Hushållningen med mark- och vattenområden

Herr talman! Inledningsvis yrkar jag i det här anförandet på reservation nr 3. Jag står självklart även här bakom alla våra reservationer och motioner som behandlas förenklat i betänkandet.

För oss svenskar är tillgången till rent vatten någonting vi tar för självklart. Vi använder det i badkaret, när vi duschar och när vi spolar i toaletten. I de allra flesta fall går vattnet också att dricka.

I dessa tider, när vi tvättar händerna flera gånger om dagen, använder vi förmodligen mer vatten än normalt. Då ska vi vara glada över att det finns tillräckligt med vatten i magasinen, så att det kommer vatten när vi öppnar kranen.

I en samhällskris, som pågår just nu, behöver vi påpeka att vi behöver ha tillräckligt med vatten. Det handlar inte enbart om matkonserver och toalettpapper. Det är alltså inte enbart när det är torra somrar som vi behöver tänka på vattnet, utan det behöver vi alltid göra.

Torra somrar känner vi igen, när vi måste låta gräsmattorna torka ut för att dricksvattnet ska räcka till. Det är lätt att glömma efter en regnig vinter. Glädjande nog är våra vattenmagasin just nu påfyllda, men klimatförändringarna kommer förmodligen att ge oss större variationer i tillgången på vatten än vad vi hittills har sett. Vi kommer att se mer av både översvämningar och vattenbrist.

För att få bukt med detta vill vi i Centerpartiet ta hjälp av ny teknik. Vi föreslår bland annat att man kan utvidga användandet av den europeiska standarden för miljökrav, ekodesign, för att främja utvecklingen och öka användningen av snålspolande kranar och toaletter samt duschstrilar. Vi föreslår även att individuell mätning av vattenförbrukning ska vara ett krav vid nybyggnation av bostäder.

Herr talman! Med rätt åtgärder kan vattenförbrukningen i hushållen nämligen minska med upp till 50 procent. Med ny teknik kan vi också se till att själva källan, alltså vattnet, kan bli större. Med teknikens hjälp kan vi återskapa grundvatten genom våtmarker, grusbäddar och diken.

Det pågår i dag arbete inom Sveriges geologiska undersökning, Sveriges lantbruksuniversitet och Lunds tekniska högskola med dammar och konstgjord infiltration som vi har anledning att uppmuntra. Detta kan nämligen göra att vi i framtiden kan samla upp till exempel dagvatten för att återanvända i hushållen. På det sättet blir det en vinn-vinnsituation, eftersom dagvatten i stan ofta ses som ett problem.

I Centerpartiets andra och tredje reservation tar vi fram aspekter på dagvatten och vatten och avlopp. Vi vet alla att vi står inför stora investeringar i de näten. Det är också en viktig infrastruktur som är nödvändig när det gäller att bygga ut samhällen och bebygga orter på landsbygden. Här behövs reinvesteringar, eftersom det inte är utformat och dimensionerat för moderna behov och mer bebyggelse.

Herr talman! Landsbygden ska utvecklas bland annat genom att man ska kunna bygga mer strandnära och genom regelförenklingar i plan- och bygglagen så att man kan bygga ett ridhus eller ett kafé i anslutning till en gård. Det är bra och mycket viktigt. Men det får inte ske till priset av att det blir läckage av näringsämnen i våra sjöar eller av läkemedelsrester i grundvattnet. Lagar och regler måste följas, men de behöver också anpassas till den utveckling som vi vill ha.

Kostnaderna för vattenrening är stora för kommunerna. Det är inte rimligt att de själva till exempel ska bekosta läkemedelsrening när läkemedelsföretagen slipper vidta åtgärder. Vi föreslår därför att det ska finnas ett producentansvar där läkemedelsindustrin bekostar de åtgärder som behövs, precis som förpackningsindustrin gör när det gäller kommunernas insamling av förpackningar. På sikt skulle vi då kunna få renare, men lika verkningsfulla, mediciner och även renare vatten.

Det är en konst, herr talman, att ha tillräckligt med pengar för framtida underhåll i reningsverken. Det finns en gräns för hur mycket fastighetsägare är beredda att betala, och kommunerna får inte fondera medel för kommande underhåll. Detta är viktigt, och det behöver ses över för att det ska kunna bli en hållbar ekonomi.

Varför inte göra det möjligt för externa och långsiktiga investerare, som vill, att medfinansiera en utbyggnad och ta del av den avkastning som kommer när systemen är utbyggda och avgifterna kommer in?

Kommunernas översiktsplaner är ett viktigt dokument i kommunernas planering. De borde även ha fokus på dagvatteninsamlingen. Att tillåta dagvattenmagasin på den egna fastigheten skulle kunna ge beredskap när det är allt tätare hundraårsregn och däremellan långa torra perioder. Det borde också bli en möjlighet.

