Kommissionens meddelande om en ny EU-skogsstrategi för 2030

Fru talman! Vi ska nu debattera EU:s skogsstrategi och kommissionens meddelande om en ny skogsstrategi för tiden mellan 2021 och 2030. Kommissionen anför att strategin syftar till att komma till rätta med utmaningar och klimatförändringar för att frigöra skogens potential för framtiden.

Skogen har en mycket stor och viktig roll att spela. Den spelar en stor roll för ekonomin, för arbetstillfällen, för företagandet, för nya klimatsmarta produkter, livsmedel, läkemedel, rent vatten och för ett nytt fossilfritt samhälle. Kommissionen framhåller att nästa årtionde är helt avgörande och att strategin därför innehåller en konkret plan som kombinerar lagstiftningsändringar, finansiella åtgärder och frivilliga åtaganden. Kommissionen framhåller vidare att strategin är förankrad i den europeiska gröna given och i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2030.

Kommissionen anför också att strategin ska beakta skogens centrala och mångfunktionella roll och behovet av att öka tillväxten av hållbart brukad skog. Strategin är indelad i sex områden.

Enligt oss socialdemokrater behövs skydd av skog som är väl utvald i hela landet. Nationellt behöver vi ett långsiktigt brukande som bidrar till att stärka skogarnas motståndskraft mot skadedjur, svamp, storm och torka. Vi behöver tillväxt för att skapa och upprätthålla höga naturvärden och biobaserade produkter och tjänster.

För oss är det viktigt att stärka konkurrenskraften för befintliga produkter och processer. En kontinuerlig utveckling av existerande processer och produkter är grunden för en konkurrenskraftig industri. En konkurrenskraftig och lönsam industri kan satsa på att ta fram nya processer, produkter, material och tjänster som bidrar till att utveckla det hållbara skogsbruket.

Skogsnäringen är i ständig utveckling mot nya marknader och nya mål för effektivitet och hållbarhet. Det är centralt att fortsätta utveckla nya biobaserade produkter och tjänster och att kunna ersätta fossila materialprodukter med nya förnybara, återvinningsbara och nedbrytbara produkter. Det är nyckeln till en hållbar utveckling. För att få fram rätt egenskaper för olika produkter behövs mer forskning om hur materialen kan göras starkare, säkrare och mer formbara.

Fru talman! EU:s medlemsländer har skilda förutsättningar, och därför behövs en mångfald av brukningsmetoder som behöver främjas utifrån de nationella förutsättningarna. Skogen ser ju olika ut i de olika medlemsstaterna och har olika förutsättningar. Därför är det väldigt viktigt att medlemsstaterna ges utrymme att själva välja skötsel och brukningsmetoder utan begränsningar.

Enligt vår mening är det varje medlemsstat som på nationell nivå bäst kan säkerställa skogens alla förmågor, så att de möts med syftet att främja ett variationsrikt och hållbart brukande av skogen.

Fru talman! EU har närmare 182 miljoner hektar skog som täcker 43 procent av landytan. I EU brukar man räkna Sverige, Finland, Tyskland, Frankrike och kanske Tjeckien och Österrike som stora skogsländer. Både Sverige och Finland har mycket skog i jämförelse med Holland, Danmark och Irland. Skogarna är av olika naturtyper och skogstyper och har olika egenskaper, men ägarstrukturerna skiljer sig också åt. Trots detta skapar skogen arbetstillfällen, förbättrar livskvaliteten för människor och utgör en viktig bas för biologisk mångfald.

Sveriges landyta är 40,7 miljoner hektar. Av den ytan är 69 procent skogsmark och 8 procent jordbruksmark. Övriga öppna marker som berg, myrar och gräsbevuxen mark utgör 20 procent.

Det är en stor skillnad i EU. Inte mer än 3 procent av Sveriges yta är bebyggd. Där skiljer det sig åt väldigt mycket.

Ägarförhållandena ser också radikalt olika ut från land till land. Här i Sverige ägs nästan hälften av all skog av privatpersoner – 320 000. Aktiebolag äger en fjärdedel, och det allmänna – stat, kommuner, regioner och kyrkan – äger en fjärdedel.

Men även om man beräknar skog utifrån produktiv skogsmark, lägre produktiv eller inte produktiv skogsmark ser det olika ut från land till land. Det finns olika trädslag som korkeksskogar, boreal skog, tajga och europeisk lövskog i de olika europeiska länderna. Att jämföra mellan länder är därför svårt. Ägarperspektivet ser också radikalt annorlunda ut. Därför måste vi hantera skogsfrågan på lika men ändå olika sätt.

Vi anser att det är ytterst olämpligt att kommissionen tagit fram en strategi för att styra olika produktionsmetoder.

Introduktionen av strategin är väl i linje med vår socialdemokratiska syn på skogsfrågorna, där vikten av att balansera klimat, biologisk mångfald och möjligheten att byta ut fossilbaserade produkter mot nya fossilfria produkter tas upp. Introduktionen lyfter fram att den framtida bioekonomin till stor del bygger på ett aktivt skogsbruk där skogsråvaran framför allt ska användas i långlivade produkter. Men restprodukter kan självklart användas som biobränsle. Det tycker vi också.

När man däremot går ned på djupet i frågorna blir dock detaljnivån i strategin orimlig ur ett svenskt perspektiv. Förutsättningarna i Sverige skiljer sig från många andra EU-länders förutsättningar, och strategin saknar till stor del förståelse för det komplexa och välbyggda system som vi har i Sverige i dag. I detaljerna lyser centraliseringen och likriktningen igenom. Det kan inte vi ställa oss bakom.

Slutligen: Kommissionen saknar insikt i att vi har kommit väldigt långt när det gäller att minimera spillet i virkesindustrin. Vi ser till att nyttja hela stammen och använder den till pappersmassa, biobränsle, husbyggnation, kemikalier, viskos, nya kläder och så vidare.

Att dessutom i stor skala ställa om från trakthyggesbruk till hyggesfritt är en process som tar lång tid, både i skogen och för skogsindustrin. Det är något som fördyrar och minskar mängden förnybara produkter på marknaden och försvårar övergången till en bioekonomi.

I Sverige utmanas skogen och skogsbruket av en storstadsmentalitet utan förståelse för helheten. Även EU-kommissionen missar målet och bortser från att Sverige under 100 år har brukat skogen och samtidigt säkerställt en skogstillväxt.

Det som ofta glöms bort är att län som Västra Götaland för 100 år sedan nästan helt saknade skog för att vi då överutnyttjade den skogliga resursen. Skogen i dessa områden användes som betesmark, höggs ned och eldades upp. Sverige för 100 år sedan var inte det som det är i dag. Då var Sverige ett skogsfattigt land.

Det finns naturligtvis saker att göra även i dag. Men vi menar att vi är ett väldigt rikt skogsland. Skogsstrategin lyfter fram en återplanteringsstrategi. Det har vi haft, fru talman, i Sverige i över 100 år. Och vi välkomnar att fler länder faktiskt ser till detta behov.

Fru talman! Miljö– och jordbruksutskottet har granskat EU:s nya skogsstrategi. Jag tycker att vi har landat i väldigt många klokskaper i vår granskning.

EU säger att skogen är en nationell kompetens. Det har varit så under hela vår tid i EU. Men ändå ser vi nu gång på gång olika strategier med mera – till exempel EU:s skogsstrategi som vi nu debatterar, EU:s biodiversitetsstrategi, förslaget om markanvändning, LULUCF, taxonomiförordningen och ett antal andra förslag – där man på ett eller annat sätt vill in och peta i självbestämmandet över skogen.

Därför har vi markerat hårt i detta betänkande på många kloka sätt. Precis som lyftes fram här tidigare kan man befara en centralisering av detta. Man ser att EU vill in och styra vilka produktionsmetoder vi använder och huruvida man ska använda kontinuitetsskogsbruk eller trakthyggesbruk.

Jag tänker precis som när det gäller jordbruket. Där pratar vi om konventionellt och ekologiskt jordbruk. Det måste vara upp till brukaren att bestämma vilken metod som passar bäst. Det finns för- och nackdelar med alla produktionssystem, så också i skogen.

En annan farhåga i denna strategi handlar om att det lyfts fram när på året man eventuellt skulle få avverka och om det ska vara förbud att avverka under häckningstid. Det är ganska lång tid på många platser i Sverige. Vad skulle det få inverkan på våra entreprenörer? Ska de stå still då? Entreprenörer i skogen har det redan i dag väldigt pressat ekonomiskt.

En helhet lyser med sin frånvaro i denna strategi. Man tar inte vara på hållbarhetsaspekterna som är ekonomiska, sociala och ekologiska på alla sätt. Man tittar för mycket på naturvårdssidan i denna skogsstrategi, och det är olyckligt.

Vi i Sverige har, precis som har lyfts fram här tidigare, under lång tid visat att vi är hållbara i vårt brukande, att vi har en klokskap och att vi garanterar ny tillväxt i skogen tack vare att vi återplanterar i vår skog.

Vi har sedan 1993 jobbat under epitetet frihet under ansvar, som har haft en otroligt positiv inverkan på den biologiska mångfalden i skogen.

Precis som Socialdemokraterna lyfte fram här tidigare är det såklart viktigt att vi kan se på skogen på ett sådant sätt att vi har ett helhetsgrepp över hela Europa. Men vi måste skilja på de nationella förutsättningarna när det kommer till skogsbruk.

Det lyftes också fram här tidigare att skogen ska göra så mycket i framtiden. Skogen ska bidra med nya produkter, substitutionseffekter och en stärkt bioekonomi. Men skogen ska också bidra till klimatarbetet. På vilket sätt bidrar skogen bäst till klimatarbetet? Jo, det är genom att den växer och binder in kol.

