Offentlig upphandling

Herr talman! Värdet av den offentliga upphandlingen i Sverige motsvarar en sjättedel av bnp. Det är en marknad som är värd 683 miljarder kronor.

Offentlig upphandling borde ta en mycket större plats i den svenska debatten. Det är viktigt att stat, kommuner, landsting och regioner får ut så mycket som möjligt av de skattepengar som används. Vi ska motverka korruption och slarv. Medborgarna ska få största möjliga nytta för sina skattepengar, och en stor del av ansvaret för det vilar på den här kammaren. Företag ska kunna lägga anbud och konkurrera på lika villkor. Detta är viktigt för företagen men än mer viktigt för skattebetalarna.

Upphandlingsmyndigheten och Konkurrensverket har för fjärde gången tagit fram en gemensam rapport med statistik för offentlig upphandling. Det genomsnittliga antalet anbudsgivare per upphandling fortsätter att minska, samtidigt som vi får allt fler upphandlingar med bara en anbudsgivare. Det är ett problem som riskerar att leda till dyrare upphandlingar och mindre nytta för skattebetalarna. Här måste politiska beslut bidra till ökad kunskap, och sedan måste vi fatta nödvändiga beslut.

Vi moderater vill ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att sprida kunskap om möjligheten att inkludera livscykelanalys som en faktor vid offentlig upphandling. Ställer vi tuffare krav vid offentlig upphandling kan även den offentliga konsumtionen på riktigt bidra till klimatomställningen. Ytterst handlar det om klimatsmart konsumtion som bygger på faktiska utsläpp i hela kedjan när något produceras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Sverige rankas som en av världens mest innovativa och konkurrenskraftiga ekonomier. För ett litet handelsberoende land i Europas utkant är ett bra företags- och innovationsklimat fortfarande helt avgörande. Det är genom handel som vi har blivit ett av världens rikaste länder, och det är genom fortsatt handel vi ska fortsätta vara det.

Vi moderater vill ha mer av innovation och funktionsupphandling i offentlig verksamhet för att fortsätta stödja den utveckling som gjort Sverige till det rika land vi är i dag. Öppna upphandlingsunderlag som efterfrågar funktion skapar kreativitet. Genom att beskriva den funktion en produkt ska ha i stället för att beskriva en befintlig produkt skapar vi ett klimat för innovation.

Blir vi bättre på att upphandla funktion i stället för färdiga produkter kan skattebetalarna få mer och bättre lösningar för sina skattepengar. Dessutom kan svenska företag utveckla nya lösningar på den svenska marknaden som de sedan kan exportera. Detta skapar nya jobb och ökat välstånd i vårt land.

Ett område där jag hoppas att vi moderater ska bli bättre, och förhoppningsvis alla riksdagens partier, är att ställa likvärdiga krav på svenska och utländska aktörer. I dag går Sverige före när det gäller allt från miljökrav till djurskydd. Det är många gånger bra krav, men de fördyrar produktionen. När vi i offentliga upphandlingar sedan inte ställer samma krav på produktion som i vår lagstiftning missgynnas svenska företag.

Låt mig ta ett exempel. Politiska beslut fattade i Sveriges riksdag gör att Sveriges bönder lyder under EU:s hårdaste miljökrav och tuffaste djurskyddsregler. Detta gör svensk mat dyrare att producera. Problemet är att samma politiker som infört de hårdare miljökraven och det bättre djurskyddet sedan väljer bort den svenska maten för att den har blivit för dyr.

Jag menar att stat, kommun och landsting inte borde få upphandla mat eller andra produkter som producerats till lägre krav än vad svensk lagstiftning föreskriver. Svensk lag bör vara golvet i offentlig sektors upphandlingskrav. Här bör vi bli bättre, menar jag. Det finns utrymme för fortsatta förbättringar.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 9.

Herr talman! Offentlig upphandling är ett betänkande som liksom andra betänkanden innehåller en bredd av olika områden med politiska frågeställningar inom allt från sociala kriterier och livsmedelsproduktion till innovations- och funktionsupphandling och djurskydd.

