Fru talman! Tack till utskottets ledamöter som är här i dag för att debattera dessa viktiga frågor!

Detta är min första debatt i utbildningsutskottet, i alla fall i egenskap av ordförande. Det är väldigt roligt att få vara här och ha denna debatt med utskottet.

Vi ska i dag debattera övergripande skolfrågor och grundläggande utbildning. Ni som lyssnar på debatten hemmavid hör att detta är om inte alla så i alla fall stora delar av de frågor som utbildningsutskottet kan debattera. Man glider lätt in och ut lite mellan olika saker.

Jag har med mig ett skrivet anförande här i talarstolen. Som fru talmannen, som jag har suttit i utskott med tidigare, känner till brukar jag inte ha färdigskrivna anföranden, så det är nästan chockerande. Men jag tänkte faktiskt vara min tradition trogen och lägga undan det en liten stund. Det känns inte lika naturligt att prata utifrån ett färdigskrivet anförande.

Jag tänkte drista mig till, eftersom det är min första debatt som utskottets ordförande, att säga någonting om varför de grundläggande skolfrågorna är så otroligt viktiga och vad Liberalerna av det skälet försöker göra med svensk skola.

Vi liberaler är inte konservativa och inte socialister. Vi är just liberaler. Vi är inte konservativa som tror att utbildning bara handlar om att se till att människor kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Vi är inte konservativa som i grunden kanske inte drivs av en vilja att människor ska kunna göra klassresor och få bestämma över sitt eget liv oavsett bakgrund.

Men vi är inte heller, fru talman, socialister som tänker oss att vi ska utjämna skillnaderna mellan alla människor och se till att var och varannan människa har det precis likadant, att alla ska ha det precis lika dåligt. Vi är inte socialister som tror att det bästa för skolan minsann är om vi stöper alla i samma form, har grå och tråkiga lokaler och Ipadar som suger in de ungas hjärnor i stället för att satsa på en kunskapsskola.

Det vi är, fru talman, är liberaler. Skälet till att vi är så brinnande begeistrade över att se till att skolan blir så bra som den bara kan bli i Sverige handlar om att vi vill ge människor livschanser. Vi vill att människor oavsett bakgrund ska kunna få chans att forma sitt eget liv och sin egen framtid så som de själva vill.

Vi är inte socialister. Då hade vi kunnat säga: Det är rätt enkelt. Om alla ska få det lika kan vi bara lägga 100 procents skatt på allting och dela ut en handpenning, och så kan folk ha det precis likadant oavsett vem man är och vad man presterar.

Det där tror inte vi på. Vi vill inte utjämna skillnader i utfall; vi vill utjämna skillnader i möjligheter i livet. Det är därför skolan är så central för det liberala projektet. Det är egentligen bara skolan man har som riktigt effektivt verktyg om man vill se till att människor oavsett bakgrund kan få likvärdiga förutsättningar att forma sitt eget liv.

Det är därför, fru talman, det är ett så stort problem att det skiljer sig åt i hur skolor ser ut och hur väl de funkar mellan olika kommuner runt om i landet, mellan olika kommundelar och mellan olika typer av områden. Det kan skilja sig mycket om man går på en friskola eller en icke-friskola beroende på om skolan väljer att plocka ut en stor vinst i stället för att lägga pengarna på kvalitet i undervisningen.

Det är därför det är ett stort problem för oss liberaler att alla skolor inte har haft ändamålsenliga lokaler, att man har kunnat bygga skolor utan aulor och bibliotek, kanske med glasväggar i stället för ordentliga klassrum.

Det är därför, fru talman, som vi är så begeistrade över att skapa en regelbaserad förstatligad skola som utjämnar skillnaderna över hela landet. Det handlar om att utjämna klasskillnader avseende människors möjlighet att forma sitt eget liv och att utjämna skillnaderna i vilka chanser man får som elev beroende på var man bor i Sverige. Det är den ideologiska kärnan, och det är därför som skolfrågorna är så viktiga.

Fru talman! Det är av dessa skäl som vi liberaler i regeringen satsar mycket på skolan. Vi driver på för ett nationellt maxtak för klasstorlekar. Vi ser till att kraven på lärarutbildningen skärps. Vi ser till att nya läroplaner med tydligare kunskapsfokus tas fram. Det är klart att om det inte är fokus på kunskap kommer man aldrig att få några chanser till klassresor, till att forma sitt eget liv.

Fru talman! Man behöver inte ha varit alltför aktiv i skoldebatten för att inse att ett problem kan vara att många som ger sig in i debatten mest vilar sig på egna anekdoter. Alla i Sverige har gått i skolan, och det är bra. Det beror bland annat på att Liberalerna införde den allmänna skolan för alla i Sverige en gång i tiden – med hjälp av Socialdemokraterna. Vi får tacka Socialdemokraterna för stödet.

Detta har problemet med sig att alla tror sig veta vilken skola som är bäst. Jag tycker att debatten om hur skolan ska vara utformad måste vara evidensbaserad. Jag tycker inte att det är bra när det finns en massa kommuner runt om i landet som driver skolorna på sitt sätt. Det blir olika kvalitet på grund av olika resurstilldelningar, olika ideologiska övertygelser och så vidare. Skolan måste vara förstatligad och regelbaserad.

Fru talman! Eftersom det är min första debatt i utbildningsutskottet i den här rollen tänker jag drista mig till en liten anekdot. I debatten har många pratat om Liberalernas förslag till bättre skolmiljöer och vackrare skolor. Det finns de som har varit upprörda. Inte minst Centerpartiet verkar tycka att det viktigaste inte är att vi har en skola som signalerar kunskap och status utan att vi i stället ska lägga pengarna på Ipadar. Min anekdot handlar just om detta.

När jag gick i grundskolan gick jag i en gammal, fin och vacker tegelbyggnad. Det var lite höga trappsteg, och jag kände när jag kom in att här hade många människor gått före mig. I den här skolan fanns aula, bibliotek, gympasalar, klassrum, fungerande matsal och korridorer där man kunde sitta och plugga. Däremot fanns inte glasväggar så att fokus hamnade på det sociala samspelet, utan fokus hamnade i stället på läraren. I den skolan skapades möjligheter för fler att klara sig i livet.

Jag gick i en annan skola på gymnasiet. Den skolbyggnaden såg ut som ett företag, ett kontorslandskap. Det var glasväggar. Där fanns ett saccosäcksrum! Det är chockerande att säga att det fanns ett saccosäcksrum. Det var möbler från ett känt stort möbelföretag, och företaget använde skolan som en utställningslokal för att visa hur deras möbler skulle funka i kontorsmiljöer – inte nödvändigtvis i skolmiljöer.

Resultatet av detta var att jag kunde lägga mycket tid på att engagera mig i Liberala ungdomsförbundet. Det var bra eftersom det ledde till att jag är här i dag. Det var kanske mindre bra för mina skolresultat, och det var inte så bra för de elever som inte hade ett så positivt sidoengagemang som Liberala ungdomsförbundet. Flera här i salen tycker att det är tvivelaktigt, men relativt sett till många andra sidointressen kan det vara bra.

Detta funkar inte eftersom fokus inte hamnar på kunskap utan på en dator per elev, lärarens egenskrivna kursmaterial, att titta på vad andra elever gör på andra sidan glasväggen i stället för på kunskap och en ändamålsenlig skola i en vacker lokal.

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att välkomna Joar Forssell till utbildningsutskottet och hans första debatt med oss i utskottet.

Det finns många frågor man kan ställa till Liberalerna. Det är trots allt ert parti som har utbildningsministerposten. Jag skulle kunna fråga ledamoten hur det går med helrenoveringen av friskolesystemet. Jag skulle kunna fråga regeringen vad de gör för att åtgärda att så många elever går ut skolan utan godkända betyg i kärnämnena. Jag skulle kunna fråga varför skolor som undervisar på engelska har undantag från att anställa behöriga lärare. Jag skulle kunna fråga varför Liberalerna tidigare har röstat nej till att införa offentlighetsprincipen i skolan. Jag skulle kunna fråga varför ni har röstat nej till förslag om att förbjuda aktiebolag att bedriva skola, trots att ni som liberaler också säger att ni vill göra detsamma.

Jag skulle kunna fråga hur det kommer sig att Liberalerna fortfarande kallar sig Sveriges skolparti, trots att alla stora förändringar de senaste decennierna i svensk skola kommer från Liberalerna. Samtidigt har det mesta gått sämre och sämre i svensk skola.

Fru talman! Jag tror att jag avstår, eftersom Liberalernas utspel om att förbjuda fula skolor nog säger allt om vilken nivå Sveriges skolparti, eller Liberalernas parti, har hamnat på. I stället för att bry sig om att klasserna är för stora eller att kommunerna inte har råd med tillräckligt många lärare vill de förbjuda fula skolor.

Fru talman! Man skulle kunna fråga sig hur Vänsterpartiet ska komma åt övervinsterna i svensk skola och se till att återreglera skolan tillsammans med Centerpartiet i regering. Det återstår väl att se.

Fru talman! Låt oss gå till frågan om de vackra skolorna. Jag tycker att frågan är viktig, och jag tar gärna debatten.

Det låter på Vänsterpartiet som att det finns en motsättning i att ha vackra, ändamålsenliga skolmiljöer. Utspelet vi har gjort handlar om två delar. Den ena delen är att skolorna ska vara vackra och ingjuta respekt för bildning, kunskap, framtiden och den institution som skolan en gång var och som skolan än en gång bör bli. Den andra delen är att lokalerna ska vara ändamålsenliga. Det ska finnas en aula, en matsal som funkar, lärosalar för de ämnen som ska läras ut, bibliotek och fungerande ventilation för en god arbetsmiljö.

Jag tycker att skolorna ska vara vackra eftersom de representerar någonting. Det står inte på något vis i kontrast till att ha lärare med sjyst lön och med många kollegor samt mycket lärarledd klassrumstid för eleverna, samtidigt som de har tid att sköta sin planering och administration. Det står inte i motsats till varandra. Tvärtom är båda viktiga komponenter i en regelbaserad kunskapsskola. Det är därför frågorna går hand i hand.

Jag hoppas att Vänsterpartiet kan gå med på att ni inte vill ha fula skolor som signalerar att skolan inte är viktig, som signalerar att skolan inte är något som ni vill lägga resurser på och som signalerar att bildning inte är något vi prioriterar i det här landet.

Skolorna ska vara vackra och ändamålsenliga, och de ska vara fyllda av kunskapstörstande elever och lärare som har sjysta villkor så att de kan undervisa och lyfta svensk skola från grunden och ge fler barn en framtid.

Fru talman! Vi gör gärna upp med er liberaler om att förbjuda aktiebolagen i skolan, om ert parti finns kvar i riksdagen efter nästa val. Då kanske vi kan ha en majoritet, men det är osäkert om ni finns här i kammaren då. Min sida av politiken kommer att lösa detta galant.

Skönhet är subjektivt. Man kan ha olika åsikter om vad som är vackert eller inte. Jag har försökt mig på att göra en lista över några olika saker som jag anser är fula: att göra vinst på barns utbildning, att sätta barn i fängelse, att utvisa tonåringar, att göra barn fattiga, att öka klimatutsläppen, att bära strumpor i sandaler.

Fru talman! Jag vill fråga ledamoten hur det vore om Liberalerna ville förbjuda någon av dessa saker i stället för att förbjuda fula skolor. Liberalerna säger att de vill att barn ska få gåshud när de går in i vackra skolor. Jag tror att de skulle få mer gåshud om deras klasskompisar som nu står med ett utvisningsbesked i handen fick stanna kvar i klassrummet.

Fru talman! Jag har försökt få majoritet i mitt parti för att förbjuda strumpor i sandaler, men jag har hittills inte lyckats. Men jag är glad över att få Vänsterpartiets stöd i den frågan.

Egentligen oroar jag mig inte så mycket för att Centerpartiet inte ska vika ned sig för Vänsterpartiet. Jag ligger vaken om nätterna för att jag oroar mig för att Centerpartiet ska vika ned sig för Vänsterpartiet. Där får jag möjligen också ge Vänsterpartiet lite rätt. Det kommer säkert att gå alldeles galant för er att samarbeta i regering, i alla fall från Vänsterpartiets perspektiv.

Fru talman! Låt mig återgå till detta med den fysiska skolan. När vi pratar om vad som är ändamålsenligt måste vi se att det inte bara handlar om ventilation. Det handlar inte bara om att vi ska ha en skolmatsal som fungerar och aulor som fungerar så som aulor ska. Det där är en del av att det ska vara ändamålsenligt. Men en ändamålsenlig skolmiljö är också en skolmiljö som ingjuter värdet av kunskap och bildning. Det är också ett ändamål som skolmiljön måste anpassas för. Vi måste ha en skolmiljö som gör det.

Det är politiska beslut och politiska idéer om effektivisering, konstruktivism och så vidare som har lett till att skolorna i dag ser ut som de gör. På vissa ställen är det baracker. På andra ställen är det glasväggar som gör att man inte fokuserar på undervisningen utan i stället fokuserar på det sociala samspelet. På andra ställen är det andra typer av miljöer som inte fungerar.

Det finns många olika typer av miljöer som är vackra. Det som de skolor vi vill se har gemensamt är att det är skolor där det finns lärare och där det finns regler, ordning och reda, kunskapsfokus och miljöer som signalerar att skolan, kunskap och bildning är viktigt. Det är det som detta handlar om, och det finns ingen motsättning mellan de olika värdena.

(Applåder)

Fru talman! Även jag får inleda med att hälsa Joar Forssell välkommen till utbildningsutskottet.

Jag tänker delvis uppehålla mig vid det som det förra replikskiftet handlade om. Mycket handlar om att Liberalerna faktiskt har tagit viktiga steg mot att ha en mer realistisk syn på utbildningspolitiken. Många av de problem som Joar Forssell tog upp både i sitt anförande och i replikskiftet nyss handlar om att vi har fått ett skolsystem som är en marknad. Det handlar om att vi har aktörer som behöver agera på en marknad. Oavsett om man är kommunal, regional eller en privat, vinstdrivande friskola har alltför mycket av det svenska skolsystemet under alltför lång tid varit baserat på en marknadslogik där det gäller att attrahera elever – att locka till sig elever för att få skolpeng för att kunna bedriva sin verksamhet. Rektorer har behövt agera som företagsledare och skära ned på den verksamhet som de har kunnat skära ned på för att få ihop sin budget.

När Liberalerna nu har tagit viktiga steg för att försöka reglera friskolesektorn och säger sig vilja göra upp med vinstjakten i friskolan är detta välkommet; vi i Socialdemokraterna vill ju exakt detta. Men då är frågan hur Liberalerna har tänkt inför kommande mandatperiod. Hur har Liberalerna tänkt att man ska få igenom den politiken med de samarbetspartier som man har sagt sig vilja fortsätta samarbeta med? Det är en avgörande sko som klämmer. Vi socialdemokrater vill göra upp med friskolesystemet, men hur tänker Liberalerna göra upp med friskolesystemet under kommande mandatperiod?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Det är väldigt brinnande och viktiga frågor.

Jag vill börja med att konstatera att jag tror att det också finns lite av en generationsskillnad i dessa frågor. Det handlar inte bara om ideologi, färg och på vilken sida av salen man sitter – nu gör vi inte så i Sveriges riksdag, men bildligt talat.

