Policyramverk för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd

Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Fru talman! Vi ska nu debattera utrikesutskottets betänkande UU11, Policyramverk för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd. Det handlar om regeringens skrivelse om just policyramverket.

Jag tycker att frågan om bistånd är viktig. Det handlar om att vi från svensk sida, tillsammans med andra länder, ska stödja en positiv humanitär utveckling. Det handlar helt enkelt om att fler människor ska kunna äta sig mätta, kunna läsa och skriva, kunna rösta i ett val och kunna leva utan rädsla för krig. För att detta ska fungera måste naturligtvis länderna själva bygga upp sin kompetens långsiktigt. Men det handlar också om att människor ska ha en inkomst att leva av. Här vet vi också att det är fler människor i dag än tidigare som har en inkomst. Det är fler människor än tidigare som kan läsa. Men det finns fortfarande ett behov av bistånd.

Därför är jag något fundersam över regeringens skrivelse. Att jag är det är inte för att det finns ett behov av bistånd, och det är inte för att Sverige ska delta i det internationella samarbetet när det gäller bistånd, utan det handlar om att regeringen enligt sin skrivelse verkar vilja göra allt. Jag kan inte se att det finns någon form av prioritering. Jag kan inte heller utläsa att det finns en beskrivning av hur regeringen ska följa upp att biståndsinsatserna verkligen går till det som de ska gå till och att de gör den nytta som är tänkt. Jag kan inte heller utifrån detta utläsa hur vi i riksdagen ska kunna följa upp vad regeringens insatser går till. Därför är jag mycket kritisk till det betänkande som vi har framför oss.

Det har hänt mycket när det gäller bistånd. Det syns inte minst i skrivelsen genom att målen har ändrats. Det finns flera olika dokument som ligger till grund för detta. Jag tänker här på Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda och klimatavtalet i Paris. Det är viktiga dokument var för sig, och det är viktiga dokument tillsammans. Det handlar om ett omfattande arbete och om att Sverige inte bara ska agera ensamt utan framför allt tillsammans med andra aktörer. Det handlar om att Sverige ska kunna samarbeta inom EU med andra EU-länder. Det handlar, herr ålderspresident, om att Sverige ska kunna samarbeta med andra aktörer. Och det skriver regeringen i sin skrivelse. Men vad ska man samarbeta om? På vilket sätt ska man samarbeta? Vad är det som ska prioriteras? Vad kommer att vara regeringens prioriteringar?

Jag vet att jag kommer att få ett svar om att regeringen prioriterar. Jag upprepar igen: Precisera, och låt oss få veta! Det kan inte vara så att allt det som står i skrivelsen är prioriterat.

Det som jag har lärt mig under årens lopp är att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Så går det till. Därför vill jag ha en prioritering från regeringens sida.

Bistånd handlar om ett långsiktigt åtagande. Det är en angelägen fråga, eftersom de verksamheter och länder som får bistånd måste kunna räkna med att det finns en långsiktighet, en tanke bakom och en vilja till utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Därför tycker jag att det hade varit bra om regeringen hade visat en vilja att diskutera och förhandla med allianspartierna. Regeringen kommer säkert att svara att man har kommit till utrikesutskottet och presenterat saker och ting. Men det är en sak att presentera och föredra och någonting annat att faktiskt sätta sig ned och diskutera.

Hur ska vi bäst kunna se till att biståndsarbetet blir långsiktigt? Hur ska vi kunna se till att det görs prioriteringar och att det skapas möjligheter till uppföljning?

Jag säger detta igen, eftersom jag tycker att det är viktigt att vi har ett långsiktigt biståndsarbete som är förankrat här i riksdagen. Detta är inte minst angeläget när det handlar om en minoritetsregering som är beroende av ett samarbete med riksdagen för att kunna få igenom sina förslag till beslut.

Jag yrkar naturligtvis bifall till reservationen.

Herr ålderspresident! Redan i regeringsförklaringen den 3 oktober 2014 aviserades det att en ny biståndspolitisk plattform skulle tas fram i samverkan med alla aktörer på biståndsområdet.

Denna plattform fanns med i propositionsförteckningen för våren 2016 och kom till slut den 14 december 2016, i och med regeringens skrivelse om ett nytt policyramverk för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd.

Detta kan väl sägas vara en uppdatering av den biståndspolitiska plattform som alliansregeringen presenterade våren 2014. Men arbetet med att samverka med alla, utom möjligen med riksdagens biståndspolitiker, tog tid. Enligt riksdagens utredningstjänst antog regeringen 22 strategier mellan september 2014 och december 2016. Dessa 22 strategier är baserade på den tidigare antagna biståndspolitiska plattformen.

På senare år har - vilket slås fast i policyramverket - en rad centrala globala processer ägt rum, till exempel Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda om utvecklingsfinansiering, Sendairamverket om katastrofriskreducering och klimatavtalet i Paris

Det kan absolut vara rimligt att en regerings grunddokument uppdateras i takt med att nya internationella överenskommelser sluts och omvärlden förändras, men från Alliansens sida ställer vi oss frågande till det nya policyramverket.

Herr ålderspresident! Vi anser att det finns en brist på tydliga prioriteringar i den nya biståndsplattformen och att det finns oklarheter vad gäller styrning och möjligheterna till uppföljning, vilket riskerar att påverka biståndets kvalitet. Det riskerar också att försämra möjligheterna för oss som är satta att granska regeringens politik att utifrån målet för utvecklingssamarbetet kunna följa upp att biståndet används så effektivt som möjligt.

Detta är något som riskerar biståndets långsiktiga legitimitet hos dem som finansierar svenskt bistånd: svenska skattebetalare.

Visst finns det generellt i Sverige ett engagemang för att vara med och bidra till att göra världen lite bättre. Det är inte så att debattens vågor när det gäller biståndet går höga utanför intresseorganisationernas sfär, men jag tror inte att detta beror på att människor inte är intresserade av att bidra och att hjälpa till. Jag tror att man vill kunna förlita sig på att ens skattemedel, som går till att hjälpa människor som lider under fattigdom och förtryck, faktiskt gör skillnad och att prioriteringarna som vi politiker har gjort är de klokaste. Framför allt tror jag att man vill kunna förlita sig på att det sker en noggrann granskning och uppföljning av att våra insatser ger resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Hur den möjligheten ska kunna förbättras med regeringens policyramverk ser jag fram emot att få reda på mer om under den här debatten. Jag uppskattar att statsrådet Isabella Lövin deltar i dagens debatt, för den debattartikel som Lövin skrev i samband med lanseringen av policyramverket väcker några frågor.

Det gjordes tydligt att det nu tas ett helhetsgrepp om svenskt bistånd och att det stuprörstänk med resultatfokus som Alliansen stått för nu ska bli ett minne blott. Alliansens stuprörstänk och resultatinriktning har dock fungerat hittills, när regeringen har utformat de 22 strategierna.

Herr ålderspresident! Det är korrekt som regeringen skriver i policyramverket: Sverige kan inte göra allt överallt. Men det går inte riktigt att se hur regeringen prioriterar. Vad fokuserar man på före annat? Allt kan inte vara lika viktigt när budgeten har begränsningar.

