Jakt och viltvård

Jakt och viltvård

Fru talman! Tänk er en varm och krispig höstdag när solen riktigt strilar ned genom träden och du plötsligt hör hur din hund får upptag och börjar driva bort mot skyttarna. Eller tänk er ett isande kallt pass där fötterna har domnat bort och regnet tycks ta sig in precis överallt, och där till och med viltet verkar ha gett upp och kurat ihop sig under en gran.

Jakten i Sverige är en riktig folkrörelse med ca 250 000 aktiva jägare. Onekligen kan jaktupplevelserna skilja sig åt ganska markant. För vissa utövare handlar det om att uppleva naturen på nära håll. För andra handlar det om att kunna sätta klimatsmart kött på bordet. För en tredje är det kanske kamratskapet eller samspelet med hunden som lockar.

Gemensamt för alla Sveriges jägare är dock att de är en del av förvaltningen av våra viltstammar och utgör en viktig del i att säkerställa en god balans och en god vård av natur och vilt i olika delar av vårt avlånga land.

Fru talman! I måndags kom jag hem från en veckas rundresa till olika naturreservat och viltparker i Sydafrika. För en svensk som egentligen har Babar som enda elefantreferens var det en ganska magisk upplevelse att helt plötsligt ha en fem tons bjässe på nästan armlängds avstånd. Jag är lite grann uppfylld av detta.

Samtidigt fick jag många intressanta perspektiv som jag tycker är applicerbara på den svenska kontexten när det gäller viltvård. Jag fick till exempel höra om hur en hotad och för många med mig mytomspunnen art som elefanten för de lokala bönderna kan innebära ett överhängande hot om att odlingar och byggnader totalförstörs och om de konflikter som kan uppstå till följd av detta. Jag fick också höra om hur alltför många elefanter i ett naturreservat kunde förändra landskapet totalt genom att skada träd och buskar och att populationen därför behövde hållas på en bärkraftig nivå med ett lagom antal elefanter sett till områdets storlek. Dessutom fick jag höra om hur vissa viltparker var för små för att över huvud taget kunna hålla the big five då det inte fanns tillräckligt med hjortdjur och småvilt som föda till predatorer som lejon och leopard.

Oavsett om det handlar om viltvård i Sydafrika eller i Sverige finns det en del gemensamma principer. En fungerande viltvård kräver att de människor och verksamheter som faktiskt lever med det vilda i sin närhet och vars vardag påverkas av stammarnas utbredning och omfattning också känner att de har en möjlighet att påverka förvaltningen och kan vara en del av den. Det gäller både om man är fruktodlare i Sydafrika och oroar sig för elefanter och om man är fårbonde i Värmland och påverkas av vargen.

En fungerande viltvård kräver också att man tittar på de olika arternas samspel med varandra och hur de formar den miljö som de lever i, oavsett om det rör sig om elefantskador på akaciaträd eller älgskador på tall eller om det handlar om leopardbeståndets påverkan på antalet impalor eller antalet älgar i ett vargrevir.

På flera områden finns det en förkärlek hos oss inom politiken för att prata om den svenska modellen - så även när det gäller jakt och viltvård. Svensk viltvård bygger på en decentraliserad förvaltning baserad på dialog och samarbete mellan de olika aktörer som påverkar och själva påverkas av stammarna. Detta är det viktigt att vi värnar och utvecklar. Därför har miljö- och jordbruksutskottet under den förra mandatperioden i olika tillkännagivanden lyft fram behovet av att förtydliga och förstärka viltdelegationernas mandat och befogenheter och även säkerställa en god balans mellan olika aktörer och intressen. Centerpartiet kommer att fortsätta att driva på för att det här ska bli verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Samtidigt som vi på flera områden kan glädja oss åt en förbättrad dialog för att hitta gemensamma lösningar ser vi också tyvärr samtidigt en risk för ökad polarisering inom andra områden, såsom vargförvaltningen och klövviltets påverkan på skogsbruket.

Från Centerpartiets sida ser vi det som helt nödvändigt att flera av de konflikter som vi ser kopplat till viltförvaltningen löses på ett konstruktivt sätt. En del i detta är inrättandet av en viltmyndighet med en samlad helhetssyn kring viltförvaltningen. Det är en fråga som Centerpartiet drivit länge och som också miljö- och jordbruksutskottet har ställt sig bakom i tidigare betänkanden.

Fru talman! I många delar av Sverige utgör vildsvinsstammen ett stort problem för såväl jordbrukare som trafikanter, och kostnaderna är stora - det handlar om miljardbelopp. Många följer också utvecklingen av afrikansk svinpest med oro, då ett utbrott skulle kunna få stora konsekvenser för både det vilda och det tama djurlivet. Det är därför viktigt att vi från politikens sida gör vad vi kan för att skapa förutsättningar och underlätta avskjutning av vildsvin.

På grund av omständliga provtagningsprocesser är det för många jägare ett stort steg att börja sälja köttet. Om frysen redan är full är det svårt att hitta avsättning för köttet, och incitamenten för att ge sig ut och skjuta gris minskar ganska betydligt. När en så klimatsmart råvara som vildsvinskött ses som ett kvittblivningsproblem behöver vi en förändring.

Redan tidigare har miljö- och jordbruksutskottet riktat ett tillkännagivande till regeringen om att underlätta försäljning och distribution av vildsvinskött, och en utredning är nu igång. Vi i Centerpartiet ser detta som en absolut nyckel till att minska och få kontroll på vildsvinsstammen. Samtidigt behövs också regelförenklingar på andra områden för att underlätta jakten på vildsvin. Till exempel handlar det om reglerna för användning av värmekamera. Även här är det viktigt att de förslag som ligger på regeringens bord blir verklighet så snart som möjligt.

För Centerpartiet är det också viktigt att jakten är tillgänglig för alla. Vi kan dock konstatera att de jägare som använder motordrivet fordon på grund av en funktionsnedsättning stöter på problem i det nuvarande regelverket. Systemet innebär en dispenshantering som är onödigt tidskrävande och kostsam. Centerpartiet vill därför se regelförenklingar bland annat för att dispenserna ska gälla under längre tid och i hela landet.

Även om det inte berörs i just detta betänkande vill jag ändå ägna någon minut åt synen på legala vapenägare såsom jägare, vilket är en aktuell fråga kopplat till den svenska implementeringen av EU:s vapendirektiv. Sverige ska ta krafttag mot illegala vapen, men för en fungerande viltvård krävs skickliga vapenhanterare. Att man försöker stävja förekomsten av illegala vapen genom att jaga och försvåra för laglydiga jägare och skyttar är något som Centerpartiet aldrig kommer att acceptera. Centerpartiet har både i Europaparlamentet och här i riksdagen agerat för att säkerställa att regelverket inte slår fel och inte överimplementeras, och vi kommer att göra så även fortsatt.

Jag vill i sammanhanget också lyfta en annan fråga som har figurerat i debatten under de senaste veckorna: hot och trakasserier i djurrättens namn. Eftersöksjägare vittnar om sönderslagna bilar och mordhot, och allt fler jägare drar sig för att medverka i rovdjursförvaltningen när förutsättningarna blir alltmer otrygga på grund av hat, trakasserier och våld. Det finns även exempel på att tjänstemän som handlägger ärenden kring licensjakt på varg utsätts för hot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det här ser Centerpartiet som ett allvarligt demokratiproblem, inte minst när människor faktiskt utför en från samhället efterfrågad tjänst som eftersök eller rovdjursförvaltning. Det behövs bland annat en brottskod för dessa djurrättsrelaterade brott och en bättre samordning inom polisen för att komma åt problemet.

Fru talman! Med en hållbar jakt- och viltvårdspolitik som grund finns det stora möjligheter att utveckla verksamheter kring jakten och skapa jobb och sysselsättning i hela landet. Det handlar om upplevelser i olika former såväl som att utveckla viltkött som produkt. En hållbar jakt- och viltvårdspolitik är också en förutsättning för att andra verksamheter på landsbygden ska fortsätta bidra till hela Sveriges utveckling.

Fru talman! Jag ställer mig givetvis bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 14.

Fru talman! I det här motionsbetänkandet behandlas många viktiga jakt- och viltvårdsfrågor, såsom viltförvaltningsdelegationerna, det allmänna uppdraget, vildsvinsförvaltning, älg- och kronhjortsförvaltning, allmänna jaktfrågor med mera.

Jakten som folkrörelse har stora mjuka värden, och det är över 300 000 människor som ägnar sig åt den. Den har dessutom ett stort ekonomiskt värde. I den senaste undersökning som gjordes värderades den svenska jakten till 4,5 miljarder fördelat både på rekreationsvärdet och på matvärdet. Det är därför inte att negligera när oro finns för den svenska jakten och hur vi bedriver den.

Svensk jakt och viltvård karakteriseras av god etik samt välutbildade jägare och hundar. Det märks inte minst i den insats som svenska jägare gör vid alla trafikolyckor i ur och skur under årets alla dagar. Eftersöksjägare utsätts många gånger för hot och en väldigt farlig trafiksituation.

