Kulturarvsfrågor

Herr talman! Kulturarvet utgörs av vad tidigare generationer skapat och hur vi i dag uppfattar, tolkar och för det vidare. Kulturarvet är inte statiskt utan något som ständigt förändras och omformuleras. Varje tid bildar sig en egen uppfattning om vad som är kulturarv och vad det betyder.

Herr talman! Detta är varken regeringens definition eller något jag själv kommit på, utan det är hur begreppet kulturarv förklaras av Wikipedia. Just detta om kulturarvet som något som ständigt förändras, omformuleras och även omvärderas tycker jag är centralt. Kulturarvet är inget som så lätt låter sig definieras eller stängas in. Det är i ständig rörelse.

Konsten och kulturen är till sitt väsen inkluderande, dynamisk, föränderlig, urban, öppen och tillmötesgående. Det är därmed också vårt kulturarv. De enda gränser som kulturarvet sätter är mot dem som vill stänga ute och definiera det ena eller andra uttrycket som mer rent, genuint eller exklusivt.

Det svenska kulturarvet är helt enkelt det kulturarv som har vuxit fram i Sverige, men med intryck och uttryck från hela världen. Utan öppenheten och globaliseringen finns inget svenskt kulturarv. Därför är det också viktigt att markera mot dem som vill sätta gränser. Genom att stå upp för öppenheten vårdar vi arvet från tidigare generationer, och vi tar ansvar för dem som lever här i dag och för dem som kommer att utgöra vår framtid. Kulturarvet är i det sammanhanget en grund som skapar trygghet i en värld som just nu är allt annat än trygg. Detta har vi alla ett ansvar att stå upp för.

År 2018 är Europas kulturarvsår, men man skulle kunna säga att vi i Sverige också kan se tillbaka på 2017 som ett verkligt kulturarvsår. Den kulturarvsproposition som regeringen presenterade förra året har gett många tillfällen att diskutera och debattera kulturarvet och att rikta såväl beröm som kritik.

I dag har vi att behandla ett motionsbetänkande som rör motioner från förra motionsperioden, och jag kommer därför att fokusera på det motionsyrkande som Moderaterna har väckt och som rör kulturarvet under jord.

Herr talman! Den första raden i den första boken av Herman Lindqvists omfattande svenska historia inleds med följande mening: I begynnelsen var Skåne - punkt! Det säger jag inte bara som skåning utan för att denna mening sträcker sig tillbaka till när inlandsisen först släppte sitt grepp för ca 10 000 år sedan. Strax därefter kom de första människorna till Sverige. Det första som fanns i Sverige av mänskligt avtryck var därmed invandringen.

De äldsta föremål vi i dag gräver fram är daterade till ungefär år 3000 före Kristus, det vill säga ca 5 000 år gamla. Vi har ett rikt och omfattande kulturarv under jord som bär på unika berättelser om vårt land och hur det har vuxit fram. Detta arv ska vi vårda och värna för kommande generationer.

Samtidigt möter detta arv i dag stora utmaningar. Sverige växer, och Sverige växer på sina ställen fort. Behoven av utbyggnad är stora, framför allt i och omkring våra större städer. Att hitta en balans mellan det moderna samhällets krav på nya bostäder och infrastruktur och skyddet av kulturarvet är en ofta komplicerad uppgift.

Bedömningar över landet kan skifta, vilket kan skapa en känsla av godtycklighet hos den som försöker utveckla vårt urbana samhälle. Ofta får länsstyrelserna klä skott för detta när de upplevs som bromsklossar. Detta har inneburit många och i vissa fall onödigt skarpa konflikter mellan stat och kommun.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Detta gäller inte bara kulturarvet under jord utan även det vi bygger över jord. Just nu behandlar kulturutskottet tillsammans med civilutskottet en ny politik för gestaltad livsmiljö där vi försöker förena behov av snabb och billig utbyggnad med krav på hållbara livsmiljöer där vi även ska fylla mellanrummen mellan människor med värdefullt innehåll. Men det gäller i synnerhet även det som ligger djupt ned i marken under våra fötter - vårt gemensamma kulturarv.

Kulturutskottet konstaterar i sitt betänkande att detta är ett område som styrs av olika regelverk och att ansvaret delas mellan olika aktörer, och utskottet betonar att det krävs ett tvärsektoriellt ansvar och arbete som kan bidra till ökad samsyn. Utskottet hänvisar med detta också till det nyss nämnda arbetet för gestaltad livsmiljö och de uppdrag som där riktas till flera myndigheter.