Det finns forskning från SLU som visar på vilket sätt det är bäst för klimatet att bruka skogen. Man gjorde tre olika scenarier på 80 års sikt: att skogen brukas som i dag, att den inte brukas alls eller att den brukas mer. Svaret var entydigt att när vi brukar skogen mer än vad vi gör i dag får det bäst effekter för klimatet.

Jag tycker att det är otroligt viktigt. Därför är det olyckligt när man tittar på denna skogsstrategi där det talas väldigt mycket om nytt skydd och skydd av skog, precis den debatt som vi har här i Sverige gång på gång. Vi vet nämligen å andra sidan att vi inte rapporterar skydd av skog och skydd av natur på samma sätt som övriga länder i EU gör. Det betyder att vi binder ris åt egen rygg om vi inte tänker vänta in de andra länderna tills de kommer upp på samma nivåer som Sverige. Det är otroligt viktigt att vi inte förstör för oss själva, eftersom vi vet att skogen ser så olika ut runt om i Europa.

Vi vet också historiskt att skogen har brukats väldigt olika runt om i Europa. Medan vi har tagit ansvar här, sett till att vi har haft skog, ökat skogen och haft en tillväxt har det inte varit lika självklart i många länder i Europa. Det är också en anledning till att vi trycker på vikten av att själva få bestämma över vår egen skog.

Då behöver man också koppla in aspekterna med subsidiaritet och proportionalitet kopplat till EU:s skogsstrategi för Sverige.

Fru talman! Socialdemokraterna lyfte det tidigare, och jag tror att alla talare här kommer att tala om hur viktig skogen är för Sverige och alla de saker jag lyfte upp innan, som hur viktigt det är att vi har en produktion och vad skogen ska bidra med. Därför ska jag säga att följande känns anmärkningsvärt, fru talman.

Tidigt i våras skrev Österrike tillsammans med några andra skogsländer en notering till kommissionen om att man var orolig för arbetet med EU:s nya skogsstrategi. I EU-nämnden här i riksdagen hade vi faktiskt en majoritet som höll med om den kritik som riktades mot detta. Ingenting hände.

I somras skrevs ytterligare ett brev av Österrike och likasinnade länder till EU-kommissionen om att man var väldigt orolig över utseendet på den nya skogsstrategin. Sverige valde även då att inte stötta detta. Trots att Sveriges regering visste att det fanns en majoritet i Sveriges riksdag för att stötta detta initiativ valde man att inte göra det.

Sedan hade vi en regeringskris. Landsbygdsministern försvann ur den svenska regeringen, och vi fick en näringsminister som skulle hantera dessa frågor i stället. Sedan sommaren har det i EU hållits fyra möten kopplade till EU:s skogsstrategi, och inte en enda gång har vår minister varit på plats för att hantera de för Sverige så otroligt viktiga frågor som skogen är. Detta är anmärkningsvärt, fru talman. Vi bemödar oss inte ens om att åka till mötena där man ska hantera EU:s nya skogsstrategi, som kan få otroligt stora konsekvenser för svensk skog under lång tid framöver.

Jag vet att jag själv på ett EU-nämndssammanträde i oktober månad lyfte frågan med närvarande statsråd: Kommer statsrådet att vara på plats den här gången? Man svarade inte ens, för man visste såklart att man inte tänkte åka dit och vara på plats. Jag tycker att det är beklämmande. Det är prov på att man inte bryr sig tillräckligt mycket om så viktiga frågor som de skogen ändå innebär för Sverige. Vi behöver markera mot det, för det får inte accepteras. Det får inte fortgå på det sättet.

Jag vill tacka mina kompanjoner, eller vänner, i utskottet för att vi har landat i ett bra granskningsutlåtande. Jag tycker att vi alla kan stå bakom det.

Fru talman! Mot slutet blev John Widegrens anförande en skarp kritik mot kanske särskilt Socialdemokraterna, och jag tänker att jag bör bemöta den något.

Man ska aldrig ta miste på att Socialdemokraterna ser skogens och industrins betydelse för grunden i välfärden och klimatomställningen, och vår ingång i detta är såklart att lyfta det på högsta möjliga nivå. Det har alltså varit på statsministernivå. Vår tidigare statsminister Stefan Löfven har tagit upp Sveriges ställningstagande på högsta möjliga nivå, med kommissionen och ansvariga. Det ska inte råda någon tvekan om det.

Det är klart att det inte är Moderaternas fel att Vänsterpartiet kastade hundben och utsatte Sverige för en regeringskris, men det påverkade självklart arbetet i regeringen. Det kan vi inte bortse ifrån. Under hösten har dock näringsminister och ansvarig varit direkt involverade till exempel i ett större möte i Österrike som handlar om detta.

Jag tror att Sveriges ställningstagande är mycket väl känt. Att man känner till Sveriges inställning till det här behöver det inte råda någon som helst tvekan om – speciellt inte utifrån det utlåtande vi debatterar här i dag.

Fru talman! Jag tackar för inspelet.

Ja, näringsministern var sent under hösten på plats för ett möte och diskuterade med likasinnade länder. Men då ska man komma ihåg att det skedde efter tjat ända sedan tidig vår, när vi började prata om vikten av att engagera sig i de här frågorna. Det går ju inte att bara säga att man tar det till högsta nivån, med statsministern, för det är inte en ursäkt för att inte vara på plats och sköta de här diskussionerna. Det är nämligen många detaljer som tas fram under lång tid när det kommer till arbetet med de här strategierna.

Jag förstår en sak, och det ska jag ändå ge Socialdemokraterna, fru talman: Under den regering som var på plats när vi började det här arbetet fanns det motstridiga uppgifter om vad regeringen tyckte om svenskt skogsbruk. Vi hade en socialdemokratisk landsbygdsminister som åkte ned till Europamöten och sa att svenskt skogsbruk är hållbart. Någon tid efter det åkte en svensk miljö- och klimatminister från Miljöpartiet ned och sa att svenskt skogsbruk inte är hållbart.

Då är det klart att man på EU-nivå undrar vad Sveriges ingång i detta är. Det kanske till och med framstår som att vi inte är riktigt seriösa om man inte ens från regeringens sida kan ha en enad front utåt. Jag tycker att detta är otroligt problematiskt, för återigen: Det här är en av de viktigaste frågorna för svensk ekonomi och svenskt välstånd. Därför får den inte hanteras så här dåligt. Det är bekymmersamt. Jag förstår att det fanns motsättningar i den regering som satt, men det är bekymmersamt, fru talman.

Fru talman! Jag välkomnar att vi i riksdagen har en bred enighet, men det handlar ju inte bara om strategin. Strategin kanske är en mindre del; vi har ju även det våldsamt intressanta begreppet LULUCF, som jag tror i förlängningen riskerar att bli en större hämsko för svenskt skogsbruk. Vi har också den taxonomi som blivit omdebatterad och diskuterad och som från början exkluderade både vattenkraften och skogsbruket som hållbara investeringar.

Jag uppfattar nu att kommissionen har ändrat inriktning, och det är klart att det framför allt är helt nödvändigt för att säkerställa att skogen kan nyttjas för att substituera fossila produkter – något som vi i den här kammaren är helt eniga om behövs.

Fru talman! Jag håller med. Det är precis på det viset, och det är därför man blir extra orolig när det inte visas tillräckligt engagemang i alla dessa skogsfrågor.

Det är på så många olika håll som man nu vill in och på ett eller annat sätt peta lite i det svenska skogsbruket. Man vill peta i någonting som Moderaterna och Socialdemokraterna är överens om fungerar väldigt väl, även om det inte har framkommit tillräckligt tydligt av regeringens arbete det senaste året.

Jag är också orolig över till exempel LULUCF, för ska vi hårdra de siffror som finns med i det förslaget skulle det ju innebära en minskad avverkning i Sverige. Det skulle innebära en minskad produktion, och det skulle kanske till och med innebära att vi får kvotera vilka som ska avverka sin skog. Då har det gått långt. Därför tycker jag att vi ska bli tydliga med att – särskilt från regeringens sida – säga: Vi kommer att bruka vår skog mindre på grund av detta.

Vi lär få återkomma till den debatten. Tack för repliken, Isak From!

Fru talman! Jag konstaterar att det finns en stor enighet i den här frågan. Jag skulle ha kunnat säga ungefär samma sak som Isak From från Socialdemokraterna och John Widegren från Moderaterna redan har sagt, och det är faktiskt också vad jag har skrivit att jag ska säga. Det ser jag när jag jämför vad som har sagts med vad jag har skrivit.

Även vi står bakom jordbruksutskottets utlåtande i den här frågan, och vi tycker att det är väl avvägt.

Fru talman! Europa är fantastiskt. Man kunde ju tro att årtusenden av handel, krig och rörelser av människor skulle ha jämnat ut Europa till en superstat med ett enda språk och ett enda sätt att lösa saker och ting, men det har inte hänt. I stället har staterna bestått. Varje land har kunnat utveckla sina modeller utifrån sina förutsättningar och för sina behov, och länderna har kunnat lära av varandras framgångar och misstag. Det tror jag är ett starkt framgångsrecept för Europa som vi måste försöka bevara, det vill säga att optimera delarna och på det sättet få en framgångsrik helhet.

Det har vi också haft vad gäller skogen. Mellan 1990 och 2020 ökade EU:s skogsareal med 10 procent, så vi har en starkt ökad skogsareal i Europa. I hög grad har det här byggt på privata markägares initiativ, inte på staternas eller EU:s.

Därför har skogsländerna upprepat om och om igen att skogsfrågorna måste lösas av varje EU-land för sig. EU-nivån behövs också, men den får inte får bli detaljstyrande utan ska vara samordnande.

