Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Herr talman! Vi ska nu debattera regeringens skrivelse, det vill säga svaret på Riksrevisionens rapport 2016:21 om förberedande och orienterande utbildning. Riksrevisionen pekar på brister i uppföljning och utvärdering av den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som heter förberedande och orienterande utbildning.

Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Deras rekommendationer är i korthet att Arbetsförmedlingens analyser vid upphandling även ska innefatta ekonomiska konsekvenser av de vägval myndigheten gör, att Arbetsförmedlingen betonar vikten av att olika nivåer inom myndigheten systematiskt följs upp och att man analyserar de förberedande och orienterande utbildningarna. Arbetsförmedlingen bör också se över, förbättra och systematisera dokumentationen av detta. Slutligen bör Arbetsförmedlingen i högre grad kontinuerligt arbeta för att bedöma resultat och utvärdera effekterna av deltagande i denna åtgärd.

Regeringen instämmer i Riksrevisionens problembild och även i deras rekommendationer till Arbetsförmedlingen. Regeringen bedömer vidare att rapporten visar på goda möjligheter till utveckling när det gäller såväl styrning som förutsättningar för användning och uppföljning av denna typ av insatser. Man anser att det är angeläget att Arbetsförmedlingen verkligen beaktar och tar till vara den effektivitetspotential som Riksrevisionen har identifierat.

Vi kan även konstatera att Riksrevisionen har inlett ytterligare en granskning just av förberedande och orienterande utbildning. Men denna gång sätter man fokus på effekterna och resultatet av insatserna och om de bedrivs ändamålsenligt.

Herr talman! Det hör till saken att dagens debatt om granskningen enbart handlar om uppföljning och utvärdering och inte om resultaten av insatserna. Det kommer en ny rapport om detta, och då får vi återkomma här i riksdagens kammare och i utskottet om det.

Så långt, herr talman, är vi helt överens i utskottet. Vi instämmer i detta, och vi vill också betona för regeringen att man verkligen lägger sig vinn om att göra en bättre uppföljning. Detta är vi alltså helt överens om.

Sedan skiljer vi oss åt, och därför har regeringspartierna och Vänsterpartiet en gemensam reservation nr 1, vilken jag också yrkar bifall till.

Moderaterna, Sverigedemokraterna och de övriga borgerliga partierna har tydligen kommit överens om att resurserna inom arbetsmarknadspolitiken ska omfördelas. Som exempel skriver man i betänkandet att man vill ersätta den förberedande och orienterande utbildningen med utvidgade RUT-avdrag och sänkta kostnader för att anställa. Jag kan verkligen fråga mig om detta hör till det ämne som vi ska debattera här i kammaren. Man går in på den ekonomiska politiken och börjar prata om omfördelning. Moderaterna, Sverigedemokraterna och övriga borgerliga partier pratar om saker som man inte är överens om mellan partierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Den här granskningen handlar inte om resultatet av insatsen, och det är vi överens om. Det är en sådan granskning på gång, och den återkommer vi till som sagt. Men ni är tydligen klara över resultatet och har svaren redan innan nästa granskning är klar. Därför säger ni: Nu ska vi omfördela, och helst ska det ske genom att vi utökar RUT-avdragen eller sänker kostnaderna för att anställa. Det är lite märkligt, tycker jag. Vi från regeringspartierna och Vänsterpartiet studsade till när vi kunde läsa detta i er reservation, som ni nu har majoritet för.

Herr talman! Det är märkligt att ni i en så ganska snäv sakfråga som denna riksrevisionsrapport indikerar att det kanske är bättre med minimilöner eller utökade i huvudsak städtjänster. Jag vet inte hur ni menar i er majoritetstext.

Herr talman! För tydlighets skull yrkar jag återigen bifall till vår reservation nr 1.

Herr talman! Jag måste erkänna att jag lite grann börjat tappa räkningen på de gånger som vi har stått här i kammaren och haft debatter om Arbetsförmedlingen och dess styrning. Det hade ju kunnat vara väl och bra om upprinnelsen hade varit olika förslag om hur man ska möta verkliga och viktiga samhällsproblem. Men vi får vara ärliga här med att skälet till att de här debatterna dyker upp, ibland med de mest underliga rubriker, är att de tidigare regeringspartierna är frustrerade över att arbetslösheten sjunker när man sätter om politiken i en annan riktning än under deras tid. De är väldigt frustrerade över att det tröga, mödosamma arbetet med att förbättra styrningen av en myndighet som de grovt och aktivt, nästan utan motstycke i modern svensk förvaltningshistoria, misskötte nu går i rätt riktning. Därför får vi sådana här illa genomtänkta utspel av allehanda karaktär runt Arbetsförmedlingen. Det är sådant som de tidigare regeringspartierna från borgerligt håll i sin iver att förtränga sina gamla misstag faktiskt kan enas om. Det har ju sina invärtes terapeutiska poänger, särskilt då Sverigedemokraterna, vilka som vanligt är mer intresserade av det politiska spelet än av fakta och sakinnehåll, väljer att haka på. Det är den avgörande kontexten för att förstå lite mer av den här debatten.

Nåväl, själva betänkandet handlar om en av Arbetsförmedlingens alla insatser, nämligen insatsen förberedande och orienterande utbildning, eller rättare sagt Riksrevisionens granskning av insatsen och regeringens svar på den granskningsrapport som Riksrevisionen har lämnat.

Riksrevisionen konstaterar att styrningen av Arbetsförmedlingen under den nya regeringen har blivit mer flexibel. Det är bra och lovande, skulle de flesta säga. Det genomfördes ju, som bekant, under den tidigare regeringen en mycket kraftig byråkratisering och detaljstyrning av Arbetsförmedlingen. Det är också en viktig förklaring till att Arbetsförmedlingens förmåga att möta såväl arbetsgivares som arbetssökandes behov försämrades och att myndigheten nu har en lång väg att vandra för att återupprätta en del förtroende.