Moderaterna menar dock att det behövs en särskild översyn för att långsiktigt säkerställa en god balans mellan olika intressen i de regelverk som länsstyrelserna har att tillämpa. Syftet ska vara att åstadkomma förbättringar i villkoren för byggandet och samtidigt värna viktiga delar av kulturarvet under jord. Det måste vara möjligt att utveckla vår framtid och samtidigt slå vakt om vår historia.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 4.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 5 och 9.

Det är folkets röst som ska höras, när man läser dessa anteckningar - så sa folklivsforskaren Olof Hasslöf om Institutet för språk och folkminnens samlingar.

Sverigedemokraterna värderar det immateriella kulturarvet högt. Det arbete som enskilda, civilsamhället och till exempel Institutet för språk och folkminnen gör för insamlandet och tillgängliggörandet av vårt immateriella kulturarv är ovärderligt i nutiden och för kommande generationer. Det gäller för det svenska men även för det estlandssvenska, finlandssvenska, tornedalska och samiska immateriella kulturarvet.

Institutet för språk och folkminnen samlar in, bevarar och forskar om dialekter, ortnamn, personnamn och folkminnen. De arbetar också med språkvård och språkpolitik. Uppgiften är att levandegöra, sprida kunskap och ge råd i språkfrågor.

Vi anser att ambitionsnivån för det immateriella kulturarvet bör höjas, framför allt vad gäller arbetet som rör Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet. Regeringen bör se över möjligheterna att tillföra ytterligare resurser för att skynda på arbetet med den nationella förteckningen samt nomineringarna till de internationella listorna för att säkra att vårt immateriella kulturarv får nödvändigt skydd och bevaras till kommande generationer.

Sverigedemokraterna förespråkar bland annat att Institutet för språk och folkminnens närvaro förstärks i norra Sverige, framför allt sedan Dialekt, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå avvecklats. Vi vill även ge institutet i uppdrag att i samråd med Forum för levande historia bygga upp en kunskapsbas om och utvärdera behovsomfattningen av åtgärder för att bevara synskadades och dövas immateriella och materiella kulturarv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Vidare är det kyrkliga kulturarvet något vi värnar och ser som betydelsefullt ur flera perspektiv. Till exempel är svensk arkitektur ett område som är starkt färgat av vårt kristna arv, framför allt genom våra runt 3 400 svenska kyrkor. Många av dem har ett säreget utseende som inte återfinns hos kyrkor i andra länder.

Det är Svenska kyrkan som förvaltar dessa anrika fastigheter och bevarar dem så att även framtida generationer kan ta del av dem. Det senaste århundradets omfattande sekularisering har resulterat i att många valt att lämna Svenska kyrkan och därmed avsagt sig att betala kyrkoavgift, vilket har medfört en stor minskning av Svenska kyrkans resurser. Svenska kyrkan befarar att den inte kommer att ha tillräckliga resurser för att ta hand om alla kyrkor och att kyrkor som tas ur bruk tillåts förfalla. Det innebär i praktiken att Sveriges största samlade fysiska kulturarv som fortfarande används i sitt ursprungliga syfte är hotat.

Även om kulturmiljölagen skärps ligger förvaltningsbördan för dessa kulturhistoriska fastigheter på en organisation som i framtiden kommer att ha otillräckliga resurser att sörja för dessa om Svenska kyrkans nuvarande medlemsutveckling fortsätter. Vi vill därför se en nationell handlingsplan för hur skyddet av det kyrkliga kulturarvet ska säkras i framtiden.

Herr talman! Kulturen är en byggsten och en bärande balk för hur stabilt vi lyckas upprätthålla välfärd och tillit mellan människor och till myndigheter och institutioner. Att värna om banden till det förflutna är att värna om rätten att tänka fritt.

Herr talman! Tillgång till ett brett kulturliv i hela landet är vår högst prioriterade fråga när det gäller kultur och kulturarv. Det står i stark kontrast till regeringens reform om fri entré för vuxna på statliga museer, främst de statliga museer som finns i Stockholms stad. Från Centerpartiets sida vill vi i stället satsa på att öka tillgängligheten till de statliga museerna över hela landet, exempelvis genom digitalisering och utställningar på turné.