Ändå verkar det finnas en inbyggd dynamik som driver mot toppstyrning och mot att alltmer av skogsskötseln ska dikteras från Bryssel, som tidigare talare har sagt. Man visar allt mindre förtroende för enskilda skogsländer och enskilda skogsägare.

EU har haft en skogsstrategi sedan 1998. Den har omarbetats, men den gällde bara till 2020. Det har därför funnits ett intresse av att tillskapa en ny version, inte minst för att samverka med andra EU-initiativ såsom Fit for 55 och EU:s mångfaldsstrategi.

I maj 2020 tog kommissionen fram ett första förslag till en sådan strategi, och i november i år uttalade jordbruks- och fiskerådet sina slutsatser. Man betonade, som tidigare talare har sagt, att det behövs mer subsidiaritet och att det finns en obalans mellan kommissionens behandling av skogens olika ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner där den ekologiska överbetonas på bekostnad av de andra.

EU-parlamentet betonade i oktober i år att strategin ska bilda en bro mellan nationella strategier och EU:s andra strategier och mål för jord- och skogsbruk. Det måste finnas respekt för nationellt självbestämmande och för privata och offentliga skogar. I Sverige har vi ju mycket av enskilda skogar, och detta gäller många EU-länder. Det är viktigt att deras initiativ får finnas kvar.

Den modell vi har i Sverige betonar frihet under ansvar men också vardagshänsyn – vi ska bli duktigare på att lämna kvar enskilda träd eller grupper av träd. Förutom det här har vi också en statlig strategi, kan vi säga, som bygger på att skydda skog. Det har vi haft väldigt länge – ändå sedan de första nationalparkerna.

Det är kombinationen av dessa två saker som har gjort Sverige så framgångsrikt. Men modellen förutsätter att markägarna ges stor frihet och att man undviker alltför tvära kast i lagar och regler. Skogsägare måste kunna lita på skogspolitiken för att kunna agera långsiktigt. Det gäller att vara med och inte mot skogsägarna, med allt bättre modeller för vardagshänsyn i skogsbruket. Det hela ska också kompletteras med olika typer av skyddade områden.

Felet som EU-kommissionen gör om och om igen i olika modeller och i de processer som nu pågår – LULUCF, taxonomin och skogsstrategin – är att man, trots väldigt tydliga och ofta upprepade signaler, inte tillräckligt tar till sig att skogsbruk är en nationell kompetens i första hand, att skogarnas ekonomiska, sociala och ekologiska funktioner kompletterar varandra i minst lika hög grad som de står i motsats till varandra, att skogsländerna själva har mycket bättre förutsättningar att väga samman de olika intressena än vad EU-kommissionen kan ha och, framför allt, att EU:s skogar till stor del är enskilt ägda och att toppstyrning därför ofta blir direkt kontraproduktiv eftersom den minskar pluralismen, viljan till initiativ och investeringar samt långsiktigheten.

EU:s förslag till skogsstrategi verkar för mycket utgå från att skogsbruk per se är till skada för biodiversiteten och klimatet och till nackdel för skogarnas sociala funktion samt för turismen. I en svensk kontext finns det väldigt mycket som klart tyder på motsatsen.

Det är inte bara vi i Sverige som är irriterade. Som tidigare talare redan har sagt skrev elva skogsländer, med Österrike i spetsen, i juli i år följande om skogsstrategin:

Den saknar tydligt förståelse för skogarnas multifunktionella roll. Den ignorerar medlemsstaternas kompetens. Den ignorerar kommissionens eget huvudmål i riktning mot grön tillväxt, och den reducerar samtidigt skogarna till miljöfrågor utan att ta hänsyn till socioekonomiska aspekter. Detta är oacceptabelt.

Sverige skrev, som sagt, inte under. Bland de elva länder som däremot gjorde det fanns Finland, Estland och Lettland samt de två riktigt mäktiga länderna i EU: Tyskland och Frankrike.

Jag frågade den dåvarande landsbygdsministern Baylan varför i en skriftlig fråga men fick ingen förklaring – ni kan själva läsa svaret om ni vill. Inte heller lyckades Sverigedemokraterna få majoritet för ett tillkännagivande i miljö- och jordbruksutskottet.

Regeringen har dock i efterhand understrukit att den i huvudsak instämmer med Österrikes kritik. Miljö- och jordbruksutskottet uttrycker också i detta betänkande att utskottet stöder de synpunkter som framförts av skogsländerna, framför allt av Österrike.

Vi har redan hört att Ibrahim Baylan inte deltog vid något av de fyra jordbruks- och fiskerådsmöten där dessa frågor behandlades, men det var ju bra att statsministern framförde motsvarande besked.

Det är dock viktigt att visa att vi stöder andra EU-länder när de tar sådana här initiativ. Själva samarbetet mellan skogsländerna är oerhört viktigt, och detta måste leda till att vi ställer upp när andra länder skriver saker som vi i huvudsak håller med om.

Jag har redan sagt att det ställningstagande som miljö- och jordbruksutskottet nu arbetat fram är välbalanserat. Det framhåller att det behövs en ny skogsstrategi men betonar också vikten av denna inte kringskär utan bibehåller nationell bestämmanderätt. Utskottet framhåller också att EU:s skogsstrategi ska vara jämbördig med andra strategier och inte underordnad dem.

Vi delar de synpunkter som Österrike och andra skogsländer har framfört. Vi anser att det fattas konsekvensanalyser av många av strategins förslag. Behövs dessa förslag? Gör de nytta? Gör de mer skada än nytta? Medför de dubbelarbete? Vad kostar de? Vilka uteblivna inkomster blir följden? Vad blir konsekvenserna för landsbygden? Detta hade behövt utredas mer balanserat och i vissa fall över huvud taget.

Utskottet vill också att skogsstrategin ska betona inte bara långlivade träprodukters betydelse – vilket den gör – utan också betydelsen av kortlivade skogsprodukter, exempelvis skogsbränsle. I form av exempelvis bränsle, men också som andra produkter, kan skogsprodukterna spela en väldigt stor roll för att ersätta andra, mindre förnybara, material än dem som bygger på skog.

Fru talman! Utveckling av skogssektorn och utveckling av en mer hållbar bioekonomi sker bäst genom att man ger så mycket inflytande som möjligt till skogsägarna och till medlemsländerna i Europa. Lyckade svenska sådana lösningar kan sedan anpassas och tas upp av andra länder, både inom EU och i hela världen.

Fru talman! I en proposition från 1993 fastställde riksdagen en ny skogspolitik med två jämställda mål för skogspolitiken, nämligen produktion och miljö.

I en annan proposition, från 2008, som heter En skogspolitik i takt med tiden, tydliggjorde regeringen att de jämställda målen produktion och miljö skulle vara oförändrade. I lagens portalparagraf betonades även att skogen är en förnybar resurs.

Sverige och svensk skogsnäring har under många decennier tagit ett stort ansvar och skapat ett uthålligt skogsbruk. Att Sverige mer än fördubblat sitt virkesförråd på 100 år talar sitt tydliga språk.

Sedan den skogspolitik som vi kallar frihet under ansvar fastställdes 1993 har arbetet med biologisk mångfald gått åt rätt håll. Många av de skogar som i dag är skyddsvärda planterades av våra mor- och farföräldrar för ett par generationer sedan. Tack vare de 320 000 skogsägarna i Sverige har vi skapat den mångfald vi har i dag. Jag tackar dem för deras insats.

Fru talman! Sverige är täckt av nästan 70 procent skog. Hur ser det ut i resten av Europa? Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien har 30–36 procent skog, varav nästan allt brukas på något sätt.

Hur ser det ut i Nederländerna, som den drivande kommissionären i många skogsfrågor, Frans Timmermans, kommer från? De är sämst i EU och ligger på 11 procent. Borde då inte EU kräva att Nederländerna återplanterar skog innan man lägger begränsningar på Sverige?

Det finns ingen rättslig grund för en gemensam skogspolitik i EU, utan detta är frågor som tillhör den nationella beslutanderätten. Det är något som vår regering och riksdagens partier också säger i en samstämmig kör.

Problemet är att kommissionen nu rundar detta genom att gå via politikområdena klimat, energi och naturvård. Kommissionens ingång är att det behövs en ny skogsstrategi för att utforma och genomföra en gemensam vision för en mångsidig och hållbar skogsförvaltning i EU.

Varje gång kommissionen tittar på skogsfrågan flyttar man fram sina egna positioner och minskar det nationella självbestämmandet. Det är min bestämda uppfattning att man inte kan pådyvla skogsländerna i EU en skogspolitik som är formad utifrån ett perspektiv där skogfattiga EU-länder inte har tagit sitt ansvar genom historien.

Fru talman! Man måste ställa sig frågan om hur kommissionen fått sin syn på skogsbruk i EU generellt och svenskt skogsbruk specifikt. Varifrån får EU sin statistik om Sverige? Det är ingen hemlighet att Naturvårdsverket rapporterar skydd av skog utifrån en egen modell som skiljer sig från den internationellt accepterade metod som andra EU-länder använder sig av. Om Sverige skulle använda samma metod som Tyskland skulle vi gå från att vara sämst i EU till att antagligen bli bäst.

Även rapporteringen av biologisk mångfald har en egen beräkningsgrund jämfört med vad andra länder har. Vi kan inte det på detta sätt. Jag hoppas att regeringen är tydlig i sina regleringsbrev till våra skogsvårdande myndigheter om hur vi ska rapportera på samma sätt som andra EU-länder. Hur ska vi annars kunna jämföra oss mot internationella åtaganden?