Riksrevisionen konstaterar också att Arbetsförmedlingen kan stärka analysen som ligger till grund för vilka insatser det är som upphandlas i stället för att erbjudas av myndigheten själv. Riksrevisionen välkomnar att det inom myndigheten sedan 2016 pågår ett arbete med att ta fram en långsiktig strategi för när myndigheten ska upphandla en insats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Också här kan det vara värt att påminna sig om hur det var tidigare. Den föregående regeringens styrning av Arbetsförmedlingen gick bland annat ut på att skapa en regim med tvångsmässig upphandling, en stående order om att mer och mer skulle upphandlas utan någon fundering på vad det skulle innebära för Arbetsförmedlingens möjlighet att fungera effektivt som heltäckande myndighet med en viktig samhällsuppgift.

Vidare har Riksrevisionen en del kritik mot uppföljningen av den aktuella insatsen. Man konstaterar att det är svårt att mäta resultaten av de upphandlade tjänsterna och att ambitionsnivån där skulle kunna höjas, att det är viktigt att man kan ha uppföljbar information och att det finns en kostnadsaspekt vid de bedömningar som görs angående den här insatsen kontra andra åtgärder. Det är förstås synpunkter som är värda att ta på allvar.

Jag skulle själv gärna se en större problematisering av resultatuppföljning av den här typen av tjänster. Dels finns det alltid kostnader förknippade med dokumentation och utvärderingar, dels finns det svårigheter att sätta upp mätbara mål. Hur mäter man till exempel värdet av att en långtidsarbetslös sökande får väsentligt större självförtroende och kommer närmare arbetsmarknaden, även om hon eller han ännu inte kommit vidare i sitt jobbsökande eller till en specifik åtgärd? Det är sådant som man bör ta hänsyn till i ett förbättringsarbete. Det är ett arbete som alltså redan pågår inom Arbetsförmedlingen.

Det intressanta är att regeringen i allt väsentligt håller med Riksrevisionen, vilket framgår av den skrivelse som vi behandlar i dag. Man noterar från regeringens sida att det finns en förbättringspotential och att ett arbete med dessa frågor redan pågår inom Arbetsförmedlingen.

Vad är det då egentligen som vi debatterar i dag? Som jag var inne på inledningsvis handlar det snarare om att högeroppositionen är buttra och bittra över att det går bättre på arbetsmarknaden, och för att skifta fokus på samtalet har man här släppt loss ett antal gamla käpphästar.

Den borgerliga följdmotionen, som Sverigedemokraterna har valt att hänga med på, är alltså i praktiken kritisk mot att den ödesdigra detaljstyrningen av Arbetsförmedlingen har minskat. Och vad vill man se i stället? I betänkandet står det att resurser inom arbetsmarknadspolitiken bör omprioriteras till insatser som ger resultat, till exempel utvidgning av RUT-avdraget och till att sänka kostnaderna för att anställa.

Det är på sätt och vis fantastiskt att alternativet till att exempelvis hjälpa personer som på olika sätt har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden är att ge större subventioner till de bättre bemedlade som vill ha hjälp med hemstädning eller poolrengöring samt att upprepa de väldigt dyra, breda och dokumenterat ineffektiva sänkningarna av arbetsgivaravgifter, gissar jag när jag läser i betänkandet, eftersom det var den tidigare regeringens paradgren för att, som det hette, sänka kostnaderna för att anställa - alltså i praktiken stora subventioner till vissa typer av arbetsgivare.

Det är anmärkningsvärt - man skulle kunna säga beundransvärt - att till och med i en sådan här fråga lyckas få in den borgerliga generallösningen RUT-avdrag. Men det gör ju inte debatten om själva sakfrågan bättre.

Herr talman! Jag konstaterar att det är pinsamt att se högerns syn på svensk arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik här. Det finns inga idéer om investeringar i verksamheter eller människor och inga idéer om hur Arbetsförmedlingen, en myndighet som har en verkligt viktig samhällsfunktion, skulle kunna funka bättre, utan det är bara att privatisera, ge mer pengar till dem som redan har mycket och se vad som händer. Ja, att det händer saker då vet vi, men inte så bra saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Mitt i detta eländiga är jag ändå lite glad över att de tidigare regeringspartierna, nu uppbackade av Sverigedemokraterna, så pass tydligt visar gång på gång i det här utskottets debatter att man inte vill förhålla sig till de reella problemen och de reella förutsättningarna på arbetsmarknaden. Det tydliggör en del av de politiska vägvalen i Sverige, och det är bra.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr talman! Tidigare i debatten har vi fått höra två inlägg från den yttre vänsterkanten i svensk politik. Jag är den första att ha förståelse för att man från vänsterhåll och från regeringsunderstödshåll blir frustrerad över denna typ av debatter.

Vi hörde nyligen Ali Esbati mer eller mindre döma ut kritik och synpunkter från Riksrevisionen, från Alliansen och från Sverigedemokraterna som irrelevanta eller överflödiga. De som tittar får påminna sig om att detta kommer från en person som brukar hylla Kuba, Venezuela och andra länder där man inte får uttrycka sig fritt.

Många som tittar ställer sig givetvis också frågan vad Socialdemokraterna gör tillsammans med ett parti som har företrädare som hyllar diktaturer och som tycker att den ordningen är helt på sin plats.

Men vänstersidan har större problem än så i detta sammanhang, herr talman. Det största problemet är kanske de egna ministrarna med ansvar för detta - Magdalena Andersson och Ylva Johansson - som inte bara är nöjda utan mycket nöjda med den nuvarande situationen.