Svenska jägare har genom god förvaltning byggt upp stora kapital i de viltstammar som vi i dag har, men stora viltstammar kräver också en sund och aktiv förvaltning som går hand i hand med ett väl fungerande jord- och skogsbruk. Om vi kan uppnå en sådan kan jakten också leverera en mängd högkvalitativ och klimatsmart mat som rimmar väldigt väl med livsmedelsstrategin. Vi vet att vi i dag importerar mellan 70 och 80 procent av allt hjortkött som äts i Sverige. Det är anmärkningsvärt när vi har så väldigt etablerade hjortstammar på vissa ställen.

Vi moderater står såklart upp för alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall enbart till nr 19.

Jag tänkte nu tala lite kort om våra reservationer. Den första handlar om det allmänna uppdraget. Sedan 1938 har Svenska Jägareförbundet utfört det som kallas det allmänna jakt- och viltvårdsuppdraget. Vi moderater anser att det uppdraget ska vara fortsatt intakt. Det fungerar väl och utförs effektivt och ansvarsfullt. Vi når på det sättet ut till många jägare. Det leder till att vi får en bra återkoppling hela tiden när det gäller inventeringar och annat. Det är helt enkelt ett gott samarbete mellan det civila samhället och en myndighet. Det bör också övervägas om man ska förlänga det allmänna uppdraget från att som i dag vara ett år till att eventuellt bli tre år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vår andra reservation handlar om viltförvaltningsdelegationerna. När alliansregeringen införde viltförvaltningsdelegationerna var det för att möta de ökande utmaningarna med bredare och växande viltstammar. Viltstammarna ser olika ut i landet, och det krävs en regional och lokal förankring för att hantera de frågeställningar som uppkommer. Hos vissa handlar det om rovdjur, och hos andra kan det handla om höga klövviltsstammar. Hos ytterligare andra kan det handla om betande fåglar.

Viltförvaltningsdelegationerna ska i övergripande frågor kunna ta beslut om regional förvaltning, men det är inte tydligt definierat vad dessa frågor innebär för den regionala förvaltningen. Det finns gamla tillkännagivanden om att stärka viltförvaltningsdelegationerna, vilket vi moderater tycker är bra. I dessa delegationer finns nämligen den lokala och regionala kunskap som krävs för att fatta kloka beslut och skapa acceptans för dem.

Vi ställer oss däremot kritiska till den senaste regeringens beslut att införa ytterligare två mandat i viltförvaltningsdelegationen. Man premierar bland annat miljö- och naturvårdsintresset, vilket ger en skev proportionalitet gentemot äganderätten. De andra intressena representeras dessutom av endast ett mandat vardera. Vi tycker att man borde återgå till det ursprungliga antalet mandat i viltförvaltningsdelegationerna och även se över möjligheten att stärka deras befogenheter. Om vi menar allvar med regional förvaltning borde det också vara så.

Jag tycker dessutom att man alltför ofta ser Naturvårdsverket gå in och peta i av viltförvaltningsdelegationerna tagna beslut. Viltförvaltningsdelegationerna ska inte bara vara diskussionsklubbar, utan de ska kunna fatta snabba och rättssäkra beslut i ärenden som rör exempelvis licens- och skyddsjakt så att hänsyn tas till bevarandestatus och socioekonomiska aspekter. Moderaterna tror på att de människor som finns i viltförvaltningsdelegationerna ska kunna hantera dessa frågor.

Vår tredje reservation handlar om att värna den svenska jakten och viltvården. Jägarna står för en lång rad viktiga insatser som sker på ideell basis - insatser som är ovärderliga för den svenska viltvården. Det handlar om inventeringar, stödutfodring och att hålla nere invasiva arter.

Moderaterna vill understryka vikten av jägarnas insatser och värna om den svenska jaktkulturen. Politiken får inte sätta käppar i hjulet genom onödig byråkrati och rättsosäkerhet i till exempel licensförfaranden. Det senaste exemplet är ett licensärende som har dragit ut väldigt långt på tiden. Vederbörande har fått använda sig av jurister för att få igenom sin licens, vilket har kostat uppemot 100 000 kronor, beroende på att vapnet har ett utseende som inte är traditionellt för svenska jaktvapen. Det är inte acceptabelt.

Vi moderater ser också en risk för att det blir en överimplementering av det nya vapendirektivet från EU. Känslan är att regeringen tror att många av jägarnas vapen används vid brottslighet, för man sätter snarare käppar i hjulet än gör det lättare för jägarna. Jägarnas insatser behövs i samhället och ska därför inte motarbetas.

Vildsvin är en art som väcker mycket känslor. För vissa är vildsvin enbart ett problem, och för andra är vildsvin en tillgång. Vi som politiker ska göra det lättare att avsätta viltköttet, vilket även innefattar vildsvinsköttet. Den utredningen är på gång hos Livsmedelsverket, och det är vi mycket positiva till från Moderaternas sida. Jag ser också med tillförsikt och glädje på att vi gör det lättare att använda rörlig belysning, liksom att lättnader har gjorts för åtelkameror och annat. Det gör att det blir enklare att skjuta vildsvin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vildsvin är en svårjagad art, men den går att hantera. Jag har ett bra exempel från Östergötland, där en markägare fick in vildsvin som ett ganska nytt bekymmer i sitt lantbruk. Det första året var det stora skador på hans spannmålsodlingar. Året efter provade han att helt enkelt ställa frågan till lite aktiva jägarungdomar i närområdet. Man samlade ihop ett gäng och kom överens om att ha jakten olika kvällar. Den sommaren minskade skadorna med ungefär 70-80 procent, på grund av att markägaren gav jaktmöjligheter till ungdomar som inte hade någon annanstans att jaga och som fick delta i spännande vildsvinsjakt. Det går alltså att hantera detta genom samförvaltning och genom att släppa in ungdomar i jakten.

Jag ska säga något kort om terrängkörningen och terrängkörningslagen. Jag tycker att det är mycket positivt att den utredningen är igång. Det handlar om att människor med funktionsnedsättning ska få bättre möjlighet att jaga. Jaktens glädje ska komma alla till del, och jag hoppas att den här utredningen leder till att det blir så.

Fru talman! Svensk jakt är unik. Jag hoppas att vi politiker ser till att den får fortsätta att vara det.

(Applåder)

(forts. § 16)

Herr talman! Sverigedemokraterna står självfallet bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall till endast reservation nr 1, Svenska Jägareförbundets ansvar för det allmänna uppdraget, och reservation nr 4, Förändring av viltförvaltningsdelegationernas befogenheter m.m.

Sverigedemokraterna har en positiv inställning till Sveriges jägarkår, som i stor utsträckning äger och för vidare kunskapen om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög, och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl.

Inom viltförvaltningen finns dock en rad olösta knutar, och Sverigedemokraterna har som uttalad ambition att vara en konstruktiv kraft i arbetet med att få detta politikområde att fungera bättre än vad det gör i dag.

Svenska Jägareförbundet har sedan många år - ända sedan 1938 - ett allmänt uppdrag att sköta delar av jakt- och viltvården i Sverige. Sverigedemokraterna ser i förbundet en ovärderlig kompetens med hög trovärdighet som har starka band med jägarkåren, vilket gör att det allmänna uppdragets betydelse för jakt- och viltvården i Sverige inte kan överskattas. Jägarnas jaktkortsavgift ska fortsätta att oavkortat gå in i viltvårdsfonden och sedan delas ut till olika former av verksamhet.

Sverigedemokraterna anser att det är viktigt med en stark lokal och regional förankring vad gäller inflytande och beslutsgång bland de människor som lever och verkar i bygden. Beslut om skydds- och licensjakt måste kunna verkställas redan i viltförvaltningsdelegation när gynnsam bevarandestatus uppnåtts för en viltstam och med hänsyn till ekonomiska intressen. Sammansättningen måste också återgå till den ursprungliga, där balansen mellan politiken, olika intressen, myndigheter med flera speglas bättre än i den ändrade sammansättningen, som regeringen har verkställt.

Jakt och viltvård

Sverigedemokraternas politik är att eftersträva minskade konflikter och problem mellan rovdjur och människor på landsbygden. Alla de stora rovdjuren måste förvaltas på ett ansvarsfullt sätt, och det sammantagna rovdjurstrycket måste hållas på rimliga nivåer i hela landet. Förvaltningen syftar till att hålla rovdjursstammarnas antal på en lämplig nivå, då alltför stora stammar i slutändan slår tillbaka mot rovdjuren själva.

Koncentrationen av rovdjur är besvärande i vissa delar av landet, inte minst i västra Svealand och södra Norrland. Då tänker jag på Gävleborg, på Hälsingland. Där man tidigare genom åren har kunnat idka jakt, friluftsliv och djurhållning kan man i många fall inte längre känna den trygghetskänsla man en gång i tiden kände när man bodde ute i bygden. För att bibehålla acceptansen för rovdjuren måste politiken i högre grad ta hänsyn till regionala förhållanden i samband med tillstånd till licens- och skyddsjakt.