Det är också djurskyddet som Sverigedemokraternas två reservationer här i dag i grund och botten handlar om. Det är en fråga som jag tagit upp i detta sammanhang de tre senaste åren, men eftersom utskottet avslagit yrkandena gör jag ett nytt försök i dag med förhoppningen om att man omvärderat tidigare ställningstagande och börjar stå upp för det svenska djurskyddet på riktigt.

Varför säger jag "börja stå upp för det svenska djurskyddet"? Jo, av den anledningen att många svenskar i dag helt ovetande äter kött från djur som slaktats på ett hänsynslöst sätt utan någon som helst respekt för djurets värdighet. Tillvägagångssättet i den här typen av religiösa slaktmetoder innebär ett utdraget dödsförlopp där djuren avlivas och avblodas utan bedövning, vilket medför ett fullständigt onödigt lidande, smärta och ångest. Djuren - får, lamm och kor - stängs in i en ställning i vad som närmast kan beskrivas som en torktumlare och vänds upp och ned på ett onaturligt och plågsamt sätt, för att slutligen få strupen avskuren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Nerver, artärer och mat- och luftstrupe skärs av, men kniven når inte tillräckligt djupt, vilket gör att blodet fortsätter att pumpas upp till hjärnan. Djuret kan efter detta leva i upp till elva minuter innan det slutligen möter sitt öde och dör av blodförlust.

En veterinär beskriver tillvägagångssättet på följande sätt: "I alla andra sammanhang skulle jag som veterinär omedelbart bli fråntagen min legitimation om jag gjorde något liknande."

Sådant kött hamnar på de svenska middagsborden, och jag ska berätta hur. Slakterier i andra länder överproducerar nämligen ritualslaktat kött i syfte att inte få brist på det, och sedan exporteras det och säljs som vanligt kött i andra länder. I en rapport från 2011 uppskattade det franska jordbruksministeriet att 40-60 procent av djuren slaktades utan bedövning, trots att efterfrågan på ritualslaktat kött bara stod för 10 procent. Det innebär att resterande 30-50 procent exporteras och säljs till andra länder.

Enligt en undersökning gjord av Svenska Dagbladet kunde ingen av landets största charkgrossister redovisa kontrollrapporter eller avtalstexter som garanterar att kött från djur som plågats ihjäl inte når de svenska konsumenterna. En tidigare vd för Kött- och Charkföretagen, en specialistorganisation för köttbranschen, har också bekräftat att den här typen av kött når de svenska livsmedelsbutikerna.

Eftersom det finns en marknad för dessa produkter börjar allt fler köttproducenter övergå till dessa slaktmetoder. Enligt kommissionen slaktas 75 procent av nötkreaturen inom vissa EU-länder utan bedövning, och i vissa producentländer slaktas allt får- och lammkött med det tillvägagångssättet.

Sammantaget står det bortom allt rimligt tvivel att det här är något som förekommer och att det är något som förekommer ofta. Då måste man ställa sig frågan: Vad gör vi åt det? Antingen kan politikerna i denna församling stoppa huvudet i sanden och inte hantera det - detta verkar ju vara obekvämt för vissa partier - eller så kan de tag i sig själva och leva upp till ryktet om landet med världens bästa djurskydd. Det är inte svårare än så.

I finansutskottet är det ett yrkande som vi har att ta ställning till i dag, men jag vill belysa våra förslag i deras helhet.

Vi vill ha ett krav på att all mat som upphandlas via offentlig upphandling ska garanteras vara från djur som slaktats i enlighet med svenska djurskyddsregler. Vi vill att Sverige söker undantag inom EU så att vi kan få ett importförbud mot ritualslaktat kött. Och vi vill att Sverige inom EU ska arbeta för ett generellt förbud mot denna brutala form av slakt.

Herr talman! Sverigedemokraterna har här och nu konkreta förslag på bordet som man redan i dag har möjlighet att rösta ja till. Den fråga som ledamöter av Sveriges riksdag bör ställa sig är om man står upp för ett grundläggande djurskydd eller om man står upp för ritualslakt. För Sverigedemokraterna är svaret självklart.

Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 7.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Herr talman! Vid en offentlig upphandling har en huvudentreprenör ett samordningsansvar för arbetsmiljön men inget huvudansvar. Varje enskild underentreprenör har arbetsmiljöansvaret för sin del av en entreprenad.

När någon dör på sitt arbete, vilket har förekommit väldigt ofta här i Sverige under senare tid, är det en sorg för oss alla men självklart särskilt för den drabbades nära och kära. Christian Wikström dog 26 år ung när han höll på att montera trappor under bygget av Vattenfalls nya huvudkontor. Trots upprepade larm om säkerhetsbrister under byggtiden fortsatte arbetet, och Christian dog. Trappan föll ihop över honom.

Men åklagaren kunde inte döma någon ansvarig trots att bristerna var kända av alla. Åklagaren kallade bygget för en dödsfälla, men ingen behövde ta något huvudansvar enligt gällande lagstiftning. Åklagaren kunde inte peka ut det företag som var skyldigt. Peab, som var huvudentreprenör, skyllde på underentreprenörerna, och de skyllde på Peab. Enligt åklagaren hade samtliga företag som var inblandade i det trappbygge som Christian dog i brutit mot arbetsmiljölagen. Åklagaren i fallet menar att det borde var så att huvudentreprenören har ansvaret fullt ut och att lagstiftningen borde ändras.

I höstas gick Byggnads ut och varnade för de allt längre kedjorna av underentreprenörer. De såg betydande risker med det. Samordningen funkar inget vidare på ett bygge med 30-40 företag. Det blir liksom en krock. Man hinner inte stämma av. Vem har ansvar för vad? Det säger till exempel Johnny Rindebrandt, arbetsmiljöansvarig på Byggnads Stockholm-Gotland.

Ofta är det faktiskt ett arbetsledningsföretag som driver arbetet vid byggnation av bostäder, och det har inte ens någon egen personal som bygger. I stället tas 30-40 underentreprenörer in. Varje entreprenör tänker på sitt, och den ena vet inte riktigt vad den andra gör. Ett slående exempel på detta är de så kallade tornen här i Stockholm, med 30 underentreprenörer. Byggmaterial släpas genom trappan - det är 12 våningar. Bygghiss saknas. Inga utrymningsvägar finns. Många vittnar om orimliga och ohållbara arbetsförhållanden.

Vänsterpartiet har motionerat om att man endast ska tillåtas ha två underleverantörer i en offentlig upphandling just för att säkra vem som har arbetsmiljöansvaret. Det blir nämligen stora problem när det är långa underleverantörskedjor när det gäller offentlig upphandling. Dessa kedjor präglar ofta projekt inom bygg- och anläggningsbranschen men finns också inom andra sektorer. Metalls verksamheter är till exempel hårt drabbade.

För att vi ska komma till rätta med ansvaret för arbetsmiljön menar Vänsterpartiet alltså att vi ska införa en ny regel i lagen om offentlig upphandling om att man endast ska få ha två underentreprenörer. Bristerna i arbetsmiljö och arbetsvillkor ökar oftast också ju längre ned i underleverantörskedjan man kommer. Man vet helt enkelt inte vem som har huvudansvaret för arbetsmiljön. Arbetare skadas och dör till och med på jobbet, men vem som bär ansvaret blir svårt att bringa klarhet i med nuvarande lagstiftning.

I stället för att konstatera att långa underleverantörskedjor är en risk för arbetsmiljön konstaterar utskottet att det redan i dag finns lagstiftning om entreprenörsansvar för lönefordringar och avstyrker motionsyrkandet. Ja, det är väl bra att det finns entreprenörsansvar för lönefordringar, men det finns ju inte för arbetsmiljön. Jag beklagar utskottets svar och menar att utskottet borde lyssna på dem som drabbas av konsekvenserna av dessa långa underentreprenörskedjor. Varför anser till exempel inte Socialdemokraterna att detta är något som man bör göra något åt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Jag yrkar bifall till reservation 12, herr talman.