Det är som att Vänstern och regeringen i Sverige helt har dragit ned persiennerna på sina kontor och inte vill titta ut i verkligheten för att se hur det ligger till med kriminalitet, otrygghet och människor som inte vågar, vill eller kan röra sig i samhället på det sätt som de önskar.

Vi vet att detta är konsekvensen av ett utanförskap som är djupt och långvarigt och som på många ställen runt om i Sverige förvärras. Utanförskapet blir djupare och mer långvarigt när arbetslinjen monteras ned och samhället därmed blir både hårdare och kallare.

Detta, herr talman, är precis det som vi såg resultatet av i SCB-mätningen som kom för några dagar sedan. Mätningen visar att människor som står långt från arbetsmarknaden och som har dåliga materiella förutsättningar förblir fast i dåliga materiella förutsättningar.

Det som Raimo Pärssinen försöker att avvisa som någonting som inte har betydelse eller som någonting man inte bör ägna sig åt är själva kärnan i det som har betydelse i människors liv och tillvaro i Sverige. Det handlar om möjligheten att kunna förändra en dålig eller destruktiv situation - för sig själv och för andra - och i stället kunna komma in i arbetsgemenskap och ta fler steg mot egenförsörjning och mot att kunna bidra till samhället.

Regeringsalternativet och deras bundsförvanter har en något anmärkningsvärd ton här.

Herr talman! Parallellt med att allt fler människor får det allt tuffare i Sverige - vilket ett enigt utskott beskriver som att vi ser hur tudelningen på arbetsmarknaden blir allt större och biter sig fast allt hårdare i samhället - går den svenska ekonomin mycket bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Detta är glädjande. Det är dock inte överraskande för oss som var med och arbetade för att skapa de ekonomiska förutsättningar som Sverige nu har, med jobbskatteavdrag, sänkt bolagsskatt, stramare regler i försörjningssystem, kraftiga satsningar på utbildning och rekordupprustning av rättsväsendet.

När Alliansen genomförde dessa reformer fanns det givetvis en insikt och kunskap om att de skulle få god effekt, och vi ser nu ett tydligt utfall av detta på arbetsmarknaden.

Men vi ser samtidigt hur de personer som nu har det svårast lämnas helt utan - eller åtminstone nästan helt utan - det starka stöd som de skulle behöva ha från politiken i detta läge. Därmed blir det precis så som flera expertmyndigheter har påtalat: Tudelningen på arbetsmarknaden ökar.

Riksrevisionens granskning är välkommen. Insatser som under krisåret 2008 kostade ungefär 500 miljoner kronor kostar 2 000 miljoner kronor under högkonjunkturens 2017. Kanske är det till och med överhettningens 2017 - det återstår att se i efterhand.

Från den värsta kris som Sverige har gått igenom sedan depressionen till en av våra starkaste högkonjunkturer i modern tid har kostnaderna för detta system fyrdubblats.

Då väcks givetvis frågor - precis så som är fallet beträffande Riksrevisionen - om hur dessa system fungerar. Är det effektiva? Används de på rätt sätt?

Svaren på dessa frågor är många gånger okända, eftersom regeringen inte ens vill följa upp systemen. De är inte längre målsatta, och man ställer inte frågan vad det hela ska leda till. Det försvann 2015, när regeringen ville öppna upp för Arbetsförmedlingen för ett mer flexibelt och dynamiskt sätt att använda dessa system.

Det kan verka bra att prata på det sättet, men våra ansvariga ministrar, Ylva Johansson och Magdalena Andersson, har tyvärr en historia och arbetslivserfarenhet från tidigare regeringar att ta med sig. Där använde man olika typer att sådana åtgärder för att massivt bygga upp utanförskapet med syftet att dölja arbetslöshet i statistiken.

För att nå uppsatta mål om öppen arbetslöshet valde man att på olika sätt använda olika verktyg och metoder - inte för att nå ökad trygghet eller ökad anställbarhet för människor eller för att nå ökad sysselsättning utan för att fixa med de fastlagda statistiska måtten.

Raimo Pärssinen och hans vänner lyckades under tidigare regeringsperioder se till att en av tio människor i arbetskraften var förtidspensionär. Därför drar man öronen åt sig när det kommer rapporter som pekar på att systemen återigen eventuellt öppnar upp för den riktningen på politiken. Det vore nämligen förödande för de människor som drabbas.

Herr talman! Vi från Alliansens sida, och från Moderaternas sida, står bakom förslagen i utskottets betänkande. Vi vill hos regeringspartierna inskärpa nödvändigheten av att regeringen gör något på detta område och verkligen får fart på hur de här systemen ska fungera.

Vad vi än hör, och hur mycket det just i detta nu än skrattas i de socialdemokratiska bänkraderna här i kammaren, är det så att allt fler människor lever i ett allt djupare utanförskap, allt längre från arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Herr talman! Vi kan se att kostnaden för just dessa system har fyrdubblats men att resultaten inte går att mäta på ett riktigt sätt. Åtminstone är resultaten inte önskade, eftersom regeringen över huvud taget inte säger vilka resultat man ska nå. Därmed är det svårt att utvärdera.

I kombination med detta har man relativt nyligen presenterat en budget för Sverige där regeringen själv slår fast att den politik som man bedriver inte alls minskar den politiskt styrda arbetslösheten, det vill säga jämviktsarbetslösheten. Här finns inte en enda åtgärd för fler jobb, förutom att hissa segel för en stark högkonjunktur.

Detta räcker inte för att hantera den mycket allvarliga situation som vi har i Sverige. Därför borde denna debatt tas på större allvar än vad vi i dag har sett från bland andra Socialdemokraterna.

