Militära frågor

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande 9 om militära frågor. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna 5 och 13.

Det svenska försvaret befinner sig sedan några år tillbaka, som en konsekvens av det försämrade säkerhetsläget, i en tillväxtfas. Resurser har tillförts, och majoriteten av riksdagens partier har sagt sig vara villiga att skjuta till ytterligare medel under de kommande åren.

Utmaningen kommer att bli att omsätta de nya resurserna i reell försvarsförmåga. I dag är det tydligt att organisation, styrning och uppföljning inom Försvarsdepartementet och inom försvarsmyndigheterna inte fungerar optimalt.

En rad problem har lyfts fram från olika håll. Det gäller till exempel en asymmetrisk relation och bristande dialog såväl mellan departement och myndigheter som mellan myndigheter. Det gäller också alltför stor detaljstyrning av myndigheter i mindre viktiga frågor, bristande spårbarhet i beslut och i vissa fall undermåliga underlag.

Utifrån att försvaret kommer att växa och försvarsanslagen öka måste dessa brister åtgärdas. Moderaterna skulle vilja lyfta fram några aspekter där det finns en förbättringspotential.

När det gäller Försvarsdepartementet behöver resurser tillföras för att kunna hantera en större ekonomi. Man bör överväga att ha en extra statssekreterare med fokus på materiel- och exportfrågor. Man bör också skapa en tätare dialog, både formell och informell, mellan departement och försvarsmyndigheter samt myndigheter emellan.

Dessutom bör man lägga till extra kontaktpersoner på Finansdepartementet med fokus just på försvarsfrågor. En väl fungerande dialog mellan Försvarsdepartementet och Finansdepartementet är en förutsättning för en effektiv process som leder till ökad försvarsförmåga.

Just nu ökar ett antal europeiska länder sina försvarsutgifter. Man räknar med att 15 av Natos medlemsländer år 2024 kommer att ha uppnått Natos mål om att 2 procent av bnp ska gå till försvarsutgifter. Detta gör att det kommer att finnas ett antal länder som gör samma resa som Sverige och som står inför samma utmaning att förvandla resurser till försvarsförmåga.

Sverige bör lära av hur andra länder gör. Vi bör till exempel lära av Tyskland, som skapar processer för styrning, genomförande och uppföljning av försvarsreformerna.

Försvarsberedningen föreslår att den avdelning som nu finns på Justitiedepartementet och som har ansvar för civilt försvar bör föras över till Försvarsdepartementet och där bilda en egen avdelning som har samlat ansvar för totalförsvarsplaneringen.

Moderaterna anser att även Fortifikationsverket bör överföras till Försvarsdepartementet för att det verkligen ska bli ett totalförsvarsdepartement.

När det gäller Försvarsmakten finns det ett behov av att stärka generaldirektörens och den ekonomiska styrfunktionenens roll. Försvarsberedningens förslag om en självständig myndighet för uppföljning och utvärdering av totalförsvaret är ett viktigt steg för att förbättra långsiktigt byggande av förmåga och kostnadskontroll.

Fru talman! Vi vill även peka på behovet av att vidta åtgärder som minskar politikens detaljstyrning av myndigheten samt på behovet av att på sikt decentralisera ansvar och beslutsfattande inom Försvarsmakten. En viktig del i detta är att öka det personliga ansvaret för den verksamhet man är satt att leda. Det ska finnas ett personligt ansvar hos den officer som är högsta chef för ett krigsförband att kunna redovisa statusen när det gäller uppfyllnad av personal och materiel och ytterst krigsduglighet. Dessutom ska personen i fråga kunna redogöra för hur arbetet att öka krigsdugligheten fortskrider, och dessa uppgifter ska vara tillgängliga för den högsta politiska ledningen på Försvarsdepartementet.

Slutligen behöver det göras en översyn av frågan om hur försvarsförmågan följs upp. I dag mäts krigsduglighet utifrån ett antal parametrar där saker som personal- och materieluppfyllnad, beredskap samt övning utgör måttstocken. Detta är bra. Det finns fasta parametrar som är direkt mätbara. Utöver detta bör det även göras årliga aggregerade avvägningar där den egna förmågan ställs mot den som motståndaren besitter och utvecklar för att man ska kunna avgöra om det behövs förändringar.

Den verksamhet som försvaret bedriver är på många sätt unik. Ytterst syftar den till att i ett krigsläge kunna försvara vårt land. Det betyder att myndigheten ofta behöver särlösningar för olika funktioner. Dessa är i de flesta fall av godo och syftar till att höja säkerheten, men ibland leder de till ökad onödig byråkrati. Moderaterna vill därför tillsätta en utredning som ser över hur byråkrati och regelkrångel kan minska i Försvarsmakten. Vi vill också att undantag från vissa standarder och regler ska kunna göras om det föreligger nationella säkerhetsskäl eller om en särskilt brådskande fråga behöver åtgärdas.

Fru talman! Hemvärnet, som i dag utgör drygt 40 procent av Försvarsmakten personellt, har de senaste åren genomgått en positiv utveckling mot en vassare organisation. Det är också en mycket kostnadseffektiv del av Försvarsmakten som skapar en värdefull folkförankring. Förbanden är mer välövade, och modern utrustning har tillförts hemvärnet. I takt med att säkerhetsläget har försämrats i Sveriges närområde har också försvaret av det egna territoriet blivit allt viktigare. För detta är hemvärnet en central aktör.

Det finns en stor potential att ytterligare stärka hemvärnet och på så sätt även stärka försvaret av Sverige. Vi vill därför att hemvärnet ska vara en egen försvarsgren. Det skulle ge organisationen en större autonomi inom Försvarsmakten och bättre möjligheter att utvecklas. Med den nya, decentraliserade ledningsstrukturen är det också viktigt att tydliggöra hemvärnets centrala roll genom att synliggöra det som egen försvarsgren. Det faktum att hemvärnet styrs av ett annat regelverk än övriga Försvarsmakten understryker det behovet. Inte minst skulle hemvärnet kunna fylla en viktig roll för att skydda samhällsviktig infrastruktur.

Att göra hemvärnet till en egen försvarsgren kräver dock att frågan om vilken autonomi och roll hemvärnet ska ha i en krigssituation klargörs. Ett alternativ är att i händelse av krig låta hemvärnschefen underställas arméchefen och att låta hemvärnschefen få huvuduppgiften att leda den markterritoriella verksamheten i de bakre områdena. Hemvärnets uppgifter i krig bör dessutom inte begränsas till att skydda och bevaka, utan i hemvärnsförbandens instruktion ska det även vid väpnat angrepp ingå att kunna försvara och förstöra.

Numerären i hemvärnet bör utökas. Det skulle stärka försvaret av det svenska territoriet betydligt med fler lokala förband som inom några timmar kan vara på plats vid en kris. Under nästa inriktningsperiod bör hemvärnet fylla upp de 25 000 befattningar som redan finns. I dag är drygt 21 000 av dessa uppfyllda. På sikt ska målet vara att hemvärnet ska nå 30 000 soldater.

Det finns även ett flertal saker som bör övervägas för att ge hemvärnet mer kvalificerade uppgifter och modernare materiel. Sedan 2014 har hemvärnet tilldelats granatkastare, något som ger förmåga till indirekt eld, detta som ett resultat av försvarsuppgörelsen 2015. Försvarsberedningen har även tidigare föreslagit att hemvärnet skulle utbildas och utrustas med luftvärn av typen Robot 70. Utöver luftvärn finns även förslag på att hemvärnet skulle kunna bistå med att lägga reservbroar.

Från Moderaternas sida vill vi även lyfta möjligheten att utnyttja robotsystemen 55 och 56, vilka fortfarande finns i svenska militära förråd. På sikt skulle de flesta hemvärnsbataljoner kunna tillföras pansarvärnsförmåga genom användande av de system som redan finns hos försvaret. Hemvärnet torde också vara relevant inom skyddet av digital infrastruktur och kunna verka i cyberkrigssfären.