Herr talman! Sverigedemokraterna anser att det inte räcker med en miniminivå för björnstammens storlek. En hållbar förvaltning bör också inbegripa en maximinivå som garanterar att björnstammen inte växer sig alltför stark och stor. Flera konflikter med dödlig utgång för människor har blivit resultatet av en alltför stor björnstam, till exempel 2004 i Jokkmokk och 2007 i Valsjöbyn i Gäddedetrakten i Jämtland.

I vissa områden i västra Svealand och södra Norrland är koncentrationen av varg mycket hög, och det är Sverigedemokraternas uppfattning att vargstammen i vissa områden behöver förvaltas mer aktivt. Kort sagt behövs ett hårdare jakttryck.

Vi ser nu en större aktivitet från så kallade jaktmotståndare och djurrättsaktivister, som ofta har sin politiska hemvist inom anarkistiska och socialistiska grupperingar med liten eller ingen respekt för demokrati, äganderätt eller jaktens syfte. Jägare har i samband med vargjakt, eftersök och andra jakter utsatts för hot, förföljelse och skadegörelse av dessa maskerade aktivister. Även arrangörer av jakthundstävlingar har drabbats av djuraktivisternas härjningar.

Här måste polisen och rättsväsendet förstärka sina insatser för att säkerställa att medborgarna kan lita på rättssystemet. Risken är annars att vi får en eskalerande situation med risk för att människor och djur skadas allvarligt. Vi börjar redan se sådana tendenser. I Västsverige har polisen intensifierat sitt arbete mot en krets tidigare dömda personer. I Göteborgs-Posten kunde vi för en tid sedan läsa att det finns aktivister som till och med rättfärdigar mord på människor för djurens skull.

Enligt miljöbalken ges ideella föreningar rätt att överklaga vissa domar och beslut kopplade till miljöbalken. Dessa föreningar är vanligtvis ideologiskt burna och kan ha en viss ideologisk slagsida i sin inriktning. Lagen och dess uttolkning är problematisk och påverkar i allra högsta grad möjligheterna att bedriva sund jakt och viltvård. Vi menar därför att regeringen tydligt bör utreda konsekvenserna och återkomma med förslag om hur lagstiftning och tillämpning kan förbättras.

Vildsvinsstammen växer på sina håll kraftigt i Sverige. Det är samtidigt ett vilt som är mödosamt att förvalta, då det är ett nattaktivt och skyggt djur. Jag, som bor lite mer norrut i Värmland, har aldrig sett ett vildsvin i vilt tillstånd, men det kanske beror på att de trivs bäst i det bördiga Vänerområdet. Det är inte lika bra för dem att vara i norra delen av Värmland, där det är mycket snö och kyla på vintern och svårare att finna mat. Därför finns det mer i bördiga trakter och kustområden.

På sina håll ger vildsvinen upphov till mycket kostsamma skador för areella näringar. Det effektivaste sättet att få en lyckad jakt på vildsvin är att jaga på natten med åtel. Därför finns det goda skäl att förenkla förvaltningen genom att ha ett mer tillåtande regelverk gällande hjälpmedel, som belysning och nattsikten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Herr talman! EU:s fågeldirektiv sätter stopp för jakt på skarv, vilket Sverigedemokraterna anser är fel. Sverige har en ansenlig skarvpopulation med många häckande par. Den ökade förekomsten påverkar fiskbestånden negativt, skapar sanitära olägenheter för friluftslivet och reducerar skog, natur och växtlighet där fåglarna häckar.

Skarven förekommer inte bara i kustbandet utan även vid sjöar i inlandet. I den svenska skärgården ses skarven som en av de talrikaste fågelarterna. Den förekommer i stora delar av världen och är långt ifrån utrotningshotad. En allmän jakttid på skarv vore bra ur förvaltningssynpunkt och även ur naturvårdande perspektiv.

De senaste åren har också antalet sälar ökat utmed Sveriges kustlinje, vilket vållar allvarliga skador för kustfisket och medför en stor ekonomisk börda för näringen då yrkesfiskarna brottas med både svaga fiskbestånd och växande sälstammar. En licensjakt som utformas på liknande sätt som dagens regionala skyddsjakt skulle inte hota sälbestånden nämnvärt. Snarare kan detta vara ett sätt att minska konflikten mellan sälarna och fiskenäringen, som känner av de ökade skadorna på fiskeredskap och fångster. Dagens EU-lagstiftning omöjliggör också handel med svenska sälprodukter, både kött och skinn.

Detta kanske är en fråga som bör utredas. Incitamenten att jaga säl behöver bli större, eftersom den skyddsjakt som sker i dag inte fäller värst många sälar och inte minskar problemen. En licensjakt skulle som sagt behöva ge en större avskjutning än dagens skyddsjakt. För att bromsa sälpopulationens stora tillväxt bör licensjakten åtminstone omfatta en fördubbling av dagens nivå vad beträffar antalet skjutna sälar, om den ska göra någon skillnad.

Herr talman! Sverigedemokraterna vänder sig emot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Sverige hade redan före EU-inträdet en viltförvaltning som resten av världen kunde se på med avund, och vi ser inga mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna. I frågor som berör viltförvaltning menar vi att det nationella parlamentet alltid ska ha sista ordet och att regeringen därmed tydligt ska verka för att Sverige återtar beslutsmakten gällande de frågor som ryms inom art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf och Mats Nordberg (båda SD).

Herr talman! Vi står självfallet bakom alla våra reservationer. Runar Filper yrkade bifall till reservationerna 1 och 4. Jag instämmer, men jag vill även yrka bifall till reservation 20.

Sveriges jägare fyller en viktig roll i samhället genom förvaltning, viltvård, skyddsjakt och eftersök av trafikskadat vilt. Jakt är en viktig fritidssysselsättning, en förvaltning av naturresurser och en näringsverksamhet i form av jaktturism. Kött från vilt är en högvärdig proteinkälla med väldigt låg negativ miljöpåverkan. I dagens samhälle borde viltkött vara det klimatsmarta och närproducerade köttet på tallriken i betydligt högre grad än vad det är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Tyvärr ser vi i dag att människor lever längre och längre bort från naturen. Därmed blir jakten för många något främmande och negativt. Man inser inte varifrån maten kommer.

Det är väldigt oroande att jägare blir hotade och trakasserade av aktivister. Här har vi alltså människor som är beredda att stiga upp mitt i natten i alla väder för att åka ut och spåra och avliva trafikskadat vilt. I fjol genomfördes över 60 000 eftersök i samband med viltolyckor. Att dessa människor, som gör samhället och djuren en tjänst genom att de förkortar djurens lidande, hotas är helt barockt. Angrepp på jägare som bedriver eftersöksjakt och skyddsjakt bör leda till hårdare straff eftersom dessa utför ett viktigt samhällsuppdrag. Polisen behöver få resurser för att kunna ta dessa brott på det allvar som behövs med tanke på den våldsamma politiska extremism de utgör.

Inte minst på grund av det jag nämnde tidigare om att vi som folk generellt lever allt längre bort från naturen behöver viltförvaltningen decentraliseras ytterligare - från europeisk nivå till nationell nivå och från nationell nivå ned till regional nivå. Människor med egna erfarenheter och kunskaper måste vara med och fatta beslut i dessa viktiga frågor.

Vi kristdemokrater gillar subsidiaritetsprincipen, och är det något område där den verkligen ska tillämpas är det inom jakt och viltvård. Regelverket för skydd av värdefulla livsmiljöer och arter i EU ska anpassas efter de olika nationella förutsättningarna. Skydd av vilda djur och hotade arter är en fråga där medlemsstaterna i högre grad ska återfå beslutsmakten.

Här krävs flexibilitet med hänsyn till de väldigt olika naturliga förutsättningar som finns inom EU. Djur- och växtarter som är hotade i de södra delarna av Europa kan vara talrika, till och med skadligt talrika, i de nordliga medlemsländerna. Licensjakt på varg och skyddsjakt på skarv i skärgårdsmiljöer är exempel på frågor som ska avgöras nationellt.

Jakten är och ska ses som en nationell angelägenhet för att förvalta naturens resurser. Den svenska staten behöver i alla sammanhang agera för att jaktfrågorna ska hanteras på den nationella nivån och inte på EU-nivå. Förvaltningen av jakt- och fiskerättigheter ska ske med så stort lokalt och regionalt inflytande som möjligt.

Herr talman! EU:s art- och habitatdirektiv behöver uppdateras. Det måste bli smidigare att omklassa hotstatusen för olika arter i takt med att populationer växer eller krymper. Det måste också i praktiken vara möjligt att ordna skydds- och licensjakt utan orimligt långa överklagandetider. Möjligheten till ändamålsenlig jakt är nödvändig för att över huvud taget få lokal acceptans för rovdjurens förekomst och för att det ska vara möjligt att leva och verka på landsbygden även där rovdjurstrycket är högt.