Herr talman! Man ska alltid kunna ifrågasätta saker som man har tagit för givna. Jag kom till Sverige 1986 och har under en längre tid tagit för givet att jag är ganska bra på att tala svenska. Men när jag hör Niklas Wykman bedöma vad det var jag sa verkar det ibland som att så inte är fallet - kanske är det mitt fel.

Jag sa väldigt tydligt att jag tyckte att Riksrevisionen hade gjort bra och viktiga konstateranden och att regeringen och jag själv håller med om dessa. Detta tolkade Niklas Wykman som att jag dömde ut Riksrevisionens konstateranden. Det betyder det inte i min värld.

Jag misstänker att det kan vara så att Niklas Wykman inte bara - som det verkar - håller sig med alternativa fakta utan med en rakt igenom alternativ verklighetsbeskrivning. Så verkar det när man hör resten av det som Niklas Wykman säger.

Jag skulle ändå vilja veta hur Niklas Wykman ser på att ungdomsarbetslösheten är lägre i dag än vad den var med den politik som Niklas Wykman företräder. Statistik för annan arbetslöshet visar samma sak.

Niklas Wykman säger att det kan handla om att man försöker att dölja arbetslösheten och att statistiken i stället skulle synas när det gäller sysselsättning och utanförskap. Problemet för Niklas Wykman är att också den statistiken tvärtom visar att sysselsättningsgraden ökar och att utanförskapet, så som ni själva definierade det under er regeringsperiod, minskar kraftigt.

Jag skulle vilja fråga: Vad är poängen med Niklas Wykmans inlägg?

Niklas Wykman talar om det starka stöd som folk i utanförskap ska ha. Är det riktigt att lägre lön är det starka stöd som han vill ge dem?

Herr talman! Ali Esbati berättade nyss att han kom till Sverige 1986. Jag kan då informera om att jag kom till Sverige 1981. Jag vet inte vad det tillför i debatten, men så ligger det i alla fall till.

Ali Esbati gör som vanligt och förvränger ord och fakta fritt. Vi har en stark högkonjunktur i Sverige, och det är jag glad för. Jag tror att de allra flesta människor välkomnar det. Det gläder mig att även Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna - de som utgör regeringsalternativ - välkomnar en starkare högkonjunktur med mer av konsumtion, bilresor, lastbilstransporter och så vidare. Det är glädjande att även till exempel Miljöpartiet står bakom det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Däremot finns det ett omfattande statistikproblem som människor faktiskt vet att Ali Esbati är bekant med, nämligen att man delar upp arbetslösheten i det som beror på konjunkturläge och det som beror på den förda politiken. När det gäller det som beror på den förda politiken skriver man i den budget som Ali Esbati står bakom att politiken på inget sätt sänker arbetslösheten. Det står i diagram och i text att jämviktsarbetslösheten är konstant fram till 2018. Det är den delen av arbetslösheten som den förda politiken tar hand om. Det står mycket tydligt i den budget som Ali Esbati står bakom och som hans parti har lotsats igenom i den här kammaren att den förda politiken inte sänker arbetslösheten ett enda dugg. Det har Ali Esbati själv skrivit under på.

Herr talman! Jag beklagar att jag förvirrade och upprörde Niklas Wykman med fakta och statistik, men han får kanske vänja sig vid att det blir så.

För att det ska framgå för folk som lyssnar och som inte är bekanta med alla detaljer vill jag säga att fakta är att arbetslösheten har minskat och minskar, att utanförskapet, så som den borgerliga regeringen definierar det, har minskat och att sysselsättningsgraden har ökat. Jag är inte nöjd med detta utan tror att det skulle behövas många ytterligare åtgärder, både investeringar i verksamheter och en hel del utbildningssatsningar och annat, för att ytterligare förstärka utvecklingen och gå ännu mer bort från den politik som var mycket dålig och som fördes under den tidigare regeringen.

Men för att hantera denna kognitiva dissonans som uppstår hos Niklas Wykman måste han ta till saker som inte kan synas i statistiken. Han använder sig av teorier för att försöka tolka statistiken som går i motsatt riktning än vad han skulle vilja. Det är en återkommande problematik i svensk modern historia att när man för mer av borgerlig politik går det sämre i ekonomin och på arbetsmarknaden.

Teorin är att om man sänker skatterna går det bättre, och när det inte gör det säger teorin att om man hade sänkt skatterna ännu mer hade det gått bättre. Så kan man sammanfatta den här positionen som jag känner mycket väl till eftersom jag känner till teorierna och greppen. Men det förändrar inte det faktum att Niklas Wykman höll ett anförande som helt lättade från verkligheten. Här står vi i dag: Med en annan politik än den som Niklas Wykmans parti förde går det bättre, och det är jag glad för.

Herr talman! Det är givetvis befriande att höra hur Ali Esbati inte bara gör sig till uttolkare för sin politik utan även för vår politik och förklarar vad den innebär och står för. Det befriar kanske Ali Esbati lite från det ansvar som många andra tycker ligger på honom när han gång på gång stöttar diktaturer och ställer sig bakom Kuba och socialistiskt förtryck i Venezuela och så där. Om du anser att en person kan göra sig till uttolkare för alla olika uppfattningar är det klart att det är helt okej att stå bakom alla de diktaturer som du har ställt dig bakom genom åren, Ali Esbati. Det gör kanske att folk får lite förståelse för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

När det gäller det som du hävdar är borgerliga påhittade mått är det de som du och dina regeringskamrater själva använder i budgeten, så det är väl den borgerliga propagandan kring jämviktsarbetslöshetsmåttet som återfinns i vänsterbudgeten som numera är gällande budget i Sverige. Där redogörs för jämviktsarbetslösheten, så det är alltså inget påhittat mått eller någonting som jag har stått här och ljugit ihop, utan det är ett mått som man i den budget som Ali Esbati står bakom själv pratar om och tar fasta på och som visar att den inte sjunker alls.

