Polisfrågor

Polisfrågor

Fru talman! Sverige ska vara ett tryggt land för alla; det är grundläggande för att vårt samhälle ska hålla ihop. Samhället ska vara starkt nog att skydda människor från allt från vardagsbrott till grov organiserad brottslighet.

Att öka tryggheten i samhället är en av regeringens och Socialdemokraternas viktigaste prioriteringar. Detta kräver ett hårt, tålmodigt och beslutsamt arbete över lång tid och på en lång rad områden i samhället, både med brottsbekämpning och med insatser för att människor inte ska dras in i kriminalitet.

Den enskilt viktigaste satsningen för att öka tryggheten i Sverige är fler poliser på gator och torg och fler polisanställda som kan klara upp brott. Det var därför vi satte upp målet om 10 000 fler polisanställda. Fler poliser på våra gator och torg ökar tryggheten för oss alla.

Sedan början på polistillväxten 2016 har antalet polisanställda ökat med över 5 000. Det har aldrig någonsin funnits så många anställda poliser. I dagsläget har myndigheten vuxit med 21 procent sedan den 31 december 2015, och man är nu över 34 000 polisanställda, vilket är det största antalet någonsin.

Utvecklingen är mycket glädjande, men den får inte tas för given. Att vi nu ser fler poliser är resultatet av politiska prioriteringar, där våra satsningar på Polismyndigheten och polisutbildningen ger resultat.

Många fler poliser håller nu också på att utbildas. Jag hoppas att utskottets ledamöter tog tillfället i akt att glädja sig åt att vi för två veckor sedan fick ut ytterligare en kull polisaspiranter. 401 nya aspiranter gick ut på sin sista del av polisutbildningen, vilket innebär att totalt 766 personer genomför aspirantutbildningen under kommande halvår och tar examen som nya, utbildade poliser i november.

Till detta kan man också glädja sig åt att 71 personer nu har inlett den funktionsinriktade polisutbildning för civilt anställda i myndigheten som nu startar och att drygt 2 800 studenter befinner sig i de olika polisutbildningarna.

Jag kan bara instämma i vad rikspolischefens sa när man informerade och gick ut med detta: Arbetet med att bli ännu fler poliser sker fortsatt med oförminskad kraft.

Vår grundläggande trygghet måste gå först, och fler poliser är A och O i bygget av ett starkare samhälle.

Fru talman! Gängbrottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem som ska bekämpas från alla håll av samhället, och mäns våld mot kvinnor likaså. Med ett sextiotal skärpta lagar, mer resurser och en starkare och effektivare rättskedja flyttar vi helt enkelt fram positionerna. Åtgärdsprogrammet mot gängvåldet i Sverige är vi nu mitt uppe i att förverkliga. Det handlar om både skärpta straff och nya kraftfulla verktyg till brottsbekämpande myndigheter men också om sociala insatser som stoppar rekryteringen till gängen på lång sikt.

I går presenterade regeringen ytterligare ett brett åtgärdsprogram kring mäns våld mot kvinnor som förstärker arbetet utifrån den tioåriga nationella strategi som vi redan har på området. Det är ett åtgärdsprogram med 40 punkter som innehåller straffskärpningar, insatser för att förebygga våld, skydd för våldsutsatta och mycket mer.

Dessa båda åtgärdsprogram samlar verkligen den politiska kraften på bredden när det gäller att möta två av de stora samhällsutmaningar som vi i vårt utskott har att jobba med. Det är två kraftfulla paket som sätter frågorna i sin breda kontext. Här är en växande polismyndighet otroligt viktig, och många gånger helt avgörande, tillsammans med ett starkt rättsväsen.

Fru talman! Betänkandet som vi debatterar här i dag omfattar de motioner om polisfrågor som har skrivits under den allmänna motionstiden. Vi avslår de allra flesta - ibland för att vi inte tycker att de är bra nog. Men många gånger gör vi det därför att vi inte anser att politiken ska vara inne och detaljstyra exakt hur myndigheten ska organisera sitt arbete.

Vi har med den stora polisreformen sagt att det ska vara en gemensam myndighet och satt ramarna för myndighetens arbete. Jag tror inte att myndigheten blir bättre för att vi här i riksdagen varje år utifrån motioner fattar beslut om man ska ha den ena enheten eller den andra och hur man ska jobba eller prioritera.

Andra motioner avslår vi för att ett arbete i den inriktning som motionären föreslår redan pågår inom Regeringskansliet eller för att riksdagen redan gjort tillkännagivanden i frågan.

Det finns två frågor som jag kort vill beröra. Den första handlar om beredskapspolisen. Beredskapspolisen avvecklades för drygt åtta år sedan, efter att ha använts i mycket begränsad utsträckning. Även med beaktande av att det säkerhetspolitiska läget har förändrats anser vi att en avvägning mellan behov, nyttjandegrad och kostnad resulterar i att det inte finns tillräckliga skäl att återinföra beredskapspolisen.

Frågan om en förstärkningsresurs till polisen har uppmärksammats av Försvarsberedningen och kan väntas bli föremål för vidare överväganden. I sammanhanget bör det bland annat utredas om en sådan förstärkningsresurs kan byggas på en plikt för till exempel nyligen pensionerade poliser eller sådana som övergått till annan karriär. Vi vill inte i det här läget föregripa en sådan översyn.

Den andra frågan handlar om hantering av spårsäkringssatser vid sexualbrottsutredningar. Utskottet ser allvarligt på de uppgifter som har framkommit i medierna om brister när det gäller Polismyndighetens hantering av spårsäkringssatser vid sexualbrottsutredningar.

