Politik för gestaltad livsmiljö

Debatt om förslag 24 maj 2018

Protokoll från debatten

Anföranden: 21

Anf. 1 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Låt mig inleda med att välkomna detta betänkande som sådant. Det är välkommet att Sverige äntligen får en politik för arkitektur, form och design.

Gestaltad livsmiljö handlar ytterst om hur vi fyller de fysiska mellanrummen mellan människor med innehåll. Vem äger det offentliga rummet i dag? Vilken roll har konsten och kulturen i stadsutvecklingen? Hur byggs det hållbara samhället, och vad lägger vi egentligen i begreppet hållbarhet?

Utredningen Gestaltad livsmiljö tillsattes av alliansregeringen för att stärka arkitekturens, formens och designens värden och betydelse för individen, livsmiljön och den hållbara samhällsutvecklingen. Man ville se hur en ny politik för området kunde utformas och som kunde bidra till ett skapande Sverige där människor kan växa och utvecklas till självständiga, kreativa och aktiva individer.

Sverige växer, och Sverige växer fort. I detta snabbt växande Sverige står bostadspolitiken ständigt på agendan. Det är naturligt, men det är inte bara en fråga om att vi bor utan också om hur vi bor och hur vi skapar trygga miljöer där just självständiga, kreativa och aktiva individer kan växa och känna trygghet och delaktighet.

Ofta har helhetsgreppet saknats när det har gällt den här typen av frågor. Krav har rests på snabb och billig utbyggnad av bostäder, framför allt i våra storstadsområden. Detta har inte alltid varit förenligt med andra krav på hållbara boendemiljöer. Resultatet har vi kunnat se bland annat i våra miljonprogramsområden, och ibland har det varit förödande.

Människan har behov av både rimliga bostäder och en stimulerande yttre miljö med en känsla av trivsel, trygghet och möjlighet till en rik fritid avseende såväl motion som lek och idrott. Det finns ingen motsättning mellan en modern politik som stimulerar ökat byggande och en genomtänkt gestaltad livsmiljö. Att bostadspolitiken och arkitekturpolitiken går hand i hand är därför nödvändigt. Just därför är det med särskild glädje vi i dag kan debattera detta betänkande i ett sammansatt utskott mellan civilutskottet och kulturutskottet. Jag vill rikta ett särskilt tack till mina kollegor i båda utskotten och också till våra utskottskanslier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Herr talman! Ett av de uppdrag alliansregeringen gav utredaren var att se över de nationella målen för arkitektur, form och design. I utredningen föreslås att det övergripande målet ska vara att områdets inflytande ska stärkas och därmed bidra till formandet av en långsiktigt hållbar och väl gestaltad livsmiljö.

Regeringen har dock valt att ändra detta mål och skriver att arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. Detta är både beklagligt och problematiskt på flera sätt.

Att något ska bidra till hållbarhet, jämlikhet och minskad segregation låter ju alldeles utmärkt, och jag tror inte att någon i denna kammare vill se en motsatt utveckling. Men det komplicerade inträffar när staten vill beställa fram det ur kreativa processer. Och varför är just dessa värden mycket viktigare än andra? Borde inte trygghetsbegreppet vara centralt när det handlar om våra gemensamma livsmiljöer?

Återigen får jag tyvärr konstatera att regeringen, och särskilt den miljöpartistiska delen, inte klarar av att hålla armlängds avstånd i frågor där just detta är viktigt. Som ordförande i kulturutskottet är jag inte helt ovan vid detta. Där har man länge sänt signaler som riskerar att reducera kulturpolitiken till ett verktyg för att lösa andra samhällsproblem, och nu har turen kommit till arkitekturen. Man vill säkert väl, men man vet inte i vilken form eller vilket läge man ska uttrycka det.

Självfallet vill vi alla se ett mer jämställt och mindre segregerat samhälle, men det är inte något som kan beställas fram politiskt i en kreativ process. För oss måste arkitekturen få utvecklas fritt, utan politiska inlåsningar eller uppmaningar. Det är den fria arkitekturen i sig som bidrar till ett mer öppet samhälle, och det är i samspelet mellan beställare, byggherre och arkitekt som detta sker. Men detta samspel gör sig bäst om politiker håller tassarna borta.

Alliansen håller med om utredningens bedömning att vi alla vinner på att de verktyg som arkitektur, form och design tillhandahåller får bättre förutsättningar och effekt och att en ny politik för området ska främja utvecklingen och på sikt leda till att de kan ha större påverkan i samhället. Därför yrkar vi också på att utredningens förslag är det som ska gälla - att det övergripande målet med den nationella politiken för arkitektur, form och design är att områdets inflytande ska stärkas och därmed bidra till formandet av en långsiktigt hållbar och väl gestaltad livsmiljö.

Herr talman! En besvärlig konsekvens av mål är att de också ska levas upp till. I det sammanhanget är även den andra delen av regeringens förslag till mål - att alla ska ges möjlighet att påverka den gemensamma miljön - komplicerad, för det är oklart vad man menar. Är det nya obligatoriska samrådsprocesser? Vi befarar att detta riskerar att ytterligare försvåra en redan i dag dåligt fungerande plan- och byggprocess. Detta är det sista Sverige behöver.

Att tala om gestaltad livsmiljö utan att beröra förutsättningarna för byggande i Sverige gynnar inte frågan om den fysiska livsmiljön. Om beslut om nya krav och inriktningar när det gäller gestaltad livsmiljö sker utan att detta kopplas till frågan om förenklingar för byggande riskerar det att stjälpa snarare än hjälpa när de nationella målen ska möta den hårda verkligheten ute i våra kommuner. Detta påpekar Alliansen i sin reservation, och vi beklagar att regeringen inte har mäktat med det helhetsperspektivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Slutligen, herr talman, har jag talat mycket om arkitekturen i dag, men ämnet för betänkandet rymmer även form och design. Att det har blivit så beror givetvis på att det huvudsakligen är en arkitekturpolitisk proposition som regeringen har lagt fram. Vi tycker att form- och designområdet är styvmoderligt behandlat, och det beklagar vi. Att det finns goda förutsättningar för att utveckla svensk form och design ytterligare är viktigt för vårt land och för oss som lever här. Det blir därför en grannlaga uppgift för en ny regering att sätta ny fart på form- och designområdet.

Herr talman! Jag står givetvis bakom både Alliansens och Moderaternas reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)


Anf. 2 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 2 och 5 i betänkandet. Vi står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till dessa.

Lyckliga gatan, du finns inte mer.Du har försvunnit med hela kvarter.Tystnat har leken, tystnat har sången.Högt över marken svävar betongen.När jag kom åter var allt så förändrat, trampat och skövlat, fördärvat och skändat.Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång.Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång.

Det är bevingade rader ur Anna-Lena Löfgrens hit Lyckliga gatan. År 1967 låg den 14 veckor på Svensktoppen och sålde i 150 000 exemplar landet runt.

Det var en reaktion på rivningsvågen som böljade fram över Sveriges städer och slukade hela kvarter och bostadsområden av äldre karaktär och inte sällan av stort kulturhistoriskt värde. Rivningen av Klarakvarteren i Stockholm hör kanske till de mer kända. Men rivningarna var inget storstadsfenomen utan drog fram landet runt, många gånger utan pardon och hänsyn. Funktionalism och modernism i glas och betong ersatte skönhet och klassicism i trä och sten, ibland i enklare utföranden men inte sällan omsorgsfullt byggda och utsmyckade fastigheter där hantverkarens yrkesstolthet lyste med glans. Tradition och harmoni fick stryka på foten för folkhemmets fysiska fundament och byråkratiska ramverk i den byggda miljön.

Var står vi då i dag? Bevara Slussen! Rädda Astoria! Bevara Blasieholmen! Känns slagorden igen? Är det rubriker från 1960-talet? Nej, det är Stockholm 2018. Här och nu hotas kulturmiljöer starkt förknippade med huvudstadens historia och karaktär. Det är miljöer av högt kulturhistoriskt värde.

Häromdagen drog en frisk fläkt fram då mark- och miljödomstolen sa nej till nya Nobelcenter. Men beslutet kommer att överklagas. Detta är i stort undantaget som bekräftar regeln om att vi ser alltför många tecken i tiden på hur vår gemensamma kulturmiljö av kulturhistoriskt värde förvanskas, förfulas, rivs eller förstörs, såväl på landsbygden som i Stockholm. 1960-talets rivningsvåg har inte upphört utan böljar fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Sverigedemokraterna föreslår ett särskilt stimulansbidrag till kommuner för att stärka och uppvärdera antikvarisk kompetens och kulturmiljökompetens i landets kommuner. Alltför många kommuner har stora brister i fråga om detta eller saknar helt denna kompetens vid plan- och byggnadsenheter eller motsvarande. Detta sätter i sin tur kulturhistoriska bebyggelsemiljöer på spel, såväl vid ny exploatering som vid vården av befintliga miljöer. Hänsyn och harmoni där nytt möter gammalt murar ett stabilt folkligt fundament för en organisk samhällsbyggnad. Kulturmiljöerna samlar medborgarengagemang och gräsrotsaktivism. Människor bryr sig helt enkelt om sin fysiska miljö, det visuella intrycket, och om vårt gemensamma hem, där en del är en svunnen tid men också en tid präglad av hållbarhet och kvalitet. Detta står kvar och utgör en del av vårt kollektiva minne.

