Klimatpolitik

Herr talman! Nu är det dags för klimatpolitisk debatt här i riksdagen igen. Det är trevligt. Jag utgår från att det kommer att låta ungefär som vanligt från den röriga oppositionen till vänster: SD-regeringen har gjort katastrof med klimatpolitiken. Det är haverier. Man når inte de felaktigt satta, orealistiska och samhällsekonomiskt ineffektiva klimatmålen. Å ena sidan har man sänkt drivmedelspriserna så att utsläppen ökat. Å andra sidan har man inte sänkt priserna, för det har ju världsmarknaden gjort.

Herr talman! Om man zoomar ut lite kan man konstatera att det har hänt en hel del saker. Sverige har fått en klimathandlingsplan som går i en ny riktning. Numera är det i Sverige en förutsättning med folklig förankring för att klimatpolitiken ska vara hållbar och framgångsrik.

Herr talman! Socialdemokraterna har i sitt eftervalsarbete själva beskrivit den misslyckade socialdemokratiska politiken på följande sätt, och nu citerar jag Anna-Caren Sätherberg: Vi har inte fört en politik som har hjälpt vanligt folk.

Socialdemokraterna beskriver själva sin klimatpolitik som något som varit en piska för vanligt folk. Jag citerar här återigen den mycket klarsynta Anna-Caren Sätherberg: Det har varit en politik med morötter till de rika och piskor till de andra.

Herr talman! Har detta då inneburit att Sveriges ambitioner på klimatområdet har raserats när vi har lyckats sänka drivmedelspriserna och frångå politiken med morötter till de rika och piskor till de andra? Kan vi göra ett bokslut över vad som har hänt? Det kan vi försöka göra. Vi kan titta på elproduktionen och hur det har gått med den.

Under den här mandatperioden satte Sverige rekord med över 99 procent fossilfri elproduktion. Det är typ bäst i världen. Vi kan titta på omställningen till eldrift i privatbilssektorn. Den går snabbt. Där är vi i Sverige inte bäst i världen, men vi ligger på fjärde plats i hela världen då 60 procent av nyförsäljningen utgörs av laddbara personbilar. Det är kanske inte en katastrofal siffra att vara fjärde bäst i världen, även om man alltid kan sikta högre. Det kanske inte är något haveri i alla fall.

Per capita är de svenska utsläppen nästan bäst i EU. Endast Malta ligger något lägre, men det är tveksamt om man ska räkna det landet. Där finns mestadels banker och nätkasinon, och de producerar inte så många saker.

Vi kan också titta på upptagen av växthusgaser. De har ökat kraftigt under den här mandatperioden. De var 54,3 miljoner ton under 2024, vilket betyder att Sverige faktiskt bidrog till att minska utsläppen av växthusgaser i världen med 6,8 miljoner ton. Tack, SD-regeringen, eller hur man nu uttrycker sig.

Nej, herr talman, det var lite skämtsamt. Upptagen och utsläppen av växthusgaser varierar. De beror dels på konjunkturen, dels på vad som händer i vår omvärld. De beror på hur mycket det brinner i skog och hur stora problem det är med olika typer av skadeinsekter och annat.

Några saker kan vi konstatera. Sverige är ett fantastiskt föredöme när det kommer till att bidra i det globala klimatarbetet. Den svartmålning som den röriga oppositionen håller på med saknar kontakt med verkligheten.

Herr talman! Klimatpolitiken i Sverige och i världen håller på att nyktra till. Jag nämnde det viktiga arbetet med Sveriges klimathandlingsplan tidigare, där folklig förankring äntligen har fått en central plats. I Sverige har detta bland annat resulterat i ett tryck nedåt på drivmedelspriserna till följd av att reduktionsplikten har sänkts kraftigt och att även drivmedelsskatten har sänkts.

När man nu ser hur oljepriserna gör paraboliska rörelser upp och ned förstår man varför detta är viktigt. När Sverigedemokraterna får något att säga till om lämnas inte människor i sticket. Vi tänker inte upprepa den klimatpolitik som Socialdemokraterna bedrev – den som, för att citera Socialdemokraterna, ”har varit en politik med morötter till de rika och piskor till de andra”. Även om vi i dag befinner oss i något som riskerar att bli en fullfjädrad energikris kan vi i alla fall skatta oss lyckliga att vi inte längre lider av en socialdemokratisk energiminister.

Herr talman! Det kan vara på sin plats att backa bandet något. Under 2021 och 2022 befann sig Sverige och Europa i en energikris. Olja, naturgas och raffinerade produkter försvann plötsligt från marknaden till följd av Rysslands krig. Dieselpriserna steg kraftigt. Hur agerade då den socialdemokratiska energiministern? Det bör man påminna sig, tycker jag.

Den 6 januari 2022 sa dåvarande energiminister Farmanbar att de chockhöjda dieselpriserna var ”en viktig signal”. Han menade dessvärre inte att det var en viktig signal till politiken att agera genom att till exempel sänka reduktionsplikten och sänka skatterna. Nej, det var en viktig signal till människor att de borde ha köpt en elbil. De borde ha ställt om till dyrare biodrivmedel. Så, fru talman, ser det ut när man bedriver socialdemokratisk politik utan kontakt med vanligt folk.

Fru talman! Vi ser även en tillnyktring på EU-nivå. Vi ser en översyn av en lång rad klimatrelaterade lagstiftningsakter, vilket inkluderar ETS och ETS2, LULUCF, förbudet mot förbränningsmotorer, EU:s koldioxidtullar CBAM med mera. Lägg därtill att klimatinvesteringar utanför Europa numera ska vara en del av EU:s klimatpolitik. Vi ser förenklingsarbete, att saker skjuts upp, att flexibiliteten ökar med mera. Exakt vad som kommer att hända med de här lagstiftningsakterna är till stor del inte klart, men med små myrsteg görs EU:s klimatpolitik i alla fall mindre tillväxtfientlig. Det finns dock mer att göra, och Sveriges röst måste bli starkare.

Vi ser exempelvis en kemikalieindustri i Europa som fullständigt kraschar till följd av hårda miljöregleringar, ökade priser på utsläpp och i allmänhet dyr energi. Den här produktionen flyttar i princip dagligen direkt till Kina och bidrar till kraftigt ökade utsläpp i världen. Det är en dålig klimatpolitik. Det är en politik som gör Europas invånare fattigare, och det gör oss mer känsliga till följd av kriser. Det är inte alltid bra att behöva transportera saker från Asien och Mellanöstern.

Lantbruket i Europa pressas av ökade priser på gödning och växtskyddsmedel samtidigt som jordbruksstöden kan minska. Naturrestaureringslagen styr mot minskad produktion av livsmedel och mer plantering av blommor. EU:s koldioxidtullar och höga energikostnader gör insatsvarorna dyrare samtidigt som livsmedel från andra kontinenter inte drabbas av ökade tullar. De ska i stället minska.

Vi har ett skogsbruk som hotas av både naturrestaureringslagen och LULUCF-förordningen.

Det här är ett axplock av områden där Sverige måste fortsätta att påtala brister i arbetet inom ramen för EU-samarbetet. Vi kan inte ha en klimat- och miljöpolitik i Europa som driver industrier till Kina, minskar vår livsmedelsförsörjning och slår undan benen för skogsbruket. Det är inte en bra politik, vare sig för välståndet eller för det globala klimatarbetet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Sverigedemokraterna drev på för att försvaga EU:s klimatkrav på bilar. Vi hörde det nyss framföras här i talarstolen. Det var något som svenska företag i framkant, som Volvo Cars, tydligt motsatte sig. Men Sverigedemokraterna valde att i stället tillmötesgå de företag i andra länder som ligger efter i omställningen. Kristdemokraterna gjorde samma sak, och regeringen gör det nu.

Det här skapar förstås oro, inte minst för de svenska företag som investerar i ny teknik och klimatlösningar och i jobb här i Sverige.

Därför vill jag återigen fråga Sverigedemokraterna: Vad säger ni till alla de människor som arbetar på Volvo Cars – över 20 000 i Göteborg, till exempel – som redan har sett hur ni valde att gynna de bilindustrier i andra länder som släpar efter i stället för att stå upp för svensk industri och dess jobb här i Sverige? Och vad säger ni i Sverigedemokraterna till alla de anställda i andra svenska företag som ligger i framkant i klimatomställningen? Det är många stora svenska industrier och många tusentals löntagare. Vad säger ni till dem som nu undrar om Sverigedemokraterna kommer att göra samma sak mot dem och svika dem till förmån för industrier i andra länder som släpar efter i klimatomställningen?

Fru talman! Jag har jobbat med de här frågorna ett tag. Jag kommer ihåg när vi förhandlade Sveriges position rörande förbränningsmotorerna. Då fanns det närmast total enighet i riksdagen om att vi inte skulle ha teknikfientlig lagstiftning. Vi skulle heller inte ha EU-lagstiftning som slog undan benen för bioekonomin.

Vi har en lång rad svenska företag och även lantbruk som är duktiga på att producera biogas. Deras bränsle kan trots allt kraftigt bidra till att minska utsläppen, men det får inte längre användas i nyproducerade bilar. Detta tyckte samtliga partier i riksdagen, har jag för mig, var en dålig idé. Vi ville att det skulle vara tillåtet med förbränningsmotorer.

Sverigedemokraterna tycker likadant i dag som vi gjorde då. Vi tycker inte att vi ska ha teknikfientlig lagstiftning.

Fru talman! Volvo Cars utmaningar, precis som alla biltillverkares utmaningar, utgår i grunden från en sak: Man måste försöka producera bilar som folk efterfrågar. Volvo Cars konkurrenskraft kommer inte att hänga på olika typer av särlösningar i Europa, utan den kommer att hänga på om de är innovativa och duktiga på att producera bilar som folk efterfrågar. Jag är övertygad om att de har den möjligheten, och jag hoppas att den nya bilmodell som Volvo Cars har presenterat kommer att bli framgångsrik.

Jag ser också att det i förhandlingarna finns goda möjligheter för Sverige att driva på för lösningar som inte kommer att hämma Volvo Cars konkurrenskraft utan ta hänsyn till att de litade på att de regler som fanns skulle ligga fast.

Fru talman! Svaret var väl inte jättetydligt till alla de löntagare som nu har svikits av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna, som alltså driver en linje som är dålig för svenska jobb när det gäller klimatkrav för bilar i EU.

Det var heller inget svar till alla de löntagare som jobbar på andra framgångsrika svenska företag som ligger i framkant därför att de tror på det här som det mest konkurrenskraftiga för framtiden. Nu ser de hur regering efter regering i andra länder står upp för sina företag – företag som faktiskt är mindre konkurrenskraftiga och som inte är lika klimatsmarta och hållbara. De ser en svensk regering som står tyst, och de ser hur Sverigedemokraterna driver på utvecklingen och för en politik som är bra för industrier i andra länder.

Jag undrar verkligen vad ni i Sverigedemokraterna säger till alla de löntagare som jobbar på de här företagen runt om i Sverige. Vad säger ni? Att ni inte bryr er? Att det var fel tänkt för några år sedan och därför tänker ni inte lyssna på dem nu? Eller vad säger Sverigedemokraterna?

Är det så viktigt att göra saker som är dåliga för klimatet att de här hundratusentals svenska jobben inte spelar någon roll för Sverigedemokraterna?

(Applåder)

Fru talman! Tack, Åsa Westlund, för frågorna! De här påståendena är dock löjeväckande. De har ingenting med verkligheten att göra. Volvo Cars konkurrenskraft hänger inte på den här lagstiftningsakten. Den hänger på om man klarar av att tillverka bilar som folk efterfrågar. Vi ska komma ihåg att vi i Sverige visserligen har en enda personbilstillverkare, men vi har massvis av reservdelstillverkare och företag som tillverkar andra komponenter i fordonssektorn.