Under ett flertal punkter slås det fast att nya grepp måste tas, men man beskriver inte vad dessa nya grepp innebär. Man talar om nytänkande, men vad innebär detta konkret, och hur leder det till att människor som lider under fattigdom och förtryck får det bättre?

I tidigare debatter med Isabella Lövin, såväl här i kammaren som på debattsidor, har jag framfört vad vi kristdemokrater ser som viktiga prioriteringar i en värld som brinner. Jag har framfört vår syn på hur vi måste öka och effektivisera det humanitära biståndet men också hur vi långsiktigt måste arbeta för att bekämpa det som får världen att brinna.

Men vad vi än tar upp - må det vara vikten av stöd till demokratikämpar och politiska partier, värnandet av religionsfrihet eller stöd till att skapa arbetstillfällen för människor som befinner sig på flykt - blir svaret att dessa frågor självklart är viktiga för regeringen. Hur regeringens icke-stuprörstänk, nytänkande, omtag och helhetsgrepp ska kunna uppnå bättre resultat är däremot fortsatt oklart.

Avslutningsvis, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till Alliansens gemensamma reservation 1 under punkt 1.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi utskottets betänkande UU11 Policyramverk för svenskt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd.

Jag vill börja med att tala om kontinuitet i biståndet.

Vi har från utskottets sida uppmärksammat att förankringen i riksdagen kunde ha varit bättre, vilket också har påtalats här i talarstolen.

Det finns olika sätt att bygga kontinuitet i biståndet. Vi kan antingen se till att denna regering får ytterligare 41 år - vi har ju en viss erfarenhet av långvarigt innehav av regeringsmakten - eller se till att vi får en bred parlamentarisk förankring av policyramverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Jag vill samtidigt understryka att regeringen har sökt samsyn och att man har drivit en väldigt bred process med civilsamhället. Vi har påpekat att det finns utmaningar när vi inte kan få en bred parlamentarisk samsyn kring de policyramverk som styr biståndet. Vi vill inte ha ett bistånd som ändras med innehavet av regeringsmakten.

Samtidigt står detta policyramverk för ett nytänkande som är helt nödvändigt. 2015 var ett väldigt viktigt år för de globala utvecklingsfrågorna. Som nämnts tidigare fick vi Agenda 2030, det hölls en utvecklingsfinansieringskonferens och vi fick ett nytt klimatavtal.

Detta påverkar såklart hur vi kan och vill bedriva vårt biståndsarbete. Vi måste kontinuerligt anpassa oss efter den rådande verkligheten.

Som ett exempel kan vi fundera på Libanon, dit jag hade förmånen att med UNDP få göra en studieresa. Jag fick bevittna hur situationen ser ut, med en stor mängd syriska flyktingar som befinner sig där på grund av konflikten i Syrien.

Det var förstås helt omöjligt för den förra regeringen att föreställa sig hur den här utvecklingen skulle se ut. I det läget är det viktigt att vi har ett nytänkande i biståndet.

Jag skulle vilja säga att vi har en Syrienstrategi som har beslutats utifrån den gamla biståndsplattformen, eller trots den gamla biståndsplattformen. Även den förra regeringen insåg att det måste finnas en viss flexibilitet i hur vi utformar våra strategier. Detta betyder inte att vi ska undvika att uppdatera dokument och bara låta dem ligga - då blir de ju inaktuella och irrelevanta.

Samtidigt finns det väldigt mycket som vi i Sveriges riksdag är överens om, även om vi inte har lyckats få ett brett utskott att ställa sig bakom betänkandet. Perspektivet på fattiga människors utveckling och rättighetsperspektivet är vi helt överens om. Jag tror att vi också är överens om de perspektiv som regeringen har lagt till: konfliktperspektivet, jämställdhetsperspektivet och miljö- och klimatperspektivet. Det här är inga nya frågor, utan det är något som vi kontinuerligt har jobbat med och utvecklat över tid. Utskottet instämmer också i betänkandet i att dessa perspektiv är viktiga och relevanta.

Jag är stolt över det policyramverk som vi i dag debatterar i riksdagen. Det finns en bred uppslutning i civilsamhället kring skrivningarna i det. Det är många som har fått komma till tals i processen. Vi har en stabil grund att fortsätta från när vi utvecklar vårt biståndsarbete framöver.

Jag skulle också vilja kommentera något av det som har sagts tidigare. Fundersam, säger Margareta Cederfelt. Då undrar jag vad det egentligen är som Margareta Cederfelt vill ta bort.

Vi har nu ställt oss bakom Agenda 2030. Det är ett fantastiskt dokument att jobba tillsammans med globalt. Det är 17 mycket ambitiösa mål. Tycker Margareta Cederfelt och Moderaterna att vi ska prioritera bort några av målen? Vi har en ambitiös agenda med en bred ansats som vi har ställt oss bakom. Då måste vi så klart också ha en bred ansats i vårt policyramverk.

För Kristdemokraterna och Sofia Damm vill jag understryka att vi har haft möjlighet att anta 22 strategier, trots den gamla biståndsplattformen. Det betyder att även den gamla regeringen såg att världen förändras och att det måste finnas en viss flexibilitet i detta. Det betyder inte detsamma som att dessa strategier är tillräckliga när vi nu har en förändrad omvärld och nya dokument att hantera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Med detta vill jag tacka för mig och yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! För tydlighets skull vill jag säga att den reservation som jag yrkar bifall till är reservationen i punkt 1.

Innan Maria Andersson Willner säger att det är jag som ska tala om vad vi prioriterar måste regeringen ge ett svar på vad den prioriterar. Det går inte att maskera att regeringen inte har prioriterat någonting eller har varit undfallande när det gäller att prioritera genom att säga att bevisbördan ligger på oss moderater. Det gör den inte. Det är regeringen som har lagt fram en skrivelse. Då är det också regeringen som ska prioritera.

Jag håller med om att Sverige ska vara delaktigt när det gäller bistånd. Jag håller med om mycket av det som har sagts här, men jag vill ändå ha en prioritering, för det går inte att vara aktiv överallt. Jag vill även ha ett besked om vilka samarbetspartner regeringen har tänkt sig, vad man har tänkt sig att samarbeta om och hur man har tänkt sig att samarbetet ska gå till. Det är viktiga frågor, för det är precis det som är själva grunden i ett policyramverk, och jag kan inte se att svaren finns i skrivelsen.

Herr ålderspresident! Tack för frågan, Margareta!

Nej, jag tycker absolut inte att Moderaterna ska svara på vad som ska prioriteras. Det görs redan i skrivelsen. Våra prioriteringar är demokrati, mänskliga rättigheter, global jämställdhet, miljö och klimat, fredliga och inkluderande samhällen, inkluderande ekonomisk utveckling, positiv syn på migration, jämlik hälsa, utbildning och forskning samt humanitärt bistånd. Det är de som anges i skrivelsen och som betänkandet också ställer sig bakom.

Det jag undrar är vad Moderaterna vill ta bort. Om man nu säger att det är en för bred agenda, då undrar jag vad det är vi ska ta bort. Vilka saker i Agenda 2030 ska vi inte ställa upp på? Vilka saker i utvecklingsfinansieringsdokumenten är vi inte längre med på? Ska vi inte leva upp till klimatavtalen längre?

