Miljömålen – med sikte på framtiden

Fru talman! Det är glädjande, men också respektingivande, att få stå här i kammaren i afton och diskutera en så angelägen fråga. Jag kan redan nu tacka mina kollegor för att ni har bidragit till en så god stämning i föregående debatt. Det känns skönt och inspirerande inför den kommande.

Koldioxidutsläppen i världen ökar. När vi skulle behöva minska utsläppen kraftigt har vi inte ens lyckats stoppa ökningen av desamma. Den globala uppvärmningen och alla dess följdeffekter är vår tids ödesfråga. Att blunda för utvecklingen är otänkbart om vi vill värna kommande generationer.

Miljömålen - med sikte på framtiden

Rapport efter rapport visar på ödesdigra konsekvenser, och redan vid två graders global temperaturökning ser konsekvenserna ut att bli fullständigt förödande. Vi måste bryta trenden och minska utsläppen - och det brådskar.

När utmaningen blir stor är det lätt att låta bli, att avvakta och att hoppas att någon annan tar vid. Men det kan och får aldrig bli vår väg att kasta in handduken när utmaningen ter sig snudd på övermäktig.

Fru talman! Vi kan just nu stå inför en reell vändning. Runt om i världen ser vi hur fler och fler engagerar sig i allas vårt klimat. Inte minst bland världens unga rör det på sig, och det gör det kraftigt. Och det är fullt förståeligt, för det är deras framtid, kanske ännu mer än vår egen, som det faktiskt handlar om. Det är hög tid att vi alla tar ansvar för våra utsläpp.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde förra mandatperioden historiskt stora budgetsatsningar för att nå miljömålen. Klimatklivet, stadsmiljöavtal och stärkt ekonomiskt stöd till solceller är bara några exempel som har bidragit till den samhällsomställning som har påbörjats. Men ännu har vi många steg kvar.

Miljömålen och omställningen till att bli väldens första fossilfria välfärdsnation kommer att kräva en kraftansträngning av oss alla. Enbart om alla bereds möjlighet att delta i omställningen kan vi bli framgångsrika, och våra högt ställda mål kan nås. Hela samhället måste bidra - kommuner, myndigheter, regioner, näringsliv och givetvis forskningen.

Även enskilda medborgare kommer att behöva dra sitt strå till stacken; det är oundvikligt. Men det är viktigt att vi inte lämpar över ansvaret på till exempel barnfamiljen som har sparat hela året till sin semester eller på industriarbetaren som är beroende av bilen för att kunna ta sig till jobbet. Unga och äldre, boende såväl i glesbygd som i storstad, ska förses med verktyg i omställningen, men politiken måste stå för strukturen och säkra att delaktigheten i omställningsarbetet aldrig blir en klassfråga eller en fråga där landsändar ställs mot varandra.

Ska miljömålen nås måste de också inkluderas i andra politikområden. I den regionala tillväxtpolitiken och landsbygdspolitiken liksom i transportpolitik, konsumentfrågor och offentlig upphandling har regeringen gjort stora insatser, men effekterna kan ibland låta vänta på sig. Miljömålen går dock inte att nå utan att de stadigt medges genomsyra fler och fler politikområden och på så vis leder till en mer genomgripande och kraftfull samhällsförändring.

Fru talman! Somliga förordar en miljöpolitik som går ut på att andra ska göra något verkningsfullt, helst någon annanstans. Men vad vi gör i Sverige är viktigt på riktigt. Kan vi visa att vi samtidigt kan minska utsläppen och klara tillväxten och jobben övertygar vi också andra att följa efter och införa till exempel koldioxidskatt, flygskatt, reduktionsplikt, klimatinvesteringar, miljöbilsbonusar eller vilka styrmedel de nu finner bäst för sin väg till omställning.

Arbetet med etappmålen är sättet vi tar oss fram, och det är helt rätt och riktigt att vi använder den globala Agenda 2030 som utgångspunkt. Kan vi här hitta lösningar som rör oss i riktning mot att klara de mål som FN satt upp kommer det också att vara inspirerande för andra länder.

Klimatutmaningen är såklart inte den enda miljöutmaning vi har. Målen om frisk luft att andas, giftfri miljö för våra barn att växa upp i samt ett rikt växt- och djurliv kräver också politiska beslut för att nås.

I våra komplexa ekosystem, beroende av en mångfald av arter, skapas den föda vi människor behöver. När arter försvinner anpassar sig ekosystemet, men för varje gång en art försvinner blir systemets motståndskraft stadigt mindre. Till slut kraschar det, och produktionen upphör. Exempelvis ser vi i delar av Östersjön hur vi människor genom vårt agerade gett upphov till döda bottnar och alarmerande små och på sina håll sjuka fiskbestånd.

Fru talman! Jag representerar ju också Gotland i Sveriges riksdag. På vår fantastiska ö, min hemmiljö, brottas vi dagligen med förändringar i vår livsmiljö, orsakade av människans oförsiktiga agerande i ovärderliga miljöer. I Östersjön exemplifieras med all önskvärd tydlighet vad som väntar om vi inte går vidare med kraftfulla åtgärder för färre gifter, hållbara transporter, livskraftigare bestånd av värdefulla arter och friskare bottnar.

Därför måste vi fortsätta arbeta med leverans på de 16 miljökvalitetsmål som riksdagen beslutat om. Även här gjorde den förra regeringen stora insatser. Till exempel satsades drygt 1 miljard kronor mer per år för skydd av värdefull natur jämfört med tidigare regering. Det betyder fler naturreservat och utökade nationalparker men också en kraftig satsning på skötsel av befintliga reservat. Även satsningar för att minska miljö- och hälsoskadliga ämnen i naturen har genomförts.

Vi måste ständigt följa upp och kontrollera att de åtgärder vi vidtar får effekt. Utan rätt information vet vi inte vilka beslut vi ska gå vidare med. Därför var det välkommet att regeringen under den gångna mandatperioden ökade anslagen till miljöövervakningen, tillsatte en särskild utredare för att se över övervakningen och gav ansvariga myndigheter i uppgift att utveckla nya indikatorer för uppföljning.

Fru talman! Varken klimat- eller miljöutmaningarna har något koncept om nationsgränser. Det blir vi ofta påminda om. Därför är det viktigt att vi värnar internationella samarbeten, och där är givetvis Europeiska unionen en självklar arena. Därför måste vi vara konstruktiva men också kraftigt pådrivande för att få till stånd en ännu bättre klimat- och miljöpolitik på EU-nivå.

Den miljö- och klimatpolitik som fördes under den gångna mandatperioden är den mest offensiva någonsin i Sverige - det måste poängteras. Men vi måste blicka framåt; arbetet har bara börjat. Det är våra barns och barnbarns framtid som står på spel.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag att lägga regeringens skrivelse till handlingarna. Betänkandet behandlar även en mängd motioner, och där yrkar jag bifall till reservation nr 4 av S, MP och V.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Manhammar (S).

Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga reservationer där Moderaterna ingår, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 14.

För 20 år sedan fattade riksdagen beslut om de svenska miljömålen. Den övergripande målsättningen är att kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

Till stöd för att nå det övergripande målet har vi 16 miljökvalitetsmål, som anger det tillstånd i den svenska miljön som vårt miljöarbete ska leda till.

I Naturvårdsverkets utvärdering av miljömålen från januari i år konstaterar myndigheten tyvärr att vi har långt kvar till att nå de flesta av målen. Naturvårdsverket betonar också att de mål som på ett tydligare sätt än i dag behöver prioriteras är de mål som handlar om klimatet och de minskade utsläppen men också den biologiska mångfalden.

I sin rapport framhåller man även att Sveriges miljöutmaningar till stor del är gränsöverskridande och att det är viktigt att vi jobbar internationellt med dessa frågor. Det stämmer väl överens med Moderaternas prioriteringar. Vi menar att klimatåtgärder måste vara kostnadseffektiva och göras där de ger mest utsläppsminskning för pengarna.

Jag delar Naturvårdsverkets oro för att vi är långt ifrån att nå klimatmålet. Under den rödgröna regeringen har utsläppsminskningarna avstannat, och i Naturvårdsverkets officiella siffror kan vi till och med se att utsläppen förra året ökade. Det är ett allvarligt trendbrott efter det att utsläppen minskade med 19 procent under alliansregeringens tid. Det är tydligt att vi kommer längre ifrån att nå våra mål. Därför har Naturvårdsverket en viktig poäng när man säger att arbetet för sänkta utsläpp måste prioriteras. På samma sätt måste arbetet med biologisk mångfald också bedrivas internationellt, gärna med Sverige som både pådrivare och föregångare.

Miljömålsberedningen, med representanter för riksdagens samtliga partier, är också ett viktigt forum för arbetet med miljömålen. Just nu arbetar man med att ta fram en strategi för förstärkt åtgärdsarbete för bevarande och hållbart nyttjande av hav och marina resurser.

Just rena hav och vatten är en prioriterad fråga för Moderaterna. I ljuset av fortsatta larmrapporter om ett Östersjön som inte mår bra och inte minst om torskens hotade situation är det viktigt att ta frågor om biologisk mångfald, övergödning och spridning av gifter i våra hav och vatten på största allvar. Så sent som i dag kom nya forskningsuppgifter om att människan globalt får i sig mikroplaster motsvarande ett kreditkort i veckan, primärt från vattnet vi dricker.

För att säkra rena hav och vatten satsade Moderaterna i sin budget, tillsammans med Kristdemokraterna, på avancerad reningsteknik i våra reningsverk för att förhindra spridningen av läkemedelsrester, mikroplaster och andra gifter men också på en nystart av Östersjösamarbetet för ett gemensamt arbete mellan Östersjöländerna mot bland annat övergödning.

Fru talman! De 16 miljömålen rymmer ett antal viktiga målsättningar om alltifrån levande skogar och hav i balans till begränsad klimatpåverkan och frisk luft. En aspekt som många aktörer lyfter fram, senast på den utfrågning om skogen som utskottet anordnade bara häromveckan, är att vi måste ha mål som är klara och tydligt definierade, som faktiskt går att nå och som inte heller går stick i stäv med varandra eller har inbyggda målkonflikter. När det gäller biologisk mångfald är det till exempel många berörda aktörer som lyfter fram att man upplever en konflikt mellan miljö och äganderätt som inte gagnar någon.

Flera av de aktörer som förväntas göra jobbet menar att målen är otydliga eller motstridiga. Det är ett viktigt medskick för oss i politiken att ta med oss om vi vill få alla att sträva åt samma håll.

Fru talman! Eftersom miljömålen är flera och breda lyfter också detta betänkande väldigt många olika frågor. En viktig fråga där utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen handlar om att förändra tillståndsprocesserna genom införandet av ett så kallat grönt spår, som innebär att företag som vill vidta miljöförbättrande åtgärder kan ges en mer skyndsam handläggning.

Jag tror att det är otroligt viktigt att den som vill vidta viktiga åtgärder för miljö och klimat inte ska fastna i byråkratiska processer och långa handläggningstider. Som vi alla vet brådskar det. Ska vi nå våra klimatmål måste vi göra saker här och nu, och då behövs insatser på alla fronter.

Därför är det viktigt med ett grönt spår. Då måste vi också bedriva ett proaktivt arbete, där företag och andra sökande i större utsträckning kan få stöd och råd om hur tillståndsprocesserna fungerar.

Jag vet att regeringssidan gärna säger att det pågår ett arbete - så säger man i många sammanhang från regeringens sida - men jag tror alldeles oavsett detta att det är viktigt att från riksdagens sida göra denna markering, både om att tillståndsprocesserna behöver snabbas upp generellt och om att vi verkligen ska få på plats ett grönt spår för miljö- och klimatåtgärder.

Därutöver, fru talman, har Moderaterna lagt fram ett antal förslag och ställt sig bakom ett antal reservationer i flera viktiga frågor som vi såklart önskar hade vunnit majoritet i utskottet.

En fråga är den om en äganderättsutredning, inte minst för de gröna näringarna. Många markägare och företagare inom de gröna näringarna ger i växande omfattning uttryck för oro över att äganderätten håller på att urholkas. Det kan handla om alltifrån biotopskydd eller andra begränsningar av nyttjanderätten till att bedömningar av tjänstemän på de olika myndigheterna uppfattas som svårtolkade eller obalanserade.

Tyvärr fick inte förslaget majoritet i det här utskottet, men jag kan glädjande nog konstatera att konstitutionsutskottet har gått på vår linje och i sitt betänkande, som debatteras nästa vecka om jag förstår det rätt, uppmanat regeringen att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över och stärka det grundlagsreglerade egendomsskyddet.

Jag tycker att det är utmärkt att konstitutionsutskottet har gjort denna markering. Tyvärr valde S, V och MP att reservera sig där.

En annan viktig fråga, fru talman, är klassificeringen av jordbruket, som vi redan har berört lite grann i den tidigare debatten. I dag klassas ju något så naturligt som jordbruk som miljöfarlig verksamhet. Det innebär i praktiken att man likställs med gruvtäkter och annan tung industri.

Det handlar inte bara om vilka termer vi använder. I och med att verksamheten klassas som miljöfarlig finns det en risk för att myndigheters inställning kan påverkas negativt.

Jordbruk bör i stället klassas som miljöpåverkande, för det är det onekligen. Det skulle förenkla handläggningen av miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion. Vi menar att regeringen borde agera för en sådan förändring.