Reglerna för skyddsjakt på rovdjur som angriper tamdjur behöver ses över så att de blir rimliga utifrån enskilda djuruppfödares verklighet. Livsmedelsstrategin blir bara tomma ord om rovdjur kan tillåtas att återkommande döda tjogvis med djur på en och samma gård. Det är inte rimligt för en företagare att bedriva sin verksamhet under sådana förutsättningar.

Kristdemokraterna vill ha en livskraftig landsbygd med livsmedelsproduktion runt om i vårt land. Det ska vara möjligt med tamdjursuppfödning även inom områden med rovdjursförekomst. Då måste reglerna för skyddsjakt vara anpassade efter det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Herr talman! Tyvärr upplever många ute i landet att en lag gäller när rovdjur närmar sig Stockholm men en helt annan när rovdjur uppträder oskyggt ute på landsbygden. Är vi som bor på landsbygden andra rangens människor, vars problem och utmaningar inte behöver tas på allvar?

I vissa regioner, inte minst i mitt eget hemlän Värmland, behöver vargstammen minskas genom licensjakt. Besluten om antalet som ska skjutas vid licensjakt ska anpassas till de demokratiskt beslutade målen för rovdjursstammarna. Inga av våra svenska rovdjursarter är i dagsläget utrotningshotade. En fortsatt riktad och selektiv jakt på varg kan genomföras utan att vargens gynnsamma bevarandestatus påverkas.

De täta rovdjursstammarna får ofta konsekvenser för enskilda näringsidkare, som ibland till och med tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av vargangrepp. Skyddsjakt på rovdjur måste kunna genomföras snabbt och effektivt när tamdjur hotas. Hänsyn bör också tas till hur rovdjursförekomsten påverkar älgstammen och inte minst till människors trygghet och livskvalitet.

Herr talman! Förra veckan var jag på besök hos förtvivlade yrkesfiskare i Luleå skärgård. Totalt finns över 100 000 sälar runt våra kuster, och sälstammen ökar. Bara i Bottenviken äter sälarna 120 ton fisk per dag. De stora sälstammarna hotar fisket, dels genom konkurrens om fångsten, dels genom att de förstör redskap, dels genom att täta sälpopulationer ökar spridningen av sjukdomar. Jaktkvoterna måste därför höjas för att pressa ned populationsstorleken. Jakten på skarv måste också intensifieras.

Gässen innebär ett växande problem i takt med klimatförändringen, som medför att många kanadagäss nu stannar kvar i landet under vintern. Vi ser också en ny art, tranor, som ser till att skadorna ökar. Reglerna för jakt på säl, skarv, gäss och tranor bör ses över i syfte att utöka jakten på dessa arter så att stammarna kan hållas på en balanserad nivå.

De stora vildsvinsstammarna skapar, som vi har hört tidigare, stora problem på många håll. Bönderna får betala det högsta priset då vildsvinen bökar upp åkrar och vallodlingar med stora skador som följd. Vildsvinen står också för ett stort antal viltolyckor i trafiken, omkring 3 000 per år. Därutöver har många villaägare fått sina gräsmattor uppbökade.

Vildsvinspopulationen måste begränsas genom ökad jakt. Vi kristdemokrater anser att jägarna lättare ska kunna sälja vildsvinsköttet. Det finns i dag möjligheter för jägare att sälja kött från annat klövvilt direkt till konsumenter eller till en lokal butik eller restaurang. Kravet på att vildsvinsköttet ska gå via en vilthanteringsanläggning bör därför ses över. Det ska alltid krävas att köttet genomgår trikintest, och det ska vara tydligt spårbart varifrån viltet kommer. Vi föreslår också att staten ska bekosta avgiften för trikintestet.

Vi har tidigare varit inne på regelförenklingar. Det är ett måste för att vi ska få fler möjligheter att få ned vildsvinsstammen.

Vi föreslår att jägare ska kunna sälja viltkött för ett belopp upp till 45 000 kronor per år skattefritt. Regeringen bör snarast återkomma med förslag om hur detta ska kunna ske på ett enkelt sätt.

Herr talman! Som andra har varit inne på tidigare är implementeringen av EU:s vapendirektiv ett annat problem - något som det inte beslutas om här. Men jag vill ändå lyfta ämnet och med emfas påpeka att vi kristdemokrater står bakom vår tidigare ståndpunkt. Vi ska inte gå längre i implementeringen än vad som krävs. Här bör regeringen göra om och göra rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Ett problem i dagens viltförvaltning är att frågorna hanteras av olika myndigheter, bland annat Naturvårdsverket, länsstyrelserna och polisen. Kristdemokraterna har, liksom en majoritet i riksdagen, föreslagit att en ny myndighet bildas som kan ta ett samlat ansvar för jakt- och viltvårdsfrågorna. Riksdagen har vid flera tillfällen gjort tillkännagivanden till regeringen om att en sådan myndighet ska bildas, men ingenting har hänt. Kristdemokraterna föreslår återigen att en jakt- och viltvårdsmyndighet bildas. Det är anmärkningsvärt, herr talman, att regeringen har trotsat riksdagens beslut i frågan.

För några år sedan ändrade den rödgröna regeringen sammansättningen hos viltförvaltningsdelegationerna vid landets länsstyrelser. Därigenom fick miljö- och naturvårdsintresset ett oproportionerligt stort inflytande i förhållande till jaktintresset. Balansen i sammansättningen bör återställas. Viltförvaltningsdelegationerna måste tillhöra de få organ där kunskap om kärnfrågan tydligen ses som en belastning; kanske är de det enda.

Slutligen, herr talman, får Svenska Jägareförbundet varje år pengar ur viltvårdsfonden för sitt arbete med jakt- och viltvårdsuppdraget. I dagsläget tas beslut om utbetalningar från viltvårdsfonden för ett år i taget, vilket skapar kortsiktighet. Det är rimligt att beslut om finansiering av det allmänna jakt- och viltvårdsuppdraget fattas för tre år i taget.

Sveriges jägare ska visas den respekt de förtjänar!

Herr talman! Som mina kamrater från utskottet har varit inne på debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets årliga motionsbetänkande gällande jakt och viltvård. Mina kamrater har också räknat upp vad betänkandet handlar om. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Herr talman! Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller att förvalta våra naturresurser och våra vilda djur på bästa sätt. Vi socialdemokrater anser att jaktbesluten, oavsett om det handlar om älg eller våra stora rovdjur, därför ska fattas så nära medborgarna som möjligt.a

Det är viktigt för oss att vi, med den förvaltningsmodell vi har beslutat om här, skapar en älgstam av hög kvalitet, som är i balans med betesresurserna och tar hänsyn till allmänhetens intresse när det gäller rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden.

På senare år har det rasat en allt aggressivare debatt om betesskador på åkrar och i skogen. Flera aktörer talar om klövviltet i ordalag som att de går att jämföra med skadedjur som bör sprejas bort. Detta skapar onödiga spänningar. I flera län har avskjutningsmålen för älg, kronhjort, dovhjort och vildsvin uppfyllts. Därigenom har också debatten kommit att handla om jakttider, fällor och andra etiska aspekter.

En del markägare har problematiserat och drivit ett slopat brunstuppehåll. Vi tror att det är fel väg att gå. Eftersom bara 1 procent av storskogsbrukets intäkter kommer från jaktarrende och fällavgifter ser vi att det finns många sätt att motivera att man klarar av att genomföra avskjutningsmålen. Det är också viktigt att vi släpper det ensidiga fokus som finns i dag på att det enbart skulle vara älgen som orsakar betesskador. Allt klövvilt orsakar skador på skogen. Saknas löv betas tall, och finns det för lite tall betas den tall som finns allt hårdare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det är därför angeläget att vi får till en samlad klövviltsförvaltning för de län som hyser stammar av älg, kronhjort, dovhjort och rådjur eftersom det är det samlade betestrycket från allt klövvilt som orsakar skadorna på skog.

Jägarna och inte minst markägarna har ansvaret att förvalta skogen och viltet i den nuvarande förvaltningsmodellen. Vi vet att de parter som har fått ansvaret i den decentraliserade förvaltningsmodellen tar och vill ta ett fortsatt gemensamt ansvar. Det är viktigt att vi håller fast vid den modellen.

Herr talman! I dag finns det ungefär 300 000 registrerade jägare. Jakt och viltvård utgör en väsentlig del av många människors vardag och livskvalitet. Som mina kamrater här tidigare har lyft fram är viltmaten en klimatsmart produkt. Den är god och nyttig på våra köksbord och på sommaren på grillen.

För många är också höstens älgjakt årets höjdpunkt. Inte minst gäller det löshundsjakten, som är en av mänsklighetens allra äldsta kulturyttringar. Det är en tradition som är viktig att bevara, samtidigt som besöksnäringen erbjuder stora utvecklingsmöjligheter. På så sätt har också jakt och viltvård stor betydelse för att landsbygden ska vara en bra plats att leva och bo på. Vi tror inte att en ny centraliserad lagstiftning skulle göra saken bättre.

