Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning m.m.

Herr talman! Dagens andra betänkande är 2015/16:MJU18 Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning m.m. Det är ett motionsbetänkande som behandlar ungefär 50 motionsyrkanden, 15 reservationer samt en proposition från regeringen med två följdmotioner.

Det handlar bland annat om ekonomiska styrmedel, tillämpning av växtskyddsmedelslagstiftningen och utfasningen av mikroplaster. Det är stort och smått i en salig blandning, med andra ord.

Herr talman! Som moderat riksdagsledamot är jag glad att kemikalielagstiftningen på makronivå är på väg åt rätt håll. Det är glädjande att kemikalielagstiftningen i allt väsentligt nu finns i gemensamma EU-förordningar. På så sätt byggs inte nationella hinder upp länder emellan, och vi får en välfungerande inre marknad.

I en värld där våra svenska företag blir allt mer internationella är detta önskvärt. På de områden där vi kan leverera miljösmarta innovationer med kemibaserade lösningar vill vi ju dessutom gärna exportera dem. Högre tillväxt och bättre miljö går hand i hand. Och det säger sig självt; kemikalier bryr sig inte om landgränser. De utsläpp som sker i vårt närområde blir vi snart varse.

Men det har inte alltid varit så. För inte alls så länge sedan, i det nyligen industrialiserade Sverige, kunde sot och aska förpesta miljön runt våra fabriker. Lösningen då var att bygga skorstenarna högre och högre. På så sätt lyckades man sprida utsläppen över större ytor - och i vissa fall regnade säkert sot ned i andra länder.

Vi har kommit långt sedan dess.

Tittar vi bara några år tillbaka trodde man också att högdosexponering av hormonstörande ämnen var det allra farligaste. Med dagens kunskap vet vi att långvarig lågdosexponering kan vara minst lika farlig.

Vad visar då detta? Jo, att kemikaliedebatten, likt klimat- och miljödebatten, är ganska dynamisk. Nya rön, ny kunskap och nya innovationer gör att spelplanen hela tiden är lite rörlig. Det handlar både om kemikaliers positiva effekter och om kemikaliers negativa effekter.

Samtidigt som vi ser riskerna med till exempel bioackumulerade gifter och hormonstörande ämnen måste vi hålla i huvudet att det också är kemikalier som kommer att ge oss bättre batterier till våra elbilar och renande processer i våra reningsverk.

Herr talman! Angående propositionen finns det däremot mer att önska. Det är bra att regeringen är tydlig med att kemikalielagstiftningen är EU-gemensam. Vi moderater tycker också att den ska vara det. Men det förutsätter också att lagstiftningen tolkas och implementeras på ett liknande sätt i Europeiska unionens länder. Här har regeringen en stor läxa att göra vad gäller bland annat hanteringen av nya växtskyddsmedel.

Det finns otaliga exempel på när svenska myndigheter har en orimlig hantering av godkännanden och dispenser på det här området. Växtskyddsmedel som andra länder i EU har godkänt är förbjudna i Sverige. Och det gäller inte enbart våra grannar långt i söder utan även länder som Danmark och Finland. När det sker slås benen undan för svenskt jordbruk. Samtidigt flyttas miljöproblemen till andra länder. Det är en situation där alla förlorar eftersom ömsesidiga godkännanden uteblir.

Absolut! Ministrar i Sverige har inte rätt att lägga sig i enskilda myndighetsbeslut. Det är bra att Sverige har sådana lagar. Men inte heller på ett övergripande plan agerar statsråden. Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till reservation nr 7. Moderaterna utvecklar denna fråga ytterligare i en följdmotion.

Herr talman! Det finns också skäl att titta på vad regeringen har prioriterat på kemikaliepolitikens område det senaste året. Miljöpolitiken har ju tidigare utmålats som regeringens galjonsfigur och ett prioriterat område.

Regeringens skrivelse nr 169, Giftfri vardag, nämner bland annat problemen med bisfenol A. Det är bra att problemen nämns. När larm kom om bisfenol A:s hormonstörande verkan år 2012 var tidigare miljöminister Lena Ek resolut. Lagstiftning som reglerar bisfenol A i livsmedelsförpackningar avsedda för barn kom snabbt på plats. EU följde efter kvickt.

Det är rätt! Barn är särskilt mottagliga för hormonstörande ämnen.

Vad är det då den nuvarande regeringen valt att prioritera? Jo, det regeringen har gått fram med i lagstiftningsväg är ett förslag om att förbjuda bisfenol A i tvåkomponentsepoxi som används vid relining av gamla vattenrör. Detta sker trots att det endast är 3 000 hushåll i Sverige som har sådana rör, trots att sådan epoxi inte längre används i Sverige, trots att regeringens egen myndighet har undersökt och kommit fram till att bisfenol A inte utsöndras när rören används, trots att expertmyndigheter på internationell nivå, FAO och Efsa, som vi vanligtvis lyssnar på, slår fast att nuvarande exponeringsgrad av bisfenol A inte är skadlig för människor.

Man kan alltså fundera på om regeringen prioriterar rätt saker i sin kemikaliepolitik och om den är effektiv.

Samma sak gäller i viss mån insatser mot mikroplaster. Regeringen går fram med ett förslag om att förbjuda icke nedbrytbara mikrokorn av plast i hudvårdsprodukter som sköljs av, trots att branschen själv anger att man kommer att ha fasat ut kornen innan lagstiftningen ens hinner komma på plats och trots att lejonparten av mikroplasten kommer från nedbrytning av större fragment - alltså inte hudvårdsprodukter. Större ambitioner på området hade välkomnats.

Herr talman! Jag vill också särskilt nämna ett ämne som emellanåt glöms bort. Tidigare har Alliansen drivit på för att ämnen som har liknande egenskaper ska kunna förbjudas i grupp. Det borde prioriteras. Likt nätdroger kan farliga kemikalier enkelt modifieras - man kan flytta en fenylgrupp eller liknande - för att undgå det nyligen införda förbudet.

Låt oss titta på bisfenol A, som redan har nämnts. Det har nog inte undgått någon att det finns elaka kusiner - bisfenol S och bisfenol F.

Men utöver att titta på kemikalier i grupp bör även kombinationseffekter utredas. Sverige har, genom Kemikalieinspektionen, medverkat i internationella studier för att studera dessa effekter. Det är ju välkänt inom sjukvården att ämnen som inte är farliga var för sig kan agera inkubatorer för varandra och skapa en sorts giftig cocktail. Mer om detta finns i reservation 15, som jag härmed yrkar bifall till.

