Klampning av fordon

Klampning av fordon

Fru talman! Den här mandatperioden börjar gå mot sitt slut, och är det något som har präglat vårt arbete på trafikområdet den här mandatperioden är det, förutom klimatomställningen i transportsektorn, att skapa ordning och reda på våra vägar.

Nu debatterar vi regeringens lagförslag Fordon ska kunna klampas i fler fall, betänkande TU20. Jag vill börja med att yrka bifall till själva lagförslaget. Jag yrkar också bifall till vår reservation 2.

Låt mig inledningsvis konstatera att vi har haft en socialdemokratiskt ledd regering som gått från ord till handling och steg för steg bidragit till att få sjyst konkurrens för våra företag inom transportsektorn och åkeribranschen, samtidigt som vi säkerställt att det är svenska löner och villkor som ska gälla på vägarna och inte minst att det ska kosta att fuska.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen har infört EU:s högsta sanktionsavgift för olagliga transporter. Nu utökar vi möjligheten att låsa fast fler fordon för att säkerställa att sanktionsavgiften faktiskt betalas.

Fru talman! För bara någon månad sedan debatterade vi implementeringen av det som heter mobilitetspaketet. Det förslag vi debatterar här i dag kompletterar den propositionen, detta eftersom det innebär att föremål ska få omhändertas och fordon ska få låsas fast när det har beslutats att ett fordon eller fordonståg inte får köra vidare på grund av att ett förskott för sanktionsavgift inte har betalats direkt vid vägkontrollen. Omhändertagande och klampning ska få ske för att säkra att sanktionsavgiften betalas.

Förslaget syftar helt enkelt till att säkerställa att utländska transportföretag som bryter mot detta och därmed ska påföras sanktionsavgift också betalar den. I stort handlar det om att få en större regelefterlevnad kring de hårdare regelverk som vi har infört.

Fru talman! Jag har själv varit med ute på besök och hälsat på trafikpolisen och vid flera tillfällen fått se hur de arbetar när de klampar och sedan inväntar att någon ska betala sin sanktionsavgift. Vi vet och vi ser att klampningen har effekt. Detta lagförslag ökar förutsättningarna för att svenska och utländska företag ska kunna konkurrera på lika villkor, eftersom det syftar till att motverka att oseriösa transportföretag kringgår reglerna. Dessutom förbättrar vi förarnas sociala villkor, inte minst på grund av de nya reglerna om utstationering inom vägtransportsektorn som kommer att innebära höjda löner för förare från länder med lägre lönelägen än Sverige.

Fru talman! Jag skulle vilja säga något om våra två reservationer. Låt mig säga att det självklart är positivt att oppositionen vill följa regeringens prioriteringar om ordning och reda. Delvis ser vi att majoriteten i utskottet slår in öppna dörrar; delvis har vi också helt skilda åsikter i det som framförs.

En majoritet i utskottet vill ha en utredning som ser över möjligheten för klampning att kvarstå till dess att grunden för klampningen har åtgärdats och även att klampa fordon för fler typer av lagöverträdelser.

Fru talman! Självklart ska vi fortsätta att följa vad dessa regelverk får för effekt, men vi ska också vara öppna för att ständigt göra skärpningar om så behövs. När det gäller tidsgräns för klampning vill jag dock understryka att lagstiftningen redan nu medger att fordon klampas för att hindra trafik med fordon som är en påtaglig fara för trafiksäkerheten och att åtgärden i dessa fall får kvarstå till dess att det inte längre finns skäl för det.

Lagen möjliggör även åtgärder för att säkra verkställighet av sanktionsavgift och överlastavgift, det vill säga i praktiken till dess att bristen hos fordonet har avhjälpts.

Fru talman! I tidigare riksdagsbehandling av dessa frågor har hela utskottet pekat på att ett system med obegränsad tid för klampning skulle medföra krav på att beslutet skulle kunna överklagas. Det är någonting som skulle försvåra hanteringen. Jag kan också konstatera att Transportstyrelsens uppgifter visar att över 90 procent av transportföretagen som hade fått sitt fordon klampat under 2020 betalade sanktionsavgiften innan de 36 timmarna hade löpt ut.

Utskottsmajoriteten vill också rikta ett tillkännagivande till regeringen gällande behovet av att samordna arbetet från olika myndigheter när det gäller kontroll av yrkestrafiken.