Fru talman! Vi ser en skur av EU-direktiv falla över Sverige. Det kommer att slå hårt mot svensk skogsnäring, jobben på landsbygden, klimatet och det svenska självbestämmandet. Det handlar om skogsstrategin, LULUCF, taxonomin, förnybarhetsdirektivet RED och ytterligare ett antal förslag.

Den brukade skogen skapar, förutom att fungera som ryggraden i Sveriges landsbygdsekonomi, en trippel klimatnytta. Den binder kol när den växer. Den binder kol i träbyggnader efter att den har avverkats. Den ersätter fossila råvaror och fossil energi. Utan den svenska skogen och det aktiva skogsbruket skulle Sveriges klimatpåverkan vara mycket större. Detta hotas nu av förslag från EU-kommissionen.

Sverige kan inte acceptera de mycket långtgående förslag EU presenterat som kommer att påverka den svenska skogspolitiken. Förslagen kommer att förändra den framgångsrika modell för svenskt skogsbruk som Sverige bedrivit under mycket lång tid. Förslagen och deras detaljstyrning kommer att få långtgående konsekvenser när det gäller jobb, service och möjligheten att bo på landsbygden och går emot visionen om starkare, sammanlänkade, resilienta och välmående landsbygdsområden 2040. Förslagen kommer också att motverka Sveriges höga klimatambitioner.

Fru talman! Jag ska nu nämna några få ståndpunkter och beslut som EU är på väg att leverera.

EU anser att trakthyggesbruk är dåligt. EU vill skydda 30 procent av naturen varav 10 procent strikt. Det ska vara bindande för medlemsstaterna. Jakt och fiske får inte förekomma i skyddade områden.

All primary- och old growth-skog – urskog och naturskog – ska skyddas strikt, och mer ska skapas via proforestation. Det innebär att man inte brukar skogen alls utan att den får växa vilt.

Det ska upprättas en databas över all tillgänglig och potentiell primary och old-growth forest i varje medlemsstat, och för dessa områden ska det införas avverkningsförbud.

Det ska införas bindande restaureringskrav på minst 30 procent av varje medlemsstats hav och land inom och utanför skyddade områden. Områdena ska restaureras till, i Sveriges fall, förindustriell tid. Då ska man komma ihåg att många andra medlemsstater har tiden för sitt EU-inträde som referensnivå medan Sverige har förindustriell tid.

Restaureringen ska innehålla alla delar av ett medlemsstats naturvärden, och naturvärden får inte efter färdig restaureringen försämras. Det blir ett nytt strikt skyddat område.

Bindande mål ska införas om att restaurera skogarna i medlemsstaterna. Det ska finnas en gemensam EU-lagstiftning om skydd av jord.

I EU:s nya skogsstrategi ska biodiversitetsstrategin vara klart prioriterad, och huvudmålet med skogsstrategin ska vara biologisk mångfald och klimat. Det ska i strategin finnas bindande restaurerings- och skyddsmål, som jag har sagt.

Biomassa ska användas i enlighet med kaskadprincipen, det vill säga att politiker ska besluta vad och i vilken ordning biomassa ska användas.

Hållbarhetskriterierna för biomassa och bioenergi i framför allt RED och taxonomin behöver uppdateras för att bli i linje med biodiversitetsstrategin och klimatlagen.

Den naturliga CO2-sänkan i EU ska öka markant, och skyddet av sänkorna ska öka. Den naturliga CO2-sänkan i EU ska vara ambitiös samt lagsatt.

Det ska införas en bindande EU-lagstiftning om biologisk mångfald som ska gälla inom och utanför skyddade områden.

Ni kan tänka er vad hela denna kaskad av förslag innebär sammanlagt för svenskt skogsbruk.

Fru talman! Regeringen har haft en mjuk förhandlingstaktik när det gäller alla dessa förslag som kommer från EU. Jag tror det har varit fel taktik. Regeringen borde ha varit med de andra länderna som protesterade mot kommissionens förslag, som vi hört här tidigare. Ett litet land som Sverige måste slå sig ihop med likasinnade även om vi inte delar varje ståndpunkt exakt. Nu är det upp till regeringen att visa att jag har fel och komma hem från Bryssel med ett resultat som är bra för Sverige och det svenska självbestämmandet över skogen.

Jag vill avslutningsvis önska talmännen, alla tjänstemän och alla mina kollegor i utskottet en riktig god jul och ett gott nytt år.

Fru talman! Våra skogar har många nyttor och ger oss många tjänster. Kolsänkan är en av de absolut viktigaste tjänsterna vår svenska skog ger oss. Den tar i dag bort mer CO2 än våra svenska territoriella utsläpp. Räknar vi även in substitutionen är vi svenskar i stort sett CO2-neutrala tack vare skogen och det hållbara svenska skogsbruket.

Skogen ger oss fantastiska och högkvalitativa råvaror i en mängd olika former. Allt som i dag kan tillverkas av olja kan också tillverkas av trä. Skogen ger oss bränsle och därmed värme. Den ger oss möjligheter att skörda det naturen ger i form av bär, svamp och vilt. Vi kan finna rekreation och vila. Ja, listan kan göras betydligt längre. Skogsnäringen är en av våra största branscher och står för totalt cirka 115 000 arbetstillfällen.

De skatter som sysselsatta inom skogsnäringen betalar till kommuner, regioner och stat har stor betydelse för välfärden i stora delar av Sverige. Sammanlagt finansierar dessa skatter till exempel 32 000 tjänster inom den offentliga sektorn. Sverige är världens femte största exportör sammantaget av massa, papper och sågade trävaror med ett exportvärde i fjol på 145 miljarder kronor. Skogen är alltså en av våra absolut viktigaste tillgångar. Men tyvärr behandlas både skog, skogsägare och skogsindustri ofta styvmoderligt.

För oss svenskar är skogen en del av vår svenska identitet. Därför reagerar vi självfallet när man från EU-nivå kommer med pekpinnar och försöker tala om för oss hur vi ska bruka våra svenska skogar. Ofta kommer dessa pekpinnar från människor som själva bor i länder där man har helt annan geografi, helt annan syn på skog och på vad skogsbruk innebär.

Vi kommer ofta tillbaka till att skogen inte nämns i EU-fördraget. Det är något som vi gång på gång måste påpeka, vilket vi med stor frenesi gör både i miljö- och jordbruksutskottet och i EU-nämnden. Därför var det glädjande att statsminister Magdalena Andersson lyfte fram detta i sin regeringsförklaring. Dock verkade inte alltid hennes företrädare och ansvariga ministrar i regeringen Löfven ha samma syn. Tyvärr var inte heller engagemanget för Sveriges skogsägare och den svenska skogsindustrin alltid högt prioriterat.

Den nya socialdemokratiska regeringen har en del att bevisa, men den ska absolut få chansen. Tyvärr har Sverige också under S-MP-regeringen valt – som vi hört här tidigare – att inte delta i en del aktiviteter med likasinnade skogrika länder inom EU när de gemensamt arbetat för att försöka påverka kommissionen i rätt riktning. Det skickar oerhört olyckliga signaler både till Bryssel, till den svenska skogsindustrin och till de 330 000 svenska skogsägarna.

Kommissionen erkänner nationell kompetens. Men trots det försöker man att hitta andra vägar in för att ändå få påverka skogen och skogsbruket, och det på en mycket detaljerad nivå. Till exempel innehåller strategin skrivningar om att kalhyggesbruk inte ska få användas. Detta är verkligen att tala med kluven tunga.

Fru talman! En skogsstrategi kan vara bra, men den måste vara balanserad. Jag konstaterar att det har skett förbättringar i den slutgiltiga versionen jämfört med tidigare utkast och läckta dokument. Men det är verkligen långt kvar tills vi har en europeisk samsyn om skogens och skogsindustrins bidrag till en grön omställning. Därför är ändå frågan om det är rätt med en helt gemensam europeisk skogsstrategi.

Skogsstrategin är, som vi hörde tidigare, indelad i sex olika områden. Det första området handlar om ”Stöd till skogarnas socioekonomiska roll för en levande landsbygd och främjande av en skogsbaserad bioekonomi inom hållbarhetsgränserna”.

Det låter bra, men om man ser på överskriften en gång till blir i varje fall jag lite konfunderad. I skogsstrategin får inte bioekonomin ens egen överskrift. I det arbete vi håller på med i utskott och EU-nämnd har jag förstått att i alla handlingar rörande EU betyder vartenda ord verkligen någonting, och alla ord ska vägas på guldvåg. Jag kan då utifrån en EU-terminologi inte tolka detta på annat sätt än att något av det viktigaste skogen ger inte ges den betydelse det förtjänar.

Varför är det så? Jo, man har helt enkelt inte kunskapen eller förståelsen. Det gör det än mer bekymmersamt att man ska besluta om skogen och då fatta beslut som kan få förödande konsekvenser för både bioekonomi och omställningen till ett förnybart samhälle. Det är ännu ett tydligt tecken på att EU ska hålla fingrarna borta från både skog och skogsbruk.

Den presenterade strategin visar att apparaten inom EU vill bestämma hur medlemsstaterna ska sköta sina egna skogar. Någon hänsyn till de stora olikheter som råder inom EU när det gäller både tillgång till skog och skogsskötsel tas inte. Strategin är en tydlig illustration av klyftan mellan Bryssel och den enskilde skogsägaren och dennes behov. Dessutom ignorerar den Europaparlamentets och rådets åsikter om våra skogars framtid. För att citera Pekka Pesonen, generalsekreterare i lantbrukets samarbetsorganisation inom EU: ”Vi måste undvika att denna strategi förvandlas till en tragedi för landsbygdssamhällen.”

