Kvalitetssäkring av högre utbildning

Herr ålderspresident! I dag ska vi debattera införandet av ett nytt kvalitetssäkringssystem. Förra gången det begav sig var för knappt sex år sedan. Den gången kritiserades förslaget hårt av en enig opposition som tyckte att förslaget skulle kastas i papperskorgen. Så mycket bättre då att riksdagen inte lyssnade på det örat utan i stället beslöt i enlighet med Alliansens förslag. Utvärderingar har nämligen visat att det systemet har varit starkt kvalitetsdrivande och därmed har förbättrat kvaliteten för såväl studenter och arbetsliv som för akademins inre arbete. Det visar inte minst det stora utvärderingsprojekt som vi i riksdagens utbildningsutskott har initierat.

Samtidigt måste jag erkänna att jag blev både besviken och upprörd över vissa av resultaten i projektet. Jag blev besviken eftersom projektet visar att kvalitetsarbetet på flera lärosäten inte var så strukturerat som jag trodde. Jag blev upprörd eftersom det här ju har drabbat studenter som satsat såväl tid som pengar på att lyckas med sina studier och som inte har fått den högkvalitativa utbildning som de har rätt att förvänta sig.

Självklart är det inte försvarbart att många lärosäten tidigare inte ägnade sig åt ett systematiskt kvalitetsarbete. Det är nämligen vad både rektorer och studieansvariga vittnar om i utvärderingen. Det fanns till och med utbildningsansvariga som sedan länge visste att de erbjöd undermåliga kurser men att de trots det inte hade vidtagit några åtgärder.

Det är inget annat än oacceptabelt, och det är vårt ansvar att se till att så inte blir fallet igen. Vi har i alla fall en del av ansvaret. Självklart är det i huvudsak lärosätenas ansvar, men vi har också en del i det hela.

Glädjande nog finns det som sagt positiva resultat i utbildningsutskottets utvärdering. Det är något som också bekräftas i den utvärdering som Universitetskanslersämbetet, UKÄ, har gjort.

UKÄ menar att utvärderingssystemet har haft kvalitetsdrivande effekter på olika nivåer och exemplifierar med allt ifrån utbildningarnas upplägg och innehåll till ökad samverkan mellan olika utbildningar inom ett och samma lärosäte.

Varför är vi moderater då beredda att gå ifrån ett system som vi vet har bidragit positivt till kvaliteten och utbildningarnas resultat och i stället rösta för ett kvalitetssäkringssystem som fokuserar mer på lärosätenas inre arbete?

Jo, ett stort aber med det tidigare systemet var att det inte godtogs av det internationella utvärderingsinstitutet ENQA, ett institut som är kopplat till Bolognasystemet. Därmed riskerade svenska studenter och alumner att hamna i kläm, vilket naturligtvis inte kunde accepteras.

Därför tillsatte alliansregeringen en utredning som fick i uppgift att arbeta fram ett nytt system. Det presenterades i slutet av 2014, men först nu är vi alltså framme vid att besluta om ramverket för detsamma. Systemet är dock inte klart. När riksdagen beslutat om ramverket ska ett ytterligare utvecklingsarbete till, och regeringen bedömer att systemet kan träda i kraft först nästa halvår. Det är mycket för sent eftersom den senaste nationella utvärderingen skedde för ett och ett halvt år sedan.

Låt oss därför innerligt hoppas att det goda förbättringsarbete som ändå har sjösatts på många lärosäten också har fortgått. Högskolan i Borås tycks i alla fall vara på. Då UKÄ utvärderade vad kvalitetsförstärkningsmedlen till humsamområdet hade inneburit för utbildningarna – tänk då på att det handlar om den 60-procentiga ökning som alliansregeringen gjorde av anslagen per helårsstudent – kommenterade en representant från Borås det så här: ”UKÄ:s kvalitetsutvärderingssystem och dess fokus på examensarbeten har påverkat vårt kvalitetsarbete mer än pengar.”

Det är väl just detta som måste vara målet: att få till ett verkligt systemskifte på institutionerna, ett systemskifte för ökad kvalitet.

Då det gäller det nya ramverket till kvalitetssäkringssystemet, som framgår av dagens betänkande UbU9, vill jag för tids vinnande yrka bifall till reservation 3, även om vi moderater självklart står bakom också våra övriga reservationer.

Herr ålderspresident! Jag har ägnat en stor del av mitt anförande till att berätta om effekter av det tidigare systemet. Det är medvetet eftersom jag finner att vi politiker ofta är dåliga på att faktiskt följa upp och dra lärdom av tidigare erfarenheter. Det är ju trots allt så att teori och praktik inte alltid är samma sak och att det vi beslutar i riksdagen i all vår vishet faktiskt inte alltid får önskad effekt.

Det är också därför jag är särskilt glad för att vi tack vare Alliansens initiativ har fått hela utbildningsutskottet att lämna tre viktiga besked till regeringen: två som ställer krav på uppföljning och utvärdering av det nya systemet och ett som gäller hur utbildningars kvalitet ska kunna jämföras mellan olika lärosäten.

En allvarlig brist som vi moderater ser då vi jämför det gamla och det nya systemet är just att studenternas möjlighet att göra väl informerade val minskas. Förutom att det är till nackdel för studenterna tror vi att det också kan få negativa konsekvenser för lärosätenas drivkraft att förbättra och utveckla sina utbildningar. Vi moderater och Alliansen tycker det är obegripligt att regeringen inte själv har lyft upp och uttalat sig i denna fråga.

Vikten av uppföljning och utvärdering har jag redan varit inne på, men här vill jag komplettera med att det i kommande uppföljningar är viktigt att belysa hur studenters och arbetslivets erfarenheter tas till vara i bedömningsarbetet. Det är ju angeläget att det nya systemet inte bara blir till för akademin utan också för att mäta effekterna och resultaten för studenter och arbetsliv.

Jag hoppas och förutsätter att regeringen kommer att ta till sig detta, för det är anmärkningsvärt hur lättvindigt regeringen annars ser på den viktiga frågan som rör studenters anställbarhet.

Hur man i ramverket kunnat utelämna möjligheten att ta del av alumners syn på sin utbildning är märkligt. Vi i Alliansen är väl medvetna om de metodproblem som uppstod i det tidigare systemet. Men internationellt bedöms just alumners synpunkter ha en mycket stor relevans, och de betraktas som ett nyckelverktyg för kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring. Därför borde regeringen ha lyft upp just detta.

Herr ålderspresident! Det finns ytterligare en fråga som berör det nya kvalitetssäkringssystemet. Det handlar om de 300 miljonerna som försvann. Det var pengar som alliansregeringen avsatte för att premiera de utbildningar som befanns ha högst kvalitet i UKÄ:s utvärderingar.

