Offentlig upphandling

Fru talman! Jag tänkte börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi ska nu debattera ämnet offentlig upphandling. Vi som en gång jobbat på kommunal, regional, statlig eller annan myndighetsnivå vet att offentlig upphandling utgör en grundbult för verksamheter och deras funktion. Som jag sagt i tidigare debatter kan upphandlingsförfarandet såklart förbättras, men det finns ändå ett regelverk som är transparent och bidrar till att trycka tillbaka korruption och felaktiga upplägg.

Med det sagt vill jag lyfta fram exemplet Danmark, som faktiskt är ett positivt exempel när det gäller offentlig upphandling, eftersom de möjliggör för fler mindre företag att delta i upphandlingar. Det är ett exempel som vi bör följa. Bakgrunden till detta är framför allt att de har mindre omfattande krav när det gäller hur de lägger upp sina upphandlingar. Det betyder inte att de är sämre. Det är viktigt att fler små företag är med och slåss om anbuden.

Kompetensen inom ämnet är också begränsad, och man kan ifrågasätta huruvida det är rimligt att samtliga 290 kommuner tillsammans ska upphandla om samma it-tjänst för att till exempel driva en kommunal hemsida. Är detta det bästa man kan göra för kommunens pengar och de statliga medel man får? Det driver såklart upp priset och är en orimlig och onödig kostnad när det gäller effektivitet, vilket vi brukar debattera i den här kammaren.

Det tråkigaste inslaget i offentliga upphandlingar är som vi har hört från talarstolen de kriminella element som på senare tid riktat in sig på offentligheten. Det är oseriösa och suspekta företag som vinner upphandlingar för att sedan inte leverera rätt produkt. Flera myndigheter har arbetat för att förhindra välfärdsbrottsligheten, däribland Socialstyrelsen, Ivo och E-hälsomyndigheten, för att nämna några få.

Det är också problematiskt när vissa känsliga verksamheter kan hamna hos icke önskvärda aktörer. Är det exempelvis rimligt att skyddsobjekt ska kunna skyddas av företag som har täta kopplingar till diktaturer? Ja, det kan man fråga sig.

Denna problematik synliggjordes under den omfattande debatt som rådde om säkerheten kring Arlanda flygplats, men det är bara ett fall i mängden. Även annan känslig och viktig infrastruktur upphandlas runt om i Sverige.

Känsligt material eller information om rikets säkerhet får under inga som helst omständigheter äventyras, och Sverigedemokraterna anser att man med detta som grund ska kunna exkludera vissa aktörer från att delta i upphandlingar. Där har regeringen faktiskt agerat och landat i just detta: Förslaget om tredjelandsleverantörers tillträde till upphandlingsförfaranden är ute på remiss till den 14 april.

Vi välkomnar att regeringen arbetar aktivt med upphandlingsfrågan kopplat till vår civila beredskap och försvarsförmåga. Att vi behöver vara självförsörjande på vissa läkemedel eller ha beredskap för att få igång produktion av dessa är en läxa som vi lärde oss under pandemin, och uppdraget till Socialstyrelsen och Läkemedelsverket att stärka tillgången till särskilt kritiska sjukvårdsprodukter är ett viktigt steg för vår beredskap.

Gällande de motioner som återfinns i betänkandet kan jag förstå intentionen med dessa, men vissa förefaller omöjliga att genomföra. Socialdemokraterna talar ofta om sitt förslag om en begräsning av antalet underleverantörer, men som visas i betänkandet är detta inte förenligt med upphandlingsdirektiven och EUF-fördragets bestämmelser. Det vore intressant att få höra, kanske av efterföljande talare, hur Socialdemokraterna har tänkt i denna fråga och om de tagit till sig av detta faktum.

Fru talman! Utskottet ställer sig unisont bakom att offentlig upphandling ska bidra till en så stor samhällsnytta som möjligt och främja gemensamma intressen för att på sikt uppnå viktiga mål, såsom goda villkor på arbetsmarknaden, miljömål, en god djuromsorg eller minskad antibiotikaanvändning, för att nämna några få områden som kan gynnas.