Prioriteringarna finns här. Det är en bred palett av åtgärder som vi vill jobba med. Det som är intressant att veta är om det är något som ska tas bort.

Jag vill passa på att tacka för möjligheten att utveckla mig lite vad gäller det humanitära biståndet. En av de viktigaste delarna i den nya agendan är att vi också inkluderar det humanitära biståndet, som styrs av egna principer. Men vi måste se att det finns potential att integrera det rena utvecklingsbiståndet med det humanitära. Vi vet att humanitära konflikter pågår allt längre, och det är viktigt att de båda bistånden länkar in i varandra.

Herr ålderspresident! Jag tackar Maria Andersson Willner för svaret, som tyvärr bekräftar att jag inte har fått något svar, för Maria Andersson Willner gjorde misstaget att räkna upp allt som finns. Men vad är det ni ser som extra viktigt? Vad är det som ni extra mycket vill satsa på? Vilka är det som ni extra mycket vill samarbeta med, och om vad vill ni samarbeta extra mycket?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Det här är viktiga frågor, för om vi som riksdag ska kunna följa upp måste vi ha lite mer information än vad som faktiskt är givet i policyramverket eller det dokument som Maria Andersson Willner refererar till. Och regeringen har haft lång tid på sig. I regeringsdeklarationen 2014 talade statministern om att det skulle komma ett nytt policyramverk och en reviderad skrivelse. Men så här tre år senare kan jag inte se att det är några nya prioriteringar som har tillkommit.

Går det att få några specificeringar? Det skulle underlätta.

Herr ålderspresident! Nej, några särskilt nya prioriteringar är det inte. Vi tuggar på och tror att det vi har gjort hittills har varit framgångsrikt, att vi är bra på det vi gör, att vi är effektiva och att vi är efterfrågade internationellt. Jag tycker inte att vi behöver några nya prioriteringar.

Utmaningarna är breda och många, och vi måste vara beredda att ha en bred ansats. Sedan är såklart inte policyramverket direkt styrande ned på detaljnivå. Det kommer att omsättas i instruktioner, i regleringsbrev, i ägaranvisningar och i riktlinjer för strategier. Det är grunden, som sedan leder till verkstad ned på landsstrateginivå. Där tror jag inte att vi ska vara inne och peta i detaljer, och det tror jag inte heller att Margareta Cederfelt menar.

Jag tror att vi ändå är överens om att vi måste ha en bred agenda och en bred ansats för att kunna leva upp till de åtaganden som Sverige och det globala samfundet har ställt sig bakom och för att vi ska kunna möta de utmaningar som vi i dag ser.

Herr ålderspresident! Nu vill jag ge mig direkt in debatten. Men jag ska hålla ett anförande först.

När vi stod här i kammaren för ett år sedan hade världen precis gått igenom en revolutionerande period för hållbar utveckling. Vi hade fått ett nytt bindande klimatavtal i Paris, 17 nya globala mål för hållbar utveckling och även en gemensam plan för hur det ska finansieras.

Mina vänner! Tillsammans har vi varit med om att skriva internationell politisk historia.

I dag befinner vi oss i en osäkrare värld, en farligare värld på många olika sätt. På bara ett år har Storbritannien bestämt sig för att lämna ett EU med existentiella bekymmer. USA har fått en ny och ganska oberäknelig president. Turkiet har tagit stora steg bort från demokratin. Man talar nu till och med om att återinföra dödsstraffet. Och Ryssland har bevisat sin förmåga att påverka den västerländska politiska agendan från grunden, genom att hacka sig in och påverka val i Europa.

Allt det här har tyvärr lett till att världens samlade vilja till bistånd och utvecklingssamarbete har börjat halta lite. Allt fler länder tycks vilja rikta in insatserna på kortsiktiga åtgärder som kan ge snabba inrikespolitiska poänger. Allt oftare ser vi tyvärr att man glider bort från utvecklingssamarbetets huvudsyfte - fattigdomsbekämpning och arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Vi ser att stora och viktiga biståndsgivare, som USA, nu vänder ryggen åt klimatet. Man stänger ned hemsidor. Man säger att klimathotet inte existerar. Man vänder sig mot jämställdheten, mänskliga rättigheter och kommande generationers framtid.

Vi ser att många av världens rikaste länder börjar skära ned på biståndet. Och man har börjat upphöra med viktiga stöd till FN-organen, det som vi verkligen tror på, det som är navet i vårt gemensamma fredssamarbete - ett fungerande FN och ett fungerande multilateralt system.

Kort sagt har vi sett många fatta beslut som inte har varit grundade i den forskning som vi har i ryggen när det gäller utvecklingssamarbetet. I stället har man grundat besluten på ideologiska övertygelser och hopp om kortsiktiga politiska vinster. Vi vet att ett långsiktigt utvecklingssamarbete som bygger på ett ägarskap med våra partnerländer är det som fungerar.

Herr ålderspresident! Därför ställer jag mig lite frågande till hur Alliansen resonerar. De har valt att reservera sig mot regeringens biståndspolitiska skrivelse och står fast vid att det är den biståndsplattform som de hade under sina åtta år vid regeringsmakten som ska gälla. Den var ganska omdiskuterad. Det finns en stor skillnad mellan hur den nuvarande regeringen ser på hur utvecklingssamarbete ska bedrivas och hur alliansregeringen såg på det.

Forskning har som sagt visat att man ska arbeta långsiktigt, att man ska ha lite större programstöd och ibland budgetstöd och att man inte ska gå tillbaka till projektifiering bara för att man tycker att man måste mäta exakt vad Sveriges pengar har gått till i det enskilda projektet. Utvecklingssamarbete är svårt. Det tar tid. Och man måste våga ta vissa risker. Därför är det viktigt att man håller fast vid givarsamordningen, långsiktigheten och sammansatta program och inte går in i en projektifiering, vilket jag skulle vilja säga att Alliansen ägnade sig åt i sin biståndsplattform.

Jag förstår inte hur Alliansen tänker när vi nu har haft den här revolutionerande tiden och när vi har ingått alla överenskommelser om klimatet i Paris och Agenda 2030. Det finns inte med i biståndsplattformen. Hur har Alliansen tänkt sig att det ska integreras? Och varför ska inte den plattform som man anser att en regering ska stödja sig på vara i linje med det som vi har beslutat om internationellt? Det är frågor som jag ställer mig i den här debatten.

Herr ålderspresident! Jag är glad och stolt över att regeringen nu lägger fram ett ramverk för det svenska biståndet, som vågar både gå i framkant och arbeta i motvind. I dag är det tyvärr ett faktum att biståndspolitik som vågar ta ställning för just det som världen enades om för bara två år sedan nu blir svårare och kämpigare.