Dessa pengar beslöt regeringen att ta bort redan i budgetarbetet. Vi moderater ifrågasatte det eftersom det nya kvalitetssäkringssystemet inte var, och faktiskt fortfarande inte är, beslutat. Men att vi och framför allt lärosätena skulle se dessa kvalitetsmiljoner försvinna helt och hållet trots regeringens löften trodde nog ingen. Det är rent ut sagt bedrövligt och ett stort svek mot hela universitets- och högskoleväsendet.

Det är också så att dagens resurstilldelningssystem som infördes på 1990-talet på senare tid har ifrågasatts för att det kan bidra till att lärosätena släpper igenom studenter lite för lätt. Den kvalitetsbaserade resurstilldelningen var ett komplement som till viss del kunde stävja detta. Därför är regeringens agerande i frågan verkligt anmärkningsvärt och bekymmersamt.

Herr ålderspresident! Högskolesektorn är den största statliga sektorn i Sverige, och varje år lägger staten många miljarder på högre utbildning. Det är inte bara staten som investerar i högre utbildning, utan det gör också många studenter med både sin tid och sina resurser.

För att de stora resurser som läggs på detta varje år inte ska vara förgäves är det viktigt med ett bra kvalitetssäkringssystem för den högre utbildningen, och det diskuterar vi i dag. Det är viktigt att ett sådant system stärker kvaliteten, driver utvecklingen framåt och ökar konkurrensen.

För Centerpartiet är det särskilt viktigt att den högre utbildningen leder till jobb, att den är tillgänglig i hela landet och att den håller hög kvalitet. Det är avgörande för att klara den internationella konkurrensen och den lokala kompetensförsörjningen.

Det senaste kvalitetssäkringssystemet, som Alliansen införde, visade sig vara både kvalitetsdrivande och lyckosamt i många avseenden. Tyvärr har nuvarande regering inte valt att förfina, förbättra och utveckla detta system utan i stället valt att byta system helt och hållet. Dessutom valde man att i höstens budget ta bort den peng som var avsedd för att just premiera kvalitet i systemet, vilket Centerpartiet anser var olyckligt.

För vår del är det också viktigt att system är jämförbara så att studenter kan fatta väl avvägda beslut när det gäller vilken utbildning de ska gå. De gör ju en stor investering i sin utbildning.

Det nya systemet som regeringen har presenterat och som vi diskuterar bygger på att lärosätena ska utvärdera och granska sig själva. Det är något vi måste acceptera eftersom det krävs av det internationella utvärderingsorganet ENQA. Men man kan ändå verka för att öka jämförbarheten på andra sätt, och vi är kritiska mot att regeringen inte har velat göra det i det grundförslag som har presenterats.

Det blir svårare för studenterna att göra informerade val om sin största investering i livet om det är svårt att jämföra utbildningarna.

Herr ålderspresident! För Centerpartiet är det viktigt att utbildning leder till jobb. De flesta som väljer att läsa vidare på högre utbildning gör det för att de vill ha ett jobb, för att utbildning kanske krävs för det jobb de vill utbilda sig till eller för att stärka sina chanser på arbetsmarknaden.

Tyvärr har regeringen valt att bortse från och inte ta med de tidigare studenternas, de så kallade alumnernas, perspektiv. Det tycker vi är fel väg att gå. Alumnerna har god kännedom om hur utbildningen fungerat och på vilket sätt den har förbättrat deras chanser på arbetsmarknaden. Dessa synpunkter måste självfallet lyftas fram.

De flesta som har tagit examen går faktiskt vidare till arbetsmarknaden, och kopplingen däremellan är därför avgörande.

För bara några veckor eller någon månad sedan presenterade Sacos studentråd tillsammans med Teknikföretagen en rapport som visar att varannan student är missnöjd med kopplingen mellan utbildningen och arbetslivet. Det är självfallet viktigt att vi ser till att få ett kvalitetssäkringssystem som premierar och stärker dessa delar för de blivande studenterna, så att de kan göra välinformerade val.

Fru talman! Även om vi är kritiska till delar av det system som har presenterats vill jag avslutningsvis lyfta fram att det är glädjande att regeringsföreträdarna och hela utskottet har tillstyrkt och står enade bakom tre av de yrkanden som Alliansen har presenterat i följdmotioner.

Det är kopplat till utvärderingen av kvalitetssäkringssystemet – både kortsiktigt genom den årliga rapporten och efter tre år genom en större utredning av om systemet har varit kvalitetsdrivande, för det vet vi att det tidigare system som Alliansen införde var.

Det är också viktigt att koppla till jämförbarheten. Jag kommer med spänning att följa vad regeringen presenterar för att öka jämförbarheten. Det är otroligt viktigt för studenterna och lärosätena att det finns en bra konkurrens och att man kan välja de utbildningar som har högst kvalitet.

Det är just detta vi ska göra med ett kvalitetssäkringssystem. När vi, både staten och enskilda studenter, lägger så mycket tid och resurser på utbildningar måste vi veta att kvaliteten håller måttet. Då är det oerhört viktigt att ett kvalitetssäkringssystem stöder detta.

Jag vill avsluta med att Centerpartiet stöder alla våra ställningstaganden, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 3.

(Applåder)

Fru talman! Jag anar att man i Regeringskansliet de senaste veckorna har funderat på om man ska dra tillbaka den skrivelse som riksdagen nu debatterar.

De senaste veckornas uppmärksamhet kring Karolinska Institutet talar för att man kanske inte ska minska den externa granskningen utan snarare komplettera den med annat. Det gäller både den högre utbildningen och forskningen – det behövs både och.

Därför vore det kanske rimligt att regeringen funderar på om man ska dra tillbaka den och försöka möta riksdagen i en bred överenskommelse. Just på detta område hade det varit centralt att få en bred överenskommelse om ett hållbart utvärderingssystem som både allianspartierna och de rödgröna i regeringen kan stå bakom. Det hade gett en välkommen tydlighet och struktur för denna sektor.

För att Sverige ska vara en kunskapsnation av hög rang måste högskolor och universitet ha mycket hög kvalitet. De måste ligga i en internationellt hög klass. Det tror jag är en av de viktigaste faktorerna för att Sverige långsiktigt ska klara den tuffa globala konkurrens som vi står inför.

För att stärka kvaliteten på den högre utbildningen införde alliansregeringen för några år sedan ett nationellt kvalitetssäkringssystem som innebar att granskningen skulle vara opartisk och extern, att alla utbildningar som leder till examina på grundnivå och avancerad nivå skulle utvärderas, att alla utbildningar skulle betygsättas i tre steg och att utbildningar som får lägsta betyg antingen skulle läggas ned eller struktureras om för att få högre kvalitet.

Det fanns brister i systemet som naturligtvis måste åtgärdas. Det måste kompletteras för att inte minst möta de krav som ställts av ENQA, men inte avskaffas.