Den framtida personalförsörjningen av ett större hemvärn kommer att kräva åtgärder, särskilt i områden i Sverige med litet demografiskt rekryteringsunderlag. Moderaterna vill därför införa den modell med lokalförsvarsförband som föreslås i utredningen En robust personalförsörjning av det militära försvaret. Personalförsörjningen till lokalförsvarsförbanden ska kunna ske genom direktrekrytering av dem som redan genomgått värnplikt.

Fru talman! Jag ska börja med att säga någonting om budget. Vid förra mötet vi hade här i kammaren frågade jag samtliga partier om de hade förankrat detta med 1 ½ procent till 2025 i sina partiledningar. Samtliga utom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade förankrat detta. Vi sitter nu i en försvarsberedning där vi har kommit väldigt långt. Vi enades tidigt om dessa 1 ½ procent till försvarsbudgeten. Min fråga är: Har ni nu pratat med era partiledningar? Eller kommer det på höstkanten att starta ännu en debatt i kammaren om vilken budget man ska ha? Kom vänligen upp och tala om det!

Vad gäller budgeten för Försvarsmakten mer konkret tycker Sverigedemokraterna att vi bör ha en långsiktighet. Det tror jag att vi är överens om. Vi kommer också att föreslå att anslagen nu blir på tre år.

Som ett exempel kan jag nämna att Försvarsmakten före jul fick 18 miljarder. Då har de det på tre år, i stället för att ständigt behöva komma tillbaka i höstbudgetar och undra om de får dessa pengar eller inte. Den stora kapplöpningen om att göra av med pengar börjar i oktober november. Jag har själv varit med om detta många år som officer: Gör av med pengarna! Vi vill att man ska kunna flytta dem. Riksdagens utredningstjänst, RUT, svarade mig häromdagen att det är fullt möjligt med treåriga anslag. Detta kommer vi att återkomma till.

Sedan har vi ju en försvarsberedning som går på fem år. Det borde vara inriktningen även för pengarna.

Apropå budgeten vill jag ta upp en annan sak. Nu är ni väl riktigt glada allihop när ni har fått ert Patriotsystem. Jag stod här i kammaren och sa: Här kommer det inte att räcka med några 12 miljarder! Det är 15, 20, 25, 30 miljarder från skattebetalarna för att köpa ett system som kanske inte är kasst men i alla fall inte up-to-date. Vi har en radar som ser 120 grader. Vi sköt bort systemet på Auroraövningen. Det lägger ni skattebetalarnas pengar på. Det är ni som är ansvariga för att vi får det här systemet om tre fyra år. Det skulle vara intressant att höra om ni fortfarande tycker att det här var en lysande idé. Vi får ingenting på våra korvetter. Med vårt system hade vi haft ett bra luftvärnssystem på vartenda ett av våra ytstridsfartyg i Visbyklassen. Vi hade haft robotar med olika system och med svensk radar på fler ställen om vi hade gått på vår linje.

Nu får ni chansen igen, när vi kommer tillbaka till Visbyklassen, att sätta CAMM-robotar där. Nu är vi nämligen överens om vi behöver ett luftvärnssystem på våra Visbykorvetter. Då skulle jag vilja fråga: Kan ni inte tänka er att sätta er ned och fundera på vilka system vi ska ha, i stället för att lita på någon enstaka tjänsteman? Det är jättestora pengar som skattebetalarna lägger in i ett system som inte är up-to-date över huvud taget.

Vad vill vi med marinen? Vi har tidigare motionerat om det här, och här kommer nu en sammanfattning av de viktigaste delarna. Vi har skrivit betydligt mycket mer, fru talman, men här kommer en del av det.

Modifiering av Visbyklassen – det är en gammal motion – vill vi naturligtvis sätta igång med direkt. Sedan diskuterar vi om vi ska ta Göteborgsklassen, alltså Visbykorvetter som ligger i malpåse i stort sett, och uppgradera dem. Vi fick en prisuppgift på att det skulle kosta 3 ½ miljard att uppgradera dem till Visbyklassen. Det finns andra varianter på uppgraderingar. Ska vi göra detta, eller ska vi satsa på nya korvetter i stället för att lägga 3 ½ miljard för en halvtidsmodifiering? Vi förlänger livslängden på de här korvetterna till kanske 2035. Vi måste börja någonstans att bygga en ny version. Jag har börjat tveka när det gäller om det är så klokt att driva frågan om uppgraderingarna. Jag vet inte riktigt än. Vi från Sverigedemokraterna har inte landat i detta ännu, fru talman.

Antalet ytstridsfartyg behöver öka, och när vi passerar tio är det dags att upprätta en ytstridsflottilj till. Västerhavet, Göteborg, är också föremål för en placering av våra marina stridskrafter. Det har vi också skrivit om tidigare.

Sedan vill vi också ha ytterligare minröjningsresurser och minutläggningsresurser. Vi vill även etablera amfibieförband och öka antalet kraftigt. En naturlig bas är i Västerhavet, förutom en marinbas, och det ingår i så fall i den marinbasen. Det har vi också tidigare motionerat om. Det kan man säga skulle kunna vara en sammanfattning om marinen.

När det gäller armén har vi sagt att vi behöver gå upp till sju brigader för att kunna försvara hela landet, och därutöver behövs stadsskyttebataljoner i våra städer Göteborg, Malmö och Stockholm. Det vill vi ha, och vi vill också öka antalet amfibieförband, som jag sa.

Vi anser också, och vi är ensamma om detta, att armén bör upprätta ett rekryteringskontor i Luleå. Det tycker även chefen för norra regionen. Det tycker även chefen vid F 21 i Luleå. Det behöver inte finnas ett rekryteringskontor hela året utan kanske tre månader. Men vad vet de? Ni har ju röstat ned det här förslaget tidigare. Ni vet ju bättre.

När det gäller brigadluftvärn måste vi också ha ett bataljonsartilleri på Gotland. Den stridsgruppen är utan ett bataljonsartilleri. Det är en prioriterad fråga för stridsgruppen på Gotland. Det måste tillföras ett bataljonsartilleri där. På sikt vill vi ha ett raketartillerisystem. Det har vi också skrivit om för flera år sedan.

De sju brigaderna kommer att se olika ut, och det kommer ett antal av de andra förbanden också att göra. Sedan är det förstärkningsförbanden som ni vet – ingenjörsförband, artilleriförband och så vidare – som tidigare kallades fördelningsresurser. Vi vill behålla namnet fördelning. Det kan bli så att det blir ett annat ord för detta, men det är samma sak ändå. Därmed måste vi inrätta en taktisk ledningsresurs i de militära regionerna. De militära regionerna, som det ser ut i dag, kan inte leda brigader. Nu finns det ju inte så många brigader att leda, men i framtiden måste man tillföra brigader och taktiska ledningsresurser. Sedan kan de vara samgrupperade.

På samma sätt måste de militära regionerna jackas in med de civila områdena så att det blir fyra militärregioner och fyra civila regioner för enklare samordning och samverkan mellan dem. Det är också en viktig fråga som vi vill driva.

När det gäller flyget behöver vi på sikt 150 – vi har skrivit 200 – Jas Gripen Erik. Nu behåller vi C/D-versionen och utvecklar Gripen Erik, och på sikt utvecklar vi 150–200 sådana. Varför svävar vi lite grann när det gäller antalet? Det står 200 i papperen. Jo, frågan är om ett eventuellt samgående med Finland skulle kunna reducera antalet JAS Gripen Erik. Jag tror att det kan det.

Fru talman! Jag ser att talartiden är ute. Jag ber att få stödja våra reservationer 1 och 8.

Fru talman! Tack för möjligheten att i dag få vara med och debattera de här viktiga och centrala militära frågorna!