Det som händer i Europa i dag – även i EU och i Storbritannien – är att marknaderna fullkomligt översvämmas av kinesiska bilar. Kina dumpar sina fordon på den europeiska marknaden och lyckas slå undan benen för europeiska tillverkare. Detta hämmar europeisk tillväxt och europeisk konkurrenskraft. Det hämmar svenskt välstånd och svenska jobb, och det hämmar svenska företag som ingår i den kedja som är beroende av fordonsindustrin. Det är ingen bra politik.

Vi ska inte heller ha en teknikfientlig politik. Det är tekniskt fullt möjligt att driva förbränningsmotorer med bränsle som inte resulterar i några utsläpp över huvud taget. Det betyder att en bil som drivs av en förbränningsmotor kan orsaka lägre livscykelutsläpp än vad en elbil gör. Vi ska alltså utgå från teknik, och vi ska ha bästa möjliga teknik.

Vi ska naturligtvis ställa krav gällande utsläpp, men vi ska inte förbjuda teknik. Vi ska hålla fast vid den position som även Socialdemokraterna stod fast vid när vi förhandlade den här frågan i EU första gången.

Fru talman! Tack, Martin Kinnunen, för ett väldigt tydligt anförande!

Sverigedemokraterna är väldigt tydliga med att de vill bromsa både Sveriges och EU:s klimatomställning. Det är ju tydligt nu att det är SD:s klimatpolitik som har styrt regeringen under de här åren, och utsläppen har ökat.

Argumenten från Sverigedemokraterna har ofta varit att Sverige behöver tjäna pengar och att det måste bli ett slut på självplågeriet – vilket Martin Kinnunen var inne på i sitt anförande. Det är dock inte Sverige som tjänar på att bromsa klimatomställningen. De som tjänar mest på den bromsade klimatomställningen är fossilindustrin och de länder som producerar olja. Det är till exempel Putin i Ryssland, regimen i Iran, oljeschejkerna i Mellanöstern samt USA.

I dag ser vi effekterna på Europa när tillgången på fossila bränslen börjar svaja. Det är väldigt tydligt att både Sverige och svenskarna förlorar på en svajig tillförsel av fossila bränslen när vi fortsätter att vara beroende av fossila bränslen.

Här skulle man kunna tänka sig att vi med de åtgärder som tidigare fanns på plats och som nu har tagits bort av Tidöpartierna skulle ha varit lite tryggare och mer självförsörjande i Sverige. I stället gick Jimmie Åkesson i går ut och föreslog att man helt ska slopa reduktionsplikten och bara tanka fossilt när oljepriserna går upp.

Jag vill fråga Martin Kinnunen: Varför gör ni allt för att låsa fast svenska hushåll i ett sårbart oljeberoende? Varför kämpar ni så hårt för att satsa på det som ger rekordvinster till Putin i Ryssland, regimen i Iran och oljeschejkerna i Mellanöstern? Varför är det bättre att pumpa in pengar i fossil industri än att satsa på svensk produktion av exempelvis biodrivmedel, energieffektivisering och andra saker som trycker bort det fossila?

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågorna!

Jag vill påpeka en grundläggande sak. Sveriges rådighet över den globala ekonomin är begränsad. Sverige hade varit precis lika utsatt för en global utbudschock på energimarknaden oavsett om vi hade haft en reduktionsplikt på 50 procent eller 30 procent – eller 10 procent, som vi har i dag. Skillnaden är att människor inte påverkas lika kraftigt.

När vi tittar exempelvis på biodrivmedel och spotpriset på HVO ser vi att det samvarierar med råoljepriset, eftersom det krävs fossila drivmedel för att producera de råvaror som finns i biodrivmedlen. Det gör oss alltså inte mindre påverkade av en global energikris om vi blandar in mer biodrivmedel. Däremot blir vår befolkning mer känslig för rörelser i pris om skatten är högre och inblandningen är högre, eftersom de här biodrivmedlen, som samvarierar med råoljepriset, då kommer att bidra till betydligt kraftigare prisökningar.

Det är därför vi kan vara tacksamma för att Sverigedemokraterna har fått vara involverade i detta och bidra till sänkta drivmedelspriser. Det gör att vår befolkning inte är lika känslig och att våra bönder inte drabbas lika hårt. Livsmedelstransporterna till våra livsmedelsbutiker ökar inte lika mycket i pris, vilket gör att det inte heller blir lika dyrt att handla mat. Detta gör oss mindre sårbara för globala kriser.

Fru talman! Vi är dock fortfarande beroende av en världsekonomi som är beroende av fossil energi. Vi kan inte ändra detta här i huset. Vi kan däremot se till att ha en god beredskap på olika sätt.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Martin Kinnunen, för svaret! Det är tydligt att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har totalt olika syn på klimatpolitik, på effekten av klimatpolitiken och på möjligheten att agera.

Martin Kinnunen börjar med att säga att rådigheten för Sverige på världsekonomin är begränsad, och det stämmer, men rådigheten för oss i Sverige att skydda oss från världspolitiska händelser är mycket större. Det är därför vi behöver agera på hemmaplan.

Vi tror att Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning. Vi kan skydda våra samhällen från extremväder, vi kan påverka EU att öka takten i klimatomställningen och vi kan säkra de svenska jobben. Våra svenska företag kan tjäna mycket pengar på att ligga i framkant och kunna exportera framtidens teknik. Vi kan samtidigt göra oss av med det beroende vi har av olja och med den påverkan på gas som finns i hela Europa. Sverige kan tjäna på omställningen bort från det fossila.

Jag kommer att fråga igen. Martin Kinnunen var inne på vikten av att ha en helt teknikneutral approach till olika bränslen och bilar och annat. Sverigedemokraternas politik styr dock väldigt tydligt in till att binda fast sig i den fossila tekniken. Finns det ingenting i det här som gör att ni tycker att detta beroende nu drabbar Sverige och oss svenskar och att ni borde förflytta er i ert tankesätt och faktiskt satsa mer på förnybar, självproducerad, egenproducerad energi i Sverige?

Fru talman! Tack, Katarina Luhr, för frågorna!

Det känns som att jag tvingas upprepa mig lite, men Sverige är som sagt beroende av en världsekonomi som är beroende av fossil energi, eftersom 80 procent av all energi i världen är fossil. Det gör att vi inte kan undvika det här.

Om vi har högre andel biodrivmedel här, om vi ska ha 100 procent biodrivmedel i Sverige, kommer vi att få importera massiva mängder råvaror från andra länder – råvaror som kräver fossil energi för att kunna tillverkas och produceras – till våra livsmedel och för att vi ska kunna äta någonting.

Nu kan vi ju inte riktigt försörja oss själva på svenska livsmedel, men om vi kunde göra det skulle vi också vara beroende av insatsvaror som i sin tur kräver fossil energi. Det behövs växtskyddsmedel och gödningsmedel. Dessutom är de här biodrivmedlen i sin tur också beroende av fossil energi. Vi får bara finna oss i att det är så.

Vi ska däremot jobba målinriktat för att göra vår del i det globala klimatarbetet för att minska världens beroende av fossil energi. En sak kommer vi dock inte ifrån. Om exempelvis 20 miljoner fat råolja per dag försvinner från marknaden kommer Sverige också att drabbas, oavsett om miljöpartister gör det extremt dyrt att vara svensk eller inte. Skillnaden är bara att det blir ännu dyrare att vara svensk om det är Miljöpartiet som har satt styrmedel dessförinnan. Vi kommer att påverkas i lika stor utsträckning i alla fall.

Fru talman! Martin Kinnunen säger att vi har fått en klimatpolitik med folklig förankring. Samtidigt är sju av tio oroliga för klimatförändringarna. Åtta av tio vill minska utsläppen, och nio av tio bedömer att arbetsmarknaden påverkas om ingenting görs. Sju av tio tycker att regeringen inte gör tillräckligt.

Min fråga är därför mycket enkel: Vilket folk är det Martin Kinnunen hänvisar till när han pratar om folklig förankring?

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Jag hänvisar väl till svenska folket, som har röstat fram en majoritet här i Sveriges riksdag som driver en annan klimatpolitik än vad tidigare regering och regeringsunderlag gjorde.

Fru talman! Det svaret är ju spännande med tanke på att svenska folket säger att regeringen inte gör tillräckligt. Sju av tio tycker inte att regeringen tar klimatfrågan på tillräckligt stort allvar och att man inte gör tillräckligt för att minska utsläppen. Det är ett faktum. Där finns den folkliga förankring som Martin Kinnunen pratar om, det vill säga i att regeringen inte gör tillräckligt. Folket må ha röstat fram den här regeringen, men de är inte nöjda med dess klimatpolitik.

Påståendet att regeringens klimatpolitik har en folklig förankring stämmer helt enkelt inte. Det finns inga fakta som talar för det. Min fråga är därför återigen: Vilket folk är det Martin Kinnunen hänvisar till? Svenska folket tycker nämligen inte att regeringen gör tillräckligt.

Fru talman! Jag tackar Rickard Nordin för frågan.

Nu ägnar vi oss lite grann åt opinionsanalys, vilket jag tycker är ett spännande ämne. Jag hade inte tänkt gå in på det, men exempelvis Ungdomsbarometern kom ganska nyligen och visar på ett lägre intresse för klimatfrågan bland ungdomarna än på mycket länge. Andelen ungdomar som är väldigt oroade över klimatfrågan har inte varit så här liten på många år. Vi såg också att vallokalsundersökningarna vid förra valet visade att klimatfrågan har tappat i betydelse för dem som går och röstar. Vi ser att frågan inte anses lika viktig som tidigare.

Vi ser också en tillnyktring på EU-nivå, vilket jag förklarade i mitt anförande, och vi ser en tillnyktring hos en lång rad politiska företrädare över hela världen. Det betyder inte att klimatfrågan inte är viktig längre, men det betyder att det finns fler frågor som är viktiga. I konkurrensen med dem blir klimatfrågan inte lika avgörande. Konkurrensen mellan frågorna gör att man klarar av att se att det finns olika intressen som måste vägas mot varandra, helt enkelt.

Det finns såklart många olika undersökningar, men jag tycker att den viktigaste undersökningen är den som människor gör vart fjärde år. Än så länge får vi förlita oss på den opinionsundersökning som gjordes 2022 – och så får vi se vad opinionsundersökningen 2026 visar.

Fru talman! Under lång tid var Sverige ett föregångsland i klimatpolitiken. Vi visade att det gick att förena tre saker: minskade utsläpp, fler jobb och en växande ekonomi. I dag är situationen en annan. Sveriges utsläpp ökar. Detta är inte en naturlag, utan det är ett politiskt val – ett val som den här regeringen har gjort.

Fru talman! Samtliga regeringspartier lovade svenska folket att Sverige skulle nå klimatmålen. De sa att de ville föra en mer effektiv klimatpolitik. Nu vet vi hur det blev. Regeringen och Sverigedemokraterna hade ingen plan för hur klimatmålen skulle nås, och resultatet är tydligt: Sveriges utsläpp ökar kraftigt.

I stället för att presentera ny politik för att nå målen börjar regeringspartierna ifrågasätta själva klimatmålen. Kristdemokraterna vill avskaffa alla svenska klimatmål. Liberalerna vill slopa transportmålet. I går sa klimatministern här i kammaren att frågan om att slopa transportmålet bereds i Regeringskansliet.

Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom regeringen tidigare har betonat, helt riktigt, hur viktigt det är att Sverige har bred enighet kring klimatmålen. Den enigheten har varit en styrka för Sverige. Den har gett stabila spelregler för industrin, och den har gjort att företag har vågat investera. Men nu är det alltså klimatministerns eget parti som börjar riva upp den enigheten. Det skapar osäkerhet, och det riskerar svenska jobb.