I den proposition om gestaltad livsmiljö som regeringen har lagt fram i riksdagen vill man upphäva motsvarande mål för arkitektur, formgivning och design och upprätta nya nationella mål. Regeringens förslag är tråkigt nog otillräckligt vad gäller hänsyn till människors önskemål och vårt historiska arv.

Vi föreslår nya kulturpolitiska mål, där ett kulturellt perspektiv blir en integrerad del av samhällsbyggnadsfrågor, kulturell planering på riktigt och en översyn av möjligheterna att genom lag ålägga kommunerna att tillsätta skönhetsråd och ange hur kommunala arkitekturprogram kan inrättas. De kommunala skönhetsråden bör vara brett sammansatta och ha till uppgift att avge yttranden om översiktsplan, detaljplanens process och ny exploatering. Vi föreslår också att någon form av inslag i översiktsplan eller detaljplaneprocess där ett obligatoriskt samrådsförfarande med länsarkitekt, kommunarkitekt, civilsamhället och medborgarna ingår ska införas som regel. Kvalitet, hantverkskunnande och tidstypisk harmonisering med befintlig kulturmiljö ska bli viktigare aspekter vid upphandling. En utredning får titta på hur detta bäst kan implementeras.

Redan i en statlig utredning 1995 konstaterades att den gemensamma livsmiljön har många brister och att medborgarna efterfrågar harmoni och skönhet. Forskning visar att hänsyn till dessa aspekter bidrar till ett ökat välbefinnande. Om estetiskt tilltalande miljöer, en integrerad planering av grönområden och friluftsstråk och harmoni mellan ny och gammal bebyggelse skulle kunna uppnås i vår gemensamt gestaltade miljö skulle det påverka folkhälsan positivt.

Regeringen skriver följande: "En känsla av tillhörighet och stolthet över den gemensamma miljön bidrar till att bygga ett samhälle som håller ihop." Det är en formulering som hämtad ur Sverigedemokraternas syn på vilka balkar som är bärande i det fysiska samhällsbygget.

Vi vill se över hur medborgare kan få större inflytande över de miljöer som de vistas i och att samhället som vi bygger överensstämmer med folkets vision av vad en god livsmiljö är. Vi vill också inrätta lokala skönhetsråd i alla kommuner, där såväl medborgare och föreningsliv som kommun och länsstyrelse bjuds in, involveras och yttrar sig inför ny exploatering. En kulturell planering, där tidstypisk harmonisering och gestaltning med befintlig kulturmiljö görs, ska vara regel och inte undantag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Med detta som grund skulle gestaltningen av vår gemensamma livsmiljö stärkas i fråga om demokratisk delaktighet, respekt och förståelse för skönhet, tradition, hantverk och arv. Detta är ett kännetecken för sverigedemokratisk arkitektur- och bostadspolitik, tryggt förankrad och stabil utifrån våra ideologiska principer men samtidigt dagsaktuell.

Herr talman! Vår vision är tydlig: Sverige är våra medborgares gemensamma hem. Det bör byggas tillsammans och på beprövad grund med värden som småskalighet, trygghet och tradition i blickfånget och med respekt för historiska hus och harmoni i det fysiska folkhemmet inför morgondagen. Först då blir samhällsbyggnad till gestaltad livsmiljö - ett hem och inte bara ett hus. Först då är vi tillbaka på lyckliga gatan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).


Anf. 3 Olof Lavesson (M)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Aron Emilsson för att han deklamerar en mycket trevlig låt som jag är väldigt förtjust i. Jag tyckte kanske inte riktigt att det som låtskrivaren åsyftade var det som Aron Emilsson talade om i sitt anförande.

Man börjar känna igen Sverigedemokraternas retorik ganska tydligt från kulturpolitiska debatter. Nu handlar det om den arkitekturpolitiska debatten. Där finns det drag av någon form av konstruerad nationalromantik, men det är lite oklart vad de egentligen romantiserar eller vill bevara.

Jag har en ganska rak fråga till Aron Emilsson. När man tittar på era kulturpolitiska motioner handlar de mycket om ett Sverige som en gång var. De handlar om historia och om bakåtblickande, och ni är uttryckligen emot samtidskultur.

Min raka fråga är: Är ni också emot samtidsarkitektur?


Anf. 4 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Mitt raka svar är nej. Men detta beror på medborgarnas vilja.

Jag undrar var Alliansens och Moderaternas ambitioner finns när de i sin följdmotion i detta betänkande beskriver att kulturen inte får reduceras till ett verktyg för att lösa andra samhällsproblem. Politiken ska inte in och fingra på, som Olof Lavesson uttryckte det, hur vår gemensamma miljö gestaltas.

Det är inte heller det som vi beskriver. Om Olof Lavesson och Alliansen har läst vår följdmotion vet de att vi menar att medborgarna ska få ett förstärkt förtroende i riktiga samrådsprocesser. Politiken ska inte in och peta mer. Men medborgarna ska in tidigare i processen, och politiker och beslutsfattare behöver lyssna på hur vår kollektiva gemenskap vill bygga våra kollektiva miljöer.

Jag undrar var Alliansens och Moderaternas ambitioner finns när de uttrycker sig så i sin följdmotion. Beslutsfattare och förtroendevalda är samtidigt folkets förlängda arm för att åstadkomma en förändring och en ambition utifrån det kontrakt som tecknas mellan beslutsfattare och väljare i ett val. Om vi ser en ökad andel av befolkningen och allmänheten i kommuner och runt om i hela landet som oroas och bekymras över att man inte tar hänsyn till områdets karaktär, lokala identitet, medborgarförankringen och den demokratiska dialogen, vad vill Moderaterna då göra åt detta när de säger att det är upp till marknaden att lösa detta? Naturligtvis behöver det finnas ett samspel mellan beslutsfattare och marknaden. Men vilka politiska ambitioner har Moderaterna för att olja detta samspel och föra medborgarnas talan gentemot det som marknaden inte klarar av att leva upp till i en hysteri av modulhusbyggande och raka linjer utan respekt för hävdvunna traditioner i bebyggda miljöer?


Anf. 5 Olof Lavesson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Herr talman! Om Aron Emilsson hade lyssnat på mitt anförande hade han hört att det som jag kritiserade var vad som sker när man inte tar in profession. Det är därför som vi behöver arkitektur i samhället, och det är därför som vi behöver konst i samhället. Konst är ingenting som politiker skapar genom att gå runt och lyssna och försöka styra medborgare eller som kan beställas fram på det ena eller andra sättet. Konst skapas av professionella konstnärer. Arkitektur skapas av professionella arkitekter i nära samråd med dem som ska bo och leva i dessa miljöer. Denna process talade jag om i mitt anförande, alltså den kreativa process som uppstår i samtalet mellan beställare, byggherre och arkitekt. Där tycker jag inte att vare sig jag eller Aron Emilsson hör hemma.

Hur tror Aron Emilsson att alla dessa nationalromantiska fastigheter och miljöer som han talar om har kommit fram? Tror han att de uppstod av sig själva eller att det var stormöte på torget och att man sedan byggde Stockholms stadshus? Det var duktiga arkitekter som lyssnade, som såg samhällsutvecklingen och som med sin kompetens kunde möta de frågor som människor ställde och skapa de miljöer, de byggnader och de hus som vi ska utvecklas i som människor, oavsett om vi är födda här eller någon annanstans.

Aron Emilsson talar om, och skriver tydligt i sin motion, att man ska politiskt fastställa estetiken och vad som är estetiska värden. Har Sverigedemokraterna ingen som helst respekt för professionen? Jag hörde inte ett enda ord i Aron Emilssons anförande om arkitektens roll och om den kunskap som finns om hur Sverige ska byggas hållbart framöver. Det är precis som i kulturpolitiken: Det är bakåtblickande, och det är bakåtsträvande. Jag kan bara beklaga det.


Anf. 6 Aron Emilsson (SD)

Herr talman! Det är intressant att Olof Lavesson tycker att detta är bakåtsträvande och bakåtblickande när vi är det enda parti i det sammansatta utskottet som har kommit med nya, framåtblickande förslag där Alliansens följdmotion är tom.

Naturligtvis finns arkitektens roll där. Den är ju självklar, och det är därför vi inte uttrycker den uttalat. Om det är något som inte lyfts fram i dag och som är underbevakat är det medborgarnas roll. Det handlar inte om att politiken ska in och styra mer eller att beslutsfattare ska in och styra mer i våra lokala gestaltade miljöer, utan det handlar om att medborgarnas åsikter måste lyftas upp och fram.