Det är ett ramverk som i god svensk biståndstradition fokuserar på långsiktighet, transparens, lokalt ägarskap och givetvis på att alltid vara i framkant när det gäller arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter. Det är ett bistånd som fokuserar på klimat, jämställdhet, konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbete. Där är lite av det svar som jag vill ge till Margareta Cederfelt på föregående frågeställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Det här är också ett biståndsramverk som ligger helt i linje med Agenda 2030, Parisavtalet och Addis Ababa Action Agenda. Och det behövs faktiskt. Världen utanför Europa står inte och väntar på oss. Kriget i Syrien har inte tagit slut. Konflikterna har inte lämnat Afghanistan, Kongo eller Mali. Och svältkatastrofen som har drabbat den afrikanska kontinenten, och som nu är värre än någonsin, kommer inte att bli den sista.

Vi förutsätter att det ihärdiga arbetet med att minska fattigdomen och fördela våra resurser på ett mer rättvist sätt ska fortsätta.

Klimatet kommer inte att bli gynnsammare för oss människor bara för att vi låtsas som att det inte förändras.

Kvinnor, barn och utsatta minoriteter får det inte bättre bara för att tekniken utvecklas och för att tillväxten i ett land ökar. Vi behöver hela tiden påminna oss om att demokrati är någonting som man såväl här i Sverige som i det internationella samfundet behöver arbeta taktiskt och stadigt för att få och för att bevara när man har det.

Mina vänner! Allt detta gör den nuvarande regeringen. Och genom den här biståndsstrategin slår vi nu fast ett framåtsyftande bistånd som vågar ta ställning.

Jag yrkar bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Jag vill tacka Pernilla Stålhammar för hennes anförande. Men jag vill tyvärr inte påstå att jag har fått svar på mina frågor. Jag fick återigen presenterat för mig regeringens föreslagna smörgåsbord. Men vad är prioriterat?

Vad är prioriterat när det gäller biståndets destination? Vad är prioriterat när det gäller styrning? Hur ska den gå till? Vad är prioriterat när det gäller uppföljningen? Hur ska det ske?

Det är viktiga frågor. Om det ska finnas långsiktighet måste det också finnas en ram. Det måste finnas någonting att hålla tag i, så att det inte i stället för långsiktighet blir ett flackande runt omkring. Det är nämligen precis det som kan hända om det inte finns några prioriteringar.

Det finns också glädjeämnen i sammanhanget. De är viktiga att ta i beaktande när vi talar om bistånd och den negativa utvecklingen. Det handlar om att det är fler i dag som kan läsa än tidigare. Det handlar om att det är fler i dag som kan äta sig mätta än tidigare.

Men jag håller helt och hållet med om problembeskrivningen. Det är en allvarlig utveckling i världen. Bristande demokrati, konflikter, svältkatastrofer, klimatet - det finns många problem. Det är därför jag lyfter upp vikten av prioriteringar, så att vi vet att biståndet går dit det ska.

Risken finns annars att det blir ett bistånd som inte bara missar målet utan som är direkt skadligt och kan leda till negativa konsekvenser. Sverige har inte råd att bidra till det. Världen har inte heller råd att uppleva det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Herr ålderspresident! Tack för frågan, Margareta Cederfelt!

Grunden är ju mänskliga rättigheter, demokrati och fattigdomsbekämpning. Den har vi gemensam, och det har Sverige alltid stått för i sitt utvecklingssamarbete.

Några fokusområden i våra utvecklingssamarbeten som vi har i dag är Afrika och Mellanöstern.

Jag menar det breda konfliktperspektivet. Det handlar om att förebygga konflikt genom utvecklingssamarbete, utveckling i olika samhällen, uppbyggande av demokratiska strukturer och så vidare. Det är ett lapptäcke av olika åtgärder som behöver vidtas för att man ska kunna förhindra konflikter och bygga starka samhällen.

Samtidigt är det många länder som befinner sig i konflikt. Där satsar Sverige på att kunna medla och bidra till konfliktlösning. Vi måste också se till att kvinnor - alltså 50 procent av befolkningen - inte hålls borta från förhandlingsborden. Man måste även ha med kvinnorna när man fattar beslut om hur ett samhälle ska byggas upp efter ett fredsavtal och i själva fredsavtalsbeslutet.

När det gäller postkonflikt bör man fortsätta att vara kvar när ett land har drabbats av krig och konflikt. Då handlar det väldigt mycket om att bygga upp demokratiska strukturer och institutioner för att man ska få ett fungerande samhälle som inte återgår i konflikt.

Det arbetet handlar väldigt mycket om förebyggande, om att häva konflikt och om postkonflikt.

Herr ålderspresident! Då har jag fått ett svar om prioriteringar: konflikter, konfliktcirkeln, förbygga pågående konflikter och postkonflikter. Då hoppas jag att regeringen är överens om detta. Jag ser fram emot att höra vad också biståndsministern kommer att säga. Ni är visserligen partikollegor, men jag utgår från att biståndsministern talar för hela regeringen.

Jag beklagar att jag tyvärr inte hörde Maria Andersson Willner säga något om att konfliktcirkeln är prioriterad.

Men jag har en fråga som Pernilla Stålhammar kanske kan svara på: Finns det någon geografisk tanke i detta? Finns det någon tanke kring samarbetspartner när det gäller insatser för att minska konfliktspänningen? Finns det någon tanke på uppföljning? Jag saknar fortfarande de bitarna. Jag saknar fortfarande svar på om regeringen är överens om denna prioritering eller om det är Pernilla Stålhammars prioritering.

Herr ålderspresident! Tack, Margareta Cederfelt, för den frågan!

När det gäller fokus finns det tyvärr många konflikter i Mellanöstern. Det pågår många konflikter i Afrika. Där ligger några av våra geografiska fokusområden.

Sedan har vi fredsdiplomatiinitiativet som nu har kommit på plats på Utrikesdepartementet. Det handlar om att vi ska vara med och bidra till konfliktlösning och medling på de ställen där Sverige kan ha en avgörande roll. Därför kommer vi att placera ut personer i dessa konfliktländer för att hjälpa till med det. Det måste vara efterfrågat, och vi är efterfrågade av den anledningen att vi i Sverige har haft ett långt och bra utvecklingssamarbete under många år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Vi har inte kolonialiserat världen. Vi har ansetts vara ganska neutrala i olika sammanhang. Därför har vi möjlighet att ta en sådan roll. Bland annat har vi tillsatt ett sändebud för fredsprocessen i Mellanöstern.

Det var de olika fokusområdena. Sedan var exakt dessa fredsdiplomater ska placeras får vi ta en diskussion om senare.

Herr ålderspresident! Sverige har som land bedrivit biståndsarbete i 65 år. Men jag vill påstå att aldrig förr har behoven av det svenska biståndet varit så stort som det är just nu. Inte sedan andra världskriget har så många människor varit på flykt. Klimatförändringarna slår redan hårt mot i synnerhet världens fattiga, mot världens kvinnor och mot världens barn.

Utrymmet för det civila samhället minskar i en lång rad länder. Ekonomisk ojämlikhet, diskriminering och sköra stater cementerar fattigdom och orättvisor.

Samtidigt ser vi också en positiv utveckling på en lång rad områden i en lång rad länder. Fattigdomen minskar, medellivslängden ökar, allt fler flickor och pojkar får gå i skolan. Viktiga reformer har genomförts i många länder som ökar och stärker kvinnors rättigheter. Där kan svenskt bistånd bidra till att förstärka denna utveckling.