Skärpta straff för miljöbrott är också en fråga som ligger Moderaterna och flera andra partier varmt om hjärtat. Det är allvarligt när det går att komma undan med lagöverträdelser på miljöområdet helt enkelt för att straffvärdet är för lågt för att man ska gå vidare i många av ärendena. I de flesta fall blir påföljden endast dagsböter.

Vi vill se skärpta straff för grövre miljöbrott så att fängelsestraff kan dömas ut även i praktiken. Vi tror också att miljöbrott då kommer att prioriteras högre av åklagare.

Slutligen, fru talman: Såväl FN:s klimatpanel, IPCC, som FN:s panel för biologisk mångfald, IPBES, lyfter fram att utmaningarna är stora globalt för att nå de globala klimatmålen och värna den biologiska mångfalden i världen. Det är en påminnelse om att vi utöver allt som vi diskuterar och gör i denna kammare och inom detta lands gränser också måste intensifiera det globala arbetet. Utan global handling kan vi aldrig lösa globala problem.

(Applåder)

Fru talman! Jessica Rosencrantz berörde många saker i sitt anförande, och replikskiftena räcker inte till riktigt allt jag skulle vilja ta upp. Jag fastnade ändå för en formulering där Jessica Rosencrantz lyfter fram att arbetet för sänkta utsläpp och mer biologisk mångfald måste prioriteras. Det håller jag med om i allra högsta grad.

Det som bekymrar mig är att Jessica Rosencrantz säger en sak, men Moderaternas faktiska politik signalerar någonting helt annat. För mig hänger det inte ihop.

I en tid då klimatet är på allas läppar - vi talar om det hela tiden, och miljö- och jordbruksutskottet har det på dagordningen varenda gång vi ses - vill Moderaterna ändå uppenbarligen att klimatarbetet ska stå tillbaka, till exempel till förmån för enorma skattesänkningar för oss som redan har så att vi klarar oss.

Det heter ju faktiskt att pengarna pratar, och det finns en otroligt tydlig signal i det som nu sker. Jag kan inte för mitt liv begripa hur klimatet gynnas av att redan välförsedda förses med ännu större utrymme för konsumtion samtidigt som behovet av omställning aldrig har varit mer akut.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Hanna Westerén för frågan.

Jag tror möjligen att Socialdemokraterna behöver uppdatera sina talepunkter - det börjar bli ganska tjatigt. Om det är så att man är emot samtliga skattesänkningar kan man helt enkelt se till att backa bandet. Men det är ju också så att det är denna regering som, i och med januariavtalet, faktiskt vill avskaffa värnskatten. Det tycker jag i och för sig är välkommet, men låt oss någonstans vara ärliga i debatten.

Det stämmer inte att Moderaterna nedprioriterar klimatet. Tvärtom - vi gör offensiva satsningar både för att ställa om industrin och för att ställa om våra transportsystem. Kraftig utbyggnad av laddinfrastruktur är ett exempel.

Så sent som i dag fick vi i utskottet höra svidande kritik från Riksrevisionen mot regeringens så kallade klimatflaggskepp Klimatklivet. Riksrevisionen säger att det man egentligen borde göra är att ha ett riktat stöd till marknadsmisslyckanden och till exempel satsa på utbyggnad av laddstationer för att säkerställa att människor i hela landet vågar köpa en elbil. Det är alltså precis vad Moderaterna och Kristdemokraterna gjorde i sin budget.

Någonstans tror jag att man måste vara lite ödmjuk. När expertmyndigheterna konstaterar att sju av åtta av regeringens klimatåtgärder är ineffektiva och att Klimatklivet inte är en del av en effektiv styrmedelskombination för att nå våra klimatmål kan man inte bara stå och prata om pengar, utan då måste man prata om vad det är regeringen satsar på. Tyvärr satsar regeringen fel.

Vi har också sett att utsläppen har ökat under det gångna året och att utsläppsminskningarna i princip avstannade under den förra regeringen, vilket är ett trendbrott. Det är facit. Det är resultatet av denna regerings klimatpolitik.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att principen att avtal är till för att hållas gäller både för mig själv och för Jessica Rosencrantz, men med helt olika utgångspunkter. Från min horisont kommer jag att göra allt jag kan för att januariavtalet ska genomföras på varje punkt.

Värnskatten är ju en del av det. Det är inte den punkt jag älskar allra mest, men självklart kommer jag att göra vad jag kan för att hålla ihop avtalet och även regeringsunderlaget. Det är också en del av ett väldigt stort avtal som jag tror i sin helhet är bra för Sverige.

När det gäller Klimatklivet, som Jessica Rosencrantz berörde, kan jag absolut skriva under på att allting inte är perfekt där. Det kommer att behöva uppdateras och göras ännu bättre.

Men jag vill ändå understryka någonting som jag anser är fantastiskt med Klimatklivet: Det gör att saker och ting händer runt om i hela vårt land. Människor, verksamheter och myndigheter ställer om i mer hållbar riktning. Vi fick också under utskottets möte i dag svaret från Riksrevisionen att det faktiskt förekommer tydliga exempel på saker som hade skett betydligt senare eller som kanske inte hade skett alls.

Klimatklivet är inte perfekt, men självklart måste vi prioritera fortsatt kraftfulla insatser för klimatet. Allt annat är otänkbart.

(Applåder)

Fru talman! Med tanke på de miljarder som läggs in i Klimatklivet får jag verkligen hoppas att ett par av dessa åtgärder också går till bra saker.

Självklart finns det säkert positiva delar i detta, men överlag riktar ju Riksrevisionen svidande kritik för att pengarna inte ger den utväxling som vi borde kunna förvänta oss i termer av minskade utsläpp. Det kostar helt enkelt mer än vad det smakar.

Men jag delar Hanna Westeréns engagemang för miljö- och klimatfrågorna, och jag tycker just därför att det är otroligt viktigt att vi ser att det är bråttom att nå klimatmålen. Därför är det också viktigt vad vi gör med varje satsad krona. Oavsett vilken budgetstorlek olika partier klämmer fram kommer pengarna inte att räcka till allt, utan vi måste prioritera. Då anser Moderaterna att vi måste prioritera transporterna, som står för en tredjedel av Sveriges samlade utsläpp, och industrin, som står för en annan tredjedel av våra utsläpp. Vi måste säkerställa detta genom till exempel utbyggd laddinfrastruktur, högre krav på inblandning av biodrivmedel så att vi ställer om våra transporter, att införa ett klimatavdrag för de industrier och företag som satsar på klimatsmart teknik eller arbeta för att få på plats en strategi för mer koldioxidlagring.