För Centerpartiet är det en självklarhet att alla barn och ungdomar oavsett ekonomiska förutsättningar, var de bor eller vilka funktionsförutsättningar de har ska kunna ta del av den statliga kulturen. Därför är det viktigt att kulturen görs tillgänglig över hela landet.

För oss i Centerpartiet handlar det inte bara om det kulturarv som ryms inom statliga institutioner. Det handlar minst lika mycket om det nära kulturarvet i hela landet. Det finns nationellt intressanta och viktiga kulturarv på många håll i vårt land. Det statliga ansvaret för kulturarvet och vår historia får därför inte stanna vid storstadens gräns. Vi måste också se de många kulturarv som finns som en möjlighet att vara en del av utvecklingen av regionerna och samhället de finns i. Kulturarv finns ju över hela vårt land, och de är värda att bevara och lyfta fram. Men vi måste bli bättre på att lyfta fram viktiga kulturarv också på ett nationellt plan - även de som inte finns i Stockholms direkta närhet.

Kulturarv kan vara kopplade till en specifik geografisk plats såsom till exempel Glasriket i Småland. Glaset och dess tillverkning är ett viktigt kulturarv för Sverige, både som bruksföremål och som konstföremål. Satsningen på Glasriket blir här en möjlighet att både bevara och lyfta fram det kulturarv glaset och dess industri är och samtidigt utveckla Smålandsregionen liksom att se möjligheten att marknadsföra Sverige på ett internationellt plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Det finns kort sagt potential i hela landet, och det finns stor kompetens inom kulturarvsområdet över hela landet. Samtidigt ligger i dag mycket nationell expertis fortfarande i storstäder och då främst i vår huvudstad. Mycket av den kunskap som finns ute i landet borde komma fler till del. Kanske kan vi skapa en modell som gör att vi lyfter fram spetskompetensen där den finns i landet, i samverkan mellan regionerna och staten. Varför då inte skapa en ny modell för den nationella kulturpolitiken som bygger vidare på de tankar som gjort samverkansmodellen framgångsrik, en kultursamverkansmodell för den nationella nivån?

Då skulle vi kanske kunna se Rockarkivet i Hultsfred som den nationella angelägenhet det faktiskt är: som ett viktigt kulturarv och en källa till kunskap om Sveriges rika populärmusikhistoria. Att arkivet ligger i Hultsfred och inte i Stockholm måste väl inte innebära att det är en regional angelägenhet för Kalmarregionen? Allt av riksintresse måste väl ändå inte ligga i Stockholm?

Herr talman! Det rörliga kulturarvet engagerar många i vårt land. Det kan handla om en moped, en traktor eller kanske den där bilen man drömde om som barn. Det kan vara ett ånglok eller ett flygplan av historiskt värde. Det kan vara en segelskuta från förra sekelskiftet, då 1800-tal blev 1900-tal, eller en plastbåt från 1970-talet. Det gemensamma är att det är fordon som brukats och transporterat människor och gods runt om i vårt land, historiebärare från en tid då vårt samhälle blev allt mer mobilt.

Varje helg och nästan varje vardagskväll under den ljusa årstiden finns det evenemang runt om i vårt land där det rörliga kulturarvet uppmärksammas och inte minst används. Det är många som lägger stor del av sin fritid på att bevara dessa klenoder för eftervärlden. Det är ideella krafter som renoverar bilar, båtar och flygplan och driver museijärnvägar och museer för dessa klenoder. Samtidigt skapar det jobb och företagande på många sätt. Det är försäljning av reservdelar. Det är mekaniker, verkstäder och båtvarv med specialistkunskaper. Det är besöksmål som genererar handel, restaurangbesök och hotellövernattningar. Allt detta skapas ofta på mindre orter och på landsbygden, så förutom en del av det viktiga bevarandet av det rörliga kulturarvet är det också en del av en levande landsbygd och en möjlighet för hela landet att leva.

Men det här arbetet har inte alltid fått den uppskattning det är värt. Det finns exempel på att både politiska beslut och myndigheters tolkningar av regelverk utgjort hinder och till och med lett till att kulturarvsföremål gått förlorade. För att det rörliga kulturarvet ska kunna bevaras behöver det också brukas och utvecklas. Det är en del av vår historia som skulle försvinna om inte alla ideella krafter fanns.