Brottsoffer som genomgår undersökning i spårsäkringssyfte - med allt vad det innebär för den personliga integriteten - måste enligt vår mening mötas med största respekt. Vi anser därför som ett enigt utskott att regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att Polismyndighetens nationella riktlinjer för spårsäkringssatser vid dessa utredningar följs i hela landet.

Steg för steg, med beslutsamhet och uthållighet, ska vi trycka tillbaka kriminaliteten och göra Sverige tryggare.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Fru talman! Moderaterna är Sveriges polisparti. Vi står på polisens sida.

Vi lägger 1,1 miljard mer i budgeten än vad regeringen lägger på polisen. Vi lyssnar på polisernas önskelista både vad gäller mer resurser och vad gäller bättre verktyg. Det är samtidigt värt att notera att regeringen lägger dubbelt så mycket pengar på bistånd som de lägger på Polismyndigheten.

Många poliser och åklagare runt om i Sverige gör just nu ett hästjobb för att vända den negativa utveckling med grov organiserad brottslighet som vi ser. Politiken måste stå på deras sida. För Moderaterna är detta en självklarhet. Jag vill därför rikta ett tack till alla poliser men också till åklagare som gör ett fantastiskt jobb. Det kan säkert upplevas som att ens eget bidrag är litet och att man ibland kämpar i motvind. Men låt mig då säga att varje pusselbit, varje enskilt ingripande, gripande och anhållande som sker är otroligt viktigt för att vi tillsammans ska se till att göra Sverige tryggt igen. Så stort tack!

Moderaterna litar på polisen. Men vi litar inte på regeringen. Vi har en situation som är mycket allvarlig med skjutningar, sprängningar och sexualbrott. Det grova våldet ökar. I många delar av Sverige saknas kontroll, och den svenska rättsstaten har i delar ersatts av klaners eller gängkriminellas regler.

Samtidigt har vi en regering som inte gör det som krävs för att vända utvecklingen. Och vårt utskott, justitieutskottet, visar på just detta. I förmiddags kunde vi i justitieutskottet se att ungefär 100 tillkännagivanden har riktats från oss i riksdagen till regeringen. Detta om något är ett underkännande av regeringens kriminalpolitik.

Det betänkande som vi debatterar här i dag innehåller två tillkännagivanden. Det ena handlar om beredskapspolisen som vi moderater tillsammans med en majoritet skulle vilja återinföra, eftersom verkligheten nu ser annorlunda ut än för åtta år sedan. Den ökade gängkriminaliteten, det ökade grova våldet och det förändrade säkerhetspolitiska läget gör att man måste titta på olika typer av åtgärder, där ett återinförande av beredskapspolisen skulle kunna vara en.

Det andra tillkännagivandet handlar om spårsäkring vid sexualbrottsutredningar. Vi vet att sexualbrotten ökar och har gjort det sedan Stefan Löfven tillträdde som statsminister. Det är ytterst bekymmersamt och någonting som man måste vara beredd att ta till alla verktyg för att minska.

När det gäller polisen ser vi att polistätheten i Sverige är riktigt dålig. Sverige har ungefär lika många poliser nu som 2010. Enda skillnaden är att vi 2010 hade 1 miljon färre personer som bodde i det här landet. Det innebär alltså att vi har färre poliser nu per capita än vi hade för tio år sedan. Detta visar också den internationella utblicken, nämligen att vi har den tredje sämsta polistätheten i Europa. Bara Danmark och Finland är sämre än Sverige.

Tyvärr brukar det vara så nu för tiden i mätningar som kommer när vi jämför oss med andra europeiska länder, alltså att vi faktiskt är sämst i klassen vad som än mäts. Det handlar om skjutningar, polistäthet och arbetslöshet. Oavsett i vilka internationella mätningar man väljer att jämföra Sverige med andra länder verkar vi vara riktigt dåliga och ligga i botten.

När det kommer till antalet poliser är förhoppningen att vi ska nå målet att det ska vara 10 000 fler polisanställda till 2024. Men en viktig del av denna satsning var att 7 000 av dessa 10 000 skulle vara just poliser och 3 000 skulle vara andra polisanställda. Detta verkar bli riktigt svårt att nå även om man tittar på de mest gynnsamma scenarier. Vi från Moderaterna kommer inte att acceptera något siffertrixande, utan målsättningen om att två tredjedelar av de polisanställda faktiskt ska vara poliser måste fortsatt ligga fast.

Även när vi tittar på antalet poliser i yttre tjänst ser vi att det har minskat. När man tittar på vad olika representanter säger som anledning till detta nämns arbetsförhållandena och arbetsvillkoren för poliser i yttre tjänst. Detta tycker jag är viktigt, eftersom det i det betänkande som vi just nu debatterar finns förslag om till exempel att en polis som blir spottad på eller utsatt för våld ska ha rätt till kränkningsersättning. Detta säger regeringen nej till. Det är inte att stå på polisernas sida.

Jag satte nästan kaffet i vrångstrupen när jag häromdagen, som många andra, läste om att den socialdemokratiska finansministern vill jaga gängkriminella i deras mardrömmar. Det är väl ingen som tror att Socialdemokraterna är ute efter att jaga gängkriminella i deras mardrömmar. Om det är något som regeringen och Socialdemokraterna är ute efter är det att jaga vanliga invånare som går upp på morgonen, går till jobbet, betalar skatt, åker hem till sitt hus eller sin lägenhet och sätter in sina sparade och skattade pengar på ett ISK-konto. Det är dessa människor som gör rätt för sig. Det är dessa människor som regeringen och Socialdemokraterna jagar i mardrömmarna, inte de gängkriminella, tyvärr.

Jag vill med detta yrka bifall till reservation 24, under punkt 23, från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna om kränkningsersättning till poliser. Jag hoppas att den kan vinna bifall i denna kammare.