När Alliansen och Moderaterna snarare vill göra det svårare att överklaga byggplaneprocessen och tycker att marknaden ska lösa alla våra problem och vi ser att det inte fungerar måste politiken ta ett ansvar att tillsammans med medborgarna fånga upp de röster som hörs från den lyckliga eller olyckliga gatan. Hur vill vi att vår kollektivt gestaltade offentliga miljö ska se ut? Någon måste göra detta - inte politiken, utan medborgarna, och någon måste vara språkrör för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Olof Lavesson säger att det ska finnas ett nära samråd mellan beslutsfattare och medborgare och mellan arkitekt och medborgare. Det är precis det vi föreslår: utvecklade former för ett sådant utvecklat samråd. I alltför många kommuner fungerar nämligen inte detta i dag. En majoritet av kommunerna saknar också antikvarisk kompetens och kulturmiljökompetens. Vad vill Moderaterna göra för att åstadkomma en förbättring på det området? Jag har inte sett någonting i följdmotionen, och jag har inte sett någonting i något annat sammanhang heller.

Här saknar man svar. Det medför att medborgarnas vilja och önskan om både bevarande och utvecklande av äldre och nya miljöer inte tas om hand av beslutsfattare. Där tycker jag att Moderaterna och Alliansen är skyldiga ett svar.


Anf. 7 Ola Johansson (C)

Herr talman, ledamöter och åhörare! Behovet av bostäder är rekordstort, och det största problemet är klyvningen på bostadsmarknaden. Det som byggs är främst till för dem som har råd att betala, medan stora grupper helt saknar förutsättningar att ta sig in på bostadsmarknaden.

Upplevelsen av otrygghet i den bebyggda miljön får oss att kräva pengar till fler poliser, högre polislöner, fler och bättre utbildningar samt hårdare straff, och många undviker - med rätta - det offentliga rummet för att det kan vara farligt.

Bostadsmarknaden står och väger, och vi undrar om det är en brusten bostadsbubbla vi ser framför oss eller bara en pyspunka koncentrerad till några få storstäder.

Kompetensbristen inom byggbranschen och plankontoren reser sig som en vägg som vi med hög fart är på väg att ramma, och planeringsaktiviteten stannar helt medan byggen försenas och fördyras.

Stora delar av vårt land känner sig åsidosatta för att allt fokus ligger på staden. Myndigheter får för sig att införa generella vedspisförbud. Regler tolkas så att de eliminerar den attraktivitet som kan erbjudas, nämligen närheten till naturen och därmed till arter och biotoper - som ska skyddas. Det sätter käppar i hjulet för områdens utveckling, för det kan ju faktiskt vara spår av mänsklig verksamhet, som jordbruk och industri.

Ska vi i det läget debattera och fatta beslut om arkitektur? Ja, det ska vi - och kanske just därför. Aldrig är det väl tydligare än i tider som dessa att god och genomtänkt arkitektur riskerar att bli grädden på moset, alltmedan hjulen rullar vidare allt snabbare.

Det finns en uppenbar risk att byggbolagen och fastighetsägarna i jakten på investeringsstöd, subventioner och snabba resultat glömmer bort de människor som ska bo, leva och verka där. Man glömmer att de som flyttar in ska vilja bo kvar - och för den delen också kunna flytta därifrån. Hur bostäderna är utformade, om de är flexibla eller anpassade och om de är tillgängliga och överkomliga är hänsyn vi inte kan utgå ifrån att byggbolagen eller ens kommunernas plankontor alltid tar ansvar för. Det vi byggt och det vi bygger måste upplevas som attraktiva platser där man känner sig trygg och där man vill se barnen växa upp och gå i skolan - och med tiden förverkliga sina egna livsdrömmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Det handlar inte heller enbart om bostäder. Det råder till exempel brist på utbildade lärare. Allra värst är det i de utsatta områdena, där behovet av en bra skola är störst. Självklart är detta en fråga om lärarlöner, pedagogik och utbildningspolitik, men det är till stor del en fråga även om lärmiljöerna - skollokalerna och deras förmåga att främja barnens fantasi samt ge dem platser för studiero. Skolorna ska vara utformade som goda arbetsplatser för alla som arbetar där, inte minst de lärare och rektorer som gör det yrkesmässigt.

Sverige är ett stort land, och mångfalden är verkligen inte enbart en fråga om etnicitet och härkomst. Vi vill få landet att hänga ihop nationellt, och lokalt krävs det mötesplatser där vi kan träffas som jämlikar, öga mot öga, och se, lyssna på och ta del av konst och upplevelser som får oss att reflektera och känna samhörighet trots våra olikheter. Offentliga bad, arenor för kultur och idrott, torg och busshållplatser - de offentliga rummen är många, och utmaningarna är stora om alla ska utformas så att de är välkomnande, trygga och inkluderande för alla.

Vårt land är stort även geografiskt, och vi är många som vill se det krympa med en utbyggnad av infrastruktur, knutpunkter, resecentrum och hållplatser för kort- och långväga pendlare. Platserna ska upplevas som trygga och göra att både kvinnor och män vill resa tillsammans.

När det gäller hur grönområdena utformas och står i samklang med den offentliga konsten och bomiljöerna, som ska inramas med ljus, färg och form, har vi både ett arv att ta hand om och ett nuläge att ombesörja gällande de bostäder som ännu befinner sig i en planprocess.

Det vi brukar nämna som socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart skulle kunna sammanfattas med orden "arkitektur" och "design". Det handlar om att välja de klimatsmarta materialen och de byggmetoder som är resurseffektiva. Den byggutmaning vi har blir en möjlighet att skapa smarta tekniska lösningar så att vi bygger in energieffektivitet i husen. Att vi gör klimatsmarta materialval handlar i grund och botten om att förena ekonomisk tillväxt och goda bostäder med planetens överlevnad. Arkitekterna har en viktig roll att spela i att få detta att ske på mänskliga villkor, herr talman.

Som centerpartist är min tilltro till näringslivet i stort sett obegränsad, men utan högt ställda mål och regelverk som stimulerar och styr mot hållbarhet riskerar vi framtida generationer. I de här sammanhangen är arkitektens roll avgörande, herr talman, och risken med att låta arkitekturen komma in för sent är ungefär som att bota lunginflammation med plåster - det är inte säkert att det funkar.

Med all denna vältaliga argumentation landar dock saken till slut i huruvida det är det mål för arkitekturen som regeringen har föreslagit eller om det är det som Centerpartiet och övriga allianspartier har lagt fram som motförslag som ska fastställas. Ett mål ska som Olof Lavesson säger inte bara ta sin utgångspunkt i de frågor som är aktuella för dagen, utan det ska vara hållbart och förankrat i den rådande verkligheten också under överskådlig tid framöver.

Att jämställdhet, segregation och hållbarhet är stora utmaningar nu är inget man kan invända mot, men det som gör vårt förslag bättre än regeringens är att de sex genomförandepunkter som vi är överens om är i enlighet med utredningens. Gestaltad livsmiljö - en ny politik för arkitektur, form och design heter dess förslag. Vi har också valt att framlägga utredningens målformulering som vår, eftersom delaktigheten och inkluderingen - det som omfattas av ordet "inflytande" - är centralt och en följd av att vi lever i en demokrati där vi sätter den enskilda människan i centrum. Det är just delaktigheten som leder till hållbarhet och jämställdhet och som motverkar segregation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Det är därför svårt att förstå sig på regeringspartiernas klåfingrighet när det gäller att omformulera målet. I stället öppnar det för tolkningar som riskerar att påverka arkitekturen. Oavsett om det är Boverket, med eller utan sin riksarkitekt, Arkdes, Riksantikvarieämbetet, Statens konstråd eller för den delen handläggarna i någon av landets 290 kommuner som ska göra den tolkningen, riskerar de olika aktörerna att lägga sin tonvikt på olika aspekter av målformuleringen, och därmed hamnar dessa i konflikt med varandra.

Att det inte råder någon allmän och öppen konflikt kring inriktningen av arkitekturpolitiken ser jag som positivt. Vi kommer att kunna leva med det mål riksdagen beslutar om även efter maktskiftet, som sker efter sommaren. Det viktiga nu är att vi på allvar lyfter in arkitekturen i byggherrerollen, så att det inte faller på denne att i efterhand åtgärda brister som entreprenörerna har negligerat på grund av pressade kalkyler, tidsplaner och krav på att uppfylla kriterier för subventioner där det inte har getts utrymme för arkitektur.

Herr talman! Det har varit ett nöje att förbereda den här debatten, och det är ett nöje att lyssna till vad som sägs. Ganska snart kommer vi att återgå till att träta om varför det byggs för lite bostäder.

Med de orden yrkar jag bifall till reservation nr 1.

(Applåder)


Anf. 8 Christina Örnebjär (L)

Herr talman! Detta betänkande har, som tidigare nämnts, behandlats av ett sammansatt utskott. Politiken spänner också över många samhällsområden på samma gång: arkitektur, form och design. Det handlar såväl om samhällsplanering och bostadsbyggande som om kulturpolitik.

Å ena sidan är detta förstås helt nödvändigt och självklart. Det var Alliansen som en gång i tiden sparkade igång detta arbete. Det är bra att vi nu går i mål, även om det blev lite tunnare än vi hade hoppats på. Å andra sidan är det svårt att få ihop saker som brukar hanteras i stuprör, vilket tyvärr märks i denna proposition.