Jag tror att jag och ledamoten tillhör samma ungdomsförbundsgeneration. Vi är uppväxta i ett Sverige där friskolorna var ett faktum. Det finns de före oss som är uppväxta i ett Sverige där det var för mycket så att Socialdemokraterna bestämde hur skolan skulle se ut. Alla skulle vara stöpta i samma form, och det fanns inget utrymme för individen och inget utrymme för den enskilde att nå sin fulla potential och bygga sitt eget liv. Det handlade om att utjämna utfall mer än att ge människor möjlighet att söka sin egen lycka.

Det var ur detta som friskolesystemet växte fram, och det tycker jag i grunden är positivt. Det är bra att det finns friskolor och ett fritt skolval. Det är inte bra när man tar ut vinster i stället för att satsa på läraren och eleverna och i stället för att ha skolbibliotek, kvalitet på undervisningen och så vidare. Det är dåligt.

Om jag ändå får vara lite anekdotisk vill jag berätta att min dotter går på en friskoleförskola. Det är samma friskoleförskola som jag gick på när jag var barn. När jag gick på den var det en förskola som drevs som ett personalkooperativ. Man tog inte ut vinst, utan förskolan drevs på det sättet helt enkelt därför att man tyckte att man kunde tillföra något till systemet med fria skolor. Sedan har den sålts, och nu ägs den av ett aktiebolag.

Jag ser inte att det finns en motsättning mellan att ha ett fritt skolval och ett fritt skolsystem samtidigt som man inte tar ut övervinster i stället för att säkerställa kvalitet i skolan. Jag tror att man kan ha båda: ett fritt skolval med fria skolor samtidigt som vi ser till att få bort de värsta övervinsterna.

Fru talman! Jag noterar att jag fortfarande, efter att ha lyssnat i drygt två minuter, inte har en aning om hur Liberalerna förväntar sig att få igenom sin politik nästa mandatperiod, för det undvek Joar Forssell under hela sitt anförande. Min fråga kommer alltså att kvarstå: Hur tänker Liberalerna, som nu har agerat, driver en annan typ av politik än de har gjort historiskt och faktiskt vill bli av med avarterna när det gäller vinstintresset? Det uppfattade jag av ledamotens anförande. Men själva kärnfrågan är hur Liberalerna har tänkt att man ska klara av att genomföra den politiken med det regeringsunderlag som man sitter i nu och har funderat på att sitta i även nästa mandatperiod, om man sitter i Sveriges riksdag. Detta är egentligen den bärande frågan. Liberalerna kan gå runt under valrörelsen och i den här kammaren och hur mycket som helst säga att man vill ta bort det här om man inte är i närheten av att kunna få igenom den politiken med de partier som man vill samarbeta med.

Jag och ledamoten är överens. Vi måste bli av med vinsthysterin i det svenska friskolesystemet. Oavsett om det är ett personalkooperativ eller ett föräldrakooperativ som driver förskolan eller skolan, eller till och med ett aktiebolag om vi lyckas begränsa vinsten – historien har inte visat att det är möjligt, men det kanske blir möjligt i framtiden – är det viktigaste hur vi bedriver skola och att vi ser till att de pengar som vi avsätter till skolan runt om i våra kommuner faktiskt går till elever, lärare, elevhälsa och all annan personal på skolan.

Fru talman! Min fråga kvarstår. Hur tänker Liberalerna genomföra det skifte som de säger sig göra i sin politik?

Fru talman! Vi håller redan nu på att återreglera svensk skola. Jag hoppas att det inte kommer som en överraskning för ledamoten. Det handlar om ett nytt betygssystem, rätten till läromedel, bemannade skolbibliotek, lärares undervisningstid och skolmiljöerna. Det handlar om sak efter sak. Offentlighetsprincipen för friskolor är något som vi inte har lyckats få igenom tidigare.

Liberalerna återreglerar svensk skola. Vi vill gå ännu längre. När jag satt i kommunfullmäktige här i Stockholms stad, där riksdagen ligger, ville Socialdemokraterna flytta ned skolan på stadsdelsnämnderna. Liberalerna vill återförstatliga skolan och se till att staten tar ansvaret för skolan. Det är klart att det är milsvid skillnad mellan Liberalernas och Socialdemokraternas skolpolitik i många viktiga, strukturella frågor. Vi vill ha en återreglerad kunskapsskola. Det vill inte Socialdemokraterna.

Fru talman! Man sitter i de samarbeten man sitter i, och det för med sig utmaningar. Förra mandatperioden var viceordföranden i utskottet, Anders Ygeman, som sitter där borta i salen, minister i den regering som vi då såg till fick tillträda genom januariavtalet. Då fick Socialdemokraterna till exempel genomföra ett avskaffande av värnskatten. Det var kanske inte Socialdemokraternas dröm att genomföra den reformen. Jag tycker dock att den var viktig för att få igång arbetslinjen och för att få fler personer att anstränga sig och jobba mer och så vidare. Men det var ju inte drömmen för dem, och så är det ju för Socialdemokraterna.

Jag satt i skatteutskottet, och för mig var reformen faktiskt lite av en dröm. Men så funkar samarbeten: Man ger och tar. Jag är helt övertygad om att vi i Liberalerna, som gör detta – att vi ser hela skolan, reformeringen, återreglerandet och kunskapsskolan – till vår viktigaste fråga, kommer att få igenom saker.

Vi har fått igenom väldigt mycket den här mandatperioden. Vi har satt igång många processer, och vi kommer att få igenom väldigt mycket nästa mandatperiod också, för de andra partierna kommer att få vika sig, precis som Socialdemokraterna vek sig för oss under förra mandatperioden.

Fru talman! Jag vill först hälsa Joar Forssell välkommen till riksdagens viktigaste utskott. Vi har ju det nationella ansvaret för ett av de viktigaste områdena i samhället. Vi ansvarar för något vi ibland faktiskt glömmer bort att prata om, nämligen en av världens bästa skolor.

Men här handlar det ofta om att lösa problem, och det gör att vi ibland riskerar att inte alltid se det som är bra och starkt med svensk skola. Några saker har Joar Forssell redan varit inne på när det gäller sådant som behöver hända. Jag tycker att det är roligt att se att gröna reformer som rätt till högkvalitativa läromedel och att skolbibliotek ska vara bemannade med skolbibliotekarier faktiskt blir verklighet nu. Sedan behöver vi följa upp detta och se om det blir verklighet ute i skolorna.

Jag vill ta upp ett annat ämne och ställa en fråga. För några veckor sedan kom regeringens AI-strategi med vidhängande handlingsplan. Detta är faktiskt ganska speciellt: För första gången under den här mandatperioden nämns faktiskt skolan i AI-strategin. Ganska mycket beskriver vad som inte ska hända, men det skrivs också att det krävs viss kunskap – alltså att eleverna behöver viss kunskap om digitalisering och AI.

Men det finns ingen finansiering kopplat till handlingsplanen. Regeringen har ingen strategi för hur skolväsendets digitalisering eller omhändertagande av AI ska gå till. Nu är jag nyfiken på hur det ska gå till ute i verksamheterna. Hur ska kompetensen höjas så att Sveriges lärare kan dra nytta av den tekniska utvecklingen och så att eleverna får de kunskaper de behöver för att navigera i ett snabbt föränderligt samhälle?

Herr talman! Det är jättebra frågor. Jag delar verkligen engagemanget här. Vi ska klara av att både vara en kunskapsnation när det gäller traditionell kunskap och samtidigt kunna hantera framtidens verktyg. Det är helt avgörande för svensk arbetsmarknad, konkurrenskraft och säkerhet.

Innan jag kom till utbildningsutskottet satt jag i utrikesutskottet. Jag sitter fortfarande i Natos parlamentariska församling och ett utskott där som heter Science and Technology Trends. Det är fullständigt avgörande för Sveriges säkerhet att vi klarar av skiftet när det gäller hur man använder saker och när det gäller att vi kan producera egna system, egen kod och så vidare.

Jag vill alltså säga att jag delar engagemanget.

Om man ska kunna hantera AI-verktyg i undervisningen och lärandet tror jag att man i grunden behöver en gedigen kunskapsbas. Man måste ha kunskap om hur världen funkar och kunskap i sak. Man måste kunna använda, tillämpa och ha lärt sig om till exempel källkritik. Det är viktigt att ha med sig detta.

Vi måste se till att alla elever när de går ut skolan har så mycket riktig kunskap som de behöver, så att de sedan, med hjälp, handledning och stöd, ska kunna lära sig att använda dessa verktyg. Vi kan inte komma ifrån detta. Men samtidigt ska vi inte göra det för tidigt eller på fel sätt.

Sverige har haft en nästan ideologisk syn att vi ska använda så mycket it och skärmar som möjligt i skolan, och det har inte fungerat. Det kommer inte heller att fungera i framtiden. Man måste börja med en gedigen kunskapsbas hos varje enskild elev.

Herr talman! Jag har några reflektioner kring Joar Forssells svar. Detta handlar ju inte om framtidens kunskap eller om framtidens verktyg, utan det är i högsta grad en realitet för ganska unga barn och ungdomar redan nu. Därför måste man ha kunskapen nu, för att kunna göra rätt val och kunna bete sig säkert i digitala miljöer.

Vi måste ha en befolkning som kan använda dessa verktyg. Digital kompetens är riktig kunskap som är viktig. Jag har åtminstone hittills oroat mig för att den hållning som Liberalerna har haft riskerar att sinka Sveriges utveckling när det gäller detta.

Låt mig komma in på ett annat ämne, som Joar Forssell inte kom in så mycket på i sitt anförande. I de betänkanden vi diskuterar i dag har vi också yrkanden om elevinflytande. Det har varit en ganska stor debatt om elevinflytandets vara eller icke vara. Liberalernas partistyrelse var väldigt offensiv inför partiets kongress, men som jag uppfattar det blev resultatet lite mildare än man kunde befara.

Jag skulle gärna vilja höra vår nye utskottsordförandes syn på detta med elevinflytande. Utifrån kunskap och forskning vet vi ju att det är viktigt för elevernas välmående och för skolans utveckling. Det är också något som lyfts fram i till exempel OECD:s rapporter: En god relation mellan lärare och elever, där man lyssnar på varandra med respekt, är något som är viktigt och bra i svensk skola, och det är viktigt att vi värnar detta för kunskapsutvecklingens skull.

Hur ser riktningen framåt ut när det gäller detta? Det är viktigt för mig att elevinflytandet finns kvar och stärks.

Herr talman! Det finns två delar här.

Det är klart att AI och de nya digitala verktygen är här och nu. Men kunskap är hela civilisationens vagga och hela vår framtids bränsle. Det är klart att detta är framtidsfrågor även om det också är här och nu. Det finns ingen motsättning här.

I svensk skola har det – och detta kan inte ha gått ledamoten förbi – funnits en nästan ideologisk idé om att rensa ut böcker, traditionell kunskap och traditionellt lärande. I stället har man tagit in paddor. Jag hörde för övrigt ett litet barn i min närhet fråga: Varför heter det sköldpadda – padda är ju en tv? På något sätt är det ju den skolan som vi har skapat, och det har varit ideologiskt drivet. Den ideologin vill vi komma bort från.

Vi vill att det ska finnas traditionell undervisning. Vi vill absolut att det ska finnas en kunskaps- och bildningssyn som inkluderar den typen av verktyg när man väl klarar av att hantera dem, men detta med skärmar ska inte vara en ideologi, utan skolan ska bygga på böcker och undervisning. Det är jätteviktigt. Det handlar om att återreglera skolan, och det kommer vi att göra.

Det var inte Miljöpartiets partiledare utan en annan grön partiledare på vänsterkanten som sa att man ska få använda så mycket AI man vill i skolan. Jag hoppas att inte också Miljöpartiet står för detta.

När det gäller detta med elevinflytande kan jag konstatera att ungefär 93 procent av ledamöterna i den här salen själva har varit elevkårsordförande, så även jag och förmodligen även ledamoten framför mig. Självklart ska det finnas ett visst elevinflytande på skolor. Det är naturligt att elever kan organisera sig. Men det måste vara läraren som bestämmer i klassrummet. Det måste vara läraren som har auktoritet att bestämma över undervisningen och innehållet i den. Det kan inte vara upp till eleverna. Jag tror inte att det blir bra, utan jag tror att det är bättre att läraren bestämmer i klassrummet, helt enkelt.

(Applåder)

Herr talman! Inledningsvis ska jag vara tydlig när det gäller dessa två olika betänkanden. Jag yrkar bifall till reservation 12 i UbU7, och jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 14 i UbU8. Jag hoppas att det blev tydligt och klart.

Herr talman! Svensk skola är i grunden stark. Varje dag gör lärare, rektorer och övrig skolpersonal ett avgörande och fantastiskt arbete för vårt lands framtid. I klassrum runt om i Sverige möter engagerade vuxna elever som arbetar hårt, utvecklas och når sina kunskapsmål.

Det är viktigt att vi börjar debatten där. När vi talar om skolans problem ska vi nämligen vara tydliga med vad de inte beror på. De beror inte på bristande ambitioner hos lärarna. De beror inte på att elever inte vill lära sig. De beror i grunden på systemfel.

Ett av de mest allvarliga problemen – och ett av de mest allvarliga systemfelen – är att likvärdigheten i svensk skola har försämrats de senaste åren. Skillnaderna mellan skolor ökar. Elevers socioekonomiska bakgrund spelar en alltför stor roll – en större roll än vad den borde göra i ett land som Sverige.

Detta är en utveckling som står i direkt motsats till den grundläggande tanken om den svenska skolan. Den svenska skolan har och ska ha ett kompensatoriskt uppdrag. Den ska väga upp skillnader i barns uppväxtvillkor, inte förstärka dem. Utvecklingen går i fel riktning.

Herr talman! I de betänkanden som vi behandlar i dag finns frågor om styrning, resurser och ansvarsfördelning. Det är just där systemfelets kärna finns. Sverige har ett system där staten sätter mål och där kommunerna bär huvudansvaret. Samtidigt finns privata aktörer på en skolmarknad som är offentligt finansierad. Det är ett system som skapar motstridiga drivkrafter.

Skolan ska styras av kunskap, pedagogiskt driv och elevers behov. I stället finns det incitament som handlar om ekonomiskt vinstmaximerande.

Herr talman! Vi måste våga tala klarspråk om detta. Det finns något som vi socialdemokrater tvingades, av Liberalerna bland annat, att inte säga någonting om under föregående mandatperiod, nämligen att de största skolkoncernerna i landet redovisar vinster i miljardklassen. Under de senaste åren har de stora koncernskolorna redovisat omkring 19 miljarder i vinster. Det är skattemedel som är avsedda för undervisning, för stöd till elever och för att stärka skolans kvalitet. I stället för att gå till lärare, till elever, till bättre elevhälsa, till fler läromedel och till bemannade skolbibliotek går de till avkastning och utdelning. Det, herr talman, är ett system som är svårt att försvara. Det borde vara svårt att försvara för alla oss här inne.

Skollagen är tydlig. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, och varje elev ska ges stöd att utvecklas så långt det bara är möjligt. Det är ett absolut uppdrag. Det är inte ett uppdrag som begränsas av krav på vinst till skolkoncerner. Detta påverkar inte bara de fristående aktörerna. Det påverkar hela det svenska skolsystemet, eftersom regelverket sätter ramarna för alla huvudmän.

Vi socialdemokrater menar allvar när vi vill ta tag i det här systemfelet. Offentliga medel som är avsedda för utbildning ska också användas till utbildning. Därför presenterar vi flera förslag i dessa betänkanden, men vi presenterar också fler förslag fram till valet. Det handlar om att stärka insynen i skolverksamheten, att säkerställa transparens och att stoppa system som leder till överkompensation och vinstjakt.