I samband med behandlingen av kulturarvspropositionen för ett år sedan beslutade riksdagen också om ett tillkännagivande som rör det rörliga kulturarvet. Tillkännagivandet säger att regeringen skyndsamt ska ta fram en lagstiftning som slår fast myndigheters skyldigheter och ansvar för historiska transportmedel till lands, till sjöss och i luften så att de i sin myndighetsutövning kan säkerställa att det rörliga kulturarvet inte avsiktligt eller oavsiktligt hindras att brukas eller skadas eller rent av destrueras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Herr talman! Det pågår fortfarande en destruktion av det rörliga kulturarvet. Det finns fortfarande stora problem för det rörliga kulturarvet att brukas och finnas i vårt samhälle.

Så här långt har regeringen i regleringsbrevet för 2018 gett i uppdrag till Riksantikvarieämbetet att undersöka och redovisa förutsättningarna för lagstiftning till skydd för det rörliga kulturarvet. Det är gott så, men det går inte snabbt nog och täcker knappast in den bredd som behövs för att skydda och värna det rörliga kulturarvet. Här önskar jag mer kraft, muskler, förståelse och kunskap från regeringens sida. Men det får vi nog vänta på till efter höstens val.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 1 så att jag har det gjort, annars kommer jag förmodligen att glömma det.

En del av er här i salen hade kanske förmånen att vara på talmannens vårmiddag i går. Om ni var där var ni kanske också nere i Bankhallen och minglade lite grann. Måhända såg ni under minglandet att en bild av Nils Edén stod där. Jag hör på suset att ni allihop genast vet vad jag pratar om.

År 2018 har det gått 100 år sedan Sverige blev en demokrati. Det finns all anledning att uppmärksamma den man som mer än någon annan har förtjänsten av att Sverige blev demokratiskt. Nils Edén var en liberal historieprofessor och politiker som ledde en liberal-socialdemokratisk regering under de dramatiska åren 1917-1920. Då blev Sverige en demokrati. Kvinnor fick rösträtt, och den kommunala rösträtten blev inte längre graderad. Riksdagens första kammare blev demokratisk, dess andra kammare likaså. Det skedde ett stort och intensivt reformarbete - man beslöt om åtta timmars arbetsdag och så vidare.

Av denna anledning, och av väldigt många fler, anser vi liberaler att riksdagen borde lyfta fram och hedra Nils Edéns verk genom en permanent påminnelse - en byst eller liknande - samt att Nils Edéns verk särskilt ska uppmärksammas under 2018. Fler än de som var på talmannens vårmiddag borde få möjlighet att lära sig mer om denne man och om den historia som han står för.

Då, för 100 år sedan, stod Sverige på randen till en blodig revolution. Matbrist och politisk ojämlikhet ledde till kravaller. På Gustav Adolfs torg här i Stockholm skedde blodiga kravaller medan riksdagen satt och debatterade den allmänna rösträtten. I stället för att statens makt vanns med våld slog Sverige in på en fredlig demokratisk utveckling med dessa reformer just 1917-1921.

I ett läge där vi är nu, där demokratin på många håll ifrågasätts, borde firandet och manifesterandet vara en central svensk uppgift i en orolig omvärld. Det var just 1918 som Sveriges riksdag efter en lång kamp och stort motstånd beslutade att vårt land skulle få lika och allmän rösträtt för både kvinnor och män. Det var efter en lång kamp mot både kungamakten och den politiska högern som liberaler och socialdemokrater lyckades driva igenom allmän och lika rösträtt.

Att ta demokratin för självklar är kanske det största hot som den kan utsättas för. I Sverige utmanas demokratin av extremism från höger och vänster, av militant islamism liksom av hot och våld mot förtroendevalda och tjänstemän. Men demokratin utmanas också av ett minskat engagemang.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Regeringen har gett Malmö stad i uppdrag att planera för ett migrations- och demokratimuseum. Vi tycker kanske att migrationsfrågorna och migrationshistorien förtjänar en egen institution. Många som har kommit till Sverige har flytt från förtryck och förföljelse till just den svenska demokratin. Förhoppningsvis blir detta en utgångspunkt för museet i Malmö.

