Livsmedelspolitik

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi självfallet står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till alliansreservationen nr 4 och den moderata reservationen nr 6.

Livsmedelspolitik

Herr talman! Svenskt jordbruk är beroende av en fungerande livsmedelsindustri för att fungera. Men samtidigt gäller det omvända. Svensk livsmedelsindustri är helt beroende av att svenskt jordbruk fungerar och är konkurrenskraftigt. Det hänger ihop; hela kedjan är viktig. Därför går det inte heller att tala om livsmedelspolitik utan att också beröra frågan om förutsättningarna för jordbruket.

I dag tvingas många bönder - för närvarande gäller det särskilt tydligt mjölkbönderna - att avveckla verksamhet som man har drivit under lång tid på grund av den tuffa ekonomiska situationen. Samtidigt ser vi hur livsmedelsproduktion, nu senast Findus, flyttas eller läggs ned till följd av att möjligheterna att driva verksamheten här i Sverige bedöms vara sämre än på andra håll. Detta sker trots våra goda naturliga förutsättningar här i Sverige.

Så här borde det naturligtvis inte vara, men under lång tid har politiken tyvärr varit mer en del av problemet än en del av lösningen. Politiska beslut har i alltför stor omfattning tillåtits att skapa eller förvärra problemen genom svenska särregler, höga skatter eller en omfattande administrativ börda. Sammantaget innebär detta betydande merkostnader för svenska bönder och livsmedelsföretag. Det är dags att vända den utvecklingen.

Vi måste verka för att villkoren för jordbruket blir mer lika villkoren i övriga EU. Vi vill därför se regelförenklingar, minskad byråkrati, förbättrad samordning mellan olika myndigheter och minskade administrativa kostnader.

Ett konkret och högst aktuellt exempel gäller växtskyddsmedlen. Det är helt orimligt att svenska myndigheter gång på gång gör helt andra, mycket tuffare, tolkningar av EU-reglerna än vad som görs i våra grannländer. Vi har från Moderaternas sida nyligen presenterat fem konkreta förslag på åtgärder för att lösa problemen, och vi har riktat dessa som krav till regeringen. Jag hoppas fortfarande att regeringen är beredd att agera och följa våra förslag, även om landsbygdsministern tyvärr inte har velat ge några sådana besked än så länge, i alla fall.

Herr talman! Svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion är generellt sett mycket miljövänlig. Det skulle därför vara bättre för miljön om en större andel av det kött, de mejeriprodukter och de grödor som konsumeras i världen kom från svenska gårdar. Vi ska självfallet stå upp för ett välfungerande djurskydd och rimliga miljöregler, men utgångspunkten måste vara att kraven så långt möjligt är likvärdiga inom hela EU. Svenska bönder kan inte, på en gemensam marknad, ensamma bära kostnaderna och ansvaret för att gå före. Då blir resultatet att svenskt jordbruk riskerar att slås ut, vilket bara leder till att vi i stället importerar samma produkter från länder med lägre krav. Vi ser exempel efter exempel där detta håller på att ske.

Det är allvar nu. Regeringen måste i den försenade livsmedelsstrategin tydligt och konkret hantera de utmaningar som både jordbruket och livsmedelsproduktionen står inför. Det är utmaningar på lång sikt men också konkreta problem på kort sikt som måste hanteras.

Det krävs skarpa målsättningar, tydliga prioriteringar och en ärlig vilja att lätta på det ok av skatter, regleringar och särkrav som drabbar de gröna näringarna. Slutbetänkandet från den av alliansregeringen tillsatta Konkurrenskraftsutredningen utgör en väldigt bra grund för det arbetet.

Dessvärre har regeringen hittills bedrivit en politik i motsatt riktning. När besked från Regeringskansliet väl kommer handlar det oftast om nya eller höjda skatter, fler förbud och fler regleringar.

Landsbygdsministern stod här i förra veckan, när vi hade interpellationsdebatt. Den handlade om jordbrukets konkurrenskraft, men landsbygdsministern talade om ytterligare arbetsmiljökrav och skärpt arbetsrätt. För mig låter det snarare som ännu högre kostnader och försämrad konkurrenskraft, när vi borde sträva efter det motsatta.

Stefan Löfven uttalade i valrörelsen att all politik ska prövas mot om den leder till fler jobb. Det var vällovligt, men politiken kan aldrig skapa de jobben. Jobben skapas om förutsättningarna är gynnsamma, vilket politiken kan bidra till.

Det betyder att skatterna behöver bli lägre, inte högre. Reglerna behöver bli enklare, och myndigheternas tolkning av reglerna måste bli mer ändamålsenlig. Konkurrensförutsättningarna för verksamheter i Sverige behöver bli mer likvärdiga dem i länder vi konkurrerar med.

Herr talman! Vi vill också se ett tydligt fokus på ökad export. Ett av de konkreta förslag som vi har på det här området är inrättandet av en webbaserad exportportal i syfte att marknadsföra svenska livsmedel och göra det enklare för importörer i andra länder att välja svenskt.

Hela livsmedelskedjan kan bli en tillväxtsektor. Men då krävs - utöver regelförenklingar, neutrala konkurrensförutsättningar och sänkta kostnader, som jag redan har nämnt - också framåtsyftande satsningar.

Vi kan tyvärr konstatera att resurserna för forskning och utveckling på det här området är alltför begränsade och ligger lågt i förhållande till andra sektorer. Frågor som rör jordbruk och livsmedelsproduktion men också närliggande områden som tillverkningsprocesser bör därför prioriteras upp. Det bör ske i den kommande forskningspropositionen, men det är också viktigt att lyfta fram det i livsmedelsstrategin.

Herr talman! En viktig del för att en marknad ska kunna fungera på ett bra sätt är att konsumenterna ska vara rimligt välinformerade för att kunna göra kloka val - val där inte enbart pris utan också andra parametrar kan vägas in.

Vi vet att konsumenterna i Sverige i ökad utsträckning efterfrågar svenska livsmedelsprodukter. Märkningar såsom Svensk fågel och Svenskt kött har utgjort goda exempel och har också bidragit till att konsumtionen av just svensk fågel och svenskt kött har ökat efter flera års minskning.

I går lanserades de första produkterna med den nya Från Sverige-märkningen, en tydlig blågul märkning som gör det enklare att hitta livsmedel, råvaror och växter med svenskt ursprung i butikerna.

Initiativet till märkningen kommer från Livsmedelsföretagen, Svensk Dagligvaruhandel och LRF. Det är ett bra exempel på att branschen och marknaden klarar att lösa det här på ett bra sätt - mycket bättre än lagstiftning, som riskerar att bli fyrkantig och dålig, skulle göra.

Det är glädjande att landsbygdsministern nu säger att han inte vill lagstifta om detta utan i stället bejakar och välkomnar den nya frivilliga branschmärkningen. Detta i skarp kontrast till alla rödgröna kollegor som i denna kammare åtskilliga gånger har talat sig varma för lagstiftning.

Märkning av livsmedel är viktig, men lika viktigt är att det finns fungerande uppföljningssystem för att undvika olika typer av matfusk och bedrägerier.

Det är helt oacceptabelt att oseriösa aktörer exempelvis försöker snylta på kvalitetsmärkningar och sälja produkter med falsk märkning. Det handlar om bedragare som försöker göra sig en extra förtjänst genom att lura konsumenterna. Vi har länge krävt hårdare straff för den här typen av brott och ser positivt på att regeringen nu säger sig vara beredd att gå oss till mötes.

Herr talman! Moderaterna tror på svenskt jordbruk och på svensk livsmedelsproduktion. Om politiken ger rätt förutsättningar i stället för att sätta käppar i hjulet kan dessa näringar växa framöver, och vi kan även i framtiden njuta frukterna av den svenska jorden.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna har flera reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Kontrollen av livsmedel fungerar olika på olika håll i landet, och resurserna för livsmedelskontroll är ganska begränsade.

I dag har kommunerna ansvaret för livsmedelskontroll, men det är inte ovanligt att kommuner inte klarar sitt uppdrag. Det händer att man tar ut avgifter för kontroller som aldrig genomförs eller fullföljs som planerat.

Förutom på kommunerna ligger ansvaret på länsstyrelserna och på staten genom Livsmedelsverket.

Inga jämförbara länder har så komplicerade system som Sverige. Sveriges Konsumenter och Livsmedelsföretagen sa i en artikel i Svenska Dagbladet just det - att kontrollsystemet är mer komplicerat än i något annat land.

Maten måste vara säker, och staten bör därför ta ett större ansvar för en effektiv och fungerande livsmedelskontroll i hela Sverige.

Länsstyrelserna kontrollerar redan i dag att kommunernas kontroll följer lagstiftningen, men genom att ansvaret helt överförs från kommunerna till staten skulle livsmedels- och djurskyddskontrollen behandlas lika i hela landet.

I Danmark förstatligades livsmedelskontrollen redan för cirka tolv år sedan med lyckat resultat. Jag tycker att det är dags att också Sverige effektiviserar det här genom mer förstatligad kontroll.

Herr ålderspresident! Tyvärr ser vi att Sveriges självförsörjning av livsmedel har minskat dramatiskt, en utveckling som inte får fortgå. Därför är en svensk livsmedelsstrategi viktigare än någonsin, en strategi där konkurrenskraften uppmärksammas genom att många av Konkurrenskraftsutredningens förslag blir verklighet, som syftar till att öka livsmedelsexporten och som inrymmer minskat regelkrångel med goda konkurrensvillkor för företagen.