Klimatpolitiken handlar faktiskt inte bara om minskade klimatutsläpp, utan den handlar om just jobb, investeringar och Sveriges konkurrenskraft. Industrin står inför historiska investeringar i fossilfri teknik, men investeringar kräver en sak framför allt annat: förutsägbarhet. När politiken svänger kraftigt tvekar företagen. När spelregler ändras skjuts investeringar upp. När ambitionerna sänks flyttar kapitalet någon annanstans. Det är precis detta vi ser just nu: Osäkerheten ökar, tempot i omställningen bromsar in och andra länder konkurrerar om investeringarna.

Fru talman! Regeringen säger ganska ofta att de värnar svensk konkurrenskraft, men deras politik gör det rakt motsatta. Att sänka klimatambitionerna i en värld som ställer om är att försvaga Sveriges position. Sverige har företag som ligger i absolut framkant i klimatomställningen. Ta Volvo som exempel – de har investerat miljardbelopp i elektrifiering, och när regeringen och EU nu backar från klimatkraven på bilar slår det direkt mot Volvo och andra företag som har gått före. Det skapar också osäkerhet kring hela EU:s klimatpolitik.

I det läget behöver Sverige en regering som står upp för höga klimatambitioner i Europa, inte en statsminister som står tyst när andra regeringar försöker bromsa omställningen och riva upp långsiktigheten till förmån för sina egna – sämre och mindre konkurrenskraftiga – företag.

Fru talman! Effekterna av klimatförändringarna är redan här. Vi ser fler extrema väderhändelser – stormar som fäller skog, värmeböljor som ökar dödligheten och översvämningar som förstör vägar och fyller källare. Priset på varor som kaffe, choklad och olivolja har stigit kraftigt, och försäkringspremier riskerar att öka hutlöst mycket för enskilda individer. Forskning visar att klimatförändringarna redan påverkar ekonomin genom att störa ut leveranskedjor och orsaka högre kostnader. Det här är alltså inte ett avlägset framtidsproblem, utan det är en realitet här och nu.

Fru talman! Vissa säger att Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv, men alla utsläpp spelar roll. Sveriges styrka har alltid varit att visa att omställning är möjlig. Det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat få andra länder att följa efter, och det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat skapa nya jobb och nya konkurrensfördelar för Sverige.

Fru talman! Regeringen lovade en mer effektiv klimatpolitik, och resultatet blev som sagt ökade utsläpp och osäkra investeringsvillkor. Det är ett stort politiskt misslyckande. Vi socialdemokrater väljer en annan väg. Vi tänker ta ansvar för klimatet, för jobben och för Sveriges konkurrenskraft. I den globala klimatomställningen finns det två sorters länder – de som leder och de som tvingas följa efter. Sverige ska vara ett land som leder.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning gör jag så.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Åsa Westlund för anförandet. Jag tar fasta på det som Åsa Westlund sa om att Socialdemokraterna vill leda. Jag uppfattar det som att man tänker uppnå de olika klimatmålen.

Fru talman! Det är inte svårt att uppnå ett klimatmål. Det är ganska enkelt. Det räcker med att fråga några tjänstemän: Hur ska vi göra för att minska utsläppen till just den här nivån? Hur ska vi göra för att höja upptaget av växthusgaser i skog och mark till just den här nivån? Det är inte alls särskilt komplicerat. Man kan göra det ganska enkelt. Det svåra, fru talman, är att försöka kombinera olika samhällsmål: ökad sysselsättning, högt välstånd, låg fattigdom, levande landsbygd med mera.

Mina frågor till Åsa Westlund är: Är det ett vallöfte från Socialdemokraterna att man ska uppnå 2030-målet för transporter om man hamnar i regering efter valet? Avser man att göra detta? Är det ett löfte till väljarna? Avser man att uppnå EU:s ESR-krav till 2030? Är det ett löfte från Socialdemokraterna? Tänker man fullfölja kraven i LULUCF-förordningen till 2030? Är det ett löfte från Socialdemokraterna?

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen så mycket för frågorna.

Nu vet jag att Sverigedemokraterna inte alltid litar på den forskning som bedrivs, men det finns väldigt mycket forskning som visar att det finns mycket att vinna på att ställa om och minska klimatutsläppen samt att det går att göra avvägningarna mellan olika intressen på ett väldigt smart sätt om man har tillräckligt mycket tid på sig.

Det Sverigedemokraterna och regeringen nu har gjort är att de har slarvat bort fyra år i det arbetet. De har skjutit upp allt arbete som behöver göras för att vi ska klara klimatet. Samtidigt har de gjort slut på pengarna, inte bara för den här mandatperioden utan också för nästa. Det är en enorm springnota som den här regeringen och Sverigedemokraterna lämnar efter sig, med olösta klimatproblem – till och med ökade utsläpp – och dessutom ett förstört reformutrymme.

Därför är mitt besked att det kommer att bli väldigt tufft att nå de här klimatmålen. Det spelar roll att Sverigedemokraterna och den sittande regeringen har skjutit upp alla problem och lämnar den här enorma springnotan efter sig. Vi är dock beredda att göra vårt yttersta för att det ska gå. Det betyder inte att alla andra intressen ska stå tillbaka, utan vi ska hitta en lösning framåt. Men nu kommer det att vara mycket tuffare. Vi hade haft goda möjligheter om regeringen och Sverigedemokraterna hade gjort sin del av jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Åsa Westlund för svaret. Då uppfattar jag det som att man inte är beredd att uppnå klimatmålen utan tänker försöka skylla på tidigare regering. Sedan återstår det att se om alla partier i den röriga oppositionen instämmer.

Fru talman! Jag vill påminna Åsa Westlund om vilken Socialdemokraternas strategi för att nå de här klimatmålen var. Den bestod egentligen bara av en enda sak: dieselpriset upp till månen. Det var Socialdemokraternas lösning på allting. Dieselpriset upp till månen skulle skydda skogsbruket, för då skulle man kunna fördela om utsläppsutrymmet till den sektorn. Man skulle uppnå transportmålet och klara EU:s ESR-krav. Men dieselpriset upp till månen skulle ha resulterat i en fullständig katastrof för svenskt lantbruk. Vi skulle ha fått ännu högre matpriser och ännu dyrare kaffe i butikerna.

Fru talman! Socialdemokraternas strategi är att skylla ifrån sig och hänvisa till att det inte finns någon plan. Men den socialdemokratiska planen för att kunna uppnå de här målen var alltså dieselpriset upp till månen.

Fru talman! Det finns faktiskt nya, liknande socialdemokratiska förslag på samma område. Nu kallar man det Sverigebränsle – det låter lite mysigare. Det betyder dubbelt så hög reduktionsplikt för diesel. Det betyder också en osäkerhet: Det kan bli ännu mer än en fördubbling, för den här reduktionsplikten ska vara rörlig. Socialdemokraterna ska kunna skruva på den lite när som helst, hur nu det ska gå. Man ska också använda sig av Bioekonomiutredningens förslag, som har skällts ut och avstyrkts av en lång rad tunga remissinstanser. Ingen vet vad det här kommer att kosta – om nu inte Åsa Westlund vet det. Vet hon hur mycket dyrare det kommer att bli med det här sossebränslet?

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för frågan. Det blev lite fel där på slutet med Sverige och socialdemokratin, men det kan vara lätt ibland att tänka att det är detsamma. Jag förstår det.

Jag har suttit i den här kammaren tillsammans med andra socialdemokrater och både pausat reduktionsplikten och sänkt skatten på drivmedel, för det blev ett för högt pris för vanliga konsumenter att betala i och med kriget i Ukraina. På andra sidan i politiken ser vi i dag en tillnyktring – man ser att världsmarknaden spelar roll. Det är komiskt: Förut kallade man det Magdapriser, men nu kallar man det inte Jimmiepriser, trots att det är två krig som har drivit upp priserna. Jag önskar lite mer ärlighet i debatten.

Vi har gjort vår hemläxa. Vi ser att det inte räcker att bara ha reduktionsplikt som inriktning. Man måste göra andra saker. Det som vi har föreslagit är att upphandla det här direkt. På samma sätt som regeringen och Sverigedemokraterna vill ge förutsättningar för kärnkraft vill vi ge tillförlitliga villkor för drivmedelsproduktion i Sverige. Det behövs.

Vi tycker inte att det är bra att göra så som Sverigedemokraterna och regeringen har gjort och därmed öka vårt oljeberoende. Vi ser hur sårbara vi är. Vi behöver snabba på elektrifieringen, men under de här fyra åren har den bromsats in. Vi behöver göra mycket mer för att få till elektrifiering och se till att vi får en svensk drivmedelsproduktion.

Vi kommer att ta ansvar för att det här ska gå att kombinera med jobb och med bättre ekonomi för vanligt folk. Det är mer än vad man kan säga att den här regeringen har gjort. Trots att man har ökat utsläppen har man inte tagit ansvar för ekonomin, utan man har gjort slut på pengarna. Dessutom har man använt den största delen av pengarna till att sänka skatten för dem som tjänar allra mest.

(Applåder)

Fru talman! Socialdemokraterna säger i dag att de är för kärnkraft. Men det var just under socialdemokratiskt styre som det fattades politiska beslut som bidrog till att flera reaktorer stängdes. Dessutom satt man här i kammaren och applåderade när vi röstade om att avveckla Ringhals 1 och 2.

Nu bygger den här regeringen förutsättningar för ny kärnkraft i Sverige, något som är avgörande för konkurrenskraften, för klimatomställningen och för att industrin ska kunna elektrifieras. Socialdemokraternas bästa kompisar, Miljöpartiet, har dock varit väldigt tydliga: De kommer att riva upp planerna för ny kärnkraft om de får bestämma.

Min fråga har upprepats många gånger förr, men den är värd att ställa en gång till. Den är rätt så enkel: Kommer Socialdemokraterna att stå upp för den nya kärnkraften, eller kommer de att låta Miljöpartiet diktera villkoren ännu en gång, om det blir så att Socialdemokraterna tar över regeringsmakten?

Fru talman! Jag tackar Helena Storckenfeldt för frågan.

Det är lite märkligt att Moderaterna är så angelägna om att vi ska stå fast vid det som regeringen nu gör. Om man hade varit riktigt angelägen om det hade man sett till att det ingicks en energiöverenskommelse. Då hade vi haft stabila förutsättningar, inte bara för kärnkraften på lite längre sikt utan också för ny elproduktion här och nu. Men så viktigt var det tydligen inte för Moderaterna att få mer elproduktion i Sverige. Det var trots allt viktigare med kortsiktiga partipolitiska poänger. Att stå i valrörelsen och ifrågasätta vad andra partier tyckte om kärnkraften var viktigare än att ta ansvar för både långsiktig elproduktion och mer elproduktion här och nu.

I historieskrivningen glömmer man ofta den första biten. Vilka var det som styrde Sverige när vi byggde ut kärnkraften?

Det var en retorisk fråga.

Jag vet också att Moderaterna höjde effektskatten. Helena Storckenfeldt insinuerade väl att det var Socialdemokraterna som gjorde det och att det ledde till att kärnkraftverk lades ned. Ni delar i så fall också den skulden.

Vi vet alla att kärnkraftverkens ägare fattade besluten om nedläggning på marknadsmässiga grunder. Det blev väldigt mycket dyrare med säkerheten efter de olyckor som hade inträffat.

Socialdemokraterna är tydliga: Vi vill ha mer av alla energislag. Vi är beredda att ställa oss bakom en sådan energiöverenskommelse.

Vi är väldigt besvikna på att regeringen och Sverigedemokraterna sätter kortsiktiga partipolitiska poänger före att se till att Sverige har mer elkraft här och nu och också framöver.

(Applåder)

Fru talman! Det finns många delar i detta att ta tag i.