Eftersom jag är en av dem i det sammansatta utskottet som vanligen arbetar i kulturutskottet kommer jag mest att tala om det som framför allt har med kultur att göra. Det finns andra här som redan på ett förtjänstfullt sätt har lyft fram bostadspolitiken och arkitekturen.

Då kommer vi till det som är propositionens huvudnummer, nämligen själva målen. Mina kollegor har tidigare talat om den långa listan med i och för sig vällovliga mål som dock är alldeles för krångliga för samhällsbyggnadspolitiken.

Men det finns ett annat problem som jag tycker är större än att man krånglar till plan- och byggprocessen. För mig som liberal är kulturens frihet helt central, och arkitektur, form och design är framför allt kultur. Kulturen får aldrig bli ett verktyg för politiker för att lösa andra problem, inte ens om det gäller sådant som de flesta av oss här inne och - skulle jag tänka mig - i samhället i stort är överens om är bra och viktigt. Det kan gälla saker som hållbarhet, jämlikhet och minskad segregation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Öppnar vi den dörren säger vi att kulturen är politikens verktyg för att uppfostra medborgarna. Då ger vi också detta verktyg till andra som vill helt andra saker. Det kan låta vällovligt, men det är inte säkert att verktyget kommer att användas i vällovliga syften.

Arkitektur, form och design ska inte behöva stryka makten medhårs. Den ska ha frihet att utmana. Den ska få oss att tänka fritt och stort. Den ska våga mer. En väl formgiven fåtölj ska kunna få vara bara en fåtölj utan att bidra till minskad segregation. En klänning ska kunna få vara en väldesignad klänning utan att öka jämlikheten.

Därför vill vi i Alliansen ha ett annat mål - ett kort och kärnfullt övergripande mål. De mer instrumentella delarna finns med som delmål men inte på ett sätt som hotar kulturens frihet eller sätter käppar i hjulet för effektiva planprocesser. Det som utredningen har föreslagit är alldeles utmärkt, och vi tycker att regeringen kunde ha låtit bli att hitta på något annat.

Till sist vill jag ta upp en annan sak, nämligen detta med enprocentsmålet. Det är en hjärtefråga för oss liberaler. Det är fint att det finns med, men det är konstigt att regeringen har valt att formulera det som att upp till 1 procent av byggkostnaderna ska avsättas till konstnärlig gestaltning. Det låter ju som ett tak.

Varför formulerar regeringen det på detta sätt? Det vore väl helt fantastiskt om en byggherre valde att lägga 50 procent på gestaltning - det kunde ju bli hur spännande som helst! Och om man i vissa projekt överskrider 1 procent blir det också lättare att leva med att man i andra projekt inte riktigt når hela vägen fram.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till Alliansens gemensamma reservation nr 1. Jag ser fram emot den fortsatta debatten.

(Applåder)


Anf. 9 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Konsten och kulturen är så betydelsefull för oss människor att den är helt avgörande för vårt välmående. Det vi debatterar i dag - arkitektur, form och design - påverkar alla människor dagligen och handlar i grunden om livskvalitet. En känsla av tillhörighet och stolthet över den gemensamma miljön bidrar till att bygga ett samhälle som håller ihop.

Byggandet av miljonprogrammet i slutet av 60-talet och början av 70talet var en nödvändig reform för att minska bostadsbristen, avskaffa trångboddheten och höja bostadsstandarden. Men samtidigt var det, med dagens ögon, ett samhällsbygge som saknade mycket av det som vi tar upp i dag i betänkandet Politik för gestaltad livsmiljö.

Det har funnits nationella mål tidigare, framför allt handlingsprogrammet Framtidsformer från 1998 som länge har varit vägledande. Men dagens kunskap om detta handlingsprogram och tillämpningen av det är begränsad.

Det är alltså 20 år sedan det togs ordentligt tag i denna fråga. Det som händer nu är egentligen en uppdatering och bygger på en utredning som startade våren 2014. Det handlar om nya utmaningar och syftar till ett ökat genomslag för arkitektur, form och design i samhället i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Vi ska inte heller glömma det internationella perspektivet. FN:s resolution Agenda 2030 handlar just om hållbar utveckling ekonomiskt, miljömässigt och socialt.

Herr talman! Jag är glad att ordföranden i kulturutskottet, Olof Lavesson, och ordföranden i civilutskottet, min partikollega Caroline Szyber, tog initiativ till ett sammansatt utskott. Detta är frågor som spänner över flera politikområden och myndigheter. Genom detta sammansatta utskott har vi lyft upp frågorna och tagit ett bredare grepp i riksdagen.

Ska vi lära någonting av historien är det vikten av att det inte enbart handlar om att bygga bostäder. Det handlar om att bygga samhällen och livsmiljöer. Goda livsmiljöer ger trygghet och samhörighet. Det ger livsvärden, om jag ska sammanfatta det i ett enda ord.

Vi kristdemokrater menar dock att en del text i regeringens proposition mer är vackra ord än mål. Vi menar i likhet med hela Alliansen att det mål som utredaren har formulerat är korrekt men att regeringens formulering till mål inte håller. Regeringens mål är formulerat så här:

"Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön."

Ett mål ska vara kort och kärnfullt. Målet för arkitektur, precis som målet för konst, måste få utvecklas fritt, som flera talare har varit inne på, och på egna villkor. Dessutom ska kultur och konst aldrig användas av politiker för att lösa problem, vilket regeringen verkar vilja göra. Det förvånar mig, för all konst ska vara fri.

Vi menar att det mål som regeringen har föreslagit är alltför komplext och öppet för tolkningar för att fungera väl inom samhällsbyggnadsområdet. Det riskerar att ytterligare försvåra en redan i dag dåligt fungerande plan- och byggprocess i kommunerna. Den svenska byggsektorn behöver inte fler politiska mål och inriktningar att ta hänsyn till, oavsett hur vällovliga dessa är.

Vi menar alltså att det är viktigt att ett övergripande mål är kort och kärnfullt. Utredningens förslag är väl övervägt och bör bli det mål som riksdagen ställer sig bakom.

De sex punkter som anges i propositionen som väg för att uppnå målet ställer vi oss däremot bakom. Vi föreslår därför i vår gemensamma alliansreservation att det nationella målet ska ha följande lydelse:

"Det nationella målet för arkitektur-, form- och designpolitiken är att områdets inflytande ska stärkas och därmed bidra till att forma en långsiktigt hållbar och väl gestaltad livsmiljö."

Sedan följer de sex punkterna om hur målet ska uppnås, och där är vi alltså överens med regeringen.

Det nationella målet ska uppnås genom att

hållbarhet och kvalitet inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden

kunskap om arkitektur, form och design utvecklas och sprids

det offentliga agerar förebildligt

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

estetiska, konstnärliga och kulturhistoriska värden tas till vara och utvecklas

miljöer gestaltas för att vara tillgängliga för alla

samarbete och samverkan utvecklas, inom landet och internationellt.

Till sist, herr talman, kan man givetvis ha synpunkter på den gestaltning som genomförs lite varstans i vårt land. Det finns ett antal exempel på offentlig konst som vållat folkstorm. Men det handlar om subjektiva bedömningar av olika objekt, och vi får lämna till betraktaren att avgöra konstens värde.

(Applåder)


Anf. 10 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Låt mig börja mitt anförande med att yrka bifall till förslaget till beslut i det sammansatta civil- och kulturutskottets betänkande CKrU1 Politik för gestaltad livsmiljö och därmed avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Att ställa frågan om vi vill bygga bostäder eller bygga samhällen kan i en sådan här debatt antagligen låta ganska klyschigt, kanske till och med lite fjantigt. Men i grund och botten kan jag ändå inte bortse från att det ligger mycket i frågan, för vi socialdemokrater vill inte bara bygga bostäder eller lägenheter att bo i. Vi vill också bygga så att människor kan leva.

Vi vill att du som samhällsmedborgare ska vara stolt över din bostad. Vi vill att du ska vara stolt över ditt bostadsområde och stolt över ditt samhälle. Då gäller det att bygga rätt från början, att ha som ambition att arkitekturens, formens och designens bidrag till samhällsbygget ska tas till vara fullt ut till allas nytta och glädje.

Därför står jag här i dag för att lyfta fram vikten av att vi nu får ett nytt nationellt mål för arkitektur-, form- och designpolitiken.

Regeringens avsikt med politiken och förslaget är att ta ett helhetsgrepp kring arbetet med den gestaltade livsmiljön, samtidigt som propositionen också lyfter fram en ny samlad nationell syn på arkitektur, form och design.

Herr talman! Vi lever i en föränderlig tid - en tid som på många sätt kan upplevas skrämmande och förvirrande, en tid som många inte känner igen sig i och som man inte riktigt får grepp om.