Låt mig vara tydlig, fru talman. När det gäller just samordning går det inte att missta sig på regeringens arbete. Den senaste utredningen om kontroll av yrkestrafiken samt de uppdrag som getts inom ramen för implementeringen av mobilitetspaketet visar en tydlig inriktning att samarbetet måste öka. Men det som majoriteten öppnar för i sin text - bemanningen för tillsyn av tunga transporter skulle kunna förstärkas genom upphandling av kompetens från andra strukturer än statens egna - ser vi som oerhört problematiskt, och detta är något som vi ifrågasätter.

Vi socialdemokrater ser det som oerhört viktigt att vi får en mer effektiv, sammanhållen och utbyggd kontrollorganisation, precis det som var syftet med den senaste utredningen. Men att säga att det ska upphandlas och privatiseras och därmed öppna för en splittrad organisation med tydligt icke-statligt sammanhållet ansvar tror vi inte är vägen framåt.

Fru talman! Vi har under de här åren infört sanktionsavgifter, klampning och beställaransvar samt gett öronmärkta resurser till polisen. Vi har sett till att Transportstyrelsen har fått mer pengar. Vi har förhandlat fram ett mobilitetspaket. Det finns nu regler om utstationering med svenska löner och avtal som gäller från dag ett. Vi har systematiskt arbetat med att skapa ett regelverk och möjligheter för att skapa ordning och reda i yrkestrafiken och förhindra att människor utnyttjas på svensk arbetsmarknad. Vi arbetar för att stärka konkurrensförhållandena för svensk åkerinäring.

Jag noterar att det är under den här regeringen som detta har skett. Sedan den socialdemokratiskt ledda regeringen tillträdde har vi lagt om politiken, från ett fokus på nyliberala avregleringar till ordning och reda på svensk arbetsmarknad - under en regering ledd av först Stefan Löfven och nu Magdalena Andersson. Det är inte en slump, fru talman, utan det är en tydlig ideologisk inriktning och prioritering för oss socialdemokrater att stå upp för ordning och reda. Därför har vi arbetat hårt i EU och här i Sverige för att förändra lagar och regler.

Detta har vi gjort för att motverka de villkor som vi aldrig kan acceptera i vårt Sverige och vårt Europa 2022. Det handlar om förare som får usla löner, arbetar omänskligt långa dagar och spenderar månader och år i lastbilshytten utan att få träffa sina familjer. Jag är övertygad om att såväl svenska som utländska yrkesförare samt svensk åkerinäring kommer att gynnas av att vi nu får ett långtgående regelverk på plats. Alla gynnas av sjysta villkor!

Detta lagförslag stärker helheten av de regelverk som finns för ordning och reda, och vi socialdemokrater kommer att fortsätta att stå upp för den svenska modellen och främja ökad tillväxt och jobb i Sverige genom konkurrens på lika villkor.

Fru talman! Eftersom detta är min sista debatt denna mandatperiod vill jag, precis som så många andra i dag, passa på att tacka talmanspresidiet, kansliet och mina utskottskollegor. Jag tillönskar alla en glad sommar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Denis Begic och Johan Büser (båda S).

Fru talman! Jag tackar Elin Gustafsson för inlägget. Jag blir lite fundersam när Elin Gustafsson målar upp situationen att man har gjort så oerhört mycket. Jag har också varit ute på vägarna, och jag har pratat med yrkeschaufförer, poliser och andra. Den bilden stämmer inte. Det är fortfarande problem ute på vägarna med olaglig konkurrens, olagliga bilar, stöldgods och så vidare. Denna situation har man haft åtta år på sig att åtgärda. Då är det stora brister.

Fru talman! År 2012 påbörjades arbetet med att införa klampning av fordon som bröt mot lagar och regler. År 2014 fattade riksdagen beslut om att införa klampning efter en proposition från Alliansen.

Inför valet 2014 påtalade flera ledande S-politiker att klampningskravet borde skärpas. Man borde "klampa på riktigt", det vill säga tills böter och fel var åtgärdade. Nu har regeringen haft åtta år på sig att införa nya regler för klampning "på riktigt". Trots det har man fortfarande inte gjort det. Regeringen tycker tydligen att det är okej att lastbilar kan lämna platsen efter 36 timmars klampning och åka vidare utan att ha betalat böter eller åtgärdat felen. Men detta är S-regeringen emot trots att man själv talat om detta i valet 2014.