Det är klart att det krävs en bred palett av åtgärder. Jag tror att vi ibland anklagar varandra för att inte dela bilden av klimatmålen, men vi är ju rörande överens. Sju av åtta av riksdagens partier står bakom klimatmålen. Däremot kan vi vara oense om hur. Där ifrågasätter jag att regeringen i många delar gör felaktiga prioriteringar och slarvar bort skattebetalarnas pengar på åtgärder som inte ger klimatnytta. Vi skulle kunna lägga våra gemensamma pengar på kraftfulla, offensiva satsningar för att ställa om transporter och industri.

(Applåder)

Fru talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall endast till reservationerna 7 och 8.

I dag debatterar vi miljömålen, som består av ett övergripande generationsmål och under detta 16 miljökvalitetsmål för skogar, hav, grundvatten, fjäll, våtmarker och så vidare. Sedan finns också en rad etappmål och tidtabeller. Målen är också knutna till FN:s Agenda 2030.

Att vara politiker handlar sällan om att kunna göra allt man vill inom ett område och just nu. Olika viktiga samhällsbehov behöver hela tiden vägas mot varandra. Det övergripande generationsmålet handlar om att lämna vidare ett samhälle utan dagens största miljöproblem till våra barn. Samtidigt har vi i riksdagen att se till att vi överlämnar till våra barn ett Sverige med fungerande landsbygd, livskraftig företagsamhet, världsledande industri och väl fungerande kraftförsörjning till industrin. Det finns som sagt olika mål, och de måste vägas ihop under resans gång.

I partiledardebatten i går sa statsminister Löfven att miljömålen bara kan nås om de får folkligt stöd. Men protesterna från landsbygden växer sig allt starkare. De handlar om ökade bränslepriser för privata bönder och om tillkrånglad trafik i centralorterna, att industrier läggs ned, att pensionerna inte följer med kostnadsutvecklingen, att samhälleliga funktioner som polis, skola, post och tillgång till bostäder för unga som flyttar hemifrån försvinner. Protester för att stoppa avverkningar har också stått att läsa om i många landsbygdstidningar.

Slutsatsen blir då att det behövs mer landsbygdspolitik parallellt med en fortsatt utveckling av våra miljömål.

För mycket tonvikt har de senaste åren lagts på att helt undandra skog från markägares nyttjande. Det har även Riksrevisionen påpekat. Det går att hitta former där man både brukar och skyddar. Motsvarande för lite fokus har lagts på vardagshänsyn i skogsbruket och skötselavtal med markägarna.

Innan en ny omgång av skogsskydd påbörjas vill vi därför att utlovade utredningar om artskyddsförordningen om äganderätten slutförs, och vi vill också att en databas görs tillgänglig över vad som har skyddats hittills, inklusive nyckelbiotoperna. Den ska vara öppen för analyser. Annars riskerar den att skydda för mycket av somligt och för lite av annat.

Enligt Aichimålen ska år 2020 17 procent av alla land- och sötvattensområden och 10 procent av kust- och havsområden bevaras genom reservat och genom att andra effektiva skyddsåtgärder vidtas som är väl integrerade med omgivande landskap. Vi anser att det målet är i stort sett uppnått beträffande skog. Långt över 17 procent av Sveriges skogsareal är undantaget från skogsbruk. Dessutom sköts den stora majoriteten av skogarna med hjälp av en bra skogsvårdslag, bra skogsbrukare, väl utvecklad vardagshänsyn och med inhemska trädarter.

Skogarna hotas inte av omföring till annan markanvändning. Jämför det gärna med plantager av eukalyptusar eller oljepalmer på tidigare naturskogsmark i tropiska eller subtropiska länder. De plantagerna hyser få av naturskogens arter. Därför är huvudmodellen som eftersträvas för naturskydd där att bevara så mycket som möjligt av de ursprungliga skogarna och säkerställa migrationskorridorer mellan dem.

För Sveriges del bör vardagshänsynen vara den viktigaste komponenten. Som komplement behöver vi sedan skydda biotoper för de allra mest sällsynta och störningskänsliga arterna.

De största skogsägarna, inklusive Sveaskog, planerar också på landskapsnivå. Sådan planering bör inte innefatta enskilda skogsägare, annat än i rena undantagsfall. Där är mosaikerna av små ägares olika skötsel den viktigaste mångfaldsfaktorn. Det hör också samman med den enskildes rätt att råda över sin egendom.

Arealen jordbruksmark i Sverige är så liten att hur mycket vi än sparar av den i procent kan vi inte spara lika stora arealer jordbruksmark som vi redan har sparat skog. Det visar att procenträkning kanske inte alltid leder framåt. Mer fokus, som flera har sagt, behöver nu läggas på hotade arter i jordbruksanknuten mark, ängar, hagar och övergångszoner till skog. EU:s nya jordbrukspolitik behöver medge att det utbetalas skälig ersättning till markägare som sköter sådan mark på artbevarande sätt. Vilka marker som ska ges stöd bör i hög grad lämnas till enskilda medlemsländer att definiera därför att förhållandena skiljer sig åt.

Markägarna är, som jag har sagt, nyckeln till bra naturskydd. De måste ha förtroende för myndigheterna och för sin framtid. Men det förtroendet har naggats i kanten under senare år. En rad åtgärder behövs för att stärka deras förtroende. Bidrag måste betalas ut i tid. Här finns, som vi har hört, en enighet mellan regeringen och oppositionspartierna. Regelverken måste förenklas. Det är en stor och viktig uppgift för politiken. Ersättningar för inskränkt brukande måste betalas ut. Tillståndsprocesser måste snabbas på, vilket vi röstade om i kammaren häromdagen. Även i övrigt ska den som vill utveckla sin verksamhet på landsbygden känna att han eller hon har samhällets stöd. Ett stöttandeperspektiv bör finnas inskrivet i både länsstyrelsers och statliga verks regleringsbrev.

Det har också sagts tidigare i dag att en viktig gest vore att klassa om jordbruk till miljöpåverkande verksamhet i stället för miljöfarlig. Landsbygdsminister Jennie Nilsson sa häromdagen att hon utgick från att miljöpåverkande var det som egentligen hade avsetts. I så fall är en ändring inte så svår att genomföra.

Herr talman! För att miljömålen ska få acceptans måste de också kunna uppfyllas. På skogshearingen den 4 juni i riksdagen framfördes att vissa miljökvalitetsmål, däribland Levande skogar, har inslag som inte går att nå därför att de är utopiskt formulerade. Generaldirektören för Skogsstyrelsen lyfte nyligen upp detta i en tidningsintervju med ett exempel. Det finns ett delmål att hotade arter ska återhämta sig. Men problemet är att en del arter i Sverige klassas som hotade fast de egentligen är helt enkelt naturligt mycket sällsynta. Hur ska de kunna återhämta sig? De är på den nivå de alltid har varit. Målen måste vara mätbara och nåbara.