UKÄ:s utvärdering, som tidigare har beskrivit systemet, visar att det var tydligt kvalitetsdrivande. Lärosätena vidtog en lång rad åtgärder för att förbättra kvaliteten och gjorde strategiska övervägningar av vilket utbud de skulle ha i utbildningarna, tack vare den externa granskning som gjordes.

Systemet innebar att man kunde jämföra liknande utbildningar från olika lärosäten. Det var viktigt, både för att lärosätena själva skulle matcha varandra och för att studenterna, såsom nämndes tidigare, skulle kunna jämföra sina utbildningar och välja den allra bästa, eftersom det är en stor investering som studenterna gör.

Också de utvärderingar som riksdagens utbildningsutskott har gjort visar att det fanns en tydlig kvalitetsdrivande effekt i det utvärderingssystem som alliansregeringen införde 2011.

Fru talman! Regeringen föreslår nu att systemet för kvalitetssäkring ska förändras när det gäller den högre utbildningen. Det nuvarande systemet läggs åt sidan. Universitet och högskolor ska i högre grad än nu utvärdera sig själva och sin egen kvalitet.

Universitetskanslersämbetet, UKÄ, ska ägna sig åt att kontrollera högskolornas egna kvalitetssystem snarare än åt att granska utfallet. Man lägger mer fokus på process och mindre på resultat, men jag tror att både och behövs.

I stället för att utvärdera alla utbildningar på grundnivå, avancerad nivå, forskningsnivå och så vidare vill regeringen nu att endast ett mindre antal av utbildningarna ska granskas och utvärderas externt. Jag tror att det är olyckligt.

Fru talman! Detta ska sättas in i det sammanhang som bland andra Betty Malmberg lyfte upp. Man nedvärderar och nedmonterar inte bara externa kvalitetsutvärderingar, utan man tar också bort de extra särskilda kvalitetsmedel som alliansregeringen införde och som skulle vara en premie till dem som hade allra högst kvalitet. De skulle driva på och höja kvaliteten generellt i utbildningarna på svenska högskolor och universitet.

Det är inte bara det att regeringen förändrar utvärderingssystemet och tar bort de extra premiepengarna för den högsta kvaliteten, utan man fortsätter dessutom att öka kvantiteten på högskolorna utan att matcha det med kvalitetssatsningar generellt.

Totalt sett innebär detta en politik som jag tror riskerar att rejält försämra kvaliteten i svensk högre utbildning på lång sikt, kanske redan på kort sikt. Detta är mycket bekymmersamt för de studenter som satsar mycket av sin tid och sina resurser på att gå en högre utbildning – det är en av de största investeringar man gör. Det är också bekymmersamt för Sveriges del generellt. Återigen: Om vi ska lyckas klara den tuffa konkurrens som Sverige står inför måste vi ha mycket hög kvalitet på den svenska högre utbildningen.

Liberalerna menar att regeringen går åt fel håll ganska snabbt. Jag tror att det på lång sikt kan visa sig att det var ett stort misstag att göra de tre saker som regeringen har gjort under det korta år den har suttit vid makten.

Några förbättringar, fru talman, har gjorts under utskottets behandling. Jag välkomnar det. Jag välkomnar att majoriteten mötte allianspartiernas krav i tre fall, men det hade kunnat bli ännu bättre.

Jag hade gärna sett att man tog tillbaka och gjorde ett omtag så att vi hade kunnat få en bred överenskommelse om ett rejält utvärderingssystem som både kontrollerar högskolornas egna kvalitetssäkringssystem och har en tydlig extern granskning.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 3.

(Applåder)

Fru talman! Hur står det egentligen till med kvaliteten i den svenska högskolan? Det är en fråga som har debatterats livligt i medierna under den senaste tiden.

Flera olika uppfattningar har förts fram i debatten. Längst har några gått som mer eller mindre menat att svensk högskoleutbildning befinner sig i fritt fall, men stämmer det verkligen?

Universitetskanslersämbetets utvärderingsprocess mellan åren 2011 och 2014 visar att majoriteten av de utbildningar som granskats håller en hög eller en mycket hög kvalitet. Men tyvärr var det drygt 25 procent av utbildningarna som hade en bristande kvalitet.

Av detta kan vi ändå dra slutsatsen att vi generellt sett har en kvalitativt god högskoleutbildning men att vi samtidigt ytterligare behöver driva frågan om att all högre utbildning ska hålla en hög kvalitet.

Självklart ska all svensk högskoleutbildning hålla en hög kvalitet. Det kan vi inte tumma på, och det är egentligen det dagens debatt handlar om. Hur kan vi förvissa oss om att svensk högre utbildning håller högsta kvalitet?

Strävan efter högsta kvalitet i högskoleutbildningarna innehåller flera perspektiv. Jag kan av tidsskäl inte lyfta fram alla, men övergripande vill jag omnämna två sådana viktiga grundprinciper.

För det första är kvalitetsutveckling ett förhållningssätt. Det måste sitta i ryggmärgen att hela tiden driva frågor om kvalitetsutveckling. Det är en princip som gäller alla verksamheter på alla nivåer, oavsett om det handlar om företag, organisationer eller svenska lärosäten.

För det andra behövs det en strukturerad systematik i kvalitetsarbetet. Kvalitetsutveckling kan inte hanteras på lösa boliner.

Detta innebär att vi måste vi utveckla ett kvalitetsutvärderingssystem som är systematiskt. Det ska försäkra oss om att kvaliteten är hög i alla utbildningar och att systemet är kvalitetsdrivande.

Sedan ska det också sägas att det är viktigt med ekonomiska medel som möjliggör en ökad kvalitet i högskolan, även om mer pengar inte är hela lösningen. Därför är det bra att regeringen nu avsätter 875 miljoner kronor under innevarande mandatperiod för ökad kvalitet inom humaniora och samhällsvetenskap samt lärar- och förskollärarutbildningar. Dessa satsningar löser inte allt, men det är ett viktigt steg för att ge bättre förutsättningar att öka kvaliteten.

Att vi behövde utveckla ett nytt system för kvalitetsutvärdering stod även klart för den tidigare regeringen, vilket vi har hört från tidigare talare. I april 2014 tillsattes en utredare som skulle föreslå hur ett nytt system skulle utformas. Det är det förslag som ligger på bordet nu som är resultatet av den utredningen och de remissvar som har lämnats in av remissinstanserna.

Ett viktigt skäl var att utforma ett nytt kvalitetsutvärderingssystem som mötte den kritik som kom när Sverige förlorade sitt medlemskap i den europeiska organisationen ENQA som arbetar för att främja samarbete och erfarenhetsutbyte om kvalitetssäkring av högre utbildning mellan länderna i Bolognasamarbetet. ENQA:s kritik handlade bland annat om att vårt nationella system för kvalitetssäkring inte beaktade lärosätenas interna kvalitetsarbete och inte i tillräcklig utsträckning bidrog till lärosätenas kvalitetsutveckling.