Kristdemokraterna reserverar sig till förmån för en tolvtimmars leveransgaranti för vatten, medan vi sätter fokus på grundproblemen med varierande tillgång på vatten. Att kräva leveransgaranti utan att ändra på de brister som finns i lagstiftningen, och när vi har en klimatförändring, tycker inte vi är riktigt rätt väg att gå. Det är lite att sätta kommunerna på pottkanten.

Dricksvattnet är ett av våra mest kritiska försörjningssystem och en förutsättning för att samhället ska fungera. Så länge regering och riksdag inte tar sig an vattenfrågorna kan den situation som uppstått med torka och vattenbrist slå ännu hårdare och bli en samhällsfara, lik den vi upplever i dag.

Vi behöver en modern vatten- och avloppslagstiftning för att få en hållbar och klimatsmart samhällsbyggnad både i tillväxtkommuner och på landsbygden. Där tillåter vi då kommunen att jobba på lite annorlunda sätt, så att vi får en bättre källa av vatten.

Herr talman! Vattnet är vårt viktigaste livsmedel och kanske det som vi tar mest för givet: Vi tar för givet att det finns när vi vrider på kranen. Vi tar för givet att vattnet är av god kvalitet och att den mängd vatten som vi behöver finns. Samtidigt är det svenska vatten- och avloppsnätet mycket gammalt och behöver rustas upp. Det borde kanske i dagsläget mana till oro inför framtida leveranser.

Ett fungerande avloppssystem är grundläggande för vår hälsa och miljö. Det har till uppgift att leda bort och rena avloppsvattnet på ett effektivt, miljömässigt och hygieniskt sätt. Samtidigt ska systemet i sin helhet leverera rent och gott vatten som är klart att använda.

För att hantera avloppsvattnet har vi i Sverige drygt 1 700 reningsverk och totalt 101 000 kilometer avloppsrör, vilket motsvarar två och ett halvt varv runt ekvatorn.

I dag investeras i Sverige 12 miljarder årligen i va. I en rapport där man har försökt göra en helhetsanalys av behoven har man kommit fram till att investeringsbehoven är betydligt större än de 12 miljarderna. Ser man rent tekniskt på det motsvarar det erforderliga investeringsbehovet ungefär 22 miljarder kronor under innevarande år. Men behovet av investeringar har under många år inte tillgodosetts, vilket betyder att vi har en stor investeringsskuld att ta igen. Vad som händer om vi inte gör det vill jag inte tänka på.

För 2017 var den beräknade förnyelsekostnaden ca 20 000 kronor per kilometer, så skulden blir rätt omfattande om vi tänker oss att vi har sammanlagt över 100 000 kilometer i Sverige.

Det finns även oerhört stora regionala skillnader i hur man ligger till i investeringar i va, vilket säger mig att det behövs någon typ av nationell samling eller styrning när det gäller att hantera denna livsviktiga resurs. Det har även blivit tydligt att en del kommuner inte har några planer för hur man ska kunna ta igen investeringsskulden. Man kan fundera på varför, men man kan tänka sig att de i dagsläget inte vet hur de ska finansiera detta, eller också har de inte den politiska beslutskraft som behövs.

Centerpartiet sa i talarstolen att vi sätter kommunerna på pottkanten. Ja, gör man inte sitt jobb kanske man ska sitta där.

Finns det goda exempel i den mörka bild som jag på något sätt målar upp? Jo, det finns det. Det finns kommuner som har tagit detta på allvar, som har gjort planer, hanterat situationen och arbetat sig i kapp, vilket är jättebra. De ska användas som goda exempel och som en kunskapsbank i arbetet framåt.

Jag tror att vi som är förtroendevalda på nationell nivå eller på kommunal nivå inte är medvetna om hur risigt det är. Jag är medveten om att kommunerna har detta ansvar, men jag tror att de måste få stöd från nationell nivå. En nationell leveransgaranti behövs för att uppmärksamma kommunerna på vikten av ett långsiktigt perspektiv på va-nätet. För elnätet finns det en leveransgaranti som ger kunden rätt till ersättning vid strömavbrott som varar i minst tolv timmar. Jag anser att samma princip borde fungera när det gäller vattenförsörjningen och att vi därför bör införa en nationell leveransgaranti. En leveransgaranti skulle öka fokus och pressen på kommunerna att tillgodose invånarnas behov och att genomföra de investeringar som behövs. Det finns nämligen inget alternativ.

Vad har då utskottet svarat på denna motion som vi kristdemokrater har lagt? Man hänvisar till en utredning om hållbara vattentjänster, och regeringen har aviserat att man lägger ett förslag till riksdagen på området under innevarande riksmöte.