All landsbygdspolitik måste ta sin grund i lokala svenska landsbygders behov och problem. Vi behöver mer nedifrån-och-upp-perspektiv för att förbättra Sveriges miljö- och jordbrukspolitik och mindre uppifrån-och-ned.

Men i alla dessa frågor tror jag att vi kommer att få gott om tid att arbeta vidare under hösten. Till dess vill jag passa på att önska er alla en trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag brukar inte tycka om det retoriska greppet där man fäster uppmärksamhet vid sin egen ålder. Anledningen till det kan för all del vara att just min ålder råkar vara relativt ringa i de här sammanhangen. Men i den här debatten tänkte jag göra ett litet undantag, eftersom det här känns relevant.

Jag är nämligen född år 1994 - tre år innan miljömålen lades fast genom en proposition från den dåvarande regeringen. Portalparagrafen, generationsmålet, lyder som följer: Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.

Hur lång en generation är, det är ju inte fast definierat. Men de som är snabba på matematik har räknat ut att jag är 25 år gammal nu. Mina årskamrater börjar fundera på att sätta nästa generation till världen - om de inte redan har gjort slag i saken.

Miljömålen har tagit sikte på år 2020. Ändå kan vi se att det behövs ytterligare åtgärder för att nå 14 av de 16 miljökvalitetsmålen. Dessa 14 mål bedöms inte vara uppnådda och inte heller vara möjliga att nå med befintliga eller beslutade styrmedel och åtgärder. Detta är något som borde mana oss, förplikta oss, till handling. Jag vill inte, och jag tror inte att någon av mina kollegor här i salen vill, skjuta över dessa miljöproblem på nästa generation.

Som redan sagts här i talarstolen är det absolut mest bärande att klara av klimatutmaningen och sänka Sveriges utsläpp. Klimatfrågan behöver genomsyra alla politikens områden och hela samhällsbygget. Vi måste våga använda de styrmedel vi har för att gynna det klimatsmarta, och vi behöver utnyttja de fantastiska resurser vi har här i landet i form av förnybar energi och förnybar råvara för att ersätta det fossila.

Det är avgörande att vi klarar av denna utmaning på hemmaplan om vi ska klara utmaningen att vara en förebild i Europa och världen. Det är när vi visar att vi klarar av att kombinera tillväxt med sänkta utsläpp som beslutsfattare i andra länder kommer att följa vårt exempel - eller åtminstone övertygas att gå med på tillräckligt ambitiösa miljömål.

Avgörande är också arbetet för en mer cirkulär ekonomi. Detta för att minska klimatpåverkan och vårt resursutnyttjande, som tyvärr är alldeles för högt på de flesta områden, men också för att minska läckaget av mikroskräp och miljögifter ut i naturen. Det blir en utmaning i samhällsbygget, där vi får tänka på att inte i onödan bidra till miljöförstöring genom konstgräsplaner och annat. Det blir också en utmaning att sätta in de styrmedel som behövs för att se till att vi återvinner, att vi inte släpper ut och att vi inte har onödiga läckage av miljögifter, tungmetaller eller mikroskräp. Även här tror jag att det finns steg att ta.

Globalt sett arbetar alla länder sedan 2015 utifrån FN:s 17 hållbarhetsmål. Miljömålssystemet har däremot tagit sikte på år 2020, och det finns behov av att bestämma hur det svenska hållbarhetsarbetet ska stärkas och utvecklas.

Centerpartiet vill att det görs en bred översyn och uppdatering av miljömålssystemet och att det anpassas till FN:s hållbarhetsmål och ett bredare arbete för hållbar utveckling. Med nya hållbarhetsmål kan vi - utan att sänka ambitionsnivån - arbeta för att förstärka och effektivisera miljöarbetet och samtidigt integrera det med hållbarhetsarbetet, både nationellt och internationellt, utifrån de bredare perspektiv som finns med i FN:s system för hållbarhetsmålen.

Herr talman! Miljöutmaningarna ser för all del olika ut lokalt och regionalt. Vi har olika utmaningar i Stockholm och hemma i Gryt. För att ta hänsyn till detta, och för att de kommuner och regioner som vill gå före när de gör bedömningen att vi i den här salen eller tvärs över vattnet inte är tillräckligt ambitiösa, är det viktigt att ge verktyg för att man ska kunna möta och arbeta mot de miljöhot man upplever i sin närmiljö. De kommuner och regioner som vill använda ekonomiska styrmedel i det arbetet borde ha möjlighet att göra det.

För Centerpartiet är det tydligt att den nationella politikens roll är att skapa förutsättningar genom kunskapsspridning, anpassning av nationella regelverk och utveckling av tekniska standarder. Men vi bör samtidigt kunna decentralisera ansvar och befogenheter. Kommuner som vill satsa på spjutspetsprojekt, som vill införa hårdare energikrav eller testa nya tekniker, borde ha möjlighet att utforma regler och avgifter efter miljöprestanda och råda över eventuella intäkter som detta ger. Rådigheten över fler styrmedel bör därför överföras till kommunal eller regional nivå och på så sätt möjliggöra åtgärder som bäst passar de geografiska förutsättningarna i lokalsamhället.

Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet.

Jag har sagt det förut i den här talarstolen, i dag och i tidigare debatter: Jag tror att det finns risk att det blir en alltför ofta återkommande upplevelse för min generation och för oss alla framöver att vi passerar deadline för de miljö- och klimatmål vi satt upp utan att de uppfyllts.

Jag tror att det är oerhört viktigt när vi går vidare i arbetet att vi sätter målen så att vi känner att vi kan uppnå dem men också att vi faktiskt arbetar för att uppnå de mål vi satt upp. Som jag sa i början av mitt anförande tror jag inte det är någon i den här salen som vill skjuta över miljöproblemen på kommande generationer.

Detta är den sista debatt vi har i den här konstellationen under riksdagsåret. För att avsluta lite gladare vill jag passa på att tacka kollegorna i miljö och jordbruksutskottet för ett gott arbete och för en bättre och mer förtroendefull stämning i det arbetet än jag när jag klev in i det här huset trodde var möjligt och trodde var fallet. Men jag vill också säga att nu har vi haft ett riksdagsår på oss att bli varma i kläderna. När vi kommer tillbaka i höst kanske vi kan skruva upp ambitionerna och arbetet ännu lite mer. Tack så mycket!

(Applåder)

Herr talman! Miljömålen - med sikte mot framtiden låter som ett betänkande med höga mål och stora visioner. Men när jag gick igenom det inför debatten tyckte jag att det kändes mer som en slasktratt för att samla ihop en massa motioner, spridda över vitt skilda områden.

Det är dock ingen slasktratt. Det är otroligt viktiga motioner för framtiden. Vi har ju en väg att gå, och vi här i kammaren har olika syn på vilken väg vi ska gå. Men jag tror ändå att vi alla har det mål gemensamt som flera varit inne på tidigare.