Ett annat viktigt politikområde när det handlar om demokrati är minoritetspolitiken, där språket är en viktig del av kulturarvet. Vi har samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar som alla har utvecklat sin kultur på svensk mark sedan mycket lång tid. Vi liberaler vill att detta synliggörs genom att de nationella minoriteterna och minoritetsspråken nämns i grundlagen. På så vis skapas också garantier för att stora förändringar av minoritetspolitiken föregås av noggrann betänketid. Det behövs, för detta är någonting som är ständigt ifrågasatt.

Herr talman! Jag tänker nu ta några minuter för att tala om något helt annat - någonting som de flesta förmodligen inte har så där jättebra koll på men som är oerhört intressant.

Jag tänker tala om Kvarntorpshögen. Det är Sveriges största industriminne, vars historia startade 1939, när man konstaterade att skiffern i området hade hög oljehalt. Olja var någonting man gillade och ville ha mer av. År 1940 började man därför fundera på om man kunde starta ett oljeskifferverk, vilket man sedan gjorde 1942. Sedan höll man på till 1966.

Under tiden produktionen var igång var "Kvarntorpslukten" någonting som alla i området kände till. Nära 36 000 ton svavel spreds från skorstenarna. Barrträden i området dog, och lövträden stod avlövade. Rostangreppen var så svåra att de som bodde i husen runt omkring Kvarntorp berättar om att deras traktorer och staket rostade sönder. Man berättar också om hur kor dödades av stenar när det sprängdes. Det röda stoftet gick inte heller någonsin att städa bort.

Så småningom tog Supra AB över och framställde ammoniak av rest- och spilloljor fram till 1980-talets början. Förutom att man nu har den över 100 meter höga högen blev området svårt förorenat och förstört.

År 1982 tog Kumla kommun över området, och sedan dess har man gjort ett gediget arbete med att utveckla området till ett rekreations- och friluftsområde. Där finns bland annat en fast utställning, Konst på hög, som drar oerhört många turister och besökare till området. Det görs också satsningar på konserter på högen.

Många väljer att träna i området. Man kan besegra trappan - den trätrappa med 427 steg som går upp till toppen, 157 meter över havet. Man ska springa tio varv om man vill besegra trappan. Jag kan tala om att det räcker gott och väl med ett varv; sedan vill man inte göra fler.

Hela högen är väldigt varm. Mätningar visar att det fortfarande är ungefär 700 grader i den. Den är instabil, och det rasar lite titt som tätt. Det är naturligtvis en fara för dem som knatar omkring där uppe, även om det finns skyltar med texten Gå inte här, för dina skor kommer att smälta! Vi kan ju inte heller garantera att alla kan läsa skyltarna.

Vi vet att högen kommer att slockna, men vi vet inte när. När den gör det kommer den att släppa ifrån sig en väldig massa oerhört otrevliga ämnen, bland annat uran. Siffror på ungefär tre ton om året har nämnts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Samtidigt som detta är en framtida miljöbomb är högen ett industriminne av rang. Den är unik i sitt slag. Här finns den helt intakta matsalen från förr i tiden och många andra minnen från en industriell tid i Sverige som nu är svunnen.

Jag läser ur boken Konst på hög - återbesökt med text av Stefan Nilsson: Askhögen är på en gång ett sorgligt monument över tvingande omständigheter och brutal mänsklig framfart, ett rykande Blåkulla alldeles på riktigt.

I dag börjar fler och fler uppskatta högen. De stora såren i folksjälen som den skapade när den byggdes, eller snarare byggdes upp, med minnen av svavellukten och röddammet i alla hörn läks sakta, och det görs genom konsten och kulturen. Därför är detta en viktig fråga för oss i dag.

(Applåder)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 6.

Kulturarvet har blivit ett eget politikområde, och i en föränderlig värld betyder den egna kulturidentiteten alltmer. Samtidigt pågår EU:s kulturarvsår 2018 för att stärka den europeiska identiteten i, som det heter, en värld av mångfald. Det är alltså inte bara svenskt utan också europeiskt.

Det som jag säger nu handlar inte om att stänga ute någon, men jag tror att en kulturell identitet är viktig. Det är ofta kulturen som betyder någonting i tider av svårigheter. Ett bra exempel, menar jag, är den ryska kulturen, som är så excellent med bland annat balett, cirkus, tonsättare och författare av absolut högsta rang. Det går inte att kväva kulturen, lika lite som religionen.