Försvarsberedningen nämns i dagens betänkande, och det är ett oerhört viktigt arbete som görs just nu i vår breda, parlamentariska samtalsverksamhet, som man kan kalla det, där vi träffas ofta och har gjort så de senaste två åren. Vi har ett forum för konsultationer mellan regeringen och riksdagens partier. Det här samrådsforumet har pågått sedan 90-talet om försvars- och säkerhetsfrågor.

Vi kan väl säga att vi nu står inför slutfasen, slutspelet, där de verkliga förutsättningarna ska utformas när det gäller hur nästa försvarsbeslut ska dimensioneras. Den absolut största frågan handlar om vilken ekonomisk ram och vilka ekonomiska möjligheter som kommer att vägleda prioriteringarna i nästa steg.

Jag har i dag en oerhört viktig ambition, och det är att bidra till att vara med och förhandla fram en ram som håller över nästa försvarsinriktningsperiod. Det behövs, för vi har ett läge där Sverige behöver stärka totalförsvarsförmågan och det militära försvaret.

I en tid när den globala tyngdpunkten flyttas alltmer österut, världsordningen blir mer och mer baserad på icke-demokratiska värderingar och stormakterna utvecklas i en riktning som vi inte har sett tidigare påverkas vårt närområde men också det globala säkerhetsläget. Det motiverar verkligen att vi behöver tillföra mer resurser till försvaret.

Den 14 maj, om sex veckor, ska vi vara klara, och ännu har inte regeringspartierna deklarerat sina ambitioner rörande de ekonomiska ramarna för kommande försvarsberedningsrapport. Det är hög tid att nu öppet redovisa vad man har för ambitioner. Vi har påtalat detta i tidigare debatter i kammaren, och jag gör det igen. Utan det beskedet kan inte en praktisk och konstruktiv slutdialog om förutsättningarna föras på bästa sätt. Det är hög tid att komma vidare i den viktiga finansiella diskussionen.

Vi kan ha många olika ambitioner när det handlar om militär förmågeutveckling. Det har vi också, i respektive parti, men vi behöver få helheten att gå ihop.

Vårt mål, som också ska repeteras, är att vi ska nå minst det nordiska snittet för andel av bnp för nästa försvarsperiod. Det är drygt 1 ½ procent som det vandrar uppåt eftersom våra grannländer successivt tar steg nu för att öka anslagen för de militära utgifterna. Det är viktigt.

Eftersom dagens betänkande tar upp förbandsstruktur och organisation ser vi att krigsorganisationen som ska beslutas av riksdagen behöver utvecklas. Vi behöver fler brigader, och vi behöver ett hela-landet-perspektiv med en förankring lokalt som möjliggör arbetet med fler regementsplatser och bildningar på olika sätt så att det kan bli en ökad täckningsgrad på verksamhet runt om i det här landet. Vi ser både på öst- och på västkusten men även uppe i norr att det finns mycket att jobba med här för att få ännu fler verksamheter på plats och också utvecklas. Det vill vi vara med och bidra till.

Vi ser också, när det gäller hemvärnet, att det finns oerhört mycket att jobba vidare på där – denna frivilliga resurs och detta engagemang är så starkt. Förra sommaren kunde vi på många håll i landet se vilka ovärderliga insatser som gjordes av hemvärnsmän och hemvärnskvinnor som engagerade sig för att hjälpa till med att släcka bränderna som drabbade många olika skogsägare runt om i landet. Vi såg också hur uthålligheten och påfrestningarna påverkade över tid hur man kunde klara att upprätthålla beredskapen och också finnas på plats.

Hemvärnet är, som vi har hört i debatten, oerhört viktigt och är med sina 40 bataljoner en stor del av arméstridskrafterna. Det står också för 40 procent av försvarets personella resurser.

Att det behöver göras mycket här kan vi vara överens om. Några exempel på saker som jag ser som viktiga är

att det ska vara säkerställt att det finns personellt materiel för var och en

att vi kan öka antalet granatkastare

att vi kan få mer samarbete med våra nordiska grannländer, inte minst Norge

att vi utrustar fler bataljoner med ett system som möjliggör för bättre luftvärnsförmåga.

Det kan också sända signaler till eventuella motståndare att vi har en beredskap överallt i landet. Vi har nämligen väldigt god yttäckning och folkförankring via hemvärnet. Det är värdefullt när det handlar om att stärka totalförsvaret. När det gäller att stärka försvarsviljan hos befolkningen är hemvärnet också ovärderligt. Man når ut till många fler och kan attrahera fler att gå med i hemvärnet.

Vi står också bakom ambitionen att öka numerären till 30 000. Det är ett viktigt mål i de kommande slutförhandlingarna och i Försvarsberedningens arbete.

Hemvärnet behöver få en allt viktigare roll också när det handlar om värdlandsstöd, skydd och mobilisering av andra krigsförband och att skydda och försvara anläggningar, kritisk infrastruktur och olika områden. Här ser vi att det är begränsande utifrån vilka resurser som i dag finns. Mer behöver göras för att tillföra kapacitet.

Hemvärnet har hög tillgänglighet, stor numerär och är också ofta snabbt på plats. Det är centralt när vi pratar om militär förmågeutveckling.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2 och 13.

Jag vill också tala om vikten av att ta till vara de skjutfält och övningsområden som finns runt om i landet. En för oss viktig fråga i arbetet med Försvarsberedningen är att ta till vara befintlig infrastruktur, befintliga miljötillstånd och tillstånd för verksamhet, så att man kan möjliggöra för ännu mer övning, året runt, i olika väderlekar och i olika klimatzoner, från norr till söder.

Det är också viktigt att säkerställa att de här anläggningarna kan finnas till förfogande på lång sikt. Och fokus ska ligga på att använda fler anläggningar än i dag. Flera är vilande. Det här är viktigt för hemvärnet men också för övrig militär verksamhet, på land men också till sjöss, i nästa försvarsinriktningsperiod.

I synen på det här behöver det finnas en samklang mellan olika myndigheter i totalförsvarsplaneringen – mellan kommunal nivå, länsstyrelser och andra aktörer inom vår offentliga verksamhet – så att processerna som pågår också kan utvecklas.

Fru talman! Det nya säkerhetspolitiska läget ställer skärpta krav på vår försvarsförmåga. Centerpartiet har länge arbetat för att både stärka försvarsförmågan och öka anslagen. Vi är beredda att de närmaste veckorna bidra till att det blir ett ordentligt mål och att det så småningom kanske kan tas beslut här i kammaren som möjliggör för ökade resurser och tydliga målsättningar för krigsorganisationen de närmaste åren.

(Applåder)

Fru talman! Ärade ledamöter! Hej till er som lyssnar och tittar!

I dag debatterar vi en stor mängd motioner på försvarspolitikens område under den väldigt breda titeln Militära frågor. I det blocket finns en motion som jag är väldigt stolt över att Vänsterpartiet har lämnat in. Den heter Försvarsmakten, klimat och miljö.

Jag vill redan nu meddela att jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation nr 9.

Miljö- och klimatfrågorna är vår tids största ödesfrågor. Alla människor och hela samhället måste ta ett ansvar för en hållbar omställning. Alla myndigheter – också Försvarsmakten – ska göra sitt för att hindra klimatförändringarna och stoppa miljöförstöringen.

Klimatförändringar och naturkatastrofer är allvarliga hot mot landets och invånarnas säkerhet. Vi har många exempel från den senaste tiden: bränder, översvämningar och torka. Runt om i världen är naturkatastrofer en av grundorsakerna till krig och konflikter. Att motverka klimatförändringarna är alltså att arbeta för en fredligare och säkrare värld.

Försvaret är en verksamhet som har ganska stor påverkan på miljön med stora fordon, flygplan, båtar och ammunition. Mark, vatten och luftrum tas i anspråk.