Jag vill börja med att citera ur betänkandet. "I skrivelsen sammanfattar regeringen mandatperiodens arbete för att nå miljömålen och ger en samlad redovisning av utvecklingen av miljömålssystemet. Av skrivelsen framgår att det har tagits beslut om nya etappmål och ny precisering för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Regeringen anför också att man har utvecklat styrningen av myndigheter, främst för att arbetet tydligare ska bidra till att stärka åtgärdsarbetet. Regeringen anför vidare att man under mandatperioden har gjort historiska budgetsatsningar för att nå miljömålen och ger i skrivelsen en översikt över dessa satsningar."

Det låter bra med "historiska budgetsatsningar", men vi fick i början av maj siffror på att Sveriges växthusgasutsläpp ökade under 2018. Den nedåtgående trend som fanns under alliansregeringens tid har den här regeringen brutit. Trots det slår man sig för bröstet i skrivelsen.

Vi i utskottet fick också så sent som i förmiddags ännu en påminnelse om den oerhört kraftiga kritik som regeringens "historiska budgetsatsningar" har fått från bland annat Riksrevisionen.

Det handlar inte om kvantitet, herr talman. Det handlar om kvalitet!

Så till några av de motioner som vi från Kristdemokraternas sida har lyft upp i skrivelsen vi nu behandlar.

Som talare före mig varit inne på är Sverige ett avlångt land med vitt skilda förutsättningar beroende på var i landet vi befinner oss. Det är oerhört viktigt att komma bort från staden som norm. I dag ser vi att regeringen har ett mycket tydligt fokus på staden och svårt att ta in att alla inte har samma möjligheter.

Miljöutmaningarna ser väldigt olika ut lokalt och regionalt. Därför menar vi kristdemokrater att kommuner och regioner som vill använda ekonomiska styrmedel ska kunna göra det. Rådigheten över fler styrmedel bör därför överföras till kommunal nivå och på så sätt möjliggöra för kommuner att själva genomföra åtgärder som de anser bäst passar deras geografiska förutsättningar.

Subsidiaritetsprincipen är en bärande bjälke i den kristdemokratiska ideologin. Beslut ska fattas på lägsta ändamålsenliga nivå. Dessutom ska de högre nivåerna hjälpa de lägre.

I kommittémotioner med fokus på jordbruk har vår jordbrukspolitiske talesperson Magnus Oscarsson framfört flera förslag till regelförenklingar och minskad byråkrati för att underlätta för det svenska lantbruket.

Livsmedelsstrategin lyfts ofta i våra debatter i MJU, så även tidigare i dag. Men det hjälper inte att lyfta den i debatten om det inte sedan blir verkstad och vi ser till att strategin inte bara blir vackra ord på ett papper utan faktiskt blir verklighet.

Tillståndsprocessen inom animalieproduktionen är i dagsläget ofta betungande. I SOU 2013:5 konstaterades att det ställs krav som är relativt ingripande utan att det finns motiveringar i det enskilda fallet och där det vetenskapliga underlaget är osäkert. Det är viktigt att tillståndsprocesserna är effektiva och rättssäkra. För att uppnå detta föreslog Konkurrenskraftsutredningen tre konkreta åtgärder, som vi står bakom. Jag tänker beröra en av dem här.

I en av våra motioner föreslås att prövningen av djurhållande verksamhet koncentreras till färre miljöprövningsdelegationer. Detta ska syfta till att få en mer enhetlig rättstillämpning, till att underlätta för specialisering av miljösakkunniga och till att effektivisera prövningen.

Herr talman! Rättssäkerhet är oerhört viktigt. Menar vi allvar med livsmedelsstrategin måste vi alltså minska regelbördan, stärka rättssäkerheten och underlätta för våra lantbrukare.

Herr talman! Många markägare och företagare inom de gröna näringarna uttrycker i allt större omfattning oro över att äganderätten håller på att urholkas. Det kan handla om allt från biotopskydd eller andra begränsningar av nyttjanderätten till bedömningar av tjänstemän på ansvariga myndigheter, som uppfattas som både orimliga och obalanserade.

När det gäller just myndighetsaktivism hade jag en interpellationsdebatt med statsrådet Shekarabi tidigare i vår. Svaren jag fick lät jättebra, men detta lyser tyvärr inte alltid igenom i verkligheten. Myndighetsaktivismen måste tas på största allvar då den, om något, verkligen urholkar tilltron till samhället och dessutom är rent destruktiv för alla parter.

Äganderätten är grundläggande för de gröna näringarna. Historiskt sett har svenska lantbrukare haft goda möjligheter att driva och utveckla sin verksamhet, men äganderätten och rätten att bruka den mark man äger urholkas alltmer.

Vi vill att de svenska lantbrukarnas konkurrensförutsättningar ska stärkas; även detta är ett skäl att stärka äganderätten. De gröna näringarna kräver dessutom långsiktighet. Är ägande- och brukanderätten osäker vågar man inte satsa.

Därför bör regeringen tillsätta en äganderättsutredning med ett särskilt fokus på de gröna näringarna. Ett tillkännagivande med detta tema antogs, som vi hörde tidigare, av KU tidigare i veckan. Därför bör vi understryka det beslutet genom att ta ett liknande beslut i fackutskottet för de gröna näringarna.

Detta är dessutom verkligen aktuellt. Skogsstyrelsen har nämligen nyligen antagit en ny metod för att inventera nyckelbiotoper i nordvästra Sverige, vilket riskerar att stoppa var fjärde avverkning. Det handlar om ytterligare en halv miljon hektar nyckelbiotoper, eller en tjugofyrafaldig ökning av arealen nyckelbiotoper jämfört med i dag. Tusentals skogsägare kommer att drabbas hårt, inte minst ekonomiskt. Jag vill citera ordföranden för LRF Skogsägarna, Sven Erik Hammar:

"Det här kommer slå mycket hårt mot hela norra Sverige. Ungefär var fjärde avverkning på en fjärdedel av Sveriges skogsareal riskerar att stoppas. Det rör sig om skogsmark till ett värde av uppskattningsvis 30 miljarder kronor som nu riskerar att bli värdelös för de enskilda skogsägarna. Det påverkar självklart skogsägarnas lönsamhet och investeringsförmåga väldigt negativt."

För att fortsätta med fler galenskaper, herr talman, som vi har varit inne på tidigare här i kväll: I dag klassas något så naturligt som lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Detta är inte enbart en fråga om terminologi. I och med att verksamheten klassas som miljöfarlig finns det en risk för att myndigheternas inställning till verksamheten påverkas negativt och att fokus hamnar på att leta fel.