Herr talman! Vi har högkonjunktur i Sverige. Fler lastbilar på våra vägar är bra för Sverige. Vi hoppas att svensk industri tar ännu mer fart och att arbetslösheten på så sätt kan sjunka ännu mer. Men man delar upp arbetslöshet i det som beror på konjunktur och det som beror på den förda politiken, och när det gäller den arbetslöshet som beror på den förda politiken har Ali Esbati och hans vänner Miljöpartiet och Socialdemokraterna själva skrivit att den inte minskar ett enda dugg fram till 2018. Ali Esbati kan himla med ögonen och skaka på huvudet, men han har själv skrivit det i budgetpropositionen.

Herr talman! Jag ska börja med att säga att här ska vi debattera en ganska smal sakfråga. Det handlar om en granskning som Riksrevisionen har gjort av en arbetsmarknadsinsats utifrån utvärdering och uppföljning, och sedan följer man upp det med en annan granskning där man tittar på resultatet för att se vad det blev av det hela och om man gör rätt saker och så vidare. I den debatten har Niklas Wykman hamnat både i Venezuela och Kuba. Han har rört sig över hela registret när det gäller den ekonomiska politiken. Han kritiserar Vänsterpartiet för att vara vän med diktaturer, men själv stöder han sig på Sverigedemokraterna. Jag har aldrig hört Niklas Wykman på ett enda sätt kritisera Sverigedemokraterna. Men det kanske är den nya linjen man har inom Moderaterna att luta sig mot varandra. I samband med att man kritiserar Vänsterpartiet för att umgås med otäcka typer kanske man kunde kommentera hur det står till på den andra kanten.

Men låt oss hålla oss till sakfrågan. Utskottsmajoriteten skriver att man ska gå in och rumstera om i hur resurserna fördelas. När det gäller den här utvärderingen, som inte tittar på resultatet utan bara ska granska hur man gör med utvärdering, uppföljning och styrning av det hela, kliver ni fram och säger: Nej, det här är jättedåligt! Vi struntar i den pågående rapporten från Riksrevisionen och fastställer redan nu att pengarna måste omfördelas.

Sedan tar man det ekonomiska klivet in i budgetdebatten och säger att pengarna ska gå till RUT-avdrag och sänkta kostnader för anställning. Hur hänger det ihop, Niklas Wykman? Försök vara snäll nu och håll dig till sakfrågan.

Herr talman! Raimo Pärssinen förolämpar svenska folket genom att vilja tre saker. Först anklagar han mig för att beröra hela den politiska debatten. I nästa andetag säger han att det är för jäkligt att jag inte behandlar min inställning till Sverigedemokraterna. I det tredje andetaget säger han att jag bara ska tala om sakfrågan. Vilket barn som helst som tittar på den här debatten förstår att det där är helt omöjligt att göra. Därmed kan man säga att Raimo Pärssinen gör sig till en företrädare för det som generellt skulle kunna beskrivas som politikerförakt eller allmänt käbbel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Låt mig därför inte gå Raimo Pärssinen till mötes utan svara på alla tre frågorna. Hela den politiska debatten inser nog de flesta att vi inte har hunnit med. När det gäller Sverigedemokraterna räcker det nog med att göra en enkel googling för att veta vad som är min hållning till deras grundläggande syn. För att också tala om sakfrågan, som vi faktiskt ska tala om här inne, förstår jag inte Raimo Pärssinens höga tonläge. Vad är det vi inte är överens om? I sak står ni ju bakom allt vi skriver i utskottet. Ni vill bara inte påminna regeringen om att den faktiskt också borde göra någonting. Det är den stora diskrepansen i detta. Ni vill väl också att utbildningarna ska bli bättre och mer ändamålsenliga och att de ska få bättre resultat och utvärderas mer noggrant?

Jag kan inte genom att läsa utskottets handlingar tolka det som att ni vill någonting annat. Raimo Pärssinen säger till och med själv i sitt inlägg att vi vill samma sak. Men vi från Alliansens sida, och vi har fått uppbackning av Sverigedemokraterna i den frågan, tycker att vill vi det ska vi också berätta det för regeringen. Jag kan inte riktigt förstå varifrån upprördheten och övertonerna i debatten från Raimo Pärssinens sida kommer.

Herr talman! Om det finns övertoner och upprördhet får de som lyssnar avgöra. Själv tycker jag inte att det funnits det, på något sätt.

För att komma tillbaka till det som ni säger redan nu, Niklas Wykman, innan en granskning gjorts, hävdar du ibland att du vill luta dig mot evidens, forskning och så vidare, men nu görs ju en granskning av resultatet. Före denna granskning säger ni: Nej, vi vet redan nu att detta inte fungerar, och vi vill omlokalisera pengar till annat, till exempel RUT-avdraget eller sänkta kostnader för anställda. Det är ju detta ni skriver, och det är där vi inte är överens. Vad vi är överens om är att regeringen verkligen måste se till att uppföljningarna och de orienterade utbildningarna sker, och detta på rätt sätt.

Sedan måste jag bara få säga: Inte undra på att gemene man tycker att Moderaterna är otydliga i sin politik. Om man lyssnar på Niklas Wykman i denna enkla lilla sakdebatt kan man förstå det, för här blandas det hej vilt. Frågan är: Vad vill Moderaterna egentligen? Vad vill de med sitt samarbete med Sverigedemokraterna?