Strategin missar tyvärr att poängtera skogens verkliga potential i klimatarbetet. Det svenska skogsbruket strävar efter hög tillväxt, vilket betyder att det också ger ett högt upptag av CO2. Att vi sedan kan bruka skogen för att ersätta CO2-intensiva material är ju ytterligare en klimatvinst.

En del som varit ganska högt upp i debatten inför framtagandet av strategin är de så kallade kortlivade produkterna som skogen ger och kritiken mot dessa.

Vem vill och kan i ärlighetens namn klara sig utan de kortlivade produkterna, som EU-kommissionen nedvärderar så starkt i strategin? Jag är ganska säker på att alla kommissionärer vill ha tillgång till produkterna. Jag är säker på att alla i den här salen vill ha tillgång till produkterna. Ja, fru talman, jag är säker på att alla i hela EU vill ha produkterna. Vem vill och kan klara sig utan toalettpapper, hushållspapper och andra hygienprodukter? Hur skulle våra vårdinrättningar, sjukhus etcetera klara sig utan de kortlivade produkterna som skogen ger? Om vi ska ställa om på riktigt, hur ska vi då kunna ställa om från fossil olja och plast om vi inte använder skogen till att tillverka papper och kartong? Återigen visar detta på en stor okunskap om både skogsbruk och hur träd används i skogsindustrin.

En annan del som diskuterats flitigt och som har bäring på skogsstrategin är EU:s strategi för biologisk mångfald, där vi både i miljö- och jordbruksutskottet och i EU-nämnden har förhandlat många skrivningar för att få regeringens ståndpunkter dit vi önskar.

En stor del av denna diskussion har gällt EU:s mål för skydd och strikt skydd av skog samt vad detta i verkligheten ska innebära. Enligt vissa läckta dokument skulle man, som vi hörde tidigare, inte ens få jaga eller fiska i de strikt skyddade områdena. Men de skulle få användas för andra ändamål som lämnar betydligt större spår efter sig än vad en fiskare gör när den sitter på ett berg en sommarkväll och dricker kaffe och metar abborre. Återigen har man från kommissionens sida visat en förbluffande okunnighet, vilket tyvärr är alldeles för vanligt i dessa frågor.

En annan utmaning som vi också hört om tidigare, fru talman, är hur man räknar skyddad skog och vad som ska räknas som skyddad skog. Detta leder också till konflikter då vi inte gör lika inom unionen.

I strategin skriver kommissionen att alla urskogar och naturskogar måste omfattas av strikt skydd – detta utan att det finns någon definition av vad vare sig en urskog eller en naturskog är. Skydda det hela ska man göra, och det jättekvickt, men man vet inte vad det är man ska skydda.

Ja, fru talman, jag kanske raljerar lite. Men det är så många skrivningar som visar på så oerhört stor kunskapsbrist, vilket återigen gör det relevant att ställa frågan om vi verkligen ska ha en gemensam skogsstrategi i EU.

Vidare skriver man om återbeskogning och beskogning som ger skogar med biologisk mångfald. Man skriver då att man bland annat vill återbeskoga stadsnära områden och jordbruksareal.

För Sveriges del skulle vi i stället behöva mer jordbruksareal för att få en högre självförsörjningsgrad och mer inhemskt producerad mat. Att återbeskoga är verkligen inget problem på den svenska landsbygden, där gård efter gård lägger ned. Det är precis tvärtom, fru talman – vi håller på att växa inne när gamla åkrar och betesmarker växer igen eftersom de inte längre brukas. För 30 år sedan hade vi över hundra mjölkbönder i min hemkommun Årjäng. I dag har vi fyra kvar. Det bekymrar mig oändligt mycket mer än att jordbruksmark inte återbeskogas.

Fru talman! Jag har haft en ganska negativ ton i mitt anförande, vilket även tidigare talare har haft. Det står jag för fullt ut. Ska vi få goda förutsättningar för ett hållbart skogsbruk och en hållbar omställning på riktigt måste någon med betydligt större skoglig kompetens än EU-kommissionen sitta i förarsätet.

Fru talman! Klimatförändringarna och biomångfaldskollapsen måste stoppas. Enligt klimatforskarna IPCC går det inte att hejda klimatkrisen om vi inte också hejdar naturkrisen. Klimat och biologisk mångfald hänger ihop.

Business as usual är inte möjligt i skogsbruket. Det har EU-kommissionen uppmärksammat i sin skogsstrategi, som är icke bindande och som vi debatterar här i dag.

EU:s stärkta klimatambition fick ett brett stöd här i riksdagen, även om Miljöpartiet gärna hade sett högre ambitioner.

EU:s klimatarbete påverkar alla samhällssektorer, även skogsbruket. Jag vill här rikta mig särskilt till Peter Helander, som i talarstolen alldeles nyss ansåg att EU:s klimatpolitik inte ska drabba svenskt skogsbruk. Ska klimatpolitiken drabba alla sektorer utom just skogssektorn? Är det rimligt?

EU:s klimatpolitik och strävan att nå Parisavtalet måste påverka skogsbruket precis som alla andra sektorer i samhället. EU-kommissionens skogsstrategi kommer att vara avgörande för att skogsbrukets roll ska kunna utvecklas så att EU kan möta klimatutmaningen. Det handlar inte om detaljstyrning utan om en icke bindande strategi.

Låt mig fokusera på några skogspolitiskt viktiga frågor. Dessa tre frågor tycker jag att skogsdebatten skulle handla mer om.

Jag vill börja med skogsskadorna. Deras omfattning har ökat. Kallar vi det hållbart?

I norra Sverige är skadeläget från törskatesvamp och andra svampar så alarmerande att man nu har frångått de praktiska skötselråden i skogsbruket. Man säger att det inte är möjligt att plantera skog. På 20 procent av arealen dör skogen. Är det hållbart?

Skogsstyrelsens senaste skaderapport visar tillståndet för skadorna. Rådgivning och brukningsmetoder måste förändras. Stora kala markytor och ensidigt plantmaterial är mycket riskabla för en föryngring.

Klimatförändringarna är naturligtvis en drivande faktor bakom utvecklingen. Slutsatsen är att klimatanpassning av skogsbruket är mycket mer angeläget än vad som tidigare framkommit i debatten.

En adaptiv förvaltning måste implementeras i det praktiska arbetet. Vi måste ha skogsbruksmetoder som ger säker återväxt. Skogsbruket måste förändras och bli hållbart.

Min andra punkt är att skogsbruket förstör infrastruktur för miljonbelopp. Kallar vi det hållbart?

Skogsstyrelsen har tagit fram en rapport som visar att ras och erosion kan fälla träd och elledningar, blockera vägar och förstöra järnvägar och byggnader. Avverkning nära en slänt kan skapa ett ras långt bort från det avverkade området, och det kan ske först efter flera år. Ofta rasar marken efter ett kraftigt regn eller snösmältning. Det handlar om skador för mångmiljonbelopp. Antalet ras och erosionsskador har ökat kraftigt. Torka och skogsbränder väntas påverka ännu mer.

Skogsbruket påverkas av klimatförändringarna. Det måste därför förändras och klimatanpassas.

En tredje punkt handlar om lönsamheten för skogsägarna. Lönsamheten dalar kraftigt för de enskilda skogsägarna. Kallar vi det hållbart?

Miljöpartiet ser bekymmer med att en så stor del av skogsdebatten sker utan landsbygdsperspektiv. Frågan om bristande lönsamhet i privatskogsbruket måste adresseras. Lönsamheten för enskilda skogsägare har successivt försämrats, enligt Skogforsk. Många skogsägare vill lämna över sin skog till nästa generation i ett mer värdefullt skick än när man tog över gården. Det är inte självklart att dagens modell av kalhyggesbruk där skogsägarna är i klorna på skogsindustrin är det bästa sättet att öka värdet på skogen.

Skogsbruket måste förändras och bli mer hållbart. Förslagen från EU-kommissionen måste påverka vår skogspolitik mer. Vi måste ha en ny skogsvårdslag. Miljöpartiet håller inte med om utskottets ställningstagande, och jag håller inte med någon av herrarna som har talat före mig.

Det pratas mycket om att en gemensam skogspolitik i EU skulle hindra det svenska skogsbruket. Men det förekommer faktiskt inte några skrivningar om en gemensam skogspolitik, och det finns inte heller med i Europeiska unionens fördrag. EU:s skogsstrategi ska inte ta makten från oss i riksdagen. Självklart måste vi inspireras av den och se hur vi ska kunna förändra vårt skogsbruk så att vi klarar av klimatutmaningen och naturkrisens krav på skydd av biologisk mångfald. Dock börjar det nu bli så många som har sagt att EU kommer att påverka Sveriges skogsbruk mycket att jag tror att merparten av partierna här i riksdagen börjar tro på det.

Utskottet skriver i utlåtandet att det är olämpligt att kommissionen försöker styra olika skogsproduktionsmetoder. Men det stämmer ju inte. Det kommer inte att bli fråga om styrning från EU. Det finns en enighet i riksdagen och i EU om att skogspolitiken är nationell. Däremot måste Sverige uppfylla sina internationella åtaganden för klimatet och för djur och natur, och därför behöver vår skogspolitik som sagt ändras.

Utskottet delar inte heller kommissionens bedömning att den strategiska planeringen kring skogarna brister i EU:s medlemsstater. Jo, säger jag och Miljöpartiet. Det finns otroligt mycket förbättringspotential i det svenska skogsbruket och den svenska skogsförvaltningen. Jag har nämnt återväxten och att vi ska minska risken för ras, erosion och översvämningar. Jag har nämnt den biologiska mångfalden. Det är i dag vanligt att skogar med extremt höga naturvärden huggs ned. Det är väl ändå en självklarhet att vi i Sverige bör spara de allra finaste urskogarna.