Till sist vill jag lyfta upp att en del av de företag som vinner offentliga upphandlingar och därmed får ta del av inbetalda skattemedel och kan göra vinst på dem inte alltid vill betala den skatt de ska betala, utan de är registrerade i skatteparadis. En del av dem finns i välfärdssektorn. Andra finns inom andra sektorer.

Kommunerna kan dock inte med gällande lagstiftning vid en upphandling ställa krav på att företag inte ska få vara registrerade i skatteparadis. Jag kan förstå att det finns en del komplikationer i att fastslå sådana krav. Det måste självklart beaktas. Men jag tycker åtminstone att det vore rimligt att regeringen på EU-nivå försöker jobba för att få till stånd lagändringar som möjliggör för kommuner och landsting att ställa krav på att de som deltar i upphandlingar inte ska vara registrerade i skatteparadis. Det är faktiskt våra skattepengar det handlar om, och vill de ta del av dem ska de också betala skatt här.

Herr talman! Frågan om den offentliga upphandlingen väcker stort engagemang. Det rör sig om gigantiska belopp, och det rör sig om våra skattepengar. Varhelst man besöker företag, organisationer eller myndigheter kan de vittna om komplikationerna, det upplevda krånglet och vikten av att vi hela tiden utvecklar vårt system när det gäller upphandling.

Här är den nationella strategin, med Upphandlingsmyndigheten i spetsen, väldigt viktig. De insatser som har gjorts har gjort att en hel del har blivit bättre, men fortfarande är till exempel överklagandeprocesser väldigt tidsödande, och de uppfattas som krångliga. Det kan vara till stort men för den som behöver göra en investering och som ägnar sig åt den upphandlingen.

När det gäller själva direktupphandlingen ska man säga att det inte är så att offentlig upphandling skyddar mot allt. Den skyddar mot förslösande av våra skattepengar. De pengar vi tar in i skatt ska inte gå till att göda någon enskild organisation eller något enskilt företag. Upphandlingen är till för att pressa priser så att vi får mest valuta för pengarna. Men vi vet att det finns mängder av kommuner och myndigheter som sitter med alla möjliga konstiga saker de har köpt på sig genom åren. Den offentliga upphandlingen skyddar inte mot den direktupphandlingen. Där är det annat som krävs. Det kan handla om en ambitiös internrevision, transparenta processer i beslutsfattande och ett stort ansvarstagande hos de personer som till syvende och sist, i till exempel en kommun, fattar beslut om investeringar som ska göras.

Vi liberaler är glada över att så mycket bemöts och över att det finns ett ambitiöst program som är brett accepterat av riksdagens partier och av regeringen i det här fallet. Vi lyfter ändå återigen fram vikten av att sociala företag får extra uppmärksamhet. Frågan har varit uppe förut i utskottet. För oss liberaler är det viktigt att de får större möjlighet att delta i offentliga upphandlingar med tanke på vad inte minst idéburna välfärdsföretag kan bidra med. Därför yrkar jag bifall till reservation 2, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Herr talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande FiU34, ett motionsbetänkande om offentlig upphandling.

Under förra mandatperioden tog den socialdemokratiskt ledda regeringen många viktiga steg inom offentlig upphandling. Upphandlingsmyndigheten inrättades. Man beslutade om en nationell upphandlingsstrategi. Den 1 januari 2017 trädde den nya upphandlingslagstiftningen i kraft, och den har inneburit en mer heltäckande lagstiftning på området.

Upphandling är ett viktigt styrmedel för att nå samhällspolitiska mål. Att ta miljöhänsyn och social hänsyn i upphandling bidrar till en hållbar utveckling och till att nå de nationella miljökvalitetsmålen.

Värdet av upphandlingspliktiga inköp i Sverige uppskattas till närmare 700 miljarder kronor årligen. Det är med andra ord väldigt mycket pengar som används inom systemet. För oss socialdemokrater är det viktigt att dessa skattemedel används på allra bästa sätt. De ska inte användas för att dumpa löner, gynna dålig arbetsmiljö och ge oseriösa företag möjlighet att konkurrera ut seriösa företag som tar ansvar.