I den svenska debatten kom kritiken också att handla om att inte all utbildning blev föremål för utvärdering samt att systemet fick en alltför stor betoning på kontroll. En annan kritik var att systemet alltför ensidigt fokuserade på självständiga arbeten. Ytterligare en diskussion handlade om vad som egentligen utvärderades. Var det utbildningarnas kvalitet som utvärderades eller var det studenternas kvalitet?

Sammantaget stod det klart för alla att det behövdes ett nytt kvalitetsutvärderingssystem, och därför tillsatte den borgerliga regeringen en utredning för att se över och utforma ett nytt system.

Jag anser att det förslag som nu ligger på bordet på ett bra sätt utvecklar det tidigare systemet och för in nya komponenter som kommer att göra kvalitetsutvärderingen mer heltäckande. Det är också en styrka att en så stor majoritet av remissinstanserna står bakom det nya förslaget.

I det tidigare kvalitetsutvärderingssystemet fanns det två komponenter – examenstillståndsprövningar och utbildningsutvärderingar. Dessa komponenter finns kvar i det nya förslaget. Till dessa komponenter tillförs nu två nya – granskningar av lärosätenas kvalitetssäkringsarbete och tematiska utvärderingar.

Det ska noteras att det nya förslaget är ett ramverk och att Universitetskanslersämbetet ska ges i uppdrag att ansvara för att vidareutveckla och genomföra systemet med utgångspunkt i regeringens bedömningar, tillämpliga lagar och förordningar och de principer för kvalitetssäkring som har tagits fram inom ramen för Bolognasamarbetet.

Detta arbete ska också ske i nära samråd med lärosätena och med företrädare för studenter och arbetsliv. Det här är viktigt, för det har påpekats i debatten att regeringen skulle ta lätt på studenternas synpunkter. Jag menar att så är det inte, och det ser man när man läser skrivelsen från regeringen. Det är väldigt viktigt att lyfta in studenternas perspektiv. Det är väldigt viktigt att ta med företrädare från arbetslivet, och det var ju så att det fanns stora metodproblem i det tidigare systemet när det gäller alumner. Man fick avsluta det efter ett tag, för det funkade inte att få in synpunkter. Trots det skulle jag vilja betona att detta är en viktig fråga.

Jag vill särskilt kommentera granskningarna av lärosätenas egna kvalitetssäkringsarbeten. Det är en ny och viktig komponent som ligger i linje med ENQA:s riktlinjer. Jag vet att lärosäten redan är på gång med att utveckla sina kvalitetssäkringsarbeten.

För inte så länge sedan mötte jag en företrädare för ett större lärosäte som berättade om hur deras arbete med kvalitetssäkring har vitaliserats genom det nya förslag som har legat för kännedom ett tag. För dem innebär det att de nu säkrar upp att alla utbildningar kommer att utvärderas, inte bara vissa. Det är värt att omnämna med tanke på att det i debatten förts fram att det förslag som vi nu diskuterar skulle vara otillräckligt och bristfälligt.

Nu får vi ett system som utvärderar all utbildning och inte bara hälften av alla utbildningar. Det hade vi inte tidigare, och jag menar att vi nu får ett mer heltäckande system.

Fru talman! Utskottet föreslår tre tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden: att regeringen ska ge Universitetskanslersämbetet i uppdrag att årligen rapportera om det nya kvalitetssäkringssystemet, att regeringen ska utvärdera och följa upp det nya kvalitetssäkringssystemet tre år efter införandet och att regeringen ska se över hur utbildningars kvalitet kan jämföras mellan olika lärosäten.

Det är bra att utskottet har haft en konstruktiv beredning av regeringens förslag och att vi är eniga om att göra dessa tillkännagivanden som ytterligare förbättrar förslaget till ett nytt system för kvalitetsutvärdering.

Jag skulle slutligen ordagrant vilja citera en mening från reservation 3 som de fyra borgerliga partierna lämnat in, med tanke på vissa brösttoner som har framförts här från talarstolen: ”Under förutsättning att kommande utvärderingar visar att systemet verkar kvalitetsdrivande och leder till ökad kvalitet i utbildningarna är vår uppfattning att det nya kvalitetssäkringssystem som införs ska gälla tills vidare.”

Jag tolkar det som att ni egentligen är med på båten men behöver markera lite extra. Vi har lyssnat till de här sakerna, att man ska utvärdera och följa noga att det funkar, och jag är övertygad om att det här kommer att funka ganska bra. Jag tolkar det som att ni ändå tycker att det här förslaget är en vidareutveckling av det system vi har haft tidigare.

Fru talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Alliansens förslag, som har blivit utskottets förslag, skickar tre besked till regeringen. Thomas Strand läste upp dem i slutet av sitt anförande, och jag behöver därför inte upprepa dem.

Det finns något här som är viktigt och väsentligt. Thomas Strand säger att ni är beredda att stödja förslaget tills vidare. Så är fallet. Vi känner ett ansvar för dessa viktiga frågor. Vi känner ett ansvar mot sektorn, mot lärosätena, att de har långsiktiga villkor att jobba efter.

Det vi villkorar med är att det sker uppföljningar, att regeringen lyssnar in vad utskottet säger. Vi vet alla att ett tillkännagivande är ett besked till regeringen, men regeringen står fri i fråga om efterlevnaden av tillkännagivandet. Det finns inga garantier.

Jag har en fråga till Thomas Strand. I vad mån kommer Thomas Strand att jobba för och se till att regeringen kommer att lägga till detta förslag som ett villkor och se till att utvärderingarna kommer att ske?

Jag har ytterligare en kommentar. Thomas Strand nämner frågan om god kvalitet i utbildningarna. 14 procent av utbildningarna har mycket hög kvalitet. Men precis som Thomas Strand sa håller en fjärdedel av utbildningarna inte en hög kvalitet. Det är anmärkningsvärt att Thomas Strand då kan säga att detta är detsamma som att utbildningarna håller god kvalitet. 25 procent av utbildningarna håller inte måttet.

Fru talman! Det är bekymmersamt att drygt 25 procent av de granskade utbildningarna var av bristande kvalitet. Det kan vi inte vara nöjda med. Jag menar ändå att på det stora hela att en stor majoritet av utbildningarna ansågs vara av hög kvalitet eller mycket hög kvalitet. Jag vill därför inte döma ut svensk högskoleutbildning. På ett generellt plan finns en kvalitativt god högskoleutbildning i Sverige. Men det är klart att det är bekymmersamt när drygt 25 procent av utbildningarna är av bristande kvalitet. Det är en viktig fråga för alla partier i utskottet att följa och driva frågan.