Det finns nu en tydlig majoritet här i riksdagen som vill att det blir hårdare tag mot fusk och brottslighet på våra vägar. Vi vill också se att myndigheter bättre samordnar sig för att komma åt de olagliga transporterna. Men även det motsätter sig Socialdemokraterna med en reservation till betänkandet.

Fru talman! Vi vill klampa till dess böter är reglerade och åtgärder är vidtagna. Vi vill se en bättre samordning mellan myndigheterna. Men detta motsätter sig alltså Socialdemokraterna. Varför vill inte S-regeringen ta tag i problemen på allvar? Varför vill man fortsätta att underlätta för landets olagliga transporter?

I dag har regeringen lagt fram en proposition till riksdagen, och nu finns ett betänkande med förslag på skärpningar. Men de grundläggande incitamenten för att verkligen få kraft saknas, nämligen att kunna klampa tills åtgärder är vidtagna och böter är betalda.

Fru talman! Lagliga svenska transporter blir utkonkurrerade på grund av regeringens handlingsförlamning i frågan.

När det gäller klampning har ju även den socialdemokratiska ministern Tomas Eneroth anmälts till konstitutionsutskottet för att ha ljugit om vem som har gjort vad när det gäller klampning. Detta kommer nu att behandlas i särskild ordning, och tids nog får vi reda på KU:s beslut.

Fru talman! Jag kan förstå att ministern och Socialdemokraterna försöker tillskriva sig saker som andra gjort, för deras eget arbete när det gäller att få bort olaglig yrkestrafik och skärpa kontrollerna mot olaglig konkurrens är verkligen mycket tunt.

Fru talman! Det har varit åtta förlorade år med S och MP vid makten. Fortfarande kan de olagliga transporterna härja fritt i landet. Bristen på trafikpoliser och bristen på handlingskraft från regeringen gör att Sverige blir ett land där brott lönar sig och där risken att bli ertappad är minimal.

Det finns bara en regering som har ansvaret för detta, och det är den socialdemokratiska regeringen, som suttit på sina händer under åtta år även i dessa frågor. Den 11 september kan vi rösta bort denna regering. Låt oss verkligen göra det!

Fru talman! Nya lagar räcker tyvärr inte om vi inte har en kontrollfunktion som fungerar på våra vägar. Annars blir varje ny lagstiftning bara ytterligare ett nytt slag i luften.

Att vår lastbilstrafik fungerar är fullständigt nödvändigt om vi ska kunna få in och ut varor till och från Sverige. Lastbilarna håller igång landets företag och vår handel.

Men det finns de som väljer att strunta i lagar och regler och kör med dubbla förarkort och bristfälliga lastbilar. De struntar i kör- och vilotider, struntar i skatter, avgifter och böter, och de kan fortfarande köra vidare i Sverige utan någon större risk att bli upptäckta. Detta borde regeringen ha åtgärdat efter åtta år vid makten.

Fortfarande kan chaufförer som kör för olagliga åkerier köra in i landet med knark och olagliga varor. De kör runt med transporter i Sverige och struntar i regler och böter för att sedan lämna landet med ett lass av stöldgods. Hur ska svenska lagliga åkerier kunna konkurrera med dessa olagliga transporter när S-regeringen inte klarar av att kontrollera efterlevnaden av lagar och regler i landet?

Fru talman! Vad borde då regeringen ha gjort under dessa åtta år?

Självklart borde man ha åstadkommit en bättre samordning mellan myndigheter för att komma åt de olagliga transporterna. Man borde även ha åstadkommit en bättre samordning mellan länder för att komma åt de olagliga transporterna. Man borde ha tillsatt fler poliser som kan utföra vägkontrollerna. En egen avdelning inom polisen, liknande BAG i Tyskland, borde ha inrättats. Man borde ha utbildat och samordnat åklagare som klarar av att hantera sådana här brott.

Man borde ha klampat på riktigt, som vi diskuterar här i dag, det vill säga till dess att böter är betalade eller brister åtgärdade. Man borde ha genomfört kontroller av olagliga körkort, och man borde ha drivit in böter och avgifter innan lastbilarna lämnar landet.