Vi blir nästan dagligen påminda om de miljöhot och klimatutmaningar vi står inför. Vi får med jämna mellanrum rapporter om hoten mot vår demokrati, så som vi känner till den. Vi har en fortsatt urbanisering, en ganska stor flyktingström, växande otrygghet och en snabb teknikutveckling som påverkar oss som individer men också samhället. Men det är också en fantastisk tid, för det är en tid som ger oss möjlighet att göra förändring - en möjlighet att tänka om, tänka nytt och tänka framåt.

Här ser både vi socialdemokrater och regeringen hur arkitektur, form och design kan hjälpa oss att bidra till att skapa bättre samhällen som kan ge oss ökad livskvalitet och trygghet och där man som individ kan få vara med och bestämma och forma sin egen omgivning - detta utan att kränka dessa konstformers egenvärde. Vi har som ambition att driva en modern politik som förenar byggandet av bostäder med en stimulerande yttre miljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Herr talman! Det nya nationella målet för arkitektur-, form- och designpolitiken har vi hört ett flertal gånger, men jag väljer ändå att läsa upp det en gång till: Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.

Det är ett mål med stora ambitioner. Men som jag nämnde lever vi i en tid då vi måste börja tänka på att bygga hållbart. Då handlar det inte bara om att bygga miljösmart, utan det handlar också om att bygga samhällen där människor håller ihop.

I den gemensamma alliansmotionen ser man målet som problematiskt, som vi hört flera här nämna, och detta framför allt utifrån två olika synvinklar. Det ena handlar om att man är rädd att målet riskerar att försvåra bostadsbyggandet och det andra om att man anser att regeringen reducerar kulturpolitiken till ett verktyg för att lösa problem i samhället.

Låt mig då börja med att tala lite kortfattat om bostadsbyggandet och politiken, trots att detta egentligen är frågor som jag inte är van vid att jobba med.

Lever vi i ett samhälle som är i stort behov av nya bostäder? Ja. Lever vi i en tid med segregerade bostadsområden? Ja. Lever vi i en tid då bostadsbyggandet ibland stöter på olika former av hinder? Ja. Men innebär detta att vi ska bygga bostäder till vilket pris som helst? Nej.

Vi måste såklart se till att bygga rätt, tänka smart kring hur våra bostäder byggs och skapa gemensamma ytor som kan leda till samtal, möten och samhörighet.

Dessutom har vi och den socialdemokratiskt ledda regeringen gjort flera viktiga satsningar på bostadsbyggandet. Bland annat har vi under den här mandatperioden genomfört den största statliga bostadssatsningen på 20 år. Vi har också infört ett investeringsstöd för byggande av små hyreslägenheter och studentbostäder. Och vi har genomfört ändringar i plan och bygglagen för att göra planprocessen mer effektiv.

Vi och regeringen är medvetna om behovet av bostäder och skulle därför inte genomföra en politik som sätter käppar i hjulen för bostadspolitiken. Men vi är inte beredda att bygga bostäder till vilket pris som helst. För oss är det viktigare att bygga rätt från början än att om några år inse att vi byggde spretiga samhällen.

När det sedan gäller kulturens egenvärde är det viktigt att förstå att vi som socialdemokrater alltid sätter detta i främsta rummet. Egenvärdet kommer först. Men det hindrar inte att kulturen är till nytta också på andra områden. Vi är därför helt övertygade om att vi kan värna både arkitekturens, formens och designens egenvärde, samtidigt som de också kan främja jämlikhet och skapa inkluderande samhällen.

Egenvärdet och kulturens bidrag till ett samhällsbygge som skapar jämlika människor behöver inte vara en motsättning där vi måste välja sida, utan det kan verka i samexistens men där vi som politiker såklart måste bejaka båda sidorna.

När det sedan gäller specifikt arkitekturpolitiken är jag helt övertygad om att förutom dess egenvärde måste vi tala om dess samhällsvärden, för när vi talar om arkitekturpolitik handlar det ju bland annat om bostadsbyggande, stadsplanering med mera. Det är klart att en genomtänkt politik för gestaltad livsmiljö, där arkitekturen har en självklar roll, kan främja såväl konstnärliga som andra samhälleliga värden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Tillbaka till frågan, herr talman: Vill vi bygga bostäder eller vill vi bygga samhällen? För oss socialdemokrater är svaret enkelt. Därmed är det för oss en självklarhet att i eftermiddag trycka på ja-knappen.

(Applåder)


Anf. 11 Ola Johansson (C)

Herr talman! Att begära replik i den här debatten på det förra anförandet blir lite grann som att koka soppa på en spik, men jag gör ändå ett försök.

I mitt anförande tog jag upp bostadssubventionerna som en faktor som riskerar att driva på företagen att snabba på tidsplanerna och hålla kostnaderna nere för att klara normhyrorna, som är satta för att man ska kunna ta del av byggsubventionerna. Det är en faktor som möjligen skulle kunna begränsa deras utrymme för att tänka till, tänka efter och ligga i framkant när det gäller att skapa goda och hållbara miljöer för människor att leva i.

Den bostadspolitik som förs i dag är Anna Wallentheim i högsta grad ansvarig för och har varit det sedan några år tillbaka.

Vi har brottats med hållbarhetsfrågorna. Just nu för vi väldigt mycket diskussioner om dessa frågor i de bostadspolitiska samtalen. Vi hyllar till exempel byggandet i trä, därför att det är ett hållbart byggmaterial. Man kan kritisera andra material på andra grunder. Men här är det fråga om hållbarhet, och det är en jätteviktig sak att jobba med.

Jämlikhet och jämställdhet i det offentliga rummet är en viktig fråga att arbeta med när det gäller att skapa trygga miljöer och ett mindre segregerat samhälle.

Att vi har bristande jämlikhet, bristande hållbarhet och segregation i samhället är en följd av den bostadspolitik som Anna Wallentheims parti för. Att ni vill föra in detta som specifika punkter i arkitekturpolitiken måste vara ett tecken på att den bostadspolitik som förs har misslyckats.


Anf. 12 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Jag tackar Ola Johansson för frågorna.

Bostadspolitiken är extremt viktig för oss socialdemokrater, för vi lever i en tid när bostaden är en social rättighet. Det är också en politik som är viktig för välfärden. Tillgången till bostäder är en grundläggande förutsättning för jobb, och vi vet att folk i dag måste tacka nej till jobb för att det inte finns bostäder. Det finns också unga som inte kan tacka ja till studier för att det saknas studentbostäder.

Just nu är vi i en situation där vi får höra lite olika kritik: å ena sidan att vi har infört bostadssubventioner som gör att byggprocessen går för snabbt och är ogenomtänkt, å andra sidan att vi har mål som riskerar att försvåra byggandet.

Sedan 2017 har regeringen satsat mer än 6 miljarder kronor på bostadsbyggandet. Ärligt talat är det extremt viktigt att vi satsar pengar på att bygga, och 6 miljarder på ett år är mer än vad alliansregeringen satsade under hela förra mandatperioden. Här har vi ett problem och en av anledningarna till att vi i dag har för få bostäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Vi måste därför bygga fler bostäder. Vi måste bygga små billiga hyresrätter och studentbostäder. Men det betyder inte att vi ska bygga dåliga bostäder. Detta måste dock alltid ställas mot att vi också måste bygga hållbart och göra yttre miljöer som är stimulerande för människor.

Någonstans måste ni bestämma er. Bygger vi för snabbt och för dåligt, eller gör vi så att det inte byggs alls?

(Applåder)


Anf. 13 Ola Johansson (C)

Herr talman! Arkitekturen är byggherrens ansvar. Vi formar en politik som ger långsiktigt hållbara villkor för arkitekterna och deras bidrag till det samhällsbygge vi är överens om. Det är en kostnad som i slutändan tas av byggherren som en investering och som sedan de boende genom att få bostaden upplåten till sig betalar och därigenom bidrar till kommande generationer.

Det är kännetecknande att en del av bostadsmarknaden får omfattande miljardsubventioner medan andra delar av bostadsmarknaden inte får det. Det är alltså skilda villkor för aktörerna på denna marknad vad gäller att kunna parera och hantera sitt byggande beroende på om de har subventionerade bostäder eller inte.

Man kan alltid träta om huruvida 6 miljarder, 5,2 miljarder eller hur mycket det är skulle kunna användas bättre.

I sin replik beskriver Anna Wallentheim den nuvarande bostadspolitikens misslyckande. Folk tvingas tacka nej till jobb, unga tvingas tacka nej till studieplatser, rörligheten på bostadsmarknaden är dålig och bostadsbyggandet minskar när det skulle behöva öka. Det är tacknämligt att Socialdemokraterna sätter fingret på detta misslyckande och att de i sin målformulering också manifesterar detta misslyckande genom att i efterhand tala om att det är detta de skulle ha gjort. Det är som att kasta in jästen efter degen.


Anf. 14 Anna Wallentheim (S)

Herr talman! Jag tackar Ola Johansson.

Det är nog jag som är tacksam för repliken. Vi har suttit en mandatperiod och har inte ens haft en egen budget hela mandatperioden utan bara tre budgetar.

Anledningen till bostadsproblematiken är Alliansens åtta år i regering. Nu försöker vi lösa detta genom den största satsningen på statliga bostäder och genom subventioner.