I Vänsterpartiets motion om Försvarsmakten och miljön sätter vi ned foten och slår fast att Försvarsmakten måste bli bättre på att ta sitt ansvar för en bättre miljö. Som ett led i detta arbete föreslår vi en fristående myndighet för tillsyn och kontroll på hälso- och miljöområdet inom försvaret. Vi menar också att Försvarsmakten måste ges nya instruktioner som går i linje med den ganska nya klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket, så att miljö- och klimatarbetet verkligen får högsta prioritet i hela samhället.

Enligt miljöbalken ska mark- och vattenområden användas för de ändamål området är bäst lämpat för. Men samtidigt står det i miljöbalken att totalförsvarets intressen går före andra intressen. Att i dagens läge sätta försvarets intressen framför behovet av rent dricksvatten, biologisk mångfald, hållbar energiproduktion eller möjlighet till gröna näringar, till exempel renskötsel, är inte rimligt. Vi måste börja sätta miljön högst upp på dagordningen och ge den högsta prioritet i allt vi gör. Vi har verkligen inte råd att göra något annat.

Fru talman! I Vänsterpartiets motion om Försvarsmakten och miljön nämner vi flera områden i landet där Försvarsmaktens intressen och miljöarbetet står i motsättning till varandra. Ett av dessa områden är det som kallas Blekinge Offshore. Det är ett stort område med vindkraftverk utanför Blekinges kust.

Vindkraft är en viktig förnybar energikälla. Men i dag kan Försvarsmakten sätta stopp för planerade byggen av havsbaserad vindkraft om man upplever att de inkräktar på ett övningsområde. Det är precis det som har hänt vid Blekinges kust. Vi i Vänsterpartiet menar att det måste gå att kombinera flygövningar med att producera mer vindkraft i Sverige.

I Norrbotten finns stora övnings- och testområden som oroar oss i Vänsterpartiet, framför allt det som heter Vidsel. Det är ett väldigt stort fjällområde där både svenska och utländska trupper, bland annat Natotrupper, övar med flyg och drönare. Övningarna i detta område får stora konsekvenser för djurlivet, för turismen och för näringslivet, framför allt för renskötseln. Här råder alltså mycket stor konkurrens mellan olika intressen, och gröna näringar tvingas stå tillbaka. Vänsterpartiet föreslår att en utredning görs för att klargöra effekterna av övningarna i Norrbotten på miljö och näringar.

Den viktigaste delen av Vänsterpartiets motion om Försvarsmakten och miljön är stycket om Vättern. Vättern är dricksvattentäkt för 280 000 personer. Det är ett antal som med stor sannolikhet kommer att öka framöver. Området runt Vättern är en unik miljö för djurliv och växtlighet och ett uppskattat turistmål.

Men Vättern är också ett stort övningsområde för Försvarsmakten som använder området runt och i Vättern för stora övningar. Det finns önskemål från Försvarsmakten om att utöka flygövningarna runt Vättern och att flyga och skjuta ännu mer. Detta får såklart konsekvenser för livet vid och i Vättern. Gammal ammunition ligger kvar på botten, och ny ammunition tillkommer varje år.

Det finns ett stort engagemang bland dem som bor omkring Vättern mot flygövningarna och föroreningen av vattnet. Vänsterpartiet föreslår därför att Försvarsmaktens övningar över Vättern ska upphöra helt för att säkra tillgången på rent dricksvatten. Dessutom måste Vättern saneras så att miljöproblemen inte ökar.

Försvarsmakten ska ges goda förutsättningar att öva. Men vi måste sätta miljö- och klimatfrågorna högst upp på dagordningen. Det finns ingen annan möjlighet om vi ska kunna stoppa de klimatförändringar vi ser i dag och lämna över en inte alltför förstörd miljö till kommande generationer.

Fru talman! Nu tänker jag byta ämne helt och hållet och säga några ord om den andra av Vänsterpartiets motioner i detta betänkande.

Vänsterpartiet föreslår i en motion att Sverige ska bli en republik. I den motionen har vi med att systemet med hovets adjutanter ska ses över. En adjutant är en officer, alltså en högt utbildad person inom Försvarsmakten, som en månad om året ägnar sig åt att hjälpa kungen och kronprinsessan under deras resor och studiebesök. Vänsterpartiet menar att det här systemet måste ses över. Officerarna behövs på sina arbetsplatser inom Försvarsmakten; de är inte till för att hjälpa kungen och kronprinsessan på deras resor.

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande om militära frågor.

Låt mig på en gång yrka bifall till reservation 3 av Kristdemokraterna. Jag står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till en.

Som redan har sagts här i dag befinner sig Sverige i ett skärpt säkerhetsläge. Det har också nämnts att vi är mitt uppe i avslutningen av en försvarsberedning, ett arbete som har pågått under två och ett halvt år. Tanken är att vi ska presentera vårt förslag i maj.

Fru talman! Några av oss var på en resa i österled. Jag ska inte dra hela resan här, men jag ska ta upp en sak som jag tog med mig från den. Vi var i Ukrainas huvudstad Kiev, som ligger på samma avstånd som Paris. Man kan flyga till Paris, och man kan flyga till Kiev; avståndet är lika långt. Vi flög till Kiev för att informera oss om läget där, fru talman, och vi besökte ett militärsjukhus. Under den konflikt som har pågått sedan 2015 då Ryssland gick in och tog Krim har 14 000 människor dödats, och fortfarande dödas tio människor i veckan.

Det var väldigt skakande för mig och, tror jag, flera andra i gruppen att besöka det här sjukhuset, som under dessa fem år har hjälpt ungefär 10 000 svårt skadade. Till exempel träffade vi en soldat som för bara några veckor sedan hade gått på en mina och fått sitt ben förstört och amputerat. Jag vill bara ta upp detta, för vi har varit lyckligt lottade i Sverige – vi har varit utan krig i 200 år. Det är fantastiskt. Men låt oss inte glömma att vi inte är vaccinerade och att det i Europa pågår ett krig just nu.

Min slutsats, fru talman, är just hur viktiga de militära frågorna är. Vi måste förstärka vår försvarsmakt. Vi har en bra försvarsmakt, men den är alldeles för liten givet hur stort Sverige är och givet de hot vi ser framför oss. Under överskådlig framtid kommer det nämligen inte att bli bättre. Det vore trevligt, men sannolikt kommer det att bli tuffare.

Därför är det viktigt att vi lägger tid, kraft och energi – och även pengar – på den här delen, för det kommer att kosta pengar. Som Daniel Bäckström var inne på tidigare ligger vi definitivt under jämfört med andra länder. Norge ligger på 1,5 procent av bnp, och Finland kommer om några år att vara uppe i 2 procent. Sverige ligger på 1 procent. Det duger inte. Därför är det viktigt både att vi har en plan för hur vi under en tioårsperiod kan nå 2 procent och att vi ser vad som behöver göras långsiktigt. Jag ska inte ta upp allting, men jag vill nämna några saker som gäller för de olika områdena.

När det gäller armén har vi i dag två brigader, men egentligen är det bara en – den som övade i Aurora. Här ser vi att vi behöver gå upp, steg för steg, till sex brigader.

När det gäller marinen är den bra, men den är också för liten. Vi måste i framtiden kunna se till att vi kan försvara både ostkusten och västkusten samtidigt. Det är ingen avancerad prognos att man vill se till att förnödenheter kommer fram om något skulle hända. Förnödenheterna kommer ju via Göteborg, och vi måste därför se till att vi har stridsfartyg baserade även där. Det handlar om att vi ska kunna försvara oss.