Vi anser att jordbruk ska klassas som miljöpåverkande verksamhet, vilket skulle förenkla handläggningen för miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion. Regeringen bör enligt vår mening ta initiativ till en sådan förändring. Att indirekt påstå att de som producerar vår högkvalitativa svenska mat är miljöbovar är inget annat än ett hån, herr talman.

Slutligen: I många avseenden har den svenska miljölagstiftningen en hög ambitionsnivå, men efterlevnaden fallerar på flera områden. För Kristdemokraterna har värnandet av vår gemensamma livsmiljö alltid varit högt prioriterat.

Avsiktlig miljöförstöring och brott mot miljölagarna är allvarliga förseelser som tyvärr fortsätter, bland annat på grund av att straffvärdet är alltför lågt. För de allra flesta miljöbrott som lagförs blir påföljden i dag dagsböter. Trots att fängelse finns i straffskalan är det ytterst sällan någon döms till ett sådant straff. Detta är inte tillräckligt avskräckande.

För att förebygga överträdelser av miljölagarna behövs därför mer långtgående påföljder. Med tanke på de väldigt långtgående konsekvenser som till exempel olagliga utsläpp av miljögifter kan ge vore det rimligt med allvarligare påföljder. Kristdemokraterna föreslår därför skärpta straff för grövre miljöbrott så att även fängelsestraff döms ut i praktiken. Genom ett höjt straffvärde kommer miljöbrott också att prioriteras högre av åklagare.

Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men jag vill yrka bifall endast till reservation nr 18 och samtidigt passa på att tacka utskottet och talmannen för ett trevligt riksdagsår och önska en trevlig sommar!

(Applåder)

Herr talman! Kjell-Arne Ottosson och jag är - det tror jag att Kjell-Arne Ottosson instämmer i - båda lantisar. Vi kommer från bygder som jag anser måste få ta del av omställningen.

Kjell-Arne Ottosson berörde Klimatklivet. Det har varit uppe här i kväll så jag ska försöka att inte återupprepa alltför mycket av min argumentation från den tidigare diskussionen. Men jag blir så nyfiken. Om Klimatklivet enligt Kristdemokraternas mening är så uselt, vad ska då komma i stället? Där är Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna helt svarslösa.

Kristdemokraterna är otroligt tydliga med att skruva ned sina klimatambitioner. I stället väljer man, vilket jag har varit inne på tidigare, att sänka skatter och flytta ett stort utrymme och stora möjligheter för klimatet till skattesänkningar. Då undrar jag, från en lantis till en annan: Hur gynnar detta våra hembygder, och hur gynnar det omställningen?

Vi kommer också från valkretsar med industritradition. Det finns både hemma på Gotland och i Värmland. I dag flyttar industrin hem, vilket är alldeles utmärkt. Det är utmärkt för svensk tillväxt men också för klimatet. I denna anda av möjligheter - det finns ett klimathot men också otroliga möjligheter - varför rör sig Kristdemokraterna i riktning mot att öka klyftorna mellan människor men också mellan landsändar?

Herr talman! Tack, Hanna Westerén, för frågan, och tack särskilt för epitetet "lantis" - det gläder mig!

I den senaste budgetdebatten om utgiftsområde 20 hade vi flera förslag som, visar det sig, skulle hjälpa - inte som vi har sett när det gäller Klimatklivet, där sju av åtta av regeringens satsningar bedömdes vara i strykklass av flera av regeringens experter.

Det handlar om att satsa pengarna där de faktiskt gör mest nytta. Det handlar om internationella klimatinvesteringar. Där får vi verkligen mest pang för pengarna. Sedan handlar det om miljöforskning på hemmaplan, om teknikneutral laddinfrastruktur och om att förbättra havsmiljön.

Vi hade en debatt här i mitten av maj om Klimatpolitiska rådets rapport. Klimatpolitiska rådet var väldigt tydliga med att en sak som vi absolut måste komma igång med i Sverige nu är produktion av biobränsle. Därför är det så viktigt med inte minst äganderätten för att skogs- och markägare ska kunna satsa. Skogen är vår konkurrensfördel. Självklart ska vi använda skogen i vår omställning, för vi i Sverige ska självklart gå före i omställningen.

Vi måste visa att det går att minska utsläppen samtidigt som vi klarar tillväxten. Om inte vi kan visa detta i vår omställning blir det jättesvårt att få med de länder som verkligen måste ta kliv. Och det är inga små kliv de måste ta, utan de är gigantiska. Vi kan till exempel se på Kina och Indien.

Herr talman! En sak kan jag instämma i omedelbart, och det är att Sverige måste gå före. Jag tror att jag var väldigt tydlig med det i mitt anförande och även i ett efterföljande replikskifte. Självklart tror jag att Sverige, utifrån hur vårt land har det, är förpliktat att gå före i klimatomställningen, och självklart måste vi förena klimatarbetet med den hållbara tillväxten. Det måste också resultera i fler jobb.

Men det är viktigt att vi håller ihop vårt land - att vi inte ställer grupper eller landsändar mot varandra. Därför gör det mig orolig när Kjell-Arne Ottosson i sin replik talar om sådant som ska ske någon annanstans. Jag tycker att jag hör det så ofta. Det är någon annan, något annat och någon annanstans.

Vi måste göra vår läxa här i Sverige. Vi måste hålla ihop vårt land. Vi måste förse medborgare, myndigheter och företag med möjligheter att ställa om. Jag tycker att Kristdemokraterna hela tiden blir svaret skyldiga: Varför ska så otroligt stora delar av budgeten användas till skattesänkningar samtidigt som planeten håller på att brinna upp?

(Applåder)

Herr talman! Hanna Westerén kallade mig lantis i sin första replik, vilket var väldigt glädjande. Är det några grupper som vi verkligen ställer emot varandra är det stad mot land.

Vi måste göra en omställning där även landsbygden - jag väljer att bruka ordet "landsbygd", för "glesbygd" är så negativt - kommer med på tåget. Vi har så vitt skilda förutsättningar i staden och på landet. Därför kan vi inte straffa ut landsbygden när vi inte har klara lösningar.

Därför måste vi ha stöd för teknikneutral laddinfrastruktur, till exempel. Därför kan vi inte förbjuda bilar med förbränningsmotor, för det finns de som använder biobränsle, och biobränsle blir jätteviktigt i omställningen.

I vårt land är det på landsbygden som man har lösningen för omställningen. Därför måste landsbygden vara med. Jag upplever nu i stället att regeringen verkligen ställer grupper mot varandra genom det sätt man agerar i omställningen, och det blir stad mot land.

Även jag kan nämna värnskatten, som Hanna Westeréns parti är med om att sänka. Inte mig emot - det gynnar mig - men det kanske inte är den skatten som är den viktigaste.