Fru talman! Innan jag går in i debatten om betänkandet vill jag för Sverigedemokraterna i enlighet med 13 kap. 4 § regeringsformen yrka på att riksdagen ska förklara att statsminister Stefan Löfven inte åtnjuter riksdagens förtroende. Jag lämnar härmed över namnunderskrifterna.

Fru talman! Svensk polis har i dag stora utmaningar jämfört med för bara några år sedan. Antalet skjutningar har under 2020 ökat med nästan 10 procent, och antalet avlidna har ökat med 12 procent. Det är uppenbart att målsättningen att minska antalet skjutningar och det dödliga våldet inte har uppnåtts. Under 2021 har vi dock kunnat se en nedgång av det dödliga våldet tack vare att svensk polis har fått ta del av uppgifter från fransk polis och FBI. Men det är bara en tillfällig nedgång. Om inte svensk polis får de resurser som de behöver för att upprätthålla trycket mot de kriminella miljöerna kommer detta, som sagt, att vara bara en tillfällig nedgång.

Det är enkelt att lägga det yttersta ansvaret på polisen, men polisen utför bara sitt arbete utifrån de förutsättningar som vi har gett dem. Ansvaret ligger framför allt på regeringen, vars löften om att den grova kriminaliteten ska minska inte har uppfyllts.

Var och varannan dag rapporteras det om skottlossningar med skottskador som följd, många gånger med dödlig utgång, våldtäkter, rån, och då även av barn. Flera av dessa brott kommer till sjukvårdens och rättssamhällets kännedom. Men under ytan finns beskyddarverksamhet, droghandel och social misär som utgör grogrunden för framtida brottslighet.

Fru talman! Polisen behöver få bättre förutsättningar för att kunna ingripa tidigt gentemot de personer som begår sitt första brott. Den som rånar jämnåriga i dag är den som skjuter och spränger i morgon om vi inte lyckas sätta stopp för denna utveckling.

De senaste åren har vi kunnat se en ökad polarisering i samhället, och i många utanförskapsområden är tilltron till samhället och i synnerhet till polisen på tillbakagång. I takt med att dessa områden växer ökar otryggheten, trångboddheten och skolsegregationen, vilket underlättar för de grovt kriminella att flytta fram sina positioner.

Den alltmer tydliga segregationen leder till en ökad otrygghet, vilket givetvis ger direkta konsekvenser för polisen och deras möjligheter att arbeta både brottsbekämpande och brottsförebyggande.

Fru talman! Vad är då lösningen på detta? Jo, det är att se till att polisyrket uppvärderas genom kraftigt höjda löner, bättre arbetsvillkor, betald polisutbildning och att poliser blir avlastade av civilt anställda i fråga om icke-polisiära arbetsuppgifter och inte minst genom en effektivisering av polisens arbetsuppgifter.

Polismyndigheten behöver inte bara anställa fler poliser utan även ges möjlighet att frigöra resurser och då främst för de poliser som arbetar i yttre tjänst. Enligt uppgifter från Polisförbundet skulle Polismyndigheten kunna frigöra uppemot 750 poliser i yttre tjänst om man anställde 375 assistenter.

En betydande del av polisens verksamhet går åt till att ta hand om berusade personer och personer med psykisk ohälsa. Polisen tar årligen hand om cirka 60 000 berusade personer. De har inte begått något brott, men välutbildade poliser skjutsar dem, låser in dem och har sedan koll på dem i en tillnyktringscell. Är dessa personer inte våldsamma borde det vara en uppgift för sjukvården eller någon annan lämplig enhet.

Andra exempel är att polisen tar hand om hundar och katter. De transporterar personer långa sträckor genom landet. När socialtjänsten och andra har gått hem är det polisen som är kvar. Polisen tar hand om samhället när många andra inte är närvarande. Polisen finns där året runt, dygnet runt och gör en massa saker som inte märks i statistiken eftersom dessa arbetsuppgifter inte mäts.

Fru talman! Det är inte rimligt att poliser med flerårig utbildning ska utföra arbetsuppgifter där polisiär kompetens inte krävs. Därför bör en utredning tillsättas med uppgift att se över vilka ansvarsområden som i dag ligger på polisen och som kan tas över av andra enheter eller civilanställd personal för att frigöra polisiär kompetens.

Om vi vill ha högre polisnärvaro och bättre brottsbekämpning behöver vi se över hur resurserna fördelas i samhället och vem som ska ansvara för vilka arbetsuppgifter. Det är även nödvändigt att polisens verksamhet följs upp både kvantitativt och kvalitativt på ett ändamålsenligt sätt samt att det sker ett större ansvarsutkrävande från respektive regionpolischef och dennes ansvarsområde.

Vi behöver dessutom fler chefer och polisanställda med polisexamen och erfarenhet av polisiärt arbete. Polismyndighetens arbete kräver polisiär kompetens, och det är viktigt att fler högt uppsatta poster inom Polismyndigheten har krav på både polisiär utbildning och erfarenhet av polisiärt arbete. Genom fler karriärvägar blir det även ett led i att öka incitamenten för poliser att stanna kvar i yrket.

Fru talman! Undersökningar visar att hot och våld mot poliser har blivit allt grövre, och det är vanligt att polisiära ingripanden filmas av allmänheten. Två av tre poliser säger i en undersökning gjord av Polisförbundet att hot och våld mot poliser har ökat de senaste åren.

Hälften av poliserna säger att våldet och hoten dessutom har blivit allvarligare, vilket har lett till att det har blivit allt vanligare att poliser efterfrågar skyddade personuppgifter. Enligt en undersökning från Polisförbundet anser 72 procent av de tillfrågade poliserna att skyddet av deras id-uppgifter är otillräckliga. Sverigedemokraterna anser därför att samtliga poliser som efterfrågar skyddade personuppgifter ska beviljas det.