Utskottet ifrågasätter också att man ska bygga upp en omfattande struktur för datainsamling i EU. Där håller vi i Miljöpartiet helt med. Sverige är i framkant vad gäller datainsamling, och här menar vi att det är viktigt att Sverige är med och bidrar.

Sedan påstår utskottet att detta har reducerats till miljööverväganden utan hänsyn till socioekonomiska aspekter. Det här är ju allvarligt! Förstår man inte i miljö- och jordbruksutskottet att grunden för skogsbruket faktiskt är att vi har skogen och ett starkt ekosystem som är robust och fungerar? Med klimatförändringarna och hoten mot biologisk mångfald behövs större naturhänsyn för att vi ska ha ett långsiktigt hållbart skogsbruk i Sverige.

Man är också väldigt kritisk mot kaskadprincipen. Det här gör mig riktigt upprörd. Vi kan inte göra dasspapper av Sveriges urskogar. Vi kan inte använda det bästa timret till att göra papper. Det är väl en självklarhet att vi ska använda skogens resurser på ett smartare sätt, att vi ska använda timmer och fin råvara till att bygga mer trähus i Sverige. Det är en del av vår klimatstrategi. Det är väl också en självklarhet att vi ska bli ännu bättre och mer innovativa när det gäller att återanvända skogens alla typer av produkter så att vi kan göra det där dasspapperet av papper som kanske har använts en, två, tre, fyra eller tio gånger innan det slutligen blir dasspapper.

Det är politikens uppgift att skapa goda förutsättningar för en hållbar cirkulär bioekonomi med hög klimat- och miljönytta. Då behöver skogens produkter användas mer hållbart och många gånger.

Avslutningsvis, fru talman: Att skydda de naturvärden vi har i svenska skogar är en fråga om affärer. Det är en affärskritisk fråga. Om EU och omvärlden anser att svenskt skogsbruk borde bedrivas med mer naturhänsyn, att fjällskogarna borde skyddas och att urskogar borde få stå kvar kommer dessa åsikter också att kunna omvandlas till köpkrav på produkter från den svenska skogen. Då blir det ett slags hygienfaktor att skydda fjällskogarna och bedriva ett skogsbruk med större miljö- och klimatnytta för att säkra den svenska konkurrenskraften och den svenska skogsexporten.

Fru talman! Jag tackar Maria Gardfjell för anförandet. Jag skrev ned så många frågor att jag knappt vet var jag ska börja.

Maria Gardfjell säger att jag påstår att EU:s klimatpolitik inte ska drabba det svenska skogsbruket. Jag tror inte att vare sig jag eller någon annan som har stått i talarstolen i dag har anfört det. Vi har anfört: Vem ska bestämma över det svenska skogsbruket?

Maria Gardfjell säger också att miljö- och jordbruksutskottet inte förstår. Det är bara Miljöpartiet som förstår hur det verkligen ligger till. Vem ska bestämma? Det är det som är frågan. Skogsskadorna ökar och vi behöver klimatanpassa och använda andra skogsbruksmetoder, men är det inte Sverige och de svenska skogsägarna som ska bestämma det? Är det verkligen EU eller Miljöpartiet som ska bestämma det?

Detta är en affärskritisk fråga för skogsägarna, säger Maria Gardfjell. Jag har inte träffat någon skogsägare som tycker att EU:s skogsstrategi är bra för det affärsmässiga upplägget för svensk skogsindustri och svensk skogsnäring. Borde det inte vara Sverige och framför allt skogsägarna själva som bedömer det affärsmässiga? Ska verkligen EU göra det, över huvudet på skogsägarna?

En ny skogsvårdslag måste till, säger Maria Gardfjell vidare. Vad är det som Miljöpartiet vill tillföra i den skogsvårdslagen? Vill Miljöpartiet att staten ska återta detaljkontrollen över svensk skogsnäring? Ska vi gå ifrån det vi kallar frivillighet under ansvar och gå tillbaka till det vi hade tidigare, en hård detaljstyrning och reglering av skogsbruket? Tycker Maria Gardfjell och MP att det fungerar dåligt i dag?

Fru talman! Det var många frågor från Peter Helander, och jag tackar för dem allihop och ska försöka svara på så många jag bara hinner.

Jag och Peter Helander och våra två partier har suttit i förhandlingar under hela hösten och hela vintern, och vi har diskuterat och försökt mejsla ut en gemensam strategi för den svenska skogspolitiken. Det är inte hela den svenska skogspolitiken som har varit med i de här förhandlingarna, utan det är de delar som skogsutredaren tog upp, alltså de som handlar om äganderätten och skyddet av vår natur.

Vi slog fast i vår gemensamma skrivning att den skyddsvärda skogen ska skyddas. Det står i den produkt som Centerpartiet och Miljöpartiet har skrivit under och lämnat till Sveriges riksdag. Det är precis samma sak som också står i materialet från EU-kommissionen, skulle jag vilja säga.

Jag tycker att det är viktigt att ta upp ekonomin som är kopplad till skogsbruket. Jag nämnde att Skogforsk tydligt har visat att lönsamheten för de enskilda skogsägarna dalar väldigt kraftigt. Det är ett jättestort problem, för snart har inte skogsägarna i Sverige råd med vare sig skogsvård eller naturvård.

En av de viktigaste delarna, där Miljöpartiet verkligen har satt ned foten och kommit med tydliga förslag, är att den naturvård som våra skogsägare i Sverige bidrar med ska löna sig. Den ska vi betala för. Men Centern gick med Moderaterna och sa nej till det i budgetomröstningen.

Fru talman! Den skyddsvärda skogen ska skyddas. Jag tror inte att det är någon som säger emot det. Sedan handlar det om nivån på hur mycket skog vi ska skydda. Borde det inte vara så att det är vi i Sverige som bestämmer vad som ska skyddas och inte EU? Ska vi inte äga de här frågorna själva? Varför ska vi lämna ifrån oss rätten att bestämma det?

Det för mig direkt in på frågan om rapportering. Tycker Miljöpartiet att vi ska rapportera på samma sätt som alla andra länder gör och använda den modell som IUCN har tagit fram och som andra länder använder så att vi kan jämföra oss internationellt? Tycker Miljöpartiet att vi ska ändra vår referensnivå för biologisk mångfald så att den stämmer överens med andra länders referensnivå så att vi även där kan jämföra oss?

Naturvårdsverket skrev i sitt svar när det hade fått den här frågan att alla andra länder gör fel och fuskar och att vi därför inte ska göra som de. Det är kanske inte något bra argument när vi ska jämföra oss internationellt att anklaga andra länder för att fuska.

Jag är lite intresserad av det här, för det är ganska viktigt om vi skyddar mest skog i EU eller om vi skyddar minst skog, och det beror på hur vi rapporterar. Vad tycker Miljöpartiet om det?

Fru talman! Jag noterade en sak när Peter Helander höll sitt anförande, och det var att han betonade extra mycket att den kommissionär som är ansvarig för de här frågorna kommer från Nederländerna där det inte finns någon skog. Han hänvisade till Timmermans. Faktum är att den kommissionär som är ansvarig för de här frågorna, Virginijus Sinkevičius, var här i riksdagen och besökte oss i miljö- och jordbruksutskottet i år. Frågan om att det mäts och vägs på olika sätt var uppe i en frågeställning till honom. Det kanske var Peter Helander som ställde den frågan.

Det finns ett intresse från EU-kommissionen, men samma intresse finns också från oss här i Sveriges riksdag, av att vi ska ha en bra rapportering som fungerar. Från Miljöpartiets sida gav vi i uppgift till Naturvårdsverket, när vi satt i regeringen, att se över det här och komma med förslag på hur vi kan redovisa på ännu bättre sätt än vad vi gör.

IUCN är den internationella naturvårdsorganisationen, och där är också miljöorganisationerna medlemmar. Jag är väldigt positiv till att Peter Helander talar väl om miljöorganisationerna.

När det gäller den viktiga frågan om att skydda skog tror jag att vi måste vara väldigt noggranna med att komma ihåg att vi har en världsunik skog i Sverige längs vår fjällkedja, vår fjällskog. Den måste skyddas.

Fru talman! När Miljöpartiet och Maria Gardfjell nu har gått i opposition tänker jag att jag behöver förära Maria en replik.

När jag lyssnar på Maria Gardfjell håller jag med om mycket av det som hon säger från talarstolen. Det som blir lite kontraproduktivt är att det mesta som Maria Gardfjell säger handlar om det nationella perspektivet. Vad ska vi besluta om i Sverige? Vad ska EU ha för inflytande på skogen?

Vi har ju varit överens om att skogspolitiken är nationell lagstiftning. EU har en kompetens när det gäller miljö- och klimatmål, men det är Sverige som ska avgöra hur vi ska säkerställa den biologiska mångfalden och hur vi ska säkerställa klimatnyttan från skogen på bästa möjliga sätt.

När man läser EU:s skogsstrategi och går in på detaljerna rörande hur, när och varför olika insatser ska göras blir det svårt för oss då vi vet att EU gång på gång har försökt styra det här.

Var ska besluten fattas? Är det markägaren i Värmland eller Västerbotten tillsammans med skogsansvariga myndigheter som med frihet under ansvar ska sköta det här, eller sköts det bäst från Bryssel? Det känns som att Maria Gardfjell och Miljöpartiet gång på gång ramlar in i att det nog är bäst att Bryssel har ett avgörande inflytande. Vi tycker inte det.

Fru talman! Jag har också suttit och förhandlat skogspolitik med Isak From den senaste tiden och inte bara med Peter Helander. Faktum är att vi är väldigt överens om att de svenska enskilda skogsägarna ska ha en tydligare roll i arbetet, men de ska också få betalt för den naturvårdsnytta som de bidrar med.

