Kriminalvårdsfrågor

Debatt om förslag 15 april 2020

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 16 Lawen Redar (S)

Kriminalvårdsfrågor

Fru talman! I detta betänkande har justitieutskottet behandlat 70 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Yrkandena rör kriminalvården, dess kapacitet, häktningstider, avhopparverksamhet, straffens innehåll, tiden mellan dom och verkställighet, elektronisk övervakning, behandlingsinsatser, säkerheten för kriminalvårdens personal, fängelseplatser utomlands med mera.

Frågorna rörande kriminalvården och dess organisation engagerar riksdagen. Kapacitetsfrågorna har varit föremål för politisk diskussion, då de skärpta straffen på en rad olika områden och omfattande satsningar på polisverksamheten har resulterat i väsentligt högre klientvolymer hos kriminalvården.

Efter år 2018 har beläggningen ökat. Platssituationen har periodvis varit ansträngd, både i häkte och på anstalt. På många platser har beläggningen legat på 95-100 procent. Av Kriminalvårdens årsredovisning går det att utläsa att de ordinarie platserna i anstalt inte har räckt till och att häktenas kapacitet har utnyttjats maximalt.

För att hantera detta har regeringen tillfört Kriminalvården ytterligare medel för att kunna skapa tillfälliga och permanenta platser och förstärka personalförsörjningen. Men mot bakgrund av fler väntade propositioner på det straffrättsliga området kommer också ökade kostnader för kriminalvården. För nuvarande år har regeringen och budgetsamarbetspartierna ökat anslaget till Kriminalvården med 130 miljoner kronor. Man har dessutom aviserat en ökning om 569 miljoner kronor för 2021 och 729 miljoner kronor från och med 2022.

Fru talman! Kriminalvården har egentligen två centrala funktioner. Den ena handlar om att den dömde ska avtjäna sitt straff. Den andra handlar om att den som har dömts för brott ska få stöd i att återgå till ett liv utanför kriminalitet - det som Kriminalvården själv kallar att bryta den onda cirkeln.

Regeringsuppdraget till Kriminalvården, Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen att ta fram ett gemensamt nationellt avhopparprogram som ska förstärka samhällets stöd till individer som vill lämna kriminella eller våldsbejakande miljöer är mycket angeläget. Här har också inslussningsprogram, frivilligorganisationers samverkan med kriminalvården och kommunernas ansvar för det brottsförebyggande arbetet en avgörande roll.

Regeringen har dessutom gett Kriminalvården i uppdrag att ytterligare utveckla myndigheternas återfallsförebyggande arbete för personer som är dömda för våldsbrott mot närstående. Kriminalvården ska också utreda förutsättningarna att bedriva återfallsförebyggande arbete för personer som är dömda för hedersrelaterade brott. Här behövs effektiva och målgruppsanpassade insatser. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2021.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis lyfta upp frågan om kriminalisering av rymningar.

Att den intagne inte återkommer till anstalten efter en obevakad utevistelse, till exempel efter en permission, är allvarligt. Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2019 framgår att 74 avvikelser från anstalt skedde under detta år. Motsvarande siffra för 2018 och 2017 var 95 och 109. Man bedömer att antalet avvikelser konstant minskar.

Oaktat detta är det viktigt att det finns en tydlig koppling mellan den villkorliga frigivningen och deltagandet i återfallsförebyggande åtgärder. Just nu bereds en lagrådsremiss där det föreslås möjlighet att skjuta upp villkorlig frigivning, även med anledning av annan misskötsamhet än underlåtenhet att delta i återfallsförebyggande åtgärder. Lagändringarna föreslås träda i kraft i januari 2021 efter bearbetning i riksdagen.

Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservation 20 i betänkandet.


Anf. 17 Mikael Damsgaard (M)

Fru talman! Sverige ska ha en modern, tydlig och effektiv kriminalvård med hög säkerhet och meningsfull och framåtblickande verksamhet. Samtidigt ska det finnas tydliga krav och regler.

I takt med de satsningar på polisen och de straffskärpningar vi föreslår kommer ännu fler att avtjäna straff på anstalt. Fängelsetiden ska följa snabbt efter domen, och målet är naturligtvis att den dömde ska upphöra med sin brottslighet.

I det motionsbetänkande om kriminalvårdsfrågor som debatteras i dag har vi moderater en lång rad reservationer. Vi står naturligtvis bakom dem alla, men jag yrkar bifall endast till reservation 13.