Den mat som köps in via offentlig upphandling ska enligt vår uppfattning produceras i enlighet med svensk miljö- och djurskyddslagstiftning när det är möjligt. Det ska inte råda någon tvekan om att den mat som serveras i våra skolor, på våra sjukhus eller på våra äldreboenden uppfyller samma tuffa krav som den som produceras här i Sverige. Det är i dag upp till varje kommun att ställa denna form av krav, men vi anser att detta ska vara vägledande. Det finns andra partier här inne som sluter upp bakom detta, och därför tror jag att vi borde verka skyndsamt för att få detta på plats.

Att det kött som upphandlas ska komma från djur som bedövats före slakt är också en självklarhet för oss. Upphandlingsmyndigheten har redan möjliggjort stöd för detta, i hopp om att underlätta processen för myndigheter, men vi menar att det bör vara tvång enligt lag.

Fru talman! Avslutningsvis: Det är viktigt att främja småföretagandet i hela Sverige. Kan vi få fler entreprenörer att ge sig in i upphandlingar och komma med anbud kommer konkurrensen att leda till en mer kostnadseffektiv produkt, fler arbetstillfällen och möjligheter till entreprenörskap – och förhoppningsvis mindre slöseri när det görs rätt.

(Applåder)

Fru talman! Offentlig upphandling handlar i grunden om något mycket enkelt, nämligen hur vi använder våra gemensamma skattepengar. Varje år upphandlar staten, kommunerna och regionerna varor och tjänster för över 900 miljarder kronor. Det är pengar som ska gå till välfärd, till jobb och till att bygga Sverige starkare.

I dag ser vi dock delvis något annat. Vi ser hur oseriösa aktörer och rent kriminella företag tar sig in i systemen, och vi ser hur skattepengar riskerar att göda arbetslivskriminalitet och välfärdsbrott. Vi ser också en offentlig sektor som inte hänger med. Så här kan vi faktiskt inte fortsätta ha det.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar att offentlig upphandling ska vara ett verktyg för att bygga ett starkare samhälle, inte en bakdörr för fusk och kriminalitet. Men då krävs det att politiken tar ansvar, och här brister SD-regeringen. Tempot är lågt, åtgärderna är för försiktiga och problembilden underskattas. När man föreslår att ett centralt verktyg för kontroll – ett system för samordnad registerkontroll – ska vara på plats först 2028 är det inte handlingskraft vi ser, utan det vi ser är att man faktiskt blundar för problemen här och nu.

Vi vill börja där problemen är som störst, nämligen i underentreprenörsleden. I dag kan en offentlig upphandling innebära långa kedjor av leverantörer och underleverantörer. Tydligast ser vi det inom byggsektorn. Ju längre kedjan blir, desto svårare blir kontrollen, och längst ned i kedjan hittar vi ofta de absolut sämsta villkoren. Där hittar vi människor som jobbar utan trygghet, med låga löner och ibland helt utanför regelverken. Det är där arbetslivskriminaliteten biter sig fast. Samtidigt kan huvudleverantören säga: Det där är inte vårt ansvar.

Därför säger vi socialdemokrater tydligt: Se till att begränsa antalet underentreprenörsled till två, och börja med riskbranscherna! Det är inte radikalt, fru talman, utan det är rimligt. 

Fru talman! Nästa steg handlar faktiskt om konsekvenser. I dag kan företag som fuskar, bryter mot regler eller inte betalar skatt ändå få fortsätta att delta i upphandlingar. Det är ju helt orimligt, och det skickar en tydlig signal om att regelbrott inte får några verkliga följder. Företag som fuskar ska såklart kunna svartlistas; det är en självklarhet i ett seriöst system. Det är också är en rättvisefråga gentemot alla de företag och företagare som varje dag gör rätt för sig.