Kvalitetsutveckling är fråga om ett förhållningssätt. Varje morgon när man vaknar ska man upprepa ett mantra om hur man ska jobba med den ständiga kvalitetsförbättringen.

Det är bra och konstruktivt att Betty Malmberg betonar ansvarstagandet som Moderaterna vill ta. Jag hoppas att även Centern och Liberalerna säger samma sak. Det tror jag att ni gör. Vi behöver hjälpas åt för att lyfta upp kvaliteten i den högre utbildningen. Det är viktigt för studenterna, för sektorn, för näringslivet, för den offentliga sektorn och för allmänheten att högskoleutbildningen är av hög kvalitet. Det är bra att vi driver den tonen tillsammans.

Jag kan lova att jag ska bevaka att regeringen lyssnar på våra tillkännagivanden. Riksdagen är den som sätter ned foten och bestämmer i det här fallet och har satt tonen till regeringen.

Fru talman! Tack för de orden, Thomas Strand!

Jag önskar innerligt för allas vår skull att detta blir verklighet. Det vore så väsentligt och viktigt inför framtiden.

När vi nu debatterar dessa viktiga saker vill jag ställa en fråga till Thomas Strand som gäller de 300 miljoner kronor som har tagits bort från kvalitetsmedlen. Thomas Strand nämner hur viktigt det är att allt inte är pengar. Det håller jag verkligen med om. Det exempel jag gav från högskolan i Borås tydliggör att det faktiskt handlar om ett systematiskt arbete, kanske inte ens de 60 procentens ökning som alliansregeringen gjorde på anslagen.

Men det blir ett konstigt missmasch när regeringen plockar bort 300 miljoner från kvalitetsbaserade resurstilldelningssystem. Jag skulle gärna vilja ha Thomas Strands syn på att regeringen har gjort detta – vi behöver inte gå in på vilket sätt det skedde – och vad det kan få för effekter ut mot sektorn.

I regeringens skrivelse står det att målet är att alla studenter, kvinnor och män, ska veta att de går en utbildning som håller hög kvalitet. Det innebär också vikten av att vi får möjlighet att jämföra utbildningar. Har Thomas Strand en annan uppfattning?

Fru talman! Den utredning som den borgerliga regeringen tillsatte jobbar med frågan om de 300 miljonerna för kvalitetsbaserade resurser.

Det visade sig att det fanns kritik mot just det sättet att fördela pengar. Det var en begränsad del som undersöktes, knappt hälften av utbildningarna, och inte alla komponenter vad gäller kvalitetsutveckling. Det fanns kritik mot fördelningen.

Det är ändå bra att vi under mandatperioden tillför 875 miljoner kronor till humsamområdet och lärar- och förskollärarutbildningen. Det är viktigt. Pengar är inte allt, men detta är en viktig signal att verkligen jobba med kvalitetsfrågorna. Vi vet att de utbildningarna behöver särskilt lyftas upp vad gäller kvalitet med tanke på lärarledd tid och så vidare.

De 303 miljoner kronorna används inte för att jobba med kvalitetsutveckling, och de har dragits tillbaka. Det är riktigt. På det hela taget finns för sektorn för högre utbildning 20 miljarder. För dig och mig är det mycket pengar, men jämfört med 20 miljarder är det inte så mycket. Det går nog att hantera.

Med tanke på vad som hände i höstas med den stora flyktingtillströmningen till Sverige och hur många människor som flydde för sina liv från kriget i Syrien måste alla hjälpas åt för att hitta resurser för att möta dessa människor på flykt. Därför fick alla departementet hjälpa till, också utbildningsdepartementet. Det är en förklaring.

Sedan hinner jag inte svara på den andra frågan.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Thomas Strand. Vi kan nog kroka arm i fråga om att vara på regeringen om att genomföra våra tillkännagivanden till regeringen.

Jag tänkte ställa en fråga om det Thomas Strand sa i sitt anförande kopplat till alumnerna. Vi får ett antal rapporter från diverse organisationer, fackföreningar och arbetslivsföreträdare om för lite lärarledd tid i utbildningarna och dålig arbetslivsanknytning. Jag nämnde i mitt anförande Teknikföretagen och Saco Studentråd. Hälften är missnöjda med arbetslivsanknytningen och kopplingen mellan utbildning och jobb.

Låt mig ställa en fråga till Thomas Strand kopplat till vad han sa om att alumnerna är viktiga. Vilka avvägningar gjorde Socialdemokraterna för att inte stödja tillkännagivandet om att lyfta in alumnerna i kvalitetsutvärderingen och att peka på vikten av att ta till vara deras kunskaper och kompetenser inom utbildningar för att stärka kvaliteten så att nästa generation som läser utbildningarna får ta del av ännu bättre utbildningar?

Fru talman! Jag tackar Fredrik Christensson för frågorna. De är viktiga. Jag kan även ge svar till Betty Malmberg vad gäller att jämföra utbildningar.

Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi stärker just arbetslivskopplingen i den högre utbildningen. Det är helt rätt som du säger, Fredrik Christensson, att det har framkommit kritik mot detta – att det borde vara bättre. Jag är den förste att understryka att det är en väldigt viktig fråga.

Jag skulle ändå vilja framhålla att regeringen säger i sin skrivelse att när det gäller att UKÄ ska fortsätta utveckla systemet från det här ramverket är det oerhört viktigt att vi har studenter men också företrädare från arbetslivet med i arbetet. Jag kan inte nog understryka att det är jätteviktigt.

Det här med alumner var ett problem för utredningen. Det var svårt att få svar från alumner i det systemet, och därför fick man släppa den delen. Det tycker jag är lite synd. Vi måste verkligen fundera på hur vi kan få fatt på alumnernas synpunkter. Jag vill framföra till ministern att det är något vi måste fundera på hur vi ska lösa. Framför allt ska UKÄ få uppdraget att fundera på hur man ska göra för att fånga upp synpunkter från studenter och företrädare från arbetslivet så att det här blir bra för att både kunna jämföra utbildningar och få en bättre koppling till arbetslivet, till både näringsliv och offentlig sektor.

Det här är alltså en oerhört viktig fråga som jag vill bejaka och hoppas att vi tillsammans kan driva vidare, för det måste fungera bättre.

Fru talman! Tack, Thomas Strand, för svaret! Jag är glad att vi delar synen på problemet. Skillnaden är att på onsdag när vi röstar om det här betänkandet kommer vi att rösta för ett tillkännagivande kopplat till att lyfta fram vikten av alumnerna. Socialdemokraterna kommer inte att göra det. Min fråga är återigen vad som fick er att välja det, vad anledningen var.

Jag är fullt medveten om de problem som har funnits med metodproblemen men också om det behov som finns. Det finns många instanser som lyfter fram just studenternas, studentorganisationernas och de tidigare studenternas anknytning. I replikskiftet lyfte Thomas Strand fram studenterna och arbetslivet men inte de tidigare studenterna, som är minst lika viktiga i avseendet att se till att utbildningarna håller hög kvalitet på längre sikt.