Exempel på detta är krav på särredovisning på skolenhetsnivå, så att det blir tydligt hur resurser används på varje skolenhet. Det handlar också om att offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut på alla skolor, även de fristående. Vi föreslår åtgärder som motverkar överkompensation när det gäller ersättningen till friskolor. Vi vill införa ett schablonbelopp på omkring 10 procent av skolpengen, som bättre speglar kostnader och skillnaden i ansvar mellan kommunala huvudmän och fristående aktörer.

Herr talman! Det här är på riktigt viktigt att driva under kommande mandatperiod.

Det handlar inte om att ifrågasätta mångfalden av huvudmän i sig. Det handlar om att säkerställa att våra skattebetalares pengar används till det de är avsedda för – till fler lärare, till bättre stöd för eleverna och till en starkare och mer likvärdig skola. Det är i slutändan en fråga om ansvar för hela det svenska skolsystemet – för våra barns och elevers framtid som avgörs i våra klassrum.

Men, herr talman, resursfördelning och friskolesystem är inte det enda som vi behöver prata om. Vi behöver prata om det systematiska problem som innebär att omkring 20 000 elever varje år lämnar årskurs 9 utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasiet.

Det är ett misslyckande för ett utbildningssystem som borde ge varje barn reella chanser att lyckas, särskilt när vi är medvetna om att en gymnasieutbildning är avgörande för en ung människas framtid. Det påverkar möjligheterna att etablera sig på arbetsmarknaden, att försörja sig och att delta fullt ut i samhället resten av livet.

Därför är frågor om betygssystem och liknande, som också berörs i dessa betänkanden, avgörande. Vi måste se till att det nya betygssystem som tas fram – det kommer en proposition under våren – på riktigt gör upp med det hårda F-betyget, som ser till att dörrar stängs snarare än öppnas för barn och elever i det här landet.

För oss socialdemokrater är det viktigt att ett betygssystem i ett skolsystem som ska vara kompensatoriskt inte permanent låser in elever i återvändsgränder. Bedömningen och betygsättningen ska vara tydlig och rättssäker, men man måste också kunna stödja elevers kunskapsutveckling.

Herr talman! En annan viktig fråga i betänkandena handlar om tidiga insatser. Vi är fullt medvetna om att ju tidigare insatserna sätts in, desto större effekt får de. Därför finns det i många av våra motioner, även i budgetmotionen, en avgörande tyngdpunkt när det gäller förskolan och de tidiga åldrarna i grundskolan – detta för att se till att stödet kommer in så tidigt som möjligt. Med den budgetmotion vi lade fram i höstas skulle det finnas pengar för att till exempel ha ytterligare en anställd lärare i varje årskurs 1 i hela vårt land. Det kan vara avgörande för att barn ska lära sig läsa, skriva och räkna i tid. Det är ju där grunden läggs.

Herr talman! Vi måste säkerställa att fler lärare vill vara kvar i skolan. I rapport efter rapport kan vi se lärare som vittnar om hög arbetsbelastning och pressad arbetsmiljö. Föräldrar vittnar om att barn och unga kommer hem från klassrum som varit stökiga och en elevmiljö som varit alltför dålig.

Med fler vuxna i skolan kan vi skapa tryggare och lugnare miljöer, och vi kan få mer studiero i klassrummen. Därmed är det rimligt att vi ser över undervisningsgruppernas storlek och att vi säkerställer att det finns specialpedagogisk kompetens överallt. Och det är nödvändigt att skolor runt om i landet har en fungerande elevhälsa för alla elever. Det här är något vi måste göra om vi menar allvar med att stärka kunskapsresultaten.

Herr talman! Eleverna själva är en avgörande del av sin skolgång. Eleverna är inte tomma kärl som ska fyllas med kunskap. De är aktiva deltagare i hela sin skolgång och i sitt lärande. Därför är elevinflytande inte pynt i skolans styrdokument. Det är en demokratisk rättighet.

En skola som talar om ansvar men som inte ger elever verkligt inflytande riskerar att fostra elever till passivitet, inte till demokratiskt aktiva och ansvarstagande samhällsmedborgare. Erfarenheter från skolor runt om i landet är tydliga. När elever upplever att de har inflytande över sin skolgång ökar också engagemanget och det personliga ansvarstagandet. Därför är det viktigt att man vid implementeringen av de nya läroplanerna och kursplanerna slår vakt om elevers möjlighet till delaktighet.

Låt oss vara tydliga, så att det inte blir några missförstånd. Detta står inte i motsats till en stark lärarroll, där läraren är den som bedriver och ansvarar för undervisning. Det går nämligen utmärkt att kombinera en tydlig lärarroll, där lärare leder undervisningen, med en ansvarsfull elevroll, där elever ges möjlighet att påverka sin skolmiljö och sitt lärande. Det är inte antingen eller.

Avslutningsvis, herr talman! Skolan är inte en marknad vilken som helst. Den är grunden för vår demokrati, för arbetsmarknadens kompetensförsörjning och för den sociala sammanhållningen. Vi socialdemokrater har därför ett tydligt mål: Den svenska skolan ska vara kompensatorisk. Den ska ge varje barn möjlighet att utvecklas så långt det bara är möjligt.

Då är tre principer vägledande och grundläggande.

För det första ska resurserna som vi avser att lägga på skolan stanna i skolan.

För det andra måste skolsystemet bygga på och främja likvärdighet.

För det tredje måste professionen, oavsett vilken, i svensk skola få förutsättningar att lyckas bättre med sitt uppdrag.

Den svenska skolan är stark tack vare de människor som jobbar där varje dag. Men systemet runt omkring behöver förändras och reformeras. Vi socialdemokrater kommer att stå upp för en skola där varje elev får möjlighet att lyckas, en skola där skattemedel går till våra elever och lärare och inte till vinstutdelning, en skola som återigen blir motorn för jämlikhet och framtidstro.

(Applåder)

Herr talman! Det som en gång byggde Sverige starkt var utjämnandet av livschanser. Det handlar om att det inte ska spela någon roll varifrån du kommer eller vad dina föräldrar heter, utan det som spelar roll är vart du är på väg. Det låter som slitna klyschor, men i skolan blir det på riktigt. Det är här det utspelar sig.

En gång i tiden låg Sverige i topp i Europa när det gäller läs- och skrivkunnighet. Detta har framhållits som en viktig förklaring till Sveriges exceptionella ekonomiska utveckling under stora delar av 1900-talet. Vi moderater vill att den elev som varje dag ställer klockan, går upp, går till skolan, anstränger sig och gör sitt bästa ska veta att den ansträngningen alltid ska löna sig.

I vissa klassrum är det så i dag. Vi har klassrum i Sverige där det bedrivs undervisning i absolut världsklass. Men så ser det inte ut överallt. I stället för att vara den väg ut ur fattigdom som skolan skulle vara bidrar den på vissa håll i stället till att förstärka utanförskapet. Otydliga kunskapskrav leder ibland till psykisk ohälsa och stök. Var femte elev i årskurs fem uppger att det sällan eller aldrig är arbetsro på lektionerna – var femte elev! Då är det inte så konstigt att var femte tioåring inte kan läsa ordentligt – en risk för funktionell analfabetism, som forskaren Martin Ingvar uttrycker det.

Den största skiljelinjen i svensk skola går mellan de elever som pratar svenska hemma och de som inte gör det. I kunskapsinhämtning motsvarar det kunskapsgapet flera års kunskapsinlärning. Så kan vi inte ha det. Det här gapet är betydligt större i Sverige än i väldigt många andra länder, och det är ett stort misslyckande.

Den svenska skolans problem är i dag i hög grad, men inte enkom, kopplade till invandring och dålig integration. Men vi har fler problem. Närmare 40 000 utbildade lärare vill inte arbeta som lärare och har valt att lämna den svenska skolan. Det motsvarar ungefär 15 procent av hela lärarkåren. Vilket fatalt misslyckande är inte det?

Ibland hör jag i debatten att vi svartmålar svensk skola. Det sägs att om vi bara undantar de elever som har utrikesfödda föräldrar ser det inte så mörkt ut, eller om vi tittar på genomsnittet och inte på fördelningen av elever ser det inte så dåligt ut. Men att blunda för problemen kan aldrig vara en lösning, eller hur?

Vi har ett ansvar i denna kammare att borra i problemen och få bukt med dem. Sveriges tapp, även när det gäller exempelvis avancerade kunskaper i matematik, är ett reellt problem. Den svenska skolan som en gång bidrog till att bygga Sverige starkt och internationellt konkurrenskraftigt är i stort behov av förändring. Socialdemokraterna lät ideologiska experiment få tränga undan ämneskunskaperna i den svenska skolan. Då fick vi en flumskola som vi nu gör upp med. Dessutom visar den senaste Pisamätningen att vi är sämst i klassen när det gäller klassrumsdisciplin i hela Europa.

Det är helt uppenbart att det behövs en ny kurs i skolpolitiken, och detta paradigmskifte genomför nu regeringen. Vi återupprättar kunskapsskolan med fokus på faktakunskap och grundläggande förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi arbetar med en obligatorisk språkförskola för barn som inte talar svenska i hemmet så att de inte halkar efter redan innan skolstart. Vi skapar ordning och reda i klassrummen men också i själva skolsystemet. Vi inför ett nytt betygssystem som en gång för alla sätter stopp för de stötande glädjebetygen och oseriösa aktörer i friskolesystemet. Vi återupprättar kunskapsuppdraget. Vi inför mer undervisningstid och nya läroplaner, och vi stärker befogenheterna för lärare och rektorer.

Det här, mina vänner, är bara början.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Välkommen tillbaka – det är kul att ha dig tillbaka, Josefin!

Josefin Malmqvist har ett utmärkt anförande, där det fanns flera saker som jag håller med om. Men det var en grej i inledningen som jag tyckte var väldigt anmärkningsvärd.

Josefin Malmqvist säger att det inte handlar om varifrån du kommer utan vart du är på väg. Det handlar om att du ställer klockan, tar dig i väg till skolan, att du kämpar och att du gör en insats. Och så utvisar vi dig.

Det är det vi ser just nu. Jomana, som vi har haft möjlighet att träffa här i riksdagen, ställer klockan och går till jobbet före skolan. I skolan kämpar hon och gör hon allt vad hon ska. Många dagar går hon till jobbet även efter skolan. Nu är hon på väg till Egypten på grund av regeringens politik. Hon var på väg till en utbildning för att kunna bidra till Sverige, men nu är hon kanske inte det så länge till, för nu ska hon ut.

Det här är inte typisk skolpolitik, men det är en direkt effekt av regeringens politik på den svenska skolan. I Huddinge ska tolv elever utvisas. Vi hörde från en annan kommun att fyra ungdomar på en skola ska utvisas.

Hur gör detta svensk skola bättre?

Herr talman! Som ledamoten är inne på är detta en skoldebatt och inte en migrationsdebatt. Jag deltar gärna i en migrationsdebatt tillsammans med Centerpartiet och diskuterar de frågor kring utvisningar som har varit aktuella i närtid.

Frågan i dag rör övergripande skolpolitik. Den rör vilken inriktning vi vill se för den svenska skolan framöver. Där har vi varit tydliga: Vi genomför nu en stor kursomläggning av den svenska skolan. Vi återupprättar kunskapsuppdraget, och vi återupprättar trygghetsfokus i den svenska skolan så att fler elever ska få trygghet och studiero så att de kan koncentrera sig på lektionerna. Vi inför en helt ny lärarutbildning, eftersom vi ser att lärarna behöver vara rustade med relevant information och kunskap inför det som väntar i det svenska klassrummet.

På område efter område genomför vi nu en omläggning av den svenska skolan. Jag är väldigt nyfiken på att höra Centerpartiets synpunkter på detta. Kommer Centerpartiet att ställa sig bakom regeringens förslag när de når denna kammare inom kort?

Herr talman! Det kommer att bli underbart att ha en skoldebatt där Tidöpartiernas ledamöter inte nämner migrationsfrågor. Det tror jag blir den första skoldebatten under vår tid där migrationsfrågorna inte nämns.

Vi kommer att ställa oss bakom flera av regeringens förslag. Det finns också en del förslag som vi inte kommer att ställa oss bakom. Det kommer rätt många förslag, så det kommer att bli en mix.

Om vi inte får prata om hur svensk skola och svenska klassrum påverkas av det här och hur lärare påverkas av att de nu ska läsa på om riktlinjer för hur de ska hantera utvisade elever vill jag gärna prata om en annan sak, och det är det stora gapet mellan storstad och glesbygd.

Det finns ett stort gap mellan dem som pratar svenska hemma och dem som inte gör det. Men det finns också ett extremt stort gap mellan storstad och glesbygd. Regeringens politik är så storstadsinriktad som den bara kan vara. Jag vet inte om det är för att det är Liberalerna som leder den eller för att resten av regeringen inte ställer upp.

Vi kan ta Gällivares och Kirunas skolor som exempel just nu. De skriker efter lärare, och regeringens svar är att utbilda färre lärare. Skolministerns svar är att inte svara på frågorna från dem.

Vad vi ser just nu från Malmö till Malmfälten är att det saknas lärare, och regeringen vill utbilda färre. Den vill att de lärare som redan finns ska undervisa mindre. Hur går det ihop? Hur får vi fler lärare ut till Sveriges skolor?

Jag vet att det kommer ett svar som handlar om att det är en massa lärare som inte är i skolan just nu som kommer att kunna komma tillbaka. Det kan man hoppas. Det vi vet med säkerhet är att man just nu fattar beslut om att utbilda färre lärare.

Hur får Gällivares skolor och Malmös utanförskapsskolor fler lärare så att de kan undervisa sina elever så att dessa kan klara skolan och så att vi undviker de siffror som jag vet att också Malmqvist är oroad över? Det är min fråga.

(Applåder)

Herr talman! Att ha fler skickliga lärare i den svenska skolan är helt avgörande för att eleverna ska kunna lyckas. För att möta det genomför vi nu ganska stora reformer som jag önskar hade kommit på plats för väldigt länge sedan.

Ett av de stora problemen när det gäller just lärarutbildningen, som jag tror att ledamoten Paarup-Petersen bland annat hänvisar till här, handlar om att vi har så stora avhopp.

Vi har enorma kvalitetsproblem som gör att studenterna hoppar av. Det gäller både de högpresterande studenter som tycker att utbildningen inte håller måttet och de svagpresterande studenter som inte klarar av att tillgodogöra sig utbildningens innehåll.

Därför har vi tagit fram ett beredningsunderlag. Vi är nu på väg att genomföra en reformering av lärarutbildningen som innebär färre platser men en högre kvalitet. Ett av de mest alarmerande problemen handlar om den låga andelen lärarledd tid på lärarutbildningen som måste höjas radikalt.

Vi har från regeringen förslag som vi nu genomför för att höja kvaliteten i lärarutbildningen för att få fler lärare. I dag är lärarutbildningen den utbildning i Sverige som har högst andel avhopp. Fler än hälften av dem som börjar hoppar av.

Då spelar det ingen roll om vi bygger ut med ännu fler platser. Det kommer inte att lösa problemet med hur många utexaminerande lärare vi har i klassrummen. Svaret är att höja kvaliteten och ha färre platser men med högre kvalitet. Det genomför vi nu.