Det är även angeläget att rätten till kränkningsersättning för poliser stärks. Ingen ska behöva utstå våld, hot eller kränkningar i sin yrkesutövning. I förlängningen riskerar det att bli ett demokratiproblem om enskilda poliser inte vågar utföra sitt arbete på grund av rädsla för att de själva eller deras anhöriga ska bli utsatta för våld, hot eller trakasserier.

Fru talman! I betänkandet finns det ett förslag om tillkännagivande gällande återinförande av beredskapspolisen. Före nedläggningen utgjorde beredskapspolisen en resurs om cirka 1 500 personer. Dessa kunde med kort varsel sättas in som förstärkning till den ordinarie polisen. I Stockholmsområdet kunde 300 man kallas in på under två timmar. Tyvärr användes inte denna resurs i den omfattning som Polismyndigheten begärde på grund av att majoriteten av ansökningarna avslogs av den dåvarande Rikspolisstyrelsen. När resursen avvecklades 2012 var det en av anledningarna.

Nu finns goda anledningar att ompröva beslutet och återinföra beredskapspolisen. Polismyndighetens personalresurs är i dag underdimensionerad. Samhället blir alltmer otryggt, den organiserade brottsligheten har ökat och hotet från terrorism är ständigt närvarande. Den skulle därför vara en utomordentlig extra resurs att vid behov kalla in för att med kort framförhållning avlasta och förstärka polisen.

Jag yrkar bifall till reservation 14.

Fru talman! Under våren har våra arbetsformer i riksdagen diskuterats en del. Pandemin och de anpassningar vi har behövt göra har påverkat våra arbetssätt, och kanske har det också väckt nya idéer om hur vi kan förnya oss och utveckla våra metoder.

Något som inte berörts direkt i det sammanhanget och som jag tänker på nu när vi ska debattera betänkandet om polisfrågor är hur långa ledtider vi har för motionsbetänkanden. Jag vet inte hur det är med er andra, men de motioner som vi nu debatterar jobbade jag med för ett år sedan. Och, fru talman, det hinner hända mycket på ett år. Vi har ett instrument till vårt förfogande för att kunna skjuta in viktiga förslag när behov uppstår: utskottsinitiativ.

Fru talman! Gängvåldet är ett allvarligt hot mot tryggheten i Sverige. Under flera år har de kriminella gängen tillåtits växa sig starkare och farligare. Ansvaret vilar på flera regeringar som har underskattat detta allvarliga hot, men om vi ska lösa detta stora samhällsproblem gör vi klokt i att rikta blicken framåt och ta fram slagkraftiga åtgärder som träffar just gängvåldet och inte skjuter bredvid målet.

Flera partier arbetar hårt och föredömligt med att ta fram ny politik på detta viktiga område och många andra områden också, och flera av förslagen är bra. Det finns dock sådant som är mindre bra och som medför allvarliga risker som måste beaktas, såsom det förslag som vi debatterade i går, att låta polis och åklagare få möjlighet att använda hemliga tvångsmedel mot personer mot vilka det saknas brottsmisstanke.

En sådan möjlighet kan kanske vara verksam, trots att forskningsstöd saknas för att så skulle vara fallet, men risken är mycket stor att rättsvårdande myndigheter kommer att lägga mycket tid och resurser på att följa upp sådant som inte alls visar sig vara fråga om brott. Sådana missförstånd riskerar också att drabba en enskild som utsätts för dessa tvångsmedel hårt. Förhoppningsvis kommer ingen att bli oskyldigt dömd, men bara att som oskyldig bli delgiven misstanke om brott skulle för de allra flesta vara en svår kränkning. Ännu större blir den kränkningen om det går så långt att den misstänkte häktas och frihetsberövas.

Att fler åtgärder behövs står samtidigt utom allt tvivel. Det finns dock alternativa sätt att höja den brottsbekämpande förmågan, utan de risker som ett frisläppande av hemliga tvångsmedel skulle medföra. Vid förmiddagens sammanträde i justitieutskottet i dag lade jag fram ett förslag till utskottsinitiativ med sex åtgärder mot i första hand gängvåldet men som också träffar annan våldsbrottslighet.

I gårdagens debatt, och även i andra sammanhang, har jag argumenterat för att det finns alternativa sätt att åstadkomma den brottsbekämpande förmågehöjning som hemliga tvångsmedel utan brottsmisstanke skulle förväntas åstadkomma. De två första förslagen är direkt inriktade mot just detta.

Det första är att skärpa straffen för förberedelse till de brott som normalt är aktuella vid gängbrottslighet, exempelvis våldsbrott, narkotikabrott och allmänfarlig ödeläggelse, så att straffvärdet kommer upp i den nivå att hemliga tvångsmedel kan användas.

Det andra är att införa en ny påföljd, en restriktionsdom, som kan utdömas självständigt eller utöver ett fängelsestraff och som innebär att en dömd för brott som normalt är aktuella vid gängbrottslighet under restriktionsdomens strafftid kan vara föremål för hemliga tvångsmedel och restriktioner som allvarligt försvårar möjligheten att oupptäckt begå nya brott. Detta i sig löser inte problemet med att definiera vad som är ett kriminellt gäng, något som kanske är min huvudsakliga kritik mot förslaget om hemliga tvångsmedel utan brottsmisstanke, men det träffar just konstaterade våldsbrottslingar väl.

Det tredje är att se över påföljderna för samtliga brott som normalt är aktuella vid gängbrottslighet, syftande till att förlänga strafftiden för upprepade återfallsförbrytelser. Skärpta straff har sällan någon avskräckande effekt i dessa fall, men det innebär att den dömde berövas möjligheten att begå nya brott under strafftiden och att kriminalvården får längre tid att arbeta med en intagens våldsproblematik. Och ett drabbat lokalsamhälle får förstås en större chans till återhämtning. Det kan noteras att åtgärder mot våldsbrott även träffar andra allvarliga rättsområden, exempelvis våld i nära relationer.