Återigen: Kopplat till den frågan och med vetskap om osäkerheten kommer vi ändå att stödja reservationen i omröstningen på onsdag och rösta på den. Frågan är varför Socialdemokraterna inte kommer att göra det.

Fru talman! Jag tycker inte att jag behöver rösta på reservationen som Fredrik Christensson hänvisar till. Jag menar att de skrivningarna finns med i regeringens skrivelse och även i utredningen. Där står det mycket tydligt vad gäller just kopplingen till arbetslivet att det är viktigt att man har företrädare för arbetslivet med och att det även är viktigt att man har representanter från studenterna med.

Jag är säker på att frågan om alumner också är en viktig fråga. Det har ju förts en diskussion om hur man får fatt på alumnerna och får deras svar eftersom det har varit svårt tidigare. Ni har en idé i er reservation, som finns med i underlaget. Jag tycker att man ska pröva alla idéer för att få fatt på även alumnernas synpunkter.

När jag talar med företrädare för lärosäten och man kommer in på de här frågorna är det ingen som förnekar att det är viktigt att fånga upp alumnerna. Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska göra det, men det är en viktig fråga.

Jag ser inte att det finns någon motsättning mellan oss i den här frågan, oavsett hur vi röstar och vilka knappar vi trycker på. Det är en viktig fråga, och jag vill jobba vidare med den. Vi ska ha kontakt med både arbetslivet och studenterna men även fånga upp alumnernas synpunkter.

Fru talman! Vi har lagt in ett särskilt yttrande som vi står bakom, och vi yrkar bifall till punkt 1, 3 och 6 i Alliansens förslag i motion 3310.

Utvärdering av våra högre utbildningar är självklart livsviktigt för att bibehålla och helst öka kvaliteten på dessa utbildningar. Vi tycker att det är positivt med ett nytt förslag där UKÄ får ett ramverk för att arbeta fram ett förslag för kvalitetssäkring och att detta nya förslag innehåller en process där UKÄ i högre grad granskar lärosätenas egna utvärderingar i enlighet med ENQA:s riktlinjer. Vår åsikt är att det nya systemet ska uppfylla dessa riktlinjer.

Det står i betänkandet, fru talman, att UKÄ också ska se över möjligheterna att ytterligare öka paletten av sanktionsmöjligheter mot de utbildningar som inte uppfyller kraven. Det tycker vi är mycket bra. Vi hoppas att UKÄ tar fram några sådana nya förslag, för det tycker vi behövs.

Dock måste vi påpeka det märkliga i att det gamla systemet med kvalitetssäkring bara varit i drift i fyra år och dessutom inte har utvärderats innan ett nytt system ska sjösättas. Vi har varit inne på det tidigare i dag.

Fru talman! Jag har hört uppgifter om att man redan visste att det system man införde 2010 inte uppfyllde kriterierna för ENQA. Ändå genomförde man det, vilket förefaller märkligt om man nu vill vara med i den organisationen och uppfylla kraven. Sverige är tydligen ett av få västliga EU-länder som inte blivit godtagna av ENQA. Det är självklart en skam i sig.

Fru talman! ENQA kräver att man i huvudsak uppfyller ett antal kriterier. Jag skulle tippa att det i dagsläget är två kriterier vi inte uppfyller.

Det första är punkt 1, extern återkommande utvärdering av programmen där man tittar på högskolornas egen utvärdering av kvalitet och effektivitet enligt europeiska riktlinjer. Det har vi inte uppfyllt.

Det andra är punkt 3, tillräckliga ekonomiska och personella resurser för att utföra externa kontroller. Inte heller det har uppfyllts, menar vi.

Detta bör självklart åtgärdas. Det är alltså inte bara på punkt 1 vi missar målet utan också på punkt 3, väl att märka, vilket det inte står någonting i om regeringens skrivelse. Därav vårt särskilda yttrande.

Det står ju glasklart i regeringens skrivelse, fru talman, att forskningsutbildningen inte har utvärderats på grund av bristande resurser. Det står lika glasklart i ENQA:s kravlista att tillräckliga resurser måste allokeras för att utvärderingen ska kunna genomföras på ett systematiskt och effektivt sätt. Det här tycker vi att regeringen borde ha uppmärksammat mer, och vi hoppas att det kommer att åtgärdas framdeles.

Regeringen har som ambition att alla statsfinansierade utbildningar, inte bara de som leder fram till en examen, ska utvärderas. Vi tycker att det är självklart att så ska vara fallet. Vi hoppas att så blir fallet också i praktiken, inte bara i teorin.

Regeringen föreslår i sitt uppdrag till UKÄ att vi går över till en tvågradig skala i stället för den nuvarande tregradiga. Det vållar oss lite huvudbry. Det är svårt för oss att här och nu avgöra vad som är bäst. Vi konstaterar att remissinstanserna i alla fall inte har gått i taket inför förslaget. Därmed låter vi UKÄ utreda detta vidare. I dagsläget är det inget vi vänder oss emot, då remissinstanserna inte har vänt sig emot det.

Fru talman! Vi tycker inte att förutsättningarna för att jämföra olika utbildningar är tillräckligt tillgodosedda i regeringens förslag. Sådana jämförelser tjänar inte bara som konsumentvägledning utan skapar också en hälsosam konkurrens mellan olika lärosäten, något vi menar är enbart av godo. Den eventuella jämförelse som kommer att ske genom de så kallade tematiska utvärderingarna menar vi inte är tillräckliga. Men det är naturligtvis väldigt svårt att veta i teorin.

Fru talman! Sammanfattningsvis och inför framtiden ska jag säga några slutord.

Liggande förslag innehåller bra saker som vi ställer oss bakom. Däremot är det liggande förslaget mycket otydligt vad gäller tillräcklig resurstilldelning för utvärdering. Det är en av punkterna där vi i dagsläget inte uppfyller ENQA:s krav.

Vi håller med Alliansen om att systemet borde utvärderas, något som tydligen inte skedde med det gamla systemet en enda gång. Detta är komplicerad materia, och det är omöjligt att förutse hur ett system fungerar i alla delar när teori möter verkligheten. Det är inget konstigt eller onormalt i att man måste justera ett system efter skarpa tester.

Vi tycker också att det är rimligt med årliga rapporter om hur väl det nya systemet fungerar. Vi får dock akta oss för att bara införa resursslösande delar i systemet. Här når vi nog gränsen för detta. Vi kan ju komma till en punkt när själva utvärderingssystemet slukar orimligt mycket av de resurser som ska gå till själva utbildningarna. Vi vill också hissa en varningsflagg för det.