Fru talman! Det är uppenbart att det behövs fler platser i häkten och anstalter. Den situation som råder nu med platsbrist i framför allt häkten är ytterst en effekt av regeringens bristande agerande. Regeringen fick också förra året kritik av Riksrevisionen för att man i styrningen av rättskedjan inte tar tillräcklig hänsyn till konsekvenser för och effektivitet i hela rättskedjan. Det saknas helt enkelt långsiktighet och helhetssyn. Detta gäller inte minst för kriminalvården.

Det behövs en kapacitetsgenomlysning av kriminalvården för att ta fram en konkret och långsiktig plan för kriminalvårdens expansion och framtida etableringar. Inför 2020 ville vi moderater tillföra kriminalvården mer resurser än regeringen, och över tid kommer kriminalvården att behöva tillföras betydande resurser för att säkerställa fler häktes- och anstaltsplatser.

Straffens innehåll behöver också utvärderas och vidareutvecklas. Det gäller inte minst den växande gruppen unga vuxna med stort våldskapital som saknar intresse av att sluta med sin brottslighet.

Redan här och nu kan mycket göras för att förbättra situationen genom att exempelvis korta tiden mellan dom och verkställighet. Därmed kan också häktesplatser frigöras.

Kriminalvården bör ges i uppdrag att arbeta för att påtagligt förkorta tiderna mellan dom och verkställighet. I dag påbörjas inte någon vård eller behandling av en person som sitter häktad. Det kan medföra att en person sitter häktad under en lång tidsperiod utan att några återfallsförebyggande åtgärder vidtas och utan att andra behandlingsinsatser görs. Många gånger är fängelsetiden dessutom så kort att det inte är någon mening med att därefter påbörja något behandlingsprogram.

Vi moderater vill därför införa en regel som innebär att när en person som är häktad döms till fängelse ska domstolen samtidigt kunna förordna att domen omedelbart ska gå i verkställighet oavsett om den som döms kommer att överklaga eller inte. Det innebär att den som dömts omedelbart kan förflyttas till ett fängelse och komma igång med vård och behandling i ett mycket tidigare skede.

För att korta tiden mellan dom och verkställighet bör också en mer restriktiv syn gälla när det kommer till att bevilja uppskov av verkställigheten. Det förekommer alltför ofta att personer inte infinner sig när det är dags att avtjäna straffet. De senaste fyra åren har över 400 personer fått sina fängelsestraff preskriberade genom att hålla sig undan.

Att inte inställa sig är i dag inte förenat med något straffansvar. Den som döms till ett fängelsestraff ska också avtjäna straffet. Det handlar i grunden om respekten för och tilltron till rättssystemet. Vi vill därför införa ett straffansvar för den som inte inställer sig till verkställighet.

I Sverige avviker och rymmer varje år ett antal dömda personer som avtjänar ett fängelsestraff. Under 2019 skedde totalt 74 avvikelser och rymningar från fängelser.

Avvikelser och rymningar är inte straffbara. Sanktionerna är begränsade och konsekvenserna små. Polisen måste lägga mycket arbete på att leta efter dessa personer, och vissa av dem kan dessutom vara farliga ute i samhället.

För att minska antalet avvikelser under permissioner vill vi att fotboja ska användas i fler fall än i dag. Vi moderater vill också, liksom justitieutskottets majoritet, att avvikelser och rymningar ska straffbeläggas.

För att skapa bättre förutsättningar för att bryta ett kriminellt mönster vill vi moderater införa ett nationellt exitprogram för gängmedlemmar. Medverkan i det nationella exitprogrammet bör vara obligatorisk för dömda gängbrottslingar och yrkeskriminella. Kriminalvården, som redan i dag bedriver verksamhet över hela landet och har stor erfarenhet av målgruppen, skulle kunna vara de som får ansvaret att bedriva ett sådant program.

Avslutningsvis vill vi begränsa möjligheterna till villkorlig frigivning. I dag får alla per automatik villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden. För personer som avtjänar långa fängelsestraff innebär detta att många år dras av på straffet. Till exempel kan den som har dömts till tolv års fängelse per automatik få sitt fängelsestraff kortat med hela fyra år, även om han vägrat att delta i behandlingsprogram.

Vi moderater vill att villkorlig frigivning endast ska ske undantagsvis och tidigast efter tre fjärdedelar av strafftiden. Återfallsförbrytare ska aldrig få villkorlig frigivning. Det är helt orimligt att den som gång på gång begår brott inte ska avtjäna hela sitt straff.

Vi vill också utöka möjligheterna att skjuta upp eller förverka villkorlig frigivning när en intagen inte deltar i återfallsförebyggande åtgärder eller missköter sig på andra sätt.

Riksdagen har vid fyra tillfällen röstat fram tillkännagivanden om att skärpa den villkorliga frigivningen. Trots detta har regeringen fortfarande inte presenterat något lagförslag i den riktningen.