Att höja och i förlängningen fördubbla värdet på den svenska exporten av jordbruksvaror och livsmedel skulle ha stor betydelse för den svenska ekonomin och sysselsättningen. Den svenska produktionstrenden måste vändas; det är vi nog alla på det klara med.

Två produktkategorier där den värdemässiga importökningen varit stor är mejeriprodukter och ägg samt kött och köttvaror. Här har alltså den svenska produktionen haft svårt att hävda sig i konkurrensen sedan tullskyddet försvann vid EU-inträdet, enligt Jordbruksverkets rapport.

Tyvärr har vi sett hur den svenska produktionen förlorat marknadsandelar efter EU-inträdet. Konsumtionen har ökat och tillgodoses i allt högre grad med importerade produkter, som har lägre kostnad än det svenska köttet.

Tre av fyra kunder uppger att de föredrar svenska livsmedel. Den svenskmärkning som nu sjösatts för dagligvaruhandeln för att göra det lättare för konsumenter att hitta svensk mat i livsmedelsbutikerna är ett positivt grepp och ligger väl i linje med vad kunderna vill ha.

Medvetandegraden och viljan att köpa svenska och närproducerade livsmedel ökar stadigt, och en satsning bör göras för att få en större andel närproducerade och/eller ekologiska livsmedel i de offentliga upphandlingarna.

För att stärka lönsamheten för mjölkbönderna så att de får bättre betalt för råvaran och bättre möjligheter att förbättra värdet på produkterna är det viktigt med ursprungsmärkning av svenska mejeriprodukter och bättre kommunikation av svenska mervärden ut till konsumenterna.

Utländsk djurhållning skiljer sig ofta från svensk när det gäller till exempel synen på antibiotika, hormoner, djurtransporter, djurhållningsformer och slaktmetoder. Därför är det angeläget att öka konsumenternas möjlighet att göra aktiva val när de köper livsmedel.

Sverige har världens mest ambitiösa djurskydd. Det är något som Sverigedemokraterna är stolta över och vill värna. Inte minst för att vår djur och livsmedelsproduktion ska behålla sin konkurrenskraft är det viktigt att upprätthålla djurskyddet.

På samtliga livsmedel som upphandlas genom offentlig upphandling ska det ställas krav på att råvarorna är producerade enligt svensk miljö- och djurskyddslagstiftning.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna betonar att alla animaliska produkter bör märkas med ursprung i varje led i produktionskedjan. Detta ska gälla såväl charkvaror och sammansatta produkter som mat på restaurang. Mejeriprodukter som i dag står helt utanför märkningskraven vill vi inkludera i obligatoriska märkningssystem.

Svenska bönder missgynnas i dag i konkurrensen med andra länder, inte därför att kvaliteten på de livsmedel vi producerar är för låg utan därför att den är för hög. Hand i hand med detta sjunker självförsörjningsgraden när det gäller basala livsmedel mer än i något annat land. Produktionen av gris- och nötkött har sjunkit med 50 procent, och inga beredskapslager finns längre. Hushållens livsmedelslager kan tänkas räcka i snitt en vecka, butikernas lager räcker någon dag och centrallager ytterligare några dagar. Detta riskerar att leda till en farlig situation för Sverige om en allvarlig politisk eller militär kris eller något annat skulle inträffa i vårt närområde.

Problemet för våra svenska bönder är att djurskydd och kvalitet kostar pengar. EU tillåter andra länder att ha sämre djurskydd och lägre kvalitetskrav i produktionen av livsmedel än vi i Sverige har. Däremot tillåter inte EU att vi i Sverige skyddar vår produktion, som har högre krav.

Genom en stärkt svensk livsmedelsproduktion och genom att premiera de svenska bönderna i deras arbete för kvalitet, djurskydd och djurvälfärd ska vi kunna närma oss en konkurrens på lika villkor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Forsberg (SD).

Herr ålderspresident! Jag tänkte i den här debatten uppehålla mig vid en enda sak, en sak som jag tycker är viktigare än andra för tillfället, apropå att den svenska produktionen av livsmedel minskar och att lönsamheten är mer eller mindre obefintlig för dem som är primärproducenter i vårt land. Då handlar det om reservation 2, till vilken jag för övrigt yrkar bifall, alltså löftet om att vi ska få en livsmedelsstrategi i vårt land.

Det är en strategi som jag bejakar att regeringen arbetar fram. Vad jag har förstått har den till syfte att se till att vi ökar produktionen av hållbart producerad mat i vårt land och att vi har förutsättningar att behålla och utveckla en industri som förädlar den i Sverige producerade maten, liksom att vi vanliga konsumenter får tillgång till hållbart producerad mat.

I och med att den nuvarande regeringen valde att lägga ned alliansregeringens vision om Sverige som det nya matlandet har vi tappat otroligt mycket tid, tid som skulle ha kunnat användas till att utveckla det. Jag tror att vi här i kammaren är överens om att vi ska producera mer mat i vårt land, förädla mer mat i vårt land och på så sätt skapa de viktiga jobben, inte minst på den svenska landsbygden.

Jag har i flera debatter efterlyst ett svar på varför man valde att avveckla en satsning, en vision, som skulle kunna ha utgjort en plattform till det som nuvarande regering vill utveckla, nämligen en livsmedelsstrategi. Jag har ännu inte fått något svar på varför man gjorde detta och varför man har tagit bort alla de pengar som fanns för att hjälpa till att utveckla verksamheter i skilda delar av vårt land.

Jag förväntar mig, herr ålderspresident, att under den här debatten få svar på varför man har valt att avveckla något för att egentligen bara tappa tid för den utveckling som vi alla vill se.

(Applåder)

Herr ålderspresident! I debatten om det här betänkandet kommer jag att beröra tre centrala frågor. Det är den kommande livsmedelsstrategin, livsmedelskontroll och matsvinn. Jag yrkar bifall till reservation 4, om livsmedelsstrategin med inriktning på konkurrens och export. Det är en reservation som Liberalerna har tillsammans med övriga allianspartier. Vi står naturligtvis bakom också Liberalernas reservation 10, om livsmedelskontroll, och reservation 11, om matsvinn, där vi har reserverat oss tillsammans med Centerpartiet.

Svensk livsmedelsproduktion har med rätt förutsättningar stora möjligheter att ge ökad sysselsättning och tillväxt och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling på landsbygden. Det leder också till att vi får en produktion av mat av hög kvalitet. Man kan också koppla det till klimatförändringarna. Vi kan vara glada över att vi har kommit fram till vissa resultat i klimatfrågan både internationellt och nationellt. Men hur som helst kommer det att ske förändringar som vi måste anpassa oss till. Globalt sett kommer - det är jag övertygad om - svensk åkermark att bli allt värdefullare.

Om livsmedelsstrategin får rätt innehåll kommer den att kunna stödja en positiv utveckling av den svenska livsmedelsproduktionen. När vi tittar på vad som kännetecknar denna livsmedelsproduktion ser vi att det finns kopplingar till tidigare diskussioner som vi har haft i dag. Det handlar om bra djurhållning, låg antibiotikaanvändning och hållbara odlingsmetoder.

Detta handlar mycket om konkurrensfrågor. Från Liberalernas sida vill jag betona att det finns stora mervärden i de svenska produkterna. Vi måste komma till en situation där man är beredd att betala för dessa mervärden. Det finns en tydlig trend i samhället i dag. Inte bara i Sverige utan även på exportsidan ser man en efterfrågan på livsmedel av hög kvalitet. Det räcker med att se på den efterfrågan på tydlig märkning som finns i Sverige. De senaste dagarna har det varit en del diskussioner om detta med kött från Sverige. Då garanterar branschen vissa saker, och det tror jag att konsumenten är väldigt angelägen om.

Det handlar om att djuret är fött i Sverige, uppfött i Sverige och slaktat i Sverige, så att hela processen ligger i Sverige. Där tror jag att branschen gör en väldigt bra satsning, som rimligtvis borde ha gjorts tidigare.

Livsmedelsstrategins övergripande syfte är naturligtvis att stärka konkurrenskraften ur olika synpunkter. Det handlar inte minst om allmän företagspolitik. Men vi ska ändå ha kvar konsumentperspektivet och efterfrågeperspektivet när det gäller svenska mervärden. I förlängningen kan man då öka den svenska exporten av livsmedel.

Man kan konstatera att den svenska livsmedelsexporten ökar. Det visar statistiken. År 2015 hade den ökat till närmare 74 miljarder. Sedan kan man alltid plocka sönder den siffran och fråga vad som är svenska livsmedel, vad som är bearbetade livsmedel och så vidare, men likafullt har den ökat.

En annan del av exporten som man inte alltid tänker på är turistexporten. Turismen är en av världens snabbast växande näringar. Turismens exportvärde - här ser vi förstås ingen direkt koppling till maten - var 96,5 miljarder år 2014.

Matlandet Sverige kommer in i många synpunkter, inte minst här. Det handlar om att man lyfter fram unikt svenska produkter. Maten blir en besöksanledning i sig. Det är ytterligare ett område där Matlandet Sverige var med och bidrog till att lyfta fram just de svenska mervärdena, som är så viktiga.

Nu har vi ett besked om att livsmedelsstrategin ska komma i juni. Det är en dagsnotering vi har. Det är lite drygt två månader till dess. Då får vi tills vidare hoppas på att det blir fallet. Vi är inte jätteinformerade om exakt vad den ska innehålla, men det kommer förmodligen att ge sig på något sätt.