Herr talman! Sammanfattningsvis vill jag säga följande.

Kemikalielagstiftningen i EU är på väg åt rätt håll. Kan Reach fortsätta uppdateras och nationella förbud motverkas når vi snart målen. Här har Sverige en viktig roll att spela.

Svenska myndigheter behöver tydligare styrning vad gäller ömsesidigt godkännande av växtskyddsmedel. Svensk gold-plating och snäva tolkningar ger lantbruk och växtodlare sämre konkurrenskraft. Det är fel väg.

Regeringen har noterat vilka utmaningar som är stora, nämligen hormonstörande ämnen och mikroplaster i vatten, men väljer att vidta små och ineffektiva åtgärder.

Kort sagt: En del görs - men Sverige kan bättre än så här.

(Applåder)

Herr talman! Den här debatten brukar fokusera på gifter, förbud, skatter med mera. Katalogen med motioner handlar i 19 av 20 fall om kemikalier som ska förbjudas, beskattas eller utsättas för fler byråkratiska barriärer.

Det är inte så konstigt eftersom kemikalier i regel uppfattas som något giftigt som är skadligt. Och visst finns det exempel i historien som avskräcker. Det är därför normalt att hanteringen av kemikalier omgärdas av ett system - ett system som vanliga människor måste kunna känna förtroende för.

Vi har samtidigt en regering som använder kemikaliepolitiken mer som en budgetregulator. När man bedriver ansvarslös politik på ett håll försöker man inkassera pengar på ett annat genom att ge sig på till exempel hemelektronik och PVC-golv. Nu har man visserligen dragit tillbaka plastskatten som skulle ha skickat hundratals jobb bort från Sverige, men man framhärdar med en ny skatt på hemelektronik. Det är ett sätt att försöka fylla hålen i statsbudgeten utan att någon ska bry sig. För vem vill ta striden för en kemikalie - eller flera stycken? Det finns onekligen lättare sätt att plocka poäng i den politiska debatten.

Gränshandeln och utländska webbutiker får en konkurrensfördel samtidigt som det är ytterst svårt att se att någon sorts viktbaserad skatt på hemelektronik i Sverige på något sätt skulle kunna påverka produktutvecklingen. Detta gör förslaget inte bara dåligt för svenska jobb utan även falskt i den meningen att det inte alls handlar om att värna miljön. Exakt samma produkter som tidigare kommer att köpas. Miljön förbättras inte alls. Däremot får svenska företag sämre konkurrenskraft.

Men kemikalier är, rätt använda, i princip nyttiga produkter. Läkarvård och tillgång till medicin har varit avgörande för att öka medellivslängden de senaste decennierna. Den förväntade medellivslängden i vårt land har ökat från 76 till 82 år sedan 80-talet. I länder i Afrika handlar det om en ökning med 10-15 år under samma tidsperiod. Så ser det ut över hela världen - man lever i de flesta länder längre och friskare liv. Nya, bättre och mer tillgängliga mediciner har varit avgörande för denna utveckling. Och mediciner är kemikalier, som i regel är industriellt framställda.

Bekämpningsmedel och handelsgödsel har varit avgörande för att öka tillgången på mat så att fler än någonsin kan äta sig mätta. Det är viktigt att ha det här i bakhuvudet när det ropas efter regleringar och förbud. Man måste till exempel vara tydlig med att användandet av handelsgödsel i vårt jordbruk bidrar till Östersjöns övergödning. Men man ska samtidigt komma ihåg att hälsotillståndet för Östersjön inte skulle påverkas nämnvärt om vi så lade ner hela det svenska jordbruket.

Vi har - låt mig påpeka det - en svensk kemikaliepolitik som vi har stor anledning att vara tillfreds med. Vi är duktiga på att identifiera risker, och vi ett av de länder som ligger i framkant när det gäller att ta initiativ på internationell nivå.

Det är ju så att kemikaliepolitiken till stora delar är bunden av internationella överenskommelser, där EU är det centrala - i alla fall i dag. Även om jag absolut inte är någon EU-anhängare kan jag tillstå att det fungerar ganska väl i dag. Det finns många anledningar för länder i samma region att harmonisera sin lagstiftning på det här området.

På EU:s inre marknad bör man säkerställa lika spelregler. Står man upp för frihandel, som vi sverigedemokrater gör, är det naturligtvis viktigt att det finns avtal som försvårar för länder att genomföra protektionistiska åtgärder under falska förespeglingar.

I Sveriges fall är problemet snarare att vi saboterar för svenska företagare utan någon uppenbar nytta. Det finns många exempel på andra bedömningar av växtskyddsmedel i Sverige än i andra länder. Resultatet blir att svenska producenter slås ut samtidigt som de utländska produkterna finns att köpa i våra mataffärer. Här träter man i dag om hur ansökningarna var utformade. Det känns ändå som att det saknas ett näringslivsperspektiv inom kemikaliepolitiken och hos Kemikalieinspektionen.

Ansvaret för detta vilar naturligtvis först och främst på regeringen. Handläggningstiderna har varit alltför långa, handläggningen är kostsam och ett stelbent system gör processen tidskrävande och onödigt byråkratisk för företagen. Ansökningar avslås samtidigt som det står klart att ämnet kanske hade kunnat godkännas om koncentrationen varit en annan. Man kan undra om det här inte hade kunnat lösas under den alltför långa handläggningstiden.

Bilden jag får är att vi är utomordentligt duktiga på att identifiera risker, upptäcka skadliga ämnen och lägga fram förslag om nya förbud. Men när det gäller att ge svenska företagare rimliga villkor i konkurrensutsatta branscher är vi sämre. Resultatet blir att vi missgynnar svenska företag samtidigt som samma produkter ändå konsumeras i Sverige och båtar med samma skadliga kemiska substanser ändå trafikerar svenska vatten.

Självklart behöver vi ett konsumentperspektiv på det här, och det perspektivet ska vara sakligt och faktabaserat för att eliminera risker i samhället så långt vi kan. Vi ska stödja dem som har kunskaperna och arbetar med detta i att göra adekvata, balanserade bedömningar.

Vi ska ha höga ambitioner på miljöområdet. Samtidigt måste vi ha ett näringslivsperspektiv - annars exporterar vi bara arbetstillfällen till länder med lägre ambitioner utan att några egentliga fördelar uppnås.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Forsberg (SD).