Den nya lagstiftningen och införandet av Upphandlingsmyndigheten och deras arbete med att informera och ge stöd och vägledning samt arbetet med upphandlingsstrategin har gjort att fler myndigheter och andra upphandlande verksamheter fått ökad kunskap om upphandling, men också att de har börjat använda sig av mer strategisk upphandling. Genom att man ställer krav vid upphandling kan man främja innovation, miljömål och olika sociala mål.

Intresset för social hållbarhet och att använda upphandlingen som ett verktyg för att nå samhälleliga mål har stadigt ökat. Även små myndigheter med förhållandevis begränsad upphandling kan göra skillnad och föregå med gott exempel.

Herr talman! I dagens betänkande finns flera reservationer. Några av dem handlar om djurskydd och livsmedelsproduktion.

Den nationella livsmedelsstrategin med sikte mot år 2030 antogs av riksdagen under 2017 och är den första svenska livsmedelsstrategi som omfattar hela livsmedelskedjan. Det är en långsiktig strategi som ska bidra till att potentialen för hela livsmedelskedjan nyttjas fullt ut. Det innebär en ökad och hållbar produktion av mat, vilket kan leda till fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet och ge konsumenter, oavsett bakgrund, bättre förutsättningar att göra medvetna val. Livsmedelsstrategin skapar förutsättningar för tillväxt i hela livsmedelskedjan och stöder därmed en ökad svensk matproduktion och en ökning av andelen svenskt och ekologiskt i konsumtionen av livsmedel.

Varför lyfter jag då fram detta, herr talman, när vi i dag debatterar lagen om offentlig upphandling? Den frågan kan man ställa sig. Jo, det är nämligen så att kommuner, landsting och statliga myndigheter varje år köper in livsmedel för drygt 12 miljarder kronor. I den nya upphandlingslagstiftningen finns det möjlighet att ställa djurskyddskrav i nivå med svensk lagstiftning vid offentlig upphandling. Trots detta är det bara 60 procent som ställer dessa krav. Det tycker vi är alldeles för lite. Vi behöver ta ett ökat ansvar för att den mat som serveras på våra förskolor, skolor och äldreboenden ska vara av god kvalitet och för att vi ska kunna garantera att djuren har behandlats på ett värdigt sätt och inte är fullproppade med antibiotika. Här är det stora skillnader i djuruppfödningen mellan Sverige och många andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Regeringen har nu påbörjat arbetet med att utreda hur den här lagstiftningen kan utformas med hänsyn till bland annat EU-lagstiftning och internationella åtaganden. Regeringen vill att det ska vara obligatoriskt vid alla upphandlingar av animaliska livsmedel att ställa krav på att produktionen ska ha skett med höga krav på djurskydd och med låg användning av antibiotika. Detta är bra för oss konsumenter, men det är också bra för det svenska lantbruket och för livsmedelsproduktionen. De höga krav på miljö och hälsa som vi har i Sverige och som de svenska bönderna lever upp till ska inte innebära en konkurrensnackdel gentemot de utländska producenter som inte uppnår samma nivå.

I dagens betänkande finns också reservationer som handlar om sociala kriterier, sociala företag och ideella organisationers möjligheter att bedriva välfärdstjänster. Det finns i dag inom den nuvarande lagstiftningen möjlighet att ta sociala hänsyn vid offentliga upphandlingar. Upphandlingsmyndigheten arbetar aktivt med att ge stöd och kunskap. Under förra mandatperioden beslutades om propositionen Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden, som bland annat innehöll förslag om möjligheter att reservera vissa upphandlingar för idéburna aktörer och förslag om förenklade upphandlingsregler för upphandling av välfärdstjänster som understiger EU-direktivets tröskelvärde. Genom förslagen utnyttjades det nationella handlingsutrymmet för att ha enklare och flexiblare regler för upphandling av just välfärdstjänster.