Vi måste dock även möta en ny verklighet. Brottsligheten har blivit mer avancerad – mer systematisk och mer datadriven – vilket gör att det offentliga inte kan arbeta med gårdagens verktyg. Därför vill vi se en utökad användning av AI och ny teknik i arbetet mot just välfärdsbrott. AI är nämligen bra på att analysera mönster i enorma datamängder och identifiera avvikelser – och upptäcka fusk som annars aldrig hade synliggjorts. Tekniken och kunskapen finns; det som saknas i dag är förutsättningarna att göra detta i större skala.

Fru talman! Offentlig upphandling handlar såklart inte bara om att stoppa det som är fel utan också om att göra mer av det som är rätt. Här finns en enorm potential. Genom upphandling kan vi driva innovation, stärka svensk konkurrenskraft och bidra till klimatomställningen. Men då måste vi också börja se upphandling som ett strategiskt verktyg och inte bara som en administrativ process.

I dag ser vi att det finns brister i styrning, uppföljning och uppsättande av mål. Vi ser att man inte fullt ut följer upp de avtal som har ingåtts. Vi ser att direktupphandlingar ökar och att konkurrensen minskar, och vi ser att kontrollen brister. Där måste vi som samhälle kunna göra bättre ifrån oss.

Samtidigt vill vi se till att skydda arbetsvillkoren vid upphandling. För oss socialdemokrater är det nämligen självklart att skattepengar aldrig ska bidra till lönedumpning. Därför ska villkor i nivå med kollektivavtal lika självklart gälla vid offentlig upphandling. Det handlar om ordning och reda, det handlar om rättvisa och det handlar om att stå upp för den svenska modellen.

Fru talman! Vi lever faktiskt också i ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge, och det innebär att upphandlingssystemen måste anpassas. Leverantörer som kan utgöra en säkerhetsrisk ska inte kunna delta i offentliga upphandlingar. Här behövs det skarpare regler, och framför allt behövs det snabbare beslut. Att utreda på det här området är viktigt, men att agera är faktiskt helt avgörande.

Låt mig också säga något om bostadsbyggande i det här sammanhanget.

Sverige befinner sig i en situation där bostadsbyggandet har bromsat in kraftigt. Samtidigt har allmännyttiga bostadsföretag högre kostnader än privata aktörer, bland annat på grund av lagen om offentlig upphandling. Det innebär längre byggtider, dyrare projekt och i slutändan färre bostäder.

Det här är ett systemfel. Om vi vill få fram fler hyresrätter som vanligt folk har råd med måste vi våga förändra regelverket. Därför vill Socialdemokraterna att lagen om offentlig upphandling inte ska tillämpas för allmännyttiga bostadsföretag.

Fru talman! Dagens debatt om upphandling handlar i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där skattemedel används ansvarsfullt, där seriösa företag konkurrerar på lika villkor och där arbetstagare har trygga och sjysta villkor, eller vill vi ha ett samhälle där fusk, kriminalitet och kortsiktighet tillåts breda ut sig i det offentliga systemet?

För oss socialdemokrater är svaret enkelt. Vi vill återta kontrollen. Vi vill stoppa fusket. Vi vill stärka kontrollen och rättvisan i systemet. Vi vill använda offentlig upphandling som ett verktyg för att bygga Sverige starkare. För det behövs en ny riktning för Sverige.

Jag står självklart bakom samtliga förslag som vi har framfört i våra reservationer, men för att vinna lite tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 8, som gäller begränsning av antalet underleverantörer.

Fru talman! Offentlig upphandling är en av de mest centrala mekanismerna för att säkerställa att skattepengar används effektivt. Varje år upphandlar den offentliga sektorn varor och tjänster för över 1 000 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 18 procent av Sveriges bnp. Det är därför avgörande att upphandlingen präglas av konkurrens, effektivitet och transparens och inte blir ett verktyg för politisk styrning.

Som moderat ser jag med oro hur vissa partier allt oftare vill detaljstyra upphandlingarna med politiska krav. Det kan handla om omfattande miljökrav, krav på kollektivavtal eller krav på produkters ursprung. Även om dessa frågor är viktiga riskerar sådana krav att utesluta små företag, minska konkurrensen och fördyra offentlig verksamhet.