Jag är väldigt nyfiken på att höra vad Centerpartiets förslag är på området. Vi får gång på gång höra synpunkter på områden som tangerar den här debatten. Men man svarar inte på frågorna om hur vi ska genomföra reformeringen av den svenska skolan.

Här talar Centerpartiet om många andra saker. Vi kan gärna tala om det vid tillfälle. Jag ser fram emot en debatt om huruvida Centerpartiet ställer sig bakom den stora omläggning av den svenska skolan som vi nu genomför.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Det är ganska vanligt när en moderat står och talar utbildningspolitiska frågor att det handlar om hur man måste göra upp med en socialdemokratisk flumskola.

Problemet är att Lpo 94 beslutades i februari 1994. Då var Carl Bildt statsminister, och Beatrice Ask var skolminister. När man fattade beslut om Lgr 11, som också var en stor skolreform, var det visserligen under en moderat statsminister men en liberal, eller folkpartistisk, utbildningsminister.

De två stora skolomläggningar som skett under min livstid har varit borgerliga produkter när det gäller läroplaner, kursplaner och betygssystem. Ändå får vi socialdemokrater allt som oftast höra att det är vi som ligger bakom allt ont i den svenska skolan.

Det är ändå slående skickligt av Moderaterna att kunna vara i opposition mot den skolpolitik som de själva har varit med om att genomföra i decennier.

Min fråga till Josefin Malmqvist är därför varför Moderaterna under flera decennier har drivit på för det skolsystem som man nu inte alls vill kännas vid.

Herr talman! Det enkla svaret är att det inte stämmer. Vi genomför nu en reformering av den svenska skolan som handlar om att gå tillbaka till grunderna och till kunskapsuppdraget.

Det handlar om att tydliggöra att det är läraren som leder klassrumsundervisningen i enlighet med den evidens och den kunskap som finns. Det handlar om att förtydliga läroplaner, kursplaner och ämnesplaner med fokus på mätbar kunskap i de lägre årskurserna och åldersadekvat progression.

Det handlar om att anpassa kunskapskraven efter barns kognitiva utveckling. Det gäller att komma bort från det som vi refererar till som ett av de tidigare problemen, nämligen att små barn ska förväntas analysera och problematisera innan de ens har faktakunskap att kunna bygga analysen på.

På område efter område ser vi att det nu krävs en omläggning av skolpolitiken, och den genomför vi nu. Det som jag tycker är intressant i detta blev tydligt i Niklas Sigvardssons anförande. Jag uppfattar att Niklas Sigvardsson efterfrågade elevinflytande när det gäller kursplanerna och ämnesplanerna.

Då blir min fråga till Niklas Sigvardsson: Tycker du att det ska vara eleverna som bestämmer innehållet i vad man ska lära sig i skolan, eller bör det vara lärare och skolledning som slår fast innehållet i undervisningen i den svenska skolan?

Herr talman! Jag kan be ledamoten att gå tillbaka till protokollet och se att jag var väldigt tydlig för att vi inte skulle ha den här debatten. Det är en självklarhet att det är läraren som styr undervisningen.

Elevinflytandet i skolan är fortfarande otroligt viktigt. Det är också beforskat att det skapar bättre skolor på totalen när vi skapar utrymme för elever att ha inflytande över sin skolgång.

Det är avgörande att elever får vara med och ha inflytande. Men det är läraren som är den som styr och leder undervisningen i klassrummet. Det är bara att gå tillbaka till protokollet. Jag tror att frågan egentligen ställdes till mig för att man vill undgå att svara på vad min fråga egentligen handlade om.

Det är Moderaterna som har suttit i regeringsställning vid de senaste två stora skiftena i svensk skolpolitik under 1990-talet och 2010-talet. Det är fakta. Det är bara att gå och titta på när besluten fattades och beslutsunderlagen.

Vi talar gärna om ideologiska experiment i det här fallet. Det största ideologiska experimentet vi har i svensk skola är vinstjakten och det svenska friskolesystemet. Vi är unika i världen med att tillåta vinstjakt på offentliga skattemedel.

Det är pengar som borde gå till fler lärare, eleverna, elevhälsan, bemannade skolbibliotek, läromedel och allt annat som Moderaterna gärna säger att de är för den här mandatperioden. Det är det stora ideologiska experimentet i skolan de senaste åren.

Josefin Malmqvist får gärna fortsätta att säga att hon inte tycker att det är Moderaterna som är ansvariga för de senaste decenniernas läroplaner, ämnesplaner och betygssystem. Det är det. Vi kan gå tillbaka till protokollen och läsa att det under 1990-talet och 2010-talet är borgerliga regeringar som har infört de senaste läroplanerna.

(Applåder)

Herr talman! Jag ser fram emot denna vårs många debatter på detta ämne i denna kammare. Jag misstänker att vi kommer att återkomma till de här frågorna framöver. Jag hoppas att vi då kan få lite tydliga besked från Socialdemokraterna i de här frågorna.

Från regeringens sida levererar vi nu reform på reform för att vända utvecklingen i den svenska skolan. Det är en allvarlig utveckling som har pågått under alltför lång tid.

Vi ser att kunskapsgapet ökar mellan elever i stad och på landsbygd och mellan de utrikes födda och de med inrikes bakgrund. På område efter område ser vi att gapet ökar. Här vill vi nu vända den utvecklingen

Jag ser fram emot att höra Socialdemokraternas svar på detta. Vi väntar fortfarande på besked. Kommer Socialdemokraterna att ansluta sig till regeringens linje om nya läroplaner med fokus på kunskap och att vi städar bort allt det dravel som har tillkommit i läroplanen genom åren? Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom den reformen?

Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom en reformering av det helt misslyckade betygssystemet som i dag bidrar till glädjebetyg? Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom förslaget om att reformera betygssystemet som vi kommer att lägga fram i denna kammare?

Kommer Socialdemokraterna att gå till val på att avskaffa det fria skolvalet och möjligheten att kunna välja skola själv?

På område efter område har vi nu avgörande frågor som jag tror att många elever och lärare runt om i Sverige kommer att ställa sig inför höstens val. Detta ser jag fram emot att få fortsätta debattera i denna kammare.

(Applåder)

Herr talman! Josefin Malmqvist talade i sitt anförande om att Sverige en gång hade en kompensatorisk skola och att gapet i dag är större än i många andra länder. Där håller vi verkligen med varandra; detta är ett stort problem.

Man kan fråga sig vad det är som har hänt i svensk skola och varför den inte längre förmår vara kompensatorisk. En väldigt stor del av svensk skola i dag är segregerad. Välutbildade föräldrar gör ett aktivt val när de väljer vilken skola deras barn ska gå i. Barn till andra föräldrar, som inte gör aktiva val, hamnar i en anvisad skola.

Det är ganska logiskt att tänka sig att den elev som har välutbildade föräldrar kommer att ha bättre förutsättningar att klara skolan. Den kanske inte kräver lika mycket resurser som den elev som har föräldrar med enbart gymnasie- eller grundskoleutbildning.

Det har gjorts en utredning om detta. Vad har kommunen för ansvar i sina skolor? Friskolorna kanske inte har ett lika betungande eller stort ansvar, och man borde kanske differentiera skolpengen mellan dem. Det hade varit glädjande om man hade kunnat göra detta. Men Almega gick ut bara någon dag efter att utredningens förslag presenterats och sa att detta kommer att slå undan benen för deras verksamhet. Och som av en händelse kom Josefin Malmqvist dagen därpå och sa att utredningen kommer att hamna i papperskorgen.

Jag vill därför fråga ledamoten: Hur ska man uppnå en kompensatorisk skola, där alla elever får förutsättningar att uppnå sin potential, med Moderaternas politik?

Herr talman! Tack till ledamoten för frågan!

Det är en ganska stor fråga som ledamoten ställer, även om jag tror att hon egentligen framför allt syftar på skolpengsutredningens förslag.

Låt mig börja i det större, för skolans kompensatoriska uppdrag handlar inte bara om skolpengen. Det handlar om styrningen av den svenska skolan i stort, och där är regeringens politik tydlig: Vi ser att vi behöver öka den statliga styrningen av delar av den svenska skolan. Det handlar om nya läroplaner, om ett nytt betygssystem och om ett nytt stödsystem, för vi ser att många av de elever som behöver särskilt stöd i skolan inte får det i dag.

På område efter område lägger vi nu om skolpolitiken. Det kommer att bidra till att fler elever får bättre möjligheter att lyckas i den svenska skolan.

Ledamoten Mixter frågade också specifikt om den skolpengsutredning som presenterade sitt delbetänkande före sommaren. Det stämmer att vi från Moderaternas sida inte ser att utredningens förslag är lämpligt att införa den här mandatperioden.

Det betyder inte – för att vara tydlig – att vi moderater inte vill se en differentiering av skolpengen. Det vill vi. Vi ser att det är rimligt. Och det är ingen ny uppfattning från vår sida, utan vi ser att det redan borde ha införts en differentiering av skolpengen mellan de kommunala huvudmännen och de fristående huvudmännen. Det är rimligt att man har en skolpeng som återspeglar det uppdrag man har.

Vi ser att de förslag som för ganska länge sedan lämnades till en rödgrön regering, som redan är beredda och remitterade och som man redan har skrivit en lagrådsremiss på en gång i tiden i den så kallade skolfinansieringsutredningen, skulle vara alldeles ypperliga att införa för att differentiera skolpengen. Tyvärr valde en rödgrön regering att lägga den utredningen i papperskorgen i stället för att införa förslaget. Det beklagar vi.

Herr talman! Det är ett väldigt intressant besked som Moderaterna kommer med. Man är alltså beredd att differentiera skolpengen för de kommunala respektive fristående skolorna. Det ska jag verkligen ta som ett sanningens ord, och jag hoppas att ledamoten då också är beredd att genomföra detta.

Det är alldeles uppenbart, i alla fall för mig, att den största delen av svensk flumskola, som ledamoten talar om, är marknadsskolan. Det är det som är Sveriges flumskola – att vi har aktörer som kan göra obegränsad vinst på svenska skolelevers utbildning. Man kan flytta pengarna till ett helt annat land. Man kan öppna skolor i Saudiarabien för svenska skattepengar, man kan öppna förskolor i Tyskland och man kan göra vad man vill. Om det inte är flummigt undrar jag vad som faktiskt är det.

Det är klart att vi ska ha god ordning i svensk skola. Men det kräver att vi har jämlika förutsättningar och att man har tillräckligt med elever och lärare för att kunna göra ett bra jobb.

Jag vill återkomma till det som Nils tog upp i sin replik, för jag reagerade också när Josefin Malmqvist i sitt anförande tog upp att den som sliter ska belönas. Även om Josefin Malmqvist hävdar att detta inte hör hemma i en skoldebatt är det trots allt så att lärare i till exempel Huddinge kommun nu tvingas göra handlingsplaner för hur man ska agera när deras elever utvisas. Man skriver i dessa dokument att det finns risk för kraftiga stressreaktioner hos eleven och hos klasskamrater och personal.

Hur kan detta inte vara en fråga som man behandlar i utbildningsutskottet? Jag tycker att den hör hemma i den här debatten.

Herr talman! Isabell Mixter efterfrågar reformer för att möta de problem vi ser i friskolesektorn. Jag kan glädja henne med att vi nu har en moderatledd regering som genomför sådana reformer.

Jag är stolt över att vi införde friskolesystemet en gång i tiden. Men det är många regeringar under de här 30 åren som får ta på sig de problem som vi ser. Man borde ha tagit tag i dem betydligt tidigare.

Nu har vi en moderatledd regering som gör det. Det kan jag glädja Isabell Mixter med. Vi kommer att återkomma till den här kammaren med reformer för att säkerställa att man inte kan ta ut vinst i en skola genom att kompromissa med kvaliteten. Det här är centrala frågor där vi nu vill se en förändring, och jag önskar att vi hade sett någon annan regering ta tag i detta tidigare.

Mitt råd till Isabell Mixter är att stötta en borgerlig regering i valet i höst eftersom det är vi som nu lägger fram förslag för att möta just de problem som hon pekar på.

(Applåder)

Herr talman! Vi ska behandla ämnet grundläggande utbildning. Vad kan då vara mer passande än att prata om tryggheten och studieron i skolan? Sverigedemokraterna har länge velat göra något åt otryggheten och den dåliga studiero som finns i många skolor och klassrum, vilket jag tror att de flesta här känner till. Från att ha haft god studiero som harmoniserade med den tid då svenska elever presterade allra bäst i världen har vi i dag backat ett långt steg jämfört med andra länder.

Det är helt klart att om det inte finns studiero blir det svårt för eleverna att utbilda sig och svårt för lärarna att bedriva god utbildning. Det är ställt bortom allt tvivel att trygghet och studiero är grundläggande för att få välutbildade elever.

Glädjande nog har Tidögänget en utredning på bordet som vi snart ska besluta om här i riksdagen. Vi kommer att stärka rektorns och lärarens ledarskap, och det blir tydligt att rektorn ansvarar för skolans studiero och att läraren leder och bestämmer över undervisningen. Det blir även minskade dokumentationskrav vid disciplinärenden och gemensamma skolregler som bestäms av rektorn och som innebär tydliga konsekvenser vid överträdelser.

Mobbning och kränkningar kommer att definieras tydligare i skollagen. Mobilfri skola införs. Det kommer att ges utökade möjligheter till avstängningar, omplaceringar och akutskolor med syfte att skapa trygghet och studiero. Det blir möjligt att neka tillträde för särskilt farliga elever, alltså sådana som vi inte kan ha i skolan. Tyvärr finns de där i dag.

Herr talman! Nuvarande betygssystem har vi haft en ganska kort tid, cirka 15 år. Man bör nog inte byta ut systemen alltför ofta utan ha dem en lite längre period. Dock är problemen så stora nu att vi helt enkelt måste agera. Många här har klagat på det nuvarande betygssystemet på olika sätt.

I dag bestämmer lärarna helt över elevernas betyg, vilket kan tyckas rimligt. Dock är det inte helt lätt. Tyvärr visar det sig att betygsglidningen – alltså utdelningen av glädjebetyg – är alldeles för stor. I vissa ämnen är drygt en tredjedel av betygen glädjebetyg, och det gäller både kommunala skolor och friskolor. Det är extremt höga nivåer. För att råda bot på detta och låta lärarna slippa yttre påverkan måste nuvarande betygssystem bytas ut. Vi i Tidögänget gör något åt saken. En utredning som det kommer att beslutas om före sommaren ligger på bordet.

Det nya betygssystemet kommer att ha en tiogradig skala, vara utan skarp godkännandegräns och innebära behörighetskrav motsvarande 4,0 i snittvärde. En sammantagen betygsprincip kommer att gälla, alltså inga skarpa gränser. Nationella prov kommer att ligga till grund för en del av betyget medan resterande delar är lärarnas och respektive skolas samlade betygsvärden.

Vidare kräver betygssystemet att dagens nationella prov görs digitalt, med gemensam rättning och uträkning av betygen. Frågan om digitala nationella prov behandlades redan av den förra regeringen. Skolverkets arbete med detta sedan dess har inte haft den fart det borde, vilket vi är mycket kritiska till. Nu krävs det att arbetet med de digitala nationella proven intensifieras så att eleverna kan få mer rättvisande betyg.