Sverige är ett långt land med skilda förutsättningar. Vi vill hålla fast vid att jägare och markägare är kapabla att tillsammans lösa de problem som uppkommer lokalt och regionalt.

Länsstyrelserna och viltförvaltningsdelegationerna måste beakta betesskador och allmänhetens önskemål. Bär- och svampplockning ska kunna genomföras. Rovdjursförekomsten i länen ska beaktas, och även förutsättningarna för de 52 procent av landets yta som benämns Sápmi, där rennäringen är aktiv, måste beaktas.

När det kommer till vildsvin har vi stora skador. De har ökat kraftigt i många områden, vilket har gjort att man fått stora problem med grödor, något som är helt oacceptabelt. Vi har fått en ökning av trafikolycksfall där vildsvin är inblandade. Det vet vi alla. Att särskilda jaktmedel, som att förenkla användning av rörlig belysning och mörkersikten, skulle lösa problematiken med vildsvin har jag lite svårt att se, men vi ska jobba för de delarna och ett antal andra delar för att förenkla den jakten.

Det är viktigt att vi gör detta, så att vi slipper etiskt tveksamma diskussioner och förslag om fällfångst. Det finns skäl för hela samhället, inte minst myndigheter, markägare, jordbrukare och jägare, att öka beredskapen mot den svinpest som tyvärr kommer allt närmare vårt lands gränser.

Det sprids myter om att vi socialdemokrater skulle vilja gå längre än vapendirektivet kräver. Så är det inte. Det är snarare det motsatta: Vi har öppnat för att undanta ljuddämpare från licens. Vi vill ha möjlighet att ha fler vapen i vapengarderoben. Jägarna ska inte på något sätt drabbas av implementeringen av vapendirektivet. Vi menar att vi ger jägarna nya möjligheter.

En motion som behandlas handlar om terrängkörning. Terrängkörning och jakt hör egentligen inte ihop, men när älgen är skjuten är fyrhjulingen ett fantastiskt fordon att använda för att transportera det fällda viltet. Samtidigt är det en tillgänglighets- och rättvisefråga för handikappade jägare att vi ser till att det blir en likvärdig lagstiftning över hela landet. Det är också därför som en terrängkörningsutredning har tillsatts. När den utredningen lägger fram sina slutsatser i november kommer regeringen att arbeta vidare med frågan och lägga ett förslag på riksdagens bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

En verklighet som påverkar runt om i landet just nu är de minskade anslagen till länsstyrelserna till följd av den SD-stödda M-KD-budgeten, vilket direkt påverkar arbetet med vilt och rovdjur. De länsstyrelser som nu arbetar med underlaget för att rapportera in hållbar bevarandestatus till EU har fått det rätt jobbigt när indragningar och uppsägningar har blivit en verklighet. Den inventering som görs nu i vinter ska också ligga till grund för möjligheten till licensjakt i höst och nästa vinter. Det är illa. Det är också illa att detta just nu kommer att påverka insatserna för att förebygga skador för rennäringen och fäbodbruket.

Herr talman! Det allmänna uppdrag som Jägareförbundet har haft sedan 1938 är viktigt. Man får pengar ur viltfonden som betalas av jägarna. Jägarna gör också ett väldigt viktigt ideellt arbete i det uppdrag som de har fått av regeringen.

I denna fråga har EU haft synpunkter. Det har pågått en översyn av huruvida vi ska behöva upphandla uppdraget eller fortsätta som vi gör i dag. För oss socialdemokrater är detta en högst prioriterad fråga. Det ideella engagemang som det allmänna uppdraget innebär ska jämställas med det stöd som utgår till idrottsrörelsen eller folkbildningsorganisationerna.

Vi socialdemokrater vil stärka den svenska modellen genom den ideella sektorn, precis som vi gör med friluftslivet och studieförbunden. Här har konstruktionen med jaktkort en särställning. Jägarna betalar ju detta själva genom jaktkortet. Det allmänna uppdraget tillhör den svenska modellen, punkt slut.

(Applåder)

Herr talman! Först hade jag tänkt att jag skulle skryta för att Isak From joinade runt subsidiaritetsprincipen. Men sedan började Isak From tala om vapendirektivet och påstå att de inte vill överimplementera vapendirektivet, vilket vi ju ser på flera punkter, till exempel när det gäller magasin för kantantänd ammunition, femårslicenser och så vidare. Detta hör egentligen hemma i justitieutskottet, men vi är flera som jobbar för detta här, och därför har vi tagit upp det.

Till slut tog Isak From upp budgeten. I mitt hemlän Värmland har vi en betydande vargstam. Enligt rovdjursspårarna på länsstyrelsen har budgeten inte påverkat dem alls när det gäller spårandet av rovdjur. Det skulle dessutom kunna göras betydligt enklare och till en betydligt lägre kostnad.

Här har jag Naturvårdsverkets metodik för inventering av stora rovdjur. Det är en text på åtta sidor som beskriver hur man ska gå till väga för att spåra varg och vad som krävs för att en varg ska få räknas som varg. Det räcker inte att bara ha sett den. Den ska spåras, och den ska spåras långt. I en del fall ska den spåras 15 kilometer vid ett och samma spårningstillfälle för att den ska kunna räknas.

Här finns det stora möjligheter att bruka DNA. För några år sedan gjorde man en koll. Jägare och annat folk som rörde sig ute i skogen fick skicka in spillning för att man skulle kunna kolla DNA och jämföra den mot spårningen. Det resultat man fick fram stämde väldigt väl överens med den vanliga spårningen. Där har vi alltså enormt mycket pengar att hämta hem. I stället för att lägga ut så mycket pengar på spårningen kan vi göra det betydligt billigare genom spillningsinventering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Herr talman! Tack för frågorna, Kjell-Arne Ottosson!

Pengar har ingen betydelse - nja, de har ju betydelse när det gäller anställningar. Länsstyrelsernas och Naturvårdsverkets budget har skurits ned med 40 procent, och det är helt absurt att säga att detta inte skulle ha någon påverkan.

Jag kan till viss del hålla med Kjell-Arne om att vi kanske behöver utveckla nya metoder. Det var därför vi drev på och genomförde underlättandet av viltkameror så att fler kan använda de viltkameror som finns lagligt och få korn på det vilt som finns. Mig veterligen är det i alla fall godkänt när det kommer till lo, järv och björn att man nyttjar DNA och att man har en spillningsinventering där man nyttjar jägarna via det allmänna uppdraget att sköta insamlingen. I norra Sverige kan samerna vara en viktig del i detta.

Vi behöver hitta en modell där vi minskar trycket från rovdjursförekomsten, till exempel i Värmland, så att fler län kan bära tyngden av den målsättning som riksdagen har tagit beslut om. Alla är överens om att vi ska ha de stora rovdjuren, att de ska finnas till och att de är en viktig del av svensk fauna. Sedan blir det problematiskt varje gång man kommer och säger att man inte vill ha så många just hos sig. Vi behöver sprida ut detta och hitta modeller för hur fler kan ta ansvar.

Herr talman! Tack för att du vill vara med och dela bördan, Isak From, för den är ganska tung!

Självfallet påverkar budgeten. Vitsen med att lägga fram en budget är ju att den ska påverka. Men det jag sa var att den inte påverkade när det gäller spårningen av rovdjur, förrän nu när gynnsam bevarandestatus ska fastställas på nytt. Och kostnaden skulle som sagt kunna dras ned rejält genom att ändra metod.

När det gäller lodjur åker jag tillbaka till Värmland, som delas av Frykensjöarna. Vi hade en lodjursfamilj på Frykens västra sida och en annan på den östra. De fick inte räknas som två olika grupper därför att de inte var tillräckligt långt från varandra. Vi som har haft katt eller känner till kattdjur vet att de inte badar, i alla fall inte i den iskalla Fryken.

Vi måste hitta andra möjligheter när det gäller att spåra rovdjur för att se hur många vi har. Där är som sagt DNA otroligt viktigt, och vi kan använda det till en betydligt lägre kostnad än kostnaden för att hålla på och spåra kilometervis. Det är många punkter som måste prickas av för att det ska få räknas som en observation och att det blir en individ.

Jag hoppas, Isak From, att vi gemensamt kan hitta en möjlighet framåt för att kunna sänka rovdjurstrycket, inte minst i mitt hemlän Värmland.

Herr talman! Länsstyrelserna har möjlighet att omfördela inom sitt anslag. När de rapporterar in siffrorna för gynnsam bevarandestatus och antal föryngringar ska de dock sammanställas av Naturvårdsverket. Jag tror att vi till exempel när det gäller lodjur i Västerbotten hade 30 föryngringar som skulle inrapporteras och ungefär detsamma för järv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Vi hoppas antingen att Naturvårdsverket kan trolla med knäna eller att vi i den nya regeringskonstellationen kan tillskjuta de pengar som behövs för att Naturvårdsverket ska kunna genomföra sitt viktiga arbete så att vi till exempel kan få till licensjakt på varg i Värmland nästa år.