I går gick möjligheten ut för regeringen att lägga nya propositioner till riksdagen, och såvitt jag förstår har man inte lagt fram något förslag. Då blir min fråga: Om man inte har det, bör man då inte kunna stödja förslaget? Utskottets ställningstagande bygger ju på felaktiga antaganden och grunder om att en proposition ska komma.

Jag yrkar bifall till reservation 4.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet 2019/20:CU15 Hushållningen med mark- och vattenområden. De flesta av motionerna har vi behandlat tidigare under mandatperioden och hanterat enligt så kallad förenklad beredning.

De motioner som vi i dag behandlar traditionellt kretsar samtliga till det för livet, så som vi känner det, nödvändiga vattnet.

Herr talman! I Sverige har vi bättre förutsättningar än de flesta länder i världen, dels av rent geografiska, geologiska och naturresursmässiga skäl, dels tack vare att vi har ett starkt samhälle, en väl fungerande demokrati och en effektiv offentlig förvaltning med väldigt låg förekomst av korruption. Den svenska välfärdsmodellen står stark i internationell jämförelse.

En oroande utveckling de senaste åren handlar om låga grundvattennivåer. Att åtgärda låga grundvattennivåer är inget vi kortsiktigt kan påverka genom en effektiv byråkrati eller politiska beslut. Där är vi så att säga utlämnade till moder naturs godtycke.

Det finns ändå mycket vi kan göra inom ramen för offentlig förvaltning och politiska beslut för att hantera effekterna av vikande grundvattenresurser. Detta berör bland annat samhällsplanering, klimatanpassningar, kommunal och enskild vattenförsörjning, byggande och bostäder, jord- och skogsbruk med mera - för att inte nämna forskning.

Vi har dock under de senaste åren sett historiskt låga grundvattennivåer, och det står för många alltmer klart att vi inte kan ta vattnet för givet.

Regeringens satsning på grundvatten har gett oss som nation ett bättre kunskapsunderlag att fatta beslut utifrån när vår dricksvattenförsörjning ska klimatanpassas, företag etableras eller expandera och människors och företags möjligheter att verka på landsbygden ska säkras.

För att värdet av satsningen ska bestå även bortom 2020 måste resultaten emellertid förvaltas, och vi ser att en fortsatt utveckling av satsningen kan komma att generera stora samhällsvärden.

Herr talman! Vi delar alltså motionärernas beskrivning av dricksvattnet som den mest kritiska förutsättningen för att samhället ska fungera, och som utskottet redogör för i sitt betänkande har Sveriges geologiska undersökning ett pågående uppdrag att redovisa genomförda insatser för att förfina och utöka kartläggning och karaktärisering av grundvattenresurser i särskilt utsatta områden. Även Boverket har under senare tid analyserat och lämnat förslag i frågor som är relevanta för motionsyrkandena.

Detta gör sammantaget att utskottet inte ser någon anledning att föregripa det pågående arbetet genom ett initiativ från riksdagen. Motionsyrkandena bör därmed avslås.

När det gäller motionen om vattenverksamhet var vi i delar inne i den diskussionen redan under förra årets debatt om mark- och vattenanvändning. Som vi sa redan då anser vi att frågan om gamla vattendomsregler är tillgodosedd genom de ändringar i miljöbalken som infördes den 1 januari 2019. En första uppföljning ska ske inom kort, och därför finner vi ingen anledning att föregripa den kommande analysen.

När det gäller vattenverksamheter som dammar och andra vattenanläggningar vars syfte är att utestänga vatten eller en blandning av vatten och annat material omfattas de av gällande regler om tillstånd. Vi menar att det inte har framkommit några övervägande skäl att se över lagstiftningen i syfte att möjliggöra ytterligare dammar.

Det tredje området som vi berör i detta betänkande rör vatten och avloppsfrågor samt vattenförvaltning. Här har vi två motioner som lyfter upp synnerligen viktiga problem som handlar om förutsättningar att klara framtida investeringar och nödvändiga reinvesteringar i och klimatanpassningar av va-infrastrukturen.

Vi har också frågor kring äganderätten och kulturmiljöhänsyn liksom en motion som handlar om leveransgaranti.

Att, som Kristdemokraterna föreslår, införa en leveransgaranti för vatten motsvarande den avbrottsersättning som finns i ellagen är vi i dagsläget högst tveksamma till. Vi ser i alla fall ingen anledning att nu vidta några åtgärder i den riktningen.

Utan att ytterligare fördjupa mig i de olika förslagen vill jag avslutningsvis konstatera att regeringen faktiskt har aviserat en proposition under september med förslag på området. Vi ser därför fram emot att återkomma i en debatt utifrån följdmotioner på den propositionen under hösten.

Herr talman! Jag vill återigen yrka bifall till utskottets förslag.

Hushållningen med mark- och vattenområden

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Militära frågor