Herr talman! Jag har berört detta förut, men tyvärr är det ständigt aktuellt. Det gäller ett fenomen som finns i våra skolor och ibland utanför dem, nämligen hedersproblematiken. Den fick vi på köpet i och med massinvandringen. Som exempel kan vi ta Malmö, där var femte niondeklassare lever under hedersförtryck. Det handlar bland annat om att barn av olika kön inte får leka med varandra. Flickor får inte ha kortärmat eller gå barbenta trots sommarvärme. Pojkar säger att de vill bestämma över kvinnlig personal och att de inte behöver lyssna på dem för att de är kvinnor. Syskon styr och kontrollerar varandra.

Det görs tyvärr få anmälningar om hedersförtryck trots att omfattande utredningar visar på enorma problem. De drabbar som sagt 20 procent av niondeklassarna. Några anledningar till detta har man också fått fram. De handlar om att personalen inte vågar anmäla. De är rädda på grund av hotbilden från vårdnadshavare och anhöriga. Personalen är rädd att barnen ska fara illa om de tar upp känsliga saker med föräldrarna. Personal och ledning upplever stora svårigheter i mötet med föräldrar vid oro över hedersproblematik. En utredning om att motverka hedersrelaterat våld och förtryck är redan igång. Vi ser fram emot alla åtgärder som kan lindra denna åkomma.

Vi sverigedemokrater anser även att man måste gå ett litet steg vidare genom en riksomfattande kartläggning av hedersförtrycket och islamiseringen i den svenska skolan. Dessa problem är så allvarliga och omfattande att man inte får missa något. Vårt mål är att den svenska skolan återigen ska vara fri från hedersförtryck och islamisering.

Herr talman! I dag är förutom ordningsstörningarna de låga kunskaperna i det svenska språket ett jätteproblem. Vi ser att väldigt många elever, framför allt i utanförskapsområdenas skolor, har stora problem med läsförståelsen. Den fortsätter att sjunka, enligt de mätningar den stora organisationen Pirls gör.

En tredjedel av alla elever är i dag berättigade till modersmålsundervisning. Detta kostar mycket pengar, vilket inte många vill prata om. Det handlar om 2,4 miljarder, om alla nyttjar det. Drygt 50 procent gör det i dag. Detta vill vi ta bort, men vi konstaterar även att vi tyvärr än så länge är det enda parti som vill det. I stället vill vi satsa dessa pengar på ökad undervisning i svenska språket, vilket många här har pratat om och vill göra. Nu finns tillfället och pengarna. Nu måste signalen till alla elever vara att goda kunskaper i svenska språket kan ge dig god utbildning och sedan ett trevligt arbete. Har du sedan tid över får du jättegärna lära dig ditt modersmål, men i egen regi.

(Applåder)

(forts. § 15)

Herr talman! Jag uppskattar att Jörgen Grubb tog upp frågor om studiero och läsförståelse i Sveriges skolor. Om man tittar lite på forskning och annat kan man konstatera att det som är helt avgörande för att uppnå de målen faktiskt är lärare.

Vad gör då regeringen för att få fler lärare? Ja, regeringen gör ingenting. Man kan också konstatera att regeringen satsar mindre pengar än oppositionen. Ni säger nej till differentierad skolpeng, ser det ut som. Ni säger nej till Centerpartiets förslag om lönetillägg till de skolor som behöver lärarna som mest.

Ni säger nej till att säkerställa att det blir fler lärare och att det blir fler utbildningsplatser etcetera. Sverigedemokraterna föreslår rent av att det ska vara färre utbildningsställen i Sverige, vilket gör det svårare inte minst för landsbygdsskolorna att få lärare.

Tillsammans med en ökad detaljstyrning från Stockholm innebär detta att det blir svårare att få lärare ute i landet som kan göra sitt jobb. Hur kommer Sverigedemokraterna att jobba för att få till studiero i praktiken, alltså genom att se till att det blir fler lärare som kan vara med barnen, i stället för att bara prata om detta i talarstolen?

Herr talman! Ledamoten tänker helt fel. Att skapa studiero är positivt för både lärare och elever. Jag vet inte om ledamoten har något emot detta. Däremot vet vi att eleverna inte har något emot det, för de lär sig mer när de får studiero. Lärarna trivs bättre och får möjlighet att lära och utbilda eleverna.

Det stora problemet när det gäller lärare är egentligen att det finns massor med lärare i Sverige som inte jobbar som lärare. Siffran fluktuerar, men det är mellan 40 000 och 70 000 som är utbildade lärare men inte har en lärartjänst eller inte vill vara lärare. En av de största anledningarna till att de inte vill vara lärare är att det inte är studiero i skolan.

Det är alltså snarare tvärtemot vad ledamoten säger. Vi måste börja i rätt ända. Då får vi tillbaka dessa lärare. Sedan har vi haft massor med utbildningsplatser, och bara hälften har varit besatta. Massor slutar för att de inte klarar av utbildningen. Vi vill väl ha bra lärare?

Jag vet inte om ledamoten är emot detta, men jag tycker att vi ska ha bra lärare. Det tror jag att eleverna också tycker.

Tänk om, tänk rätt! Gör som vi och ställ bra krav på dem som ska bli lärare i stället för att försöka få in massor med människor på en utbildning som de inte kan avsluta! Det handlar om tid. Både samhället och de studerande tjänar tid genom att de väljer rätt saker, i stället för att de ska luras in på en utbildning som de inte klarar av.

Herr talman! Jag noterade att Grubb i talarstolen pratade om läsförståelse. Vi skulle tydligen ha pratat om hörförståelse också. Det påstods ju en massa saker nu i repliken som jag inte har sagt. Det sades till exempel att jag skulle vara emot mer studiero när jag just diskuterade hur vi kunde göra den bättre, eller att jag inte skulle vilja ha bra lärare.

Problemet är att vi med regeringens politik i stället för lärare, även om de inte alltid är fullt så bra som vi hade önskat, får obehöriga lärare. Det är ju detta som blir följden av regeringens politik.

Jag har svårt att se varför en lärare som har D i svenska men får en lärarutbildning skulle vara sämre än en obehörig lärare som kanske har E i svenska. Det blir ju resultatet av regeringens politik. Där har jag fortfarande inte fått ett enda svar från regeringens sida, trots att jag tagit upp frågan många gånger.

Jag vill ha bra lärare. Problemet är som sagt att vi just nu har jättemånga obehöriga lärare, särskilt i de skolor som har störst problem. Vi vet, och det är väl dokumenterat, att de behöriga lärarna har mindre problem med studiero än de obehöriga har. Detta har undersökts gång på gång. De anmäler mindre problem.

Varför för regeringen en politik som leder till fler obehöriga lärare ute i skolorna? Varför tror Sverigedemokraterna att det blir bra? Det är ju först och främst skolor på landsbygden och i utanförskapsområden som kommer att drabbas. Där är det redan svårast. Med regeringens politik kommer de att få ännu svårare att få behöriga lärare. Jag förstår inte hur detta kan vara en bra politik för hela landet, och vi vill ju att hela landet ska ha bra skolor.

Det räcker inte att skolorna i Stockholms innerstad – de är tydligen fina, har jag sett i tidningen – har bra lärare, utan det måste alla skolor ha. Det gäller alla skolor i hela Sverige.

Herr talman! Vad gäller detta med hörförståelse kanske ledamoten själv kan lyssna på inspelningen. Det som har sagts här finns ju bandat. Jag tror inte att jag har påstått något som ledamoten inte har sagt.

Det är i dag jättemånga som går ut lärarutbildningen men inte får jobb. Det kan handla om att de befinner sig på fel ort. Jag själv skulle inte vilja tvinga dem att flytta någon annanstans för att bli lärare, åtminstone inte om det handlar om att flytta från ena delen av Sverige till den andra.

Man skriker inte efter lärare i till exempel Malmö. Det gör man inte. Man behöver vissa lärare, men det är inte jättemånga lärartjänster som står till buds.

I vilket fall som helst vill vi ha duktiga lärare. Många av de duktiga lärarna finns ju, men som jag sa innan finns de utanför lärarrummet. De är färdigutbildade, men de finns inte i lärarrummet. Mycket beroende på studieoro vill de inte vara lärare. Detta kanske också gäller utanförskapsområdena.

Här har vi alltså den stora lösningen. Sedan ser vi till att skärpa lärarutbildningen. Jag är medveten om att vi inte har lagt fram den propositionen än, men den kommer. Då blir det en högkvalitativ utbildning med rimliga krav, så att vi får bra lärare. Det tycker vi är ett bra recept. Vi tror hellre på detta än på det som inte har fungerat i alla år.

Herr talman! Jag tänkte inte fråga om det som Niels Paarup-Petersen tog upp, men jag tycker att Jörgen Grubb fortfarande är svaret skyldig när det gäller hur Sverigedemokraterna ser på att vi ska få behöriga lärare runt om i hela landet. Vi pratar för lite om den frågan. Jag tycker att hans svar inte handlade om hur vi ska locka tillbaka de 40 000 lärare som inte är i skolan. Det svaret är Sverigedemokraterna och Jörgen Grubb oss fortfarande skyldiga.

Jag tänkte i stället att min fråga skulle handla om det som Jörgen Grubb sa i slutet av sitt anförande, för en timme sedan. Han pratade om islamisering, om jag kommer ihåg det rätt. Han pratade just om religiös påverkan i skolan.

Bland våra reservationer som finns att rösta på finns det ett väldigt tydligt förbud mot konfessionella friskolor eller, om jag ska använda ord som alla förstår, religiösa friskolor. Vi socialdemokrater har uppfattat det som att Sverigedemokraterna också vill sätta stopp för religiösa friskolor, men Sverigedemokraterna agerar just nu inte för att faktiskt göra på det sättet.

Därför är min fråga: På vilket sätt jobbar Sverigedemokraterna för att vi faktiskt ska kunna få ett stopp för religiösa friskolor? Vad vi förstår är Sverigedemokraterna för detta, och vi socialdemokrater lägger fram konkreta förslag på riksdagens bord.

Herr talman! Det är två områden här. Detta ingår inte i det område som jag pratar om – det kanske Niklas Sigvardsson vet. Min kollega kommer att prata om detta.

Men jag kan ändå säga som det är. Vi vill inte ha muslimska friskolor. Sverigedemokraterna säger nej till det. Det finns en reservation om det också. Vi har inte fått någon annan med oss på den. Kanske ni kan rösta för den reservationen. Det skulle vara jättetrevligt om ni socialdemokrater gör det.

Jag kan inte säga mycket mer än att vi har ett tydligt nej.

Herr talman! Anledningen till att jag reagerade var att Jörgen Grubb avslutade sitt anförande med att ta upp de här frågorna. Jag ansåg att det var relevant att ställa frågan i och med att detta togs upp i ledamoten Grubbs anförande, herr talman.

Vi tycker fortfarande att det här är viktigt och att vi borde kunna få igenom ett sådant här förslag. Vi anser att religiös påverkan, oavsett om den är muslimsk eller kommer från någon annan trosuppfattning, inte ska vara en del av det svenska skolsystemet. Det spelar faktiskt inte någon roll vilken trosuppfattning det är.

Det är möjligtvis där vi och Sverigedemokraterna inte är helt överens. Vi ser det inte som ett enskilt religiöst problem utan som ett generellt problem. Vi ska inte påverka våra barn och unga med religion i skolan.

Vårt förslag om ett stopp för konfessionella friskolor, oavsett trosuppfattning, är väldigt tydligt. Möjligtvis kan ni inte rösta för vårt förslag för att vi inte pekar ut enbart muslimska friskolor som ett problem. Vi menar att detta är ett problem oavsett vilken trosuppfattning det är. Jag kan ha förstått ledamotens partis reservation fel. Men en av anledningarna till att vi väldigt tydligt är för vår reservation är att den handlar om konfessionell inriktning, oavsett trosuppfattning.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja påpeka för ledamoten att jag också pratade väldigt tydligt om hedersproblematik. Jag pratade inte om enskilda typer av skolor, utan jag tog upp det som tillhör mitt område, så att säga.

Hedersproblematik rör alla skolor i Sverige – från förskola ända upp till toppen i skolväsendet. Den vill vi gärna få bort. Det är en svår sak att få bort den. Var femte niondeklassare i Malmö har det oket på sina axlar. Detta är väldigt allvarligt. Det är inte vi som har gjort en egen undersökning där vi har gått ut och frågat folk, utan det är flera avhandlingar, framför allt från universitet, som har visat detta. Jag gissar – jag gissar bara – att ledamoten också känner till en del om detta.

Jag pratade väldigt varmt om att vi måste få bort den problematiken. Det var väldigt tydligt.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga på ett lite annat tema. Sverigedemokraten var i förra replikskiftet lite grann inne på religiösa skolor. Där är mitt parti i likhet med Socialdemokraterna tydligt med att det helt enkelt inte ska tillåtas i Sverige. All undervisning ska vara fri från religiösa inslag på det sättet.

Men som det är i dag går svenska skattepengar, som borde gå till utbildning, till undervisning i andra länder. De vinster som aktiebolagen gör går till expansion i helt andra länder. Bland annat har den svenska friskolekoncernen Kunskapsskolan tillsammans med Saab gjort skolsatsningar i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Det är knappast platser som är fria från religiösa inslag.

De här skolorna är också tänkta att fungera som brickor i vapenaffärer. Peje Emilsson, som är Kunskapsskolans ägare, har sagt: Tänk vad mycket bättre det blir om försäljning av utrustning också leder till att fler får bättre utbildning!

På de här skolorna är det också en separat pojkskola, till exempel. Sverigedemokraterna talar väldigt illa om separat undervisning.

Jag undrar: Hur kan Sverigedemokraterna försvara att vi har fritt vinstuttag i svensk skola, där skattepengar används på det här sättet i helt andra länder? Varför krokar ni inte arm med oss andra och sätter stopp för detta vansinne? Det vill jag fråga ledamoten.

Fru talman! Just detta fall känner jag inte till. Jag tänker inte stå här och prata om en enskild skola, framför allt inte som jag inte känner till detta. Men det är möjligt att det är så här. Jag säger inte emot ledamoten.

Vi vill också ha olika begränsningar när det gäller friskolorna. Det vi pratar om är att vi vill styra begränsningarna genom att ställa tydliga kvalitetskrav. Vi vill också ha öppningar i det som ni ibland kallar offentlighetsprincipen. Vi vill ha liknande saker, sådant som på ett ungefär motsvarar det. Vi har inget problem med det. Vi har en utredning om det. Vi pratar om detta och försöker komma överens om precis vad vi vill ha.

Vad ska jag säga mer om friskolor? Det jag är intresserad av att veta är: Vad är er lösning på problemet? Är det att man ska stänga av 400 000 elever från skolan med en fingerknäppning? Är det lösningen? Det är ungefär 17–18 procent av alla elever som varje skoldag går till en friskola. Är detta er lösning?

Fru talman! Det är ganska uppenbart att Jörgen Grubb inte förstår hur illa det är med det svenska friskolesystemet, för det här är ingen enskild avart.

Även om man bedriver undervisning av god kvalitet på många av friskolorna är vinstuttaget obegränsat. Det är inte bara Kunskapsskolan som expanderar i andra länder. Academedia öppnar förskolor i Tyskland. Vi har andra stora koncerner som säger att deras mål är att expandera utomlands, och det gör de då med hjälp av vinster från svenska skattepengar. Detta är ett system som ni legitimerar och stöttar, helhjärtat.

Jag undrar hur ni kan se svenska folket i ögonen. Det här är en stöld av svenska skattepengar, som man använder till förskolor och skolor i helt andra länder, till och med i diktaturer. Det är helt barockt.