Vi kan ta dem i tur och ordning. Vi har redan facit på hur en sådan energiöverenskommelse skulle se ut eftersom Miljöpartiet har varit så pass tydligt. Det är alltså totalt ointressant för oss att ingå i en sådan överenskommelse.

Det är därför jag nu ställer frågan till Socialdemokraterna och inte till de övriga partierna. Jag ställer frågan till Åsa Westlund från Socialdemokraterna om hur man ställer sig till kärnkraften.

Vi vet också att det fanns planer på ny kärnkraft vid Ringhalsområdet fram till 2014. Jag var där senast i går och fick hela historiebeskrivningen – inte från något politiskt parti utan direkt från Ringhals.

Det var väldigt tydligt att man vid regeringsskiftet 2014 lade ned de planerna på grund av de politiska utsikterna med en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering vid makten.

Det är så verkligheten ser ut. Det är också den verklighet som vi behöver förhålla oss till. Det är därför den här frågan fortsatt är viktig.

Åsa Westlund lyfter i sitt anförande fram riskerna med att spelregler förändras. Jag tycker att vi ska vara ärliga om vad som avgör var investeringar hamnar eller inte.

Jag tror att vi kan vara rätt så tydliga och säga att företag inte flyttar från Sverige på grund av ett eventuellt transportmål eller ett elektrifieringsmål.

De flyttar om de inte kan vara säkra på om det finns tillräckligt med el på plats, om skatterna är för höga eller om reglerna är för krångliga. Det är helt enkelt om man har för många socialdemokratiska piskor på bordet.

Det är just därför som vi har lagt om energipolitiken. Jag ställer frågan en gång till: Är Socialdemokraterna beredda att prioritera den elproduktion som behövs?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan igen.

Jag svarar väldigt enkelt: Ja! Jag svarade redan förra gången, och jag svarar en gång till: Ja! Vi är beredda att göra det.

Jag hörde också energi- och näringsministern säga att hon gärna hade fortsatt att förhandla med Socialdemokraterna för att just få en långsiktig energiöverenskommelse.

Tyvärr fick hon inte det, utan det var andra partier – Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna, vad vet jag – som satte partipolitiska intressen före landets intressen. Det är inte mina ord, utan det är er egen energiminister som säger detta.

Jag förstår inte hur man därefter kan försöka låtsas som att det är vi som inte har velat. Vi vill ha den överenskommelsen. Men det räcker inte att få mer elproduktion jättelångt fram i tiden. Vi ser att den industri vi har i Sverige behöver elproduktion mycket snabbare än så för de investeringar man är beredd att göra i Sverige.

Tyvärr är ni inte tillräckligt intresserade av att få den typen av investeringar på plats. Det beklagar jag djupt. Men ingen behöver tveka om att vi är beredda att stötta alla energislag.

(Applåder)

Fru talman! Klimatomställningen är en av vår tids största utmaningar. Men om vi ska klara den måste vi våga tala klarspråk om vad som faktiskt fungerar.

Moderaternas utgångspunkt är enkel: Klimatpolitiken måste leverera resultat långsiktigt, hållbart och globalt. Lösningen, däremot, är inte lika enkel. Det krävs ett konkurrenskraftigt näringsliv, mycket mer fossilfri el och en klimatpolitik som människor och företag accepterar och vill vara en del av.

Det finns nämligen en avgörande insikt som ibland saknas i den svenska klimatdebatten: Ekonomisk tillväxt är inte ett hinder för klimatomställningen. Ekonomisk tillväxt är en klimatstrategi, och det är den av två skäl.

För det första handlar det om EU:s roll i världen. EU är den region i världen som har de högsta klimatambitionerna. Det är viktigt. Men det spelar bara roll om Europa också är starkt nog att sätta normen globalt.

När europeisk industri växer sprids våra klimatkrav genom värdekedjor, investeringar och teknikutveckling. Våra standarder blir standarder även för andra. Men när europeisk industri i stället försvagas händer något annat. Då flyttar investeringar, produktion och jobb ofta till länder med lägre klimatkrav och högre utsläpp. Resultatet blir att Europas utsläpp minskar, men de globala utsläppen gör det inte.

Med andra ord: När europeiska företag tar marknadsandelar minskar utsläppen globalt. Det är därför konkurrenskraft är en klimatfråga. Klimatpolitik som gör Europa fattigare gör också världen smutsigare. Det kanske är en politisk strategi som vinner debatten på hemmaplan, men man måste ha klart för sig att klimatet förlorar.

Fru talman! För det andra handlar det om förebildens kraft. När vi blickar ut över världen ser det väldigt annorlunda ut än i Sverige. Det gör att vi också måste bredda våra perspektiv för att på ett ärligt sätt förstå oss på hur en effektiv omställning kan genomföras på global nivå.

Det räcker inte att några få länder går före. De flesta av världens länder måste också vilja följa efter. Då måste vi kunna visa att omställningen faktiskt fungerar. Vi måste kunna visa att det går att minska utsläppen och samtidigt skapa jobb, investeringar och välstånd.

Sverige är ett fantastiskt bra exempel på just detta. Sedan 1990-talet har Sverige fördubblat sin bnp samtidigt som vi minskat våra utsläpp med över en tredjedel. Vi genererar nu bara en sjättedel så mycket växthusgaser per krona som vi gjorde för tre decennier sedan. Det är en framgång att vara stolt över. Det är också ett bevis på att tillväxt och klimatansvar inte bara kan samexistera – de kan förstärka varandra.

Våra företagare tyngs ned av onödig byråkrati, aktivister på myndigheter implementerar regelverk bortom politikens intentioner och markägare misstänkliggörs. Det är inte en ordning som gynnar vare sig klimatet eller konkurrenskraften.

Den här mandatperioden har därför mycket tid och energi lagts på att effektivisera och elektrifiera och på att stärka ekonomin. Det görs just i syfte att skapa rätt förutsättningar för inte minst omställningen.

Sverige står nu inför ett vägval. Ska detta arbete få fortsätta, eller ska det rullas tillbaka? För sanningen är att inget land i världen kommer att vilja ta efter ett exempel som innebär lägre tillväxt, högre kostnader och sämre levnadsstandard.

Tyvärr finns det ingen quickfix. Men det är avgörande att vi gör det vi kan för att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett effektivt globalt klimatarbete.

Det finns de som menar att klimatomställningen kräver att vi gör oss fattigare. Jag menar att det är precis tvärtom.

Fru talman! Jag tror inte på att skrämma människor till förändring. Jag tror på att engagera människor och på att bygga klimatpolitiken på människors vardag, inte ovanför deras huvuden. Utan människors förtroende för politiken kommer vi aldrig att nå i mål. I det stora såväl som i det lilla måste klimatpolitiken bottna i verkligheten.

Det handlar om att se till att investeringar blir av, att skog får brukas, att el finns när och där den behövs och att politiken undanröjer hinder – inte skapar nya.

Vi har alla ett ansvar för framtiden. Men det ansvaret bärs inte av förbud och symbolpolitik. Det bärs av reformer, av beslutsamhet och av förtroende för hårt arbetande människors förmåga att bidra till ett mål som är så mycket större än vad som sker inom Sveriges gränser.

(Applåder)

Fru talman! I Tidöavtalet står följande i avsnittet om klimat: ”Politiken måste stämmas av mot forskningen samt baseras på fakta.”

Vilken forskning och fakta lutar sig regeringen mot när man ökar utsläppen, tvärtemot rekommendationerna från Klimatpolitiska rådet, som består av forskare? Vilken forskning och fakta lutar sig regeringen mot när man gör just det som forskarna på Försvarshögskolan varnar oss för och därmed gör oss mer sårbara?

Regeringens politik hotar inte bara nya utan också befintliga arbetstillfällen, enligt rapporter från såväl Industrirådet som Västra Götalandsregionen. Regeringen försämrar vår luftkvalitet med ökad risk för hjärt- och lungsjukdomar, enligt både SMHI och Karolinska institutet.

Min fråga till Tidöpartierna är: Vad är det egentligen för forskning och fakta ni lutar er mot när ni så kraftigt ökar de fossila utsläppen?

Fru talman! Jag och Rickard Nordin har nu debatterat klimatpolitik i fyra år, och jag uppskattar alltid våra replikskiften.

Däremot tycker jag att detta är lite väl magstarkt, för han får det att låta som att regeringen har fattat ett konkret beslut om att vi nu ska försämra luftkvaliteten, öka utsläppen och göra alla andra av de fruktansvärda saker om Rickard Nordin räknar upp.

Det har vi alltså inte gjort. Vi har lagt om kursen för klimatpolitiken, prioriterat elektrifieringen och prioriterat en ökad elproduktion så att vi kan göra alla de här andra sakerna.

Regeringen ser till att vi får investeringar till Sverige, att investeringar i ny grön teknik gör denna möjlig och konkurrenskraftig och att det blir intressant att som bolag stanna kvar i Sverige och EU under våra högt ställda klimatkrav och inte flytta någon annanstans. Regeringen ser också till att våra hushåll är med oss på banan så att det blir intressant för dem att exempelvis köpa en elbil.

Det är de här sakerna som vi väljer att prioritera. Vi gör det inte enligt Centerpartiets politik eller i den ordning som Centerpartiet hade önskat. Men, fru talman, att hävda att regeringen fattar beslut om att försämra luftkvaliteten tycker jag är rätt magstarkt.

(Applåder)

Fru talman! Det är inte magstarkt, utan det är fakta. Detta är direkta konsekvenser av regeringens politik.

Jag frågade ledamoten om hon kunde säga vilken forskning och fakta hon baserar sin politik på när Klimatpolitiska rådet, Försvarshögskolans forskare, SMHI, Industrirådet alla säger att det här är fel väg att gå. Gedigen forskning och fakta säger att regeringens politik får de här konsekvenserna.

Vilken forskning och fakta har man då baserat politiken på? Man säger ju i Tidöavtalet att man ska basera sin politik på forskning och fakta.

Låt oss se på fakta. Helena Storckenfeldt säger att man ska prioritera elektrifieringen. Andelen sålda elbilar är lägre nu än den var under förra året. I Danmark har man på samma tid under denna mandatperiod fördubblat sin elbilsförsäljning. Men den svenska har stått still. Vi började på samma nivå, och nu är den danska dubbelt så stor som den svenska. På vilket sätt är det att prioritera elektrifieringen?

Fakta är supertydliga: De svenska utsläppen har ökat när forskningen säger att de måste minska. Fakta säger att elbilsförsäljningen inte ökar utan tvärtom har havererat på privatsidan trots att vi vet att den skulle behöva öka och trots att regeringen säger sig prioritera elektrifieringen.

Vad är det egentligen för forskning och fakta som Helena Storckenfeldt och regeringen lutar sig mot? Det är det man säger i Tidöavtalet att man ska göra, men jag fick inget svar på vilken forskning och fakta regeringen lutar sig mot i sin klimatpolitik.

Fru talman! Det är också en direkt konsekvens av regeringens politik att vi nu har planer på ny kärnkraft, vilket är en väldigt stor del av att få omställningen att bli verklighet.

Kom ihåg att Sverige är ett nordligt land med mycket tung industri! Ska vi lyckas med att elektrifiera hela industrin krävs det väldigt mycket mer ren el. Det kommer inte att räcka med vindkraft. Det kommer inte att räcka med de lösningar som finns på plats här och nu, utan vi måste tänka mer långsiktigt. Vi måste tänka på hur vi ska få både industrin och transporterna att bli elektrifierade långsiktigt.

Då räcker det inte att få upp siffrorna för nybilsförsäljningen av elbilar just förra året eller det här året, utan det handlar om i morgon eller om 5–10 år. Finns det el att ladda med eller inte?

Det är där jag skulle säga att regeringens politik skiljer sig rätt markant från Rickard Nordins. Vi fokuserar på vilken verklighet vi vill ta ställning till och vilken verklighet vi vill se om 10, 20 eller 30 år. Hur skapar vi bäst förutsättningar för att se till att den verkligheten blir möjlig?