Vår omvärld har blivit alltmer komplex. Allt fler aktörer vill ägna sig åt bistånd, från idealistiska filantroper till nyrika länder på arabiska halvön och multinationella privata företag. Drivkrafterna och målen med det nya biståndet skiljer sig åt på flera punkter - om man ska uttrycka sig diplomatiskt. Samordningen blir allt svårare.

Vi ser också hur de globala flödena av resurser har förändrats och ökat. Handel, remitteringar, investeringar och kapitalflykt begränsar, påverkar och bidrar till utvecklingsländernas möjligheter att mobilisera resurser för sin egen utveckling.

I en komplex värld med stora behov ställs också allt högre krav på det svenska biståndet. Vi behöver en tydlig styrning, tydliga mål och inte minst tydliga prioriteringar utifrån vårt mervärde och våra styrkor som biståndsaktörer.

När biståndsminister Gunilla Carlsson aviserade 2012 att hon skulle ta fram en biståndspolitisk plattform tyckte jag och många att det var ett vällovligt initiativ. Men Carlssons plattform framarbetades bakom stängda dörrar på Utrikesdepartementet utan dialog med vare sig det civila samhället eller oss i riksdagen.

Slutprodukten blev därefter. Man ignorerade och blundade i stor utsträckning för den breda erfarenhet som finns i Sverige efter mer än sex decennier av utvecklingssamarbete när det gäller både framgångar och misslyckanden. När jag hör borgerliga företrädare i dag kritisera den nuvarande regeringen för dess process kan jag inte låta bli att reflektera över den borgerliga regeringens process. Trots allt flyger glassplittret i denna kammare när borgerliga företrädare kastar sina stenar i sina ganska små glashus.

Vi från Vänsterpartiet var på flera punkter kritiska mot den plattform som den borgerliga regeringen tog fram. Plattformen genomsyrades av en övertro på ekonomisk tillväxt som lösningen på världens utmaningar. Klimat-, miljö- och barnperspektiven lyste med sin frånvaro. Kopplingarna till millenniemålen vara svaga. Det var ett svagt fokus på fattigdomsbekämpning och på de fattigaste. Det visade sig också under verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Jag kommer ihåg när Indevelop under den borgerliga regeringen skulle göra en utvärdering av Sidas insatser. Man fann då att 40 procent av Sidas insatser nådde över huvud taget inte de fattigaste på jorden.

Vänsterpartiet sa redan då - när den biståndspolitiska plattformen antogs - att den borde göras om. Behoven av ett nytt styrdokument har inte minskat sedan dess, snarare tvärtom. Det har skett stora förändringar i vår omvärld. Millenniemålen har ersatts av nya utvecklingsmål, Agenda 2030. Vi har sett ett nytt bindande klimatavtal, och vi ser nya stora humanitära kriser, inte minst i Mellanöstern, som ställer helt nya krav på biståndet.

Herr ålderspresident! Vänsterpartiet tycker att det policyramverk som regeringen har antagit tar flera steg i rätt riktning. Det är tydligt att man har lyssnat på de många aktörer som finns inom det svenska biståndet. Rättighetsperspektivet är tydligare. Det finns ett tydligare fokus på de fattigaste och det civila samhället som förändringsaktörer. Det finns också en tydlig koppling till Agenda 2030, för att nämna några exempel.

Men jag måste också säga att det här policyramverket på två punkter är en besvikelse för oss i Vänsterpartiet. Vi tycker för det första att regeringen har försuttit en unik möjlighet att göra tydliga prioriteringar och synliggöra vad som är Sveriges globala mervärde. I en tid då Sverige verkligen skulle behöva säga vad som är våra prioriteringar och vad som inte är våra prioriteringar, vad som är våra styrkor och vad som är våra svagheter som biståndsaktör, får vi i stället ett styrdokument där man säger att vi ska göra mycket av allt och helst lite mer än tidigare.

Jag följer regeringens biståndsarbete och Isabella Lövins arbete, och det är uppenbart att det finns prioriteringar. Det finns hjärtefrågor man lyfter fram, och det finns andra frågor som har kommit i skymundan. Men de prioriteringar som regeringen uppenbarligen gör när det gäller biståndet sätts sällan på pränt. De uttalas sällan. Det blir väldigt svårt för oss som parlamentariker att följa upp detta och utkräva ansvar.

För det andra tycker vi att Isabella Lövin delvis har gjort om Gunilla Carlssons misstag när det gäller processen. Visserligen har man haft en mycket bättre förankring i det civila samhället, men riksdagen har i grunden inte heller denna gång på något sätt involverats i processen. I svenskt bistånd pratar vi gärna om ägandeskap. Det gör man också i policyramverket. Men riksdagens ägandeskap för den här produkten är ju väldigt litet. Jag tror att väldigt få riksdagsledamöter i den här kammaren känner ett ansvar för den här produkten, känner att de äger det policyramverk som regeringen nu antagit.

Jag tror att de här 65 åren av svenskt bistånd har lärt oss att bistånd måste vara långsiktigt för att göra skillnad. Det måste vara ett bistånd som håller över tid, över val och över maktskiften. Jag tycker att det skulle vara sorgligt om vi efter nästa val skulle behöva inleda en tredje process för att anta ett tredje styrdokument på alldeles för kort tid. Jag skulle ha önskat att vi i bredast möjliga politiska enighet tagit fram ett styrdokument som skulle kunna hålla över tid, över val och över maktskiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Med det yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.

Herr ålderspresident! Ärade ledamöter! Vi lever i en motsägelsefull tid. År 2015 var ett år av extraordinär framtidstro. För första gången enades världen om en hel, sammansatt och gemensam utvecklingsagenda som väver ihop ekonomi med social och miljömässig hållbarhet. Världen har i och med Agenda 2030, Addis Ababa Action Agenda och Parisavtalet enats om att vi ska ställa om till en hållbar och grön ekonomi, om att vi gemensamt ska utradera fattigdomen i världen, om att vi ska minska klyftorna, om att vi ska skapa fredliga samhällen med legitima statsskick och ansvarsutkrävande och om att vi ska sluta förstöra vår planet.

Det är ingen liten agenda, herr ålderspresident. Det är en agenda för hela världen och alla dem som bebor denna värld. Inte bara biståndet kan förverkliga denna vision, utan hela det ekonomiska systemet, företagen och politiken måste leverera på den här visionen om vi ska ha den minsta möjlighet att lyckas. Och vi måste lyckas. Att fortsätta som förut och försöka blunda för krig, konflikter, förtryck av människor och det faktum att 700 miljoner människor lever i den yttersta fattigdom vägg i vägg med närmast stötande välstånd och överflöd hos en annan del av jordens befolkning är inte hållbart. Nio av tio barn går i skolan. Även de allra fattigaste kan läsa och skriva. De har mobiltelefon. De kan se överflödet i realtid på tv eller på internet. Ingen människa är i dag på denna jord längre bort än ett telefonsamtal i en globaliserad värld där nästan alla har tillgång till mobiltelefon.