Herr talman! Något av det viktigaste för mig är att de ungdomar som sitter på läktaren ska kunna få en första bostad. Att få sätta nyckeln i dörren och gå in och säga "Detta är mitt" är otroligt viktigt. Men precis som du säger, Ola Johansson, är det också viktigt att vi bygger hållbara samhällen där vi kan ha möten och gemenskap.

Denna proposition har lagts fram av tre ministrar på tre olika departement. Jag anser att vi måste lita på att tjänstepersoner från så breda och olika sektorer vet vad de talar om. Därför riskerar vi inte att försvåra byggprocessen, och vi gör även satsningar för att ungdomar ska kunna få sin första bostad.

(Applåder)


Anf. 15 Emma Hult (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Herr talman! "Äntligen finns ett politiskt förslag som ger branschen förutsättningar att bygga med kvalitet." Så uttalade sig Sveriges Arkitekter efter det att regeringen presenterat den proposition som vi debatterar, Politik för gestaltad livsmiljö.

Klimatförändringar, urbanisering, teknikutveckling och ideal för hur vi vill leva och bo ställer nya krav på hur våra samhällen utformas. Regeringen vill därför införa ett nytt nationellt mål för arkitektur, form- och designpolitiken. Det sammansatta civil- och kulturutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag, och jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Avsikten med förslaget är att arkitektur, form och design ska prägla flera politikområden och bidra till bra miljöer för människor att leva i. Det kan handla om att bygga hållbart och estetiskt i stället för med kortsiktiga ekonomiska lösningar och att offentliga miljöer utformas för att vara tillgängliga för alla. Boverket får också ett samlat nationellt ansvar för området arkitektur och gestaltad livsmiljö.

Vi är mitt uppe i vår tids stora samhällsbygge. Det byggs just nu rekordmånga bostäder, och förhoppningsvis får vi se nya stambanor för höghastighetståg inom en överskådlig framtid. Allt det vi planerar för och bygger i dag kommer att forma det samhälle vi och kommande generationer ska leva i under flera hundra år framöver.

Att bygga nya bostäder är bra. Att nya områden, ja, kanske till och med nya städer, växer fram är nödvändigt i ett växande land. För mig som Miljöpartiets bostadspolitiska talesperson handlar bostadspolitik inte bara om hur många nya bostäder vi bygger utan om planeringen av våra framtida samhällen.

Liksom flera av mina utskottskollegor är jag glad över att det är ett sammansatt utskott som har hanterat dessa frågor. Det har gett debatten en annan dimension än den vi brukar ha när vi debatterar bostadspolitik i civilutskottet. Jag vill därför tacka båda utskottens ordförande för detta initiativ.

Jag brukar nämna tre utmaningar inom samhällsbyggnadsområdet, och det ska jag göra även i dag. Den första är klimatutmaningen. I dag står byggsektorn för en femtedel av Sveriges negativa klimatpåverkan. Den andra är kostnadsutmaningen. Hur ska vi se till att de som inte har någon bostad har råd att efterfråga det som byggs? Den tredje är kvalitetsutmaningen, vilket denna proposition mycket handlar om. Vi får inte tumma på kvaliteten på det som byggs i dag, för det ska hålla i hundra år.

Här spelar arkitektur, form och design en avgörande roll. Det handlar om hur vi placerar husen och hur utrymmet mellan dem utformas. Det handlar om hur människor förväntas röra sig och sedan faktiskt rör sig i områdena. Det handlar om mötesplatser, gröna lungor och hur människor tar sig till och från dessa områden. Det handlar om hur dagvattnet hanteras. Det handlar om hur det naturliga ljuset tränger fram och hur det tillförda ljuset skapar olika miljöer. Det handlar om hur vinden blåser runt husknutarna och hur rådjur, harar och fåglar fortsätter att bo och röra sig i områdena. Det handlar om hur människor trivs, möts och lever.

Herr talman! Alla dessa frågeställningar måste analyseras och behöver lösningar. Det handlar om krocken mellan bebyggd miljö och natur och mellan befintliga och nya invånare. Vi tar alltför ofta för givet att dessa utmaningar bara ska lösa sig och att det inte kommer att kosta något. Men så är det inte. Det går tack vare de arkitekter och samhällsplanerare som varje dag, ibland med blod, svett och tårar, lyckas lösa dessa utmaningar, även då budgeten stramas åt och den politiska viljan ibland drar åt ett helt annat håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Jag vill därför säga tack till er som i er profession varje dag är med och skapar vårt framtida hållbara samhälle. Nu vill vi i politiken med dagens debatt och beslut ge er rätt förutsättningar att göra det ni är bäst på.

För detta behövs politisk vilja. Propositionen, som vi hanterar i dag, handlar om politisk vilja. Och här är vi ganska överens. Det viktigaste som vi kan göra är att ge samhällsbyggnadssektorn långsiktiga spelregler och inte tvära kast och förändringar. Det som vi debatterar är bara starten på ett arbete som nu måste fortsätta på kommunal, regional och nationell nivå. Propositionen är framtagen i nära samarbete med branschen och där kulturministern, miljöministern och bostadsministern tillsammans går ut och säger att man behöver jobba övergripande med frågor för en gestaltad livsmiljö.

Regeringen betonar vikten av ett livscykelperspektiv i sin ambition att skapa goda livsmiljöer för människor att leva i, samtidigt som en effektiv användning av natur- och samhällsresurser ska beaktas.

Regeringen lämnar också tydliga förslag om hur ansvarsstrukturen ska stärkas och främjas, så att den gestaltade livsmiljöns kvaliteter blir ännu bättre. Regeringen menar också att miljöhoten och klimatförändringarna gör sig alltmer påminda. Därför är det ännu mer angeläget att den här politiken antas i riksdagen.

De nationella målen har nämnts här. Det är där som vi har olika ingångar. Centerpartiets Ola Johansson menade att målen ska gälla under lång tid. Jag hade önskat, Ola Johansson, att vi hade lyckats råda bot på både jämställdhetsutmaningar och segregationen inom en väldigt kort tid. Jag tror att den utmaningen är större än så. Därför är jag glad över att de finns med i regeringens mål.

Någonstans i debatten låter det som att de nationella målen ska styra varenda enskild arkitekts utövning. Så är det ju inte. Nationella mål som regeringen tar fram styr statens initiativ när det gäller arbetet med gestaltad livsmiljö. Vi ger uppdrag till våra myndigheter som ska jobba för att uppnå de mål som vi sätter upp. Så är det med alla mål som regeringen fastslår. Det handlar om det arbete som staten gör för att skicka en signal, men vi är absolut inte inne och petar i enskilda utövares verksamhet.

Det absolut viktigaste är att ge de utbildade de mandat som de behöver. Det gäller framför allt på kommunal nivå. Det är där som besluten fattas. Politiker ska se till att ge mandat till sina anställda och de konsulter som jobbar med dessa frågor.

Herr talman! Vad vore världen utan sin arkitekt, vår mästare som ska skapa framtidens hållbara samhällen? Vi har kommit fram till att det behövs en riksarkitekt. Jag vill säga det som Sveriges Arkitekter väldigt fint sa:

I Sverige har vi riksåklagare, riksrevisorer, riksbibliotekarie och riksantikvarie. Det är helt i linje med det att vi också får en riksarkitekt.

Herr talman! Det här är bara början. Just nu pågår många processer för att förbättra och effektivisera den planeringsprocess vi har och då framför allt med hjälp av digitaliseringens möjligheter. Det pågår just nu ett omfattande arbete med en totalöversyn av Boverkets byggregler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Jag som byggnadsingenjör och tidigare handläggare på kommunen har alltid tyckt att det eviga politiska tjatet om att förändra plan- och bygglagen i stället borde handla om det som regeringen just nu gör: en översyn av Boverkets byggregler, de regler som faktiskt styr hur det som vi bygger blir. Det är oerhört viktigt att vi gör det här och att arkitekturen är ett stöd i utvecklingen av kvaliteten i det som byggs.

Den här regeringen har visat att vi antar utmaningen att bygga framtidens hållbara samhälle och att vi vill ge samhällsbyggarna i vårt land rätt verktyg och rätt stöd. Byggnader, parker, vägar, parkeringsplatser, rummen mellan husen och dess mötesplatser är sällan saker som bara uppstår eller kommer till av en slump. Det är god arkitektur och ett bra arbete som gör att våra livsmiljöer blir hållbara såväl för oss som för våra barn och barnbarn.

Arkitekturen ska få en större, tidigare och tydligare roll i hela samhällsbyggnadsprocessen.


Anf. 16 Vasiliki Tsouplaki (V)

Herr talman! I den här valrörelsen har det hitintills talats mycket om trygghet, och från ett vänsterpartistiskt perspektiv menar vi att trygga samhällen byggs av trygga människor och inte främst av fler poliser eller högre straff, även om det i vissa fall kan behövas.