Nu har Moderaterna, KD och SD och med ett tyst medgivande från Centerpartiet omöjliggjort att den skogsproposition vi har lagt fram ska gå att betala för.

Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är jätteviktigt att Sverige har en bra skogsvårdslag i framtiden. Den skogsvårdslag som vi har i dag antogs 1993. Det var till och med innan Sverige gick med i EU. Lite mer kanske vi ändå ska bygga vår skogsvårdslag på så att vi ser till att de strategier som finns både för biologisk mångfald och för klimatet får påverka vår skogssektor.

Jag undrar om inte Socialdemokraterna övertolkar EU:s skogsstrategi lite grann och gör det smått medvetet för att det har kommit en sådan massiv kritik mot EU från den svenska skogsindustrin. Är det inte så, Isak From, att EU:s skogsstrategi är icke bindande? Och vad innebär det egentligen?

Fru talman! Vi har på flera områden sett så kallade icke bindande strategier, som till slut renderar i påverkan på EU:s medlemsstater. Jag tror att det är det som i grunden gör att man är orolig för att det kommer att påverka möjligheten att styra det egna skogsbruket. Om det görs felsteg, om man gör fel val i Sverige, om man planterar fel trädslag eller om man drabbas av storm eller torka, är det den svenska skogsägaren men också den nationella kompetensen som ska hantera det. Detsamma gäller om det blir torka i en spansk korkeksskog. Då tycker vi att det är Spanien själva som ska avgöra hur det ska hanteras. Vi tycker att strategin går in för mycket på enskilda detaljer och tar bort det egna ansvaret.

Vi kan också tydligt se att vårt svenska ägande skiljer sig mycket från ägandet i andra skogsnationer. Det skiljer sig till och med mycket från Finlands. I Sverige har vi en stor andel privata skogsägare. De har skött sin skog genom generationer och har gjort bra val och kanske någon gång dåliga val. Men då är det upp till den enskilda skogsägaren och den nationella lagstiftningen att hantera det. Vi tycker inte att Bryssel ska ha för stort inflytande på det här området.

Fru talman! Skogen har en väldigt viktig roll i klimatomställningen. Vi vet att vi kan ersätta olika produkter, plast och andra oljeprodukter, med produkter från skogen. Det kallas substitution. Men vi vet också att kolinlagringen är oerhört viktig. Och skyddet av den biologiska mångfalden är en del av klimatarbetet med skogen.

Faktum är att många av de skogsbruksmetoder som vi använder i Sverige i dag inte är hållbara. Vi offrar lite för mycket av kollagret när vi plöjer upp, inom citationstecken, och skördar skogarna i dag. Det är viktigt att hitta nya skogsbruksmetoder som innebär att vi kan bevara mer kol i marken när vi brukar den.

Det är också viktigt att komma ihåg att skogen har kulturell betydelse för många svenskar. Runt 300 000 människor i Sverige är skogsägare, och många av dem är familjeföretagare. I Sverige finns ett stort engagemang för skogen. Många svenskar känner att skogen är en viktig del av vår kultur och är stolta över den. Det tycker inte bara skogsägarna utan även resten av svenskarna. Är det någonting som Socialdemokraterna har glömt bort?

Är skogen inte viktig också för annat än skogsnäringen, utan också för rennäringen och besöksnäringen? Sverige måste onekligen ta ett bättre helhetsgrepp om hela skogsbrukspolitiken. Men självklart tycker jag att klimatpolitiken från EU måste kunna få påverka.

Fru talman! Tack, Maria Gardfjell, för anförandet!

Beträffande Sinkevičius från Litauen noterade vi att Litauen skrev under Österrikes första skrivelse i mars. När nästan exakt samma sak skulle skrivas under i juli skrev Estland, Lettland, Tyskland, Frankrike och Finland på, men Litauen skrev inte på. Där tog man tydligen hänsyn till kommissionären Sinkevičius. Jag noterade bara det, och jag tror att det var av hänsyn till deras utvalde person.

Jag vill komma till det här med att lagra kol i våra skogar. Jag vill hävda att Sverige lagrar mest kol i skogarna av EU:s länder. Jag känner i alla fall inte till något land som lagrar mer. Det beror på att vi har höjt tillväxten så mycket i de svenska skogarna genom att plantera mer skog och genom att använda förädlat material, vilket kräver att man planterar och inte har naturlig föryngring; då blir det ju samma träd och inte de mest växtliga träden som kommer vidare.

Faktum är att det vid kontinuitetskogsbruk är tvärtom. Man tar bort de mest växtliga träden, eftersom de är störst, och lämnar dem som är mindre. På det sättet fick vi i stora delar av Norrland sakta men säkert utarmade skogar, ur skogstillväxtsynpunkt och virkessynpunkt. Det ledde till att man från 1948 och framåt gick över till trakthyggesbruk. Man gjorde helt klart misstag, och vi har förbättrat oss mycket efter det. Men det har vi gjort på egna grunder. Vi har lärt oss själva, och vi kan naturligtvis lära oss själva också vad gäller klimatanpassning.

Men till exempel bränder och många andra skador har alltid funnits. En viktig sak vad gäller skogsbränder är att ha skogsbilvägar och att ha ett aktivt, inte inaktivt, brukande.

Min fråga handlar om lönsamheten. Den får man genom att bruka skogen, inte genom att låta bli.

Fru talman! Jag vill tacka för frågan från Mats Nordberg. Jag håller verkligen med om att vi måste ha ett mycket starkt fokus på just skogsbruket, den brukade delen av skogen. En del av skogsbrukets ansvar är också att skydda värdefull natur. Det är en del av skogsbruket. Man har inte skydd å ena sidan och skogsbruk å andra sidan. Det är en del i varje skogsbrukares ansvar att ägna sig åt både skogsvård och naturvård.

70 procent av vårt land är skog. Och det är helt riktigt att skogstillväxten har ökat i Sverige. Nu ser vi också en del baksidor med de metoder som använts. I mitt anförande lyfte jag särskilt upp att mycket av skogarna i Norrbotten och Västerbotten, ungskogarna, nu drabbas av skogsskador. Det beror inte bara på älgar; där har man skjutit av väldigt många älgar. Det handlar framför allt om törskatesvampen och andra svamparter. Det finns ett tiotal svampar som drabbar skogen enormt hårt.

Just metoderna där man har fått större tillväxt med förädlat plantmaterial, täta planteringar och så vidare har fungerat fram till nu, när vi får klimatförändringar. Nu fungerar inte de metoderna. Vad menar Sverigedemokraterna och Mats Nordberg att vi ska göra då? Ska vi inte, som EUkommissionen säger, ha mer naturanpassade metoder? Jag skulle säga att det handlar om hyggesfria metoder, men det handlar också om metoder i trakthyggesbruket.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi ska väl kunna använda en lång rad olika metoder. Jag håller inte med om att vi nu drabbas av katastrofer som inte har funnits tidigare. Skogsbruket har alltid drabbats av olika katastrofer. Det kommer i vågor, men det kommer mer nu när det blir varmare än det kanske gjort under lång tid.

Aktivt skogsbruk är viktigt. Jag instämmer när det gäller vardagshänsyn i skogsbruket, alltså att en skogsbrukare har ansvar för både skogsbruk, alltså skötsel av träden för att få ut virke, och skogsvård. Vardagshänsyn handlar också om att se till att det inte blir djupa spår och om allt sådant som gör att naturen läker och anpassar sig efter hand.

Vi pratar mycket om fjällen i dag. Det är väl bra. Men det har vi egentligen alltid gjort i svensk naturvård. Redan i början på 1900-talet började vi sätta av stora nationalparker, och de ligger i fjällen. När man delade på det som hette Assi Domän till Fastighetsverket och efter ett antal märkliga turer till Sveaskog flyttade man det som man ansåg var mest skyddsvärt till Fastighetsverket. Och nu vill man skydda ännu mer i just det området.

När det gäller just att bevara och hindra utdöende av arter skulle jag säga att det inte fyller någon funktion. Vi har gammal granskog nära fjällen och i Norrlands inland. Det är de mest skyddade och största arealerna vi har. Men arter har försvunnit i övergångszonen mellan jordbruk och skogsbruk och på grund av gamla behandlingssätt i jordbruket. Där skulle vi behöva göra mycket mer, och vi gör mycket mer. Men det blir aldrig fokus på det i debatten. Är det inte tillräckligt häftigt för Miljöpartiet?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Att skydda fjällskogarna har jättestor betydelse. Det är 100 mil sammanhängande skog. Det kallas internationellt för Sveriges Amazonas.

Jag blev väldigt glad över frågan om det inte är tillräckligt häftigt för Miljöpartiet att titta på hur man kan främja naturen i andra delar av landet. Absolut! Det är superhäftigt. Det är faktiskt så häftigt att det finns med i skogspropositionen, och det är tack vare Miljöpartiet.

Vi har lyft in i propositionen att det behövs en översyn av skogsvårdslagen för att sänka kravet på skogsbrukarna att plantera. Vi ska inte tvinga skogsägarna att plantera skog ända ut mot åkerkanten utan vi ska öppna för möjligheten att skapa bryn.

Tänk vad viktigt det skulle vara om alla skogsägare får möjligheten att skapa bryn mellan åker och skog. Det är viktigt för den biologiska mångfalden, för fågellivet, och det är otroligt bra för älgarna, som kanske får en bättre miljö. Ni vet att tallen är den sjätte godaste födan för en älg, men alla de andra sakerna som inte finns längre i skogen, risen, lövträden och så vidare, kommer att trivas bra i brynen. Då tror jag att skogsskadorna kommer att minska.

Det här är superhäftigt och verkligen någonting som Miljöpartiet driver på hårt.