Herr ålderspresident! Jag var inne på klimatpåverkan och klimatet alldeles nyss. Man kan konstatera att livsmedelsproduktion står för en stor del av klimatutsläppen. Och när vi har diskuterat frågan om att minska de svenska utsläppen har vi konstaterat att det väl är svårast att helt och hållet få bort de utsläpp som kommer från jordbruket. Det kommer vi heller aldrig att kunna få, så länge vi brukar jorden.

Men då är det i alla fall högst angeläget att vi lägger fokus på att verkligen ta vara på de livsmedel som vi de facto har producerat. Där har ju redan utsläppet skett. Låter man det bli matsvinn är det liksom bara förlorare i sammanhanget. Då har den klimatbelastning som just den produktionen har medfört inte lett till något positivt över huvud taget.

Det är intressant att konstatera att matsvinnet är ungefär 30 procent på global nivå. Det är ungefär lika i hela världen, men av helt olika anledningar. I Sverige och jämförbara länder slängs mat till stor del i konsumentledet, det vill säga vi slänger redan inköpt och betald mat. I andra delar av världen försvinner maten i lager- och distributionsledet. Då kan det handla om att man inte har lämpliga lokaler, så att livsmedel ruttnar. Det kan vara skadedjur, som råttor och så vidare. Men det rör sig ändå om ca 30 procent.

Den anledning som vi har i Sverige och i jämförbara länder, att vi helt sonika slänger maten, känns direkt omoralisk i det sammanhanget. Statistiken visar att vi slänger ungefär 50 kilo mat per invånare. Jag vet inte riktigt hur man har fått fram de siffrorna. Men man visar i alla fall att en tvåbarnsfamilj förlorar 6 000 kronor per år genom att slänga mat i onödan.

Det här är en fråga som nu har kommit upp på agendan även på EU-nivå. Där diskuterar man bland annat begreppet bästföredatum. Vad betyder det för oss moderna människor? Det betyder på något vis att mat blir dålig från en dag till en annan, och det slängs väldigt mycket mat i onödan.

Frågan om matsvinn tycker vi från Liberalernas sida är oerhört viktig. Det är viktigt att vi på nationell nivå sätter upp mål för detta och att vi initierar projekt för att minska matsvinnet. Det kanske inte handlar så mycket om avancerade projekt, utan det handlar om att informera och göra folk lite mer trygga i att göra egna val.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Först vill jag yrka bifall till reservation nr 3 och till Alliansens reservation nr 4.

Sverige är fantastiskt. Det är en gammal slogan som jag kommer ihåg. Visst är Sverige fantastiskt att bedriva livsmedelsproduktion i. Det är bra klimat. Det är bra tillgång till vatten och massor av duktiga bönder och fiskare. Jag hoppas att vi här i kammaren kan slå fast att det är oerhört viktigt med en livskraftig livsmedelsproduktion. Det ska löna sig att bedriva jordbruk i Sverige. Det ska löna sig att bedriva fiske i Sverige. Det ska löna sig att förädla livsmedel i Sverige.

Tyvärr ser inte verkligheten ut så längre i vårt land. Vi har nyligen kunnat höra att Findus kommer att lägga ned sin produktion i Bjuv. Detta drabbar inte bara de 450 anställda utan också ett stort antal ärtodlare som nu blir utan avsättning. Vi ser det med tydlighet inom mjölkproduktionen. I morgon, fredag, när arbetsveckan är slut har det slutat ytterligare fem mjölkbönder. Så fortsätter det vecka in och vecka ut. Vi är mitt inne i den värsta mjölkkrisen i mannaminne. Priset på mjölk är nere på bottennivåer. Vi kan inte bara rycka på axlarna och säga: Så trist, så tråkigt. Och så gör vi något helt annat.

Det som händer just nu kommer att få stora konsekvenser, allvarliga konsekvenser, för vårt land. Tusentals arbetstillfällen kommer att försvinna. Med det följer också att landsbygden urholkas ännu mer. Vårt land kommer att bli ännu mer sårbart om det skulle bli någon kris.

Hur skulle det förresten se ut i Sverige om det blev en kris, om möjligheterna att föra in livsmedel till vårt land utifrån skulle upphöra eller försvåras? Hur ska vi få mat på vårt bord? Vet vi det? Har vi någon aning? Svaret är: nej.

I dag är självförsörjningsgraden nere på under 50 procent. Detta är på tok för lite. Här måste vi se på exempelvis Finland, som har valt en annan politik. De är, som vi, medlemmar i EU. Kanske beror denna skillnad på att man i Finland har upplevt orostider för inte så hemskt länge sedan och därför har en helt annan vaksamhet. De har en självförsörjning på mellan 80 och 85 procent. Skillnaden i förhållande till Sverige är otrolig.

Vi i vårt land har tack och lov haft fred i över 200 år. Men vårt välordnade samhälle är ingen självklarhet, och vi kan inte räkna med att det alltid ska rulla på som det alltid gjort. Ibland känns det som att många även här rycker på axlarna och säger: Det ordnar sig nog. Det gör det inte. Vi i den här kammaren bär ett ansvar.

Herr ålderspresident! Det pågår en dubbelmoral i det svenska samhället. Samtidigt som vi har de hårdaste djurskyddslagarna i världen köper nämligen många av landets kommuner och landsting in livsmedel från alla möjliga delar av vår värld, livsmedel som är producerade på ett sätt som vore totalt olagligt i Sverige. Här måste Sveriges kommuner och landsting bli mer seriösa med att så långt det bara är möjligt upphandla mat som kan produceras i Sverige, livsmedel som produceras med svenska djurskyddslagar.

Det finns goda exempel på kommuner som har gjort det, som har tänkt till. Det är exempelvis Ydre, Vadstena och min hemkommun Ödeshög i Östergötland. Dessa kommuner köper in närproducerad mat så långt det är möjligt. Resultaten är mycket goda.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Vi behandlar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU15, Livsmedelspolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

I går var det premiär för den nya svenska märkningen Från Sverige. Först ut med den nya blågula symbolen är mjölken. Den frivilliga ursprungsmärkningen lanseras för att svara på konsumenternas ökade efterfrågan på råvaror och livsmedel som produceras i Sverige.

Omkring 800 produkter är på gång att märkas, och successivt kommer antalet artiklar att byggas på. Märket kan sättas på alla typer av svenskproducerade livsmedel som uppfyller kriterierna. Kött och chark ska märkas med Kött från Sverige. Detta är ett viktigt steg för att stärka svensk livsmedelsproduktion.

Herr ålderspresident! Regeringen kommer under våren att lägga fram den nationella livsmedelsstrategin. Livsmedelsstrategin tar ett helhetsgrepp på många av de utmaningar vi står inför, och syftet är att öka konkurrenskraften i hela livsmedelskedjan och därigenom bidra till att stärka tillväxten på landsbygden.

Konkurrenskraftsutredningen är en del av underlaget till livsmedelsstrategin. Målet med livsmedelsstrategin är att öka sysselsättningen, produktionen, exporten, innovationskraften och lönsamheten i livsmedelsproduktionen, samtidigt som de nationella miljömålen nås.

Det är oerhört viktigt att vi har en inhemsk livsmedelsproduktion. Mat är inget vi kan välja bort. I dag har vi en självförsörjningsgrad på under 50 procent. En ökad livsmedelsproduktion leder till att vi får en ökad försörjningstrygghet.

Regeringens mål är att öka svensk matproduktion och skapa jobb och tillväxt i hela landet. Sveriges export av livsmedel är viktig för att öka livsmedelsproduktionen och skapa de nya jobben. Vi har goda förutsättningar att öka vår livsmedelsproduktion. Vi har god tillgång på vatten och 600 000 hektar åkermark som inte är i bruk. Vi har också kunskap om hur produktionen ska bedrivas på ett hållbart sätt, såväl för människor som för djur och natur. Vi är bäst i världen på djurhälsa, och vi använder minst antibiotika i EU.

Detta tillsammans med våra övriga svenska mervärden som vår livsmedelssäkerhet, salmonellafrihet, mindre klimatpåverkan med mera kan användas i marknadsföringen där Sverige kan bli det hållbara livsmedelslandet. Vi ska fortsätta ta till vara och utveckla de svenska mervärdena, men vi måste också lyfta fram dem på ett betydligt bättre sätt.

Inom ramen för exportstrategin kommer regeringen att arbeta med vissa sektorer där det bedöms finnas en outnyttjad potential för ökad export och internationalisering. Regeringen tar fram särskilda nationella strategier och åtgärder för till exempel livsmedelssektorn. I dessa kan ingå förslag som syftar till att öka exporten och internationaliseringen av svenska företag.

Herr ålderspresident! Primärproduktion och livsmedelsförädling är regionalt och lokalt en viktig del av ekonomin, näringslivsutvecklingen och sysselsättningen, inte minst på landsbygden. Livsmedelskedjan omfattar många aktörer, från primärproduktion till handel och matturism. Företagen inom livsmedelskedjan bidrar till att skapa jobb och ekonomisk tillväxt i hela landet. Även serviceföretag kopplade till primärproduktion och livsmedelsförädling är viktiga för sysselsättningen.

Livsmedelsindustrin är en av landets största industrigrenar, sett till antalet sysselsatta, och erbjuder såväl kvalificerade jobb som instegsjobb, vilket är viktigt för unga och utlandsfödda. Detsamma gäller för restaurang- och besöksnäringen, som anställer en stor del unga och utlandsfödda och som är en sysselsättningsintensiv bransch som fortsätter att växa.