Det bästa brottet är naturligtvis det brott som aldrig begås. Att ett brottsförebyggande arbete bedrivs av såväl de rättsvårdande myndigheterna som landets kommuner är därför av största vikt. Men, fru talman, den som väljer brottets bana och i många fall förstör livet för oskyldiga människor ska veta att den som begår brott möter tydliga konsekvenser.


Anf. 18 Katja Nyberg (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande om kriminalvårdsfrågor. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer i detta utskottsbetänkande, men vi har en reservation om fängelser i andra länder, reservation 24, som jag yrkar bifall till.

En effektiv rättskedja förutsätter inte bara resursförstärkningar till polis, åklagare och domstolar utan även till kriminalvården. Fler platser på anstalter måste skapas, och det kostar givetvis pengar.

I Sverigedemokraternas Sverige ska kriminella sitta inne så länge som brottet de begått förtjänar. Det kommer såklart att leda till att fler individer kommer att stifta bekantskap med kriminalvården och dessutom avtjäna längre fängelsestraff än i dag.

Kriminalvården har varit ett eftersatt område under väldigt många år. Det gläder mig att fler partier nu börjar prata om att vi måste satsa på hela rättskedjan. Alla oppositionspartier satsar nu mer pengar på polisen. Även om Sverigedemokraterna fortfarande står ut som det parti som satsar mest med en tämligen stor marginal är denna förskjutning i svensk politik välkommen.

Detta gäller även Kriminalvården och den övriga rättskedjan. Steg för steg ansluter sig partier till sverigedemokratisk politik. Steg för steg inser allt fler att det inte räcker att endast säga det; man måste även budgetera för det.

Varje steg vi tar framåt på detta område är väsentligt, för utan en välfungerande rättskedja, från Polismyndigheten till Kriminalvården, förfaller rättsstaten - rättsstaten vars ansvar är att upprätthålla lag och ordning.

Vi har i dag en överbeläggning på våra anstalter. Beläggningen är ända upp till och ibland över 100 procent, vilket är oacceptabelt. Vi saknar platser för alla dem som ska sitta av sitt straff. Kriminalvården själv varnar för att genomföra nödvändiga straffskärpningar på grund av att de inte får tillräckligt med pengar för att kunna tillgodose att det finns tillräckligt med anstaltsplatser. Överbeläggningen skapar inte bara orimliga arbetsförhållanden för dem som arbetar inom kriminalvården, utan den försämrar även de förutsättningar som vi förväntas ge dem som sitter på våra anstalter att återanpassas till att bli bättre medborgare.

Problemet är tveeggat. Rehabiliteringen försämras for de intagna, och brottsoffer får inte upprättelse då de som ska vara intagna inte avtjänar utdömda straff i tillräcklig utsträckning.

Sverigedemokraterna är det parti som satsar i särklass mest på kriminalvården. I vårt budgetförslag för 2020 anslog vi 1,9 miljarder kronor mer än regeringen. Det ska jämföras med övriga oppositionspartier, som anslog mellan 20 och 150 miljoner mer till Kriminalvårdens budget. För den som menar allvar med straffskärpningar borde det vara självklart att förstärka Kriminalvårdens budget i paritet med polisens anslagsökningar.

Det finns en läxa att lära för flera partier när det gäller att se helheten i rättskedjan. Man kan inte bara satsa mer pengar på svensk polis och sedan hoppas att allt löser sig i slutändan.

Flera av våra motioner på området behandlas förenklat. För den som följer debatten på tv innebär detta att vi har debatterat frågorna tidigare och att det därför inte sker någon fördjupad behandling av dessa motioner i det betänkande som vi debatterar i dag. Vi har i dessa motioner till exempel föreslagit strängare regler för permission, fotboja vid frisläppande efter allvarliga brott för att förhindra återfall i brottslighet och kriminalisering av rymning från anstalt.

Ja, ni hörde rätt. I dag är det inte olagligt att rymma från en anstalt. Det är därför mycket glädjande att utskottet nu kommer med ett tillkännagivande till regeringen om att just kriminalisera rymningar.

Vi har även fört fram krav på ökad kameraövervakning på anstalterna. Vi anser att kameraövervakning vid behov även ska kunna ske i celler på klass l- och 2-anstalter. Vi har dessutom föreslagit en enklare fängelsestandard för de personer som ska utvisas. Skattepengar ska inte slösas bort i dessa fall. Även om dessa förslag inte behandlas djupare nu vidhåller vi vår uppfattning.