Herr talman! Raimo Pärssinen är skrattretande i denna fråga: Det saknas ett tydligt svar från mig i sakfrågan, och jag ska bara prata om sakfrågan men också lämna ett tydligt besked om vad jag tycker om ett annat politiskt parti. Det går helt enkelt inte ihop. Detta är en trolldebatt, som Flashback live fast i riksdagskammaren. Så kan vi givetvis inte ha det, och en utskottsordförande borde kunna bete sig lite bättre än så i en debatt.

Låt mig därför svara på frågan: Vi välkomnar evidens, vi välkomnar denna granskning och vi välkomnar kommande granskningar. Riksrevisionen är inte den enda granskande myndigheten. Vi har även Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet och andra som också på ett professionellt och sakligt sätt går igenom den förda politiken och ger indikationer, stöd och råd kring vad man kan tycka i politiska frågor. Raimo Pärssinen borde läsa deras råd lite mer noggrant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Herr talman! Precis som Riksrevisionen påpekar har kostnaden för det system som vi i dag diskuterar fyrdubblats. Man konstaterar vidare att kostnaden har ökat mycket mer än antalet deltagare, även om antalet deltagare också har gått upp.

Raimo Pärssinen! När vi har ett system som vi betalar med gemensamma pengar och som fyrdubblas i kostnader och hela tiden kostar alltmer per plats måste givetvis ett ansvarstagande politiskt parti som Moderaterna ifrågasätta om pengarna används på effektivast möjliga sätt. Varför har det blivit dyrare och dyrare?

Vi pekar på att man i stället bör prioritera och använda resurser till det som utvärderingar visar har haft störst jobbeffekt, till exempel RUT-avdraget. Det har visat sig ge uppemot 20 000 jobb utan att kosta en enda krona i den statliga budgeten, men Raimo Pärssinen är emot det av ideologiska skäl. Detta är jobb som Raimo Pärssinen inte vill ha, trots att de har blivit många, inte har kostat staten en enda krona och har gett många människor helt nya livsförutsättningar med både ett eget jobb och ett bättre vardagspussel.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Riksrevisionens rapport är ytterligare en i raden som visar på Arbetsförmedlingens bristande styrning.

Målgruppen är personer som behöver förbereda sig inför ett annat arbetsmarknadspolitiskt program. Det kan vara studier eller arbete. Insatsen är rätt populär; under 2015 deltog 78 000 personer. Kostnaden var 1,9 miljarder. Vad fick då skattebetalarna och uppdragsgivaren för denna väl tilltagna nota? Riksrevisionen konstaterar att Arbetsförmedlingen inte vet.

Riksrevisionen finner att det finns brister i uppföljningen av insatsen. Det finns brister i analysen av insatsen. Det finns brister i dokumentationen och utvärderingen av insatsen, detta trots att Förberedande och orienterande utbildning har ett tydligt syfte: Det är en förberedelse inför nästa steg, som ska bestå av ett nytt program - studier eller arbete. Utifrån detta är det anmärkningsvärt att det inte finns någon ordentlig uppföljning av insatsen.

Vid avslutad insats bör det väl kunna kontrolleras vad individen tar sig till härnäst? Men det verkar regeringen inte vara intresserad av. Utöver detta finner Riksrevisionen att Arbetsförmedlingen har en sådan brist på styrning att handläggarna saknar stöd för att hantera de resurser de har till hands.

Riksrevisionen menar också att Arbetsförmedlingen bör stärka sin analys inför upphandlingen av utförare av insatsen. Det är hård kritik som riktas mot Arbetsförmedlingen. Regeringens svar på denna kritik är knapphändigt. Regeringen pekar på att Arbetsförmedlingen bör ta till sig den effektiviseringspotential som Riksrevisionen har identifierat. Regeringen säger sig också noggrant följa Arbetsförmedlingens arbete med dessa frågor - det är ett utvecklingsarbete som man vill ska pågå till 2021.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

En annan anmärkningsvärd sak är att Arbetsförmedlingens svar på Riksrevisionens granskning inte finns med i regeringens skrivelse. Jag har svaret här, och det är rätt intressant läsning. Om någon vill ta del av det efter debatten är ni välkomna. Svar brukar finnas med i skrivelserna, men inte i det här fallet.

Herr talman! När en myndighet helt ogenerat använder 1,9 miljarder på en insats som har uppenbara brister står skattebetalarnas enda hopp till att det finns en uppdragsgivare som tar detta på allvar - regering och riksdag. Det är synd om skattebetalarna, för regeringens ointresse för frågan är tydligt. Regeringen nöjer sig med att Arbetsförmedlingen hänvisar till sitt interna utvecklingsarbete, som ska pågå till 2021.

Inom Arbetsförmedlingen påstås pågå en förnyelseresa, som är generaldirektörens favoritord. Den har pågått sedan 2014, och Arbetsförmedlingens generaldirektör är självutnämnd reseledare. Men är det vad skattebetalarna behöver och vill ha - en reseledare?

Riksrevisionen påpekar i sin rapport att en ökning av antalet deltagare i insatsen spås. Detta innebär också ökade årliga kostnader. Detta enorma resursslöseri pågår alltså fortfarande när vi sitter här. Det sker med regeringens goda minne, utan att man vet vad skattebetalarna får ut av insatsen. Detta har man inte mätt, eller regeringen är åtminstone inte intresserad av att det redovisas.

Sverigedemokraterna har en annan bild av vad som behöver göras. Riksrevisionen påvisar att det redan i dagsläget finns uppföljningsmöjligheter hos Arbetsförmedlingen, och vi anser att det är hög tid att börja använda dessa.

Hur är det ens möjligt att en statlig myndighet inte på rätt sätt utvärderar en insats som kostar nästan 2 miljarder kronor? Men väljer att inte kontrollera att skattemedel används korrekt och mest ändamålsenligt.