Fru talman! Jag ska börja med att ge Moderaterna visst beröm för att de inte har fallit ned i den klimatpopulism som många andra högerpartier ägnar sig åt. Moderaterna anstränger sig ändå fortfarande lite för att se de behov som finns i svenskt näringsliv när det gäller klimatomställningen och se att vi behöver lösa detta gemensamt.

Tyvärr återföljs inte denna sans i retoriken riktigt i politiken, utan där låter man tyvärr Sverigedemokraterna bestämma alldeles för mycket, med resultatet att utsläppen ökar kraftigt.

Jag tänkte ta upp EU och vad som händer på EU-nivå just nu. Vi ser hur andra stats- och regeringschefer är ute och propagerar för det som är bra för industrin i deras länder. Det är alldeles för ofta industri som har struntat i att investera i ny förnybar eller fossilfri teknik och som därför släpar efter.

Också Sverige behöver ha en tydlig röst i detta. Det är Sverige som måste stå upp och skydda de svenska företag som ligger i framkant. I stället hör vi att både Moderaterna som parti och regeringen är märkbart tysta i debatten trots att andra länders stats- och regeringschefer alltså är väldigt aktiva – mot svenska intressen, dessutom.

Min fråga är givetvis: Varför står inte Moderaterna tydligare upp för de svenska företag som ligger längst fram i omställningen och ser till att hela EU premierar dem som ligger i framkant och inte dem som släpar efter?

Fru talman! Det är viktigt att vi skyddar svenska företag, men jag ser det som lika viktigt, eller kanske ännu viktigare, att vi ser till att värna EU:s konkurrenskraft. Det tror jag är oerhört viktigt att ta med sig.

Vi vill stärka den svenska konkurrenskraften inom EU men också EU:s konkurrenskraft i världen. Det är en nyckel i att få den globala effekt som vi vill ha i klimatomställningen.

Frågan om anledningen till att det är tyst från moderata företrädare eller från regeringsföreträdare kan jag inte svara på mer än att säga att förhandlingarna pågår. Är man en seriös förhandlare är man inte ute och förhandlar även utanför förhandlingsrummet.

Jag vet att våra företrädare som just nu är involverade i dessa processer i Bryssel tar det här på väldigt stort allvar och har presenterat flera förslag på hur man kan stärka svenska företag i den här situationen. Samtidigt lyssnar vi på vad branschen behöver och värnar om EU:s konkurrenskraft och klimatomställningen i stort.

Fru talman! Tack för svaret, Helena Storckenfeldt!

Det som är viktigt för konkurrenskraften är att ha stabila, långsiktiga spelregler. Det är därför man från Svenskt Näringsliv är så kritisk till den ryckiga klimatpolitik som den här regeringen har fört. Man är nu ytterst osäker på om den kommer att bestå. Man ifrågasätter målen, och olika partier är ute och driver egna linjer. Det skapar en enorm osäkerhet för svensk industri och för dem som ska investera här, vilket riskerar att drabba vår konkurrenskraft.

Samma process ser vi på EU-nivå, där vi nu riskerar att få en situation där man backar från tidigare långsiktiga spelregler och därmed slår undan benen för de mest konkurrenskraftiga företagen, som faktiskt i många fall råkar vara svenska företag som ligger i framkant.

När andra stats- och regeringschefer är ute och propagerar och argumenterar för sin industri saknar jag verkligen den svenska rösten som står upp för det som är Sveriges linje, både det som är bra för svenska jobb och svensk ekonomi och det som är bra för klimatet.

Det finns ett utmärkt tillfälle att stå upp för detta. I stället väljer regeringen att inte säga någonting. Det tycker jag är tråkigt. Tyvärr är det väl ett tecken på att Sverigedemokraterna kommer att få sista ordet även i de kommande förhandlingarna i EU. Vi har redan sett det när det handlade om klimatkraven på bilar, och vi kommer att få se det fler gånger.

Bevisa gärna att jag har fel, men det är definitivt så som många andra jag möter i Företagarsverige ser på utvecklingen: Här riskerar vi att Sverigedemokraterna får sätta agendan igen. Säg gärna någonting som får mig och andra att tro att Moderaterna och regeringen står upp för de svenska intressena i den här frågan!

Fru talman! Om jag minns rätt var det branschen som gick före. Det tycker jag var jättebra. Branschen gick före och sa att man ville fasa ut förbränningsmotorn, och sedan följde politiken efter.

Som Martin Kinnunen tidigare nämnde var man från svenskt håll emot att vara emot en specifik typ av teknik, vilket jag tycker var sunt. Men som sagt: Där och då såg allting väldigt positivt ut eftersom det var branschen som gick före och sa: Detta vill vi göra.

Sedan dess har förutsättningarna förändrats. Där tycker jag att det är viktigt att vi från politiskt håll har flexibiliteten att kunna se och förändra våra beslut efter de förutsättningar som finns i dag.

Självklart ska vi värna om svenska företags intressen och om EU:s konkurrenskraft. Vi ska göra de här sakerna gemensamt. Jag vet att våra moderata företrädare, precis som jag nämnde i min förra replik, har flera förslag på bordet just i syfte att värna om svenska företags intressen.

Jag tror dock att det är viktigt, återigen, att vi inte gör som andra länder och lägger oss i politiska förhandlingar. Jag tror att det är rätt viktigt att de får pågå där de ska pågå och inte ute i medierna, för det tenderar bara att bli sämre.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att reflektera lite över det förra replikskiftet.

Det är väldigt märkligt att tro att EU och Sverige ska kunna bli ledande i att exportera fossilteknik. Jag förstår inte hur det här ligger till. Det vi behöver göra där vi har chansen, både i Sverige och i EU, är ju att vara ledande i det fossilfria. Jag tycker inte att ledamoten propagerar för det.

Men jag hade en annan fråga. Vi i Vänsterpartiet arbetar för en rättvis klimatomställning. Det innebär att det ska vara lätt för människor att göra rätt. Ett exempel är att månadskortet i kollektivtrafiken borde kosta 450 kronor.

En rättvis klimatomställning innebär också att det är den som släpper ut mest som måste minska sina utsläpp mest. I Sverige har miljardärerna extremt höga klimatutsläpp, så höga att det skulle ta 30 år för en medelinkomsttagare att släppa ut lika mycket som de rikaste gör på ett år.

Min fråga till Moderaterna är: Vad gör regeringen för att se till att miljardärerna minskar sina utsläpp av växthusgaser?

Fru talman! Ja, vad ska man säga? Vi gör precis som vi gör för att få resten av samhället att ställa om. Jag tycker att det är en ganska märkligt ställd fråga – att vi skulle rikta in oss på en viss grupp människor och säga att de ska göra på ett visst sätt medan resten av landet ska göra på ett annat sätt.

Jag tycker inte att vi ska bedriva politik på det sättet. Jag tror inte att det är så vi vinner acceptans för en klimatpolitik som håller långsiktigt. Jag tror inte att det är så vi vinner acceptans för en politik som håller globalt.

Fru talman! Jag tycker att det är ett ganska oseriöst sätt att hantera klimatfrågan på, om jag ska vara helt ärlig.

Fru talman! Jag konstaterar alltså att de som släpper ut mest – de rikaste, miljardärerna – inte ska göra sin del av klimatomställningen. Det är tydligen vad Moderaterna tycker.

Det blir väldigt märkligt att resonera på det sättet. Vi har ju ett begränsat koldioxidutrymme att förhålla oss till. Moderaterna tycker alltså att det utrymmet till största delen ska få användas av dem som släpper ut mest. Det är inte ett tecken på en rättvis klimatpolitik.

Återigen: Jag ger Moderaterna chansen att komma med ett vettigare svar. Vad gör regeringen för att se till att miljardärerna minskar sina utsläpp av växthusgaser och tar sin del av klimatomställningen?

Vi anser till exempel att man gott kunde förbjuda miljardärernas lyxyachter och resor med privatjet, som släpper ut väldigt mycket. Eller anser Moderaterna att det i stället är Sveriges löntagare som ska ta smällen?

Fru talman! Som jag nämnde tidigare ska den här gruppen människor ställa om på precis samma sätt som både Kajsa Fredholm och jag. Jag tycker inte att vi ska göra skillnad på hur mycket Kajsa Fredholm ska anstränga sig och hur mycket jag ska anstränga mig i vårt klimatarbete. Jag ser framför mig att Sverige som land ska ställa om, att EU som region ska ställa om och att vi alla globalt ska ställa om.

Vill man tala om procentsatser fungerar det på precis det sätt som Kajsa Fredholm beskriver: Om en grupp människor släpper ut absolut störst mängd utsläpp av befolkningen och man minskar den mängden med 20 procent blir det de facto en större utsläppsminskning än om någon annan gjorde samma utsläppsminskning i procent. Det är så det fungerar.

Jag tycker fortfarande, fru talman, att det är en märkligt ställd fråga. Per definition gör den gruppen människor en större insats när de gör exakt samma insats som vi säger att hela samhället ska göra.

(Applåder)

Fru talman! Moderaterna gick till val på att få ordning på klimatet. Det har gått så där, och det tror jag att vi alla kan vara överens om. Klimatarbetet har inte gått bra under Moderaternas styre, snarare käpprätt åt helt fel håll. Utsläppen har ökat explosionsartat, användningen av fossil energi har ökat och elbilsförsäljningen har avstannat.

Jag lyssnade med intresse på det tidigare replikskiftet. Jämfört med de andra nordiska länderna har Sverige de senaste fyra åren blivit helt utklassat av både Norge och Danmark när det gäller elbilsförsäljningen. Norge låg redan tidigare före oss. Där var förra året över 97 procent av de nya bilarna elbilar. I Danmark var det 82 procent. I början av det här året kom det enligt branschen glädjande siffror som visade att Sverige hade tagit sig över 40 procent elbilar i nybilsförsäljningen. Det här beror på politiska beslut och uteblivna satsningar.

Jag skulle vilja fråga ledamoten om Moderaterna känner sig nöjda med den utveckling vi ser i dag när det gäller elbilarna. Är det en rimlig utveckling att man i Sverige fortsätter att sälja en stor mängd fossildrivna bilar, eller är det något som vi borde förändra? Om ledamoten Helena Storckenfeldt tycker att det är något som borde förändras, vad är det vi borde göra? Finns det några åtgärder som Moderaterna föreslår att vi ska göra just nu?

Fru talman! Alla länder har olika förutsättningar. Vi i Sverige, jämfört med Norge, har inte en stor hög med oljepengar att använda på subventioner till elbilar till de allra rikaste. Vi har i stället valt att vrida om, ändra om, i den subventionen. I nästa vecka kommer en ny elbilspremie som riktar in sig på dem med lägre inkomster och som bor på landsbygden utan tillgång till kollektivtrafik. Det tror vi är mer värt att satsa på än att kasta pengar till allt och alla för att köpa en elbil, vilket vi vet att marknaden hade kunnat bära av sig själv. Det har vi sett.

Vissa verkar tro att det viktigaste som Sverige kan göra just nu är att plocka de högst hängande frukterna. Det är inte vår inställning. Jag är övertygad om att vi behöver göra tvärtom, nämligen stärka Sveriges ställning i världen. Vi behöver fokusera på konkurrenskraft och öka vår export av klimatsmarta varor och tjänster, allt det som vi är så fantastiskt bra på i Sverige, ut i Europa och ut i världen.

Det är detta kombinerat med fokus på ekonomisk tillväxt som gör att vår klimatstrategi ser annorlunda ut, men det är det som gör att andra länder vill ta efter vårt exempel, att göra något annorlunda och ställa om ekonomin. Det är vår största prioritering.