Det fjärde gäller ett förtydligande av vår gemensamma ambition att stärka vittnesskyddet genom att skärpa straffen för övergrepp i rättssak. Detta tillgodoses i viss utsträckning genom överenskommelsen i 34-punktsprogrammet, men ett viktigt tillägg är att straffet måste vara minst två år eftersom det ger polis och åklagare tillgång till fler verktyg att arbeta med.

Det femte är att fortsätta utbyggnaden av polisen så att polistätheten motsvarar minst en europeisk standardnivå. Den expansion med 10 000 fler polisanställda som enligt januariavtalet och en bred enighet i riksdagen ska åstadkommas till 2024 är bra, men det kommer sannolikt inte vara tillräckligt. Vi ligger en bra bit under snittet i Europa i dag. I praktiken ligger vi kanske runt 1,6 eller 1,7 poliser per 1 000 invånare. Fullt utbyggt 2024 kommer expansionen att leda till ungefär 2,4 poliser per 1 000 invånare. Vi behöver komma upp minst på en europeisk nivå, som ligger runt 3,1 och kanske ännu mer, eftersom Sverige är ett glesbefolkat land.

Det sjätte, fru talman, är att polisen behöver bli effektivare. Det finns flera sätt att åstadkomma detta. Ett sätt är att basera mer av metodutvecklingen på den forskning som faktiskt finns. För att få fart på polisforskningen i Sverige behöver polisutbildningen tilläggas den sista pusselbiten för att ge en akademisk examen. Detta ger en bredd och en grund till forskningen som vi behöver.

Den sista punkten ligger i närheten av vår reservation 15 i betänkandet, om polisutbildningens utformning, och jag vill därför yrka bifall till den.

Avslutningsvis vill jag tacka för det breda stöd som visats för Centerpartiets punkt om spårsäkring vid sexualbrott. Både Socialdemokraternas och Moderaternas företrädare lyfte upp denna punkt, som är oerhört viktig. Det ger en särskild tillfredställelse att få gehör för så viktiga policyförslag. När det dessutom är en enig riksdag som ställer sig bakom dem blir det ännu bättre.

Fru talman! Om inget oförutsett inträffar blir detta min sista kammardebatt före sommaruppehållet. Jag vill därför passa på att önska talmannen, kammarkansliet, vårt tappra utskottskansli och alla kollegor i utskottet en riktigt trevlig sommar.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill ha en närvarande, lokalt förankrad och kunnig polis som finns från landsbygden till förorten. Vi vill ha fler poliser. De ska kunna sitt bostadsområde, ha en sjyst lön och en bra arbetsmiljö och vilja göra Sverige till ett tryggt land för alla. Polisen har ett av de finaste uppdrag man kan ha: att skapa ett Sverige där alla är trygga och säkra och litar på varandra.

Sverige sticker ut när det gäller gängkriminalitet och skjutningar. Många är alltför ofta alldeles för otrygga. Sprängningar och skjutningar sker alltför ofta. Känslan av sammanhållning är svag just nu - Sverige slits isär på grund av ökade klyftor mellan bostadsområden och mellan människor.

Samhället är mer komplext, och så även brottsligheten. I dag är det komplicerat att utreda brott. Det krävs många olika kompetenser, från hur brottsoffer reagerar i kris och att knyta ett förband till att hantera en stor mängd information, som den som kom när Encrochat knäcktes. Det krävs en extremt kunnig polis.

För att polisen ska kunna göra ett bra arbete måste stödet för polisen vara stort. Det är det tyvärr inte inom alla grupper. Det sker missförstånd och otydlig kommunikation från polisen, vilket gör att det är svårt att greppa till exempel varför Nordiska motståndsrörelsen fick demonstrera utanför RFSL:s lokaler i Almedalen för ett par år sedan. Det var något som gjorde att oerhört många hbtq-personer, och många andra, kände en stor rädsla för sin säkerhet. Beslutet kan ha varit rätt fattat utifrån lagstiftningen, men det skapade oro och rädsla.

Polisens arbete med att kommunicera och arbeta vid demonstrationer måste bli bättre. Vänsterpartiet vill se utbildningsinsatser när det gäller hetslagstiftningen och ordningslagen.

Det sker i dag ett mångfaldsarbete inom polisen, och detta är bra. Men arbetet fokuserar väldigt mycket på vilka som rekryteras till Polismyndigheten och inte lika mycket på hur polisens arbete ska ske.

Det finns djupa normer inom poliskåren. Det är den vita mannen som är normen, och det är utifrån detta som delar av arbetet fortfarande pågår.

Alltför ofta cirkulerar videor på ingripanden av polisen där det går riktigt fel. Det används övervåld, och den misstänkte behandlas på ett sätt som både ser ut att vara och upplevs som väldigt brutalt.

Jag kontaktas återkommande av personer angående polisens beteende vid ingripanden. Jag ser vad ordningsmakten gör mot afrosvenskar, mot ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan och mot varenda person som har en annan etnisk bakgrund. Det gör mig förbannad. Det gör förbaskat ont att rättsväsendet inte har kommit längre än att basera sina ingripanden på fördomar.

Etnisk profilering sker alltför ofta. Rapporten Slumpvis utvald av Civil Rights Defenders och kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet visar på att det inte handlar om ruttna äpplen inom kåren, om enskilda händelser eller om att det är i vissa bostadsområden med annan etnisk sammansättning som detta sker. Det är bara dåliga ursäkter. Etnisk profilering från polisen sker ändå. Personer grips, och våldsamma metoder används mot personer som påfallande ofta sticker ut från den vita svenska normen. Detta är förbjudet.