I Sverigedemokraternas Sverige ska ett fängelsestraff vara just ett straff. Det är i grund och botten en fråga om rättvisa i förhållande till brottsoffret, en upprättelse till den som åsamkats en skada. Alltför länge har det ensidigt talats om vård i stället för straff, och alltför länge har kriminalpolitiken präglats av svängdörrar. Den som döms till ett straff ska känna en markant skillnad mot det liv i frihet som annars gäller. Fängelsetiden ska präglas av disciplin och strikta förhållningsregler. Kriminalvården ska se till att den som avtjänat sitt straff kommer ut som en bättre människa, och det får ta den tid det tar.

Det är också vår bestämda uppfattning att tvåtredjedelsfrigivning behöver avskaffas. Det är inte rimligt att en person som dömts till exempelvis tio års fängelse är ute efter knappt sju år. Var finns brottsofferperspektivet i detta?

Vissa partier föreslår att villkorlig frigivning ska ske efter tre fjärdedelar av tiden i stället för två tredjedelar. Det är en marginell förändring av nuvarande system. För ett tioårigt straff innebär det en förlängning av straffet med elva månader, men straffet blir ändå två och ett halvt år kortare än vad personen i fråga har dömts till. Om dessa partier verkligen menade allvar med sin retorik om brottsofferperspektivet hade de anslutit sig till vår uppfattning.

Enligt Brottsförebyggande rådets statistik tar vi årligen in ungefär 3 000 utländska medborgare på våra anstalter. Det är över en tredjedel av alla som skrivs in varje år.

Från svensk sida behöver vi bli bättre på att se till att andra länder tar ansvar för sina egna medborgare och verkställer de straff som dömts ut i Sverige. Det finns ett utarbetat system i Europa gällande erkännande och verkställighet av fängelsedomar. Utländska medborgare som tillhör ett annat EU-land och som begår brott i Sverige ska enligt dessa regler avtjäna straffen i sina egna hemländer. Detta sker dock i verkligheten alltför sällan.

Regeringen går nu fram i ett annat ärende med förenkling av detta, men som vi anfört i ärendet är detta alltför lite och alltför tamt för att möta den verklighet vi står inför i dag. Vi måste ta denna fråga på allvar och se till att EU-länder och andra länder utanför EU tar emot sina medborgare och ser till att de får avtjäna straffen i sina egna hemländer. Om det nu är så att det av olika skäl inte finns möjlighet att verkställa ett straff i ett visst land, exempelvis av skäl som har med mänskliga rättigheter att göra eller på grund av att fängelserna håller alltför dålig standard, är det givetvis bättre att man upphandlar avtal enskilt med landet i fråga eller med ett närliggande land, så att personen i fråga får avtjäna straffet i det landet. En ytterligare fördel med att avtjäna sitt straff i det land som man är medborgare i, och som man ändå ska utvisas till, är att rehabiliteringsförutsättningarna blir anpassade till det landet.

Vi har i dag EU:s högsta kostnad per dag och intagen i svenska fängelser. Det är inte försvarbart att utlänningar som kommer till Sverige och som begår brott i Sverige får sitta på svenska anstalter till skyhöga kostnader.

De rehabiliteringserbjudanden som finns på svenska anstalter ska erbjudas dem som ska återvända ut till det svenska samhället och inte till dem som ska utvisas. Dessa personer ska främst sitta av sina straff i sina respektive hemländer.


Anf. 19 Johan Hedin (C)

Fru talman! Att bryta en kriminell bana har ett mycket stort värde, mätt i mänskligt lidande förstås och brottsoffer som slipper att bli just brottsoffer, men det finns också ett stort värde i reda pengar.

Det återfallsförebyggande arbetet har under de senaste åren utvecklats på ett sätt som inger förtroende. Det bygger på solid vetenskaplig grund och fungerar väl om den intagna är motiverad. Utmaningen är att få fler motiverade.

Jag har besökt fängelser och är ärligt talat imponerad av nivån på arbetet. Säkerheten är mycket hög, verksamheten är oftast välskött och personalen ger ett mycket kompetent intryck.

Det finns dock ett högst konkret och praktiskt hot mot verksamheten och det återfallsförebyggande arbetet som jag vill lyfta upp här i dag. Vissa av anstalterna är rejält nedgångna med stora renoveringsbehov, och dessutom är fängelserna just nu fullbelagda, som flera har varit inne på i sina anföranden. Många straff har skärpts, och säkert har även de resursförstärkningar som en enig riksdag har sett till att polisen fått haft betydelse när det gäller att sätta kriminella bakom lås och bom. Det ska också tillläggas att polisen börjar få ordning på sin verksamhet efter en ganska stökig omorganisation.