Det som ni nu lägger fram kommer inte att begränsa detta. De som enligt er har god kvalitet eller som inte är under granskning av Skolinspektionen kommer att kunna plocka ut exakt lika stora vinster som i dag. I era förslag finns det inga begränsningar om att man inte ska få använda pengar till skolverksamhet i ett annat land än i Sverige. Detta tycker jag att ni ska vara ärliga med. Och jag tycker att Jörgen Grubb ska svara på frågan: Varför tycker man att det är ett rimligt system att använda pengar som borde gå till barns och elevers utbildning till att expandera i helt andra länder?

Fru talman! Jag måste säga att jag är väldigt intresserad av hur ni i Vänsterpartiet ska lösa detta. Vill ni stänga av ungefär 400 000 elever? Jag har inte den exakta siffran; jag ska ärligt erkänna det. Det är ungefär 400 000 elever. 17–18 procent av alla elever i dag har frivilligt valt de här skolorna. Är er lösning att nu stänga av dem med en fingerknäppning?

Jag har aldrig hört om någon lösning. Jag misstror inte ledamoten; det kan finnas något som även vi tycker är tokigt, men vi försöker i alla fall att sätta gränser för det. Det har varken ni eller något av de partier som faktiskt har skapat det här från början gjort.

I dag har vi friskolor, och de är så pass populära att 17–18 procent av eleverna går på dessa skolor frivilligt. Jag kan upplysa ledamoten om att den största anledningen till att de gör det är för att de väljer bort sin närmaste kommunala skola. Man vill inte till friskolor; man väljer bort sin närmaste kommunala skola. Då tycker jag att man ska sätta sig ned och fundera över varför det är så och hur det har kunnat bli så.

När jag gick i skolan fanns det inga sådana friskolor. Det fanns femtio platser i Malmö och kanske ett hundratal sammanlagt i Sverige. Hur har det blivit så här populärt och varför? Det är en fråga som jag tycker att Vänsterpartiet ska sätta sig ned och noggrant fundera på. Vad är skillnaden?

Jag är en gammal farbror som började i skolan redan i slutet på 60-talet. Tänk hur Sverige såg ut då!

(Applåder)

Fru talman! Låt mig få berätta om Dalarna, om landskapet där människor i generationer har brukat skogen och jorden, byggt samhällen kring industri och småföretag och låtit kulturen växa genom musik, traditioner och föreningsliv. Dalarna är landskapet där byar och städer har formats av människors arbete, företagande och ansvarstagande. Utvecklingen har inte kommit av sig själv utan har vuxit fram genom att många har dragit åt samma håll. Utvecklingen inom industri, gruvor, teknik och samhälle hade inte kunnat ske på samma sätt utan utbildning. Ska Dalarna fortsätta att utvecklas behöver skolan fungera.

Fru talman! Det fina är att det här inte bara gäller mitt landskap utan hela landet. Beslut som vi fattar om skolan i den här kammaren påverkar vad barnen i hela Sverige får för möjligheter att forma sitt liv och samhällen framåt.

Fru talman! Vi har en värderingskris i den svenska skolan, en kris där de vuxnas auktoritet har urholkats, där gränser har suddats ut och där elever i för liten utsträckning respekterar varandra. För varje elev som stör finns en annan som inte får arbetsro. För varje kränkning finns en annan elev som får allt svårare att gå till skolan nästa dag. För varje regelbrott som inte följs upp byggs en känsla av hopplöshet hos både elever och personal. De elever som vill lära och försöker göra rätt för sig blir i det här läget också de tysta förlorarna. Vi får aldrig acceptera en skola där barn hålls tillbaka för att vuxna inte har verktygen, tiden eller modet att agera.

För att skolan ska kunna fullgöra sitt uppdrag att bilda och fostra krävs struktur, tydlighet och gemensamma normer. Vi måste skapa en skola där kunskap återigen får stå i centrum och där varje barn behandlas med respekt.

Alltför många elever bär tyvärr inte bara på sin ryggsäck på väg till skolan i dag utan också på en klump av oro i magen för vad som ska skrikas i korridorerna den här dagen. Enligt en mätning från organisationen Friends har mobbningen fördubblats de senaste tio åren. Det här behöver mötas på bred front med ett aktivt arbete från skolans sida och med skickliga lärare som agerar och evidenssäkrade antimobbningsprogram, men vi behöver också fånga upp den psykiska ohälsan.

Kristdemokraterna driver på för stärkt elevhälsa, vård- och omsorgssatsningar och satsningar för trygga familjer. Det är nämligen i familjer som fungerar och har tid som man älskas villkorslöst. Där mäts kärlek inte i antalet likes och prissätts inte i märket på tröjan. I familjer som har tid älskas vi för dem vi är, inte för vad vi presterar eller hur vi ser ut.

Fru talman! Flera av skolans problem går också att koppla till skärmarna som tränger ut barnens rörelse och sömn och ersätter dem med det ändlösa skrollandet, timme efter timme, rakt ut i meningslösheten. Läxorna får stryka på foten när de tråkiga uppgifterna konkurrerar med all världens underhållning inom bara en armlängds avstånd. Skolan måste vara kraften som håller emot när Tiktokhjärnan jagar snabba kickar. Det är det tråkiga tragglandet som bygger framtid, inte jakten på nästa blinkande belöning.

Skolan behöver fysiska böcker och mer läsning i största allmänhet. Läsning och böcker bygger empati. Genom att kliva in i olika karaktärers liv får eleverna en djupare förståelse för andra människors situationer och erfarenheter. Det är en viktig del av att bygga ett sammanhållet samhälle. Att bläddra i en bok är en viktig motvikt till den digitala stress som många unga upplever i dag. Fler barn behöver bli borttrollade i böckernas värld i stället för bortskrollade i sociala medie-sfären.

Fru talman! Problemen med utsatthet och mobbning bekräftas och fördjupas av den senaste nationella studien från Forum för levande historia som visar att hälften av eleverna blir retade i skolan varje år. En lite underrapporterad och underdiskuterad faktor är faktiskt att när siffrorna bröts ned på religiös identifikation visade de att framför allt de kristna eleverna är särskilt utsatta. De kristna eleverna är helt enkelt överrepresenterade i statistiken. Detta har ökat med 20 procentenheter sedan den senaste mätningen 2013.

En annan rapport från Sveriges Kristna Råd, från 2020, visar samma mönster: Varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tros skull i skolan. I en fjärdedel av fallen uppger eleverna att det är lärarna som kränker. Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Att som elev bli hånad, fördummad och ifrågasatt av sin lärare som man står i beroendeställning till och att dessutom bli det inför sina klasskamrater ska naturligtvis inte ske i ett samhälle som har skrivit under på de mänskliga fri- och rättigheterna.

Värst av allt i undersökningen från Sveriges Kristna Rådd var att eleverna uppger att ingen har brytt sig när de har vänt sig till skolan för att få hjälp. Det gör kränkningen dubbel. Alla som jobbar i skolan måste på ett professionellt sätt kunna hantera att på samma sätt som det finns minoritetsgrupper finns det människor med olika filosofiska och religiösa övertygelser. De ska naturligtvis bemötas med respekt.

Skolans värdegrund vilar på en djup etisk tradition med rötter i den judisk-kristna etiken och den västerländska humanismen. Den lyfter fram alla människors lika och unika okränkbara värde, omtanke om den svage och ansvaret för det gemensamma. Dessa etiska principer måste omsättas i praktisk handling varje dag i alla klassrum. Det behöver få större konsekvenser när skolans värdegrund inte respekteras och elever i stället väljer att behandla andra illa och bryta mot skolans ordningsregler. Utan ordning, regelefterlevnad och respekt för andra skapas snabbt en situation där gränser suddas ut och ansvarskänslan och skolgemenskapen försvagas. I det läget är det de mest utsatta barnen som hamnar i kläm.

I en skola med fasta och tydliga ramar får i stället värme, omtanke och lärande ta den plats som behövs. Vi behöver därför göra mer för att skapa ordning och trygghet i skolan så att fler barn får chansen att lyckas i skolan, får makt över sitt liv och kan förverkliga sina drömmar – en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i båda betänkandena.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Mathias Bengtsson för ett alltid äkta engagemang för elevernas välmående! Jag uppskattar det jättemycket varje gång ledamoten pratar i kammaren, i utskottet etcetera. Det engagemanget är något vi har gemensamt.

Bengtsson lyfter fram det sorgliga med att människor – barn – blir mobbade eller utsatta för värre saker på grund av sin religion. Det är inte acceptabelt.

Det finns en väldigt stark koppling mellan att man har utsatts för mobbning och att man inte klarar skolan. Utöver att elevens hälsa påverkas kan det här alltså även försämra skolresultaten.

Jag vill fråga Mathias Bengtsson om det finns möjlighet att vi tillsammans med övriga partier skulle kunna gå vidare och se till att det tas fram en tydlig nationell strategi mot mobbning och att eleverna får fler vägar att säkra att de får hjälp. Nu görs ju lagen om så att vissa typer av kränkningar inte ska anmälas längre, och det finns kanske en risk för att det kan göra att lågmäld mobbning över lång tid inte riktigt fångas upp på samma sätt som innan. Det kan vi centerpartister vara lite oroliga över samtidigt som vi ser att det blir hårdare tag mot värre fall, vilket vi uppskattar jättemycket. Men det finns en oro hos oss för att upprepad mobbning inte kommer att tas om hand ordentligt längre. Finns det saker partierna kan göra tillsammans i den frågan?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna och för ett delat engagemang i de här frågorna!

Vi vill naturligtvis inte att något barn ska behöva gå till skolan med en klump i magen av oro för mobbning eller trakasserier. Kristdemokraterna vill gärna se att man lagstiftar om att alla skolor ska ha ett evidensbaserat antimobbningsprogram. Vi vill gärna se ett nationellt kunskapscentrum mot mobbning som kan ge nationella riktlinjer, lära ut best practice och så vidare. Mycket av detta, även kopplat till ordningsregler och lärares och rektorers skyldighet att ta hand om sådana här saker, kommer också i de propositioner som regeringen lägger på riksdagens bord under våren.

När det kommer till lärarnas administrativa börda finns det på ett sätt en målkonflikt. Om lärare ska kunna upprätthålla ordning i klassrummet och se och ta hand om alla elever behöver de ägna mycket tid åt eleverna och egentligen så lite tid som möjligt åt administration och byråkrati generellt. Då blir det en målkonflikt. Hur mycket ska man behöva dokumentera och administrera av kränkningar och mobbning?

Jag tycker att regeringen har landat i en rimlig avvägning där det kan vara lite mindre dokumentation än i dag. Vid mindre förseelser ska man inte behöva administrera och skriva ned lika mycket som i dag. Min och regeringens bedömning är inte att det kommer att minska antimobbningsarbetet utan att det kommer att funka och till och med göra att lärarna får mer tid att se eleven.

Fru talman! Tack igen till ledamoten! Jag hoppas att det är korrekt som ledamoten sa och att det är dit vi kommer.

Jag håller med om att det finns en målkonflikt. Många gånger är det ju så att saker som kan vara bra tar tid från något annat som är bra. Jag har full respekt för det.

Det pratas mycket om ventiler nu för tiden i politiken. Centerpartiet har faktiskt föreslagit att det ska finnas en ventil på det här området. Det ska vara möjligt att anmäla till Skolinspektionen via ett slags whistleblowerfunktion de gånger skolor inte tar hand om den här typen av problematik. Vi har ju sett på både kommunala och fristående skolor att många tjejer blivit utsatta för väldigt grova saker. Det gäller bland annat IES. Men vi har också sett stora problem på kommunala skolor i till exempel Malmö som inte tagits om hand. Ett sätt att säkra att man tar hand om saker även de gånger då läraren kanske inte sett dem skulle vara att det finns ett sätt för eleverna att anmäla.

Nu breddas offentlighetsprincipen, vilket är underbart. Jag vill tacka för att regeringen har arbetat med den, om än på grund av lite press.

Vad tror ledamoten om att införa en typ av ventil som gör att den enskilda elev som inte ser att en anmälan om en kränkning hörsammas av skolan skulle kunna ta en annan väg?

Fru talman! Jag är inte helt inläst på detaljerna i Centerpartiets förslag, men generellt tror jag att det är viktigt att det finns instanser att lyfta ärenden till. Första instans är rektor. Om man inte tycker att lärare tar mobbning eller arbetsro på allvar måste det vara tydligt att rektorn har det ansvaret på en skola.

Vad jag förstår kan man redan i dag höra av sig till Skolinspektionen. Skolinspektionen granskar ju skolor utifrån en riskbedömning. Om Skolinspektionen får till sig att det inte fungerar på vissa skolor granskar de dem. Det kanske behövs fler sådana funktioner. Jag har ingen bestämd uppfattning i det fallet, men jag delar ledamotens uppfattning om att det viktiga är att det ska finnas flera nivåer som man kan lyfta frågor till så att ingen faller mellan stolarna när de blir utsatta för mobbning. Det kan vi aldrig acceptera.

Fru talman! Alla elever förtjänar bästa möjliga utbildning, som gör att de uppnår sin fulla potential. Utbildningen ska rusta de unga med den kunskap som krävs för att bli morgondagens undersköterskor, ingenjörer, bussförare och lärare.

Sveriges skola var en gång i tiden världsledande i att vara jämlik och likvärdig. Det har flera talare sagt här i dag. Många med mig ingår i sin släkts första generation som kom från arbetarklasshem och läste vidare på universitet. Klassbakgrunden i ens hem var inte avgörande för hur det skulle gå i skolan. Skolan förmådde vara kompensatorisk. Någonting har hänt med skolan sedan dess.

I dag avgörs alltför mycket av barns utbildning av postnumret. Den som bor i förorten eller på landsbygden får sämre möjligheter än innerstadsbarn. Den som har välutbildade föräldrar klarar sig ofta bra i skolan medan den som inte har det klarar sig sämre. Elever får inte det stöd de behöver för att klara skolan. Samtidigt går skattemedel som är avsedda för barns utbildning rakt ned i aktieägares fickor i stället för till eleverna.

Elevunderlaget har på grund av det fria skolvalet slitits isär. Barn med större behov går i större utsträckning på de kommunala skolorna. Samtidigt får alla elever samma påse pengar med sig till den skola de har valt. Det är ett helt orimligt system. Vi behöver återupprätta en jämlik och likvärdig skola där alla elever får samma chans att klara skolan.

Vi ser hur klasstorlekarna ökat i takt med att nedskärningar dragit som en löpeld över kommunerna under de senaste decennierna. Systemet med elevpeng har också starkt bidragit till att det finns starka ekonomiska incitament att öka klasstorlekarna. Vi behöver tvärtom minska dem. Det skulle vara den enskilt viktigaste faktorn, menar jag, för att minska det så kallade stöket i skolan och skapa en lugnare och bättre skolmiljö.

Alla elever skulle kunna få bli sedda och få det stöd de behöver. Därför behöver vi titta på en reglering av klasstorlekarna i skolan. Jag noterar att Liberalerna, som inte längre är kvar i salen, har poppat ut ett sådant popcorn ur sin popcornmaskin. Men frågan är vad som är viktigast för Liberalerna: att skolan inte är ful eller att klasserna har en rimlig storlek? Det får väl anses som en retorisk fråga i och med att de inte är här och kan svara. För Vänsterpartiet är det tydligt att klasstorlekarna behöver minska.