Herr talman! När jag gick upp i morse - efter att ha "snoozat" lite längre än jag tänkt mig - gick jag in i badrummet. Inom loppet av en halvtimme hade jag gått igenom schampo, balsam, duschkräm, ansiktskräm, body lotion, deodorant, parfym och givetvis - eftersom som man som kvinnlig politiker måste använda någon form av ansiktssmink - foundation, mascara och läppstift.

Det här berättar jag inte för att ni ska ha reda på mina dagliga rutiner, utan det är ett försök att visa på hur många olika produkter vi som enskilda konsumenter kommer i kontakt med varje dag. Det här är ju normala rutiner för de allra flesta människor. Både vi här i kammaren och de som sitter hemma vid tv:n eller datorn och följer oss på distans inleder nog ofta dagen med att öppna badrumsskåpet och använda diverse olika produkter.

Enligt en uträkning använder varje kvinna i genomsnitt tolv produkter under en dag. Man har räknat ut att det innebär direktkontakt med 168 olika kemikalier. Män kommer i direktkontakt med ungefär hälften av det. Det här är produkter som påverkar oss människor och som påverkar vår miljö.

Precis som tidigare talare har sagt är det inte nödvändigtvis så att en kemikalie är farlig för att den är en kemikalie. Vi är i vår miljö och vår omvärld beroende av kemikalier. Men det finns ju kemikalier som inte är bra för oss, och det finns farliga ämnen som inte är bra för vår miljö.

Vi blir alltmer mer medvetna om vad vi stoppar i oss, vad det är vi äter, men kunskaperna och intresset när det gäller vad vi har på oss är inte lika stora. Det är fullt förståeligt att konsumenterna inte är helt insatta i vilka ämnen olika produkter innehåller. Men tyvärr är intresset även hos forskare och myndigheter lite för svagt.

Det finns kosmetiska produkter på marknaden som innehåller hormonstörande ämnen, högfluorerade ämnen och metallföreningar som är farliga för både hälsa och miljö. Det här är alltså produkter som vi och våra barn använder varje dag.

Man kan tycka att det borde vara en enkel lösning att fasa ut alla miljöfarliga och hälsoskadliga kemikalier som finns i vår kosmetika och i vår vardag, men så är tyvärr inte fallet. Jag har pratat med tillverkare, miljöorganisationer, myndigheter och olika intressenter inom området. Alla bekräftar att det finns många hinder som försvårar utfasningen av farliga ämnen i våra produkter. Därför är det väldigt viktigt att både näringsliv och forskning får den stöttning man behöver för att kunna hitta substitut för de farliga ämnen som finns i vår vardag.

Samtidigt är den europeiska kosmetikaförordningen ytterst svag i fråga om miljöaspekter. Det innebär att det finns en lång rad miljöfarliga ämnen i vanliga produkter som hårfärg, deodoranter och hudkrämer.

Miljöaspekten hanteras i stället inom EU:s kemikalielagstiftning Reach. Men processerna tar tid, och här regleras som bekant bara en handfull hormonstörande ämnen. Vi vet att det finns fler ämnen som behöver regleras.

Lena Ek, före detta miljöminister, stämde som bekant kommissionen på grund av att den tog för lång tid på sig att ta fram kriterier för utfasning av hormonstörande ämnen.

I går kom det äntligen glädjande nyheter. Kommissionen kom med ett förslag, och det var verkligen på tiden. Dock har förslaget redan mött kritik från flera håll för att inte vara fullständigt, vare sig för producenternas långsiktiga spelregler eller för konsumenternas säkerhet.

Därför är det mycket viktigt att Sverige på EU-nivå fortsätter att driva på i frågan om begränsning av hormonstörande ämnen. Men det är också viktigt att Sverige verkligen fortsätter det viktiga arbete inom kemikaliepolitiken som alliansregeringen gjorde genom att ha en ambitiös kemikaliepolitik både i EU och i Sverige.

Ett annat exempel på miljöfarliga ämnen i vår vardag är mikroplaster som används i hudkrämer, duschkrämer och så vidare. Dessa mikroplaster kan inte renas av våra reningsverk och hamnar till slut i våra vattendrag, där de stör de marina ekosystemen.

I en nyligen publicerad studie från Uppsala universitet har man visat att abborryngel hellre väljer mikroplaster än naturliga plankton som mat. Detta får stora konsekvenser för ekosystemet. Denna plast leder till döden, antingen genom att den stoppar upp matsmältningen eller genom att den förändrar ynglets beteende, så att ynglet lättare bli ett byte. Därför vill vi i Centerpartiet att man från Sveriges håll verkligen driver på detta på EU-nivå och säkerställer att dessa mikroplaster verkligen fasas ut på EU-nivå, så att vi får en mikroplastfri vardag.

Herr talman! För att kemikaliearbetet ska gå framåt måste jobbet göras på framför allt EU-nivå. Vi lever på en inre marknad, och varorna rör sig över våra gränser. Med tanke på producenternas konkurrenskraft och konsumenternas säkerhet måste regelverken oftast utarbetas på EU-nivå. Det ställer också krav på hur svenska myndigheter tolkar och tillämpar regelverken. Under våren har det blivit mycket tydligt hur olika våra myndigheter faktiskt tolkar det gemensamma regelverket inom EU.

Under våren har grönsaksodlare, till exempel lökodlare, i landet fått mycket nedslående nyheter vad gäller tillgång till växtskyddsmedel. Det riskerar i sin tur att den svenska produktionen flyttar utomlands.

Jag kan som exempel nämna en skånsk lökodlare som jag träffade för ett tag sedan. Han har börjat exportera lök till Tyskland, eftersom det finns ett så stort intresse för den svenska löken bland konsumenter i Tyskland därför att man i Sverige använder minimalt med bekämpningsmedel och växtskyddsmedel. Löken har också en bra hållbarhet. Men nu vet denna lökodlare inte om han kommer att kunna fortsätta odla den lök som faktiskt efterfrågas i andra länder på grund av den hållbara odling som svenska lökodlare har. Det är synd.

I stället för att förse omvärlden med hållbar svensk lök och andra hållbara svenska produkter står vi inför ett läge då vi i stället får importera lök som har odlats med sämre miljöhänsyn.

Det finns regelverk om ömsesidigt godkännande av biocidprodukter och växtskyddsmedel. Det är viktigt att det följs och används i så stor utsträckning som möjligt, så att vi får en bra konkurrenssituation på marknaden.