I kulturarvsdebatten för ett år sedan hade vi från Alliansen följande formulering: "Kulturarvspropositionen borde på ett mycket tydligare sätt poängtera läroplanens värdegrund". Varför nämner jag det här? Jo, för att jag tycker det är så vackert. Och vi som arbetar i kulturen uppskattar skönhet.

Under rubriken "Skolans värdegrund och uppdrag", det första kapitlet i läroplanen, står: Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Jag vet inget ställe där detta beskrivs så vackert som det gör i läroplanen. Det handlar alltså om våra grundläggande värden.

Tillsammans med den västerländska humanismen har den kristna etiken och värdegrunden spelat en avgörande roll som kulturbärare och formare av vår demokrati.

Jag hade ett replikskifte här i kammaren med den dåvarande representanten för Vänsterpartiet, som sa att det inte är i kyrkorna som vi hittar kulturarbetarna. Jag fick då påminna personen i fråga om Johann Sebastian Bach. Sedan gick vi framåt till våra dagar med konserter i kyrkor, en enorm mängd körer och så vidare.

Herr talman! Svenska Akademien har sjunkit under botten, sa den största tidningens kulturredaktör i tv, och kvällspressens dito efterfrågade hög moral. I radioprogrammet Godmorgon, världen! hävdade en tillkallad expert att moral och etik är oerhört angelägna i vår tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Vi kan väl hoppas att den innevarande valrörelsen ska innehålla en rejäl portion av hur vi människor ska leva tillsammans och vilka värden och värderingar det är som gör livet lättare och relationerna oss emellan mer harmoniska.

Den tid är förbi då moral betraktades i det närmaste som nonsens och då friheten presenterades som gränslös. Det är som om stenarna ropar. Metoo lyfte på ett närmast mirakulöst sätt fram de övergrepp som kvinnor utsatts för runt om i världen. Vi hade tidigare i dag ett stort seminarium om detta. Det var väldigt intressant att höra representanter för Kultursverige beskriva hur man tar tag i dessa frågor och hur man utifrån där man befinner sig just nu försöker ta hänsyn till det som har hänt. Jag tycker att det var väldigt hoppfullt. Det var ett fantastiskt bra seminarium som vi hade. Det handlar om en genomgripande revolution som för alltid har förändrat världen. Det tror och hoppas jag.

"Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut", sjöng Anders Fugelstad redan på 1970-talet. Redan då var alltså sanningarna slut, men så kan det ju inte vara. Människan är sig ju ganska lik.

Det arv vi bär med oss vill vi nog ofta göra revolt emot, men de riktigt gamla sanningarna om en etik som vägleder och hjälper människan kommer, tror jag, att leva också framöver. Det som är ditt är ditt, det som är mitt är mitt, men vi behöver varandra, och vi behöver respektera varandra.

När jag läste historia på universitetet för att bli lärare förstod jag vilken utveckling vi har varit med om i det här landet. Christina Örnebjär beskrev början av 1900-talet. Jag bara tänker så här: Så storslaget det som har hänt är! Vilket land vi har! Det har byggts av människor, politiker. Här i enkammarriksdagen och i första- och andrakammaren har man byggt med politiska beslut. Människor har arbetat, och det har fattats viktiga beslut genom tiderna.

En del politiska partier kan ta åt sig en stor del av äran för det som har hänt under de gångna 100 åren. Min far hade två kusiner som jobbade i det gamla riksdagshuset. De var liberaler. På den tiden var alla på öarna utanför Göteborg liberaler eller folkpartister. Så är det inte riktigt längre.

Vi bygger vidare på detta. Vi har ett kulturarv som vi bygger vidare för nästa generation. Vi är här nu, och vi bygger framåt. Demokratin måste byggas i varje ny generation.

(Applåder)

Herr talman! Alla vi som sitter här inne och också alla människor utanför den här kammaren är delar av ett arv från flera generationer bakåt. Vi bär alla på historier och berättelser från olika delar av Sverige och världen, och vi har alla en röst och en möjlighet att fylla på detta arv för framtida generationer.

Min historia och min berättelse är inte unik, men den är min. Faktum är att en del av min historia finns i det som vi i dag hänvisar till som Riksdagshuset östra. Det är berättelser om Annie och Adolf Wallentheim, som var gifta och som båda var riksdagsledamöter men satt i varsin kammare. Tack vare placeringstavlan i Förstakammarsalen vet jag exakt vilken stol Annie hade: stol nr 18. Med jämna mellanrum går jag dit, sätter mig ned och andas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

I förra veckan hade jag med mig min egen dotter hit till riksdagen. Hon fick såklart chansen att sitta i min stol här inne i kammaren.