Därför behövs det en generell och långsiktig kompetenshöjning, inte bara för lokalpoliser som arbetar i utsatta områden utan för polisen generellt. Det handlar om mångkulturell kompetens och om att polisarbetet är komplext och svårt. Därför krävs det extremt mycket kunskap. Men det handlar framför allt om att vi lever i en rasistisk samhällskontext där förlegade normer fortfarande styr alltför mycket.

Därför yrkar jag bifall till reservation 21.

Innan jag är klar, fru talman, vill jag ta upp beredskapspolisen, som ett tillkännagivande i dagens betänkande handlar om.

Vänsterpartiet vill gärna se att vi återinför beredskapspolisen, som avskaffades 2012. Det handlar om att civilpliktiga poliser kan förstärka ordinarie personal vid särskilda händelser. Vänsterpartiet skulle gärna vilja se en utredning av hur införandet av en beredskapspolis skulle kunna gå till.

Fru talman! Sverige är på väg att tappa greppet om det eskalerande gängvåldet, och för många av de kriminella har alla spärrar släppt.

Kristdemokraterna menar att insatserna för att bekämpa våldet måste bli tuffare. Vi måste skydda vitala samhällsfunktioner. Kriminella sätter i system att attackera socialkontor, kommunhus, rättegångssalar med mera för att försvåra arbetet.

Ständigt möts vi av nyheter om beskjutning, bomber, stenkastning, spottloskor, hot och våld. Personalen inom polis, brandkår och ambulans får utstå oerhört många obegripliga påhopp. Den som attackerar en vital samhällsfunktion måste få hårdare straff.

Vi debatterar här och nu Polisfrågor. Det är ett betänkande som behandlar cirka 400 motioner på området. Det handlar om polisen, som är en av de primära faktorerna för att skapa trygghet i vårt land.

Polisen är en viktig resurs för att säkerställa och upprätthålla säkerheten i vårt samhälle. Det är därför viktigt att samhället tydligt markerar att det inte är acceptabelt med hot och våld mot poliser och andra samhällsfunktioner och att lagstiftningen tydligt ger polisen rättigheter att upprätthålla sin och andras säkerhet i vårt samhälle.

Polisen måste också fortsätta att rekrytera och anställa i hög takt. Precis som tidigare talare har nämnt ligger vi i Sverige i botten i Europa när det gäller polistäthet. Vi behöver fler poliser, så att polisen kan ha en ordentlig närvaro på utsatta platser och ute på landsbygden i hela vårt land.

Fru talman! Betänkandet innehåller, som jag tidigare nämnt, många olika förslag. Jag vill i denna debatt lyfta fram några av dem.

Som många talare varit inne på finns det förslag om ett tillkännagivande gällande beredskapspolisen. Beredskapspoliser var civilpliktiga poliser som kunde kallas in vid en allvarlig eller omfattande störning, vilket bland annat hände efter stormen Gudrun. Beredskapspolisen avskaffades 2012, men behovet av den försvann inte då.

Bland annat skulle en beredskapspolis ha kunnat vara polisen behjälplig vid gränskontroller under flyktingkrisen. De skulle ha kunnat kallas in vid bränderna de senaste åren och också efter terrordådet 2017.

Eftersom det bara har gått några år sedan beredskapspolisen avskaffades har många fortfarande en färsk utbildning. Med mycket kort varsel skulle beredskapspolisen därför kunna förstärka polisen vid till exempel gränskontroller, id-kontroller eller vid stora trafikkontroller. Vi ser beredskapspolisen som ett bra komplement. Kristdemokraterna anser att det genom en förändrad inriktning är möjligt att anställa 2 000 beredskapspoliser på sikt.

Vi ger även stöd till det andra tillkännagivandet gällande hantering av spårsäkringssatser vid sexualbrottsutredningar. Det är viktigt att allt görs för att säkerställa att de som begår dessa vedervärdiga brott också döms för dem.

Fru talman! Förutom dessa tillkännagivanden vill jag lyfta några av de förslag som vi kristdemokrater motionerat om.

Det gäller antalet poliser. Precis som jag sa tidigare har Sverige för få poliser, och för få av dem är ute på gator och torg. Sedan 2010 har antalet poliser per 100 000 invånare kontinuerligt minskat. Med dagens antal poliser är det svårt att bekämpa de gäng som tagit över i utanförskapsområden och samtidigt vara närvarande på små orter, där polisen ibland nästan är helt frånvarande i dag.

För att åtgärda detta och se till att polisen kan vara närvarande i hela landet föreslår Kristdemokraterna att Sverige ska ha 30 000 poliser så snart som det bara är möjligt. Därför är det bra att regeringen följer upp KD-M-budgetens satsning på polisen. Dessvärre är det uppenbart att de själva saknar den nödvändiga och långsiktiga planering och ambition som krävs för att bygga ut svenskt polisväsen.

Kristdemokraterna väljer att göra en rejäl, offensiv satsning på polisen. Vi satsar totalt över 5,4 miljarder mer än regeringen på polisen den kommande treårsperioden. Vi vill också ge poliserna ett ordentligt lönelyft. I vår skuggbudget avsatte vi 1,3 miljarder till höjda polislöner för att locka fler till yrket.

Fru talman! Jag tror också att det är viktigt att det finns en polis knuten till varje skola. För att förebygga och bekämpa brott är det viktigt att det finns ett förtroende mellan polis och ungdomar. Vi anser att det är viktigt att polisen har ett samarbete med samtliga skolor och föreslår att förutsättningarna att knyta en viss polis till varje skola bör utredas.