För en fungerande inre marknad krävs det också stark samverkan på kemisidan mellan myndigheter i olika länder, både när det gäller godkännande och när det gäller uppföljning. Det senaste året har vi sett exempel på att EU:s kemikalieregelverk inte har följts av alla medlemsländer. De senaste fem åren har man hittat 22 av världens farligaste bekämpningsmedel i mat som har funnits i svenska mataffärer och på svenska restauranger. Trots att det är förbjudet att använda dessa bekämpningsmedel i Europa har man hittat dem i gurka från Holland, äpplen från Belgien, olivolja från Grekland och apelsiner från Spanien. Man använder alltså ändå produkter som inte är godkända i Europa. Detta är mycket problematiskt, framför allt ur ett konsumentperspektiv, eftersom konsumenterna riskerar att få i sig farliga ämnen. Men det är såklart problematiskt även ur ett konkurrenskraftsperspektiv.

Den sunda svenska maten produceras under ett hårt regelverk med ännu mindre bekämpningsmedel än vad andra länder i EU har. Att man då i andra konkurrentländer använder produkter som inte ens är godkända är mycket problematiskt.

Därför är det mycket viktigt att Sverige markerar gentemot de länder där förbjudna ämnen används, så att tillsynen i dessa länder skärps och så att man verkligen följer den lagstiftning som finns på plats.

Från Centerpartiet har vi uppmanat regeringen att lyfta fram denna fråga i kommissionen, och jag hoppas att man kommer att göra det. Men detta visar hur viktigt det är med samverkan mellan länder och myndigheter inom kemikalieområdet inom EU, så att kontroller, godkännande och begränsningar verkligen fungerar.

Herr talman! Jag står givetvis bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 10 och 11.

(Applåder)

Herr talman! Det brukar sägas att det finns ungefär 100 000 kemikalier på EU:s inre marknad. Som bekant vet vi alldeles för lite om dessa kemikaliers egenskaper. Många av dem regleras inte alls i den utsträckning som de borde.

Det är inte alls okej att vi konsumenter ska få hormonstörande ämnen från kvittot när vi är ute och handlar. Det är inte okej att de arbetare som arbetar inom industrin varje dag utsätts för kemikalier och andra ämnen som kan orsaka cancer och metallförgiftning, för att ta två exempel, om man exponeras för dem under lång tid. Och det är absolut inte okej att alla våra barn exponeras för farliga ämnen varje dag när de leker med sina leksaker och kanske stoppar dem i munnen.

Detta är bara några exempel på att väldigt mycket mer måste göras. Det förtjänar också att påpekas, som Kristina Yngwe från Centerpartiet var inne på, att dessa ämnen också påverkar vår omgivande natur och vattnet. Det handlar förstås inte bara om mikroplaster, utan det kan vara läkemedelsrester, tungmetaller, mjukgörare från plasten och så vidare.

Hela tanken med EU:s kemikalieförordning Reach var att bevisbördan skulle läggas på användaren, alltså på industrin, och att industrin skulle presentera detaljerna och innehållet i de olika ämnen som de för ut på marknaden. Om det finns ett ämne som är mindre skadligt ska det automatiskt ersätta det mer skadliga ämnet.

Vi vet att Reach är en ganska fin princip, men i praktiken är det väldigt mycket som inte fungerar. Jag tycker att gårdagens kriterier som kom från EU-kommissionen om hur hormonstörande ämnen ska regleras tyvärr är ännu ett exempel på det. I detta förslag läggs en så stor bevisbörda på dem som vill reglera hormonstörande ämnen att det helt enkelt blir mycket svårt att ta fram alla vetenskapliga bevis för att få bort dessa kemikalier. Risken är helt uppenbar, som vår svenska kemikaliemyndighet har konstaterat, att det inte är förrän vi ser svåra skador hos människor och djur eller på naturen som vi till slut får de yttersta bevisen för hur farliga dessa ämnen är.

Att ha en så stor bevisbörda är helt i strid med hela andemeningen i Reach. Det är också helt i strid med försiktighetsprincipen, som egentligen är grunden för vår kemikalielagstiftning, nämligen att om det finns risk för någon fara ska man se till att undvika den.

I detta avseende förväntar jag mig helt enkelt att regeringen verkligen slår näven i bordet och säger till EU-kommissionen att detta inte håller och att det behövs förändringar. Det behövs förändringar både i Reachförordningen och av de kriterier som nyligen har presenterats om hormonstörande ämnen.

Vi kan inte bara vänta på att någonting fantastiskt ska hända nere i Bryssel, utan vi som enskilt medlemsland måste gå före och driva på för att vi ska kunna reglera farliga kemikalier.

Jag tycker till exempel - detta med adress till Jesper Skalberg Karlsson från Moderaterna - att det är jättebra att regeringen nu förbjuder bisfenol A i relinade vattenrör i en del hushåll. Det är sant, som Jesper Skalberg Karlsson säger, att det inte handlar om särskilt många hushåll. Men jag tror att för de ungefär 5 000 personer som finns i dessa hushåll är det mycket viktigt att inte få hormonstörande ämnen rätt in i hushållets dricksvatten. Tycker inte Moderaterna det? Tycker inte Moderaterna att det är bra att man inför detta förbud?

Med detta förbud - även om det inte handlar om jättemånga hushåll - sätter vi i alla fall stopp för att man i framtiden relinar med hormonstörande ämnen.

Jag vill också fortsätta att slå ett slag för att vi i Sverige ska gå före på kemikalieområdet. Det är bra inte bara för oss om vi vågar ta några steg längre än andra länder inom EU. Historien visar att om det finns länder som går före på kemikalie- och miljöområdet överlag är det ett sätt att påverka EU i stort. Så var det till exempel med bekämpningsmedlet parakvat. Som ni kanske kommer ihåg hade vi ett förbud mot användning av parakvat i jordbruket här i Sverige innan vi gick med i EU. När vi gick med i EU 1995 tvingade EU oss att tillåta det igen. Då drog Sverige detta hela vägen till EU:s domstol, och vi vann. Nu finns ett förbud mot parakvat inom hela EU. Det hade inte blivit av om inte ett land hade varit modigt, gått före och visat vägen. Så ska vi fortsätta att göra i Sverige. Därför är det en sådan viktig princip att alltid tillåta medlemsländerna att gå före på miljöområdet, och detta är någonting som vi i Vänsterpartiet har motionerat om flera gånger.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3. Den handlar om att Sverige måste driva på för skarpare lagstiftning i synnerhet för att reglera kemikalier som finns i leksaker. Man skulle kunna säga att detta är någonting som regeringen redan arbetar med och är fullt medveten om. Men det fungerar faktiskt inte på alla områden. Det finns något som heter EU:s leksaksdirektiv. I detta leksaksdirektiv tillåts fortfarande doftämnen som kan orsaka allergier och annat hos barn. Varför ska man ha doftämnen i barnens leksaker? Det finns också en del olika metaller som kan ha negativ påverkan på barns hälsa.