Mycket har gjorts de senaste åren, herr talman, för att flytta fram positionerna inom upphandlingsområdet i syfte att nå en ekonomiskt, ekologiskt och socialt mer hållbar utveckling.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr talman! Jag instämmer i mycket av det som Gunilla Carlsson tog upp. Mycket har gjorts, men vi kan konstatera att det finns en del kvar att göra.

Jag vill självklart uppehålla mig vid det jag tog upp i mitt huvudanförande, nämligen det bristande huvudansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatser med flera underentreprenörer. På svensk arbetsmarknad har antalet dödsolyckor ökat kraftigt: från 34 år 2015 till 50 år 2018. Dessutom har innevarande år definitivt inte börjat med någon bättre riktning. Varje person som dör på jobbet är en för mycket - det tror jag att alla instämmer i.

Vad kan vi då göra för att förhindra framtida arbetsplatsolyckor och dödsolyckor? En del av svaret är att begränsa antalet underentreprenörer på arbetsplatserna, så att det blir tydliggjort vem som har huvudansvaret för arbetsmiljön. Det skulle förhindra olyckor, och om olyckan ändå skulle vara framme skulle det åtminstone gå att föra en rättsprocess mot den skyldige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Därför är jag besviken på det svar jag har fått av utskottet, där man inte ens tar upp frågan om bristerna i arbetsmiljön och konsekvenserna därav utan enbart konstaterar att lönefordringar kan tas ut. Jag undrar, Gunilla Carlsson: Hur ser Socialdemokraterna på antalet underentreprenörer? Är det rimligt att det är 30-40 stycken, så att ingen kan ställas till svars? Risken för arbetsplatsolyckor ökar. Är det rimligt att det får fortsätta så här?

Herr talman! Jag tackar Ulla Andersson för frågan. Jag instämmer i att vi aldrig någonsin kan acceptera att människor avlider på arbetsplatsen eller drabbas av allvarliga skador där. Här är vi helt överens. Detta är också någonting som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson varit tydlig med - vi vill ha en nolltolerans för dödsfall på arbetsplatser.

Är lösningen att inte ha underleverantörer eller att vara mer tydlig i fråga om ansvarstagande och arbetsmiljölagstiftningen? Det är kanske än viktigare att se till att varje arbetsgivare, oavsett om man är huvudentreprenör eller underentreprenör, har ett ansvar för de anställda i företaget som har uppdraget. Här vill jag hellre se att man tittar på arbetsmiljölagstiftningen och ser till att alla arbetsgivare tar det ansvaret.

Det vi lyfter fram i betänkandet handlar om den förändring som gjordes nyss, nämligen att arbetstagaren ska få ut sin lön även om man hör till en firma som är underleverantör. Det är viktigt.

Det Ulla Andersson lyfte fram är något som vi socialdemokrater också kommer att jobba vidare med.

Herr talman! Det är självklart bra att arbetsmarknadsministern jobbar med nolltolerans. Jag är också glad att Gunilla Carlsson förtydligar ansvaret.

Men redan i dag finns ett ansvar för arbetsmiljön för arbetsgivaren i arbetsmiljölagstiftningen. Problemet uppstår när det är många underleverantörer på en och samma arbetsplats. Det är kanske sju åtta firmor som jobbar med samma sak. Vem ska åklagaren åtala? Det är huvudproblemet.

Vi är öppna för att diskutera olika lösningar. Målet är att förhindra olyckor.

Vi har föreslagit att antalet underleverantörer ska begränsas för att på så vis göra tydligt vem som har ansvaret för arbetsplatsens arbetsmiljö. Det är något som den åklagare jag refererade till också tycker behövs eftersom det inte går att åtala den som egentligen är ansvarig på grund av att alla skyller på alla.

Det säger sig självt att om det är 30-40 olika företag på en arbetsplats blir det så att en gör en del här, en gör en del där, någonting händer här och någonting händer där. Kedjan är lång, och det är enkelt att frånsäga sig ansvaret.