Sverige är ett stort land, och flygvapnet har historiskt sett varit väldigt viktigt. Det kommer det att vara även framdeles. Den reservation jag yrkade bifall till tidigare rör särskilt Uppsala. Vi har i dag våra JAS-plan baserade i Ronneby, Såtenäs och Luleå, och vi behöver komplettera med Uppsala. Det behövs för att vi ska kunna försvara oss på det sätt som behövs, inte minst i Mälardalen. Vi behöver också se till att vi har reservflygbaser som gör att vi kan sprida ut flygplanen. I dag, när vi inte har detta tillgängligt, är det alldeles för lätt att slå ut oss. Det måste vi ändra på, och vi måste se till att utöka basorganisationen så att vi kan använda dessa sidobaser på ett effektivt sätt.

Det finns även mycket som behöver adresseras när det gäller det civila försvaret, till exempel cyberattacker.

Med detta sagt vill jag till sist bara ta upp att Nato fyller 70 år i morgon. Sverige är i dag en nära partner till Nato, vilket är jättebra, men vi borde i framtiden bli en fullvärdig medlem. Det skulle stärka skyddet både för Sverige och för våra grannar. Det är ju vad det ytterst handlar om när vi diskuterar detta – att svenska folket ska kunna känna sig trygga från yttre hot. Det är därför det är viktigt att vi nu satsar energi och lägger till de pengar som krävs för att vi ska få ett försvar som fungerar även i tuffa tider.

Fru talman! När man har hållit på med försvarspolitik i några år inser man hur sant det franska uttrycket ”Vouloir et pouvoir sont deux” är – att vilja och att kunna är två helt olika saker. För fyra år sedan fattade riksdagen ett beslut om en krigsorganisation som bland annat, med hänvisning till tidigare talare, skulle innehålla två fullt utrustade, samövade armébrigader. Nu berättade arméchefen strax före jul att det blir en, och detta trots att det har skett ekonomiska tillskott under i stort sett vartenda år av den innevarande försvarsbeslutsperioden.

Så sent som i förrgår kom också en intern revisionsrapport från Försvarets materielverk som utvisade avsevärda fördyringar i det materielprojekt som Roger Richtoff tidigare berörde, nämligen anskaffningen av den medelräckviddiga luftvärnsroboten Patriot. Jag har redan begärt av försvarsutskottets presidium att vi ska få veta omfattningen av denna fördyring, för även den kommer naturligtvis att påverka när Försvarsberedningen nu ska bygga vidare på en krigsorganisation som är i paritet med det säkerhetspolitiska omvärldsläge Sverige befinner sig i.

Fru talman! I försvarsbeslutet 2009 envisades vi i Folkpartiet, numera Liberalerna, med att ett stridsvagnskompani skulle placeras i ett garage på Gotland. Detta förslag förlöjligades både av våra politiska konkurrenter och av massmedierna. Den dåvarande insatschefen sa till mig att han kunde tänka sig hundra åtgärder, med högre operativ effekt, som behövde vidtas innan man gjorde detta, fru talman.

Vår tanke, eller rättare sagt Jan Björklunds tanke, med stridsvagnarna på Gotland var att de så småningom skulle bemannas när de väl hade placerats där – och att de endera dagen skulle öva på Tofta skjutfält. Så har nu skett, och vi tillför med några års mellanrum nya förbandsenheter till Gotland, som är vår ojämförligt mest strategiska landsända. Den som har bemäktigat sig Gotland har möjlighet att bestämma huruvida militär hjälp ska kunna föras från väster i östlig riktning vid en eventuell konflikt i Östersjön.

Skulle Gotland gå förlorat för Sverige skulle med dagens militära teknologi också det övriga svenska fastlandet bli oerhört svårt att försvara. Vi stöder utvecklingen med en remilitarisering av Gotland, men vi märker att den nuvarande planeringen inte fullt ut utnyttjar öns strategiska potential. Det är bra med granatkastare. Det är bra med luftvärnskanonvagnar. Det är bra med mekaniserade förband. Men vi behöver också resurser som innebär att vi kan verka mot en motståndare innan han stiger i land på ön. Får han väl göra det är det nästan för sent.

Därför, fru talman, behöver vi tillföra Gotland långräckviddiga robotvapen med hög precision. Sverige har den typen av vapen i sin arsenal redan i dag, och om de placeras på Gotland har de förutsättningar att ingripa mot allting som hotar oss på den egentliga Östersjön.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Just nu är, som vi har hört från flera ledamöter, Försvarsberedningen, som leds av den tidigare talmannen och försvarsministern Björn von Sydow, som för övrigt bor i min hemkommun, i full gång med att färdigställa den slutgiltiga rapporten. Den ska redovisas för Peter Hultqvist i maj. Naturligtvis måste en ekonomisk ram som håller förhandlas fram. Det är en utmaning. Önskelistan är lång. Det hör vi här i dag. Vi måste ta till vara den befintliga infrastrukturen, som Daniel Bäckström var inne på.

Flera av de ledamöter i försvarsutskottet som sitter här i kammaren ingår i Försvarsberedningen. Jag är inte en av dem. Försvarsberedningens uppgift är följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden och redovisa sin syn på viktigare långsiktiga försvars- och säkerhetspolitiska frågor inför regeringens förslag till riksdagen. Under första kvartalet 2020 ska ett nytt försvarsbeslut tas fram.

Riksdagen har i och med det gällande försvarsbeslutet beslutat att målen för det militära försvaret från och med 2016 ska vara att enskilt och tillsammans med andra, inom och utom landet, försvara Sverige och främja vår säkerhet.

Regeringen har också angett att Försvarsmakten bör bidra till målen för vår säkerhet och målen för det militära försvaret genom att enskilt och tillsammans med andra myndigheter, länder och organisationer lösa följande uppgifter:

upprätthålla tillgänglighet i fred samt beredskap för intagande av höjd beredskap för att kunna förebygga och hantera konflikter och krig samt skydda handlingsfriheten

främja säkerheten genom deltagande i operationer på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet

upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta

med befintlig förmåga och resurser bistå det övriga samhället och andra myndigheter vid behov.

Jag ska försöka visualisera nuläget inför den faktiska tillväxtperiod som försvaret står inför. Ja, ni hörde rätt: tillväxtperiod. Men för att kunna göra det måste vi titta i backspegeln.

Vi ska se det svenska försvaret framför oss som ett stort lastfartyg som lämnade hamnen för ett antal år sedan, fullastat med förmågor och material. Allt fanns med ombord: gott om personal, gott om befäl, vapen, specialistkunskaper, flygplan, ubåtar, ytstridsfartyg, helikoptrar, tekniker, kockar med mera. Vi hade ett starkt försvar.

Under den långa avmagringsresa som fartyget gjort har det lastats av lite material i någon hamn och lite förmågor i någon annan hamn. När nu fartyget åter ligger i land kan man tro att det är tomt, men det är det inte. Det finns en hel del försvar kvar. Det bästa av allt är att det finns lite kvar av nästan allt. Nu ska det här stora fartyget börja fyllas på igen, och då är det viktigt att det lastas rätt. Kompetensen finns kvar inom de flesta områden. Men inom vissa områden är kompetensen smal, viktig och väldigt känslig.

Fru talman! Nu till poängen! Det gäller att lasta det här fartyget rätt nu. Logistik är inte alltid lätt, mina vänner. Om det inte lastas rätt kommer fartyget att få slagsida och kantra. Det finns en oro från expertisens håll. Nästa försvarsbeslut är viktigt. Det försvarsbeslut som ska läggas fram för beslut om ganska precis ett år här i kammaren avgör försvarets utveckling och tillväxtkurva framöver. Just därför är det så viktigt att invänta Försvarsberedningens rapport och att lyssna på expertisen inom Försvarsmakten innan några andra beslut, likt förslagen i motionerna som finns redovisade i detta betänkande, går igenom. Sådana beslut kan nämligen göra att det här fartyget blir väldigt svårlastat, och då är det inte säkert att vi når verkan i målet, nämligen att få fram ett robust och uthålligt svenskt försvar.