När jag var EU-parlamentariker för ett par år sedan gjorde jag själv en undersökning. Jag köpte ett stort antal leksaker och skickade dem till ett laboratorium. Resultatet var smått förskräckande. Vi fick veta att det fanns ftalater, alltså mjukgörare, bly och bromerade flamskyddsmedel i Pippiperuken som mina barn hade på sig hemma. Detta visar att mycket mer behöver göras, och därför lyfter vi upp att det finns stor potential för förbättring i just leksaksdirektivet vid sidan av annan kemikalielagstiftning. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3.

Herr talman! Avslutningsvis: Jag har kritiserat EU en hel del. Det har vi goda skäl att göra, men om handels- och investeringsavtalet TTIP med USA skulle gå igenom förskräcker tanken på framtiden och vad som kan hända då ännu mer. Syftet med avtalet är att vi ska få en gemensam transatlantisk marknad med ett enda godkännandeförfarande för alla produkter som ska sättas ut på denna marknad.

Hur ska man lösa detta förfarande? Principen i EU är försiktighetsprincipen. Bevisbördan ligger på industrin, det vill säga att de som släpper ut farliga kemikalier på marknaden ska bevisa att det är ofarligt eller oskadligt. I Nordamerika har man den helt omvända principen. Där ligger bevisbördan på myndigheterna. De måste komma i efterhand och påpeka att det rör sig om farliga ämnen. Jag är livrädd för att det blir USA:s princip som kommer att övertrumfa EU:s försiktighetsprincip. Då, gott folk, har vi förlorat väldigt mycket.

Herr talman! Ingen ska behöva utsättas för exponering av BPA i farliga mängder, Jens Holm. Men när det gäller relinade vattenrör och dessa 3 000 hushåll har regeringens egen expertmyndighet Kemikalieinspektionen undersökt det hela. De har tittat på hur mycket BPA som avges och kommit fram till att det inte handlar om några farliga mängder.

Då blir följdfrågan: Varför vill Jens Holm förbjuda någonting som inte avger något farligt och någonting som tidigare har använts i en process men som branschen själv har fasat ut? Hur skulle det bli om andra länder skulle göra likadant? Frankrike, till exempel, har ett generellt förbud mot BPA. Det är disproportionerligt, och man har det trots att EU:s egen expertmyndighet Efsa samt FAO och WHO - myndigheter som vi vanligtvis lyssnar på - har slagit fast att det inte förekommer någon risk för människors hälsa vid nuvarande exponeringsgrad.

Då blir det rimligt att fråga Jens Holm vad hans bedömning bottnar i, eftersom den skiljer sig från Kemikalieinspektionens bedömning.

Herr talman! För mig gäller frågan om vi över huvud taget ska tillåta något som utsöndrar ett hormonstörande ämne ut i dricksvattnet. Jag tycker inte att vi ska göra det. Sedan kan man alltid diskutera olika nivåer och precis hur skadligt ett ämne är. Ett dagligt intag av ett hormonstörande ämne är i alla fall något som jag skulle vilja undvika.

Det är visserligen bra att branschen inte längre använder sig av bisfenol vid relining - vilket det kanske finns skäl till - men jag vill inte att det ska finnas risk för att man använder det i framtiden. Risken är att man tar till det som en snabbare och billigare lösning för lägenheter där man inte lägger ned så mycket pengar på renovering. Då drabbas människor med liten plånbok genom att de exponeras för ett hormonstörande ämne.

Min fråga tillbaka till Moderaterna är: Varför vill ni över huvud taget tillåta ett hormonstörande ämne rätt ut i dricksvattnet?

Herr talman! Jag tycker ju att politik ska vara evidensbaserad och att vi ska förbjuda det som är farligt. Men Kemikalieinspektionen, FAO och Efsa - expertmyndigheter som vi vanligtvis lyssnar på när det gäller andra frågor som rör farliga ämnen - slår fast att människor inte exponeras för detta i farlig mängd, och jag funderar då på hur effektivt det förbudet skulle vara.

Som Jens Holm nämner är det redan utfasat. Ingen risk föreligger för de 3 000 hushåll som i dag får sitt dricksvatten från vattenrör som är relinade med BPA. Då blir frågan den retoriska fråga jag ställde i mitt anförande: Är regeringens kemikaliepolitik effektiv, och är den grundad på vetenskapliga kriterier?

Det är klart att det kan finnas skäl för Sverige att gå före när det inte finns någon annan utväg. Detta gäller till exempel bisfenol A i barnmatsburkar, som vi beslutade om under 2012. Då var det tydligt att EU följde efter. Men här gäller det ett fåtal hushåll. Det handlar om relining som inte påverkar vattnet de dricker och ett ämne som vi inte får i oss i farliga mängder. Då är frågan om detta är prioriterad politik. Är detta effektiv politik? Finns det inte några andra frågor man skulle kunna ta tag i? Jens Holm nämnde själv exempelvis kvittopapper. Där ser vi inga initiativ från regeringen.

Herr talman! Jag håller verkligen med om att regeringen borde göra mycket mer på detta område. Men jag kan inte riktigt se Moderaterna som blåslampan för att vi i Sverige ska gå före på kemikalieområdet.

När vi tidigare har lagt fram förslag i den här kammaren om totalförbud mot bisfenol A har Moderaterna röstat emot det, för att ta ett exempel.

Det finns alltid personer som kommer att drabbas om vi har ett hormonstörande ämne i vattenledningarna - jag är helt övertygad om detta. Personer kanske spolar ut varmvatten från den där ledningen eftersom det går lite fortare när man ska använda det i matlagningen. De kommer att drabbas eftersom ämnet då utsöndras mer och lättare.

Barn drabbas lättare eftersom de är mycket mindre och eftersom det därför behövs mindre mängder för att de ska drabbas. Om försiktighetsprincipen ska vara utgångspunkten i vår lagstiftning är detta helt rätt beslut. För de ungefär 5 000 personer som bor i dessa ungefär 3 000 hushåll är det här ett viktigt förbud som gör att de slipper ett hormonstörande ämne i vattenledningarna.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 10. Självklart står vi bakom samtliga våra reservationer som vi har lämnat in, men för att vinna tid inskränker vi oss till att yrka bifall bara till dessa två.