Man borde ha byggt ut och städat upp våra rastplatser. Man borde ha åstadkommit samordning av böter och avgifter i EU:s länder. Man borde ha gett polisen bättre verktyg att kunna gå igenom lasterna i lastbilarna och tullen bättre befogenheter att stoppa ingående och utgående olagliga transporter. Man borde ha utvecklat och skärpt beställaransvaret och sett till att kontrollerna av detta fungerar. Man borde ha sett över kör- och vilotider så att det finns en vingelmån på 5 procent, som i Danmarks system.

Regeringen borde också ha satsat på ökat underhåll till våra vägar i stället för att som nu satsa på höghastighetståg och ta bort pengar från vägunderhållet. Vinterväghållningen i landet är undermålig. Det behövs hårdare krav på att utländska fordon ska ha vinterdäck som verkligen klarar av vårt vinterväglag.

Skatterna på bensin och diesel borde sänkas, liksom reduktionsplikten. I dag har de utländska transporterna med sig egen, billigare och sämre, diesel in i landet. Vad har regeringen gjort åt det? Ingenting.

Man borde självklart ha satsat på längre och tyngre lastbilar och förstärkt våra vägar för 74 ton. Detta klarade Finland, men S-regeringen klarade det inte på åtta år. Man borde ha permanentat försöken med längre lastbilar, som vi till exempel kör med i Skaraborg, så att de slipper söka nya dispenser hela tiden.

Detta var en lång lista på åtgärder som självklart hade gått att genomföra på åtta år om man hade velat det. I stället kommer man tillbaka till kammaren med en bristfällig proposition om klampning. Det är bra att vi tar steg för att förstärka klampningen, men det är ju inte tillräckligt. Lyssna på oppositionen om ni inte själva har de idéer som krävs!

Sverige är beroende av fungerande lastbilstransporter. I Sverige har vi två av världens största lastbilstillverkare, Scania och Volvo Lastvagnar, och det är ingen slump. Lastbilen har och kommer att ha stor betydelse för Sverige, för företag och för handeln. Den har betydelse för våra jobb och vår välfärd. Det är inte rimligt att olagliga lastbilstransporter ska kunna fortsätta att konkurrera ut de lagliga transporterna bara för att regeringen har suttit på sina händer i åtta år.

Fru talman! Kriminaliteten och brottsligheten har fortsatt att öka. Knark och olagliga transporter fortsätter att välla in i landet medan den här regeringen endast ägnar sig åt att försöka införa nya och högre skatter. Låt oss byta ut denna handlingsförlamade och trötta regering den 11 september i år, fru talman! Låt oss verkligen ta vara på den möjligheten!

Avslutningsvis, fru talman, vill jag önska trafikutskottets ledamöter, kanslipersonalen, talmannen, talmanskansliet och alla skaraborgare en riktigt trevlig sommar!

Fru talman! Klampning infördes 2015 och innebar en möjlighet att låsa fast fuskande fordon i max 24 timmar. Vi är glada att ha varit en del av arbetet med att införa klampning, men vi är inte lika glada över tidsfristen - 24 timmar är för kort tid.

Utskottet var snabbt med att ge regeringen i uppdrag att utreda en förlängning av klampningen till dess att avgifterna var betalade eller orsaken till klampning åtgärdad. Regeringen tillsatte en utredning och presenterade efter närmare tre år en ny proposition där man föreslog en förlängning av klampningen med 12 timmar till max 36 timmar.

Här kan man fråga sig, fru talman: 12 timmar, efter tre års utredning - vem blir lycklig av det? Polisen blir det inte, och inte heller de som klampar fordonen. 36 timmar är ett och ett halvt dygn. Det ger en sämre arbetsmiljö för personalen: Klampar man ett fordon 15.00 får man komma tillbaka klockan 03.00 nästnästa dag och släppa fordonet om sanktionsavgifterna inte har betalats.

Men nu blir det äntligen verkstad på riktigt av klampningen, fru talman! En majoritet av utskottet har enats och fått till en skrivning som lyder: "Riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att den bör tillsätta en utredning som ser över möjligheten dels för klampning att kvarstå till dess att grunden för klampningen har åtgärdats, dels att klampa fordon för fler typer av lagöverträdelser i enlighet med vad utskottet anför. Vidare tillkännager riksdagen för regeringen behovet av att i större utsträckning samordna arbetet från olika myndigheter när det gäller kontroll av yrkestrafiken."