I det här området finns också nämnt brott begångna av så kallade djurrättsaktivister.

Jägare som efter myndighetsbeslut bedriver skyddsjakt eller genomför eftersök på polisens uppdrag utför ett viktigt samhällsuppdrag. Vi ser mycket allvarligt på att jägare blir hotade och trakasserade av djurrättsaktivister. Vi menar att det behövs ett polisarbete inriktat på ideologiskt motiverad brottslighet och att brott mot jägare begångna av djurrättsaktivister bör tas på betydligt större allvar av polisen.

Fru talman! Det finns också ett behov av att öka informationsdelningen mellan polis och socialtjänst. Samarbete mellan polis och kommuner, framför allt socialtjänsten, är grundläggande för att förhindra ungdomsbrottslighet.

År 2013 infördes en ny sekretessbrytande bestämmelse som innebär att en uppgift som rör en enskild person som inte fyllt 21 år i vissa fall ska kunna lämnas till socialtjänsten och polisen. Vi menar dock att det nuvarande regelverket förhindrar ett effektivt informationsutbyte. Vi anser bland annat att socialtjänst och skola när det är motiverat ska vara skyldiga att bryta sekretessen på begäran av polisen i brottsförebyggande syfte.

Det är angeläget att lagstiftningen ändras. Vi menar att det också behöver göras en översyn av reglerna om informationsdelning mellan polisen och socialtjänsten när det gäller personer som är över 21 år. Det skulle möjliggöra att information kan delas mellan socialtjänsten och polisen i större utsträckning än i dag, vilket framför allt skulle bidra positivt till polisens brottsförebyggande arbete.

Fru talman! Vi behöver återskapa tryggheten i vårt samhälle. Våra gator och torg är inte skapta för att vara gängens konfliktzoner. För att stoppa detta våld och även möta annan brottslighet i vårt land behöver polisens arbete uppvärderas, och vi lagstiftare måste ge ytterligare förutsättningar för polisen att möta brottsligheten i alla dess former. Våldet måste få ett slut. Sverige förtjänar bättre.

Vi delar majoritetens åsikt i utskottet och tillstyrker de två tillkännagivandena i ärendet. Jag stöder också Kristdemokraternas motioner och reservationer i detta ärende, men jag yrkar bifall endast till reservation 5.

Fru talman! Så kom då den här dagen i juni när vi fick en misstroendeförklaring mot den konstellation som bär upp denna regering, bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är inte så förvånande.

På det område som vi nu ska diskutera, fru talman, är det punkt 69 i januariavtalet och medföljande budgetsamarbete som berörs. Det handlar nämligen om polisen och den viktiga utbyggnad som sker av svensk polis nu, något som var helt avgörande för att Liberalerna skulle stödja den här konstellationen i januariavtalet.

Vi menar dock från Liberalernas sida att detta inte räcker. Vi hör nu hur de 10 000 poliser som skulle anställas mellan 2016 och 2024 mest blivit civilanställda. Det är duktiga, professionella experter och duktiga administrativa medarbetare som får tryck i verksamheten. De är anställda. Nu är det ju polisutbildade som ska till. Vi har nu slagit svenskt rekord i antal polisutbildningar. Tyvärr är de inte helt fyllda ännu. Men det kommer nu fler nya poliser, och det är väldigt viktigt att vi hälsar dem välkomna, varenda en.

Det ska bli 5 000 fler poliser fram till 2024, förhoppningsvis, en del nya och en del återanställda. Men Liberalerna menar att vi måste upp till genomsnittet i Europa. Det innebär att vi gärna vill se att det blir ytterligare 5 000 fram till 2029. Då kommer vi upp i ungefär 30 000 poliser i Sverige, och det är vad det här landet behöver för att minska brottsligheten och öka tryggheten, för numerären spelar roll.

När vi inte har tillräckligt många poliser privatiseras rättsstaten. Jag har noterat att det är en del här i kammaren som ibland är väldigt oroade över att det finns marknadskrafter och annat som påverkar människors vardag och viktiga delar av livet. Men de verkar helt obrydda när det gäller just poliser. Det finns viktiga väktare och ordningsvakter inom den privatiserade säkerhetsbranschen. Men det är naturligtvis ett svar på det faktum att vi här inne är för dåliga på att leverera rätt antal poliser i Sverige.

Vi får väl se om det blir ett extra val, med tanke på misstroendeförklaringen, nu när Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har fallit i varandras armar - det låter nästan som Håkan Hellström. Men då är det ett löfte från oss att vi ska ha ytterligare 5 000 poliser fram till 2029, när vi har bockat av 5 000 fram till 2024. Ångan ska hållas uppe.

Men det räcker inte. En viktig sak som hände i går var att det kom en utredning om kommunernas brottsförebyggande arbete. Detta ska bli ett ansvar för kommunerna, och det är väldigt viktigt. Polisen måste jobba nära skolan och socialtjänsten, som berörs i utredningen.

Fru talman! Jag besökte Eskilstuna häromsistens, förra veckan, en historiskt sorglig gangsterstad på många sätt. Senast brann ju mängder av bilar för att polisen hade burat in några av de värsta ligisterna. När man träffar poliserna där hör man hur få de är och hur viktigt det är att vi får fram numerären av områdespoliser. Närvaron av områdespoliser är också väldigt låg i Sverige, vilket vi ska diskutera senare i dag när vi ska behandla ett betänkande om Riksrevisionens rapport.

Det behövs områdespoliser som långsiktigt och tålmodigt jobbar med gränssättande relationsskapande. Det behövs poliser som finns i närsamhället och som tillsammans med skolan, socialtjänsten, föreningslivet och näringslivet jobbar mot brott. Det finns också ett sådant program som vi har antagit här i riksdagen.