Fru talman! Alla elever ska få undervisning av hög kvalitet. Staten behöver garantera likvärdig utbildning över hela landet. Som det är nu tvingas kommunerna till ett omöjligt uppdrag. Regeringen har under mandatperioden valt att skära ned på anslagen och sänka skatten för de rikaste i stället för att se till att kommuner och regioner får de pengar som krävs för att inte tvingas till nedskärningar. Sveriges Lärare har larmat om att de värsta nedskärningarna på 30 år nu sker i skolan.

Staten behöver ta ansvaret för skolan. Det är uppenbart att mixen av kommunaliseringen av skolan och införandet av friskolesystemet har gjort skolan ojämlik och fått resultaten att sjunka som en sten.

Det behövs statlig finansiering, och det behövs likvärdighet. Det behövs statligt ansvarstagande för de platser där det är svårt att bedriva utbildning i dag. Det har flera ledamöter varit uppe och talat om. Det gäller på landsbygden och i förorten.

I orter som Kiruna och Ånge är det svårt att hitta utbildade lärare. Där är det svårt att få skolan att vara så bra som den borde vara. Därför behöver man titta på om vissa orter behöver mer stöd än andra, om de behöver få finansiering för att klara sitt uppdrag och om de behöver stöd för att lösa kompetensbristen.

Vänsterpartiet vill förstatliga skolan. Det är nödvändigt för att se till att skolan blir jämlik. Vi vill se en bred parlamentarisk utredning för att titta på hur staten kan ta över ansvaret.

Fru talman! Många har åsikter om skolan. Vi har alla gått i skolan, och många av oss har barn som går i skolan i dag. Många är åsikterna om skolmat, läxor och huruvida det behövs mer disciplin i skolan eller inte. I mångt och mycket är det här frågor som bör avgöras av proffs, det vill säga av dem som jobbar i skolan varje dag. Det är rektorer, lärare, lärare i fritidshem, specialpedagoger med flera som vet vad som behövs på golvet.

Även eleverna, som går i skolan varje dag, behöver få vara med och ha inflytande över skolan. Precis som Niklas från Socialdemokraterna vill jag vara tydlig med att jag anser att det är lärarna som ska bestämma i klassrummet, så att ingen missförstår detta. Elevinflytandet är dock viktigt. Det är belagt att elevinflytande förbättrar elevernas resultat och välmående. Det rustar dem också för en framtid i arbetslivet, så att de inte bara kan ta order utan också kan vara delaktiga som arbetstagare.

Fru talman! Den här regeringen har sagt att man ska genomföra en helrenovering av friskolesystemet. Jag vet inte hur ni andra ser på begreppet helrenovering, men i min värld är det inte att laga ett vattenskadat badrum med lite silvertejp. En helrenovering innebär i min värld att man river ut det som är skadat och börjar bygga från grunden. Med regeringens utlovade reformer på området kommer aktiebolagen att kunna fortsätta skratta hela vägen till banken. De kommer att kunna fortsätta investera utomlands, öppna våffelstugor för pengar som är avsedda för skolan och plocka ut mycket stora vinter.

Det är faktiskt barockt att det får fortsätta så här år efter år. I alla andra länder än Sverige är det förbjudet att plocka ut vinst från skolor som finansieras med offentliga medel.

För mitt parti är det tydligt att aktiebolag inte har någon plats i skolans värld. Hela idén med att ha ett aktiebolag är att göra vinst, och det kan inte vara synonymt med att bedriva skolverksamhet. Det är därför uppenbart att det behövs ett regeringsskifte 2026 som en gång för alla får stopp på det här.

Fru talman! Någonting som inte har nämnts så mycket i dagens debatt är att vi behöver se hela barnens skolgång. Fritidshemmen bedriver en mycket viktig verksamhet både före och efter skoltid. I dag är fritidshemmen i mångt och mycket en nedprioriterad del av skolans värld som det sällan pratas särskilt mycket om i debatten, trots att den är så viktig.

Jag tror att vi alla någon gång när vi lämnat våra barn på fritids har känt att det är alldeles för stora elevgrupper och för lite personal. I dag är medelvärdet drygt 50 barn per elevgrupp i fritidshemmen, enligt statistik från Sveriges Lärare. Det säger sig självt att det är alldeles för många barn för att man ska ha tid att se till att verksamheten blir meningsfull och att alla barn blir sedda.

Dessutom är behörighetsgraden bland dem som arbetar i fritidshemmen låg. Endast 23 procent av dem som arbetar där är behöriga att vara lärare i fritidshem. Om vi ska få fler behöriga lärare behövs fler kollegor och mindre elevgrupper. Vänsterpartiet vill därför att man tittar på att införa ett tak för barngruppernas storlek i fritidshemmen. Det finns rekommendationer när det gäller förskolan, men kommunerna följer dem tyvärr inte. För fritidshemmen finns det inga rekommendationer alls. Jag tycker att det är dags att vi tittar på det.

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 21 i utbildningsutskottets betänkande 8 och till reservation 26 i utbildningsutskottets betänkande 7.

(Applåder)

Fru talman! Det är med blandad entusiasm jag hör Vänsterpartiets ledamot prata om skolan. Man skulle kunna tro att vi alltid är emot varandra, men det finns faktiskt några godbitar.

Statligt styrd skola? Absolut! Jag hoppas att vi kan få ihop det. Jag tror att ytterligare något parti håller med om detta. Det vore naturligtvis roligt med en majoritet. Jag tror att det hade varit till stor hjälp för oss alla, även om det inte hade löst alla problem; det finns väl heller ingenting som gör det.

Ledamoten pratar mycket om skolpengen, och det är ju inte helt ointressant. Eftersom vi har en kommunal skola är det kommunerna som har skolpengen.

Jag kommer från Malmö. Som alla känner till är det Sveriges tredje största stad. Där är skolorna blandade, så att säga. Det finns skolor såväl i välfungerande områden – om man får lov att säga så; det är inte för att göra narr av någon – som i så kallade utanförskapsområden. Det finns såklart också områden som är en blandning.

Friskolorna i en kommun får ett genomsnitt av skolpengen. Vissa av de kommunala skolorna får dock väldigt låg skolpeng jämfört med medelvärdet, medan andra kommunala skolor får väldigt hög skolpeng. Ledamoten pratar mycket om de skolor där man har problem med läsförståelse och liknande. Det varierar lite, men låt oss säga att dessa skolor i Malmö får runt 50 procent mer än de andra skolorna. Det är extremt mycket pengar, men ändå går det inte så bra.

Fru talman! Jag uppfattade inte exakt frågan från Jörgen Grubb. Jag förstår det dock som att det handlar om skolpengen och om att jag i mitt anförande pratade om att det system med elevpeng som vi har i dag inte är så lämpligt.

Jag har ju varit kommunpolitiker, så jag vet mycket väl hur det här slår i dagsläget. Till exempel valde Sundsvalls kommun, som jag kommer från, att höja skolpengen för att kommunen ville satsa på skolan. Som ett brev på posten fick vi då en inflation av friskolor som ville öppna i Sundsvalls kommun, eftersom de kunde göra större vinster när skolpengen ökade.

Sundsvalls kommun var också en av de första kommunerna som fick en förvaltningsdom mot sig. Kommunens skolor hade gått back, och de fristående aktörerna krävde att få kompensation för detta. Trots att de kanske inte ens hade haft de kostnaderna skulle de få kompensation med exakt samma pengar som de kommunala skolorna. Det blev en dom där man gick flera år tillbaka i tiden. Vi fick betala för fem år, tror jag. Vi fick också retroaktivt betala ut skolpeng till John Bauers konkursbo, som inte längre bedrev skolverksamhet. Detta är för mig väldigt märkligt. Det är heller inte ett sätt att garantera att barn får utbildning – de här pengarna gick ju till någon som inte längre bedrev utbildning.

Jag menar att ett jättestort problem med dagens elevpengssystem är att man kan få ersättning för något som man faktiskt inte ens gör. En elev är en påse pengar; det är så systemet ser ut.

Jag undrar hur Jörgen Grubb ser på att det ser ut så här i Sverige i dag.

Fru talman! Vi är inte heller nöjda med att kommunerna styr över skolpengen. Sedan kan jag hålla med när det gäller konkursboet. Jag känner inte heller att det är någon nödvändighet, men det är väl så lagen är. Det kan jag inte göra så mycket åt här i en skoldebatt.

Det jag menar är att kommunen differentierar den skolpeng som den ger till de egna olika skolorna i kommunen. Det innebär att de skolor som ledamoten själv sa behöver mer stöd till läsförståelse och de bitarna redan i dag får 50 procent mer pengar per elev, i alla fall i Malmö – jag vet att det skiljer sig åt mellan olika kommuner. Då ska man egentligen räkna bort det som är gemensamt, såsom byggnad, hyra, värme, kyla och alla de bitarna. De kan i princip ha dubbelt så höga rörliga kostnader, dubbelt så många lärare och dubbelt så många böcker eller vad det nu kan vara. Är detta rimligt när det ändå inte blir särskilt mycket bättre resultat? Det undrar jag. Jag förstår att man behöver ha viss differentiering; det är jag väl medveten om. Men är det rimligt att det är så stora skillnader?

Jag har själv två döttrar som har gått igenom hela skolväsendet och även gått ut universitetet. Enligt deras naiva pappa skulle de gå i närmaste skola, den kommunala skolan. Det gjorde de också i fem sex år. Sedan bytte de till en annan kommunal skola, och där hade de var sin svensk skolkamrat. Det var ungefär 15–16 elever i klassrummet. Skolan hade egentligen inte behövt pengarna, men de delades ju ut till den typen av skolor. Är detta rimligt när andra skolor får stå tillbaka?

Fru talman! Inom elevpengen eller skolpengen är det möjligt för kommuner att införa det som kallas för strukturbidrag, det vill säga att skolpengen viktas till exempel utifrån om eleverna har föräldrar med lägre utbildningsbakgrund. Att en elev är utrikesfödd kan också vara en parameter.

När Jörgen Grubb förklarade lät det lite grann som att man bara ger strukturbidrag till kommunala skolor, men det är lika för alla. Också fristående enheter som har den typen av elevstruktur får sådana strukturbidrag. Man kan alltså inte välja vilken skola man vill ge det till. Mig veterligen kan man heller inte öka strukturbidraget så att det utgör 50 procent av skolpengen, utan det är en betydligt mindre del. Jag tycker att ledamoten förenklar när han frågar om det är rimligt att andra får mindre pengar.

Samtidigt har Jörgen Grubbs parti nu en regeringssamverkan med Tidöpartierna, och han bortser helt från att en hel del av skolpengen går till vinster för aktieägare. Det är en lagstiftning som regeringen har möjlighet att förändra. Om man är mån om att skolor ska få mer pengar borde man åtgärda det systemfel som vi har i svensk skola i dag. Det kan göra det möjligt att ge skolor med en annan struktur på elevunderlaget mer pengar än vad de får i dag.

Jag hoppas att Jörgen Grubb är öppen för att titta på detta. Om man vill se till att alla elever i svensk skola ska få en bra utbildning måste man täppa till det vinsthål som finns i dag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9 i UbU7 och reservation 7 i UbU8.

Svensk skola är fantastisk i grunden. Otroligt många lärare – nio av tio – är jättenöjda med sitt jobb. Eleverna har det överlag bra. Det görs stora insatser varenda dag. Vi har en skola som är tillgänglig för alla, i stort sett. Alla får lov att gå där, och alla får lov att välja. Det är inte dåligt. I grunden finns det mycket i svensk skola som är bra, men tyvärr försöker en del konstant att måla ut den som dålig. Detta vill jag inte gärna bidra till, så återigen: Svensk skola är fantastisk, men ja, där finns också problem.

Jag skulle säga att det finns tre stora problem i svensk skola i dag. Det första problemet är att vi har flest elever utan behörighet i hela Västeuropa. Varje år skickar vi ut 20 000 elever som inte kommer in på gymnasiet, som inte får något yrke och som inte får något jobb. Det andra problemet är att det, från Malmö till Malmfältet, saknas utbildade lärare. Vi har den största andelen lärare utan fullgod utbildning i hela Västeuropa. Det tredje problemet är att vi har en regering som inte bryr sig.

Centerpartiet vill se åtgärder som gör skillnad på riktigt på dessa områden. Först och främst måste eleverna få möjlighet att gå vidare även om de inte har klarat skolan. Vi ska få ett nytt betygssystem, och det är jag glad för. Det har krävt en del, men nu är vi på väg så att man faktiskt kan belönas för sin insats även om man inte får godkänt. Man får möjlighet att söka vidare på sitt genomsnitt, inte på tre betyg som måste vara godkända, vilket utesluter en massa elever.

Regeringen har slagit svenskt rekord i utslagning. Aldrig någonsin i svensk historia, fru talman, har så många elever lämnat skolan utan godkända betyg och utan att kunna ta sig vidare, och ytterligare 100 000 elever kommer att gå ut innan någon av regeringens reformer som påverkar detta kan få effekt. Regeringen är ganska nöjd.

Centerpartiet vill redan nu ge eleverna möjlighet att söka vidare till yrkesprogrammen utan att ha E i svenska, engelska och matte. Detta skulle halvera antalet elever som inte kan gå vidare. Det skulle man kunna göra ganska snabbt. Man kan redan komma in på meritvärde, men just de svaga eleverna får inte gå vidare på det sättet, som alla andra får. Det är jättekonstigt. I alla andra europeiska länder får man det. Därför har vi en enorm utslagning, men regeringen vill inte göra något åt det.

Fru talman! Det är verkligen dags för en politik som skapar en likvärdig skola i hela landet, där barns framtid inte avgörs av postnumret.

I Gällivare är just nu 47,1 procent av lärarna obehöriga. I Kiruna är siffran 52,4 procent. Skolministern svarar inte ens på skolchefernas frågor när de försöker få svar, men hon vill utbilda 1 000 färre lärare varje år. Hur detta hjälper Gällivare och Kiruna kan jag förstå att skolchefen gärna vill veta, men återigen: Skolministern vill inte svara på frågor.

Sverigedemokraterna kräver rent av att det ska bli färre lärarutbildningar runt om i landet. De vill skära ned på dem så att det blir ännu svårare för de kommuner som ligger längst från lärosätena att få lärare, för det är så det är: Ju närmare det är till en utbildningsplats, desto lättare är det att få lärare. Kiruna och Gällivare ligger inte nära, kan jag säga.

Regeringen gör alltså ingenting i dagsläget för att få fler lärare. I stället är det utspel på utspel om saker som skapar rubriker i tidningarna och besvär ute i skolorna. Det är verkligheten i dag.

Centerpartiet däremot har såklart konkreta förslag som gör skillnad. Vi vill införa ett statligt lönetillägg på 5 000 kronor i månaden för att locka behöriga lärare till orter som Kiruna och Gällivare men också till utanförskapsskolorna i Malmö. För det är inte bara Malmfältet som har problem, utan det har också Malmö och likaså en stor del av glesbygden i Dalarna, Jämtland, Värmland etcetera.

Vi vill bygga ut lärarutbildningarna i hela landet genom en storsatsning på lärcentrum så att fler kan utbilda sig på hemorten. Återigen: Det är där de är. Det är där vi måste hämta dem. Om de ska vara lärare i de skolor som ligger där de kommer ifrån måste vi utbilda dem närmare den platsen. Detta vet vi. Alla vet det. Det är så det funkar enligt statistiken.