Fru talman! Jag är glad att Helena Storckenfeldt ändå har en positiv bild av vad klimatpolitiken kan leda till. Det hördes också i anförandet. Vi ska minska utsläppen, skapa jobb och välfärd och ha en teknisk utveckling som leder till klimatutveckling. Klimatarbete och välstånd ska gå i hand i hand. Det var uttryck jag hörde.

Tyvärr har det blivit helt tvärtom den här mandatperioden. Utsläppen har inte minskat. Den gröna industriomställningen har avstannat. Utsläppen har ökat, och regeringen har tyvärr satt sprätt på en stor del av statskassan.

Jag undrar om Helena Storckenfeldt är nöjd med den klimatpolitik som har förts. Tycker Helena Storckenfeldt att vårt klimatarbete och vårt välstånd faktiskt går hand i hand?

Jag kan haka på den tidigare diskussionen om elbilspremie. Tror ledamoten att elbilspremien kommer att göra stor skillnad för nybilsförsäljningen av elbilar?

Avslutningsvis vill jag fråga: Vad är det bästa som regeringens klimatarbete har lett till under mandatperioden? Vilka är de resultat som Helena Storckenfeldt vill visa efter fyra år i regeringsställning?

Fru talman! En politiker får inte vara nöjd. Det är en viktig del som vi alla borde ha med oss. Vad gör vi annars här? Vi är väl alla här därför att vi har engagerat oss politiskt för att världen ska bli en bättre plats. Man får inte någonsin bli helt nöjd.

Vad gäller vår klimatpolitik under den här mandatperioden, kan jag ändå konstatera att vi är på rätt väg. Vi har satt rätt riktning med fokus på tillväxt och på att elektrifieringen ska vara möjlig i hela landet. Man ska kunna ladda sin elbil, och elbilen ska bli ett reellt alternativ till fossilbilen. Men det bästa resultatet, fru talman, måste nog ändå vara vårt fokus på regelförenkling, tillstånden och kärnkraften. Såklart nämner jag kärnkraften.

Jag besökte Ringhals i går. Det var ett inspirerande besök. Man kan konstatera att de är i full gång där borta. Det ska bli spännande att se vad som händer härnäst.

Vi kan konstatera att vi kommer att behöva mycket mer ren el för att omställningen ska vara möjlig i alla sektorer, i transportsektorn och inte minst för att få vår tunga industri att ställa om. Detta kombinerat med regelförenklingar för företag, så att de väljer att starta upp och stanna i Sverige samt skapa tillväxt och välstånd, är det absolut viktigaste i klimatarbetet, för vår konkurrenskraft och för tillväxten i stort.

Fru talman! Tänk tanken att du bara behöver betala 450 kronor för ett månadskort i kollektivtrafiken. Om du bor i glesbygden har du fått en elbilspremie så att du kan skaffa en elbil. Det finns fler ställen där du kan tanka din bil. Och elen är inte svindyr.

Tänk dig också att du har en pension du faktiskt kan leva på och att det bara kostar 50 kronor för ett besök på din vårdcentral.

Tänk dig att du har råd att flytta hemifrån, att skolan funkar och att du kan plugga vidare eller få ett jobb med hyfsad lön som går att leva på.

Tänk dig att du har råd med hyran, att du har råd att köpa bra mat till familjen i butiken och att du faktiskt har lite pengar kvar när månaden är slut så att ni kan unna er det där lilla extra på fredagen, den där lilla extra kryddan i tillvaron, det som gör livet gôtt å leva.

Det här, fru talman, är ingen omöjlighet. Det här är ingen omöjlig dröm, utan det här kan bli verklighet efter valet med Vänsterpartiets politik.

Fru talman! Klimatkrisen är akut. De extrema värmeböljorna i södra Europa förra sommaren resulterade i en stor mängd dödsfall och omfattande bränder och skyfall.

Även här hemma i Sverige drabbas vi av klimatkrisen. Från värmeböljan i juli i norr till häftiga skyfall i september i Ångermanland. I slutet av året slog årets kraftigaste storm till i främst sydöstra Norrland. Ett exempel som illustrerar allvaret är skyfallen och översvämningarna i Västernorrland där över 40 vägar förstördes, tåg spårade ur och en man omkom där en bilväg hade spolats bort. Det här visar hur sårbart vårt samhälle har blivit på grund av det förändrade klimatet.

Fru talman! I en tid då världen behöver kraftsamla för att möta klimatutmaningen skämmer regeringen ut Sverige och sänker de svenska klimatambitionerna. Regeringen konstaterar till och med själv att utsläppen ökar till följd av klimatskadlig politik. Hit hör inte minst sänkningen av drivmedelsskatten, en av regeringens största reformer, men även det faktum att man stoppade en omfattande reform för att göra systemet med reseavdrag färdmedelsneutralt.

De som satte tilltro till att Liberalerna skulle värna klimatperspektivet i en högernationalistisk majoritet har all anledning att känna sig besvikna. Löftesbrotten har duggat tätt.

Vid åtskilliga tillfällen har regeringen fått frågan om när förslagen för att minska utsläppen ska komma och hur de ska se ut. Svaret har inte varit något direkt svar utan att man väntar på den kommande utredningen. I stället för att lägga fram konkret klimatpolitik – förslagen finns – har man valt att begrava många frågor i diverse utredningar. Problemet är att vi inte har tid att vänta, och regeringen har medvetet kortat den tiden med sin politik då man har ökat utsläppen av växthusgaser i stället för att minska dem.

Fru talman! Hur ser då opinionen ut? Vad tycker svenska folket om klimatpolitik? Tidögängets motivering för att subventionera fossila bränslen, så att utsläppen har ökat kraftigt den här mandatperioden, är att det är vad svenska folket vill och att folk i allmänhet är motvilliga till klimatomställning. Men det stämmer inte. Det är hittepå.

Fru talman! Det finns som tur är undersökningar, omfattande och seriösa sådana, som visar vad folk faktiskt tycker om klimat- och energifrågor. Svenskarna uttrycker i allmänhet en stor oro inför klimatförändringarnas konsekvenser. De flesta anser också att Sverige bör ta ett globalt ansvar i klimatfrågan. På en direkt fråga om Sverige bör skärpa sitt klimatmål svarar en majoritet ja. Många ser också en möjlighet i att skapa ett fossilfritt samhälle som kan leda till många nya gröna arbetstillfällen.

Nu vill jag gå över till något som borde vara en kioskvältare för Tidölaget. En majoritet av svenskarna vill hellre lägga pengar på klimatomställning än på att verka för låga bensinpriser. Men – det här är viktigt – omställningen måste vara rättvis. Till exempel behöver låginkomsttagare och boende i glesbygd kompenseras. De lägsta pensionerna och barnbidraget behöver höjas. Och fler välmående män i stora bilar i våra storstäder behöver ta bussen till jobbet.

Fru talman! Den klimatpolitik som regeringen bedriver speglar helt enkelt inte den breda folkviljan. Klimatomställningen behöver mer vänsterpolitik för att lyckas, en politik för mer rättvisa.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet har två reservationer i betänkandet. Den första handlar om nettoupptaget av växthusgaser. Vi vill att regeringen skyndsamt kommer med förslag på en strategi med åtgärder för hur Sverige till 2030 ska kunna nå våra åtaganden om att öka kolinlagringen med 4 miljoner ton växthusgaser mer än genomsnittet för perioden 2016–2018.

Den andra reservationen handlar om att Sverige bör införa en utsläppsbudget. Halten av växthusgaser i atmosfären är avgörande för den globala uppvärmningen. För att uppsatta klimatmål ska vara relevanta måste ramarna för hur stora utsläppen kan vara fram till målåret vara tydliga. Det behövs därför en budget för hur stora koldioxidutsläppen kan vara på årlig basis för att Sverige rättvist ska hålla sig inom det kvarvarande globala utsläppsutrymmet.

Fru talman! Flera kommuner och regioner i Sverige har beslutat om egna utsläppsbudgetar. Men på nationell nivå saknas en sådan. Vänsterpartiet anser att det i nuvarande klimatnödläge inte är acceptabelt att Sveriges klimatpolitiska handlingsplan inte lever upp till vare sig klimatlag eller Sveriges del av Parisavtalet. Vi anser att det krävs en utsläppsbudget som är kopplad till nödvändiga styrmedel och åtgärder för utsläppsminskningar som varje regering bör åläggas att presentera inför varje mandatperiod.

Sverige bör anta en bindande utsläppsbudget i linje med Parisavtalets temperaturmål baserad på IPCC:s senaste utvärderingsrapport och en global fördelning av utsläppsutrymmet.

Jag yrkar bifall till reservation 10.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för anförandet!

Fru talman! Förra veckan deltog en del av oss riksdagsledamöter i en debatt hos Lantbrukarnas Riksförbund som livesändes. Det var ett trevligt arrangemang. Vänsterpartiets representant i den debatten är inte här i salen i dag. Men det kom en fråga där om diesel och nedsättningarna av dieselskatten, som svenska lantbrukare är väldigt nöjda med att de har. Många miljöregler och djurskyddskrav i Sverige kostar pengar, vilket hämmar lantbrukets konkurrenskraft. Men en sak som svenska lantbrukare har fått är att vi har bland de lägsta dieselpriserna i Europa. Det har varit som en krockkudde för det svenska lantbruket. Man har det ju tufft på grund av att olika typer av insatsvaror stiger i pris, vilket riskerar att hända till följd av händelserna i Mellanöstern just nu.

När jag läser Vänsterpartiets budgetmotion noterar jag att de vill ta bort nedsättningen av dieselskatt. De ville inte heller genomföra de skattesänkningar som vi gjorde inför 2026.

Jag vill fråga Kajsa Fredholm hur det ligger till. Vänsterpartiets representant höll nämligen upp den gröna gurkan, som ett ja till att behålla nedsättningen av dieselskatten.

Kan Kajsa Fredholm klargöra? Vill ni behålla nedsättningen av dieselskatt, eller vill ni höja skatten för Sveriges lantbrukare?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Som vanligt riktar Sverigedemokraterna bara in sig på det som har med fossila drivmedel att göra, på om skatten ska höjas eller sänkas. Men egentligen ligger vi efter med jordbrukets klimatomställning. Det kan ledamoten kanske hålla med om. Vi skulle nämligen ha satt igång med jordbrukets klimatomställning för länge sedan, exempelvis kompensera för höga dieselpriser med andra styrmedel som inte påverkar det priset.

Det finns massor med andra saker att göra. Men det är Sverigedemokraterna inte intresserade av. Sverigedemokraterna vill bara prata om bensinpris, om dieselpris – ingen kollektivtrafik – och om kärnkraft.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för försöket att svara på frågan!

Sverigedemokraterna anser att vi ligger efter med lantbrukets produktion. Vi tillverkar alldeles för lite egna livsmedel i det här landet. Det är det absolut viktigaste här.

En grundläggande insatsvara för lantbruket är diesel. Min fråga till Kajsa Fredholm gäller det som står i Vänsterpartiets budgetmotion om höjda skatter vad gäller diesel för svenska lantbrukare. Ligger den politiken fast, eller har det skett någon förändring?

Jag vill också ställa samma fråga till Kajsa Fredholm som jag ställde till Socialdemokraterna tidigare. Är det ett löfte till väljarna att Vänsterpartiet om det skulle gå bra för dem i valet och om de hamnar i regeringsställning tänker lägga fram en politik som gör att Sverige når alla klimatmål till 2030?

Fru talman! Tack, ledamoten, för en spänstig debatt!

Vad gäller jordbrukets omställning står vi självklart fast vid det som står i vår senaste motion. Men det saknas också medel för att ställa om jordbruket, som jag sa. Du har miljöpremier, och man behöver ställa om till biobränslen. Det behövs mer stöd som inte har att göra med själva dieselpriset. Det är så man ställer om och ser till att jordbrukare kan ställa om, i stället för att som Sverigedemokraterna ligga fast och vara beroende av krig, världsmarknadspriser och annat. Det är inte särskilt hållbart, tycker jag.