Fru talman! I och med det senaste och fortfarande gällande försvarsbeslutet, som avsåg propositionen Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020, godkände riksdagen regeringens förslag till mål för det militära respektive det civila försvaret och ett förslag om den huvudsakliga inriktningen för krigsförband i försvarsmaktsorganisationen 2016. Dessutom godkände riksdagen de krav på operativ förmåga som riksdagen tidigare hade beslutat skulle upphöra att gälla. Riksdagen fattade inga nya beslut om nya krav på operativ förmåga för perioden 2016–2020.

Den 9 januari 2017 beslutade försvarsminister Peter Hultqvist om nya anvisningar för Försvarsberedningens fortsatta arbete, som utgör en del av grunden för ett nytt försvarspolitiskt beslut. Återigen: I maj presenterar Försvarsberedningen sin slutrapport, vilken ligger till grund för det nya försvarsbeslut som ska läggas fram för riksdagen under första halvan av 2020.

Fru talman! Låt oss nu navigera fartyget rätt och fylla det med ett svårslaget innehåll! Jag vill härmed yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vi pratar om 1 ½ procent i Försvarsberedningen. Det är klart att detta blir föremål för ett resonemang. Men min fråga är egentligen: Pratar inte de som sitter i Försvarsberedningen med partiledningen om de målsättningar som vi nu har lagt fast, som detta med 1 ½ procent? Om man inte gör detta, om man inte orienterar sig om vad som händer i en försvarsberedning, hamnar man lite grann på efterkälken, tycker jag.

Sedan är det också så att det inte bara handlar om budgeten när det gäller Försvarsberedningen, utan även om andra saker. Jag ska inte passa på att försöka ställa frågor som kan vara svåra att svara på. Jag begränsar mig till kommunikationen mellan dem av er som sitter i Försvarsberedningen och er partiledning.

Fru talman! Jag vill också passa på att säga att jag tycker att Björn von Sydow gör ett utmärkt arbete, så har jag sagt det också.

Fru talman! Jag hade hoppats på en replik från Roger Richtoff. Tack så mycket för den!

Självklart förs det diskussioner om budgeten. Men jag kan ju inte stå här och berätta om dem för dig, Roger Richtoff. Vi behöver inte redovisa exakt vad vi pratar om, men naturligtvis förs det en diskussion om budgeten. Det är väldigt viktigt för framtiden. Vi hör här att önskelistan är lång och detaljerad – faktiskt väldigt detaljerad på sina håll.

Jag vill ändå säga någonting om dagens försvar. Det är nedbantat. Men vi har samtidigt ett kvalitativt modernare försvar med en förmågebredd men utan kvantitet och uthållighet. Det är någonting som vi bör sträva efter, och det är klart att det kostar pengar.

Jag fastnade för något som Roger Richtoff sa tidigare. Det var att han vill ha sju brigader. En brigad består av 4 500 soldater. Det är 31 500 soldater. Det är väldigt många soldater. I dag har vi två brigader.

Jag måste ställa en fråga tillbaka till Roger, eftersom ledamoten själv sitter i Försvarsberedningen. Ni diskuterar säkert sådana här saker. Hur ska man med den personalförsörjning som försvaret har i dag kunna nå sju brigader, och inom vilken tid ser du det framför dig? Det är en detaljerad fråga.

Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Vi talar i vår långtidsplan som vi i Sverigedemokraterna har lagt fram om 2033–2034. Vi närmar oss ca 22 000 värnpliktiga. På sikt måste man kalla in värnpliktiga. Men det går inte att göra det hur fort som helst. Därför har vi lagt fram en långsiktig planering för det. Vi måste bygga upp infrastruktur och flera garnisoner för de värnpliktiga. Vi måste utbilda officerare, som är en nyckel i det hela. Det tar tid. Men 2033 är ett mått.

Det har vi flyttar fram varje gång eftersom vår politik konstigt nog inte har fått genomslag här med en gemensam inriktning, fru talman. Men nu tycker jag att vi närmar oss det som vi har föreslagit. Vi har kämpat för att få till stånd en utökning av budgeten för det. Nu ligger vi på 1,5 procent. Även om inte ni tycker att det är intressant att prata med er partiledning är det förvånansvärt att ni sitter i Försvarsberedningen dag efter dag utan att tala om detta.

Ni har gett sken av att det är förankrat. Varför säger ni inte ifrån? Det handlar om de 1,5 procenten med uppräkningar. Jag vill inte säga för mycket om vad som står. Men det är uppräkningar, och hela den utvecklingen är prissatt. Ledamoten bör här också kunna svara på det. Varför gör ni inte detta? Varför signalerar ni inte: Vi ber att få återkomma till det i Försvarsberedningen? Det är först nu på senaste tiden det handlat om det.

En brigad består inte alltid av 4 500 man, utan det kan variera. Det är inte bara de förbanden, utan det är förstärkningsförbanden som vi över huvud taget inte har nämnt här. Det är tusentals man. Det är i den storleksordningen. Man får kanske kalla in 40 000 för att täcka det behovet på sikt på våra brigader.

Fru talman! Jag upprepar mig. Självklart förs det diskussioner om budget. När jag hör Roger Richtoff berätta om sakkunskaperna som han sitter på tänker jag så här. Jag har läst in mig på området. Roger Richtoff har suttit länge i försvarsutskottet och finns med i Försvarsberedningen. Jag är en ny ledamot, och jag förundras över detaljerna som kommer upp. Någonstans tycker jag att vi ska pyssla mer med vad vill uppnå. Det är förmågorna som räknas.

Jag vill avsluta replikskiftet med att säga så här. Större dimensioner kan vara smartare, ibland. Men rätt dimensionering vid varje givet tillfälle är det smartaste.

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande med namnet Militära frågor, som innefattar de motioner som inkommit under motionstiden i höstas och beskrivningar av hur de möter de överenskommelser vi har i Sveriges riksdag i dag om försvarspolitiken och de utredningar som är tillsatta och nu genomförs. Det sker i väntan på Försvarsberedningens slutrapport, som många har sagt här tidigare, som kommer att utgöra det viktigaste underlaget för utformningen av nästa försvarspolitiska inriktningsproposition.

Försvarsberedningens slutrapport med en samlad bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och dess konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik ska redovisas nästa månad, i maj. Jag ser med stort intresse fram emot att ta del av det arbetet för att sedan tillsammans med övriga partier i Sveriges riksdag fatta kloka, långsiktiga beslut om Sveriges framtida försvarspolitiska inriktning. Jag har förhoppningen att vi fortsätter att göra så tillsammans.

Det moderna totalförsvarskonceptet med ett förnyat engagemang för det civila försvaret är mycket välkommet i dessa tider. Utskottet föreslår i detta betänkande att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden främst med hänvisning till att det inte finns skäl att föregripa det pågående arbetet med en ny försvarspolitisk inriktning. Det är klokt, och medan jag kommer ihåg det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Det finns några motioner i betänkandet som mig veterligen inte kommer att behandlas inom Försvarsberedningens ramar, så att säga. En av dessa handlar om Vättern, en dricksvattentäkt som i dag försörjer en kvarts miljon människor med dricksvatten och tillsammans med det också är ett övningsfält för provskjutning med bombflyg. Jag tror att vi alla kan förstå att det är problematiskt att få ihop två så motstående intressen som vattenskyddsområde för dricksvattentäkt och bombningar med flyg, militär övningsverksamhet.

Vattenskyddsområden är normalt sett omgärdade med relativt kraftfulla restriktioner och ska så vara. Fast vi som lyssnade på P1-programmet Kaliber häromdagen blev oroade över att dricksvattnet egentligen inte är tillräckligt skyddat. Där har vi också ett jobb att göra.