Fru talman! Företagen är motorn i Sveriges ekonomi. Fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag, och dessa företag är ofta de som lämnar anbud i de offentliga upphandlingarna. När upphandlingar blir byråkratiska eller detaljstyrda försvåras deras deltagande, och de stora koncernerna gynnas då i stället. För oss moderater är det självklart att alla företag ska kunna konkurrera på lika villkor.

Regeringen har under mandatperioden vidtagit flera konkreta åtgärder för att förbättra företagsklimatet och upphandlingssystemet.

Vi har förenklat administrationen. Små företag får mer tid att fokusera på verksamheten genom att omsättningsgränsen för moms höjts från 80 000 till 120 000 kronor.

Vi har förbättrat företagsportalen verksamt.se. All myndighetsinformation samlas på ett ställe för att underlätta för företag att delta i upphandlingar.

Upphandlingsstatistiken har blivit bättre. Sedan januari 2024 ska alla deltagande företag i en upphandling anges, inte bara det företag som vinner. Det ger bättre marknadsinformation och främjar konkurrens.

Regeringen har även givit ett uppdrag till Upphandlingsmyndigheten. Myndigheten ska identifiera hinder för små företag och idéburna aktörer och föreslå konkreta åtgärder för att öka deltagande och konkurrens.

Fru talman! Vi måste komma ihåg att offentlig upphandling till stor del styrs av EU. LOU implementerar EU-direktiv som säkerställer fri rörlighet, konkurrensneutralitet och transparens. Svenska myndigheter har därför begränsat utrymme att detaljstyra upphandlingar med krav på arbetsrätt, miljö eller produktursprung utan att bryta mot EU:s lagstiftning.

Det största problemet är dock oftast hur upphandlingar genomförs i praktiken. Betänkandet visar tydligt att det inte är lagarna som fallerar. Det handlar i stället om sättet man upphandlar på, bristen på uppföljning och otillräcklig kvalitetskontroll. Många myndigheter kontrollerar aldrig om leverantörer följer arbetsvillkor eller miljökrav, vilket gör kraven verkningslösa. Innovationsupphandling och tekniska lösningar misslyckas på grund av rigida kravspecifikationer. Bristfällig kompetens hos upphandlare leder också till ineffektivitet och högre kostnader.

Fru talman! Välfärdsbrottsligheten har vi talat om tidigare. Den är ett allvarligt hot både mot skattebetalarnas pengar och mot tilliten till våra gemensamma system. Den ska mötas med tydlighet, skärpta krav och ansvar.

Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder när det gäller just upphandlingar. Upphandlingsmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten har fått i uppdrag att stödja kommuner i att upptäcka och stoppa oseriösa aktörer i upphandlingar. Samtidigt har myndigheter som Skatteverket, Polismyndigheten och Försäkringskassan fått i uppdrag att samverka och dela information för att slå mot den organiserade brottsligheten i välfärden. Det här innebär att vi nu i större utsträckning kan identifiera oseriösa aktörer, stoppa felaktiga utbetalningar och säkerställa att endast seriösa aktörer får offentliga kontrakt.

För oss moderater är det enkelt: Skattepengar ska gå till välfärd, inte till kriminalitet. Offentlig upphandling ska vara till för de seriösa företagen och inte öppna upp för fusk. Därför är det viktigt att myndigheterna fortsätter att ta fram kontroller och rutiner för att förhindra denna typ av brottslighet.

Moderaterna vill se en offentlig upphandling som fokuserar på kvalitet, kostnadseffektivitet och konkurrensneutralitet. Den ska stimulera innovation, ge fler företag möjlighet att delta och säkerställa att skattepengar används effektivt. Den ska inte driva politiska agendor.

Framöver planerar regeringen att fortsätta förenkla regelverket och säkerställa att små företag och idéburna aktörer kan vara med i upphandlingsprocesser. Uppföljningen och kvalitetskontrollen i samband med olika kontrakt ska också stärkas.