Herr talman! Jag ska inte orda jättemycket om den goda viltmaten och viltförvaltningen, för det är många som har talat väl om det. Jag ska däremot tala om den illegala jakten.

Rovdjurens utbredning i skogar och fjäll är ett konfliktfyllt ämne i Sverige. Det finns starka åsikter om detta bland politiker, jägare, markägare, tamdjursägare, renskötare, biodlare och djur- och naturintresserade, men även bland naturbevakare och brottsutredande miljöpoliser och miljöåklagare.

Riksdagen har beslutat att det i Sverige ska finnas livskraftiga stammar av björn, järv, lo, varg och kungsörn. Dessutom har Sverige en skyldighet genom internationella åtaganden att skydda dessa arter. Det enskilt största hotet mot rovdjursstammarna var tidigare den illegala jakten. Det var en av orsakerna till att riksdagen beslutade om en ny rovdjursförvaltning 2013, vilket inneburit en legal jakt på varg därefter.

En förhoppning som framfördes i debatten inför lagändringen var att hotet och hatet mot rovdjuren skulle minska och den illegala jakten göras mer ointressant när lagen infördes. Konflikten om rovdjuren uttrycktes då i ett starkt missnöje med den rovdjurspolitik som förts och med de förvaltande myndigheterna. Skyddsjakten omreglerades i samband med lagändringen för att snabbare kunna ta hänsyn till bland annat lantbruket. Den delen tycker jag självklart är befogad.

I dag är det största hotet mot vargen sannolikt en kombination av den legala jakten och den fortsatt mycket stora illegala jakt som förekommer. Jag upplever att hatet mot våra vilda rovdjur aldrig under mitt 53-åriga liv har varit större än nu.

Herr talman! Miljöbrott inkluderar allt från missade redovisningar till organiserad brottslighet av stor omfattning ekonomiskt sett. Gemensamt för alla miljöbrott är att en relativt liten del av de misstänkta överträdelserna mot miljöbalken leder till sanktion, trots en väl utbyggd myndighetsstruktur. Systemet har fokus på mindre allvarlig miljöbrottslighet och missar allvarlig och organiserad miljöbrottslighet.

Skyddet av miljön är viktigt. Enligt 1 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen ska det allmänna främja en hållbar utveckling som leder till god miljö för nuvarande och kommande generationer. Miljöbalkens straffbestämmelse om miljöbrott är en betydelsefull del av skyddet. Bestämmelsen innebär att den som skadar miljön ska straffas.

Under en längre tid har miljöbrott lyfts fram som ett rättsområde där man kan se involvering av grov organiserad brottslighet och en tydlig koppling till ekonomisk brottslighet, exempelvis när det gäller hantering av avfall men också handel med utrotningshotade djur och växter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Relativt sett har få grova miljöbrott upptäckts i Sverige. EU-kommissionen lyfter i landrapporten om Sverige, som tagits fram vid granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik, särskilt fram att metoderna för att främja regelefterlevnaden kan förbättras i Sverige. Kartläggningen visar att det finns flera strukturella problem inom tillsynsverksamheten i allmänhet och inom lagföringen av miljöbrott.

EU-kommissionen lyfter fram vikten av ett riskbaserat förhållningssätt och skriver att samverkan mellan tillsynsmyndigheter, polis och åklagare bör kunna förbättras för att öka sannolikheten för att allvarliga överträdelser lagförs.

Brott mot miljöbalken har bland de längsta genomströmningstiderna från inkommen anmälan till beslut. Detta framhålls från flera håll som en svag länk i rättskedjan. Att anmälningar får ligga innan polisen vidtar de första och ibland avgörande utredningsåtgärderna är problematiskt, då man snabbt behöver säkra bevis. Där kommer jaktbrotten in som ett tydligt exempel, där väder och vind kan göra det omöjligt att fastställa vad som har hänt. Tillräckliga resurser och kompetens hos polisen som hanterar misstänkta miljöbrott är avgörande för en effektiv hantering av anmälningar om miljöbrott.

Vi måste tala mycket mer om den illegala jakten på varg. Enligt Viltskadecenter är illegal jakt omfattande när det gäller den skandinaviska vargstammen. Detta påverkar stammens status. Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, är det känt att skinn och andra delar från skjutna rovdjur i vissa fall tas till vara samt att delarna har ett ekonomiskt värde på den svarta marknaden.

Brå framhåller vidare att misstänkt illegal jakt måste utredas snabbt och att det ställs särskilda krav på polisen för att kunna säkra bevis i skog och mark. Brå föreslår att samarbetet mellan förvaltning, forskning och rättsväsen bör förbättras samt att de nätverk som sköter försäljningen av skjutna rovdjur bör spåras och genom polisiärt arbete slås sönder.

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att hoten mot rovdjuren ständigt trappas upp, och jag ser det som ett illavarslande tecken på att partier på högerkanten nu vill stoppa möjligheterna till dialog mellan jaktintresset och Naturskyddsföreningens samt naturturismföretagarnas företrädare genom att hindra dessa från att delta i viltförvaltningsdelegationerna.

Moderaterna framhåller i en motion att de förespråkar en mer balanserad sammansättning av delegationerna genom att naturvårdsintressets aktörer tas bort. Det vore väl mer rimligt att göra en översyn av hur starkt jägarintresset är representerat, eftersom det berättats för mig att det är väldigt många av partiernas representanter som av någon orsak är just jägare och som företräder jaktintresset i stället för allmänintresset i viltförvaltningsdelegationerna.

Sverigedemokraterna vill gå så långt att de ska stoppa alla bidrag till miljöorganisationer, även om dessa bidrag syftar till att utbilda lokala företrädare i alla slags miljöfrågor och inte bara i rovdjursfrågor, eller till att miljöorganisationer ska ha möjlighet att delta juridiskt i rättsfall om till exempel luftföroreningar i tätorter eller större industrietableringar eller när det gäller slutförvaring av kärnavfall och inte bara i frågor kring rovdjur.

Det är varken demokratiskt, snyggt eller särskilt vettigt att stänga ute den ideella naturvården. Samverkan och samförstånd samt lagefterlevnad är det som bygger Sverige starkare. Det är en av orsakerna till att den illegala jakten på rovdjur måste stoppas och att intresset för det behöver öka i Sveriges riksdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Herr talman! Självklart använder Maria Gardfjell sin tid att tala om det hon vill. Men det är ändå anmärkningsvärt att bruka nästan hela anförandet för att tala om illegal jakt och inte om den möjlighet som jakten ger oss och vad den faktiskt betyder för Sverige.

Brottsförebyggande Centrum är ganska tydliga med vad som ska till för att få en minskad illegal jakt. Det är nämligen att öka den legala jakten.

Jag skulle vilja fråga Maria Gardfjell vilka bevis hon har för denna enorma tjuvjakt. Hur anser hon att vi ska gå till väga för att få en större acceptans för rovdjur, för att vi inte ska få den enorma tjuvjakt som hon påstår att vi har? Det går aldrig att försvara illegal jakt. Men vi kan ändå fråga oss varför den finns. Det måste ändå finnas en anledning.

Herr talman! Kjell-Arne Ottosson frågade mig varför jag inte talar om det positiva som jakten ger. Det är för att jag tycker, som jag sa inledningsvis, att det har sagts väldigt många bra saker här om det. Jag tycker att vilt är mycket bra mat. Precis som många har framhållit är det också klimatsmart och bra på många sätt.

När jag nu får möjlighet att tala lite grann om detta när Kjell-Arne Ottosson ställer frågor vill jag säga att jag sympatiserar väldigt mycket med de synpunkter som har förts fram om till exempel vildsvinsfrågorna. Jag tror att vi behöver helt nya sätt att trycka tillbaka vildsvinsstammen och hitta nya jaktmöjligheter. Det har flera talare tidigare talat mycket väl om.

Anledningen till att jag lyfter fram frågan om den illegala jakten är just att det finns flera aktörer som har pekat på att det inte är så att vi har blivit av med den illegala jakten när den legala jakten har släppts fram. Det är oerhört oroväckande att det är på det sättet. Jag hade hoppats att det hade blivit som det fanns förhoppningar om när den nya lagstiftningen kom till. Men tyvärr verkar det som att hatet och hotet mot rovdjuren ökar och att motsättningarna ökar. Det som jag tror är lösningen på detta är ökad dialog och ökad samverkan och att vi här i Sveriges riksdag försöker hitta former för att minska hatet mot rovdjuren.

Herr talman! Jag upplever att jag egentligen kanske inte fick svar på mina frågor av Maria Gardfjell. Därför ska jag fråga om någonting annat. Självklart står det Maria Gardfjell fritt att tala om det hon vill från talarstolen, som jag sa tidigare.

När det gäller viltförvaltningsdelegationerna har jägarsidan en delegat i dem och politiken har fem. Därmed är det faktiskt det politiska inflytandet som är ganska tungt.