I vilket fall som helst är det viktigt att vi, som Hanna Westerén är inne på, håller ihop landet. Därför vill jag vädja till regeringen och Socialdemokraterna att inte glömma bort landsbygden, för det är landsbygden som ser till att staden får det staden behöver. Och har vi inte landsbygden kommer vi aldrig att klara att ställa om, för det är vi som har valen.

(Applåder)

Herr talman! Vi ska prata om den viktiga miljöpolitiken. Man kan inte undgå att Miljöpartiet har en väldigt viktig roll i svensk politik.

Under den förra mandatperioden, 2014-2018, var det just Miljöpartiet i regeringen som säkrade att Sveriges miljöbudget dubblerades. Och Miljöpartiet sitter i styret i många kommuner och regioner runt om i landet och jobbar med samma iver för att stärka miljöpolitiken där.

Jag kanske inte behöver räkna upp alla de beslut som fattades under förra mandatperioden när det gäller satsningar på biogas, bonus-malus, flygskatt, premier för elfordon, offensiven för renare hav, klimatbiståndet, som ökade enormt mycket, skyddet av skogen, stadsmiljöavtalen och klimatinvesteringarna.

Vi hade en diskussion i miljö- och jordbruksutskottet i dag om just klimatinvesteringarna och Klimatklivet. Det som Riksrevisionen säger är det effektivaste styrmedlet på klimatområdet är ju klimatskatten. Är det något som är bättre än Klimatklivet så är det klimatskatten - högre skatter på fossila drivmedel, på bensin och diesel. Det är det effektivaste styrmedlet. Ska vi prata om effektivitet är det kanske detta vi framför allt ska prata om.

Vi behöver en hållbar stadsutveckling, och vi behöver en hållbar landsbygdsutveckling. Vi kan inte enbart satsa på det ena och utesluta det andra. Stad och land måste gå hand i hand.

Klimatfrågan är inte bara en allvarlig och akut utmaning. Den ger också Sverige möjlighet att skapa ett hållbart samhälle. Det kan vi göra tillsammans - rättvist och demokratiskt. Och anledningen till att det måste vara rättvist och demokratiskt är att vi alla ska vara förberedda på de stora utmaningar som detta innebär.

Det var ökade klimatutsläpp i Sverige förra året. Det är väldigt många som påpekar det. Vad var det då för ökade utsläpp? Vad var det som ökade? Jo, det var lastbilstrafiken. Den ökade mycket. Det var även ett starkt ökat resande med internationella flygningar.

Jag kan bara beklaga att Miljöpartiet är ett litet parti. Vi var inte tillräckligt starka för att driva igenom styrmedel på dessa båda områden här i Sveriges riksdag på egen hand eller med hjälp av vår regeringspartner förra mandatperioden. Men jag hoppas att vi, även om vi fortfarande är små, ska bli ännu charmigare och skapa bättre möjligheter att också på dessa områden skapa framgång.

Det behövs nu sänkta utsläpp i Sverige. Vi måste öka takten i klimatomställningen. Vi måste satsa på business as unusual, och det måste vi göra också här i Sveriges riksdag. Jag hoppas att fler förstår att där utsläppen ökar - inom lastbilstrafiken och flyget - måste också insatserna sättas in.

Herr talman! Miljömålen har under decennier gett en utmärkt struktur åt hela Sveriges miljöarbete. Numera kompletterar miljömålen också på ett väldigt bra sätt arbetet med de globala hållbarhetsmålen, Agenda 2030.

Miljöarbetet och samhällsarbetet måste vi göra tillsammans - kommuner, regioner, näringsliv, organisationer och akademin. Ja, det är oerhört många aktörer och människor runt om i det här landet vars arbete är helt avgörande för att vi ska kunna nå miljö- och klimatmålen.

Jag sympatiserar starkt med det som Magnus Ek tog upp om kommunernas ökade möjligheter och det arbete som nu sker inom ramarna för januariavtalet när det gäller klimathandlingsplanen och klimatlagen. Vi måste tillsammans se till att kommunernas roll stärks ytterligare och att kommunerna får möjlighet att jobba med fler styrmedel. Det hoppas jag verkligen att vi kommer att kunna göra tillsammans.

Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 4 och säga något om tillståndsprocesser. Riksdagen har de senaste åren riktat ett antal tillkännagivanden till regeringen som alla handlar om tillståndsprocesser och handläggningstider. Med anledning av dessa tillkännagivanden pågår nu ett arbete i Regeringskansliet. Det brukar ju heta att det pågår ett arbete i Regeringskansliet, men det här är inte något som bara ska ske på sikt, utan det har redan getts tydliga uppdrag till länsstyrelserna och Domstolsverket, och det har också gjorts förändringar i lagstiftningen, i miljöbalken, som trädde i kraft den 1 januari i år.

Då kan jag tycka att det finns anledning att vänta lite grann och se vilka förbättringar detta medför innan man riktar likadana tillkännagivanden till regeringen igen.

Jag vill utöver detta säga att det inte alltid är myndigheternas tillkortakommanden som är orsaken till långa handläggningstider. Det vet jag sedan min tid som kommunpolitiker i Uppsala. Det krävs nu ökad kompetens och kunskap om miljökraven och miljöfrågor hos näringslivet, kommuner och andra aktörer. Då är de aktörer som vill exploatera och utveckla våra städer och vår landsbygd och som vill skapa förutsättningar för nya industrier och så vidare också själva medvetna om vilka konflikter det finns när det till exempel gäller olika miljöfrågor. Och den kunskap som man själv kan skaffa sig och bära med sig in i projekten kan radikalt minska handläggningstiderna.

Det är inte alltid särskilt kontroversiellt att ta hänsyn till arter, till exempel, när man ska göra en exploatering. Det kan handla om att göra investeringen på ett ställe i stället för på ett annat. Men just att ha den kunskapen själv och att bära med sig den in i arbetet är avgörande.

Herr talman! I den tidigare debatten fick jag en fråga om jordbruket - om det ska vara klassat som miljöfarlig verksamhet eller inte. Jag svarade på den frågan då, så jag behöver inte gå in på det nu. Men jag vill ändå tala om att det inte bara handlar om att jordbruk klassas som miljöfarlig verksamhet. Det gör ju också sjukhus och andra verksamheter.

Det som är viktigt är att de lantbrukare som jag har träffat inte tycker att det är konstigt att de måste vidta miljöåtgärder som är kopplade till deras gödselbrunn eller till den platta som de har. Det handlar om att inte sprida kemikalier i onödan eller om att säkerställa att energiförbrukningen och belysningen är bättre i ladugården nästa år. Jag har rest med miljöinspektörer och träffat lantbrukare som faktiskt uppskattar den här typen av tillsyn och denna verksamhet, för det hjälper dem att förbättra sin verksamhet.

Herr talman! Det är snart sommar. Jag vill passa på att önska dig och dina medarbetare glad sommar.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)