När det gäller löften om klimatmålen kommer vi naturligtvis att göra allt vi kan för att vi ska kunna klara våra klimatmål till 2030 och även dem framåt. Men jag säger som tidigare talare har gjort: Det här har regeringen skjutit på. Fyra år är slängda i sjön i och med att man har ökat utsläppen av växthusgaser. Men vi kommer att göra allt vi kan för att detta ska gå att göra.

Fru talman! Klimatfrågan är en av våra största utmaningar. Den handlar ytterst om vilket samhälle vi lämnar över till nästa generation. Men klimatpolitiken måste också klara ett enkelt test: Den måste fungera i verkligheten. Den måste minska utsläppen – inte bara i Sverige, utan globalt. Den måste skapa förutsättningar för människor att leva sina liv, för företag att investera och för industrin att fortsätta utvecklas. Och den måste vara långsiktig.

För Kristdemokraterna är utgångspunkten tydlig. Vi utgår från förvaltarskapstanken: att vi har ett ansvar att förvalta skapelsen och lämna över den till nästa generation i gott skick.

Men ansvar kräver också realism. Sverige står i dag för en mycket liten del av världens utsläpp. Om Sverige i morgon skulle upphöra att existera skulle de globala utsläppen knappt förändras. Det betyder inte att vi saknar ansvar, men det betyder att vårt ansvar måste handla om att göra verklig skillnad.

Det är därför Kristdemokraterna vill föra en klimatpolitik som fokuserar på det som faktiskt minskar utsläppen globalt: innovation, teknik och konkurrenskraft. Svensk industri ligger redan i världstoppen när det gäller klimatsmart produktion. Här utvecklas fossilfri stålproduktion, avancerade material och ny energiteknik. När dessa lösningar sprids till andra länder kan utsläppen minska i en helt annan skala än vad nationella åtgärder ensamma kan åstadkomma.

Därför behöver Sverige en klimatpolitik som stärker vår konkurrenskraft – inte en politik som driver bort investeringar. Om industrin flyttar från Sverige till länder med lägre klimatkrav minskar inte utsläppen; de ökar. Detta är vad som brukar kallas koldioxidläckage, och det är ett av de största hoten mot en effektiv klimatpolitik. Därför vill Kristdemokraterna att Europa ska stå upp för sina klimatambitioner också i handelspolitiken. Företag som producerar klimatsmart ska inte konkurreras ut av produktion i länder med lägre krav.

Fru talman! En annan avgörande fråga för klimatomställningen är energin. Industrin elektrifieras, transportsektorn ställer om och ny teknik växer fram. Allt detta kräver stora mängder fossilfri el. Det betyder att energipolitiken inte bara är en energifråga. Den är också en klimatfråga, en industripolitisk fråga och en välfärdsfråga.

Sverige behöver därför ett robust energisystem med stora mängder fossilfri el och stabil leverans. Utan tillräckligt med energi stannar omställningen. Kristdemokraterna vill därför se en energipolitik som möjliggör investeringar i ny fossilfri produktion och som säkerställer att industrin har den el den behöver för att ställa om.

Fru talman! Klimatpolitiken måste också ha stöd. Om människor upplever att klimatpolitiken bara innebär ökade kostnader, högre skatter och minskade möjligheter att leva livet som de vill riskerar hela klimatarbetet att förlora sin legitimitet. Detta gäller inte minst i ett land som Sverige – ett stort land med långa avstånd, där bilen ofta är en nödvändighet och där industrin är ryggraden i vår ekonomi. Klimatomställningen måste därför vara möjlig att genomföra i hela landet. Den måste skapa möjligheter, inte bara ställa krav.

Fru talman! Sverige har goda förutsättningar att vara en ledande nation i klimatomställningen. Vi har en stark industri, tekniskt kunnande och naturresurser som kan bidra till den gröna omställningen, inte minst den svenska skogen med alla klimatnyttor den ger. Men det kräver att det hållbara svenska skogsbruket får fortsätta, just för att leverera råvaror till omställningen, och inte bara stå som en kolsänka, som flera organisationer och partier önskar. Om vi inte ska använda oss av råvaror från skogen, vad ska vi då ställa om med?

För att lyckas krävs en politik som kombinerar höga ambitioner med ekonomisk realism. Det krävs en politik som ser till att investeringar sker här – inte någon annanstans. Och det krävs en politik som minskar utsläppen där det faktiskt gör störst skillnad.

Kristdemokraternas klimatpolitik bygger därför på några grundprinciper som jag vill repetera innan jag går in för landning.

För det första, fru talman: global klimatnytta. Politiken måste minska utsläppen i världen, inte bara flytta dem mellan länder.

För det andra: teknikutveckling och innovation. Det är genom ny teknik och konkurrenskraftig industri som de stora utsläppsminskningarna kan ske.

För det tredje: ta vara på skogens fulla potential. Skogen bör ses som både kolsänka och en guldgruva för att få fram råvaror för att trycka undan C02-intensivt material som stål och betong.

Och för det fjärde: Vi behöver en omställning som fungerar för människor i vardagen och för företag i hela landet.

Fru talman! Klimatutmaningen är stor. Men den är också en möjlighet – en möjlighet att utveckla ny teknik, att stärka svensk industri och att visa att klimatomställning och ekonomisk utveckling kan gå hand i hand. Med en politik som bygger på ansvar, innovation och långsiktighet kan Sverige fortsätta vara en del av lösningen på klimatutmaningen. Det är den vägen Kristdemokraterna vill gå.

(Applåder)

Fru talman! Den senaste tiden har vi återigen sett hur olje- och gaspriserna svängt kraftigt. På kort tid kan kostnaderna för transporter, material och produktion skjuta i höjden. För hushåll, företag och lantbruk blir detta ännu en påminnelse om något som borde vara uppenbart: Det är dumt att göra sig beroende av olja. Det är inte bara dåligt för klimatet, utan det är också dålig säkerhetspolitik och dålig ekonomisk politik.

När oljepriserna rusar påverkas hela ekonomin. Företag får svårare att planera sina kostnader. Transporter blir dyrare. Hushållen får betala mer vid pumpen eller genom högre priser på varor och tjänster. Det är dumt att vara beroende av fossil olja. Ändå har regeringen gjort oss mer beroende av olja den här mandatperioden.

Problemet är inte bara ekonomiskt; det är också geopolitiskt. Stora delar av världens oljeproduktion finns i regioner där konflikter, auktoritära regimer och politisk instabilitet påverkar tillgången. Det har de senaste veckorna mycket tydligt visat. När vi är beroende av importerad fossil energi gör vi oss också sårbara för kriser och maktspel långt bortom våra egna gränser.

Klimatomställningen är inte bara nödvändig – den är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft, vår landsbygdsutveckling, vår säkerhet och vår hälsa. När fler el- och biogasfordon rullar på våra gator minskar partikelutsläppen och barnens lungor utvecklas bättre samtidigt som färre dör i hjärt- och kärlsjukdomar orsakade av dålig luft. När de gröna kolatomerna från jord och skog ersätter sina fossila motsvarigheter i plaster, färger, tyger och drivmedel stannar pengarna på den svenska landsbygden i stället för att finansiera Putins krigsmaskineri.

När råvarorna som driver våra transporter körs via Hofors i stället för genom Hormuzsundet och när svenska innovativa företag får en stark hemmamarknad skapas förutsättningar för export när resten av världen så småningom ställer om, och vi skapar hundratusentals nya arbetstillfällen i Sverige.

När vi producerar mer el, drivmedel och råvaror till industrin på egen hand minskar sårbarheten i globala leveranskedjor. Vi slipper skicka pengar till skurkstater som Iran, Qatar, Saudiarabien och Ryssland. USA är inte heller så himla roligt nu för tiden. Möjligtvis återstår Norge, men Norge står för 2 procent av världsproduktionen av olja. Nej, det räcker alltså inte med Norge.

Den som betänker alla fantastiska möjligheter i klimatomställningen ser att detta är något som är värt att kämpa för. Men regeringen fattar med berått mod beslut som gör oss mer beroende av skurkstater och fossilt. Man skickar pengarna utomlands i stället för att låta dem stanna här hemma, där de kan göra nytta. Man skapar sämre luft, som skadar människor och gör oss mer sårbara.

Allt detta är etablerad vetenskap och fakta – det som regeringen själv säger att den baserar sin politik på. Men i ett replikskifte med Moderaterna kunde jag inte få ett enda exempel på forskning och fakta som man baserar sin politik på. Det handlar alltså om medvetna handlingar som skadar den svenska befolkningen.

För Centerpartiets del är det otroligt enkelt: Den bästa vägen framåt är att minska beroendet av olja så snabbt som möjligt. Det är bra för klimatet. Det stärker vår säkerhet. Det gör vår ekonomi mer robust.

Med vår politik får hushållen mer pengar över. Enligt en färsk rapport där vi lät riksdagens utredningstjänst räkna på vår politik får ett hushåll i exempelvis Boden omkring 7 000 kronor mer i plånboken varje månad. Det handlar om enkla saker som lägre elräkning, sänkta kostnader för att köra sin bil och lägre förbrukning av vatten hemma.

Med vår politik blir den klimatsmarta lösningen den lönsamma lösningen för vanligt folk. Pengarna stannar hos medborgarna. Det är precis så vi måste göra.

Staten ska inte tjäna på klimatomställningen. När EU:s nya utsläppshandel träder i kraft 2028 ska inte pengarna stanna hos staten, utan de ska tillbaka till medborgarna. Därför yrkar jag bifall till reservation 20 i det här betänkandet.

Sverige har alla förutsättningar att lyckas med den här omställningen. Vi har gott om fossilfri el. Vi slår elexportrekord. Tvärtemot vad vi hörde i talarstolen tidigare har vi ett överskott på el. Vi skulle nästan kunna elektrifiera hela fordonsflottan flera gånger om. Att det skulle råda brist på el fungerar inte som ursäkt för att inte driva på elektrifieringen. Det handlar om brist på politisk vilja.

Vi har stark industriell kompetens. Vi har innovation, entreprenörskap och företag som vill vara en del av omställningen. De är besjälade av att nå klimatmålen och vill ha dem kvar, för det driver på deras utveckling och stärker dem konkurrenskraftsmässigt.

Men regeringen vill annorlunda. Elektrifieringen av transportsektorn är ett tydligt exempel. Varje elbil som ersätter en fossilbil minskar utsläppen och gör oss mindre beroende av oljan. Men regeringen har stoppat och bromsat elbilsutvecklingen.

När Danmark de senaste tre åren har fördubblat sin elbilsandel, från samma nivå som Sverige låg på, har regeringens politik sett till att vi ligger stilla. Vi till och med minskar elbilarnas andel av nyförsäljningen det här året. Det är en bakvänd politik, och det kommer från en regering som sa att man skulle få ordning på klimatpolitiken och prioritera elektrifieringen.

Samma sak gäller industrin. Industrin vill elektrifiera sina processer och ställa om till fossilfria bränslen. Men regeringen gör ingenting. Omställningen sker inte av sig själv – den kräver politiska beslut som gör det lätt att välja rätt. När vi under stora delar av den här mandatperioden har haft en beskattning som gjort det dyrare med ren el än med fossil diesel är det något som inte står rätt till.

Vi i Centerpartiet kommer att fortsätta att driva på för mer fossilfri elproduktion, snabbare tillståndsprocesser, bättre laddinfrastruktur och starka incitament för elektrifiering och förnybara drivmedel. Vi vill också ta till vara de resurser som finns runt om i hela landet. Det handlar om att se till att man får tillbaka pengar från etablering av vindkraft, vattenkraft och annan kraftproduktion och att vi får mer bioenergi till innovationerna i industrin.

