Insyn i handlingar som inhämtas genom beslag och kopiering vid husrannsakan

Herr talman! Ny teknik får ibland nya konsekvenser. Det här är ett sådant ärende. Visserligen skulle många hävda att det här inte är något nytt och att det redan har pågått länge. Men vad ärendet handlar om är att polisen i stället för att bläddra i pärmar och leta upp papper och kopiera som underlag i ett brottmål i dag kan välja att kopiera en hårddisk för att sedan gå igenom den. Då innebär det naturligtvis att familjealbum och annat som man hade låtit bli i en husrannsakan tidigare och uppgifter som inte är relevanta för utredningen och som man inte hade tagit med sig förr i dag riskerar att komma med. Det innebär att det kan finnas en väldig massa information som är sökbar och integritetskänslig men som samtidigt är irrelevant för brottmålet. Det är vad det här handlar om. Man ska kunna sekretessbelägga den överskottsinformation man får med sig, så att den inte är allmänt tillgänglig.

Det är egentligen själva grunden. Man ska kunna ”pinpointa” den information som behövs för brottmålet men sekretessbelägga det övriga. Det är det som det här förslaget handlar om. Det är klart att alla ser problemet, och det råder i huvudsak enighet om förslaget. Vi är eniga när det gäller möjligheten att säkerställa integriteten i det material man inte behöver för utredningen.

Det finns dock en reservation och en skillnad. Det handlar om hur man ser på hanteringen av den information som redan i dag har insamlats på det här sättet. Ska man pröva om den ska lämnas ut enligt de nya reglerna, som gör det möjligt att sekretessbelägga den, eller ska man pröva enligt de gamla reglerna? Båda ställningstagandena är principiellt starka, och man kan naturligtvis fundera på vilket som väger över. Väger integritetsintresset gällande överskottsinformationen över intresset av att kunna lämna ut och granska informationen?

Vänsterpartiet gör en tolkning och väljer principen att man ska använda den regel som gällde när informationen samlades in när man prövar utlämnandet. Majoriteten gör en annan tolkning och säger att integritetsintresset här får sättas över principen om oförändrad hantering. Det är en avvägning, och det finns inget självklart svar. Det är två tydliga principer som är oförenliga.

Jag hör till dem som delar bedömningen – och det gör vi i majoriteten i KU – att man sätter integritetsintresset före, och vi vill därför pröva även den tidigare informationen enligt de nya reglerna.

Herr talman! I all korthet vill jag yrka bifall till förslaget i KU:s betänkande nummer 33, som handlar om insyn i handlingar som hämtats genom beslag och kopiering vid husrannsakan.

Herr talman! Föregående talare var inne på och beskrev ärendet. Det är sant, precis som tidigare talare sa, att samtliga partier i huvudsak är överens i ärendet. Men det var någonting som den föregående talaren sa som jag ändå måste bemöta.

Är det något parti i riksdagen som värnar integritet är det Vänsterpartiet. Vi har en princip som tycks bli alltmer ovanlig i riksdagen. Det är att lyssna på Lagrådet och att inte lagstifta retroaktivt. Jag återkommer till det.

Det är inte enbart Vänsterpartiet som har den här åsikten, utan också flera remissinstanser. Framför allt brukar vi värna Lagrådet när det pekar på att det kan finnas brister i lagstiftningen. Jag noterar att Tidögänget allt oftare väljer att bortse från den princip som de tidigare har värnat.

Herr talman! Jag instämmer, precis som alla partier i riksdagen, i utredningens och regeringens bedömning att det finns behov av att begränsa insyn i information i en så kallad informationsbärare som tas i beslag exempelvis vid en husrannsakan. Dessa beslag kan innebära att väldigt stora mängder information blir tillgänglig för de brottsbekämpande myndigheterna. Det gäller exempelvis när man beslagtar en hårddisk eller andra så kallade informationsbärare. Bland den stora mängden information kan det finnas integritetskänsliga uppgifter om användaren som inte bör behandlas som allmänna handlingar. Det är också därför som Vänsterpartiet står bakom förslaget.

Utredningen som ligger till grund för förslaget föreslog i sitt betänkande till skillnad från regeringen att det ska införas övergångsbestämmelser som innebär att det föreslagna undantaget inte ska tillämpas i fråga om de upptagningar från beslag eller husrannsakningar som har verkställts före ikraftträdandet av de föreslagna förändringarna.

Enligt regeringens förslag ska de äldre föreskrifterna bara gälla vid prövningen av ett överklagande av ett beslut att avslå en begäran att ta del av en allmän handling som meddelades före ikraftträdandet.

Herr talman! Jag kan konstatera att regeringen återigen har valt att gå vidare med ett lagförslag trots tydliga synpunkter från Lagrådet. När sådana invändningar avfärdas riskerar det att underminera tilltron till lagstiftningsprocessen, som bygger på noggrann granskning och rättssäkerhet.

Lagrådets uppgift är att vara ett stöd för oss i riksdagen och att säkerställa att lagar är väl genomarbetade och förenliga med grundlagen. När dess synpunkter inte tas på allvar väcks frågor hos i varje fall mig om hur robust vår lagstiftnings- och beslutsprocess egentligen är.

Precis som Lagrådet anser Vänsterpartiet att övergångsbestämmelserna i stället bör utformas så att den äldre lydelsen fortfarande är tillämplig på en begäran att få ta del av en allmän handling som har framställts före ikraftträdandet oavsett om myndigheten har hunnit fatta ett beslut eller inte.

Att på detta sätt låta en lag få en retroaktiv verkan medför rättsosäkerhet. Det är också därför som jag i likhet med flera remissinstanser anser att regeringen inte borde ha gått emot Lagrådet på det sätt som man alltmer ofta gör. Man borde i stället ha haft övergångsbestämmelser som inneburit att den äldre lydelsen skulle ha fortsatt att gälla.

Det är också därför som jag väljer att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)