Jag hoppas att Socialdemokraterna kommer att svara annorlunda på sådana motioner framöver och verkligen ta tag i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlig upphandling

Herr talman! Jag instämmer i att alla arbetsgivare, oavsett om man är huvudentreprenör eller underentreprenör, ska ta ansvar för att de som arbetar har en bra arbetsmiljö. Ingen ska riskera att inte komma hem från jobbet, utan alla ska ha så bra möjligheter som det går.

Här kan vi titta på arbetsmiljölagstiftningen. Den behöver säkert skärpas. Ingen domstol ska behöva fundera över vem som har ansvaret, om man mot all förmodan hamnar i en situation där människor faktiskt mister livet.

Jag hoppas verkligen att vi ska nå fram till en nolltolerans. Ingen ska behöva vara orolig när man går till jobbet.

(Applåder)

Herr talman! Offentlig upphandling är ett oerhört viktigt redskap för de mål som sätts upp här i kammaren och på lokal nivå så att offentliga medel används på ett klokt och aktivt sätt.

Jag ser ett behov i Sverige av en kulturell förändring så att man mer använder offentlig upphandling som ett strategiskt verktyg och mindre hanterar den som ett regelverk som hindrar densamma. Alltför ofta stöter vi på historier där just både företag och beställare uppfattar offentlig upphandling som ett regelverk som hindrar. Därför är det oerhört viktigt och välkommet att regeringen har arbetat aktivt med upphandling som ett strategiskt verktyg. En helt ny myndighet, en ny strategi, lägger grunden för ett mycket bättre arbete med frågorna framöver.

Med en myndighet på plats kan vi se till att det finns tillräcklig kunskap och kompetens ute på myndigheter och förvaltningar för att de ska kunna använda redskapet på ett strategiskt sätt för att nå mål och se till att den offentliga verksamheten håller god kvalitet i alla delar.

Ett exempel där man arbetar med denna fråga strategiskt är Miljömålsrådet. Det är 18 myndigheter som tillsammans arbetar för att skapa strategisk samverkan för att nå de av riksdagen beslutade miljömålen. Där har nu Upphandlingsmyndigheten tagits in, just för att identifiera viktiga verktyg. Man arbetar aktivt för att hitta samverkanspunkter. Det handlar mycket om utbildning och om att hitta ett innovativt arbetssätt.

Det finns många områden där jag tycker att det är tydligt att vi fortfarande inte kan vara nöjda. Livsmedel har tidigare nämnts i talarstolen. Jag vill vara tydlig med att vi egentligen är överens om att fulkött inte ska serveras på skolor, förskolor eller boenden i Sverige. Vi ska se till att allt kött som serveras kommer från produktion med goda förutsättningar för djuren, där kvalitet och hälsa upprätthålls. Alla vet att om man tar hand om djuren ordentligt behöver man inte använda antibiotika i förebyggande syfte på det sätt som tyvärr förekommer runt om i Europa. Vi ska vara tydliga med att offentliga medel ska gå till att köpa bra kött, inte till att köpa dåligt kött.

Detta är ett område där vi behöver jobba vidare och inte ska vara nöjda förrän vi har nått en hundraprocentig måluppfyllelse.

Offentlig upphandling

Det finns många andra delar där samma utmaningar finns. Det finns i vår närhet produkter som inte når upp till de krav på standard vi ställer. Jag menar att förutsättningarna legalt och strukturellt finns på plats för att vi i Sverige ska kunna använda upphandling på ett strategiskt sätt. Det gäller inte minst eftersom Upphandlingsmyndigheten har uppdraget att vara proaktiv och hitta nya vägar framåt. I de fall myndigheten stöter på juridiska hinder får man återkomma till regeringen och se om lagstiftningen behöver utvecklas även framöver.

Nu är det viktigt att vi får det strategiska samverkansarbetet på plats mellan våra myndigheter. Det handlar också mycket om de olika nivåerna i Sverige, det vill säga att kommuner, regioner och statliga myndigheter arbetar tillsammans. I de fall man stöter på hinder och inte kan arbeta tillräckligt proaktivt kan regeringen vända sig till riksdagen och föreslå nya, utvecklade regler.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)