Fru talman! Socialdemokraterna och Miljöpartiet har reserverat sig mot detta med klampning till dess att avgifterna är betalda eller orsaken till klampning åtgärdad. Socialdemokraterna pratar ofta om Fair Transport och sjysta villkor för åkerinäringen. Är det som vanligt mycket snack och lite verkstad? Och varför vill inte Miljöpartiet att de som fuskar ska bli klampade fram till dess att de har gjort rätt för sig? I övrigt jagar man ju transporter med ljus och lykta om de inte sker på cykel eller på räls.

Fru talman! Denna åtgärd är bra för att tydligt basunera ut att det inte är lönt att fuska på svenska vägar. Om du gör det i alla fall kommer det att kosta, och du kommer inte vidare innan du har gjort rätt för dig.

Vi sverigedemokrater yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Detta riksdagsbeslut, som de facto kommer att fattas i morgon, kommer att innebära något riktigt bra. Det ligger en proposition i botten, men den förstärks av att ett nästan enigt trafikutskott föreslår ett tillkännagivande enligt precis det som föregående talare lyfte upp, nämligen att klampning - det vill säga fastlåsning av ett fordon - ska kunna kvarstå till dess att det som orsakat klampningen är åtgärdat. Man ska också kunna klampa av fler orsaker.

Dessutom står ett nästan enigt utskott bakom att de myndigheter som arbetar med brottsprevention - tull, polis, Skatteverket, Transportstyrelsen med flera - i mycket större utsträckning än i dag ska tvingas samarbeta och samordna sina insatser så att de genomförs med mycket större precision.

Jag är alldeles övertygad om att detta sammantaget - det vill säga en proposition hanterad i riksdagens trafikutskott som ett steg i rätt riktning, förstärkt med dessa åtgärder - successivt kommer att leda till att vi får en bättre situation på vägen som arbetsplats.

Jag kan också haka i den krok som kollegan från Socialdemokraterna lade ut i sitt inlägg gällande att tillkännagivandet innebär att polis eller statliga myndigheter också ska kunna förstärka sin bemanning med folk från andra sektorer än statens egna. Låt mig förklara vad förslaget handlar om, fru talman.

Det är så att väldigt många människor arbetar med fordonsbesiktning eller liknande arbeten och har mycket hög teknisk kompetens avseende fordonssäkerhet, teknik, trafiksäkerhet och så vidare. Genom att de ges kompletterande utbildning skulle de mycket väl kunna förstärka fältorganisationen, som självklart i huvudsak bemannas av polis och Transportstyrelsen, så att vi på kommande trafikutskottsmöten slipper att möta företrädare för polisen som säger att det finns för få poliser för att de ska kunna stävja brottsligheten och att det finns för få människor av kött och blod ute på vägarna för att de ska kunna stävja brottsligheten.

Det är ju sorgligt, fru talman, att vi har regelverk och bestämmelser på plats men för få människor - händer, fötter och huvuden - för att utföra tillsynsarbetet. Det finns mycket enkla sätt att råda bot på detta.

Det var denna förklaring jag tyckte fordrades efter inlägget av ledamoten och kollegan Elin Gustafsson. Det är inte fråga om att privatisera statens verksamhet, utan det är fråga om att förstärka den.

Fru talman! Detta gäller kanske alldeles särskilt i skenet av det som kom att uppmärksammas i medier i går, nämligen den mycket omfattande verksamhet gällande stöld av framför allt drivmedel som har blivit aktualiserad. Drivmedlet i ett fordon är i dag kanske värt mer än den last som fordonet kör. Det har lett till en intensifierad verksamhet när det gäller stöld av drivmedel.

När detta uppmärksammas och åkerier beklagar sig konstaterar både justitieministern och polischefen att vi har för få poliser för att möta brottsligheten. Då tror jag, fru talman, att det är väldigt bra att den utredning som utskottet nu trycker till för och anser behöver göras öppnar upp för fler människor som ägnar sig åt detta.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Det här blir mitt sista anförande under den här mandatperioden. Jag tar mig friheten att reflektera lite. Jag kandiderar visserligen, men huruvida jag kommer tillbaka i höst avgör ju väljarna.

Fru talman! Jag hade förmånen att sitta i riksdagen 1998-2002. Därefter hade jag 16 år med kommun- och regionpolitik, och sedan kom jag tillbaka till den här mandatperioden. Det är två väldigt olika världar. Åren 1998-2002, under Göran Perssons tid, var det en väldigt stabil riksdag. Det var tydligt vad som skulle hända i utskotten. Den här mandatperioden dröjde det tre månader innan vi hade en regering. När vi äntligen hade en regering, även om jag inte var helt nöjd med den, hade vi till råga på allt en huvudtalman som skilde sig partimässigt. Så såg det inte ut 1998-2002. Sedan passade covid på att komma, och när det äntligen var över kunde Putin inte riktigt uppföra sig. Det har varit en helt annorlunda period.