Det kan handla om tryggheten i att veta att pengarna räcker till mat hela månaden, att jag har ett jobb att gå till på måndag eller att lärarna hinner med mig i skolan. Det kan också handla om att vi känner varandra i mitt bostadsområde. Vi möts på den genomtänka gården där barn som gammal kan trivas och hitta aktiviteter och att vi har tillgång till mötesplatser inomhus för föreningsliv och kulturaktiviteter. Vi har gångstråk och kommunikationer som är planerade för både barn och vuxna, för både kvinnors och mäns trygghet.

Det finns lokaler för näringslivet, butiker och offentlig service nära. Då rör sig människor i mitt bostadsområde en stor del av dygnet, och tryggheten ökar. Det blir arbetsplatser i bostadsområdet, och fler kan knyta kontakter in på arbetsmarknaden.

De senaste årens debatt om bostadsbyggande har starkt fokuserat på hur vi kan få fram den stora mängd bostäder som behövs för att bygga bort bostadsbristen, och det har varit väldigt viktigt.

Det är inte underligt att den debatten har behövt föras med tanke på hur eftersatt bostadspolitiken varit från statens sida under de senaste decennierna. Men vi ska inte bara bygga hus - som flera talare före mig har varit inne på - utan vi ska skapa samhällen med platser som blir människors hem och miljöer där generationer ska kunna leva ett gott liv.

Då måste vi för en stund lyfta blicken från teknikaliteterna i ränteavdragen och ROT-bidragen och fundera på vad som krävs av vår närmiljö för att människor ska må bra i sin vardag. Det är för människor vi ska planera, utforma och utsmycka våra samhällen.

Vi ska inte behöva välja mellan å ena sidan billigt, snabbt och enahanda och å andra sidan dyrt men med hög konstnärlig och arkitektonisk kvalitet. Därför behöver politiken för arkitektur, design och form gå hand i hand med politiken för samhällsplanering med hela dess bredd.

Och därför är dagens proposition ett viktigt steg i rätt riktning. Den är inte särskilt omfattande - som någon påpekade här - och vi ser att det kommer att behöva kompletteras med fler konkreta förslag framöver, men det är en bra början för att få till en diskussion om hur vi kan skapa hållbara livsmiljöer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Vi har hört tidigare talare presentera sina invändningar, och jag kan delvis instämma i Olof Lavessons och hans medmotionärers påpekande att arkitektur, form och design inte ska reduceras till verktyg för att uppnå olika politiska mål. Konstnärliga uttryck av olika slag ska få finnas även om de inte direkt leder till minskad segregation eller ökad folkhälsa.

Men vi får inte heller vara så oroliga för den frågan att vi inte ens vågar säga att design och arkitektur faktiskt skapar olika känslor. Det kan skapa möten och föda nya tankar, och därmed måste det finnas tydligt på agendan när vi planerar våra samhällen.

Om vi inte erkänner att konsten och kulturen har viktiga följdeffekter finns det inte heller någon anledning att förespråka enprocentsregeln som jag vet att vi är många partier som vill lyfta fram.

Därmed landar Vänsterpartiet i slutsatsen att förslaget från regeringen är ett positivt mål. Vi ser självklart att mycket annat också spelar in. Bara rätt arkitektur kan förstås inte motverka segregation och skapa jämlikhet, utan vi måste även koppla på vänsterpartistisk ekonomisk politik som omfördelar resurser i samhället.

Ska människor med olika bakgrund och olika inkomster kunna bo sida vid sida är frågan om upplåtelseformer och hyresnivåer självklart central.

Från Vänsterpartiets sida vill vi också höja ett varningens finger för en del förslag som genom åren har diskuterats om förenklingar i bygglovsprocess och detaljplanehantering. Vi tror att de riskerar att de facto urholka det här övergripande målet. Vi säger därför att man måste se upp så att vi inte rationaliserar så mycket när många bostäder ska tas fram att man i den praktiska processen minskar utrymmet för långsiktigt tänkande och hållbarhet, så att det helt försvinner från dagordningen.

Det får inte heller gå så fort att invånarna inte hinner med. Det kan krävas en längre process för att se till att alla är med på det som föreslås. Kommunen kan behöva lägga ned tid på att förklara för allmänheten hur man kan vara med och påverka. Människor ska också få chansen att organisera sig.

Stadsplanering engagerar verkligen. Vi kan slå upp vilken lokaltidning som helst och hitta en arg insändare eller ett reportage om arga grannar. Det är därför viktigt att demokratifrågorna lyfts in i målet, att man poängterar att allmänheten ska vara med.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att samhällsplaneringens många olika aspekter kan vara svåra att kombinera. Ibland blir det målkonflikter, och svåra avvägningar måste göras. Jag tror inte att den här propositionen löser alla de frågorna, men det är ett bra första steg. Jag hoppas att detta snarare är startskottet än slutpunkten för debatten om hur arkitektur, design och form kan bidra till att skapa goda livsmiljöer.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.


Anf. 17 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi bland annat arkitektur, form och design i bostadsmiljöer, bostäder och omgivande miljö. Både regeringen och Alliansen har snarare gått i motsatt riktning än vad propositionen talar om. Vi har sett många förslag - framhastade och desperata - som syftat till att få ordning på bostadsbristen i Sverige. Den går snarare i motsatt riktning än vad regeringspartierna och Alliansen i dag talar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Det handlar om tidsbegränsade bygglov upp till 15 år i vilka man kan göra undantag från kraven i plan- och bygglagen. Vi ser framväxande modulbostäder, enklare bostäder och liknande som ska ingå i detta. Det här är förslag som kommer att leda till nya utanförskapsområden, och de är en konsekvens av den ansvarslösa migrationspolitik som vi har kunnat se under väldigt många år.

Den fortsatta inriktningen för migrationspolitiken fortgår. Regeringen och Alliansen står bakom EBO-lagstiftningen och den anvisningslag som har skapat en enorm trångboddhet i hela Sverige, vilken absolut är en del av den boendemiljö som vi diskuterar i dag. Vi ser att man går i motsatt riktning och snarare begränsar medborgarnas inflytande i stället för att öka det så som Sverigedemokraterna föreslår i en följdmotion och i andra förslag.

Aron Emilsson har redan förklarat vår politik på området väldigt bra, och jag vill knyta an till det han talade om. Jag vill visa vad som behövs för att vi ska kunna hålla ihop allt och vem som ska ta ansvar och verkställa mycket av det som regeringen lägger fram i sin proposition i dag.

Vi menar att regeringens förslag om att uppföljnings- och samordningsansvaret, som ska delas mellan Statens centrum för arkitektur och design och Boverket, snarare kommer att bädda för en betydande risk för stuprörs- och dubbelarbete. Sverigedemokraterna menar att man bör lägga huvudansvaret på Boverket för att genomföra detta. Någon bör vara huvudman och se till att man kan genomföra mycket av den kulturpolitik som vi vill genomföra. Det har under väldigt många år talats om detta, men det har inte fått det genomslag som vi har hoppats på.

Sverigedemokraterna vill vidare att en riksarkitektenhet inrättas hos Boverket. Man bör utreda en sådan för att få en rikstäckande referenspunkt för kommunerna att kunna förhålla sig till.

Estetik och kvalitet är tolkningsbara och diffusa begrepp, men de är viktiga att lyfta upp i den här diskussionen. Vi måste få till ett bostadsbyggande och en bostadsmiljö som skapar ökad trivsel för alla invånare. Det här är något som påverkar alla i väldigt stor omfattning.

Vi i Sverigedemokraterna menar att man behöver tänka på hur stadskärnorna i kommunerna ser ut och skapa en stolthet för den kommun man tillhör. Det kan göras genom att man bygger vidare på det kulturarv som finns i många kommuner.

Många av oss har erfarenheten av att glida in i en kommun med tåget eller bilen eller på andra sätt och se miljonprogramsområden eller andra mer ogenomtänkta byggprojekt som skapar en felaktig bild av hela kommunen. Det blir även en del av varje individs uppfattning om sin miljö och sin omgivning.

I det här sammanhanget är det framför allt viktigt att skapa medborgarinflytande i dessa stadsmiljöer. Därigenom kan man bygga en mer hållbar och accepterad boendeform och boendemiljö som medborgarna ställer upp på. Förhoppningsvis skapar detta också färre konflikter vid olika byggprojekt.

Det är viktigt att bygga in ett medborgarinflytande och kulturhistorik i byggandet. Men man måste också låta trygghetsaspekten ingå. Vi får inte bygga fler utanförskapsområden, som till exempel tidsbegränsade bygglov och dåtidens miljonprogram har skapat. Vi vet att blåljuspersonal blir utsatt på grund av bland annat hur bostadsområdena är utformade. Det är därför oerhört viktigt att ha med trygghetsaspekten när man diskuterar arkitektur, form- och designmålen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Man måste även bygga mer familjära områden med till exempel innergårdar som skapar en känsla av gemenskap i bostadsområdet och i samhället i stort. Det är viktigt att bygga ihop samhället och invånarna och skapa ställen där man kan mötas för att få den samhörighet som har varit så stark i vårt land. I mångt och mycket går den nu förlorad i och med den politik som har förts under lång tid. Bostadspolitiken, kulturmiljöerna och utformningen av bostadsområdena utgör viktiga delar för att vi ska kunna bygga vidare och motverka det splittrade samhället.