Fru talman! Maria Gardfjell tar ofta i sina anföranden upp forskningsrapporter, vetenskapliga rapporter, tidningsartiklar och så vidare. Hon är noga med att bygga på kunskap.

Varför ska vi då ta inspiration, Maria Gardfjell, av människor och krafter, inte minst inom EU-kommissionen, som så tydligt visar på så stor okunnighet om skogsbruk, om hur det ser ut inom EU? Man ser inte att det råder en så stor diversitet inom unionen, utan det verkar som att man inom EU-kommissionen har en gemensam bild av att skogen ser ut precis så här, trots att det är så stora olikheter inom unionen.

Varför ska vi ta inspiration av dessa, Maria Gardfjell?

Fru talman! När EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevičius var här lyfte han särskilt fram hur viktigt det är att Sverige är ett av de medlemsländer i EU som bidrar mycket med kunskap till EU-kommissionen. Han tackade oss särskilt för det. Nu behövs en ökad kompetens i frågorna.

Jag skulle inte underkänna EU-kommissionens kompetens mer än vad jag skulle underkänna någon annans kompetens. Det som är viktigt när vi tittar på underlagen för att utveckla vår skogspolitik handlar om klimatfrågan och den biologiska mångfalden. Det finns vetenskapliga underlag, bland annat från IPCC, på klimatområdet. Där finns vidare forskarpaneler, som verkligen visar att det finns en total enighet i världen om klimatfrågorna. De ligger till grund för EU:s ställningstaganden om klimatpolitiken. På området för biologisk mångfald finns forskningspanelen Ipbes. De är också oerhört värdefulla för just det underlag som EU-kommissionen har tagit fram.

Det är absolut jätteviktigt att de beslut vi fattar i riksdagen, och de beslut som EU fattar, sker på vetenskaplig grund.

Fru talman! Trots detta gör Maria Gardfjell ett uttalande som verkligen inte bygger på vare sig kunskap eller vetenskaplig grund när hon i talarstolen säger, med hennes eget uttryck, att vi gör dasspapper av timmer.

Vi gör inte dasspapper av timmer i Sverige. Timmer används till långlivade produkter. Sedan blir det restprodukter från timmer eftersom timmerstockar inte är fyrkantiga utan runda. Då blir det per automatik restprodukter. Pappersmassa görs av massaved.

Vi kan inte bara plocka ut timmer ur skogen utan vi måste röja och gallra. Självklart ska vi ta vara på det som ges när vi gallrar. När vi kan använda det till att göra pappersmassa ska det självklart göras. Vi gör inte pappersmassa av timmer.

Precis som jag tog upp i mitt anförande gör Maria Gardfjell på samma sätt som EU-kommissionen, nämligen nedvärderar de kortlivade produkterna som vi så väl behöver, inte minst i omställningen.

Vad ska vi i Miljöpartiets Sverige använda oss av i omställningen i stället för produkter från skogen, om vi verkligen ska ställa om?

Fru talman! Jag tackar för frågorna.

Det som gör mig upprörd är att Kristdemokraterna och andra partier i riksdagen som stöder den linje som är mot EU-kommissionen säger nej till kaskadprincipen, som den heter. Det handlar om att få en ändamålsenlig användning av naturresurserna.

Det som gör mig riktigt upprörd är att man i Sverige har en sådan situation att vi fortfarande kan göra dasspapper av urskogar. Det görs. Tyvärr avverkas riktigt fina skogar med höga naturvärden i Sverige. En del av det blir dasspapper.

Det som behövs för att skogen ska bidra med högre miljö- och klimatnytta är att vi får fler långlivade produkter. Där är trähusbyggnationen oerhört viktig, men vi behöver också se till att de småfibrer som kommer från skogen används många gånger. Det är just genom att få en cirkulär bioekonomistrategi som vi kan maximera utnyttjandet av produkter från skogen samtidigt som vi bidrar till den biologiska mångfalden, samtidigt som vi gör insatser för klimatanpassning och samtidigt som vi gör skogsbruket mer variationsrikt och skapar bättre förutsättningar för de enskilda skogsägarna att få en bättre ekonomi. Det vill Miljöpartiet.

Fru talman! Det är tydligt att dessa frågor väcker engagemang.

Fru talman! Jag vill ändå börja med att säga att om man frågar de svenska skogsägarna tror jag att ett ytterst fåtal tänker att Miljöpartiet är garanten för en stark äganderätt. Jag är hemskt ledsen, Centerpartiet, men man kan inte förhandla skog och äganderätt med Miljöpartiet och landa i att det blir en äganderätt som stärker svenska skogsägares ägande.

För Miljöpartiet är äganderätt detsamma som att staten har mycket pengar att ge till enskilda skogsägare som inte längre får bruka sin skog. Det är anmärkningsvärt. Här har Miljöpartiet stått och talat om att vi måste tänka på skogsägarnas enskilda lönsamhet på ett bättre sätt. Ja, jag håller med. Men vad händer i det fjällnära området där det redan finns skyddad skog med 7 000 enskilda skogsägare som skulle bli drabbade om Miljöpartiet fick sin vilja igenom att skydda all den resterande fjällnära skogen? Vad kommer dessutom att hända med deras möjligheter den dagen de inte längre har sin skog för att få tag på nytt kapital för att utveckla sina verksamheter? Det är fråga om att ha en fortsättning på landsbygdsutvecklingen i dessa områden när staten i stället ska äga skogen och den inte längre ska brukas. Jag vill gärna ha svar.

Fru talman! Jag tror att John Widegren har fel om Miljöpartiet. Vi är på de små skogsägarnas sida.

När det gäller den fjällnära skogen hade vi mycket intressanta förhandlingar med Centerpartiet och Socialdemokraterna. Jag tyckte riktigt mycket om att prata med Centerpartiet och Socialdemokraterna om de här frågorna, för vi kom framåt.

Det var inte Skogsutredningens förslag om att med tvång skydda den fjällnära skogen som gick igenom. Det som gick igenom var att de skogsägare som finns i det fjällnära området om och när de vill ska få ersättning för sin skog, och de behöver inte överlämna ägandet till staten. De kan fortsätta att äga sina marker själva. De kan bedriva jakt och fiske. De kan ta ved och kanske också avverka lite grann – lagom mycket med timmer för att göra en liten stuga.

Vi såg över naturskyddsbestämmelserna i diskussionen för att åstadkomma ett skydd av skogen som är mer anpassat till de fjällnära skogsägarna. Stora delar av fjällskogen får man ju ändå inte avverka, och det är inte lönsamt att avverka den. Att man dessutom ska kunna få den ersättning av staten man är berättigad till tycker vi är rimligt. Då måste man också avsätta pengar för det i budgeten, vilket Moderaterna inte gjorde.

Fru talman! Nej, Moderaterna avsätter inte pengar till det här, för vi tror inte på det. Det är inte svårare än så. Vi tycker att det är viktigare att svenska skogsägare får äga och bruka sin skog.

I EU:s nya skogsstrategi talar man väldigt mycket om att man ska skydda mer natur. Miljöpartiet pratar också väldigt ofta om att vi ska skydda mer natur än i dag. Och finns det väldigt höga naturvärden är det självklart att vi ska skydda dem. Men finns det någon gräns för Miljöpartiet när det gäller hur mycket skog vi faktiskt ska ta ur produktion? Eller är Miljöpartiet berett att kanske släppa skyddet på någonting som vi har skyddat sedan tidigare om man hittar något med högre naturvärden?

Annars kommer det här förslaget, precis som många andra förslag, att leda till att vi minskar vår produktion. Då är det väl bra för svenska skogsägare och svensk skogsindustri som investerar väldigt mycket pengar att få veta att de ska minska produktionen i skogen, inte öka den.

EU:s skogsstrategi säger att vi ska ha ökad produktion, fast den är egentligen kontraproduktiv, för förslagen i den leder till raka motsatsen, precis som förslagen i EU:s Farm-to-Fork-strategi leder till minskad produktion i stället för till ökad produktion.

Men finns det något tak för Miljöpartiet när det gäller hur mycket mark vi ska ta ur produktion? Och betyder det i så fall att vi ska minska skogsproduktionen i Sverige?

Fru talman! Miljöpartiet tycker att Sverige ska följa de internationella konventioner som finns för skydd av biologisk mångfald. Det är vad Miljöpartiet tycker. Det är det tak som vi föreslår.

Jag tycker att frågan om ökad produktion är väldigt viktig, för vi har en jättestor utmaning framför oss i klimatutmaningen. Där måste vi använda skogens produkter på ett bättre sätt. Det allra bästa sättet är nog det som kallas kaskadeffekten, som Moderaterna säger nej till. Det handlar om att använda skogens resurser mer effektivt.

Det innebär naturligtvis att vi kanske måste ha en hållbart ökad tillväxt i själva skogsbruket. Det tycker Miljöpartiet. En ökad hållbar tillväxt innebär till exempel att vi ska bedriva ett skogsbruk där vi faktiskt får en återväxt och inte på de 20 procent av arealen i norra Sverige där vi inte får någon återväxt. Det tycker jag är ett sätt att öka tillväxten påtagligt.

En annan sak som jag tycker är viktig och som Miljöpartiet vill lyfta fram är den cirkulära bioekonomin. Vi måste bli bättre på att återanvända, återbruka och återvinna resurserna på ett bättre sätt, så att träråvaran inte används en gång och bränns i ett värmeverk utan att den kanske har varit ett antal produkter innan den slutligen hamnar i värmeverket. Den ska ha varit ett antal produkter innan den blir dasspapper.

Att öka återvinning och återanvändning av resurserna är det som skapar en cirkulär ekonomi.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)