För att känna tillit till våra livsmedel är det viktigt att vi har en bra livsmedelskontroll. Den svenska livsmedelskontrollens mål är att konsumenterna får säkra livsmedel, att de inte blir lurade på vad maten innehåller och att informationen om maten är enkel att förstå. En fungerande livsmedelskontroll är viktig för konsumenternas förtroende för livsmedelsindustrin. Att kontrollerna är ändamålsenliga, effektiva och likvärdiga är också viktigt för livsmedelsproducenternas förtroende för kontrollen.

Herr ålderspresident! En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs. I Sverige slänger vi årligen ca 28 kilo mat per person och häller ut 26 kilo i vasken. Detta innebär en onödig belastning på vår miljö.

Sverige har åtagit sig att uppfylla de globala hållbarhetsmålen om att halvera matsvinnet fram till 2030. Ett treårigt matsvinnsuppdrag som Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och Naturvårdsverket har haft avslutades vid årsskiftet. Uppdraget har bidragit till att matsvinnsproblematiken har uppmärksammats.

I slutrapporten fokuseras på fem områden där åtgärder behöver sättas in för att målet om halverat matsvinn ska nås. Dessa är: kommunicera matsvinnsmålet för att motivera till ökat förebyggande arbete, kommunikation till konsumenter i samverkan med aktörer för att kunna ändra beteenden, utökad samverkan i branschen, tillhandahålla praktiska verktyg för olika målgruppers svinnarbete, ta fram kunskapsunderlag.

Det finns i dag ett växande intresse för att skapa mer hållbara lösningar, men för att lyckas måste man få kunderna att ändra sitt beteende både i butiken och hemma i köket. För att lyckas med detta krävs omfattande satsningar på kommunikation och information till konsumenterna men också en rad andra åtgärder som kan stimulera till en mer effektiv mathantering.

Vi har alltså många utmaningar när det gäller våra livsmedel och livsmedelsindustrin, men med en livsmedelsstrategi på plats får vi en långsiktigt hållbar livsmedelskedja.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Tack, Marianne Pettersson, för anförandet! De här debatterna riskerar väl att gå lite grann på tomgång, eftersom vi behandlar ett gäng motioner. Men det är också i väntan på skarpare förslag i form av en proposition med livsmedelsstrategin som vi hoppas ska komma i sommar.

Trots detta fanns det några saker i det som Marianne Pettersson nämnde som jag skulle vilja ta upp, liksom någon ytterligare fråga.

Hon nämner Från Sverige-märkningen, som även jag var inne på i mitt anförande. Det är en bra märkning, verkar vi vara överens om. Det är bra att den här märkningen kommer fram, och jag tycker att det är glädjande att det är en branschmärkning. Det visar att branschen och marknaden kan klara av att lösa det här på ett bra sätt som jag tror är till nytta för konsumenterna.

Landsbygdsministern var också tydlig här i går när han sa att han bejakar det här, att han tycker att det är bra och att det därmed inte behövs någon lagstiftning på det här området.

I anslutning till detta vill jag fråga Marianne Pettersson om hon delar den bedömningen. Delar ni socialdemokrater här i riksdagen regeringens bedömning att det inte behövs någon lagstiftning längre? Därmed har ni ändrat uppfattning, för tidigare har ni ju varit inne på att man skulle behöva lagstifta om detta. Det är min första fråga.

Den andra frågan gäller målen i livsmedelsstrategin, där Marianne Pettersson tar upp en del exempel. Landsbygdsministern har också tagit upp att det i livsmedelsstrategin kommer att finnas mål för ekologisk produktion och konsumtion.

Jag är lite frågande till det. Detta driver marknaden ganska bra själv. Det finns en stor efterfrågan på ekologiskt, och det finns egentligen inget behov av den typen av politiska pekpinnar, skulle man kunna säga. Risken med detta är att det kan innebära att utländska ekologiska produkter konkurrerar ut svenska konventionella produkter som kanske egentligen är miljömässigt sett bättre än de utländska ekologiska i en del fall.

Hur ser Marianne Pettersson på den saken?

Herr ålderspresident! Jag ska börja med frågan om lagstiftningen. Där är vi helt överens med landsbygdsministern, och LRF:s ordförande har varit ute och sagt samma sak. Vi ser att branschen sköter det bra själv, och så länge man gör det finns det ju ingen anledning att ha någon lagstiftning. Här ser vi ett utmärkt exempel på att hotet om lagstiftning gör att branschen tar sig samman och samarbetar.

Målet om ekologiska livsmedel handlar om målet för ekologisk produktion i Sverige. Jag kan inte se något hinder för att ha ett mål för det. Det är väl alltid bra att sätta upp mål.

Herr ålderspresident! Tack, Marianne Pettersson, för svaret! Det gläder mig att vi verkar vara överens om att det inte finns något behov av lagstiftning.

När det gäller begreppet ekologisk handlar det om både produktion och konsumtion. Det är vad landsbygdsministern har sagt i alla fall. Jag håller inte med Marianne Pettersson om att det alltid är bra att sätta upp ett mål. Det måste finnas en tanke bakom och mening med att sätta upp ett mål. Man måste också fundera igenom vilka konsekvenserna kan bli. Jag är rädd att man inte har gjort det.

Det finns en bild av att det ekologiska är det som alltid ska vara bäst för miljön. Jag delar inte den bedömningen. Jag tror att man ofta behöver väga in andra aspekter också och se var miljönyttan blir störst och hur mycket som kan tas ut från en bit mark.

Jag antydde i min fråga att om ett mål sätts upp för ekologisk produktion och ett mål för ekologisk konsumtion kan detta påverka just konsumtionsbeteendet. Om svenska kommuner ställer krav på att det ska vara ekologiska produkter vid upphandling, och det inte finns tillräckligt med ekologiska produkter, blir man tvungen att handla produkterna från någon annanstans. Ekologiska produkter från andra länder är inte alltid bättre än svenskodlade konventionella produkter. Då blir det en konflikt i att offentlig sektor inte köper svenska produkter och dessutom inte köper de som är bäst för miljön.

Det är feltänkt att fokusera på ekologisk produktion och konsumtion. Ekologiskt kan vara bra i vissa fall. Konsumenterna är väl medvetna om detta, och vi ser att efterfrågan ökar. Då är ett politiskt satt mål helt onödigt. Det viktiga är att ha ett mål för ökad produktion och ökad export. Det tycker jag att regeringen borde fokusera på. Därför är jag orolig över de besked som landsbygdsminstern har gett.

Herr ålderspresident! Jag tror inte att jag nämnde någonting om konsumtion. Precis som Jonas Jacobsson Gjörtler säger löser det sig självt. Vi ser en ökad efterfrågan.

Det finns däremot stora möjligheter att öka produktionen i Sverige. Efterfrågan är framför allt på svenska livsmedel. Det finns en stor ökad efterfrågan på svenska livsmedel. Jag ser inget problem i att sätta som mål att större delen av produktionen av de ekologiska livsmedlen ska ske i Sverige.

Herr ålderspresident! Tack, Marianne Pettersson, för ditt anförande!

Jag vill först säga att jag gläder mig åt att Marianne Pettersson i sitt anförande tog upp frågan om självförsörjning. Även du menar att den är alldeles för låg. Det är positivt att du tog upp frågan och att regeringen tittar på den. Det är positivt.

Marianne Pettersson tar också upp att livsmedelsproduktionen bör öka. Kommer vi att se mätbara mål i stället för att bara ha målet att den ska öka? Det kan vara så att om produktionen ökar med 0,001 så har målet nåtts. Kommer det att finnas mätbara mål framöver?

Herr ålderspresident! Huruvida det blir mätbara mål eller inte har jag svårt att sia om. Jag har ingen kristallkula som kan visa mig exakt hur propositionen kommer att se ut. Därför kan jag tyvärr inte besvara frågan om hur målen kommer att se ut.

Herr ålderspresident! Tack, Marianne Pettersson, för svaret!

Jag vill bara understryka att lantbrukare och andra som tycker att frågorna om livsmedelsproduktion är intressanta och viktiga och lyssnar på debatten vill veta om det är fråga om ord eller verklighet. Därför är det så otroligt viktigt att vi får svar framöver. Marianne Pettersson kanske inte kan säga så mycket mer, men ett medskick är viktigt.

Marianne Pettersson tar också upp att det är viktigt att lyfta fram mervärdet. Vi tycker alla här att det är viktigt med mervärde. Men hur ska vi göra det? Hur ska vi lyfta upp mervärdena så att bönderna och de som jobbar med livsmedelsproduktion kan se att det inte bara blir prat?

Herr ålderspresident! Ett sätt är märkningen som sjösattes i går. Svenska livsmedel är märkta. Konsumenterna är väl medvetna om hur det står till, att det är fråga om hög kvalitet och låg miljöpåverkan - i alla fall enligt de undersökningar som Livsmedelsverket har gjort.

Det är viktigt att vi håller fast vid våra mervärden. Annars finns det ingen anledning för mig att betala 199 kronor kilot för svensk fläskfilé när jag kan köpa annan fläskfilé för 79 kronor kilot.

Om vi ska fortsätta att få betalt för våra mervärden måste vi se till att hålla fast vid dem. Det kan också vara ett säljargument när vi ska öka vår export. Vi kan beskriva våra mervärden med liten klimatpåverkan, bra djurvälfärd och så vidare.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Dagens debatt har handlat mycket om den kommande livsmedelsstrategin. Självklart ser även jag och Miljöpartiet fram emot att strategin kommer på plats. Vi vill ha en strategi för att öka lönsamheten och hållbarheten i livsmedelsproduktionens alla led. En strategi för konsumtionen i Sverige ska bli mer miljö- och klimatanpassad och mer hälsosam.