Det är små berättelser om min familj och släkt - säkert berättelser som ingen annan än jag och mina släktingar bryr sig om. Men det är mitt arv, och det är jag stolt över.

Herr talman! I dag befinner vi oss i kammaren för att diskutera betänkandet KrU7 Kulturarvsfrågor. Det är ett betänkande som behandlar 80 motionsyrkanden från allmänna motionstiden om bland annat statligt stöd till vissa museer, kulturmiljöer och uppmärksammande av brott mot mänskligheten.

Förra året fick vi i kammaren uppleva något unikt när vi debatterade och tog beslut om den första kulturarvsproposition som någonsin lagts fram i Sveriges riksdag - en proposition som för första gången tog ett helhetsgrepp om kulturarvet som eget politikområde. Där ska kulturarvspolitiken bidra till att det gemensamma kulturarvet blir en angelägenhet för alla, att det offentliga samtalet vidgas och fördjupas och att medskapande och engagemang främjas.

Jag är som socialdemokrat otroligt stolt över vår regering och över att vi så tydligt har lyft upp kulturarvet på den kulturpolitiska dagordningen. Det gör mig också väldigt stolt att vi har öppnat upp dessa skatter genom till exempel reformen med fri entré. Det gör mig glad att också höra mina politiska motståndare tala om kulturarvet med sådan värme.

Herr talman! I propositionen presenterades också övergripande prioriteringar med en rad konkreta förslag, bland annat en museilag. Museilagen trädde i kraft den 1 augusti 2017 och reglerar offentligt styrda museer. I den fastställs att museerna ska bidra till samhället och dess utveckling. Detta gör de genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Syftet med lagen är bland annat att göra museerna självständiga och tydliggöra vem som bestämmer över museiverksamhetens innehåll, så att till exempel vi politiker inte kan påverka vad museerna ska visa och inte.

I tisdags hade jag förmånen att få besöka museernas vårmöte i Malmö. Där lyftes museilagen fram av flera personer under flera punkter. Museilagen är en välkommen lag för de museer som berörs, då man anser att museernas professionella oberoende äntligen fastställs. Men detta är såklart något som också kräver arbete och reflektion.

Därför känns det extra tryggt att Riksantikvarieämbetet sedan förra sommaren också har i uppgift att främja utveckling och samarbete på museiområdet, bland annat genom att samla in och förmedla kunskaper men också genom att erbjuda teknik- och metodstöd.

Museerna har en central roll i arbetet med att bevara, utveckla och använda vårt kulturarv. För många människor är museernas verksamheter avgörande för möjligheten att ta del av vårt kulturarv. Museerna behövs, och det är bland andra vi politiker, på nationell, regional eller kommunal nivå, som kan ge rätt förutsättningar för museerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Herr talman! I betänkandet hittar vi också några reservationer från de andra partierna. De rör bland annat kulturarvet under jorden, det kyrkliga kulturarvet, demokratimuseum, Glasriket, vattenverksamheter som kulturminne med mera. Många av reservationerna har en god andemening och goda intentioner. Dock gäller de i vissa fall arbeten som regeringen redan är igång med på ett eller annat sätt.

Som exempel kan nämnas kulturarvet under jorden, där vi, precis som motionärerna och Moderaterna, menar att det är viktigt att vi hittar en balans mellan behovet av att bygga nya bostäder och att skydda våra skatter under jorden. Som socialdemokrat finner jag det därför glädjande att regeringen i sin proposition Politik för gestaltad livsmiljö bland annat tar upp denna fråga och frågan om ansvaret. Det är väldigt komplext. Detta är något vi kommer att debattera senare i år, då vi ska behandla propositionen.

Ett annat exempel är tanken på ett demokratimuseum, som bland annat Liberalerna lyfter upp. Det är också ett arbete som är igång, då vi i budgeten har gett Rörelsernas museum 5 miljoner årligen för att jobba med just demokratifrågan. Kanske får vi se ett framtida demokratimuseum i Malmö.

