, tog emot precis alla önskemål, behov och frågor om ytterligare medel för att trycka tillbaka gängkriminaliteten och sedan genomförde det. Det gör inte vår justitieminister i Sverige.

Det absolut viktigaste förslag som Polismyndigheten har pekat på den senaste tiden handlar om just det som vi diskuterar här i dag, nämligen proaktiv avlyssning.

Vi har sett regeringen fira segrarna och framgångarna när man har använt andra länders lagstiftning för att göra precis det som Kristdemokraterna föreslår att svensk polis ska kunna göra i Sverige, nämligen hemligt använda avlyssning och avläsning av olika meddelanden för att bekämpa brottsligheten. Precis som Gustaf Lantz sa blir detta oerhört viktigt när vittnen är tysta och det inte hörs någonting. Då är det oerhört viktigt med den här bevisningen, och vi har också sett vad effekten blev när polisen fick tillgång till Encrochatmaterialet.

Detta blev regeringen till slut tvungen att acceptera, och man tillsatte en utredning. Men när rikspolischefen säger att det här är det viktigaste vi kan göra är det inte läge att skriva in i direktiven att detta ska övervägas, utan det måste tas fram ett förslag på hur det här ska genomföras i den utredning som är tillsatt. Den ska inte vara förutsättningslös. Detta är den första punkt där Kristdemokraterna har kritik mot regeringens förslag.

Den andra punkten rör att användningen måste vidgas, precis som tidigare talare har varit inne på. Det ska inte bara handla om att förhindra utan också om att upptäcka allvarlig brottslighet.

Den tredje punkten gäller att utredningstiden måste kortas så att vi får fram det här snabbt. Varje dag som polisen saknar detta verktyg är en förlorad dag i kampen mot de gängkriminella, för polisen är praktiskt taget både blind och döv när man ska leta efter dem som i dag sätter skräck i stad efter stad.

Det är dags att börja lyssna på polisen och rättsväsendet och höra vad det är som behövs för att vi ska vända inte på alla stenar utan på den situation som vi har, som sätter skräck i vårt land och som faktiskt är systemhotande. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till justitieutskottets förslag i detta betänkande.

När det gäller att förkorta utredningstiden är det faktiskt så att den budget som Sverige styrs på nu har medel just för att öka trycket i utredningar som skulle kunna bekämpa gängkriminalitet. Det har Kristdemokraterna tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna sett till.

Det går att öka takten. Justitieministern säger att det inte går, men det går. När rikspolischefen säger att man behöver detta måste vi lyssna och börja agera. Det går att göra det mycket snabbare. Vi kan inte tappa dag efter dag i kampen mot de gängkriminella.

I dag är det 200 dagar kvar till valet. Det får inte bli 200 förlorade dagar i kampen mot gängkriminaliteten. Jag kan lova alla som lyssnar på den här debatten, fru talman, att en ny regering kommer att ta till vara varje dag för att bekämpa gängkriminaliteten när vi kan tillträda om 200 dagar.

(Applåder)

Fru talman! Vi har nu avhandlat några ärenden som handlar om det svåraste som finns, de grova brottslingarna. De tvångsmedel som staten använde under förra året finns återgivna i det föregående betänkandet, som vi inte debatterade. Men det är väl rapporterat att de här verktygen, de hemliga tvångsmedlen, är väldigt viktiga för att bekämpa grov brottslighet. Vi har också fått höra hur vi med internationellt samarbete, inte minst inom ramen för Europeiska unionen och det viktiga polis- och åklagarsamarbetet inom EU, får del av information som gör att vi kan få fram de bevis som är så svåra att nå, så att vi kan låsa in fler än bara underhuggarna i de kriminella nätverken.

Liberalerna står bakom initiativet i utskottet, eftersom vi tycker att det är väldigt viktigt att man utreder det här förutsättningslöst och ser till att det kan användas för att klara upp brott. Det är trist men helt nödvändigt att detta måste till. Men vi är också för en kortare tid, för detta brådskar. Att rikspolischefen står och tigger är kanske att ta i, men han ber om detta. Det är nämligen helt nödvändigt om man ska komma någonstans med att bekämpa den grova brottsligheten och sätta brottslingarna där de hör hemma: bakom lås och bom.

Detta är svårt, men vi står inför ett vägskäl. Det här är en kamp mellan rättsstaten och barbariet. Det är ett barbari vi ser, med de avrättningar som sker på öppen gata och den grova brottslighet som äter sig in i vår samhällskropp.

För att komma med lite politisk polemik: Vi hörde Socialdemokraterna hänvisa till majskolvar och Kalle Anka på julafton. Det jag mest tänker på då är parasollet som fälls upp som en förskönande bild av hur det ser ut. Som vi alla som tittat på detta vet är det Janne Långben som kör husvagnen på den här semestern. Han stannar till, och så slås parasollet upp. Man kan faktiskt tro att det är under OS i Peking, i alla fall om man kollar på avancerad skidhoppning. Det är så här det ser ut. Man får höra: Nu är vi på gång - gängbrottsligheten ska krossas! Ja, men justitieministern sa ju att gängbrottsligheten skulle upphöra förra året. Han har också sagt att det skulle ske året dessförinnan och för tre, fyra och fem år sedan. Men det händer ju ingenting. Läget är ytterst allvarligt. Då måste vi vidta dessa åtgärder.

Preventiva tvångs-medel för att förhindra allvarlig brottslighet

Fru talman! Att Liberalerna ställer sig bakom det här beror på att vi vet att de grundläggande reglerna i rättegångsbalken om behov, ändamål och proportionalitet kommer att finnas när utredaren får detta uppdrag. Det är trots allt det civiliserade samhället vi försvarar, det öppna samhället, det fria samhället, där människor har egen makt och där det inte är gängen, klanerna, hoten och våldet som styr. Det är ju den friheten vi försvarar. Det har en del svårt att ta till sig. Men vi är på en sådan nivå att vi i Sverige måste ha samma verktyg som flera andra länder i Europeiska unionen har för att kunna bekämpa den här brottsligheten. Därför, fru talman, för civilisationen och mot barbariet, står Liberalerna bakom det här utskottsinitiativet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)