Varför reflekterar jag över detta? Jag reflekterar över det bland annat i detta ärende, som har med klampning att göra, men också i de ärenden som har med tillkännagivanden att göra. Jag har inte gått in och efterforskat, men jag tror inte att det var lika många tillkännagivanden under perioden 1998-2002. Jag har väldigt svårt att tänka mig det, för det var oerhört stabilt i utskotten.

Är detta bra eller dåligt för demokratin? Jag hör en del som säger att det är för många, och någon kanske tycker att det är för få. Jag tror att det här har varit en vital riksdag - en riksdag som, ur mitt perspektiv, väldigt mycket mer liknar hur kommunerna har fungerat.

Det ärende som diskuteras i dag - klampning och att myndigheter ska ha bättre samordning för att komma åt de kriminella - tycker jag är ett bra exempel på hur riksdagen kan och borde fungera. Jag vill vara tydlig och säga att jag har stor respekt för att olika partier har kommit till olika strategiska slutsatser avseende hur de samtalar med varandra; jag respekterar det. Men vi kristdemokrater har, efter viss vånda i början av den här mandatperioden, landat i att vi pratar med alla.

Just i det här ärendet, som handlar om klampning, har min upplevelse varit att vi egentligen är väldigt överens. Det finns en stor politisk enighet i utskottet om att vi vill komma åt de kriminella.

Jag tror att det behövs fler åtgärder än dem vi vidtar i dag, men då är det åtgärder som egentligen ligger i andra utskott, till exempel fler poliser, fungerande tullverksamhet och att Skattemyndigheten agerar. Det finns en mängd åtgärder som behöver vidtas för att komma åt kriminell trafik i vårt land.

Jag vill nämna något som jag tycker har varit fint med just det här. Vi som sitter här vet ju hur riksdagen fungerar; det gör inte alltid åhörarna.

Här kom det in fyra motioner. I den vanligaste av ordningar borde vi kanske inte ha två tillkännagivanden på fyra motioner; det är ju inte ofta som det blir så. Det som jag tycker var det fina, eftersom jag tycker att detta är ett viktigt ämne, är det demokratiska samtalet.

Jag fick förmånen att kunna prata med mina vänner i den forna Alliansen. Kunde vi göra upp med Centern om deras motion, där de pekade på något som var viktigt för oss, nämligen samordning?

Det kände vi i den gamla, eller forna, Alliansen - jag vet inte vad jag ska säga, men ni vet vilka vänner jag menar - att vi kunde göra. Vi kunde komma överens om skrivningar.

Det var lite samma sak med klampningen. Vi i den forna Alliansen kunde samtala, och jag kunde ta mig lite tid att samtala med både SD och V.

Samtalet ledde fram till två tillkännagivanden. Det fanns tre motioner som egentligen var i minoritet, och en motion var absolut i minoritet. Men det handlade om det goda demokratiska samtalet. Om det är något som jag själv är missnöjd med här är det egentligen att jag inte hann samtala med S och MP. Jag vill säga det från talarstolen; där brast jag, av lite olika skäl. Jag hann inte med.

Jag tror egentligen, fru talman, att vi skulle kunna vara ännu mer eniga i dag. Jag hörde givetvis vad Socialdemokraterna gav uttryck för i talarstolen, men jag hörde också vad Anders Åkesson gav uttryck för. Jag tror egentligen att riksdagen skulle kunna vara ännu mer av en plats där vi samtalar för att lösa riktiga och viktiga problem. Jag är nämligen helt övertygad om att alla som är här i dag, och alla som har jobbat i trafikutskottet under de här fyra åren, brinner av vilja att komma åt de kriminella.

Jag tycker att det här egentligen är ett rätt enkelt betänkande. När det kom ut diskuterade vi till och med om vi skulle väcka en motion eller inte. Men vi vill faktiskt att klampningen ska gälla till dess att man har gjort rätt för sig, och därför väckte vi en motion. Så kunde det bli ett samtal som nu har resulterat i två tillkännagivanden, och jag är helt övertygad om att regeringen kommer att ta till sig dem.