Jag vill ta tillfället i akt att uppmärksamma en av de stora bristerna i det rättspolitiska ledarskapet. För några veckor sedan besökte jag Tidaholmsanstalten. Den står inför en stor om- och tillbyggnad för att bli en modern, säker och effektiv anläggning som kan genomföra sitt återfallsförebyggande arbete på ett så bra sätt som möjligt. Det är akut nödvändigt att utöka antalet fängelseplatser i Sverige, något som skulle kunna ske genom bland annat Tidaholmsanstaltens utbyggnad. Planerna är klara, och alla nödvändiga tillstånd är på plats. Men bygget kommer inte igång. Anledningen är ärligt talat ganska dum, fru talman. En olöst hyrestvist mellan statligt ägda Specialfastigheter och statens myndighet Kriminalvården har stoppat projektet.

Detta sker samtidigt som fängelserna är överfulla och fler förväntas avtjäna ännu längre fängelsestraff i Sverige. Om man driver hotell drömmer man sig säkert i dessa oroliga tider tillbaka till de dagar då man var fullbelagd. Men om man driver fängelse vill man absolut inte vara fullbelagd, för då går det inte att flytta intagna som behöver flyttas på. Jag tror att alla inblandade håller andan i en bön eller önskan om att coronasmittan inte ska ta sig in på någon av våra svenska anstalter. Ansvarigt statsråd borde faktiskt också hålla andan inför detta.

Jag ställde en skriftlig fråga till justitieministern med anledning av det som jag fick veta när jag var på Tidaholmsanstalten, men jag fick ett icke-svar: att man räknar med att det ska lösa sig. Men det går inte att vänta på att det ska lösa sig av sig självt, för det gör det uppenbarligen inte. Här måste regeringen visa ledarskap och se till att denna onödiga konflikt löses. Vi har större problem att bekymra oss över än en sådan dålig anledning till att den nödvändiga utbyggnaden stoppas.


Anf. 20 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! Kriminalvården befinner sig just nu i en underlig situation. Samtidigt som myndigheten arbetar intensivt med KBT-behandlingar och för att bryta den onda cirkeln och fylla tiden på anstalt med bra innehåll och efterfrågar möjligheter till flera olika slags straff skriker politiska partier efter mer och längre straff utan att bry sig om straffets reella effekter. Det finns inget som visar på att långa straff faktiskt leder till mindre kriminalitet.

Men om vi på riktigt vill få bukt med kriminalitet och återfall i brott borde betydligt färre personer sitta inlåsta i fängelse. Och många, många fler borde ha sitt straff i frihet med elektronisk fotboja. Att ha sitt straff ute i samhället är otroligt mycket tuffare än att sitta inlåst. Då måste man möta sina invanda beteendemönster och gamla vänner som gör dumheter, och man måste själv se till att vara nykter och drogfri.

Men eftersom det bara är längre straff som har införts under de senaste åren har följden blivit att anstalterna är överfyllda. I dag är läget för kriminalvården mycket ansträngt med överbelagda anstalter och häkten. Detta får bland annat till följd att miljön för de intagna blir stökigare med större risk för konflikter och våld. Detta drabbar också personalen, som får en försämrad arbetsmiljö.

Men det finns en enkel och billig lösning för att dels minska kriminaliteten i samhället, dels minska överläggningen på anstalterna, och det är att låta dem som har en strafftid på under ett år ha sitt straff i frihet. Det är de som har korta fängelsestraff, under ett år, som till största delen återfaller i brott. Detta visar på att inlåsningsstraffet är ett väldigt dåligt verktyg.

Vänsterpartiet anser att antalet korta straff som verkställs i fängelse bör minska och att användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll, alltså fotboja, bör byggas ut. Fängelsestraff på upp till ett år bör som huvudregel verkställas genom elektronisk fotboja.

Fru talman! Det är slöseri med skattemedel att regeringen vägrar att utreda möjligheterna till fler alternativ till straff. Här finns enorma möjligheter att förändra hela kriminalvårdens uppbyggnad och faktiskt följa det som forskning och erfarenhet säger. I stället går regeringen fram med förslag som kommer att leda till ökad kriminalitet genom att unga personer ska låsas in på längre tid. Detta är en garanti för att ungdomar som kommer in i kriminalitet i tidig ålder kommer ut efter ett långt straff som vuxna livsstilskriminella.

Kriminalvårdens problem behöver åtgärdas både för de intagnas och för de anställdas skull. Det är inte rimligt att den nuvarande situationen eskalerar ytterligare. Regeringen behöver därför omgående tillsätta en expertgrupp med uppdrag att ta fram en strategi för Kriminalvården både på kort och på lång sikt och en plan för renovering av fastigheter och bättre anpassade avdelningar.