För Miljöpartiet är det viktigt att strategin får ett starkt konsumentfokus. Svenska konsumenter ska känna sig trygga med att den mat vi producerar i Sverige är bra för människor, djur och miljö. Det ska vara lätt att se varifrån mjölken kommer och vad sylten innehåller.

Att livsmedelsstrategin utformas i samklang med de nationella miljömålen är en förutsättning för att strategin, fisket och jordbruket ska bli långsiktigt hållbart. Det här kanske låter som en självklarhet, men det är viktigt att understryka.

Miljömålen Ett rikt odlingslandskap, Ett rikt djur- och växtliv, Begränsad klimatpåverkan, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag, Giftfri miljö och Grundvatten av god kvalitet hör ihop med vad vi äter och dricker.

Därför är det viktigt med ett spårbyte från användning av konstgödsel, giftiga kemikalier och i förlängningen GMO till smartare, mer hållbara brukningsmetoder med minskad användning av kemiska bekämpningsmedel och användning av mindre giftiga ämnen.

Herr ålderspresident! Det är viktigt med bra styrmedel för att vi ska kunna ha en hållbar jordbruksproduktion och en hållbar konsumtion av livsmedel. Miljöpartiet anser att den offentliga upphandlingen är en nyckel för att stimulera svenskt, ekologiskt, närodlat, närfiskat och en större andel vegetariskt både i de offentliga köken och i förlängningen i hushållen. Det är mycket glädjande att vår regering redan har återinfört en upphandlingsmyndighet och upphandlingsregler som gör det lättare för kommuner och landsting att köpa upp de här sakerna.

För att uppnå regeringens ambition med en ökad ekologisk produktion och konsumtion är det viktigt med mål. Det har redan diskuterats här i kammaren. Mellan 1994 och 2010 hade vi mål både för hur stor del av jordbruksmarken som skulle odlas ekologiskt och för hur mycket av den offentliga konsumtionen som skulle vara ekologisk. Målet till 2010 var att 20 procent av landets jordbruksmark skulle vara ekologiskt odlad och att 25 procent av den offentliga konsumtionen skulle vara ekologisk. 25procentsmålet har varit mycket viktigt för arbetet i kommuner och landsting. Vi i Miljöpartiet i Kil hade stor användning av det målet som hävstång när vi drev igenom mer ekologisk och närodlad mat i kommunens skolor och förskolor.

Men trots att det blev mer eko i många kommuner och landsting uppnåddes inte 2010-målen, och i stället för att sätta nya mål och ta nya tag bestämde sig alliansregeringen för att det inte skulle finnas några mål. Men 25-procentsmålet tror jag lever kvar, och många kommuner och landsting jobbar vidare.

I förra veckan handlade radioprogrammet Kaliber om ekologisk och svensk mat. Redaktionen hade skickat ut en enkät som besvarats av 198 kommuner och 17 landsting och regioner. Det visade sig att åtta av tio har mål för hur mycket av maten som ska vara ekologisk.

Malmö är en kommun som ligger i framkant. Kommunen har som mål att all mat som serveras i Malmö stad ska vara ekologisk 2020. Redan i dag har man nått en måluppfyllelse på över 50 procent. I Göteborg köper man mer ekologiskt redan i dag än det uppsatta målet på 40 procent. Även landstinget i Värmland, mitt eget hemlän, nådde sitt mål i förtid. År 2012 bestämde politikerna att 2016 skulle minst 30 procent av maten vara ekologisk. Detta skulle också genomföras med oförändrad budget. Det målet nådde man redan förra året.

Men det här är bara några goda exempel. I andra delar av landet står det still. För mer ekologiskt menar Miljöpartiet att det behövs nya mål, både för konsumtionen och för andelen ekologiskt odlad mark.

Vi har tidigare motionerat om ett mål på minst 50 procent ekologiskt i offentlig upphandling till år 2020 och minst 30 procent av åkermarken till 2020. Det sistnämnda målet är viktigt inte minst med tanke på att vi i dag ser en stor ökning av hushållens ekologiska konsumtion i Sverige. Den möts inte upp av en ökad produktion i Sverige utan i stället en ökad import av ekologisk mat. Där ligger det nu ett stort ansvar på vår regering att se till att en större del av det svenska jordbruket ställs om så att den här efterfrågan leder till jobb i Sverige.

Herr ålderspresident! Det talas ofta om att vi i Sverige har konkurrensnackdelar, till exempel att vi har högre kostnader för arbete och byggnader och sämre odlingsförutsättningar. Men det är också viktigt att vi lyfter fram våra konkurrensfördelar. Sveriges främsta konkurrensfördel är våra svenska mervärden: våra relativt höga miljö- och djurskyddskrav, vår låga antibiotikaanvändning och vår höga livsmedelssäkerhet. Det här är värden som måste värnas och stärkas. Det är genom kvalitet, inte kvantitet, vi i dag kan konkurrera på en världsmarknad och också genom att själva förädla våra råvaror i större grad. Till exempel kan vi börja göra mer svensk ost av mjölken i stället för att exportera mjölkpulver.

Men Sverige har också en stor potential att öka livsmedelsproduktionen och ta ett större ansvar för både vår egen och den globala livsmedelsförsörjningen. Att ha tillgång till produktiv jordbruksmark kommer att bli en stor konkurrensfördel. Att värna den svenska jordbruksmarken är en investering för framtiden. Vi måste undvika att ta värdefull jordbruksmark i anspråk för andra ändamål som till exempel köpcentrum och motorvägar.

Herr ålderspresident! Våra egna miljömål är som sagt viktiga för vår nationella livsmedelsstrategi. Det är också förstås, som tidigare har nämnts, FN:s globala hållbarhetsmål till 2030 som beslutades i höstas. Ett av FN-målen handlar om att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster, bland annat genom att halvera matsvinnet. Det är ett mål som jag vet att många av oss vill se i den kommande livsmedelsstrategin.

Att säkra livsmedelsförsörjningen i Sverige och i världen handlar inte bara om att öka matproduktionen. Det handlar också, kanske än mer, om att den mat som produceras fördelas rättvist, att den äts upp och inte slängs och förstås också att vi äter mer spannmål, bönor och grönsaker i stället för att använda dem till foder.

Det finns mycket annat i FN:s hållbarhetsmål som det också är viktigt att vi implementerar i livsmedelsstrategin, exempelvis att införa jordbruksmetoder som bättre bidrar till att upprätthålla ekosystemen. Det är viktigt med metoder som stärker förmågan till anpassning till klimatförändringar, extrema väderförhållanden, torka, översvämning och andra katastrofer och som successivt förbättrar mark- och jordkvaliteten.

Det finns också mål om att upprätthålla den genetiska mångfalden av fröer, odlade växter, produktionsdjur och tamdjur. Det här är bara några saker som finns med i FN:s hållbarhetsmål och som är jätteviktiga att vi ser till att få med i vår livsmedelsstrategi.

Herr ålderspresident! Sverige är i dag långt ifrån självförsörjande på livsmedel. Merparten av de insatsvaror som i dag används inom jordbruket, som handelsgödsel och fossila drivmedel, kan inte produceras i Sverige. Det innebär att vi har en låg krisberedskap.

Vi har alla förutsättningar för att ha en hög krisberedskap när det gäller livsmedel. Vi kan förstärka den genom att ställa om till fossilfritt och genom att byta ut insatsmedlen till förnybara som kan produceras i Sverige.

Herr ålderspresident! En ökad hållbar livsmedelsproduktion i Sverige handlar även om en förbättrad krisberedskap.

Herr ålderspresident! Tack, Stina Bergström, för anförandet! Jag vill börja med att rikta samma fråga till dig som jag gjorde till Socialdemokraterna tidigare, och den handlar om lagstiftning när det gäller märkning. Landsbygdsministern har sagt att den nya frivilliga märkningen som branschen har tagit fram och som lanserades i går gör att det inte behövs någon lagstiftning. Då undrar jag om Stina Bergström anser att detta är hela regeringens ståndpunkt och om Miljöpartiet alltså står bakom den.

Stina Bergström talade en hel del om ekologisk produktion och konsumtion och nämnde programmet Kaliber. Där tydliggjordes en del av problemen som jag försökte nämna i den förra repliken, det vill säga att om man ställer krav på det vis som man gör i svenska kommuner på att handla ekologiskt finns risken att miljövänliga svenska produkter trängs undan av ekologiska produkter som produceras någon annanstans, där miljönyttan inte nödvändigtvis är större utan tvärtom kan vara betydligt mindre.

Hur ser Miljöpartiet och Stina Bergström på detta? Det viktiga borde ju vara att se till den totala miljöpåverkan på de produkter man köper. Man gör det kanske lite enkelt för sig på kommunerna om man bestämmer att man ska köpa just ekologiskt. Det vore mer relevant att ställa specifika miljökrav utifrån vilken miljönytta man vill uppnå. Då skulle svenska produkter kunna klara sig väl så bra i den konkurrensen.

Jag undrar också hur Miljöpartiet ser på problemen med växtskyddsmedel. Kemikalieinspektionen gör nu en helt annan tolkning av EU-regelverken än vad andra länder gör. Det här riskerar att slå ut svenskt jordbruk till stora delar. Är det verkligen rimligt? Hur ser Stina Bergström på det, och vad är man från Miljöpartiet beredd att göra för att lösa de här problemen?