Vi vill låta familjen i Boden få en rejäl miljöbilspremie. De är exkluderade från regeringens stöd i dag, för Boden anses inte vara tillräckligt mycket landsbygd. Vi vill låta mamman i Valdemarsvik kunna installera bergvärme. Vi vill stötta det unga paret på Gotland som vill ta ansvar och minska sin vattenförbrukning.

Det här handlar inte om att göra livet svårare för människor, tvärtom: Det handlar om att bygga ett samhälle som är stabilt, konkurrenskraftigt och hållbart. Det handlar om ett Sverige som producerar mer av sin egen energi – ett Sverige som inte är beroende av oljemarknadens svängningar eller, för den delen, humörsvängningarna hos auktoritära ledare. Det är ett Sverige som visar att klimatomställning och ekonomisk utveckling går hand i hand.

Det vi gjorde under Alliansen var att vi sänkte utsläppen och ökade tillväxten. I dag ökar vi utsläppen och har rekordlåg tillväxt.

Klimatpolitik handlar väldigt ofta om utsläppskurvor och temperaturmål, men i grunden handlar det om frihet – frihet att inte vara beroende av fossil energi, frihet att bygga ett samhälle som står starkare inför framtidens kriser. Det handlar om friheten för nuvarande och kommande generationer att leva ett gott liv.

Just därför är klimatomställningen inte bara en miljöfråga. Det är en fråga om säkerhet, ekonomi och framtidstro. Med vår politik kommer jobben bli fler och utsläppen gå ned. Det är dags för en ny regering.

(Applåder)

Fru talman! Klimatlagstiftningen är inte vilken lagstiftning som helst, och den kan inte heller behandlas som det. Det vi gör i Sverige påverkar hela världen, precis som de utsläpp som sker i USA, Kina eller Indien påverkar oss.

De senaste veckorna har vi återigen behövt påminnas om hur vi påverkas ekonomiskt när vi gör oss beroende av import av fossila bränslen. När fossilgas inte når Tyskland stiger våra elpriser i Sverige. När vi inte har genomfört åtgärder som sparar el blir det dyrt för många när elpriserna skjuter i höjden. Och när vi inte har fasat ut bensin och diesel i våra transportsystem och jordbruksmaskiner blir det dyrt och osäkert när oljetankers brinner eller inte längre kan transportera olja dit det var tänkt. Det gör att marknaden skakar när tillgången till olja och gas blir osäker.

Regeringen säger att man har tagit kontroll över inflationen, men när det är oljemarknaden som styr världsekonomin blir det svårt att ta kontrollen så länge vi alla lider av fossilberoendet. Samtidigt leder vår användning av fossila bränslen och klimatutsläppen till extremt allvarliga effekter för oss alla.

Redan i dag har vi klimatflyktingar som drabbas av torka, vattenbrist, brist på mat och konflikter i spåren av det som går förlorat. Människor behöver flytta på sig på grund av stigande havsnivåer när glaciärer smälter. Arter slås ut på löpande band när deras livsförutsättningar ändras fortare än de kan ställa om.

I Sverige ser vi ökande skogsbränder, häftiga skyfall, ras och värmeböljor i spåren av det förändrade klimatet. Det Sverige som fanns när mina föräldrar växte upp finns inte längre kvar. Och vi är många som inte längre känner igen oss när vintrarna varvas med snö, regn och storm om vartannat.

För bara några dagar sedan släpptes också en ny forskningsrapport som visar att uppvärmningen nu går snabbare än någonsin, snabbare än någon hade räknat med. Det är inte en ljus bild som målas upp när det blir allt tydligare att politiken inte klarar av att ställa om i den takt som behövs. Vi är nu i snabb takt på väg mot 3 graders uppvärmning i slutet av det här seklet.

Klimatarbete kan låta väldigt svårt och komplicerat, men det handlar i grunden om att sluta använda fossila bränslen. Det är själva grundbulten. Med det aktuella världsläget blir det oerhört tydligt hur viktigt det är att vi fasar ut det fossila nu och inte sedan.

Det finns extremt många olika skäl att göra oss av med vårt oljeberoende. Först och främst är det för att vi ska behålla jorden som en bra plats att bo på. Men det finns också, som vi ser i dag, andra, mer kortsiktiga skäl. När vi inte gör oss av med det fossila blir vi starkt beroende av länder som inte alltid vill oss väl. När det inte går att lita på leveranser av fossila bränslen skakar ekonomin för alla som har bundit fast sig i ett fossilt beroende.

Vi vet att det mest effektiva sättet att minska utsläppen är att höja priserna på utsläpp samtidigt som vi stöttar där det är allra svårast att ställa om. Tidöpartierna har dock gjort precis tvärtom. De betalar utsläpparen och drar in stöden till dem som vill bidra till omställningen.

Tidöregeringen har under mandatperioden tagit bort eller kraftigt försvagat en lång rad klimatstöd och klimatstyrmedel, skapat stor osäkerhet för näringslivet och samtidigt lagt ofattbara 57 miljarder på att göra fossila bränslen billigare. Det har också gett ett tydligt resultat. När Tidöpartiernas politik har monterat ned stora delar av Sveriges klimatpolitik har utsläppen och användningen av fossila bränslen ökat kraftigt under mandatperioden. Det har också gjort det väldigt mycket svårare att nå klimatmålen. Men det är inte det enda problemet. När klimatarbetet i Sverige har avstannat utsätts svenska folket för elprischocker och oväntade höjningar av bensinpriser.

Miljöpartiet vet att vi kan göra Sverige och Europa mer motståndskraftiga mot prischocker när det gäller el och drivmedel. Men då behöver vi jobba med att få bort fossila bränslen, och det behövs handling, inte bara snack.

För att minska svängningarna i elpriser behöver vi bygga ut mer förnybar el i kombination med grön baskraft, men vi behöver också energieffektivisera. Bara i Sverige skulle vi kunna frigöra energi motsvarande ett helt kärnkraftverk genom lönsamma energieffektiviseringar i bostäder och industrier. Regeringen har tagit bort stöd för energieffektivisering. Vi vill storsatsa.

För att göra transportsektorn mer motståndskraftig mot skenande drivmedelspriser behöver vi snabba på elektrifieringen, stärka kollektivtrafiken, inklusive tågnäten, och satsa på egen drivmedelsproduktion. Sverige har, som alla vet, ingen egen olja, men vi har många andra resurser som vi kan använda.

När det gäller att stötta jordbruket vill vi se en tydlig plan för jordbrukets klimatomställning där stöd som i dag binder fast jordbrukare i fossila drivmedel byts till stöd som kan användas för omställning till biodrivmedel. Vi vill därför införa både ett jordbruksavdrag och en biopremie som kan stötta jordbrukets omställning och minska behovet av importerad fossil energi.

Vi vill samtidigt att alla offentliga myndigheter, genom att ställa krav i upphandling, fasar ut det fossila till förmån för förnybara och hållbara tjänster. Vi vill stötta det nya och fasa ut det gamla. Det kommer att göra oss tryggare och mer motståndskraftiga i det ostadiga världsläge som vi i dag står i.

Fru talman! Jag vill självklart också lyfta våra klimatmål. De klimatmål som vi sätter upp är av grundläggande betydelse för att alla ska veta och förstå vart vi är på väg. När stora investeringar ska göras behöver inte minst näringslivet veta vart politiken är på väg, vart den styr och inom vilka tidsramar det sker. Man behöver helt enkelt bli förvarnad i god tid om man behöver förändra sin verksamhet.

Jag och de flesta av mina oppositions- och majoritetskollegor som sitter här i dag fick under förra året i uppdrag att se över Sveriges klimatmål till år 2030. Vi kom tillsammans fram till att klimatmålen till 2030 ska ligga fast. Flera partier har sedan dess backat från målen. Kristdemokraterna backade efter bara några veckor. Klimatministern och Liberalerna gjorde det helt nyligen. Men klimatmålen ligger ännu fast, och de behöver behållas. Det skulle skapa en enorm osäkerhet om målen slopades med bara några år kvar till måluppfyllnad.

Men målen behöver också nås, vilket vi också har pratat om i dag. Miljöpartiet är hittills det enda parti som visat upp hur klimatmålen till 2030 ska kunna nås. Det har finansministern också sagt, efter att hennes departement räknat på oppositionspartiernas skuggbudgetar. Vi vill att målen ska kunna nås genom en rättvis klimatomställning.

Vi vill se ett nationellt utsläppshandelssystem inom klimatmålens ramar, där intäkterna går tillbaka till hushållen genom en grön återbäring. Vi vill se en nationell elbilsoffensiv med en utökad elbilsbonus som kan användas av fler än i dag. Vi vill se ett leasingstöd som gör det möjligt att leasa en elbil för 1 500 kronor i månaden. Vi vill se sänkt skatt på laddning. Och under en övergångsperiod behöver vi höja reduktionsplikten tillbaka till en nivå som minskar utsläppen tillräckligt.

Vi vill se ett kraftigt ökat stöd för Klimatklivet och Industriklivet, och vi vill återinföra gröna kreditgarantier. Vi vill införa ett Sverigekort där hela Sveriges kollektivtrafik blir tillgänglig för 500 kronor i månaden.

Samtidigt behöver vi satsa på vår skog och vår natur för att den ska kunna hjälpa oss med alla sina ekosystemtjänster, till exempel ökad biologisk mångfald och ökad kolbindning. Här behöver vi styra mot ett skogsbruk som ger större klimatnytta genom att ge skogsägare betalt för en ökad klimat- och miljönytta och stötta omställningen från kalhyggesbruk till ett skogsbruk med en större mångfald och bättre kolbindning.

Förutom att vi behöver en riktig klimathandlingsplan med åtgärder som minskar klimatutsläppen i tillräcklig takt behöver vi en plan för hur vi ska stärka upptaget av kol i skog och mark och hur vi ska skapa de negativa utsläpp som vi behöver.

Miljöpartiet har tagit fram lösningar. Målen går fortfarande att nå, men det börjar bli väldigt ont om tid.

Fru talman! Vi debatterar i dag partiernas olika förslag till ny klimatpolitik. Jag tycker då att man kan läsa utskottets svar med en viss humor, då alla motioner avstyrks med hänvisning till pågående arbete. Motionerna handlar bland annat om det internationella klimatarbetet, klimatarbetet inom EU, svensk klimatpolitik, negativa utsläpp, transportsektorns klimatomställning och klimatanpassning. Vilket är det pågående arbetet? Det vill man fråga sig. Vad gör regeringen just nu?

Miljöpartiet har bara när det gäller det här betänkandet lagt fram cirka 80 förslag. Jag står självklart bakom allihop, men för att spara lite tid vill jag yrka bifall bara till Miljöpartiets reservation 17 och Miljöpartiets reservation 23.

Det finns enorma behov av klimatåtgärder, åtgärder som Tidöregeringen har valt att inte genomföra trots den klimatkris som vi alla är medvetna om.

Känns det tufft och svårt nu? Ja! Känns det hopplöst? Nej, absolut inte!

Sverige har allt att vinna på en snabb och rättvis klimatomställning. Vi kan säkra framtidens jobb. Våra svenska företag kan tjäna stora pengar på att exportera grön teknik. Vi kan driva på andra länder att öka takten i klimatarbetet, och vi kan skydda hushåll och företag från prischocker när det gäller fossila bränslen. Det finns massor att göra, och vi kan vinna jättemycket på det.

I dag har vi bara ett parti som har förslag på de olika lösningar som finns för att nå klimatmålen, och det är Miljöpartiet. Lösningar finns, och många kan ställa sig bakom dem. Vi har lösningarna. Vi har tekniken. Det finns pengar, och det finns en folklig vilja. Det som saknas är ledarskap och handling, och det kan vi ändra på i september.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)