För att knyta ihop allt detta behöver kommunerna stöd för att lyckas genomföra det som Sverigedemokraterna lyfter fram som viktigt på det bostadspolitiska och kulturpolitiska området. Vi har lagt fram en rad förslag som vi tror kan göra att man lyckas. Det handlar om

stimulansbidrag för att stärka kulturmiljökompetensen i kommunerna

inrättande av skönhetsråd i kommunerna

inrättande av kommunala arkitekturprogram

kulturell planering

obligatoriska samrådsförfaranden

att ge Boverket huvudansvar

att en riksarkitektenhet läggs under Boverket

medborgarinflytande.

Ett medborgarinflytande skulle i förlängningen kunna innebära att vi förhoppningsvis ser färre överklaganden och i större utsträckning ser behovet och vikten av de samhällen vi bygger och där vi alla kan vara överens.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag precis som Aron Emilsson härmed bifall enbart till reservationerna 2 och 5.

(Applåder)


Anf. 18 Ola Johansson (C)

Herr talman! Det är spännande att få andra arenor att debattera bostadspolitik på än de traditionella, Roger Hedlund.

Ibland undrar man om Sverigedemokraterna över huvud taget önskar ett ökat bostadsbyggande. När man talar om ett medborgarinflytande låter det kanske bra. Det låter lite som när vi säger att inflytandefrågorna är viktiga. Men när Roger Hedlund talar om medborgarinflytande kan jag inte låta bli att tänka på vad hans partikollega Aron Emilsson sa under sitt anförande. Då lät det som att han hyllade rätten att överklaga och att den rätten var viktig att ta hänsyn till.

Jag har kanske lite dåligt minne men jag hör inte ofta Roger Hedlund nämna rätten och möjligheten att överklaga som en viktig reform på bostadspolitikens område. Oftast tiger han still när vi i de andra partierna menar att rätten att överklaga är något som ska vara förbehållet dem som är sakägare i en fråga. Om folk ständigt överklagar bara för att fördröja ett genomförande skulle vi kanske utreda möjligheten att avgiftsbelägga överklaganden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Runt omkring oss i landet, inte minst på småländska höglandet, finns många byggföretag som bygger hållbara hus i trä. Dessa företag gör stora investeringar i produktionslinjen för att kunna bygga serietillverkade hus på ett klimatsmart sätt. De skapar både arbeten och möjligheter för människor att bo. Man får lätt intrycket att Sverigedemokraterna och Roger Hedlund inte ser denna utveckling som något positivt.

Ligger det i Sverigedemokraternas intresse att det över huvud taget finns bostäder tillgängliga för människor? Är inte människors möjligheter att bo det viktigaste bidraget till samhällsbygget? Varför ska vi bygga ett samhälle om det inte finns människor i det?


Anf. 19 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Tack, Ola Johansson, för din replik på mitt inlägg!

Möjligheten att överklaga är en grundläggande förutsättning i ett samhälle, tycker i alla fall jag. Det gäller Sverigedemokraternas bostadspolitik, och jag vet inte om Centern och Alliansen har en annan åsikt om det. Ni kanske helt vill ta bort möjligheten att överklaga när man känner att ett bostadsbyggande inte stämmer överens med vilka förutsättningar som har getts?

Vårt förslag om medborgarinflytande innebär förhoppningsvis såklart att färre överklagar bostadsbyggen eftersom det redan i början har funnits en medborgardialog. Sådana ska ske i större utsträckning än i dag. Många konflikter beror, menar vi, på att man inte har haft med sig medborgarna från första början i en sådan utsträckning som vi lägger fram förslag om.

Jag tror inte att våra förslag på något vis skulle fördröja processen. Snarare skulle det i det långa loppet leda till att byggprocessen för att få fram nya bostäder blir snabbare. Jag tror inte att vi är särskilt överens på den här punkten.

Jag vet att Alliansen och Centerpartiet lägger fram väldigt många förslag som innebär att medborgarnas inflytande begränsas. Det gäller till exempel tillfälliga bygglov vid vilka man gör undantag från PBL som innebär att medborgarnas inflytande begränsas.

Andra förslag gäller till exempel byggande av anläggningar för flyktingboenden. Där tas medborgarnas möjlighet att påverka helt bort. Helt plötsligt kan man ha bostäder i form av en flyktingförläggning eller liknande bredvid sitt hus utan att kunna påverka över huvud taget. Den inriktningen vill vi från Sverigedemokraterna inte se på det bostadspolitiska området. Det är helt korrekt, Ola Johansson.


Anf. 20 Ola Johansson (C)

Herr talman! Det jag ville peka på i mitt inlägg är vad som är det stora hindret mot bostadsbyggandet i dag. Nu är vi inne i en bostadspolitisk debatt, men jag uppfattar att arkitekturfrågorna är väl sammankopplade med den. Det råder brist på byggbar mark, och när det väl finns mark att bebygga finns det också en överklagandeprocess. Som Roger Hedlund säger är detta en viktig medborgerlig rättighet, men den används på ett sätt som man många gånger uppfattar att man kan ifrågasätta utifrån ett praktiskt sätt att se på bostadsbyggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Politik för gestaltad livsmiljö

Det finns en tendens att se bara till nuläget och inte till framtiden. När vi talar om arkitekturen i ett långsiktigt perspektiv handlar det ju inte enbart om de människor som förväntas bo på en plats för tillfället eller ens under en kortare period, om det är tillfälliga bostäder som vi talar om, utan det handlar om en långsiktighet i byggandet. De sociala miljöer som vi skapar ska människor kunna vilja flytta in i men också bo kvar i. Man ska även kunna flytta därifrån frivilligt.

Det som jag ser som ett stort bekymmer är att Sverigedemokraternas retorik kan vara till hinder för de mycket kreativa bostadsföretag som vi har i hela landet och som nu ser som sin stora uppgift att hjälpa till och bidra till att lösa en bostadskris som hör till de största och svåraste som vi har haft under väldigt lång tid. Sverigedemokraternas attityd till bostadsbyggandet är ett stopp och ett nej och att överklagande är någonting som vi ska uppmuntra. Detta kan hindra en önskad utveckling.


Anf. 21 Roger Hedlund (SD)

Herr talman! Vi delar inte bilden av de största problemen i bostadsbyggandet i Sverige i dag. Först måste man gå tillbaka till varför vi har en bostadskris i Sverige i dag. Vi pratar om att ha en framförhållning på bostadsmarknaden och i bostadsbyggandet. Hur ska man kunna ha det när man samtidigt ställer sig bakom den migrationspolitik som i mångt och mycket är det som innebär att vi i dag står i den situation som vi har? Där måste man börja, innan man kritiserar andra områden.

Sedan vill jag påtala att en stor anledning till att det är svårt att få fram bostäder snabbt är att kompetensen bland de tjänstemän och utbildade personer som ska se till att snabba på de här processerna har stora brister i dag. Sedan kan man självklart också peka på överklaganden som en del. Men det finns många andra led att jobba med. Kommunerna behöver mycket stöd i sitt bostadsbyggande. Sverigedemokraterna har föreslagit en regional bostadsplanering, där regionerna ska kunna ge stöd till kommuner, framför allt de mindre pendlingskommunerna, så att man kan få fram fler bostäder i de områden varifrån det skulle vara möjligt att pendla till en storstadsregion.

Det vore också bra om fler mindre byggbolag kunde bli involverade i byggandet i Sverige. I dag är det oftast något av tre fyra stora byggbolag som vinner upphandlingarna i kommunerna, och det är knappast någonting som främjar att fler byggbolag kan komma fram och bidra till att minska ledprocesserna. Det finns ett behov av att fler kan vara med och bygga i Sverige i dag. Där har vi stora problem för bostadsbyggandet i Sverige.

Det är klart att överklaganden är en del, men från Sverigedemokraternas sida ser vi inte ett problem i att man involverar medborgarna i beslutsprocessen. Det gäller framför allt när vi pratar om kulturmiljöer, bostadsmiljöer och arkitektur. Medborgarna ska få vara med där. Det är viktigt med medborgarinflytande.

(Applåder)

Politik för gestaltad livsmiljö

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)  

Beslut

Nytt nationellt mål införs för arkitektur-, form- och designpolitiken (CKrU1)

Klimatförändringar, urbanisering, teknikutveckling och idealen för hur vi vill leva och bo ställer nya krav på hur våra samhällen utformas. Regeringen vill därför införa ett nytt nationell mål för arkitektur-, form- och designpolitiken. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Avsikten med förslaget är att arkitektur, form och design ska prägla flera politikområden och bidra till bra miljöer för människor att leva i. Det kan handla om att bygga hållbart och estetiskt i stället för med kortsiktiga ekonomiska lösningar eller att offentliga miljöer utformas för att vara tillgängliga för alla. Boverket får ett samlat nationellt ansvar för området arkitektur och gestaltad livsmiljö.

Detta innebär samtidigt att de nuvarande nationella målen för arkitektur, formgivning och design slutar att gälla.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.