Behandlingsprogram och studiemöjligheter måste utvecklas. I dag finns det ingen behandling för personer som har begått ett hedersrelaterat brott eller förtryck. Detta borde vara en självklarhet, för det är mycket allvarlig brottslighet.

Det finns inte heller möjlighet till en bra utbildningsmiljö på alla anstalter, och möjligheten att studera ser väldigt olika ut beroende på anstalt. Det borde vara en samhällsekonomisk självklarhet att personer som sitter på anstalt har möjlighet att studera på alla nivåer, från grundskola till gymnasium och högskola, så att de kan sluta den kriminella cirkeln och komma ut på andra sidan med en utbildning.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 26.


Anf. 21 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Ett fungerande rättssamhälle förutsätter att de som bryter mot lagen lagförs och straffas. Detta är viktigt för att skydda laglydiga, ge brottsoffer upprättelse och upprätthålla ett signalsystem om vad som är rätt och fel men också för att ge förbrytaren möjlighet att sona sitt brott. Straff är därför ett nödvändigt inslag i rättskipningen.

Tiden då straffet avtjänas ska användas på ett meningsfullt sätt genom insatser som möjliggör ett liv utan brottslighet. Behandling mot alkohol- och narkotikamissbruk samt utbildning och arbetsträning bör erbjudas. Anstalterna ska hållas drogfria, och frigivningen ska förberedas i god tid. För att undvika återfall bör den frigivne få hjälp att skaffa bostad och arbete eller annan typ av meningsfull sysselsättning. Det är även viktigt att det sociala kontaktnätet stärks. Satsningar på kriminalvården bör ses som ett sätt att minska brottsligheten i framtiden.

Men, fru talman, kriminalvården är i dag hårt ansträngd och gör själv bedömningen att det kommer att krävas minst 6 300 anstaltsplatser och 3 200 häktesplatser till år 2029. Dessutom räknar man med att behöva ta hänsyn till att minst 500 platser försvinner under samma period på grund av renoveringsbehov. Kristdemokraterna delar den bedömningen.

Kristdemokraterna har medverkat till att riksdagen tillkännagett att ett flertal straff ska skärpas. Detta kommer att innebära ytterligare påfrestningar på kriminalvården, som behöver en budgetram som klarar ett framtida ökat klientinflöde.

När fängelserna blir för fullbelagda blir miljön där sämre, både för de intagna och för kriminalvårdens personal. Så kan kriminalvården inte fungera. En bra miljö är en förutsättning för rehabilitering av de intagna.

Kristdemokraterna vill också se att kriminalvården utvecklar sitt internationella samarbete. Vi anser att utlänningar som döms för brott i Sverige som regel ska avtjäna sitt straff i sina hemländer. Sverige bör därför prioritera att skriva avtal med andra länder som tillgodoser detta. Det är nödvändigt för att avlasta kriminalvården, både kapacitets- och kostnadsmässigt, för att underlätta utvisning och för att andra länders brottslingar inte är Sveriges ansvar. För att avlasta kriminalvårdens beläggning bör man också i högre grad undersöka möjligheten att hyra platser utomlands.

Fru talman! Narkotika är ett stort problem i kriminalvården. Det är viktigt att alla anstalter är drogfria och att personalen ges resurser och möjligheter att kontrollera att drogfriheten efterlevs. Det ska råda nolltolerans mot narkotikamissbruk, och de intagna ska uppmuntras att följa program för att bryta sitt drogberoende.

Kriminalvården har också av regeringen fått i uppdrag att kartlägga metoder och arbetssätt för att förebygga arbetet mot våldsbejakande extremism bland intagna på Sveriges fängelser. Vi anser att arbetet är angeläget och vill intensifiera arbetet med att motverka radikalisering och rekrytering i svenska fängelser.

Fru talman! Alltför många återfaller i kriminalitet efter att de har avtjänat sitt straff. Här krävs förstärkningar för att minska antalet återfall. Det är viktigt att arbeta förebyggande i fängelserna. I Wales har man lyckats vända trenden genom en familjemetod där man arbetar med att hitta drivkraften i föräldraskapet hos den intagne. Genom att arbeta med ett ökat familjefokus inom kriminalvården i Sverige kan stora vinster göras för den enskilde internen, för barnen till denne och i det brottsförebyggande arbetet och för samhällsekonomin i stort.

KD-M-budgeten ökade anslagen till Kriminalvården och innehöll ett uppdrag till myndigheten att skapa en särskild enhet för unga gängmedlemmar. En sådan enhet skulle behöva utveckla och vidareutveckla det återfallsförebyggande arbetet och avhopparverksamheten.