När Miljöpartiet har med representanter i olika organisationer och ger dem olika uppdrag, letar man då inte efter sådana som kan frågorna i sak? Eller försöker Miljöpartiet få med sådana som är helt okunniga? Jag skulle inte tro det. Jag skulle tro att Miljöpartiet vill ha med sina representanter som är kunniga på området, så att det är jägare som också är politiker som sitter med där. Det är väl självklart? Det är det i alla fall för mig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Varje stol i viltförvaltningsdelegationerna är tillsatt med personer som har fått sin organisations eller sina intressenters förtroende. Detta förtroende ska andra respektera oavsett. Det förundrar mig därför att Maria Gardfjell anser att jägarsidan tydligen har för stort inflytande i viltförvaltningsdelegationerna och att de inte ska ha detta inflytande.

Herr talman! När man talar om att få en balans i viltförvaltningsdelegationerna, som det talas om i motioner om detta, blir jag förvånad. Som jag har fått berättat för mig är nämligen denna balans knappast så god.

När det gäller det politiska deltagandet har många av de politiker som finns med varit jägare i väldigt många län. Och självklart är Miljöpartiets representanter i viltförvaltningsdelegationen personer som kanske har en annan bakgrund, vilket Kjell-Arne Ottosson nämner. Jag tycker att alla politiker som ställer upp på den här typen av uppdrag behöver använda den kunskap de har, oavsett om det är kunskap i egenskap av jägare eller kunskap i egenskap av naturvårdare. Men de måste företräda det allmänpolitiska intresset.

Herr talman! Ledamot Maria Gardfjell! Mina frågor rör hur Miljöpartiet vill att den svenska vargpopulationen ska förvaltas. Hur många vargar ska vi ha? Ska det bestämmas i Sverige eller i EU?

Riksdagens beslut från 2013 om propositionen om en hållbar rovdjurspolitik innebar att referensvärdet för en gynnsam bevarandestatus skulle ligga någonstans mellan 170 och 270 vargar. Naturvårdsverket lade sig utifrån det på 270. För några år sedan kom Naturvårdsverket fram till att referensnivån för gynnsam bevarandestatus skulle kunna vara 300 vargar, men bara under förutsättning att minst en ny invandrare vart femte år bidrar med nya gener till vargstammen.

Myndigheter ska följa riksdagens beslut. Och det är regeringens ansvar att se till att detta sker. Ändå har Naturvårdsverket höjt antalet för den gynnsamma bevarandestatusen till 300 vargar, trots att riksdagen har beslutat att gynnsam bevarandestatus ska vara 170-270. Men om reproduktion med nya immigranter inte sker varje varggeneration skulle den skandinaviska stammen enligt Naturvårdsverkets tillsatta utredning och beställda forskarrapport bestå av minst 1 700 vargar för att klara de genetiska bevarandekriterierna och därmed kunna anses ha gynnsam bevarandestatus.

Kommer Miljöpartiet, som regeringsparti, att verka för att hysa tusentals vargar i Sverige om det skulle visa sig att det inte invandrar en varg från den finsk-ryska populationen vart femte år?

Herr talman! Som tur är har jag lite biologisk utbildning i botten. Jag kan alltså lite grann om bevarandefrågor.

Det som är absolut viktigast är att vi följer den lagstiftning vi har. Men de fakta och den forskning som våra myndigheter och regeringen baserar sin kunskap på måste naturligtvis också bygga på vetenskap och forskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Precis som ledamoten framhåller är det här ett komplicerat och komplext synsätt. Och mer kunskap kommer till just kring den genetiska bevarandebiologin.

Här ser jag att det inte är jättestor skillnad på de siffror som har presenterats, vare sig när det gäller bedömningen från när lagstiftningen kom till eller när det gäller de bedömningar som gjorts senare. Men när jag en gång i tiden läste biologi på Stockholms universitet pratade man om att det behövdes mellan 400 och 500 vargar för att uppnå ett bra genetiskt värde. Det har alltså förfinats genom åren. Nu ser man på det på det här sättet.

Herr talman! Fakta och forskning är såklart jättebra. Det ska man grunda saker och ting på. Men det finns många forskarrapporter som visar att det är vetenskapligt fastställt att det måste vara minst 150 vargar för att vargstammen ska vara livskraftig. Den siffran är också Svenska Jägareförbundets utgångspunkt. Till detta har EU sagt att nationerna bör ha en högre ambitionsnivå. Men allt vargantal som överstiger 150 blir, utifrån de rapporterna, egentligen enbart politiska beslut.

I Kanada och Alaska har dödsfall inträffat så sent som 2005 och 2010. Det är likadant i forna Sovjetrepubliker. Där läser man titt som tätt om vargattacker med dödlig utgång.

Är stammen av Canis lupus i Sverige - det är samma genetiska art som finns i Kanada, Alaska och Ryssland - mindre farlig än de som finns i Nordamerika och Ryssland? Är de inte en fara för människor här i Sverige? Grundas kanske er vurm för att stoppa jakt och er vilja att ha en betydligt större vargpopulation på tron att vargen inte är farlig över huvud taget? Frågan är om samma art som dödar och attackerar i andra länder inte skulle kunna göra det i Sverige också.

Det gäller att hålla ett hårt jakttryck. Undersökningar visar nämligen att av 80 kända vargattacker i USA och Kanada har alla 80 skett i områden där det inte finns något jakttryck på vargen.

När det gäller ditt angrepp här förut vill vi såklart att miljöorganisationer ska ha förankring i det område där de överklagar beslut. Jaktbeslut ska tas lokalt och regionalt och inte av organisationer som knappt finns, som bara finns som Facebookgrupper eller knappt har någon verksamhet. Det är det vi vänder oss mot. Själva organisationskravet för att kunna överklaga beslut måste ses över.

Herr talman! När det gäller forskning och forskningsrapporter är det precis som inom klimatområdet; man måste göra sammanställningar av all forskning för att se hur man sedan ska ställa sig. Det hjälper alltså inte att lyssna på bara en forskare. Man måste göra en sammanvägning. Och det är det Naturvårdsverket har gjort.

Det är en väldigt viktig fråga som du tar upp, Runar Filper. Jag tror att vi som politiker behöver lära oss mer om hur vi lär oss av forskningen.

När det gäller miljöorganisationerna berättade någon av de tidigare talarna att jägarna är en folkrörelse med många medlemmar. Det är precis likadant med Naturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer. Det är också en folkrörelse med väldigt många medlemmar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

De andra representanterna företräder ekoturismen. Det är en bransch som växer starkt och som har stort intresse av att rovdjuren finns kvar. Det är oerhört viktigt.

När det gäller om vargen är farlig eller inte har inga sådana typer av händelser inträffat i Sverige. I vårt grannland Estland hände en ganska intressant sak bara förra veckan. En varg gick igenom isen och räddades av människor som hjälpte vargen att överleva.

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att detta känns lite konstigt. Betänkandet som vi har diskuterat i dag handlar i princip inte alls om vargar och rovdjur. Men jag ska i alla fall bemöta det som sas om oss moderater.

Illegal jakt är absolut aldrig någonting som kan försvaras. Men precis som någon sa tidigare finns det en anledning att den illegala jakten uppkommer, om den uppkommer. Det är människor som är oroliga för och som lever med frustration över att de inte tycker att Sverige har lyckats få till en fungerande rovdjursförvaltning. Dem stöter man på hela tiden i de län där vi har de kraftigaste rovdjursstammarna.

Vad gäller viltförvaltningsdelegationerna och Moderaternas inriktning där är det inte riktigt som Maria Gardfjell sa om att vi vill ta bort naturvårdsintresset. Det Moderaterna har sagt är att vi vill återgå till den ursprungliga formationen av viltförvaltningsdelegationerna. Där har naturvårdsintressena sin representant precis som skogen har sin, brukarna har sin och jakten har sin. Sedan har politikerna fem mandat.

Jag säger som någon har sagt tidigare, nämligen att det verkar märkligt om inte politikerna i det läget tillsätter någon som har ett jaktintresse och intresse för de vilda djuren och viltvården. Det är förmodligen den typen av person som vill ha uppdraget. Jag tror också att denna människa är kapabel att ta beslut som rimmar med både viltvård och jaktmål.

Därför tycker jag att Maria Gardfjell kort kan berätta för mig hur hon tänker sig att politiken inte ska representera sina intressen.

Herr talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att de politiska företrädarna i viltförvaltningsdelegationerna företräder allmänintresset. En del av allmänintresset är att man ska vara någorlunda påläst om hur lagstiftningen ser ut, så att de beslut man bidrar till i viltförvaltningsdelegationerna inte strider mot gällande svensk lag. Det tycker jag är en bra utgångspunkt, men så är det tyvärr inte.

När det gäller frågan om viltförvaltningsdelegationernas sammansättning tycker jag att det är olyckligt att Moderaterna inte ser vilket stort värde det finns i att företrädare för ekoturismföretagen är med i detta sammanhang, eftersom det är en bransch som bygger på att arbeta både med jaktrelaterad turism och med turism som handlar om olika arter som drabbas av jakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

I dagens nummer av Altinget har ekoturismföretagen skrivit en intressant artikel. Den handlar förvisso om skogen, men man säger att skogsdebatten måste breddas därför att turistverksamheten numera inbringar så otroligt många fler jobb än vad skogsnäringen bidrar med genom skogsbruket. Detta är ju också en näringslivsfråga som jag hoppas att Moderaterna vill jobba vidare med.