Vi kristdemokrater är ju kända för vår familjepolitik, där vi särskilt sätter fokus på barns och ungdomars uppväxtvillkor. Vi vill ge mer tid för barnen och en stödjande och positiv miljö att växa upp i. Därför är det nog inte någon överraskning att mitt inlägg i denna debatt fokuserar på giftfri vardag för just det uppväxande släktet.

Vi ska alla kunna vara trygga med att de produkter vi köper inte är skadliga för oss, för vår miljö och vår hälsa. Särskilt viktigt är det naturligtvis att de produkter som barn omger sig med ska vara fria från farliga ämnen.

Vi vet att yngre människor i Västeuropa i dag bär på en större andel giftiga kemikalier i blodet än vad deras föräldrageneration gör. Bland de ökande folkhälsoproblem som misstänks kunna kopplas till kemikalierna finns bland annat olika former av allergier, autism, depression, diabetes, fertilitetsproblem, fetma, hyperaktivitet och psykisk ohälsa. Våra barn är extra känsliga för kemikalier. Därför ska de politiska besluten ta hänsyn till detta och syfta till att skydda barn och unga.

Allianspartierna prioriterade under sin regeringstid arbetet för en giftfri vardag och tog fram en särskild strategi som har fokus på barn och unga vuxna och som löper fram till 2020.

Bland kommunerna runt om i vårt land finns också ett stort engagemang för att fasa ut giftiga ämnen ur barnens vardag. Många förskolor arbetar aktivt för att skapa giftfria miljöer. Vi tycker att vi ska stödja kommunerna så att de ska kunna upphandla giftfritt till sina förskolor. Det är redan i dag möjligt för fristående huvudmän att driva dagis eller skola med giftfri profil. Detta bör även vara möjligt för offentliga huvudmän. Den fria rörligheten står och faller inte med privata aktörers frihet och bör därför inte heller stå och falla med offentliga utförares frihet i detta fall.

Kristdemokraterna föreslår därför att när en offentlig aktör som bedriver verksamhet för barn gör en upphandling ska den ha rätt att själv ange vilka miljö- och hälsokrav som ska gälla, såvida motparten inte kan bevisa att kraven är obefogade. Detta skulle gälla alltifrån leksaker och nappflaskor till mat och dryck som i första hand konsumeras av barn i verksamheterna.

Herr talman! I den tidigare alliansregeringen var Kristdemokraterna pådrivande för att fasa ut bisfenoler. Och sedan den 1 mars 2011 är det inte längre tillåtet att tillverka nappflaskor med bisfenol A, och sedan den 1 juli 2013 gäller förbud mot all användning av bisfenol A i barnmatsförpackningar. Även andra typer av bisfenoler är dock skadliga. Det är därför dags att gå vidare och förbjuda alla former av bisfenoler.

Ett annat område där vi kristdemokrater vill skärpa reglerna är användningen av bly i produkter som riktar sig till barn. Bland annat i elektroniska leksaker men även i barngröt och välling har oroväckande blyhalter uppmätts.

Kristdemokraterna vill att EU:s regelverk ska ge enskilda länder större möjligheter att införa strängare regler av miljöskäl i syfte att gå före i miljöpolitiken. Den möjlighet som i dag finns för ett enskilt EU-land är den så kallade miljögarantin som återfinns i Lissabonfördraget.

Miljögarantin ger en möjlighet för ett EU-land att behålla eller införa hårdare krav än vad den gemensamma miljölagstiftningen kräver. Det är EU-kommissionen som avgör om lagstiftningen ska tillåtas eller inte. I kommissionens bedömning ingår att avgöra om lagen utgör ett dolt handelshinder eller bryter mot den inre marknaden på annat sätt. Därför krävs det i dag att medlemsstaten i fråga har särskilda förhållanden som motiverar strängare regler än de gemensamma reglerna. Vi anser att EU-kommissionen och EU-domstolen i praktiken tolkar miljögarantin alltför strikt.

Nanopartiklar har många användningsområden, men vi vet fortfarande alltför lite om hur människor och miljö utsätts för materialet, vars risk, spridning och exponering inte är tillräckligt kända i dag. Den lagstiftning som finns är i detta fall undermålig.

I EU:s kemikalielagstiftning, Reach, finns en gräns som säger att all import och tillverkning av kemiska ämnen över ett ton per år och tillverkare måste registreras. Eftersom nanomaterial ofta används eller importeras i mycket små mängder riskerar det att falla under strecket för detta krav, vilket gör att den nuvarande lagstiftningen inte helt kan ge den information som behövs för att bedöma risker och vid behov vidta nödvändiga åtgärder.

Kristdemokraterna anser att EU-kommissionen även ska utreda andra sätt att garantera en säker hantering av nanomaterial, exempelvis en kompletterande lagstiftning för nano. Regeringen bör verka för detta inom EU.

Till sist, herr talman, vill jag nämna hormonstörande ämnen, som är en annan källa till oro. EU måste öka takten när det gäller att fasa ut eller begränsa användningen av dessa ämnen. Regeringen bör verka för att EU-kommissionens strategi om hormonstörande ämnen uppdateras snarast.

(forts. § 7)

Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning m.m.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet om miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning i sin helhet och avslag på samtliga motioner.

Debatten vi har här i dag har med all tydlighet visat att det finns ett stort och brett engagemang i frågorna som rör kemikalier. Det är glädjande.

Det som är grundläggande för regeringens kemikaliepolitik är inriktningen på de mål som riksdagen och regeringen har antagit och som ingår i det nationella miljömålssystemet. Det består av ett generationsmål, 16 miljökvalitetsmål och etappmål för olika områden. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är och har varit en viktig utgångspunkt för den svenska kemikaliepolitiken och de ställningstaganden som Sverige har gjort inom EU och internationellt i övrigt.

Herr talman! Vi lever i en värld full av kemikalier. Vissa av dem bidrar till en modern och bekväm vardag. Andra är farliga och kan skada hälsan och miljön. Kemikalier är något som angår oss alla, för vi människor kommer i kontakt med dem på olika sätt: genom maten vi äter, genom kläderna vi har på oss och genom hygienprodukter. Vi hörde tidigare hur ledamot Yngwe detaljerat beskrev sina morgonrutiner. Jag kommer inte att göra detsamma, men jag kan konstatera att det går lite fortare för mig och att jag använder något färre produkter, så jag kommer kanske inte i kontakt med lika många kemikalier.