Det är också oerhört viktigt att samhällets stöttning fortsätter även efter avtjänat straff. Den frigivne behöver hjälp med bostad, arbete, utbildning och andra återanpassande åtgärder för att möjligheten att leva ett liv utan brottslighet ska maximeras. När någon friges utan vettig sysselsättning, utan bostad och utan socialt nätverk drivs denne återigen rakt i armarna på de kriminella kretsarna.

Fru talman! Vi kristdemokrater anser att frivilligorganisationerna ska ha en naturlig plats i återanpassningen av den dömde, både före och efter frigivningen. Det civila samhället har redan i dag stor betydelse för att stötta tidigare dömda personers återanpassning. Föreningar bör uppmuntras att finnas med som en del i livet före och efter frigivningen. Vi kan inte utgå från att civilsamhället kommer att ställa upp automatiskt om inte de ekonomiska förutsättningarna finns. Avdragsrätt för gåvor återinfördes i KD-M-budgeten och är ett viktigt steg för att stödja civilsamhället ekonomiskt. Kristdemokraterna vill också ge frivilligorganisationerna ersättning i förhållande till hur väl de lyckas återanpassa tidigare dömda.

Utifrån detta resonemang yrkar jag bifall till reservation 4.

De senaste tio åren har ca 100 brott om året blivit preskriberade på grund av att personer som har blivit dömda helt struntat i att dyka upp till fängelset för att avtjäna sitt straff. Kristdemokraterna menar att det måste genomföras en rad åtgärder för att bli av med detta. Dels bör preskriptionstiden tas bort för utdömda straff, eftersom skuldfrågan redan är avgjord till skillnad från vad som gäller för brott utan dom. Dels bör den som inte inställer sig få betydligt svårare att få villkorlig frigivning, vars automatik vi vill avskaffa. Sköter man sig inte i fängelset ska man inte bli villkorligt frigiven. Detsamma bör gälla om man inte inställer sig. För personer med hög risk att avvika bör fotboja vara ett alternativ i väntan på dom. Ett rymningsförbud bör också införas. Inte heller ska man straffritt kunna strunta i att infinna sig. Ett beslut i denna riktning är det majoritetsbeslut som vi har i utskottet angående ett tillkännagivande om en kriminalisering av rymningar. Det stöder naturligtvis vi kristdemokrater.

Fru talman! Kriminalvården bedriver i dag i många delar ett bra arbete. Men med ytterligare förändringar, bland annat de som jag har tagit upp, kan verksamheten utvecklas och förbättras ytterligare. Det handlar om att den som har överträtt lagens gränser ska ta sitt straff för att sona sitt brott men även rehabiliteras av vistelsen inom kriminalvårdens verksamhet för att få en chans att återvända till samhället som en ansvarstagande person.


Anf. 22 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Detta handlar om att bryta den onda cirkeln och se till att människor som kommer in i svensk kriminalvård förhoppningsvis kommer ut som bättre människor än de var när de kom in. Det är mängder av andra åtgärder som vi vidtar på rättsområdet för att se till att människor avbryter sina brottstankar tidigt, att vi har upptäcktsrisker, att vi har domstolar som fungerar och att vi har en åklagarverksamhet som verkligen kan se till att människor får korrekta straff.

Jag vill påstå att det mest akuta just nu i denna fråga är platsbristen. Vi har ett mycket trängt läge som dessutom har förstärkts av covid-19-smittan och det faktum att man inte längre får ta emot besök på anstalterna. Dubbelbeläggningar gör att det är mycket trångt. Vi visste redan före covid19-smittan att våra 4 300 platser snart kommer att behöva vara 5 700 ordinarie platser på anstalter.

Liberalernas vädjan till regeringen - Liberalerna samarbetar med regeringen inom ramen för januariavtalet, och därför ser vi ett anslag till svensk kriminalvård i dag som aldrig någonsin har varit högre - är att vi sätter igång med utbyggnaden av nya anstaltsplatser. Det behövs i praktiken nya anstaltsplatser på Tidaholm, Hall, Skogome, Skenäs, Rödjan, Sörbyn och Sagsjön som är en kvinnoanstalt. Alla dessa behöver renoveras helt så att det i praktiken blir nya anstalter. Dessutom behövs minst två nya anstalter i södra Sverige i närtid. Detta måste sättas igång nu. Det finns ingenting att skylla på. Regeringen måste komma tillbaka med besked om att vi ska dra igång cementblandarna för att bygga dessa nya moderna fängelser som svensk kriminalvård så väl behöver.