Herr ålderspresident! Världen har förändrats mycket snabbt de senaste 20 åren. Den extrema fattigdomen har minskat med drygt 1 miljard människor. Det är en fantastisk framgång. Men planeten har feber. De fossila utsläppen bygger på koldioxidtäcket runt vår lilla blå planet millimeter för millimeter varje dag och varje timme. Om vi inte ställer om och ändrar vår ekonomi riskerar alla våra framsteg att omintetgöras i en värld av hetta, torka och våldsamma oväder, som redan nu drabbar de allra fattigaste värst av alla.

Men det är inte det enda som hotar vår hållbara utveckling. Utmaningarna är många och stora. Antalet krig och konflikter i världen ökar. Omkring 1,4 miljarder människor lever i dag i krigsdrabbade eller konfliktdrabbade stater. Aldrig tidigare har så många människor känt sig tvingade att fly. I dag är 65 miljoner människor på flykt. Klimatförändringarna är i dag en realitet. Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer hotas. Sedan 2012 har 60 länder vidtagit åtgärder som gör det svårare för civilsamhällesorganisationer, journalister eller människorättsförsvarare att verka, granska makten och ställa beslutsfattare till svars. Kvinnor och flickor diskrimineras systematiskt. Inkomstfattigdomen är fortfarande utbredd och djup. Omkring en tiondel av jordens befolkning, drygt 700 miljoner människor, beräknas leva under den ekonomiska fattigdomsgränsen på knappt 2 dollar om dagen. Ojämlikhet driver instabilitet och osäkerhet. Världens åtta rikaste människor äger lika mycket som de fattigaste tre och en halv miljarderna.

Herr ålderspresident! Nu ser vi bland de rika länderna en tendens till att inrikespolitiska krav och geopolitik prioriteras framför fattigdomsbekämpning och utvecklingseffektivitet. Flera stater trycker på för att använda biståndets knappa resurser för andra ändamål än rent bistånd. Allt färre rika länder lever upp till de principer som gemensamt slagits fast för bistånds- och utvecklingseffektivitet. Det är oroväckande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

I en omvärld där allt fler krafter drar utvecklingssamarbetet bort från dess kärnuppgift är det viktigt att vi i Sverige fortsätter att insistera på målet för fattigdomsbekämpning och målet om 1 procent av bruttonationalinkomsten. Sverige står fast vid att lokalt ägarskap, obundenhet och ett inkluderande arbetssätt där civilsamhället, forskarsamhället, arbetsmarknadens parter, den privata sektorn och andra aktörer deltar är ett effektivt bistånd. Bistånd utifrån strikta egenintressen är inte ett effektivt bistånd.

Herr ålderspresident! Jag är mycket glad över att vi debatterar det nya policyramverket i riksdagen i dag. Jag är väldigt stolt över att vi nu har ett enda samlat dokument där utvecklingssamarbetets alla tematiska delar samlas, liksom det humanitära biståndet. Syftet med skrivelsen är att ha ett kunskapsbaserat och brett förankrat ramverk som svarar mot dagens stora utmaningar och är anpassat till den nya globala utvecklingsagendan, Agenda 2030. Samtidigt konstaterar jag att Sverige är mer ambitiöst än Agenda 2030 på flera områden, såsom jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Regeringen lyfter särskilt fram tre nya perspektiv som ska genomsyra utvecklingssamarbetet. Det är ett konfliktförebyggande perspektiv, ett jämställdhetsperspektiv och ett miljö- och klimatperspektiv. Naturligtvis har fattiga människors perspektiv på utveckling samt rättighetsperspektivet fortsatt plats i vårt utvecklingssamarbete. De integreras i beslutsfattande, planering, genomförande och uppföljning av verksamheten tillsammans med de tre nya perspektiven.

Regeringen slår också fast att värnandet av de mänskliga rättigheterna även i fortsättningen är en hörnsten i det svenska utvecklingssamarbetet. Uppbyggnad och stärkande av demokratiska styrelseskick och institutioner liksom att främja rättsstatens principer är lika viktigt om inte viktigare än någonsin. Insatser mot det krympande utrymmet för civilsamhället betonas liksom vikten av att motverka diskriminering i alla dess former.

Herr ålderspresident! Behovet av en brygga mellan långsiktigt utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd tydliggörs i ramverket. Synergierna måste stärkas och övergången måste göras effektiv samtidigt som det unika humanitära mandatet ligger fast. När en allt större andel extremt fattiga bor i konfliktdrabbade och sviktande stater är det viktigt att vi anpassar vårt utvecklingssamarbete och lyfter fram det långsiktiga arbetet för fredliga och inkluderande samhällen. Vi betonar vikten av att utgå från en konfliktanalys och stärka hela samhällets motståndskraft. Vi lyfter fram kvinnor som aktörer i fredsbyggandet. Vi knyter an till internationella åtaganden som den så kallade New Deal för utveckling i sköra och konfliktdrabbade stater.

Policyramverket lyfter även fram migration och utveckling. Migration har generellt positiva effekter på utvecklingen i såväl ursprungsländer som mottagarländer och för migranterna själva och deras familjer. Utvecklingssamarbetet kan bidra till att stärka migrationens positiva effekter och till att minska de negativa effekterna i ursprungsländerna.

Regeringen står upp för ett brett ägarskap. Partnerländernas ägarskap och ett ömsesidigt ansvar är centralt. Det finns ett behov av att öka användningen av partnerländernas egna system samtidigt som dessa system måste stärkas. För att vara effektiv och kunna leverera resultat måste politiken ta avstamp i den lokala kontexten och i behoven hos landet självt. Nästa steg är när man utifrån landkontext och lokalt ägarskap eller utifrån vårt eget mervärde tar fram strategier och styrning som preciserar inriktningen för ett specifikt land eller för organisationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Herr ålderspresident! Vi har nu byggt ett stabilt och solitt ramverk för svenskt bistånd i en ny tid. Nu kan vi tillsammans med våra samarbetsländer och civilsamhället genom EU och multilaterala organisationer genomföra detta och flytta fram positionerna och fortsätta att vara en modern, seriös, pålitlig och verksam aktör för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling. Vi ska bidra till nytänkande, att skapa förändring och att göra skillnad för människor som lever i fattigdom. Vi har nu en riktning. Nu är det dags att göra detta till verklighet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack så mycket, statsrådet Isabella Lövin, för anförandet! Jag tackar också för att hon förklarar någonting av hur regeringen ser på biståndet. Men jag kan tyvärr bara konstatera den intention som Isabella Lövin här säger är långsiktighet och förankring inte är verklighet. Jag kan inte se att det egentligen finns. Det framstår som tomma ord för mig.

Om statsrådet verkligen vill ha en förankring också i riksdagen hade statsrådet sett till att bjuda in Alliansens företrädare i biståndsfrågor till en diskussion och en överläggning. Detta har inte gjorts. Hur går det då att här säga att det är brett förankrat och att det ska vara långsiktighet?

För att det ska vara långsiktighet och bred förankring krävs en överläggning. Det krävs att man har kommunicerat också med oppositionspartierna. Det är nödvändigt. Det har missats. Jag tycker inte att beskrivningen stämmer att nu minsann ska undret ske och nu ska det bli långsiktighet och ordning och reda. Nej, ni har glömt bort att det finns fler partier än Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Vi är många fler.