I Sverige ska man kunna känna sig trygg med vår egen och våra barns hälsa. Men att hantera kemikalier är trots det inte alltid riskfritt. Det vet vi, och en grupp som är särskilt utsatt för kemikalier är barnen. Vi vet att många leksaker innehåller olika typer av kemikalier, och vi har dokumenterat att handlarna kanske inte alltid har den koll som man skulle kunna önska när det gäller de här frågorna.

Arbetsmiljöfrågorna är också någonting som vi tar på allvar. Här ingår investeringarna som regeringen har gjort i målet om en giftfri miljö. På så sätt skapar vi förutsättningar för en bättre hälsa med minskad förekomst av allergier och astma.

Som konsument ska man inte behöva vara kemist för att klara ut inköpen på ett bra sätt. Det ska vara lätt att göra smarta och trygga val. Det som är bättre ska vara billigare. Och för det offentliga är det bra om vi har tydliga kemikaliekrav vid offentlig upphandling, vilket vi nu håller på att ta fram.

Herr talman! Frågan om en hållbar hantering av kemikalier måste ingå i strategier och lösningar på global nivå som ska främja en hållbar utveckling. Ett långsiktigt hållbart kretsloppssamhälle förutsätter att farliga ämnen fasas ut från kretsloppen. För att åstadkomma giftfria och resurseffektiva kretslopp behövs en bättre samordning av avfalls-, kemikalie och produktlagstiftning inom EU.

Det finns två principer som är viktiga för att uppnå en giftfri vardag och en giftfri miljö. Den första är att nya kemikalier inte används innan vi vet att de är ofarliga. Den andra är att göra det dyrare att använda farliga ämnen och förbjuda de allra farligaste. Det är utgångspunkten för regeringens politik.

Arbetet med kemikalier är högt prioriterat för regeringen. Det nämndes i regeringsförklaringen. Några av de viktigaste prioriteringarna har vi redan varit inne på. Det handlar om de giftfria förskolorna och en skärpt kemikalielagstiftning, framför allt inom EU. Men vi ser också såklart en rad andra utmaningar. Några av dem har redan nämnts här i debatten. Det handlar om åtgärder mot plastskräp i haven, mikroplaster i kosmetika och hormonstörande ämnen i byggprodukter, brandskum och dricksvatten.

Ekonomiska styrmedel har efterfrågats av partier på båda sidor om blockgränsen, och inför valet var vi dessutom flera partier, både till höger och till vänster, som efterfrågade en kemikalieskatt.

Genom det förslag till kemikalieskatt som nu bereds från regeringens sida och börjar nå sin slutpunkt väntas vår kontakt med kemikalier som kan skada vår hälsa att minska. Den kemikalieskatten ska gynna de producenter och konsumenter som väljer bort farliga kemikalier. Ambitionen är att göra det dyrare för producenter som fortsätter att använda dåliga kemikalier i stället för att gå över till bättre alternativ. Det är ett av flera viktiga steg för framtiden.

Herr talman! Sverige har varit och är ett föredöme när det gäller såväl nationell som internationell kemikaliepolitik. Som socialdemokratisk företrädare för riksdagens miljö- och jordbruksutskott tycker jag att det är glädjande att se det breda engagemang som finns här i kammaren bland nästan samtliga av riksdagens partier. Det engagemanget finns såväl i samarbetsregeringen som bland flera av oppositionens partier. Det är en bra utgångspunkt för framtiden.

Handlingsplanen för en giftfri vardag och arbetet med den har under såväl den förra som den nuvarande regeringen varit en viktig del av den samlade strategin för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Arbetet med handlingsplanen har inte bara intensifierats under de senaste åren, utan vi har också sett till att Kemikalieinspektionen har fått resursförstärkningar. Det har resulterat i ett kraftfullt arbete med de här frågorna.

Kemikaliereglerna är som vi vet och som tidigare har nämnts i stor utsträckning harmoniserade inom EU, men det finns exempel där Sverige har infört egna förbud som senare har förts vidare i form av en EU-reglering eller reglering på global nivå. Det är naturligtvis glädjande. Finns det fler sådana områden som vi kan identifiera är det klart att Sverige också där ska vara ett föregångsland.

En viktig del i kemikaliearbetet är såklart att arbeta för att utveckla EU:s kemikalielagstiftning. Sverige tillhör glädjande nog den grupp av medlemsländer som har lämnat in flest förslag till åtgärder mot just hälso och miljöfarliga kemiska ämnen. Men det finns en del utmaningar också framöver.

I diskussionen om hormonstörande ämnen händer det saker precis just nu. Ledamot Yngwe talade förut om den tidigare borgerliga regeringen som väckte talan inför EU-domstolen för att man dröjde för länge med att ta fram kriterier för vad hormonstörande ämnen ska vara. I går fick vi meddelande om att EU-kommissionen till sist har presenterat ett förslag om de här kriterierna. Tyvärr är förslaget otillräckligt. Kemikalieinspektionen påpekade snabbt att kriterierna riskerar att bli svåra att använda just för målet att öka skyddet för hälsa och miljö.

Det här är vi inte nöjda med. Vi träffade miljöminister Karolina Skog i morse, och hon berättade att hon redan på måndag kommer att kräva ett förtydligande. Även här kommer regeringen alltså att agera kraftfullt.

Herr talman! Vi socialdemokrater formulerade en gång idén om det gröna folkhemmet. Politik handlar om att vilja och att prioritera, och när politik är som bäst används den också till att göra jorden till en bättre plats att leva på för nuvarande och kommande generationer. Tillsammans kan vi göra skillnad. Vi har visat det förut, och vi ska visa det igen - för framtiden och för våra barns skull.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att jag inte har något mineralpuder på mig, men jag hoppas att ni ändå kan lyssna till vad jag säger.

Vi är i dag samlade för att debattera miljöbalken, EU:s kemikalielagstiftning och de motioner från allmänna motionstiden som behandlar kemikalier och en giftfri vardag.

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och propositionen och avslag på samtliga motioner.

Som vi hörde nyss av ledamot Johan Büser, och före frågestunden av övriga partier, är detta ett ämne som engagerar och där vi ofta har en ganska bred samsyn i utskottet. Och det är väl tur att sådant som en giftfri vardag och en giftfri förskola är någonting vi gemensamt vill jobba för, för motsatsen hade varit konstig. Det är inte så tilltalande att leva i en giftig vardag.