Digitala verktyg ska utvecklas. Med AI-stöd kan man minska byråkratin och öka effektiviteten. Man kan också främja innovation och hållbarhet utan att kompromissa med konkurrens eller kostnadseffektivitet.

Fru talman! Med tanke på hur många av de motioner som behandlas i betänkandet som vill tillföra ytterligare krav på upphandlingar är det viktigt att påminna om verkligheten. Det är oftast utförandet, uppföljningen och kvalitetsgranskningen som brister, inte regelverket i sig. Att bygga på fler politiska krav löser inte problemet utan kan tvärtom förvärra det.

Därför står vi moderater fast vid vår linje: Offentlig upphandling ska vara transparent, konkurrensneutral och effektiv. Den ska ge möjligheter för företag och säkerställa att skattepengarna används på bästa sätt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Värdet på de upphandlingspliktiga inköpen under 2025 var över 1 biljon kronor, alltså över 1 000 miljarder kronor. Det motsvarar cirka 15 procent av Sveriges bnp. Att värdet har ökat även under det senaste året är ju ingen nyhet, utan det är en långsiktig trend. När man nämner dessa siffror blir det uppenbart för alla varför det är så viktigt att offentlig upphandling används korrekt. En korrekt offentlig upphandling kan nämligen bidra till att vi får en fungerande samhällsservice till nytta för både medborgare och företag och till att vi använder skattemedel på bästa möjliga och mest effektiva sätt.

Inför denna debatt har jag har ägnat åtskillig tid åt att läsa Upphandlingsmyndighetens rapport om utvecklingen på upphandlingsområdet under 2025. Här finns en rad intressanta iakttagelser, till exempel att antalet annonserade upphandlingar ökade något under 2024, att de genomsnittliga antalet anbud minskade och att överprövningarna blir allt färre år för år. Extra intressant i rapporten var att man lyfte fram den brottslighet som är riktad mot just offentliga affärer. Det är ingen överraskning för någon av oss att oseriösa aktörer infinner sig på områden där stora summor pengar omsätts.

Tack och lov är kammaren helt enig om att inte en enda skattekrona ska hamna i oseriösa aktörers fickor. Skattebetalarnas pengar ska användas mycket bättre än så. Därför är det viktigt att hitta lösningar så att oseriösa aktörer inte kan delta i offentliga upphandlingar, och regeringen har verkligen inte legat på latsidan när det gäller att aktivt se till att stoppa oseriösa och ibland gängkriminella aktörer. Man ger myndigheterna bättre verktyg och stöd så att oseriösa anbud kan stoppas. Men utreder register och betygssystem för leverantörer, och man stärker uppföljning och kvalitetskontroll.

Fru talman! Upphandlingsmyndigheten lyfter också fram något som tyvärr ökar, nämligen otillbörlig påverkan. Det har blivit ett reellt och ökande problem, ofta kopplat till korruption. Detta är nu vid sidan av arbetslivskriminalitet och välfärdsbrottslighet en central riskfaktor.

Detta reagerar jag starkt på eftersom otillbörlig påverkan undergräver riksdagens, kommunernas och regionernas strävan att upprätthålla rättssäkra, effektiva och hållbara offentliga inköp.

Regeringens tar nu initiativ för att stärka Upphandlingsmyndigheten. I oktober förra året presenterade regeringen en nationell reform för sundare offentliga affärer, och det är den mest omfattande omdaningen av styrningen av offentlig upphandling på många år. Upphandlingsmyndigheten stärks genom att man samlar upphandlingsfrågorna där, och myndigheten tillförs både resurser och kompetens. Man satsar också på att öka transparensen genom digitalisering, vilket Adam Reuterskiöld lyfte fram på ett förtjänstfullt sätt. Upphandlingsmyndigheten stöder också kommunerna i deras kamp mot välfärdsbrottslighet och arbetslivskriminalitet.