Rent vatten är som vi alla vet livsavgörande, och är det något som driver konflikter och startar krig är det avsaknad av vatten. Ur ett totalförsvarsperspektiv ter det sig för mig underligt att fortsätta att öva i Vättern. Många människor, väldigt många människor, är beroende av det vattnet för att upprätthålla vardagen, och fler vill ansluta sig till Vätterns vatten. Örebro är på gång, och även Mälardalsregionen har visat intresse.

Jag vet också att vi har fattat beslut om att militären måste få en möjlighet att öva mer för att kunna vara fit for fight, så att säga. Frågan vi från vårt parti ställer oss är om dricksvattentäkten Vättern är det bästa stället att göra det på. Motionen som jag här i dag refererar till handlar om att utreda förutsättningar för att flytta försvarets verksamhet bort från sjön. Det är något som jag tycker vore klokt att överväga och utreda vidare.

Vi behöver ju också koppla ihop provskjutningarna i Vättern med det särskilda sektorsansvar för ekologisk hållbarhet som Försvarsmakten har utifrån våra överenskomna miljömål. Detta sektorsansvar är nu formaliserat till ett gemensamt försvarsmiljösamarbete. Det är mycket bra. Det ska bli intressant att följa det arbetet.

Regeringen har i Försvarsmaktens instruktion uppdragit åt myndigheten att ta miljöhänsyn i sin verksamhet i fredstid. Inom ramen för miljöarbetet ska Försvarsmakten bidra till att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås samt vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling.

Detta jobbas det med nu. Jag har stora förhoppningar om att vi inom ramen för bland annat det arbetet kommer att fortsätta resonera kring om dricksvattentäkten Vättern verkligen är en lämplig plats att provskjuta i. Då kanske vi kommer fram till att så inte är fallet. Då får vi tillsammans hitta en lösning för att tryggt och säkert omhänderta båda dessa viktiga intressen, skyddet för dricksvattentäkter och övningsmöjligheterna för våra styrkor.

Vi har ett övergripande mål för detta arbete. Vi ska värna befolkningens liv och hälsa, värna samhällets funktionalitet och värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter. Jag har stora förhoppningar om att vi, när vi tagit del av Försvarsberedningens slutrapport, ska komma överens om hur vi ska jobba framöver för att göra just det som står där.

Fru talman! Sverigedemokraterna har i flera år väckt frågan om att processen för miljöprövningar behöver bli mer tidseffektiv – detta för att inte i onödan lägga hinder i vägen för Försvarsmaktens behov av övningsområden. Riksdagen har riktat tillkännagivanden till regeringen om detta område specifikt, vilket även har påpekas i det aktuella betänkandet.

I dag prövas miljömål i en omfattande process, vilket vi givetvis inte har några invändningar mot. Vår ståndpunkt är dock att Försvarsmakten måste få ett undantag från de vanliga reglerna rörande miljöprövning med tanke på försvarets särställning som bevarare av rikets säkerhet. Trots detta är det fortfarande så att processen kan ta flera år från inkommen ansökan fram till det datum då frågan slutgiltigt är behandlad.

Detta är i sig självt anmärkningsvärt, då det inte finns några lagar som förhindrar en mer effektiv hantering. Om man ser till lagens utformning sägs det explicit såväl i miljöbalken som i den tidigare naturresurslagen att vid fall där riksintressen står mot varandra ska försvaret ha företräde. Miljöbalken innehåller dessutom en undantagsparagraf för just försvaret. Denna paragraf kan regeringen välja att nyttja sig av för att åsidosätta bestämmelserna i miljöbalken om detta anses nödvändigt av hänsyn till försvarets behov.

Framför allt ser vi behovet av att minska tidsåtgången för nya ansökningar om miljöprövning när Försvarsmakten ska bygga ny verksamhet. I princip ska alla tillståndsförfaranden vara avklarade när väl Försvarsmaktens personal är redo att påbörja den nya verksamheten. Men detta har inte skett. Det förefaller som att det grundläggande problemet är att vi har en regering som inte använder de möjligheter som lagstiftningen ger för att Försvarsmakten ska kunna verka fullt ut. Problemet tycks alltså inte vara lagstiftningen i sig.

För Sverigedemokraternas del menar vi att det är ett måste att säkerställa försvarets tillgång till de övningsområden man har ansökt om så snart som möjligt.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservationer 1 och 8.

Fru talman! Jag ska göra några kompletteringar med sådant som jag inte hann med i mitt första anförande.

Jag var inne på flyget. Jag vill ha med antalet basbataljoner i frågan, för det måste utökas. Klargörningstropparna måste öka kraftigt för att kunna få upp stridsflyget i luften. Det innebär, som jag sa, en utökning av antalet flygflottiljer. Vi har nämnt Söderhamn som ett exempel, och det finns också andra ställen.

Vi tycker att en attackrobot till JAS Gripen E vore på sin plats. En sådan är Taurus. Den kan appliceras på JAS Gripen E och är ett alldeles utmärkt vapen. Vi har kämpat för det, och vi kommer att kämpa för att införa detta. Vi har också jaktroboten Meteor – en av världens bästa jaktrobotar.

Jag vill även nämna miljön. Torpedverkstaden i Motala skjuter bland annat därifrån mot sina mål i Vättern. Det finns flera skäl till detta. Det ena är att materielen, torpederna, överlever betydligt längre i sötvatten än om man skulle skjuta dem i saltvatten. Nu tar man ett visst miljöansvar, nämligen genom att man skjuter torpeder som inte sjunker. De lägger sig i stället på ytan som en boj. Det viktiga är riktningen och funktionen på torpederna, men de sjunker alltså inte längre till botten. Man tar ett visst miljöansvar, och jag tycker att det är jätteviktigt att göra detta. Det finns flera skäl att se över detta, men det handlar nu om den torpedverkstad som finns vid Vättern. Jag har själv bott där en gång i tiden.

Förmågan är bra, javisst! Men detaljer är också viktiga, och sådana håller vi också på med i Försvarsberedningen. Det ska vara övergripande, och man ska ha en viss förmåga. Men sedan måste man växla ned och se efter hur vi får denna förmåga. Ja, vi får den med ytterligare ett antal brigader. Och hur ska denna brigad se ut, då? Då är vi nere på en annan detaljnivå.

Som avslutning säger jag: Subventionera inte vindkraften! Bygg ut den nya generationens kärnkraft!

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i Lars Püss yrkande.

Det är intressant att lyssna till debatten och de olika inläggen, för det finns många aspekter på försvarsfrågorna som vi behöver resonera om. Det som fick mig att begära ordet var att Marie Axelsson sa, och upprepade, att önskelistan är lång. Det där är inte riktigt sant, för det är inga önskelistor vi ägnar oss åt i Försvarsberedningen och på andra ställen. Det är åtgärdslistor för att hantera den sårbarhet Sverige har när det gäller kriser, krig och konflikter.

Försvarsberedningen har arbetat i snart två år. Vi har ägnat tiden åt att först under ett helt år analysera den civila delen av samhället och den sårbarhet som vi upplever. För över ett år sedan lade vi fram mer än 70 konkreta förslag där vi var helt överens över partigränserna. Nästan inget av dessa har hamnat i verkstaden.

Vi pratar om osäkerhet när det gäller elförsörjningen, vi pratar om livsmedelsförsörjning, vi pratar om vattnet, vi pratar om cyberattacker och vi pratar om rader av sådana här saker. Det är sådant som vi läser om varje dag, och det är sådant där det krävs konkreta åtgärder. Det är sådant där det krävs ett försvar av vårt moderna samhälle och där väldigt mycket måste göras.

I den andra etappen ägnar sig Försvarsberedningen åt att analysera den säkerhetspolitiska situationen utifrån hur vårt militära försvar borde vara funtat. Det är inga önskelistor vi kommer med. Vi gör en bedömning av ett läge som innebär att osäkerheten i vår nära omgivning är sämre i dag än den var för ett antal år sedan. Det är också därför det svenska försvaret har övergått från en inriktning på att framför allt ägna sig åt internationella insatser till – och tillbaka till – att mer se om sitt eget hus. Hur försvarar vi Sveriges gränser? Hur säkrar vi att ingen kommer hit och försöker bestämma i vårt land?