Tyvärr är det vad det betyder när vi säger att vi vill ha en giftfri miljö. Många av de gifter vi har runt omkring oss har vi också introducerat själva, ofta som lösningar på andra problem. Många har kommit som en frälsning. Ta till exempel ett ämne som DDT, ett insektsgift som introducerades någon gång på 1940-talet. Upptäckaren, en schweizare vid namn Müller, fick till och med Nobelpriset för upptäckten - äntligen skulle det bli slut på insektsburna sjukdomar som malaria och tyfus! Man såg det som en frälsning.

I dag vet vi dock att DDT var otroligt miljögiftigt och hade många baksidor, och det är sedan länge förbjudet att använda. Här i Sverige såg vi det framför allt när våra havsörnar höll på att utrotas därför att deras äggskal helt enkelt inte blev hållbara nog att klara av en kläckning. Nu har vi vänt trenden och fått bort detta, men det är många andra ämnen som har kommit som en frälsning som skulle råda bot på saker - och visat sig inte vara det man trodde. TBT, PCB och hormoslyr är exempel på det.

Vi har samtidigt jobbat fram nya ämnen, som har blivit nya undergörare men som forskningen nu varnar för. Vi måste ta varningstecknen på allvar så att vi inte gör samma misstag igen. Ta till exempel en ämnesgrupp som högfluorerade ämnen. De har samlingsnamnet PFAS, och sedan fick de undergrupper som PFOS och så vidare. Det är en grupp kemikalier som har smuts- och vattenavvisande egenskaper, och det är väl jätteanvändbart. Den användning vi främst känner till är i brandskum.

Det är klart att någonting som får bort vatten är jättebra om man ska kunna släcka bränder snabbt, men det har också visat sig att ämnena är otroligt långlivade. Det gör att man nu hittar dem i brunnar och vatten i närheten av till exempel flygplatser och övningsplatser där brandskum har använts. Ämnena är kvar, och eftersom de har så otroligt lång nedbrytningstid - om de ens är nedbrytbara - blir det bara mer och mer.

Ämnena används dock inte bara i brandskum, för de har ju bra egenskaper. I våra stekpannor som vi har hemma, som var så bra när de kom eftersom de gjorde att köttet inte fastnade och brändes vid, finns det PFAS. I våra sportkläder och skor finns det PFAS. Dessa ämnen har många, många användningsområden.

Nu har dock djurförsök visat att de är både hormonstörande och cancerframkallande, så det finns stor anledning att vara försiktig - speciellt eftersom de finns kvar så länge i naturen. I morse kunde vi till exempel höra i Vetenskapsradion att uttrar fortfarande har otroligt höga halter av högfluorerade ämnen i kroppen, trots att vi har börjat fasa ut dem från många produkter.

Regeringen har gjort ganska mycket efter att man började inse problemet. Man har haft en utredare som tittade på hur det kunde bli så att vi helt plötsligt har jättehöga halter av högfluorerade ämnen i dricksvattenbrunnar men inte har märkt det förrän nu. Utredaren har kommit med förslag om att register ska kunna förstärkas så att ämnen kan finnas med även vid låga koncentrationer eller koncentrationer under gränsvärdet, eftersom de stannar kvar och ackumuleras så att de tillsammans blir mycket.

Kemikalieinspektionen har också fått uppdraget att ta fram en handlingsplan och en åtgärdsplan samt titta på hur vi ska ha nationella regleringar av detta och hur vi ska arbeta på EU-nivå. Man ska ta fram en handlingsplan för hur vi ska se till att få med hela EU på detta. Vi har även en kartläggning av användningen av högfluorerade ämnen på gång. Här ser vi hur vi måste jobba systematiskt för detta.

En annan grupp som har varit uppe är de hormonstörande ämnena - nu är ju även PFAS hormonstörande - och där har vi också gått vidare med den handlingsplan för en giftfri miljö vi har haft tidigare.

Som många före mig har sagt är det kanske på skolor och förskolor som det är viktigast att börja sanera och ta bort dessa ämnen eftersom människor som växer, alltså våra barn och ungdomar, ser ut att vara de som påverkas mest av detta. Upphandlingsmyndigheten ska ta fram hjälp för upphandling för en giftfri förskola och en giftfri vardag, och man ska ha en handlingsplan och ett kommunnätverk så att man kan få ihop detta och även hjälpas av de goda exemplen.

Sedan är det ju viktigt att man testar ämnen innan de kommer ut på marknaden. I dag är ordningen nästan tvärtom. Allt får släppas ut. Sedan visar sig något vara giftigt eller påverka oss, och då ska man börja förbjuda och dra tillbaka ämnet. Det är en omvänd bevisbörda som nästan bara finns på kemikalieområdet och som vi ganska gemensamt i Sverige inte vill ha. Vi har också jobbat för att få in i Reachprogrammet att ett ämne ska vara godkänt innan det släpps ut.

I mars i år tillsatte vi en utredning för hur farliga ämnen som redan finns ska kunna ersättas med mindre farliga alternativ, så att vi hela tiden successivt får bättre och bättre alternativ - där det finns sådana. Det centrum vi hoppas kunna se ska också erbjuda kunskap till såväl företag som forskare och andra som jobbar med kemikalier om hur man får fram hållbara, giftfria produkter. Det handlar om att det ska bli ny forskning och nya metoder samt att man ska kunna ta hjälp av varandra.

Vi hörde tidigare att de här ämnena finns runt omkring oss. Vi vet att de påverkar oss, och vi börjar även ana att de påverkar oss ihop genom den så kallade cocktaileffekten. Men vi vet inte riktigt hur det är. Förr var det kanske lite lättare - en droppe gift gjorde att man fick ont i magen, som jag brukar säga, och två droppar gjorde att man dog. Då var det gift, och det hade en dödskalle på flaskan.

Nu kanske man får tre droppar av något när man ligger i mammas mage, två droppar av något annat senare i livet och sedan en tredje droppe av ytterligare ett ämne. Tillsammans gör de att man påverkas i 50-årsåldern. Det är detta vi inte vet i dag, och vi måste låta försiktighetsprincipen råda. De forskningsrön som finns visar att vi kan komma att få leva med en ganska skrämmande verklighet.

Vi måste göra allt vi kan. Från svensk sida fortsätter vi därför det arbete vi har gjort och tar det ett steg längre. Vi ska förbjuda där det går, påverka där vi kan och gå före där vi kan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)