Det är inte utan att man ställer sig frågan om Arbetsförmedlingen fokuserar mer på volymmål än effektmål. Samtidigt: Det kan väl inte vara så att regeringen nöjer sig med ett högt antal deltagare i insatsen och att detta är regeringens egentliga skäl till passiviteten inför Riksrevisionens rapport? Deltagare i insatsen är ju sysselsatta. De är inte arbetslösa, även om insatsen är en timme i veckan. Kan detta vara huvudskälet till passiviteten?

Herr talman! Arbetsförmedlingens hanterande av denna insats, framför allt uppföljningen av den, är bedrövligt. Det är fullständigt orimligt att en så stor del av statsbudgeten går till en myndighet som inte agerar ansvarsfullt med skattebetalarnas pengar. Sverigedemokraterna anser därför att regeringen snabbt bör vidta åtgärder för att uppföljningen ska bli bättre. Regeringen bör också säkerställa att resurserna inom arbetsmarknadspolitiken riktas till insatser som ger resultat, inte bara volymmål för en arbetsmarknadsinsats så att folk blir sysselsatta. Det har inte något egenvärde i sig självt.

Herr talman! Jag hade hoppats på ett replikskifte, och jag ska se om jag kan få upp socialdemokraterna på banan.

Jag har läst er reservation. Ni skriver rätt ut vad det handlar om, vad som är målsättningen med Förberedande och orienterande utbildning för regeringen och Arbetsförmedlingen. Ni skriver: Förberedande och orienterande utbildning ingår som ett viktigt inslag för många av de arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden och är en förutsättning för att uppnå regeringens mål om att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Det gör man ju faktiskt. Det måste jag erkänna, att sysselsättningen har ökat. Men det är inte för att dessa människor får adekvat utbildning, kommer in i en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd som i slutändan kan ge ett jobb, utan det är just för att människor blir sysselsatta i åtgärder. Det verkar vara det som är huvudsysselsättningen.

Herr talman! Vi ska nu diskutera Förberedande och orienterande utbildning utifrån en riksrevisionsrapport som har presenterats. För att se den i sitt sammanhang måste man ha med sig hur det ser ut på svensk arbetsmarknad totalt.

I dag präglas arbetsmarknaden av högkonjunktur där det går bra för allt fler. Tack vare den får många ett jobb. Men svensk arbetsmarknad präglas också av en större tudelning mellan de människor som har framtidstro och de som saknar hopp. Det finns också en tudelning mellan de människor som är på eller befinner sig väldigt nära arbetsmarknaden och de människor som står allt längre ifrån den.

För att komma till rätta med detta krävs det reformer. Det ska löna sig bättre att arbeta och utbilda sig i Sverige. Det bör skapas bättre förutsättningar för att lära på jobbet. Det behövs fler jobb som inte kräver så lång utbildning, så kallade enkla jobb. Men det krävs också fler effektiva och fungerande åtgärder för att kunna utbilda sig och komma närmare arbetsmarknaden och också för att få en fungerande matchning.

På dessa områden lyser regeringens reformer med sin frånvaro. Arbetsförmedlingen ansvarar för de arbetsmarknadsåtgärder som har misslyckats på en rad områden. Det gäller effektivitet för arbetsmarknadsutbildningar i dess helhet och för att matcha de arbetssökande som finns mot de arbetsgivare som skriker efter arbetskraft. Det är extremt olyckligt.

Svensk arbetsmarknadspolitik tar stora resurser i anspråk. Men effektiviteten är sällan tillfredsställande. Det behövs färre, enklare och mer effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att man ska lyckas med detta. På det sättet kan man frigöra resurser till sådant som leder till arbete, bland annat jobbskapande reformer, som vi lyfter fram i utskottets betänkande i dag, kopplade till att möjliggöra ett utvidgat RUT-avdrag. Det skulle göra det lättare för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden att komma in på den.

Man bör sänka kostnaderna för att anställa så att fler företag vill anställa. Man bör också i stället satsa pengar på effektiva utbildningsinsatser på den vanliga utbildningsmarknaden. Det kan handla om till exempel yrkesutbildningar på komvux, lärlingsvux, yrkeshögskola och så vidare för att stärka människors chanser och möjligheter på arbetsmarknaden.

I stället fortsätter socialdemokratin att lägga pengar och resurser på arbetsmarknadsutbildningar som visar låga resultat. I det fall som vi diskuterar i dag finns det en dålig uppföljning av vilka utbildningar som används och av vilken styrning Arbetsförmedlingen har. Därmed kan man inte peka på vilka effekterna är. Generellt när det gäller arbetsmarknadsutbildningar har de nu för tiden ganska svaga resultat. Det är en utmaning att veta att resurserna används på ett klokt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Centerpartiet vill se större reformer på arbetsmarknaden för att möta de människor som står allra längst ifrån den. Det handlar om att sänka kostnaderna för att anställa, om utbildningsplatser i det vanliga utbildningssystemet och om att möjliggöra att lära sig på arbetsplatsen.

Socialdemokraternas stora vallöfte som man gärna vill lyfta fram var 32 000 traineejobb. Det blev knappt 500 traineejobb. Regeringens egen delegation för ungas arbete som har sett över detta menar att det är alldeles för byråkratiska förslag för att både företag och arbetssökande ska kunna använda sig av dem. Mycket kan man tacka den högkonjunktur som vi befinner oss i för.

Utöver detta ser vi utmaningen för Arbetsförmedlingen. Den lyckas inte på en rad områden. Det gäller matchningen och möjligheten att få människor i arbete. I våras föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att man skulle renodla Arbetsförmedlingens uppdrag, att den skulle fokusera på myndighetsutövningen och säkerställa att människor får rätt förutsättningar.