Till sist, fru talman: När det gäller kvaliteten i våra högskoleutbildningar rent allmänt anser vi att alltför mycket fokus har legat på kvantitetstänkande i stället för kvalitetstänkande. Det nuvarande finansieringssystemet premierar kvantitet i stället för kvalitet i alldeles för hög grad, något som detta kvalitetssäkringssystem inte kommer att kunna åtgärda. Det är helt klart.

Vi kommer att återkomma med förslag i denna fråga, men det går lite utanför ramarna för denna skrivelse.

Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag.

Vi ska här i kammaren i kväll debattera ett nytt kvalitetsutvärderingssystem för den högre utbildningen. Om den högre utbildningen i Sverige ska hålla måttet och kunna konkurrera med omvärlden måste den vara av hög kvalitet. För att säkerställa kvaliteten är det viktigt att ha ett robust kvalitetssäkringssystem som är ändamålsenligt.

Under de senaste åren har vi för den högre utbildningen arbetat efter ett så kallat kvalitetssäkringssystem som varit hopsnickrat på Utbildningsdepartementet, mot expertisens vilja. Systemet har varit bristfälligt och har därför utsatts för mycket och hård kritik. Bland annat ledde systemet till att den europeiska samarbetsorganisationen ENQA för några år sedan kastade ut Sverige ur organisationen. Enligt ENQA beaktade kvalitetssäkringssystemet inte lärosätenas interna kvalitetsarbete, och det bidrog inte i tillräcklig utsträckning till lärosätenas kvalitetsutveckling.

Med detta som bakgrund är det med glädje jag kan konstatera att vi snart har ett nytt och ändamålsenligt kvalitetssäkringssystem för den högre utbildningen. Jag noterar också att allianspartierna i stort sett är nöjda med systemet i betänkandet, även om man har vissa synpunkter när det gäller tidpunkt, utvärderingars omfattning med mera.

Fru talman! Det nya kvalitetssäkringssystemet ska vara inriktat på både att öka kvaliteten och att ha kontroll över resultaten, och det består av fyra delar. Två är samma som förut: examenstillståndsprövning och utbildningsutvärderingar. Vi utökar dessutom med granskning av lärosätenas kvalitetsarbete och med en annan variabel, tematiska utvärderingar. Det är viktigt att göra detta.

Medan det gamla systemet hade ensidigt fokus på kontroll betonar det nya systemet både kvalitetsarbete och kontroll av studieresultaten. I och med detta system kan vi öka kvaliteten i utbildningarna på de svenska lärosätena, så att dessa i ännu högre utsträckning bidrar till att öka kunnandet och innovationerna.

Systemet kan även bidra till att ledning och styrning av högskolesektorn kan få bättre vägledning när det gäller var styrkor och brister finns för att Sverige skulle kunna stå sig starkare som kunskapsnation framöver.

Avslutningsvis ska jag läsa upp ur ett mejl jag fick i dag från en studentrepresentant: Det nya förslaget till kvalitetssäkringssystem har stöd av svenska studentrörelsen. Det är mycket trevligt att höra detta. Jag fortsätter att läsa ur mejlet: Att med det förra systemet bedöma kvalitet är ungefär lika omöjligt som att köra bil med bara backspegeln. Det innebär att systemet hade många brister. Backspegeln är viktig, men man kan inte köra bil med bara backspegeln, utan man måste titta framåt också. Detta blir avslutningsorden i mitt anförande.

Fru talman! Jag begärde replik därför att jag blir lite upprörd av Jabar Amins beskrivning av det tidigare utvärderingssystemet. Vi talar nu om universitet och högskolor och vikten av utvärderingar, evidens och forskning. Jabar Amin är väl medveten om och väl förtrogen med detta.

Samtidigt har vi i utbildningsutskottet själva ansvarat för en stor utvärdering där forskare från Danmark har varit inne för att se hur detta system, som infördes 2011, har fungerat. De slutsatser som kommer därifrån stämmer inte alls med den bild som Jabar Amin ger. Jag nämnde detta i mitt anförande. Likaså har Universitetskanslersämbetet utvärderat systemet och funnit att det faktiskt var kvalitetsdrivande.

Jabar Amin småler nu. Jag vet inte vad han tänker på. Jag menar dock att det är viktigt att vi här i kammaren kan hålla oss till verkligheten sådan den faktiskt ser ut.

Visst har det funnits synpunkter på systemet, men Jabar Amin raljerar när han säger att det var hopsnickrat på Utbildningsdepartementet, mot expertisens vilja. Han får faktiskt stå upp för att det fanns substans i systemet och att det har lett till ökad kvalitet. Det har också gjort att en fjärdedel av de utbildningar som utvärderats faktiskt visat sig inte hålla måttet. Tack och lov, säger de studenter som nu kommer att plugga på de linjerna, för helt plötsligt får de nu en chans till en relevant utbildning.

Fru talman! Ett system som leder till att Sverige för första gången kastas ut ur den europeiska organisationen för kvalitetssäkring är inte bara dåligt. Det rätta ordet är fadäs! Något sådant har aldrig tidigare inträffat.

Det var så dåligt att vi inte platsade bland de andra nationerna. Och här står Moderaterna och säger att man kan ha lite synpunkter på systemet. Vad då för synpunkter?

Det var så dåligt att Europa sa att Sverige inte får vara med. Expertisen kritiserade högljutt regeringen. Man hade en utredning som låg till grund för systemet, men hela utredningen lades åt sidan, och sedan snickrade politiker på Utbildningsdepartementet ihop ett system som ni själva snart insåg inte håller måttet.

Därför började man med nya direktiv, det som ledde till det här. Det är den här skrivelsen, som handlar om ett nytt kvalitetssäkringssystem.

Att man bara ska ha synpunkter på ett system som föranleder att landet kastas ut ur den europeiska gemenskapen för att vi inte håller måttet är mycket förvånande. Jag hoppades att ni hade större insikter om vilka stora brister det gamla systemet hade. Det är säkerligen därför som ni går med på det nya systemet. Ni vill inte gå tillbaka till det gamla. Ni vet vad det ledde till. Det här är ett system som är berikande.

Fru talman! Det är intressant att ta del av Jabar Amins replik. Det stämmer att ENQA uteslöt Sverige som medlem. Vi sitter på observationsplats, men vi är inte medlemmar. Men det var faktiskt så att vi inte visste det här.

Det fanns två bevekelsegrunder i fråga om att detta skedde. Det tidigare Högskoleverket låg för nära regeringen – det var ett skäl. Ett annat skäl var att de inte tyckte att det system som vi hade byggt upp för att titta mer på resultatfokus var förenligt med deras principer. Precis det har jag också redogjort för i mitt anförande – det vet Jabar Amin om han lyssnade.

Vi såg att det för studenternas skull och för alumners skull var viktigt att de får ett erkännande för den utbildning de har gått. Därför var det viktigt att man såg över systemet och utvärderingen.