Herr ålderspresident! Tack, Jonas Jacobsson Gjörtler, för tre jättespännande frågor!

När det gäller lagstiftningen stod jag här i kammaren så sent som förra året och talade om vikten av att få en ursprungsmärkning. Jag talade om det svåra i att läsa det finstilta på grädden för att se var den kommer från och att man ibland inte ens kan se var sakerna kommer från. Det är jätteroligt att den här märkningen kommer nu, att det kommer att stå på sakerna att de är från Sverige.

Men vi behöver se hur mycket av varorna som kommer att märkas. Miljöpartiet vill gärna se ursprungsmärkning också på maten på restauranger. Kommer det att komma nu? Det är lite tidigt att säga att vi inte behöver någon lagstiftning. Men initiativen är jättebra. Jag hoppas på en fortsättning.

När det gäller det här med att tränga undan vet jag inte om jag ser det stora problemet. Mycket av det kommuner och landsting köper upp är till exempel svensk mjölk. Det är en stor del i att det ekologiska har ökat mycket. Mycket av det man köper utifrån, till exempel i skolorna, är bananer. Det växer inte bananer i Sverige. Då måste man såklart köpa ekologiska bananer utifrån. Jag tror snarare att det uppmuntrar till mer ekologisk produktion i Sverige när kommunerna ställer de här kraven.

När det gäller kemikalielagstiftningen får jag be Jonas Jacobsson Gjörtler precisera vilka bekämpningsmedel han tycker att KemI är hårdare med än andra länder. Då kan jag svara bättre på frågan.

Herr ålderspresident! Stina Bergström ser inte problemet med att kommunerna väljer att handla just ekologiskt. Ett problem belystes just i Kaliber. Jag har för mig att Göteborg var ett exempel. Där har man ställt kraven på ett sådant sätt att svensk produktion inte kan leverera. Då blir man tvungen att köpa produkterna utifrån. Det riskerar att bli kontraproduktivt. Det relevanta borde vara att ställa rätt miljökrav, inte att ställa krav på ekologiskt. Det vi vill säkerställa är att miljön ska kunna förbättras. Det är de kraven vi ska ställa.

När det gäller växtskyddsmedlen har vi nämnt tre konkreta fall. Det mest tydliga av dem handlar om lökodlingen och ogräsmedlet Stomp. Det är tillåtet att använda i övriga EU-länder men inte i Sverige. Här får det inte längre dispens. Då försvinner stora delar av den svenska lökodlingen. Man kan inte odla lök om man inte får använda det växtskyddsmedlet.

Konsekvensen blir att vi i stället importerar löken eftersom svenska konsumenter inte längre kan köpa lök från Sverige. Den importeras då från andra länder, från Holland och Frankrike, där man använder fem gånger så mycket av samma växtskyddsmedel som svenska odlare gör. Svenska odlare är duktiga på att inte använda mycket växtskyddsmedel. Det är som med antibiotikan. Vi använder inte medlen i förebyggande syfte, utan de används när de behövs. Och vi använder väldigt lite i Sverige.

På vilket sätt är det då bra för miljön att vi importerar produkter där man har använt mycket mer medel? Även här riskerar det att bli kontraproduktivt.

Det är Miljöpartiet som ansvarar för de frågorna. Kemikalieinspektionen ligger inom Åsa Romsons ansvarsområde. Vad är Miljöpartiet beredda att göra för att hjälpa svenskt jordbruk så att vi inte slår ut jordbruket och får importera produkterna från länder med lägre krav?

Herr ålderspresident! Att ställa miljökrav vid upphandlingar är bra. Men att man ställer krav på ekologisk mat handlar inte bara om miljö i Sverige utan också om folkhälsa och om att man vill ha giftfria produkter till barnen i skolor och förskolor, till exempel. Jag förstår att kommunerna ställer de kraven. Man kan inte ställa krav på en viss certifiering eller sådana saker, utan man får tala om vad det är man vill ha.

När det gäller bekämpningsmedlet Stomp och lökodlingen har det medlet inte något produktgodkännande i Sverige. Det beror helt enkelt på att det inte har ansökts om det. Det har haft dispens i många år. Nu är KemI inte beredda att ge dispens ett år till. Det är så det ska gå till. Man har inte undersökt i Sverige hur farligt det här medlet egentligen är.

Anledningen till att man gör så är att den verksamma beståndsdelen i bekämpningsmedlet, som har varit godkänd i EU, är under omprövning det här året. Man tror nämligen att det är cancerogent. Det oroar mig mycket och får mig att tänka på vad Miljöpartiet ska göra. Men det är ett uppdrag som ligger på KemI. Jag förstår att de är försiktiga med att bevilja dispens ytterligare ett år.

Vi behöver andra medel för att kunna odla lök. Ett sätt är att gå över till mer ekologisk odling. Inom ekologisk lökodling har man inte bekämpningsmedel. Det tror jag att många av odlarna kan behöva stöd för på olika sätt. Det skulle man kunna titta på i kommande landsbygdsprogram och sådana saker.

Herr ålderspresident! Jag vill tacka Stina Bergström för anförandet.

Det pågår en mjölkkris i vårt land. Fem mjölkbönder slutar varje vecka. Vi importerar mängder av produkter från olika delar av vår värld. Vad tycker du att man ska göra för att hejda det här?

Herr ålderspresident! Jag nämnde några saker i mitt anförande. Vi i Sverige måste bli bättre på att förädla våra produkter. Ett problem är till exempel att vi har lagt ut osttillverkningen, som till stor del sker utomlands. Genom att man i stället tillverkar mer ost i Sverige börjar efterfrågan på svensk ost bli allt större. Då får man också ökad lönsamhet i den branschen.

Jag tror också att märkningen som nu är på gång kommer att leda till att det blir lättare att se i affären vilken mjölk som faktiskt är svensk. I dag finns det många mjölkprodukter som inte kommer från Sverige men som man kan tro gör det. Många konsumenter vill köpa mjölk från Sverige.

Det finns mycket som kan göra det mindre lönsamt att vara mjölkbonde i Sverige i dag. Det handlar till stor del om kostnader för att bygga, arbetskraftskostnader och sådant. Det finns kanske inte mycket att göra åt det. Men vi måste vara väldigt rädda om de mervärden som den svenska mjölken har. Det handlar om vårt starka djurskydd och vår låga antibiotikaanvändning. Det är viktigt att vi marknadsför det utomlands.

Det finns ett sug efter sådana produkter även i EU nu. Då är det viktigt att vi går ut och talar om att de svenska produkterna har de värdena.

Herr ålderspresident! Tack, Stina, för svaret!

Antalet mjölkbönder har halverats på tio år. Naturligtvis är inte allt ert fel. Det har pågått under en längre tid. Men ni bär regeringsansvaret just nu.

Jag var i ditt hemlän för några veckor sedan och träffade några mjölkbönder där. Många är ledsna över att det inte fungerar. Mjölkpriset är nere på 2,50 nu. Man tycker att regeringen inte gör tillräckligt.

Du talar om mervärden. Det är jättefina saker. Men bönderna behöver pengar just nu. Vad ska vi göra konkret, för att det ska bli mer lönsamt för dem och över huvud taget för svensk mjölkproduktion?

Herr ålderspresident! Det görs ingenting för att hjälpa mjölkbönderna, säger Magnus Oscarsson. Jag har här en hel lista på sådant som regeringen har infört. Jag ska inte läsa upp allihop, men jag kan ju ta upp några exempel.

Stöd till mjölkproducenter har införts, varav hälften betalas av EU och hälften av svenska staten. Totalt uppgår stödet till 152 miljoner.

Vi har höjt metangasstödet. Det är bra att ha många ben att stå på när man har gårdar. Metangasstödet gör ju att många bönder kan börja producera metangas som kan uppgraderas till fordonsgas.

Vi har avsatt 150 miljoner för utökad klövhälsovård för mjölkkor.

Jag tycker nog ändå att vår landsbygdsminister har gjort en hel del för att möta svackan i mjölkproduktionen. Det finns säkert mer att göra, men vi ser att det går bättre för de mjölkbönder som har ställt om sin produktion till ekologisk. Man får mer betalt för ekologisk mjölk. Det finns också en ökad lönsamhet för de bönder som har mjölkkor, odlar spannmål och vall. Priserna på spannmål har gått upp.

På det sättet finns det fler saker att göra. Det är viktigt att vi hjälper våra bönder att ställa om till ekologiskt jordbruk. Det är det som i framtiden kommer att vara mer lönsamt att syssla med.

Herr ålderspresident! Sedan mitten av 1990-talet har livsmedelsproduktionen i Sverige rasat. I dag är ungefär hälften av all mat som konsumeras i Sverige importerad. Det är en direkt konsekvens av Sveriges anslutning till EU. I och med den Europeiska unionen har vi fått en helt och hållet fri marknad, och vi har också fått en gemensam jordbrukspolitik som dikteras från Bryssel.

Detta har gynnat stordrift på bekostnad av småbrukare, på bekostnad av svenska livsmedelsproducenter. Ungefär en bonde om dagen har lagt ned sitt jordbruk i Sverige under de senaste åren.

Vissa kanske tycker kanske att det här är ett pris som vi får betala för EU-medlemskapet. Men vi i Vänsterpartiet tycker att någonting måste göras för att man ska kunna producera mer livsmedel i Sverige på ett hållbart sätt.