Fru talman! Ett område som med all rätt har varit i fokus under senare år på grund av rådande säkerhetspolitiska läge är Sveriges livsmedelsberedskap, även ur ett upphandlingsperspektiv. Regeringen har här gett Jordbruksverket i uppdrag att påbörja upphandling av beredskapslager av spannmål. Beredskapslagring ska ske genom omsättningslagring, det vill säga att staten tecknar avtal med företag som redan i dag hanterar spannmål. Dessutom har vi Livsmedelsstrategin 2.0, som presenterades för ett år sedan. Det är en uppdatering av den gamla nationella livsmedelsstrategin från 2017, och den syftar till att stärka hela livsmedelskedjan från jord till bord. Målet är att öka svensk livsmedelsproduktion, stärka företagens konkurrenskraft och i slutändan öka och förbättra Sveriges förmåga att klara kriser och försörjningsstörningar.

Fru talman! Allt som behöver göras är inte gjort, tvärtom. Regeringen gör mycket, men vi måste fortsätta att jobba.

Jens Nylander, kanske mest känd som Jens of Sweden, släppte för snart två år sedan en rapport där han pekade på att Sveriges kommuner och regioner gör av med uppemot 90 miljarder för mycket genom att göra onödiga inköp, betala överpriser och ha ineffektiva upphandlingsprocesser. Detta kom Jens Nylander fram till efter att ha låtit AI gå igenom 30 miljoner fakturor från regioner och kommuner. Man ska givetvis ta hans slutsats med en nypa salt, men om han har rätt betyder det att kommuner och regioner har spenderat lika mycket pengar i onödan som hela rättsväsendet fick 2025. Jag tar ändå med mig det jag läste i Jens Nylanders rapport, för vi får aldrig ducka för att använda de verktyg som krävs för att göra offentlig upphandling både bättre och mer effektiv.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar nu finansutskottets betänkande FiU34, Offentlig upphandling.

Hur offentlig upphandling genomförs är av största vikt för både köpare och säljare med tanke på att det skattepengar som hanteras. De regelverk som används är lagen om offentlig upphandling, LOU, och lagen om valfrihet, LOV. LOV används när man vill ha flera som kan leverera på samma kriterier. Här kan man också ställa upp flera olika parametrar för att få det som önskas. I första hand tänker man dock på LOU eftersom den dominerar. Det uppfattas ofta som att det är lägsta pris som gäller, men även med LOU har man stora möjligheter att gå in med kvalitetskriterier, minimilön och andra krav vid upphandling.

Ett annat sätt att styra en upphandling är att dela upp den. Kommuner och regioner dominerar ofta inom sina områden, och genom att dela upp en upphandling kan fler vara med och lämna anbud, vilket är viktigt för att upprätthålla god konkurrens på ett givet område men också för att få bra klimatnytta.

Det är viktigt att vara transparent i offentlig upphandling. Som flera under debatten har varit inne på rör det sig om mycket skattepengar. Det nya som nu ska upphandlas gäller kris och beredskap, och även här är det viktigt med offentlig upphandling inom vård, omsorg och socialtjänst.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6 under punkt 4 om miljökrav.

Att ställa miljökrav är en del av den offentliga upphandlingen, och jag ska ta några exempel. Är det något man kan kritisera den sittande regeringen för är det nämligen att man inte når miljökraven. De krav man kan ställa vid byggnation är exempelvis klimatsmart betong och biobränsle. Biogas för kommunens arbetsfordon och bussar är ett annat område.

Man ska gå ett steg längre i kraven vid offentlig upphandling och ta med en helhet. Man kan inte bara ställa ett krav på biogas, utan man måste tänka på hela kedjan. Med tanke på att det rör sig om så stora belopp på totalen, som gynnar en helhet för att uppnå klimatmålen, anser jag att det offentliga måste vara med.

Om man för sju år sedan hade ställt krav på arbetsfordon med biogas hade det inte funnits biogas i tillräcklig mängd i exempelvis Stockholmsområdet. Om man hade haft mer av ett systemtänkande för att få fram biogas hade nog biogasen blivit till klimatnytta tio år tidigare. I dag fungerar ju biogas på marknaden.

Biojetbränsle för flyget är en annan sak som nyligen har diskuterats. Det är ett miljömässigt bättre bränsle, och detta är något som bör ställas som krav när det gäller statligt flyg. El, där det är lämpligt, i stället för fossila bränslen är också självklart.