Men det är också viktigt att vi nu drar lärdom av det. Oppositionen förkastade det tidigare systemet. Men när utvärderingar från Universitetskanslersämbetet och från riksdagens utbildningsutskott visar på att det systemet faktiskt fungerade är det väl viktigt att vi också gör den typen av utvärderingar i det nästkommande systemet, som vi ska besluta om. När det gäller att göra det var regeringen inte med på noterna, utan det är tack vare Alliansen som det nu kommer att ske. Jag hoppas fortfarande innerligt att det kommer att ske.

Jag ska också säga något kort om kontroll och självständiga arbeten. Läs i regeringens skrivelse! Det är faktiskt ett ganska stort fokus på det. Regeringen säger att just självständiga arbeten kommer att spela en stor roll. När det gäller den kritiken har man bundit ris för egen rygg.

Fru talman! Det är skönt att höra Betty Malmberg medge att vi uteslöts ur den europeiska gemenskapen för kvalitetssäkring. Man utesluter inte någon för att det är små brister, utan det är exakt som jag sa. Det var hemmasnickrat på departementet. Det var en del av ENQA:s kritik. Vi har haft den kritiken länge. Det höll inte kvaliteten. Det sa vi innan ENQA gjorde det. ENQA konstaterade samma sak. Det bidrog inte till övriga lärosätens utveckling – det är exakt samma sak. Kritiken mot systemet har varit omfattande.

De självständiga arbetena är viktiga. Men man får inte ha en ensidig fokusering, som man hade förut. Man får ha det som en viktig aspekt, och det har vi i det här arbetet. Men vi ska inte ha en ensidig fokusering.

Den förra regeringen lyssnade inte utan slog dövörat till. Den lyssnade inte på kritik och inte när andra hade bra förslag. Till skillnad från den förra regeringen har vi faktiskt gjort det i utskottet. Vi är nu eniga i utskottet om många bitar. Man har bidragit till att utveckla det här systemet. Jag är stolt över att vi inte gör samma misstag som den förra regeringen. Så fort motståndaren kom med förslag sa man: nej, nej, nej. Vi är öppna för goda och konstruktiva förslag.

Jag hoppas att det här systemet nu blir ett system som kan utveckla kvaliteten inom den högre utbildningen.

Fru talman! Jag fick några funderingar när jag lyssnade på Jabar Amin.

Jabar Amin sa att det är första gången i världshistorien som Sverige blir utslängd ur ENQA. Det lät nästan som att det är ett system som har funnits sedan Machiavelli vandrade på jorden. Men sanningen är väl att det infördes i mitten av 2000-talet. Sverige blev medlem 2006 och var medlem i fyra fem år, tror jag, innan det uppmärksammades att vårt system inte var fullt kompatibelt med det som krävdes.

Jabar Amin gjorde en liknelse med att köra bil och titta i backspegeln. Men den mer relevanta liknelsen är: Ska man ha en bilbesiktning, eller ska man nöja sig med att föraren själv granskar sin bil? Ska vi nöja oss med att bilbesiktningen granskar min förmåga att själv granska min bil? Eller ska vi ha en extern granskning, så som vi faktiskt har i form av en bilbesiktning?

Jag har en fråga till Jabar Amin. Den är egentligen ganska enkel. Bedömer Jabar Amin att det nya system som regeringen för fram kommer att innebära att de som i framtiden är intresserade av att gå en civilekonomutbildning eller en civilingenjörsutbildning i svensk högskola kommer att kunna jämföra kvaliteten på olika högskolors utbildningar? Det är ganska stora utbildningar i svensk högskola.

Fru talman! Det är häpnadsväckande att höra att man vill nonchalera detta. Vad jag vet är det första gången Sverige blir uteslutet ur en europeisk organisation över huvud taget. Det är inte någonting att nonchalera, även om det var 2006. Vi varnade regeringen redan 2009 och 2010 när det här debatterades i riksdagen. Det gjordes från flera partier. Det här systemet höll inte måttet.

Nu vill man nonchalera detta och säga: Jo, det var 2006. Vi var inte med i många år. Problemet är inte det. Problemet är att vi sjösatte ett system som var ofullständigt och som inte höll måttet. Det gjordes mot bättre vetande. Politiker på departementet tyckte att de visste bättre än expertisen.

Nu ska jag gå över till vad det här systemet kommer att leda till. Jag är övertygad – det är säkerligen även ni, eftersom Alliansen går med på att det är ett nytt system och man vill förbättra här och där – om att kvaliteten i den högre utbildningen kommer att bli betydligt bättre med ett bättre system, ett nytt system, som det som vi nu presenterar.

Vad det kan leda till utbildning för utbildning får vi se i de kommande utvärderingarna. Men i stort sett kommer det att utveckla lärosätenas kvalitetsarbete. Det är viktigt.

Fru talman! Jag nonchalerar det inte. Jag konstaterar bara att Sverige gick med 2006. År 2011 upptäckte ENQA att det fanns brister. Då tillsatte den dåvarande regeringen en utredning för att möta de bristerna. Det är det vi nu hanterar.

Men jag hade en fråga som Jabar Amin inte svarade på. Den är ganska enkel. Kommer de som i framtiden är intresserade av att börja med en civilekonomutbildning, civilingenjörsutbildning och många andra examensutbildningar att kunna jämföra kvaliteten på utbildningarna i olika svenska högskolor? Kommer det nya systemet att kunna ge den informationen till framtida studenter? Kan man säga att en utbildning vid en högskola är si och så jämfört med samma utbildning på en annan högskola? Kan Jabar Amin svara på den frågan?

Fru talman! Beträffande kvaliteten i den högre utbildningen: Vi ska inte ha Alag, Blag, Clag och Dlag. Kvaliteten ska vara god. Vi ska garantera våra kommande och nuvarande studenter att den högre utbildningen i Sverige håller måttet. Det gör vi med detta nya system.

Vi ska inte ha olika för olika grupper. Alla universitet och alla högskolor ska ha ett enda system och ett kvalitetsarbete som hållet måttet. Det är viktigt.

Jag märker att ni fortfarande stretar emot. Trots varningar sjösatte ni ett system som ledde till att vi uteslöts ur en europeisk sammanslutning. Jag tycker att man ska erkänna felen och säga: Vi hade fel, våra fel ledde till detta, och nu ska vi ta nya tag. Att hela tiden säga ”Ja, det var små brister, och man kunde ha synpunkter” är inte hållbart.

Jag är glad nu att vi i det här betänkandet i stort sett är överens om att det här systemet är bättre. Det är därför vi ska rösta igenom det här systemet, rösta för det. Det kommer att garantera kvaliteten inom den högre utbildningen i Sverige, och det är jag glad för.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 mars.)