Herr talman! Politikers lagkunnighet kan säkert variera, och jag är övertygad om att detta gäller i alla organisationer dit vi tillsätter politiker.

När det gäller politiker som hamnar i viltförvaltningsdelegationer tror jag att det handlar väldigt mycket om att de hamnar där för att de är personer i sina respektive partier som har kunskaper om jakt och viltvård. De driver då förmodligen också respektive partis jakt- och viltvårdspolitik när de sitter där. De är ju där på ett politiskt mandat för ett politiskt parti, och det partiet har ju en jakt- och viltvårdspolitik. Då vill de väl driva denna politik när de sitter på den typen av stol.

Det varierar väl lite i viltförvaltningsdelegationerna i fråga om vilka stolar som finns. I mitt hemlän Östergötland hade turismen en plats redan innan dessa två sista mandat kom till, så jag tror att platserna kan variera lite mellan olika viltförvaltningsdelegationer.

Vi moderater är absolut positiva till naturturism. Naturturism, jakt, skogsbruk och jordbruk måste kunna gå hand i hand, för allihop innebär affärsmöjligheter. På det sättet är vi inte oense.

Nog om detta - jag tror att vi har debatterat färdigt om viltförvaltningsdelegationerna.

Herr talman! Som jag sa i mitt anförande vore det kanske rimligt att nu göra en översyn av hur jägarintresset finns representerat i viltförvaltningsdelegationerna. Det är en intressant fråga, vilket också framgår av denna diskussion och debatt. Jag tycker att det är viktigt att vi - när vi talar om balans - försöker att ha bredd i denna fråga.

John Widegren ställde tidigare en fråga om illegal jakt som jag då inte hann svara på.

Den nya lagstiftningen om våra rovdjur infördes 2013. Man hade då en förhoppning om att den illegala jakten skulle minska när man ändrade lagstiftningen och skapade licensjakten. Detta verkar dock inte vara fallet.

Därför tycker jag att det är oroväckande att hotet mot våra rovdjursstammar, som vi vill ska ha en god bevarandestatus, har ökat eftersom det förekommer både licensjakt och illegal jakt. Detta är en fråga som vi behöver ta tag i. Jag hoppas att Moderaterna, tillsammans med Miljöpartiet och andra, är beredda att ta tag i dessa allvarliga brottsfrågor.

Herr talman! Rättviseskäl är ofta något som får människor att engagera sig politiskt. Det handlar om orättvisa som genomsyrar vårt samhälle och våra strukturer alltför tydligt än i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Min anledning till att engagera mig politiskt är orättvisan mellan oss människor och alla andra varelser som vi delar planeten med.

I Miljöpartiet känner vi solidaritet med alla djur och växter. Vi anser att allt levande har rätt att leva och ett existensberättigande oberoende av eventuell nytta för oss människor.

För mig känns detta som en självklarhet. Det hemskaste ordet jag känner till är "utrotning".

Ändå finns det finns det en skrämmande stark koppling mellan människans frammarsch och utrotningen av djur, särskilt stora predatorer. Vi har sett dem som ett hot - som en fara att minimera - och ibland har vi valt att aktivt utrota dem.

Herr talman! Det kan ursäktas som en gammal instinkt att försvara vår egen ras, och jag kan på något sätt acceptera det som en dålig ursäkt. På den tiden visste vi kanske inte bättre. Då fanns det nämligen inga data och ingen forskning eller kunskap om hur stora populationerna behövde vara för att på lång sikt kunna överleva. Det fanns ingen bild av arternas utbredningsområden eller populationernas skörhet.

Men i dag finns detta, och vi vet att toppredatorer är oerhört viktiga för hela ekosystemet. Vi har dessutom förbundit oss att bevara alla arter inom nationens gränser. Därför kan jag inte acceptera en politik där vi fiskar och jagar utrotningshotade djur.

Herr talman! En arts existens får inte avgöras av en hobby eller ett ekonomiskt särintresse. Jag vill se rovdjursstammar som är långsiktigt livskraftiga, och därför kan jag inte acceptera licensjakten på varg, lodjur och järv. Däremot måste de som drabbas negativt ersättas.

Jag vill förbjuda fisket av ål och andra utrotningshotade arter och få slut på bottentrålningen.

Herr talman! Jag vill se en framtid där vi inte jobbar mot naturen utan med den - ett förhållningssätt där vi låter livet frodas i det vilda i stället för att försöka kontrollera och hämma det.

Jag och mitt parti ska kämpa för den naturpolitik som får oss att komma ifrån massutrotningens era och in i en tid som blomstrar av biologisk mångfald.

Herr talman! Vi skulle kanske ha mer av en filosofisk debatt om Rebecka Le Moines anförande, men eftersom vi inte har tid till det vill jag hellre ställa en lite skarpare fråga.

Representanten sa att hon inte kan acceptera licensjakt på varg, lodjur eller järv, om jag uppfattade det hela rätt. Hur tänker sig Rebecka Le Moine att vi ska få en acceptans för rovdjur om vi inte kan få ha licensjakt på dem? Brottsförebyggande Centrum har sagt att det är detta som är medlet för att få ned den illegala jakten.

Hur kan vi göra för att få en acceptans för dessa rovdjur?

Herr talman! Licensjakten är ju någonting som enligt EU:s art- och habitatdirektiv egentligen inte bör inträffa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Däremot finns skyddsjakt som ett verktyg i de fall där det är vargar som är väldigt närgångna och det finns anledning att ta bort en viss individ.

Vad vi har sett sedan licensjakten infördes är ju inte ett bättre läge. Den illegala jakten har fortsatt att öka, och det har inte på något sätt gett några positiva resultat, att vi accepterar vargen ju fler som skjuts. Det är snarare tvärtom.

Vi kan gå tillbaka till facit från historien och se att det inte funkar att bara skjuta mer och mer av ett utrotningshotat djur.

Herr talman! Jag fick inget svar på min fråga om hur vi ska jobba för att få en ökad acceptans.

Vargen är ju ett hunddjur och har lätt att lära sig. Om man bara skulle jaga en varg, även om man inte skulle skjuta mot den, skulle den lära sig att de där människorna är farliga; dem ska vi inte vara i närheten av. Som det är i dag känner inte vargen så, eftersom den inte är jagad på det viset.

Enligt Bernkonventionen ska rovdjursstammar som går över landgränser förvaltas som en stam. Vi har i dag en rovdjursstam i Sverige och en i Norge. Vissa vargar räknas i Sverige och vissa i Norge. De vargar som bor hemma hos mig är som halva vargar, för de är lite i Sverige och lite i Norge. Men enligt Bernkonventionen ska de räknas som en stam.

Forskning och vetenskap, som jag flera gånger har varit inne på tidigare här i dag, har kommit fram till att vi genetiskt skulle klara att ha en vargstam på drygt 30 djur, om det kommer en ny invandrad varg från Finland eller Ryssland vart femte år. Sedan lade man till ett katastrofscenario och kom upp till 100 vargar som MVP. Det skulle alltså enligt vetenskapen räcka med 100 vargar i Skandinavien.

Nu har vi beslutat här i Sveriges riksdag att det ska finnas mellan 170 och 270 vargar. Sedan har Naturvårdsverket skruvat upp antalet till 300, och nu vill man skruva upp det än mer.

Hur många vargar anser Rebecka Le Moine att vi ska ha i Sverige för att ha en gynnsam bevarandestatus så att vi faktiskt ska kunna börja jaga?

Herr talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågan som upprepades! Jag kan också upprepa mitt svar som är att vi inte kommer att lösa acceptansen genom att skjuta mer varg. Facit bakåt i tiden är att vi inte har löst acceptansfrågan genom att skjuta mer varg.

Jakt och viltvård

Jag kan fylla på svaret med att spekulera lite om hur vi kan komma bort från skrämselpropagandan kring vargen. Den ses som ett oerhört farligt djur, fast det inte har skett något dödsfall sedan 1800-talet, vad vi vet, om man inte tar hänsyn till incidenten på Kolmården.

Vi har också skrivit på en annan konvention, konventionen för biologisk mångfald, där vi har förbundit oss att bevara arter inom nationens gränser. När det gäller vad vetenskapen säger hör vi att det är ett ganska stort spann i den här kammardebatten - det talas om alltifrån 50-100 vargar till 1 000 vargar. Och det här är just vetenskap. Vi måste förlita oss på forskare och vetenskap. Och vi har en myndighet som heter Naturvårdsverket, vilken har tagit fram riktlinjer för en gynnsam bevarandestatus. Utifrån dessa kan vi som politiker göra politik och fatta beslut.

Jag hänvisar tillbaka till Naturvårdsverkets siffror.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 mars.)

Kemikaliepolitik