Dessutom kvarstår ännu mina frågor. De finns kvar. Vad är prioriteringen? Hur ska det göras och med vem? Hur ska det följas upp? Hur ska riksdagen få en insyn och möjlighet till uppföljning? Detta borde det sägas någonting om i policyramverket.

Herr ålderspresident! Tack, Margareta Cederfelt, för frågorna! Jag får nu tillfälle att reda ut dem.

Statskontoret riktade under er regeringstid när Gunilla Carlsson var biståndsminister mycket skarp kritik mot regeringen för snåriga styrsystem och en skog av policy- och strategidokument som var omöjliga att följa. På det svarade Gunilla Carlsson och er regering med att ta fram en biståndsplattform som var ett hastverk. Det förankrades över huvud taget inte hos civilsamhället och biståndets aktörer, och ni fick ta emot mycket stark kritik för detta. Nu vill ni gå tillbaka till den plattformen.

Vi har haft en mycket omfattande remissprocess med över 180 remisssvar från biståndets aktörer, forskare, civilsamhällets organisationer och inte minst våra partner i utvecklingsländerna. Vi har också mottagit mycket positiv respons på den skrivelse som regeringen nu har lagt fram. Vi har varit i riksdagen vid ett flertal tillfällen och diskuterat, debatterat och informerat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Här efterlyser nu Margareta Cederfelt dels hårdare prioriteringar, dels att detta skulle ha tagits fram i samråd med riksdagen. Jag tror att det hade varit ytterligt svårt att tillsammans med riksdagen mejsla fram hårda prioriteringar. Nu har vi ett brett ramverk som anger metoder för och en syn på utvecklingssamarbete som är långsiktigt hållbart och överensstämmer med internationellt överenskomna principer. Vi innefattar även det humanitära biståndet liksom barnrättsperspektivet och migration, vilket ni inte hade i er biståndsplattform.

Herr ålderspresident! Jag borde inte bli förvånad, men jag blir det likväl varje gång jag står här i talarstolen och tar repliker på något statsråd. Jag säger samma sak igen. Ni svarar från regeringens sida inte på frågorna, utan ni går i stället till anfall. Ni följer principen att anfall är bästa försvar. Så är det inte. Bästa sättet för er är att tala om vad det är ni vill.

Ni påstår någonting sådant som till exempel att det är hårda prioriteringar. Nej, det är det inte. Vad det handlar om är att regeringen ska kunna ge en liten fingervisning och kunna prioritera ur hela detta stora vida dokument. Jag kan inte se att jag har fått någonting i form av en prioritering. Men det är klart att i det perspektivet kanske alla former av prioriteringar framstår som hårda. Snälla, ge oss någonting som talar om prioriteringarna! Det har ni inte gjort, inte ett dugg!

Jag tycker att statsrådet borde ta till sig av kritiken. Det framförs kritik här när det gäller förankringen från Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och KD i vår reservation. Jag har också hört Hans Linde från Vänsterpartiet här uttrycka kritik. Det finns en kritik i Sveriges riksdag. Det bör regeringen ta fasta på. Det är vi som ska granska regeringen. Jag hoppas att ni medvetna om att vi behöver något som är uppföljningsbart.

Vi kommer inte att låta bli att kritisera bara för att det saknas mål. Då blir den grundläggande frågan kritik på den punkten. Ni måste prestera. Det är viktigt inte bara för riksdagens skull utan för att biståndet ska användas där det gör mest nytta och kommer människor till godo för en positiv utveckling. Det är vad jag är ute efter och prioriterar.

Herr ålderspresident! Vi delar synen på prioriteringen att det är fattiga människors perspektiv på utvecklingen och fattigdomsbekämpning som är hela målet med biståndet.

De prioriteringar som vi lyfter fram är tydliga. Det är miljö och klimat, konfliktförebyggande och fredsbyggande och jämställdhet. Det är de tre viktiga stora strukturella utmaningar som vi ser att biståndet måste förhålla sig till och orientera sig omkring. Konflikter, klimatförändringar och strukturellt förtryck av 50 procent av jordens befolkning är det som är de omedelbara hindren för fattigdomsbekämpning och utveckling. Det är klart och tydligt uttryckt i denna skrivelse.

Dessutom framhåller vi naturligtvis demokrati och rättsstatens principer. Vi går också vidare med de framgångsrika samarbeten som Sverige har sedan lång tid när det gäller att till exempel stödja forskning och utvecklingsländer, hälsa och en rad andra områden. Men det kanske Margareta Cederfelt vill lägga ned i syfte att vara tydligare med prioriteringarna. Miljö, klimat, jämställdhet och konfliktförebyggande - de är väldigt tydliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

När det handlar om uppföljningen har resultatredovisningen inte ändrats över huvud taget utifrån ramverket. Vi kommer med ytterligare instrument som handlar om resultat i de enskilda strategierna där det finns resultat uttryckta. Det finns i budgetpropositionen, och riksdagen kan noggrant följa upp detta utifrån mycket tydligare redovisning än tidigare. Regeringen har gjort åtta tematiska områden i budgetpropositionen där vi redovisar mål, inriktning och utvecklingen mot strategimålen med illustrativa exempel och finansiella utfall per tematiskt område.

Det går att följa upp detta, och Sida gör liksom våra partner i de multilaterala organen årliga strategirapporter.

Herr ålderspresident! Statsrådet tog upp mycket positivt som har skett i vår värld i och med de stora globala processer som man har rott i land. Hon gav även en del konkreta exempel på områden där man har nått framgång, bland annat att fler barn nu har möjlighet att gå i skolan.

Statsrådet nämnde även ett område där utvecklingen går tillbaka, och det är respekten för mänskliga fri- och rättigheter i vår värld. I policyramverket finns det många bra formuleringar om vikten av demokrati och respekten för mänskliga rättigheter. Men verkligheten är tuff, och vi ser hur regeringens slagordspolitik om feminism och moral ofta krockar med olika avvägningar. Vi såg det under kampanjen i säkerhetsrådet. Vi såg det den här veckan när Saudiarabien valdes in till FN:s kvinnokommission, där regeringen tycks stå utan riktlinjer.

Jag vill därför gärna att ministern utvecklar hur det nya omtaget kring biståndspolitiken bortom slagordspolitik och fina ord kan bidra till att människor lyfts ur det fruktansvärda förtryck som bara ökar i vår värld.

Herr ålderspresident! Tack, Sofia Damm, för frågan! Vi har en värld med mycket komplexa utmaningar. Det vore svårt för mig att peka på ett enda alexanderhugg som ska lösa alla utmaningar för alla de olika länder och kontexter som finns.

Därför framhåller regeringen tydligt i policyramverket också det lokala ägarskapet som en nyckel för att kunna få en långsiktigt hållbar utveckling och långsiktiga resultat. Om det bara är från givarsidan som vi försöker styra utifrån våra prioriteringar är effektiviteten sämre. Det är någonting som man sedan länge också har erkänt.