Vad vi har gjort i kriminalvården de senaste 20 åren är en remarkabel förändring som har byggt på principen att det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel. Man kan säga att det finns lika många hobbykriminologer som det numera finns hobbyepidemiologer i dessa dagar som har sluga tankar om hur man ska göra, allt från att riva alla fängelser till att låsa in folk och slänga bort nyckeln. Däremellan är det många tankar och teser som drivs.

Vi har gått från att svensk kriminalvård för 20-25 år sedan var mycket innehållslös, då man låg i cellen och rökte en hel dag om man ville. I dag kan man inte ligga i cellen, och man får inte röka. Det är bra både för arbetsmoralen och för folkhälsan, och man slutar förhoppningsvis röka inne på fängelset.

Den fysiska säkerheten har också utvecklats. Det var för lätt att fysiskt kunna rymma från anstalter. Men samtidigt som skalskyddet har stärkts har det också satsats väldigt mycket på den dynamiska säkerheten i svensk kriminalvård med en underrättelseverksamhet som i dag hjälper till i hela brottsbekämpningen, bland annat för att se till att individen kan komma ut bättre. Men allt som är möjligt görs också för att motverka att man ska kunna fortsätta brottsligheten inifrån anstalten eller kunna interagera på annat sätt med kriminella utanför. Det ska vara lätt att göra rätt och svårt att göra fel.

En viktig del i detta är arbetsplikten som har förstärkts och svårigheten att kunna ta in kontanter utifrån. En person som är dömd till fängelse måste arbeta, behandlas eller utbilda sig för att få några kronor att kunna handla för inne på anstalten. Det är riktigt. Man ska inte bara kunna matas med pengar utifrån, som kanske kommer från ett brottsbyte, och inte delta i verksamheten.

Liberalerna ser gärna att fotboja används ännu mer. Det tas upp i betänkandet. Vi har haft åsikten att det måste vara kriminellt att rymma. Det är bisarrt att det är tillåtet att hjälpa till att rymma. Men själva rymningen i sig är någonting som är lika kriminellt som att gå mot röd gubbe. Det är olämpligt, men det innebär absolut noll straff. Detta är helt ohållbart.

Vi tycker att avhopparprogrammen måste förstärkas. Där är regeringen på gång, och vi ser fram emot detta. Man måste stödja dessa personer. Det gäller dels avhopparprogram som staten ansvarar för, dels de verksamheter som ideella föreningar och organisationer driver där man försöker hjälpa de mest utsatta, som ju oftast hamnar i fängelse. De ska få hjälp att göra rätt och komma bättre ut.

Frågan om att avtjäna straff i hemlandet har varit uppe här. För Liberalerna är det helt givet. Vi har ett EU för att det ska fungera. Svenska människor som begår brott i andra EU-länder ska snarast hem till svensk anstalt och påbörja avtjänandet av straffet och sin egen rehabilitering. Detsamma gäller alla människor från Rumänien, Bulgarien eller vilket land det än må vara.

Då är det stötande att vi i dag har en situation där människor inte kan utlämnas och avtjäna straffen i de här länderna för att fängelserna är för dåliga. De personer som kommer hit från, låt oss säga, Rumänien skulle ha tänkt på det lite tidigare - om jag uttrycker mig milt. Man får faktiskt åka tillbaka till sitt land, och sedan är det deras problem huruvida det är stampat jordgolv eller inte.

Vi kan i Sverige dessutom använda våra resurser i vårt arbete med Rumänien till att bygga vettiga och bra anstalter för att underlätta att straffen ska kunna avtjänas i detta land och med en bättre chans till rehabilitering, som har förts fram.

Fru talman! Liberalerna yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 21, men vi står bakom alla våra reservationer.

Jag vill bara påminna de hobbykriminologer som ändå tror att det finns pengar att spara på en billigare kriminalvård om att de ska tänka på detta: Om man tycker att det är dyrt i dag visar all forskning på att en billigare kriminalvård leder till ökade kostnader. Det här handlar om att hjälpa människor att bryta en mycket ond cirkel och ytterst om att öka tryggheten och minska brottsligheten i samhället utanför murarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 16 april.)

Beslut

Nej till motioner om kriminalvårdsfrågor (JuU28)

Riksdagen sa nej till cirka 70 förslag i motioner om kriminalvårdsfrågor från den allmänna motionstiden 2019. Motionerna handlar bland annat om arbete mot radikalisering, villkorlig frigivning och kriminalvårdens behandlingsprogram.

Anledningen till att riksdagen säger nej till motionerna är bland annat att frågorna redan är uppmärksammade.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till motionsyrkanden med tillkännagivande om att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med lagförslag som innebär att det bör införas kriminalisering av rymningar och avvikelser. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll reservation 20 och i övrigt utskottets förslag.