Att göra en delad upphandling är också ett sätt att korta transporterna och att använda lokala livsmedel på ett effektivare sätt. Där kan kommunerna ha möjlighet att påverka. Däremot finns det ganska stora begränsningar i hur en upphandling ska vara formulerad för att uppfylla regelverket. Man kan exempelvis inte använda begreppet ”svenska livsmedel”. Det fungerar inte vid upphandling om det ska göras korrekt.

Några andra exempel som vi har lyft fram är tvåtaktsmotorer. Ett sätt att fasa ut och inte belasta miljön är att inte använda tvåtaktsmotorer. Vi vet ju att det är skadligt. Leverans av livsmedel i våra tätorter sker allt oftare som snabbleverans på moped. Det kanske inte är helt lämpligt att så mycket av detta handlar om tvåtaktsmotorer inne i ett tätbebyggt samhälle. Här skulle man absolut kunna ställa krav på ett annat sätt i en upphandling, men det handlar mer om miljökrav.

Ett område där vi absolut skulle kunna ställa krav handlar om den effektreserv vi har till Svenska kraftnät. Där använder vi många gånger fossil olja trots att det finns alternativ, och vi skulle verkligen kunna ställa krav på fossilfria alternativ i den delen.

De här exemplen visar hur man kan använda upphandling som verktyg när utsläppen ska ned för att vi ska nå de nationella klimatmålen.

Fru talman och ärade ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemifrån!

Jag vikarierar här i debatten om offentlig upphandling i dag och ska därför fatta mig väldigt kort. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Regelverket för offentlig upphandling fungerar inte så bra i dag, menar vi i Vänsterpartiet. Vi har lagt fram flera förslag som behandlas i olika betänkanden.

Det krävs tyvärr förändringar på EU-nivå för att åstadkomma ett bättre regelverk för offentlig upphandling i Sverige. Vi kan inte fatta besluten helt själva i Sveriges riksdag, men vi skulle kunna agera via EU.

Enligt EU:s upphandlingsdirektiv kan krav på kollektivavtal i samband med upphandling inte ställas, utan enbart krav på kollektivavtalsenliga villkor när det gäller sådant som lön, arbetstid och semester. Direktivet förhindrar även möjligheten att införa en begränsning av antalet underleverantörsled. Det riskerar att leda till lönedumpning och bidra till otrygga jobb med dåliga villkor på svensk arbetsmarknad.

Vänsterpartiet vill förändra EU:s upphandlingsregler så att det blir möjligt att förbättra upphandlingslagstiftningen i Sverige och att därigenom ställa krav på kollektivavtal vid all offentlig upphandling, utan undantag.

I dag finns stora problem med hur offentlig upphandling tillämpas. Alltför ofta är lägsta pris vägledande, vilket leder till att oseriösa företag vinner upphandlingar genom att hålla priserna nere på bekostnad av en god arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor. De krav som ställs följs alltför sällan upp.

På senare år har till och med kriminella gäng etablerat sig i välfärden efter att ha vunnit upphandlingar, vilket är helt orimligt. Utvecklingen är systemhotande och måste stoppas. Om de upphandlande myndigheterna inför varje upphandling i stället hade hämtat in synpunkter från relevanta fackförbund hade många oseriösa företag kunnat sållas bort i upphandlingsprocessen. Därmed skulle arbetslivskriminalitet inom offentlig upphandling kunna motverkas.

Vänsterpartiet vill att lagen om offentlig upphandling ska skärpas i syfte att garantera upphandlingar i linje med internationellt erkända mänskliga rättigheter och ILO:s grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.

Alltför många svenska importörer prioriterar låga produktionskostnader före miljöhänsyn och villkor för de anställda, vilket leder till mycket svåra förhållanden, till och med tvångsarbete, för arbetare i de länder där många varor produceras. Detta är speciellt allvarligt i Kina, ett land där många produkter som säljs i Sverige produceras.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)