Vi borde kunna bli näst intill självförsörjande på livsmedel i Sverige. Vi har rena jordar, förhållandevis rent vatten, duktiga bönder och konsumenter som vill köpa lokalproducerade livsmedel. Vi har inte antibiotika eller hormoner tillsatta i våra livsmedel.

Men om det ska bli av behövs det en strategi för hållbar livsmedelsproduktion, och det har diskuterats av flera. Men jag ser några dimensioner i en sådan strategi som vi i Vänsterpartiet vill lyfta fram, och jag är inte riktigt säker på att andra partier vill ha det. Jag är siste talare i dag, men jag uppmanar alla som deltagit i debatten att begära ordet så att det kan bli en debatt i dessa frågor.

Vi i Vänsterpartiet vill till exempel att det sätts upp ett mål om självförsörjningsgrad för livsmedelsproduktion i Sverige. Magnus Oscarsson var tidigare inne på det och undrade vad som händer vid ett krisläge. Jag kan tala om det. Efter tre dagar är hyllorna tomma. Vi tycker att till exempel 85 procent av de livsmedel som konsumeras ska vara producerade i Sverige.

Vi vill ha bidrag till dem som producerar det som vi brukar kalla för kollektiva nyttigheter. Om man kan producera på ett sådant sätt att det bidrar till att uppnå våra miljömål, att det minskar utsläppen av växthusgaser, att djuren behandlas väl, ja, då ska man kunna få bidrag. Men den form av rutinmässiga produktionsbidrag som utbetalas från Bryssel är inte några bra bidrag, för de gynnar storproducenter och slår ut småproducenter. Det finns ingen som helst miljövinst med dessa bidrag.

Vi tycker att våra offentliga upphandlare ska kunna upphandla svenskproducerade och närproducerade livsmedel. Detta borde vara helt klart och tydligt i lagen om offentlig upphandling. Tyvärr är det inte så. Därför måste den lagen ändras.

Vi tycker också att det behöver konsumeras mindre kött och mer vegetabilier i Sverige. Jag ser mängder av intressanta affärsmöjligheter för alla producenter som vill producera mer av hållbar mat som är baserad på vegetabilier. Det skulle leda till att färre djur behöver födas upp och slaktas, till minskade utsläpp av växthusgaser och till minskad övergödning. Inte minst skulle det leda till en bättre folkhälsa. Vi mår bättre av att äta mindre kött.

Det behövs hårdare tag mot matfusk. Matfusket är en industri som omsätter miljarder euro runt om i Europa. Även i Sverige finns det ett omfattande matfusk. Det behövs till exempel hårdare straff för dem som fuskar med maten. Fram till 2006 var brott mot livsmedelslagen belagt med fängelsestraff. Så är det inte i dag. I dag består sanktionen bara av böter.

Sist, men inte minst, behöver vi lämna EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Den är helt enkelt ett stort byråkratiskt, pengaslukande och miljöfarligt monster. Vi skulle kunna producera mycket mer och bättre livsmedel om vi inte var delaktiga i EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Vi ser nu att länder som Storbritannien ställer krav på EU. Självklart skulle Sverige kunna ställa krav och säga att vi vill ha ett undantag för EU:s jordbrukspolitik. Vi vill producera våra livsmedel själva på det sätt som vi vill.

Herr ålderspresident! Som jag sa tidigare är jag siste talare. Då har man det stora nöjet att ha fått lyssna på tidigare talare.

Jag lyssnade med intresse på Moderaternas Jonas Jacobsson Gjörtlers inlägg. Han sa att det behövs hårdare straff för dem som fuskar med livsmedel. Det är väldigt bra, men när vi i Vänsterpartiet har föreslagit det - och det är inte ofta som vi kräver hårdare straff, men just på det här området vill vi att det ska införas fängelsestraff vid brott mot livsmedelslagen - har ni i Moderaterna röstat nej. Vi har haft interpellationsdebatter med ansvarig minister som har sagt nej till det förslaget. Om ni nu har ändrat politik, så välkomnar jag det.

Eskil Erlandsson från Centerpartiet har tyvärr har lämnat kammaren. Men det är inte är så konstigt att hans projekt Matlandet Sverige lades ned. Det skapade inte de 20 000 nya jobben i Sverige och den omfattande utvecklingen av svensk livsmedelsindustri, utan tyvärr handlade det mest om stora galor och mässor där ansvarig minister åkte runt och provåt mat av olika sorter. Det fanns inte heller någon hållbarhetsdimension i Matlandet Sverige. Det där måste göras om och det måste göras rätt, om vi ska satsa på svensk livsmedelsproduktion.

Jag har hört Magnus Oscarsson från Kristdemokraterna många gånger kräva åtgärder för de svenska mjölkbönderna. Om vi ska vara ärliga var det ganska många mjölkbönder som lade ned sin verksamhet även under det borgerliga styret under åtta år. Men jag vill fråga Magnus Oscarsson: Varför hör man aldrig Kristdemokraterna ställa några krav på Arla? När jag pratar med mjölkbönder säger de: Det viktigaste för min verksamhet är vad Arla eller andra mjölkuppköpare betalar mig för den mjölk som jag levererar.

Under förra året sänkte Arla kraftigt sina avräkningspriser, med ungefär 25 procent, till de bönder som levererar mjölk. Varför det? Samtidigt kan Arla betala ut miljonlöner till toppen som styr företaget nedifrån Danmark. Jag tror att Kristdemokraterna skulle kunna spela en roll genom att även ta upp den dimensionen.

Jag håller helt klart med Stina Bergström från Miljöpartiet om att vi ska ha krav på mer ekologiskt, både inom konsumtion och inom produktion. Men jag förstod inte riktigt var ni ville lägga de kraven. När vi tidigare har tagit upp att vi vill lyfta in det i landsbygdsprogrammet, där det tidigare har funnits, har vi inte fått något stöd från Miljöpartiet.

Till Runar Filper från Sverigedemokraterna vill jag säga att jag ser att Sverigedemokraterna vill ha mer av livsmedelskontroller. Det är bra och viktigt. Om jag inte hörde fel sa dock Runar Filper i sitt inlägg att livsmedelskontroller är någonting byråkratiskt som överlag är ett stort problem för de företag som kontrolleras. Men om man vill ha fler livsmedelskontroller blir det ju mer av detta. Jag instämmer i alla fall i att det behövs mer livsmedelskontroller om vi ska få någon ordning i den här branschen.

Herr ålderspresident! Jag tackar Jens Holm, som bjuder upp till dans. Men han hade inte behövt vara orolig - jag tror att jag tryckte på replikknappen redan innan han gick igång.

Jens Holm inleder sitt anförande med en rätt lång harang om allt som Vänsterpartiet och han själv tycker är negativt med EU-medlemskapet. Jag måste invända lite mot den beskrivningen, som jag tycker blir väl ensidig och enkelspårig. Det är klart att Sverige, som är ett litet, öppet och handelsberoende land, har haft en väldig nytta av att vara en del av denna stora marknad. Att det är en gemensam marknad med gemensamma spelregler innebär också en rad utmaningar. Men visst finns det också fantastiska möjligheter. Svenska producenter har fått en möjlighet att komma ut på en marknad som är mycket större än vad som annars skulle vara fallet. Det här går inte bara åt ena hållet utan åt andra också.

Detta understryker såklart vikten av att man måste ha någorlunda likvärdiga regler på en gemensam marknad. Det blir väldigt svårt att få det här att fungera om Sverige ensidigt ska ha helt andra krav och regler. Jag har tidigare pekat på problemet med växtskyddsmedlen. Det blir problematiskt om vi i Sverige säger att ett antal växtskyddsmedel som man får använda i andra länder inte ska vara tillåtna här. Det slår ut svenskt jordbruk. Jag tror inte riktigt att det är det Jens Holm vill, men man måste se att det är det som blir konsekvensen om man säger att man ensidigt ska ha väldigt tuffa och annorlunda krav i Sverige.

Jens Holm tar upp frågan om självförsörjningsgraden. Jag delar inte helt beskrivningen att just självförsörjningsgrad är det relevanta måttet. Vi vill gärna se mer produktion i Sverige. Vi vill också gärna se mer export. Men samtidigt ska vi tänka på att jordbruksmark, skog med mera kanske behöver användas till andra ändamål också. Vi behöver mer biobränslen och annat. Det är inte självklart att vi i varje givet läge ska producera en viss procent av de livsmedel vi konsumerar. Däremot vill vi att produktionen ska öka, och där tror jag att vi egentligen är ganska överens.

Herr ålderspresident! Vad gäller växtskyddsmedel kan man se det på två sätt. Det kan också vara en konkurrensfördel att man har en produktion som använder så lite som möjligt av kemiska insatsmedel. Men jag kan hålla med om att de ibland kan behövas. Jag kan tycka att det vore bra ifall vi kunde forska fram fler växtskyddsmedel i Sverige som är så skonsamma för miljön som möjligt. Jag tror att det snarare är den vägen som vi ska gå, i stället för att använda mer av växtskyddsmedel och överlag mer av konstgödsel och nå de nivåer som råder nere på kontinenten. I det senare fallet slår man nämligen undan fötterna för det som ändå är vårt bästa försäljningsargument: att vi har en hyfsat hållbar livsmedelsproduktion.

Uppe i talarstolen ställde jag en konkret fråga till Jonas Jacobsson Gjörtler och Moderaterna om brott mot livsmedelslagen, vilket fram till 2006 var belagt med fängelsestraff. Det fanns alltså en mer avskräckande sanktion på den tiden, men den togs bort. Är det så att Moderaterna nu vill ha fängelsestraff som sanktion för brott mot livsmedelslagen?