Det har varit min bestämda upplevelse under de här fyra åren att regeringen, även när det har gällt sådant som man inte hållit med om, faktiskt har jobbat med de tillkännagivanden som riksdagen har riktat. Det är demokratiskt viktigt. Det innebär att Sveriges högsta beslutande organ skickar signaler till regeringen, som är den beredande och förslagsställande och som sedan kan komma tillbaka med det. Det är fantastiskt.

Fru talman! Jag är väl medveten om att det här inlägget kanske blev lite annorlunda, men jag har varit väldigt tacksam för de här fyra åren. Jag är tacksam för det jobb ni har gjort.

Jag är tacksam för mina kollegor - jag är absolut inte alltid överens med dem, men vi har haft en god stämning.

Jag är extra tacksam till Anders, Teres och Jens, som jag har fått jobba med i presidiet.

Jag vill rikta ett stort tack för vad vi alla har gjort.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Svensk åkerinäring har under många år varit hårt pressad av utländska åkerier som använder underbetald arbetskraft, inte följer kör- och vilotider, kör med undermåliga fordon, överträder hastighetsbegränsningarna eller kör med drivmedel som inte är miljöklassat. Detta gäller naturligtvis inte alla utländska åkerier, men det är så pass vanligt förekommande att konkurrensen för de svenska åkerierna blir snedvriden. Jag anser därför att klampning ska kunna genomföras för alla de överträdelser som jag nyss nämnde.

Steg för steg har åtgärder satts in. Regeringens proposition innehåller förslag om att fordon ska kunna klampas och hållas kvar på plats av flera anledningar. Detta är ytterligare ett steg i rätt riktning.

Dock åtgärdar regeringen inte ett problem som är identifierat sedan lång tid tillbaka. Regeringen föreslår ingen förändring av den maximala tiden för klampning, som i dag är 36 timmar. Alltför ofta medför den korta klampningstiden att ett åkeri som begått regelöverträdelser väntar ut tidsgränsen för att polisen ska låsa upp klampen och fordonet därefter ska kunna lämna platsen utan att betala sanktionsavgiften. Detta snedvrider konkurrensen, då fordon kan åka vidare utan att göra rätt för sig. I flera andra europeiska länder hålls fordonet kvar till dess att bristerna är åtgärdade och eventuella böter eller sanktionsavgifter är betalda. Jag anser därför att den nuvarande tidsgränsen på 36 timmar ska tas bort och att klampningen ska vara kvar tills bristerna är åtgärdade och böterna eller sanktionsavgifterna är betalda.

Men det räcker inte att skapa verktygen för att kvarhålla ekipage på plats. Det behövs fler kontroller och ökad effektivitet för att de facto få till en effektiv tillsyn av utländska fordons lagliga rätt att köra på svenska vägar. Det behövs fler trafikpoliser, och de som finns behöver avlastas administrativt arbete för att tillgänglig tid för vägkontroller ska öka. Det behövs fler fälttjänstemän från Transportstyrelsen och kanske framför allt en bättre samordning mellan olika berörda myndigheter.

Då det råder brist på kompetens för att utöva tillsyn över tunga transporter bör nya vägar sökas. Till exempel skulle besiktningspersonal med grundläggande teknisk kompetens kunna vidareutbildas. Därefter skulle de vid belastningstoppar kunna stödja övrig personal vid vägkontroller.

Vi hörde här att Socialdemokraterna åter tog upp sin motvilja mot att använda näringslivet för att stärka det offentliga. Men genom att göra det kan man faktiskt genomföra det som vi ska besluta om. Socialdemokraterna säger i sitt anförande att man med upphandlad kompetens avsäger sig ansvar. Det stämmer inte. Den upphandlande enheten har fortfarande ansvaret när det är kompetens som upphandlas. Det är först när man lägger ut hela tillsynsuppdraget som man om man vill kan förhandla bort ansvaret. Utskottet har inte föreslagit detta utan har bara sagt att man ska upphandla beredningskompetens för att stötta upp själva tillsynsuppdraget.

Fru talman! Med dessa motiv yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet, inklusive de två tillkännagivandena om möjlighet till klampning i fler fall och att klampning ska kvarstå tills anledningen är åtgärdad samt ökad samordning mellan olika myndigheter. Jag yrkar samtidigt avslag på de två reservationerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 juni.)