Kommunerna och socialtjänsten är alltså viktiga. Det som man har efterlyst i Eskilstuna och som vi i Liberalerna ofta har efterlyst här är tjänstgörande, beslutsföra personer från socialtjänsten som till exempel finns på plats ute i den hårda sommarnatten - eller vinternatten, vilket ni vill - och kan ta hand om dessa unga personer. Det är nämligen det största problemet vi har i Sverige: Vi har en socialtjänstlag som var kanonbra när den trädde i kraft 1980, men i dag är det ett helt annat Sverige vi lever i. Det krävs mycket tidigare och tydligare insatser

Detta efterlyste också polisen. De kan inte göra så mycket annat än att köra hem de här trasiga barnen, som är ute och springer på nätterna eftersom föräldrarna inte har kapacitet eller har abdikerat av någon annan orsak. Det måste finnas andra som backar upp. Det skulle göra mycket för svensk polis om vi hade en kraftfullare socialtjänst som verkligen kunde gripa in.

Det är också viktigt att polisen gör rätt saker. Vi vet till exempel att svensk polis här på vårkanten, mitt under kampen mot gängkriminaliteten, fick åka ut och frakta runt en stor val. Det sker naturligtvis inte varje dag att polisen åker runt med liket av en val, men det pekar ändå mot det faktum att polisen har felaktigt avgränsade uppgifter. Det är för mycket som har lagts på denna myndighet.

Tidigare har insatserna mot psykisk ohälsa debatterats här, och det är också ett sådant område. Psykiatriambulanser skulle kunna ta över en del uppgifter från polisen. Det är orimligt att svensk polis på förmiddagen ska plocka in människor som tänker ta livet av sig för att de mår så fruktansvärt dåligt och sedan få hämta in samma personer igen på eftermiddagen eftersom de fortfarande mår väldigt dåligt då behandlingen - vilket i princip var ett besök på psykakuten, och sedan släpptes de ut - inte har hjälpt.

Det är helt avgörande att polisen har rätt numerär, rätt uppgifter och rätt stöd. Till det här stödet hör inte bara socialtjänsten och kommunerna, utan dit hör också vikten av att man jobbar brett med andra myndigheter. Där får vi väl ändå vara glada att regeringen har piggnat till de senaste dagarna och kommit med lite förslag om att jobba mot ekonomisk brottslighet. Grovt kriminella är nämligen inte alltid sadister per definition, utan de är ute efter pengar. De tömmer system och ägnar sig åt bedrägerier, och allt de gör går ut på att på olika sätt tillskansa sig pengar. Därför måste man slå mot dessa pengar.

Det är helt givet för oss i Liberalerna att stödja detta, men vi vill gå ännu längre. Då är vi dock snarare inne på processrätten och straffrätten än på vad polisen ska göra. Men de ska samverka, och det är polisen som i diskussioner med Skatteverket och andra myndigheter ska bestämma vilka insatser som ska prioriteras. Det är viktigt att polisen får avgöra detta, för det är inte alltid kronor och ören som är det avgörande. Det är i stället farligheten i de här nätverken - de här klanerna och parasiterna - för vår välfärdsstat.

Fru talman! Många sitter nu här inne och ser regeringskrisen spelas upp. Man ser Socialdemokraternas ordförande i utskottet undra om han får sitta kvar. Det kommer snart att visa sig.

Jag vill också slå ett slag för det internationella samarbetet och vikten av att vi ligger på i EU-samarbetet. Den senaste tidens internationella utveckling med olika tillslag - senaste var det FBI som kom med en påse uppgifter som svensk polis glatt slickade i sig och som svenska åklagare tog åt sig - kommer att leda till att ännu fler människor kan låsas in, vilket är bra. Det för mig in på nästa fråga.

Vi vet ju inte hur det blir - det blir nämligen en stökig avslutning på det här riksmötet - men när vi ska prata budget i höst räcker det inte med att bara blåsa på med de poliser som följer av avtalet, utan det krävs också insatser på åklagarsidan, domstolssidan och kriminalvårdssidan för att placera alla dessa människor. Nu har man nämligen gått från dubbelsängar till fyrvåningssängar; det är flera anstalter och häkten som snart ser ut som sovrum på Barnens ö. Så här kan vi ju inte ha det, utan det måste fram resurser nu. Det är också viktigt att hela spannet av brottsbekämpande myndigheter hänger ihop. Man kan inte bara prata om polisen.

Slutligen, fru talman, ska jag bara nämna att vi välkomnar ett annat viktigt stöd. Vi har en positiv grundinställning till beredskapspolisen, men vi har i vårt särskilda yttrande framhävt varför vi inte stöder detta. Vi har nämligen gjort upp om detta inom försvarssamarbetet med regeringen. Ibland vinner man, och ibland förlorar man. Ibland förstår inte alla Liberalernas kloka argument. Detta gäller dock ordningsvakter och väktare, och det är en viktig utredning som har kommit och som nu processas.

Från Liberalernas sida hoppas vi att man kommer vidare med ett större ansvar för ordningsvakter. Här finns det förslag om att till exempel kunna avlasta med vissa transportinsatser gällande människor som har druckit för mycket vin direkt ur boxen eller brukat andra substanser och som behöver tas om hand. Det är klart att det är bra om andra än polisen kan agera transporttjänst i arbetet med att få människor att nyktra till och kanske inte dricka så mycket igen.

Vidare finns det mycket att utveckla gällande ordningsvakter i samarbetet mellan polis och kommunerna, som ofta hyr in vakterna för att skapa ordning på våra gator och torg eller skapa trygghet på våra kollektiva färdmedel.

Fru talman! Jag skulle som bekant kunna stå här och prata hur länge som helst, men jag yrkar bifall enbart till reservation 8.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)