Herr talman! Låt mig avsluta med orden att vi lever i en fantastisk tid, en spännande tid men på vissa sätt också en orolig tid. Aldrig förr har nog de små berättelserna varit så viktiga som nu - berättelser om vår historia, berättelser som får oss att reflektera över vår samtid och berättelser som får oss att drömma om framtiden. Det är vårt fantastiska och rika kulturarv som står för många av dessa berättelser. Det är berättelser som återfinns på museum, oavsett om vi talar om de nationella museerna eller om arbetslivsmuseum. Men det är också berättelser som återfinns i våra kulturmiljöer, i våra kyrkor och på våra fantastiska arkiv. Därmed vill jag passa på att gratulera Riksarkivet, som faktiskt firar 400 år.

Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till kulturutskottets förslag och därmed avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Herr talman! För ungefär ett år sedan fattade riksdagen beslut om en ny, fördjupad kulturarvspolitik, bland annat innefattande en helt ny museilag. Den politiken tycks ha landat väldigt väl i sektorn, och vi ser nu också att krutröken har börjat skingras inom politiken - det finns inte en enda reservation i betänkandet som mer än ett parti står bakom. Det måste betraktas som ett väldigt gott betyg till regeringens politik.

Jag kan också konstatera att det finns ett växande intresse för kulturarvsfrågor i vårt samhälle. På biblioteksmässan i Göteborg märkte jag att de populäraste seminarierna ofta var de som handlade om den här typen av frågor, och jag har även förundrats över hur många som till och med låter analysera sitt DNA för att på något sätt härleda sitt eget genetiska ursprung. För det mesta finner man förstås att man har ett ursprung i många delar av världen.

Det vi måste vara på det klara med är dock att kulturarvsbegreppet, precis som teknik och mycket annat, kan användas av både det goda och det onda. Vi ser krafter som försöker använda kulturarv för att piska fram en nationalistisk strömning. Vi ser till och med hur politiska ledare i Europa försöker blicka tillbaka mot konflikter som ägde rum för 600 år sedan för att motivera nya krig och kasta in sina folk i dem. Men vi ser också det goda: hur ökad kunskap kring kulturarv skapar ökad tolerans, ökad solidaritet och ökad förståelse för demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor

Vi firar i år ett väldigt viktigt hundraårsjubileum i Sverige. Det var ju 1918, för 100 år sedan, som våra företrädare här i riksdagen tog ett väldigt viktigt beslut i demokratiseringsprocessen i Sverige, nämligen att införa allmän rösträtt för både kvinnor och män. Det är någonting vi måste hjälpas åt att lyfta fram och tydliggöra för att öka kunskapen kring demokratiseringsprocessen i Sverige, men också för att öka kunskapen och förståelsen för att vår demokrati står på bräcklig grund. Den kan inte tas för given.

Under många decennier trodde vi nog att vi kunde ta den för given. I början av 70-talet var fortfarande en minoritet av världens länder demokratier, men under 70-, 80- och 90-talen var det som att en flodvåg av demokratiseringsprocesser svepte fram över världen. Allt fler länder blev demokratier, och det var en flodvåg vi nog inte trodde skulle hejdas eller stoppas. Under de senaste åren har vi dock sett bakslagen komma och sett att länder även i vår omedelbara närhet avdemokratiseras.

Det här är ingenting vi är immuna mot i Sverige; det kan hända också här. Kanske ett av de främsta vaccinen mot en sådan utveckling är kunskap. Våra museer är viktiga kunskapsinstitutioner, som ofta på förträffliga sätt levandegör historia och levandegör sina samlingar. De väcker intresse och engagemang med sina berättelser. Den viktiga uppgift vi har från politikens sida är att sänka trösklarna in till museerna, så att fler grupper besöker dem.

Med ökad kunskap följer också ofta ökad förståelse för att det här med kulturarv inte är något statiskt utan att vårt kulturarv är ständigt föränderligt. Det som i dag ses som utmanande samtidskonst eller det vi ser som exotiska inslag i vår vardag kan i morgon vara fullständigt självklara delar av det svenska kulturarvet.

Är det något vi har lärt oss av den senaste tidens stridigheter inom Svenska Akademien är det att traditioner inte nödvändigtvis är bra att upprätthålla bara för att de är gamla. Ibland behöver vi vädra ut och ta nya tag. Men det vi alltid måste göra då är att bevara kunskapen och se till att de kollektiva minnena har förutsättningar att leva vidare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 april.)