Det har föreslagits införande av arbetsförmedlarpeng i något avseende och att i stället överlåta till privata aktörer, organisationer och företag att sköta förmedlingen av arbeten. Det skulle nog också vara gynnsamt även i fråga om arbetsmarknadsutbildningar och de förberedande utbildningar som vi i dag debatterar - detta för att kunna styra mer mot resultat.

Det viktigaste måste vara att få människor i arbete. Då måste man också premiera dem som lyckas allra bäst, genom olika utbildningsinsatser och olika matchningsinsatser, med att få människor i arbete. Det måste vara ett större fokus på resultat. Det krävs inom hela arbetsmarknadsområdet. Riksrevisionsrapporten visar också på en bristande styrning.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Vi har i utskottet behandlat Riksrevisionens rapport om Arbetsförmedlingens arbete med Förberedande och orienterande

utbildning.

Vi svarar på behoven av åtgärder som tas upp i Riksrevisionens rapport. Det är inte små medel som vi pratar om, utan i dag handlar det om 1,9 miljarder, kanske upp till 2 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar som vi anser måste användas på ett effektivt sätt.

Riksrevisionen har i sin rapport granskat hur Arbetsförmedlingen styr, använder och följer upp insatsen. Även om regeringen uppger att man noga följer myndighetens fortsatta arbete stannar regeringens reaktion där.

Att regeringen inte tar kritiken gentemot Arbetsförmedlingens arbetssätt på allvar och initierar ett omfattande reformarbete är allvarligt. Det är därför som vi har två punkter i förslaget till tillkännagivande för att man nu ska komma till skott och kunna gå vidare i frågan.

Vi ser också allvarligt på att regeringen lade ned utredningen som Alliansen tillsatte om Arbetsförmedlingens framtid. Det visar också på att regeringen inte tar situationen med Arbetsförmedlingen på allvar. Detta har gjort att vi tillsammans med övriga allianspartier sett oss tvungna att få till ett tillkännagivande i arbetsmarknadsutskottet om Arbetsförmedlingen och den utredning som pågår, vilket har behandlats i ett annat betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Riksrevisionens rapport om de förberedande och orienterande utbildningarna bygger på ett antal graverande observationer. Riksrevisionen påvisar att det internt i Arbetsförmedlingen sällan finns budgetbegränsningar och att Arbetsförmedlingen - eller arbetsförmedlarna som jobbar med verktyget - sällan känner till kostnaden för insatsen som de anvisar.

Det har också framkommit i intervjuer hur de förberedande orienterande utbildningarna används för att säkra en aktivitetsnivå. Man måste ju hålla på med aktiviteter för att få ut sina ersättningar. Man kan kalla detta en statistikförvaring av människor.

Vid en intervju med en extern leverantör framkommer till exempel att Arbetsförmedlingen inte efterfrågar några resultat vid utvärderingen av insatsen, utan man fokuserar endast på hur de krav som ställs i avtalen efterlevs. Trots att Arbetsförmedlingen anger att en insats behöver bedömas utifrån hur den gett en framgång på väg mot ett arbete finns det inget mått på resultat fastställt.

I stället för ett jobb är den vanligaste händelsen - mellan 50 och 60 procent - efter en genomförd förberedande utbildning att personen inträder i en ny förberedande utbildning. Riksrevisionen konstaterar att utvecklingen där personer genomgår flera sådana utbildningar drivs utifrån etableringsuppdraget där användningen är mycket stor, men också av personer från garantiprogram, såsom jobbgarantin för ungdomar.

Riksrevisionens granskning blottlägger en del av den problematik och de svaga resultat som präglar Arbetsförmedlingens jobbförmedlande. Det har framhållits hur en handläggare på Arbetsförmedlingen i genomsnitt förmedlar 10,3 jobb per år till en kostnad av 50 000 kronor per jobb. Detta är naturligtvis inte rimligt.

Riksrevisionens granskning aktualiserar därför behovet av en genomgripande förändring av Arbetsförmedlingen där dess nuvarande form överges till förmån för renodlad myndighetsutövning. Direktiven till nuvarande utredning är för svaga.

Utredningen kommer att behöva tilläggsdirektiv för att i stället titta på en modell för konkurrensutsättning av förmedling av arbete. Jag hoppas att det kommer att ges andra incitament för dem som ska förmedla arbete genom att de har kompletterande aktörer som ger en reell och fungerande stödinsats och en effektiv matchning till arbetstillfällen för den arbetssökande.

Herr talman! I betänkandet finns två tillkännagivanden till regeringen, vilket är vad vi behandlar. Det ena tillkännagivandet handlar om att akut vidta nödvändiga åtgärder för att följa upp arbetet med de förberedande utbildningarna hos Arbetsförmedlingen. Det andra handlar om att resurserna inom arbetsmarknadspolitiken ska riktas mot insatser som ger bättre resultat än det nuvarande arbetet med förberedande utbildningar gör.

En av arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är att rusta dem som står längst från arbetsmarknaden med insatser som gör dem anställbara. Arbetsförmedlingen har länge haft låga förtroendesiffror, och det krävs nu åtgärder för att den ska bli effektiv. Vi måste naturligtvis hantera skattebetalarnas medel på ett bra och effektivt sätt. Då krävs att regeringen gör reformer, och därför behövs dessa tillkännagivanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Insatsen Förberedande och orienterande utbildning

Herr talman! Kristdemokraterna tror avslutningsvis att det krävs många olika åtgärder för att sänka trösklarna in i arbete för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, så att de kan få en egen lön och försörja sig själva. Detta måste vara målet framför att låta människor valsa runt bland olika utbildningar som inte leder till arbete.

Jag ser därför fram emot att regeringen snarast återkommer med förslag på förändringar som gör att människor som behöver stöd ut i arbetslivet verkligen får rätt stöd. Jag yrkar bifall till utskottets förlag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)