Detta är otroligt viktigt och otroligt svårt. Just nu är Försvarsberedningen inne i en diskussion som naturligtvis rör olika delar, men det är fortfarande inga önskelistor. Vi försöker hitta formen för att stärka den svenska Försvarsmakten från en låg nivå.

Det handlar inte om några stora, fantastiska processer där vi kan lova guld och gröna skogar. Men vi vill att förmågan ska fungera, och det handlar i mångt och mycket om väldigt enkla praktiska saker. När vi nu tar in fler värnpliktiga och utbildar dem för att delta i strid vill vi att de ska ha kängor, skor, utrustning och en meningsfull uppgift. Det är där vi är, och ingen annanstans. Och där har vi just nu ett jätteproblem: Regeringen och regeringens partier vill inte berätta vilken nivå vi ska landa på.

När man ska försöka lägga fram ett förslag, som Försvarsberedningen ska göra, måste man ha en ram som säger på ungefär vilken nivå man kan räkna med att budgeten ligger de kommande åren. Det betyder nämligen väldigt mycket vilken nivå det handlar om. Prioriteringarna är ju helt olika beroende på vilket anslagstillskott man kan räkna med. Om vi inte kan komma överens om det – då blir det önskelistor. Då blir det ett plockepinn av något slag som inte leder någonstans.

Men ambitionen från oss som sitter i Försvarsberedningen är att lägga fram ett förslag som är långsiktigt och som säkrar att vi får en stabil förstärkning av det svenska försvaret. Några önskelistor ska vi inte ägna oss åt, så berätta vilka pengar ni är beredda att anslå!

(Applåder)

Fru talman! Tack, Beatrice Ask, för ditt anförande! Jag vill börja med att berätta för er alla som lyssnar och tittar att jag har enormt stor respekt för det arbete som pågår i Försvarsberedningen. Det jag ser och hör tyder på ett fantastiskt arbete, och ni lägger ned väldigt mycket tid. Det är bra, för det behöver vi för att rätt kunna lasta detta fartyg, försvaret, precis som jag var inne på i mitt anförande.

Att prata om önskelistor är kanske något jag gör som ny ledamot, som faktiskt ibland hör de här förslagen för första gången. Men jag förstår att alla kommer med sina inspel och analyser i Försvarsberedningen och att det nu är inne i slutfasen när allting ska bli ett resultat som ska presenteras.

Att föregripa beredningens rapport när det gäller ekonomiska anslag vore dumt av mig. Men jag vill backa till det jag sa förut: Självklart diskuteras ekonomin.

Fru talman! Tack för den förklaringen, Marie Axelsson! Jag förstår. Jag är själv inte heller så erfaren när det gäller försvarspolitik, för jag har inte hållit på med den så många år, åtminstone inte i nutid.

Det är klart att det är dumt att föregripa Försvarsberedningens rapport. Men det kanske inte kan bli någon rapport om vi inte vet vad vi ska samla oss kring. Syftet med Försvarsberedningen är ju att den ska lägga fram ett långsiktigt hållbart förslag som helst håller över val och som vi kan samlas kring. Det är så försvaret ska vara.

Det var detta jag ville framföra. Det nödvändiggör att vi samlar oss kring en ram eller en bottenplatta, så att vi vet var vi ska göra prioriteringarna. För det är skillnad mellan en låg nivå och en högre nivå, beroende på vad man kan göra.

Jag tillhör inte dem som anser att man ska fara land och rike kring och lova regementen här och där och det ena med det andra, för det håller inte. Dessutom anser jag att det är Försvarsmakten som ska bestämma i mycket av det som är detaljerna. Men som nationella politiker måste vi ta ansvar för en anständig ram och för huvudprioriteringarna. Dessutom måste Sveriges riksdag fatta besluten om krigsorganisationen. Det är ganska viktiga beslut. Vi är dock bakbundna just nu, och det är ett stort problem.

Jag tycker också att det är viktigt att få debatten att handla om det behov vi har av en förstärkning av det svenska försvaret. Under lång tid har många glömt bort varför man ska ha ett försvar och varför vi i dag har ett läge där det krävs en och annan ansträngning för att komma till en acceptabel nivå.

Fru talman! Jag vill återgå till detta med avmagringsresan som fartyget var ute på och som jag hänvisade till förut.

Försvaret krympte och krympte. Men vi är i ett läge där vi ändå har väldigt många förmågor kvar. Vi har specialistkompetenser. Det är skört, men det är viktigt att bevara och utveckla det vi har.

Vi ska ta ansvar för att fatta beslut om en rimlig ram. Den ska också hållas. Det går inte att hålla på med extraanslag hela tiden, utan det måste finnas en långsiktig plan och en ram som ska hållas. Där tror jag att Försvarsmakten, precis som du var inne på, Beatrice Ask, har experter och kan se var krutet ska läggas. Det är viktigt att väga in detta.

Jag har stor respekt för arbetet i Försvarsberedningen, som leds av Björn von Sydow, och jag tycker att det ska gå att komma överens om att vi ska ha en tillväxt i det svenska försvaret. Men precis i enlighet med betänkandet ska vi vänta på rapporten från Försvarsberedningen för att kunna fatta ett klokt beslut som ska gälla från 2020 och de närmaste fem åren.

Vi vet att ledtiderna i försvarsbesluten är långa. Beslut som fattas i dag kan vi se resultat av efter ganska många år. Det är också därför vi befinner oss där vi är nu och är väldigt sårbara. Det finns försvarsbeslut som går tillbaka ända till 2004 som påverkar läget att vi i dag har så få officerare som kan utbilda de värnpliktiga. Det var beslut som togs tidigt, och vi är många olika regeringar som har fattat beslut. Men just här kan man se att det fattas officerare. Det kan hänföras till 2004 och andra försvarsbeslut.

Nu måste vi komma framåt. Vi måste bygga. Vi måste lasta Försvarsmakten rätt.

Fru talman! Det var ju ingen avmagringsresa försvaret var ute på, utan det var faktiskt så här: När Berlinmuren föll fick i princip alla för sig att den eviga freden hade uppstått, och så drömde vi oss bort från den hårda och ibland otrygga verkligheten. Nu har vi insett att den eviga freden inte hade inträffat och får betala dyrt för det.

Försvarsberedningen har ägnat ganska mycket energi åt att gå igenom Statskontorets och ESV:s olika rapporter om analyser, prognoser, kostnader och så vidare eftersom vi i försvarsutskottet och på andra ställen ofta får brottas med svarta hål i budgeten. Det dyker upp kostnader som man inte har räknat med. Detta har vi tagit intryck av. Vi fick tilläggsdirektiv om att vi skulle göra det när det redan var gjort. Det var väl bra. Men en sak är alltså att man måste hålla hårt i pengarna och veta vad man gör.

Man måste också bestämma sig för en nivå om man ska lägga fram ett program eller ett förslag som ska rikta in sig på flera nivåer. Om man inte har en nivå kommer det bara att bli ett allmänt önskelistande från olika håll, och då kommer det att spreta åt alla håll. Kan man samlas kring en nivå kan alla också förhålla sig till den och göra vettiga prioriteringar inom den ramen.

Min förhoppning och ambition i det här arbetet är att vi ska landa där, så att vi långsiktigt kan förstärka det svenska försvaret från en alldeles för låg nivå. Det är en satsning för framtiden.

Jag vill att mina barn och barnbarn ska kunna leva i en fredlig värld. Jag vill att Sverige ska vara det fria landet som utvecklas och står stabilt. Då måste vi våga satsa på en ordentlig hemförsäkring. Försvarsmakten och satsningar på den civila beredskapen är delar av detta.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)