Fru talman! Vi kan konstatera att i flera år har vi försvarspolitiker talat om att vi befinner oss i en orolig tid och ett mycket oroligt omvärldsläge. Det har blivit allt tydligare och alltmer påtagligt de senaste veckorna. Rysslands invasion av Ukraina har helt kastat om den tidigare spelplanen. Gamla sanningar är inte längre giltiga. Vårt sätt att leva är hotat.
Att stå rustade inför kriser, både civila och militära, och ytterst väpnat angrepp är därför av stor vikt för att kunna säkra vår demokrati, vårt välmående och vårt sätt att leva.
Totalförsvarsbeslutet 2021–2025 innebär en historisk förstärkning till försvaret och en stor utbyggnad av verksamheten. Det är en förstärkning som verkligen behövs.
Vi ser den största satsningen på det militära försvaret sedan andra världskriget. Målsättningen är att minst 2 procent av vår bnp ska avsättas till försvaret.
Det militära försvaret ska fortsätta att stärkas och den operativa förmågan öka. Det gäller även förmågan att genomföra operationer med andra länder och organisationer.
Ett av målen är att Försvarsmakten under perioden 2021–2025 respektive 2026–2030 successivt ska öka förmågan att ge och ta emot militärt stöd till och från andra stater och organisationer och tillsammans kunna genomföra operationer.
Grundorganisationens tillväxt har inletts genom etableringen av Norrlands dragonregemente, Älvsborgs amfibieregemente, Upplands flygflottilj och Dalregementet under hösten 2021. Västernorrlands regemente invigdes i januari 2022, och förberedelser pågår för att återetablera Bergslagens artilleriregemente.
Med anledning av den säkerhetspolitiska utvecklingen i Sveriges närområde beslutade försvarsministern den 8 februari om överläggningar med Försvarsberedningen för att stärka försvarets förmåga på kort sikt.
Försvarsmakten redovisade den 8 mars förslag på åtgärder för att stärka den operativa förmågan ytterligare. Bland annat förordar myndigheten att man i det korta perspektivet ska fortsätta att åtgärda obalanserna mellan verkansförband och stödfunktioner och förstärka stödfunktionerna underrättelse- och säkerhetstjänst, ledning samt logistik.
Myndigheten efterfrågar också handlingsfrihet för att möjliggöra anpassning och optimering, förkortade beslutstider inom flera områden för att accelerera takten i tillväxten och att totalförsvarets behov ges större tyngd inom ett flertal olika politikområden. Utöver förslag på områden där förmågan kan stärkas innehåller myndighetens underlag också förslag på översyn av viss lagstiftning och regelverk.
Riktningen är uttagen. Tempot höjs.
Fru talman! Låt mig ägna ett par minuter åt det som finns bortom logistik, vapensystem och infrastruktur. Betydelsen av ett folkligt förankrat försvar kan inte överdrivas. Är det något som den ryska invasionen av Ukraina har lärt oss är det just detta: gemensamt ansvarstagande, motivation och vilja att försvara vårt land.
Min poäng är alltså att militär förmåga också byggs bortom vapensystem, regementen och ekonomiska anslag. Vår gemensamma vilja att försvara Sverige är central. Det är en angelägenhet för alla och envar. När det kollektiva minnet suddats ut har vi en central uppgift att lära oss att förstå och dra slutsatser av att bygga militär förmåga.
Fru talman! För en hel del år sedan berättade en bekant till mig att han hjälpt sin redan då gamla mor att flytta från huset. Det hade blivit för stort, och damen hade svårt att gå i trapporna. I källaren hade de hittat 40 kilo kaffe, varpå min bekant frågade sin mor vad hon skulle med allt kaffe till. Damen, född på 20-talet, svarade alldeles självklart: Inte ett krig till utan kaffe.
Historien i sig är lite rolig, men den innehåller också ett sting av allvar. Ta till exempel den pandemikris vi levt med sedan 2020. Krisen har på ett tydligt sätt blottlagt bristerna i vår välfärd och samhällets motståndskraft. Det är ett resultat av brist på beredskapslagring, planering och återkommande övningar. Det är i minst lika stor utsträckning ett resultat av politiska och ekonomiska doktriner som fått stort genomslag på samhällets organisering. Årtionden av privatiseringar av samhälleliga funktioner, alltifrån järnväg till äldreomsorg, har gjort samhället mindre motståndskraftigt och mer svårhanterligt. Styrmodeller, hämtade från tillverkningsindustrin, har tillämpats på kollektiva nyttigheter utan hänsyn till de samhällspåfrestningar som en kris medför. Kombinationen av svag civil beredskap och politiska doktriner har visat sig vara förödande för samhällets förmåga att skydda oss när krisen drabbar oss.
Den lite lättsamma och roliga historien om damen och de 40 kilona kaffe sätter ljuset på en högst aktuell frågeställning: Vad gör vi när krisen eller kriget kommer? För också vid kriser eller ytterst väpnat angrepp ska samhället fungera och demokratin upprätthållas. Samhället ska fungera och välfärden ska finnas där.
Avgörande för den militära förmågan vi skapar genom vapensystem, personalpolitik och ekonomiska anslag är alltså också tillgången till civil beredskap, folkförankring och försvarsvilja. De hänger ihop och är beroende av varandra.
Fru talman! För att bidra till att skapa god folkförankring och acceptans på lokala nivåer vill delar av utskottet tillkännage detta för regeringen. Vi måste göra vad som står i vår makt för att minska mängden överklaganden och snabba upp tillståndsprocesser. En viktig aspekt är Försvarsmaktens arbete med samexistens och medverkan i planerings- och prövningsprocessen för förnybar energiproduktion. Väl medvetna om försvarets särställning i exempelvis miljöbalken bör riksdagen tydliggöra att fler åtgärder måste vidtas för att försöka finna samexistenslösningar mellan försvarets intressen och övriga samhället. Vidare bör regeringen ge Försvarsmakten i uppdrag att återkomma med ett underlag för hur övningsverksamhet kan organiseras utan att utgöra ett hinder för byggande av bland annat havsbaserad vindkraft på lång sikt.
Med det vill jag yrka bifall till reservation 7 under punkt 6.
(Applåder)