För att få ett lokalt ägarskap måste man ha ett brett inkluderande ägarskap. Det får inte bara handla om regeringen och att man bara jobbar via de maktstrukturer som finns och som förmodligen är bristfälliga. Man ska stärka dem, men man ska också stärka de institutioner som finns för ansvarsutkrävande. Det gör Sverige i många fall. Vi stöder riksrevisionsmyndigheter och antikorruptionsmyndigheter.

Men vi stöder också i mycket hög grad civilsamhällets organisationer, journalister och fristående medier för att det även ska finnas aktörer, en opposition och ett levande civilsamhälle som kan ställa makten till ansvar. Det är helt och hållet förutsättningen för att man ska kunna ha en långsiktigt hållbar utveckling med respekt för mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Här jobbar vi i mycket stor utsträckning med civilsamhällets aktörer i de länder där vi ser repressiva regimer, och det är tyvärr alltför många. Detta ser vi även breda ut sig i utvecklade länder.

Herr ålderspresident! Jag är glad att Isabella Lövin talar om att stärka bristfälliga regeringar. I policyramverket står att en demokratisk utveckling bara kan byggas på fria, rättvisa, pluralistiska och transparenta valprocesser. Fungerande demokrati med ansvarstagande, ansvarsutkrävande och representativitet förutsätter också ett demokratiskt flerpartisystem.

I anförandet nämnde statsrådet civilsamhället och dess aktörer. Men jag hörde inte att statsrådet poängterade just vikten av ansvarstagande representativa politiska partier och ett politiskt system. När det gäller stöd till politiska aktörer saknar jag ofta uttalanden och även insatser. Det vi ser med minskat utrymme för civilsamhällets aktörer är otroligt allvarligt.

Om vi kämpar för att människor ska kunna hävda sina rättigheter, vilket är grunden i biståndspolitiken, och för att de här människorna ska kunna gå till valurnorna och avlägga sin röst måste vi samtidigt se till att det finns vettiga människor att lägga sin röst på. Det måste finnas vettiga företrädare i politiken för att göra livet bättre för medborgarna.

Vore det möjligt för biståndsministern att utveckla något hur ramverket kan bidra till ett nytänkande när det gäller stöd till den politiska demokratiutvecklingen, om man kan uttrycka det så, i diktaturer och nya demokratier?

Herr ålderspresident! Jag tänker omedelbart på det så kallade partianknutna stödet som utgår via riksdagens partier till stöd för systerpartier i utvecklingsländer. Detta är ett system som finns kvar. Vi har i den senaste strategin något ökat den andel som ska gå till blocköverskridande eller partiöverskridande politiska organisationer som stärker parlamentarismen och uppbyggnaden av politiska partier med demokratiska värderingar i utvecklingsländer. Det är ett instrument.

Vi stöder också i hög grad kvinnors deltagande i olika processer. Där tror jag att svenskt bistånd har ett mycket stort mervärde. Att stödja, hjälpa och utbilda kvinnor kan också göra att de senare kan gå in i politiken på ett annat sätt - från en civilsamhällesorganisation till en politisk organisation.

Vi kanske inte från svenskt utvecklingssamarbete ska gå in och specifikt stödja vissa politiska partier även om de sitter i opposition. Men vi stöder yttrandefrihet och rätten att delta i val. Vi stöder i stor utsträckning valobservation och att man ser till att demokratiska val går rätt till. Grunden för att ett demokratiskt val verkligen ska vara demokratiskt handlar också om fri press. Där är vi mycket aktiva och ger vårt stöd.

Herr ålderspresident! Vad är målet med svenskt bistånd? I dagens läge får man olika och alltför många svar beroende på vem man frågar. Inte ens om man läser de dokument som styr biståndet går det att få en tydlig bild av vad det faktiskt är Sverige vill åstadkomma med vårt generösa bidrag till omvärlden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

Dagens debatt om policyramverket är en uppdatering av Alliansens biståndspolitiska plattform från 2014. Innan dess fanns bara ett mål: att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Det var ursprungsfrasen. Under Alliansen blev det mer av resultatinriktning och mindre av grundlösa om än välriktade förhoppningar. Skrivningen ändrades till: att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.

Förtrycket blev på det sättet en huvudfiende. Vi fick en styrmodell för biståndet, även om Liberalerna hade önskat att plattformen skulle ha gått betydligt mycket längre i att tydliggöra de svenska ambitionerna.

Självklart måste policyer uppdateras, men från Liberalernas håll är vi kritiska till på vilket sätt regeringen har gjort det i detta fall. Det har även framgått av dagens debatt att fler är det. I stället för att göra mycket av något vill regeringen att svenskt bistånd ska lösa alla världens problem. Så framstår det i policyramverket.

Herr ålderspresident! Sverige är ett medelstort land i EU men ett litet land i världen. För att få genomslag för vår politik menar vi liberaler att vi måste våga prioritera.

Herr ålderspresident! När katastrofen är ett faktum måste svensk hjälp komma snabbt. Människor som bor i länder som befinner sig i konflikt behöver akut stöd. Mot bakgrund av den mycket svåra situationen i Syrien och Irak bör Sverige öka det finansiella stödet till FN:s humanitära hjälporgan UNHCR, World Food Programme, Ocha och Unicef, för att nämna några.

I krig slås ekonomisk tillväxt sönder. När statens funktioner helt fallit samman kan inget växa. Därför är det humanitära biståndet så viktigt. Det handlar om liv och död.

Vi tror att demokrati är den allra viktigaste nyckeln till utveckling och tillväxt, såväl ekonomisk som mänsklig. Men många av världens fattiga bor i medelinkomstländer. Därför kan bistånd inte ses som en omfördelning från rika till fattiga länder. I stället handlar det om att hjälpa länder att leverera till sin egen befolkning. I många fall är det korruption och dålig styrning som i dessa länder är den stora boven. Att skicka pengar rakt in i regimer som lägger pengarna i egen ficka är inte försvarbart. Länder som inte visar vilja att förbättra sig, som att exempelvis gå i en mer demokratisk riktning och att respektera sina medborgares mänskliga rättigheter, bör undantas från svenskt bistånd. More for more-principen bör gälla här.

Vi tror att i demokratiseringens spår kommer feministiska framsteg. Det är demokratin som är nyckeln, men år 2015 backade den demokratiska utvecklingen för tionde året i rad sett till hela världen. Det sammanfaller med ett stort bakslag för kvinnors rättigheter globalt. Liberala reformer som befolkningen vunnit rullas ofta tillbaka när rättsstaten faller samman och våldsmonopolet ger vika.

Resultatet blir att beroendet av män ökar, att flickor inte kan gå i skolan och att kvinnor får svårt att försörja sig på egen hand. Liberalerna har en lång tradition av jämställdhetskamp som också gäller utrikespolitiken. Vi välkomnar att den rödgröna regeringen har introducerat begreppet feministisk utrikespolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Policyramverk för svenskt utvecklings-samarbete och humanitärt bistånd

I en konfliktfylld värld är kvinnor alltid förlorare. Det är de som drabbas hårdast och deras rättigheter som först dras in.

Om regeringen vill nå ut med sin politik måste man därför våga prioritera. Bistånd för fattigdomsbekämpning bör inriktas på reformer som faktiskt hjälper de fattiga.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)