Herr ålderspresident! Ja, Jens Holm, vi vill ha tuffare straff för matfusk och livsmedelsbedrägerier. Det är vi väldigt tydliga med, och det har vi sagt under en längre tid.

När det gäller frågan om växtskyddsmedlen beskriver Jens Holm det som att detta skulle kunna vara en konkurrensfördel därför att vi i så fall kommer att ha miljövänligare odling i Sverige. Men så är det redan. Svenska bönder använder betydligt mindre växtskyddsmedel än vad man gör i andra länder. Denna konkurrensfördel vänds dock snabbt till en enorm nackdel om vi helt slår ut den svenska odlingen. Om vi med ett förbud mot att använda medlen totalt, vilket nu gäller till exempel inom lökodlingen, helt slår ut den svenska odlingen kommer svenska konsumenter inte att kunna köpa exempelvis den relativt sett miljövänliga svenska löken utan vara tvungna att handla produkter från Holland, Frankrike och andra länder där man använder mycket mer av dessa medel. Jag har väldigt svårt att se på vilket sätt detta skulle vara bra för miljön, men Jens Holm får gärna förklara det för mig.

Vi är helt överens om att man behöver forska fram bättre medel, och det pågår också ett sådant arbete. Men medan det här arbetet pågår kan vi inte slå undan förutsättningarna för den odling som i dag bedrivs. Den måste kunna finnas under tiden. Det bedrivs ett väldigt ambitiöst arbete med att hålla nere mängden växtskyddsmedel i Sverige. Jag tror inte att någon svensk odlare är intresserad av att använda mer sådana här medel än vad som är absolut nödvändigt.

Jens Holm tog i ett tidigare anförande upp det här med att upphandla svenskt och närproducerat. Det vet vi att vi inte kan, uttryckt på det viset, enligt upphandlingsreglerna. Men det är fullt möjligt att ställa miljökrav. Man kan ställa tuffa miljökrav när man gör offentliga upphandlingar. Här tror jag att låsningen vid det ekologiska riskerar att bli kontraproduktiv, som jag sa till Miljöpartiet tidigare. Det relevanta måste vara att offentliga aktörer ställer miljökrav som gör att man uppnår så stor miljönytta som möjligt, inte att man låser sig vid någon viss typ av ekologisk produktion och kanske blir tvungen att handla på import i stället.

Herr ålderspresident! Jag tror att den stora utmaningen för Moderaterna ifall man vill främja svensk livsmedelsproduktion är att man också måste vara beredd att ta ett antal strider med EU. Men jag ser inte att Moderaterna skulle vara beredda att ta de striderna.

Vad gäller lagen om offentlig upphandling kan man förvisso ställa miljökrav. Men det är inte enkelt att göra det, och det är ännu svårare att ställa krav på att livsmedel ska vara närproducerade. Vi vet att det har avkunnats flera domar. Ena gången har man dömt exempelvis till förmån för svensk djurskyddslagstiftning, men nästa gång har man dömt helt motsatt. Det där skapar en rädsla och en osäkerhet hos svenska upphandlare som jag tycker är väldigt olycklig. I stället tycker jag att det borde vara en självklarhet i hela Europa att man först och främst köper lokalproducerade livsmedel. Sedan finns det mängder med livsmedel som vi ändå måste importera för att man inte kan producera dem lokalt.

Samma sak gäller frågan om självhushållningsgrad. Nu vill inte Moderaterna ha detta. Jag tycker dock att det är en bra idé att man sätter upp en konkret målsättning för det. Jag håller med om att det kan låta lite oflexibelt. Men det säger ändå någonting om vad man har för ambitioner. Framför allt kan man känna sig trygg i ett läge av kris. Då vet vi att vi grejar det. Vi producerar mat till vårt folk, och det är inte det sämsta.

Det låter som att vi är hyfsat överens vad gäller växtskyddsmedel. Jag tror att vi kan göra mer för att ta fram många fler hållbara växtskyddsmedel som inte finns i dag. Det är där fokus behöver läggas.

Herr ålderspresident! Jag tackar Jens Holm för att han bjöd in mig att diskutera mjölkkrisen i Sverige. Det är jag glad för att du gjorde, Jens Holm, för den kan verkligen diskuteras mycket mer än vad som görs här i Sveriges riksdag.

Du säger så mycket som är intressant. Du nämner också Arla. Jag vill berätta för dig, Jens, att för två år sedan hade Kristdemokraterna Mjölkens dag i riksdagen. När vi träffade alla aktörer - mejerier, banker, mataffärer och naturligtvis även bönder - hade vi ett krav att de skulle diskutera hur de kunde hitta vägar ur krisen. Som alla vet blev det senare 87 punkter och ett högnivåmöte. Vi vet inte så mycket mer om vad som hände. Vi står egentligen i dag utan att det har hänt någonting.

Du talar om Arla. Vad företag och mejerier gör är upp till dem. Det viktiga är vad vi som är politiker gör. Frågan är, Jens Holm: Vad vill du göra för att rädda svensk mjölkproduktion kvar i landet, och vad vill vi kristdemokrater och vi alla här göra? Vad har du för skarpa förslag som kan göra att vi har svenska mjölkbönder kvar i landet?

Herr ålderspresident! Jag tycker ärligt talat att man inte blir riktigt trovärdig, Magnus Oscarsson, ifall man ensidigt fokuserar på oss politiker när vi vet att det finns en bransch därute som behandlar mjölkbönderna väldigt illa.

Efter det att svenska Arla gick ihop med danska MD Foods är det en av världens största mejerikoncerner. Den styrs helt och hållet från Danmark. Den betalar lika mycket till polska bönder som den gör till svenska och danska bönder.

Det kan låta rättvist på något vis. Men samtidigt vet vi att deras produktionskostnader i Polen är långt mycket lägre än vad de är i Danmark och Sverige eftersom de har helt olika villkor.

Det gynnar självklart direktörerna i Arla. De tjänar jättemycket pengar på det. De kan pressa priset. Det är precis det de har gjort. De har sänkt avräkningspriser med 25 procent under det senaste året.

Jag har aldrig någonsin hört Kristdemokraterna och Magnus Oscarsson, som är så otroligt engagerad i den här frågan, kritisera Arla. Det känns snarare som att han är Arlas bästa vän när han lägger hela bördan på oss politiker.

Jag sa det tidigare: Vi ska producera mer livsmedel i Sverige, och vi ska producera det på ett hållbart sätt. Jag vet också att de som producerar ekologiskt får ganska bra betalt. Det tycker jag är helt rätt, för de ger oss ett mervärde.

Stina Bergström från Miljöpartiet berättade också om ett antal saker som regeringen har gjort för att tillmötesgå mjölkbönderna. Jag kan tycka att några av de åtgärderna kanske inte är de bästa, men vi i Vänsterpartiet har backat upp dem. Vi har även gjort saker som ni inte gjorde på er tid.

När kritiserade du Arla senaste gången, Magnus Oscarsson? Tycker inte du att de har ett ganska stort ansvar i detta?

Herr ålderspresident! Tack, Jens Holm, för de intressanta frågor som du ställer till mig här.

Du är helt inne på rätt linje, tycker jag. Du för in debatten på ett mycket intressant spörsmål, nämligen att våra jordbrukare inte konkurrerar på samma villkor som de europeiska. Det är precis rätt. Det är fantastiskt att vi hör det här i dag. Du har fattat galoppen.

Vi talar hela tiden om att våra mjölkbönder och våra bönder över huvud taget inte får konkurrera på lika villkor. De har en tung ryggsäck. Vem har lagt tyngden i ryggsäcken? Jo, ledamoten Jens Holm, det är faktiskt vi politiker i den här kammaren.

Det är vi som har lagt tyngden. Det är faktiskt så. Vi har en högre dieselskatt än övriga Europa. Vi har beteskrav som bara finns i Sverige. Vi har andra saker som byråkratin som kostar förfärligt mycket pengar.

Du är helt inne på detta. Jag tycker att det lät jättespännande. Det ska bli intressant att få fortsätta debatten med dig en annan gång, Jens. Jag tror att vi är på rätt linje.

Livsmedelspolitik

Herr ålderspresident! Det är ljuv musik i de danska direktörernas öron när de lyssnar på Magnus Oscarsson. Jag tror att de skrattar hela vägen till banken, Magnus, när de hör en svensk riksdagsledamot som säger: Allt är politikens fel!

Jag frågade dig: När kritiserade du Arla senast? Du kan inte berätta när du gjorde det. Tycker inte du att en av världens största mejerikoncerner har ett ansvar? Tycker inte du att de har ett ansvar när de drar ned priset som de betalar till svenska mjölkbönder så otroligt mycket att de inte får vardagen att gå runt? Har inte de ett ansvar då? Samtidigt betalar de miljonbonusar till sina direktörer. Det är någonting som jag inte riktigt får ihop.

Jag sa i mitt anförande att EU-anslutningen har gett mycket sämre villkor för svenska bönder. Det är stordrift nere på kontinenten som gynnas på bekostnad av svenska småbrukare. Det är vad det hela handlar om. Det är det jag menar är den stora skillnaden på den svenska produktionen och produktionen nere på kontinenten.

Att våra kossor ska gå utomhus och beta är bara bra för kossan och bara bra för den som säljer den mjölken. Den bonde som inte använder det som ett argument är lite dum. Nu vet jag att så gott som alla bönder använder det som argument. Det är ett väldigt tungt och bra argument. Vi ska självklart fortsätta med utedriften.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)