Vi vill också ge möjlighet att skriva av studieskulder för dem som flyttar till landsbygdskommuner som Gällivare och Kiruna. Det är kanske inte landsbygd direkt, men det är kommuner som har svårt att skaffa personal som kan arbeta inom välfärdsyrken.

Vi vill också ge stöd till utbildning av obehöriga lärare, för vi vet att det finns jättemånga obehöriga lärare. Regeringen vill att det ska bli fler lärare, men vi vill att de ska få utbildning så att de kan bli behöriga. Då kan fler elever få en behörig lärare. Svårare än så är det inte.

Fru talman! Vi vill också ändra statens finansiering från riktade statsbidrag till sektorsbidrag, för att minska administrationen, bidra till stabilitet och öka det lokala inflytandet. Det är inte så att varenda skola i Sverige behöver samma sak.

Gång på gång sitter vi med denna regering och diskuterar förslag som är extremt Stockholmscentrerade eller åtminstone storstadscentrerade. Vi säger: Vi har ju flera här som kommer från mindre kommuner som har små skolor. Då får vi veta att det viktigaste nu är att alla skolor ska låsa sina dörrar och investera hundratusentals kronor i nya låssystem. Jaha? I Malmö har de redan gjort det, för det var nödvändigt. Men de små skolorna på många ställen har inte gjort det, för det är inte nödvändigt. I stället har man lokala samarbeten, kanske med dagmammor som använder idrottssalen. Det är så det funkar runt omkring i landet. Det är olika, men regeringen tror att samma lösning kan användas i hela landet. Det håller inte. Det håller faktiskt inte.

Vi vill såklart fördela statens bidrag, inte bara i sektorsbidrag som kommer direkt i stället för i riktade statsbidrag utan också efter faktiska behov utifrån sociala förutsättningar men också gleshet. Vi vet att gleshet också är en faktor som gör skolan dyrare.

Det här är saker som regeringen hade kunnat göra. Men vad gör regeringen just nu? Jo, de tycker att barn ska straffas, att barn ska ha skoluniform, att fula skolor ska förbjudas, att elevinflytande ska förbjudas och att elever ska utvisas. Det är paketet från regeringen, fru talman. Det är inte det svensk skola behöver. Det är det faktiskt inte.

Liberalerna säger att man ska förstatliga skolan. Hur många där ute känner att de vill ha mycket mer av det här – att Mohamssons utspel ska bli direkt lag? Är det det ni längtar efter, kära lärare? Jag är mycket tveksam.

Jag vill ha en evidensbaserad skola som ger makten till lärarna. Det kräver en annan syn på lärarna och på skolan än den vi har i dag. Jag vill ha evidensbaserade beslut. Jag vill inte att vi i riksdagen ska besluta om vad som är evidens. Vi har ingen aning om det. Regeringen vill att vi ska besluta om hur undervisningsmetoder ska se ut. Jag vill att vi ska lägga det på professionen, på vetenskapen, på lärarna och på rektorerna. Det är de som vet, inte vi. Jag vill också ha elevinflytande, för det finns evidens för det. Och om vi ska ha en evidensbaserad skola, fru talman, måste vi också ha en evidensbaserad politik. Men just nu är vi nog så långt från det som vi någonsin har varit. Det är väldigt synd.

Fru talman! Jag hoppas att vi kan börja ta steg som går bort från det nuvarande, som lämnar tillbaka makten till dem som faktiskt kan det här och som gör att vi bygger en skola som handlar om hur eleverna ska kunna ta sig in på gymnasiet, lära sig ett yrke och få en framtid. Vi måste ge tillbaka makten till lärarna och professionen.

Det här kräver många olika reformer. En del av det som regeringen har gjort på den fronten är bra, men väldigt mycket är också helt galet.

Jag hoppas på en ny skolpolitik efter valet.

Fru talman! Det börjar glesna i bänkraderna så här framåt kvällen, men några måste ändå bära debatten ända in på upploppet.

Utbildning och bildning är nycklar till frihet och jämlikhet och till ett hållbart demokratiskt samhälle där alla får möjlighet att bidra. Skolan ska ge alla barn chans att växa och utveckla sina förmågor och väcka lusten till lärande genom hela livet. Att lära för livet handlar ju både om grundläggande kunskap och om förmågan till reflektion och kritiskt tänkande för att förstå världen runt omkring oss.

Utbildning och bildning är grundpelaren i ett fritt demokratiskt samhälle och stärker individens möjligheter till självständighet och självförverkligande. Ett starkt utbildningsväsen och ett livslångt lärande är en investering som rustar individer och bygger ett samhälle där alla kan bidra.

Det är därför Miljöpartiet vill satsa på likvärdig utbildning av högsta kvalitet med stark offentlig finansiering. Vi vill att fler ska drömma om att bli lärare, få gå en riktigt bra lärarutbildning och bli skickliga lärare i Sveriges skolor. Lärare är vårt lands viktigaste yrke.

Fru talman! Jag kommer att gå in på några frågor och i bästa fall tydligt redogöra för yrkanden.

Vi har diskuterat marknadsskolan en del här i dag. Skolans syfte ska alltid vara utbildning, aldrig vinst. Det är därför aktiebolag med vinstsyfte inte hör hemma i skolan.

Marknadsskolan har skapat en logik för utbildningssektorn som ändrar villkoren inte bara för de skolor som är vinstutdelande utan också för andra fristående och kommunala skolor. Om vi vill skapa ett samhälle som håller ihop måste skolan vara en del av lösningen och inte något som ökar skillnader mellan grupper i samhället.

Marknadsskolan har försvårat arbetssituationen för rektorer och lärare eftersom den har gjort elever till intäkter och föräldrar till kunder. Dessutom går utvecklingen mot större detaljreglering av skolan och en större tillsynsapparat för att vissa skolbolag inte ska kunna skära ned för mycket på kvaliteten för att göra större vinst. Detta drabbar lärarna eftersom det ökar den administrativa bördan och krymper deras professionella utrymme till det som är lätt att mäta och lätt att jämföra. Det är inte nödvändigtvis det som är viktigast att kunna när man lämnar skolan.

Därför är det hög tid att förbjuda de vinstutdelande aktiebolagsskolorna och få bort marknadslogiken ur skolan. Till dess att ett stopp för vinstutdelningen har införts behöver man införa ett omedelbart etableringsstopp samt ge kommunernas nej till vinstdrivande skolor verklig tyngd när nya etableringar granskas.

En del av marknadens logik är affärshemligheter. I konkurrenssituationer är det inte konstigt att man vill hemlighålla recept på framgång, men i ett offentligt finansierat utbildningssystem är det skadligt och orättvist.

Det finns inga skäl att inte omedelbart införa offentlighetsprincipen i alla skolor i Sverige. Sverige har en lång tradition av öppenhet och transparens när det gäller myndighetsutövning. Skolor ägnar sig åt det, och de förvaltar stora mängder skattepengar. Att alla friskolor inte omfattas av offentlighetsprincipen är därför helt orimligt. Den bör införas så snart som möjligt och utan några begränsningar.

Fru talman! Något som också har berörts under dagens debatt är skolans digitalisering och den samhällsomvälvning som vi är inne i. Den har pågått ett tag nu och kommer att fortgå långt framåt. Det här är såklart en tydlig utmaning, men det är också en möjlighet.

Digitalisering i utbildning och forskning handlar om allt från när och hur mycket det är lämpligt att använda digitala läromedel för att förbereda elever och studenter för ett arbetsliv och ett samhällsliv som inte liknar något som vi har vuxit upp med till att använda digitaliseringens möjligheter för samhällsutvecklingens bästa.

Digitaliseringen omfattar administration av utbildning och forskning och barns, elevers och studenters kunskapsutveckling för att bli fullvärdiga medborgare i ett digitalt samhälle. Digitaliseringen påverkar kunskapsinhämtningen, så det är av yttersta vikt att digitaliseringen är baserad på forskning och beprövad erfarenhet och att beslut om det pedagogiska arbetet fattas av skickliga lärare och skolledare, som är de som ska göra jobbet. Detta ska inte detaljregleras från Rosenbad.

Sverige som land behöver en strategi för hur vi ska ta oss an digitaliseringen i skolan, men den saknas fullständigt. Den här regeringen har inget som helst ledarskap när det gäller skolans och skolväsendets digitalisering. Man går in på detaljer och vill gärna bestämma vad som ska hända i klassrummet. Det vi behöver är en strategi för hur vi tar oss an skolans digitalisering på ett ansvarsfullt sätt som stärker Sverige och oss som lever här nu och framöver.

Kanske finns det ljusningar när AI-strategin nu innehåller några få ord om vad skolan ska åstadkomma, men det finns inte några pengar eller något i handlingsplanen om hur det här ska gå till.

Fru talman! Ytterligare ett ämne som har varit uppe tidigare och som är viktigt för många av oss är elevinflytandet. Alla oppositionspartier står tillsammans bakom att värna elevinflytandet i svensk skola.

Vi vet att tilliten och förtroendet för politik och samhällets institutioner har minskat. Det visar till exempel Ungdomsbarometern. Det är en oroande utveckling som måste tas på allvar. Därför behövs det också politiska lösningar för att trenden ska kunna vändas.

Det är viktigt att barn och unga redan i tidig ålder får förståelse för det demokratiska samtalet och hur det är att göra sin röst hörd och att ta ansvar. Därför är det viktigt att elever i skolan får organisera sig självständigt. Barn och unga ska redan i skolan kunna praktisera demokrati på riktigt, och de ska kunna påverka sin vardag i skolan.

Fru talman! Det är självklart lärarna som leder undervisningen. Det tror jag nästan att alla oppositionsföreträdare nu har sagt, och det är även tydligt i den offentliga debatten att detta inte på något sätt ifrågasätts. Det innebär dock inte att eleverna inte ska ha inflytande över sin skolgång.

Vår uppfattning är att regeringen har för avsikt att minska elevernas inflytande över exempelvis ordningsregler i skolan och att det riskerar att minska såväl elevernas delaktighet som ordningsreglernas legitimitet och efterlevnaden av dem. Vi anser att man måste säkerställa och värna elevernas inflytande i den svenska skolan.

Som miljöpartist vill jag särskilt understryka att eleverna har den bästa kunskapen om hur skolan är ur deras perspektiv och hur deras vardag ser ut. Elevernas lagstadgade inflytande är en naturlig del av en stark skola. Det kan handla om att skolan stöder elevernas organisering och arbetar strukturerat med elevskyddsombud och skyddsronder.

Jag har ett alldeles utmärkt exempel på detta från en högstadieskola som jag besökte helt nyligen. Där hade schemat helt enkelt inte blivit bra för eleverna, och de påtalade detta för de vuxna, som ju har ett helt annat schema under dagen och veckan. De vuxna förstod att det inte var bra, och schemat ändrades så att det blev bra för eleverna och deras lärande.

Det eleverna sa är att det är viktigt med det organiserade elevvårdsarbetet men att det är också viktigt att de vet att de blir lyssnade på när de har kunskap om skolan som de vuxna behöver ta del av. Det betyder inte att man alltid får som vill, men eleverna vet att de blir lyssnade på. Det är en bärande del av svenskt elevinflytande.

Det finns också några områden som oroar mig lite. Det handlar om att man i kommande förslag vill försvaga kunskaperna om exempelvis sexualitet och relationer. Vi ser i undersökningar – bland annat Mathias Bengtsson från Kristdemokraterna nämnde rapporten Unga tycker om andra – att exempelvis attityder gentemot homosexuella, bisexuella och transpersoner har försämrats under de senaste åren. Därför är det väldigt viktigt att stärka de delarna i utbildningen, inte försvaga dem.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 39 om skolans digitalisering och AI under punkt 17 i betänkande UbU7 Övergripande skolfrågor.

Jag yrkar också bifall till reservation 13 om stärkt undervisning vad gäller sexualitet, samtycke och relationer under punkt 7 i betänkande UbU8 Grundläggande om utbildning.

(Applåder)

Fru talman! För att spara tid har vi slagit ihop två debatter till en. Jag tänkte fokusera på betänkande UbU7 Övergripande skolfrågor.

I betänkandet behandlar utbildningsutskottet inte mindre än 150 motionsyrkanden, vilket visar hur viktigt det här området är. Många av motionerna är av övergripande karaktär, vilket väl nästan hörs på betänkandets titel – Övergripande skolfrågor. Jag tänkte trots den övergripande karaktären vara så fräck att jag riktar in mig på en specifik motion.

Jag tror att det är en motion som många av våra politiska motståndare medvetet försöker ducka för, helt enkelt för att det är en fråga som är obekväm för vänstersidan att diskutera och debattera. Det är ju ett välkänt faktum att många försöker låtsas som att obekväma frågor inte finns. I stället sticker Socialdemokraterna och partierna på vänstersidan gång på gång huvudet i sanden och hoppas att det jobbiga på något magiskt sätt ska lösas av sig självt.

Det är lite som med den flyktingkris som Sverige drabbades av under tiotals år – långt innan det hela kulminerade 2015. År ut och år in, under lång tid före 2015, tog Sverige varje år emot enormt många fler migranter än vi över huvud taget klarade av att integrera och få in i samhället. Detta var ingenting som plötsligt ”hände” år 2015, utan det pågick som sagt år efter år långt innan dess.

Det ansvarslösa flödet av migranter till Sverige under tiotals år är en bakgrund till varför den motion jag vill lyfta här i dag tyvärr behövs. Sverige betraktas i dag som ett av världens mest sekulariserade länder, men ingen kan förneka att det Sverige vi har i dag vilar på en kristen grund och på kristna värderingar. Den motion jag yrkar bifall till har titeln Förbud mot muslimska friskolor, fru talman, och är skriven av Richard Jomshof.

Jag yrkar därför bifall till reservation 34 i betänkande UbU7. Riksdagen borde självklart ställa sig bakom ett omedelbart stopp för nyetablering av friskolor med muslimsk profil och nedstängning av de friskolor med muslimsk profil som redan existerar.

Det finns i dag snudd på oändligt många exempel på just muslimska friskolor i Sverige som har tvingats stänga, av en massa olika anledningar, efter larm från Skolinspektionen eller Säkerhetspolisen. Det har handlat om allt från att barnen riskerar radikalisering och att utsättas för våldsbejakande extremism till en kraftigt ojämlik behandling av pojkar och flickor. Exempelvis har pojkar och flickor inte fått använda samma dörringång, och flickor med menstruation har inte varit välkomna till delar av utbildningen – med mera, med mera.

Man har till och med fått stänga friskolor med muslimsk profil eftersom skattepengar har skickats utomlands, till föreningar med oklara kopplingar till terrorism. År ut och år in har friskolor med muslimsk profil i Sverige gång på gång avslöjats som rena islamistiska radikaliseringsnästen.

Av alla friskolor som har fått stänga i Sverige mellan 2019 och slutet av 2024 har mer än 90 procent haft en muslimsk profil. Då måste man också ha i bakhuvudet att de muslimska friskolorna var en väldigt liten minoritet av alla konfessionella friskolor som fanns i Sverige under den tiden. Ändå stod de alltså för 90 procent av de skolor som tvingades stänga. Bara det säger en hel del.

Fru talman! Så här kan vi inte ha det i världens mest sekulariserade land. När det gång på gång visar sig att det är just de muslimska friskolorna som inte sköter sig måste vi ta vårt ansvar och stänga de skolorna.

Ur en integrationssynpunkt finns det dessutom bara fördelar med att helt och hållet förbjuda friskolor med muslimsk profil. Som vi alla känner till är Sverige ett land med kristen historia, och Sverige vilar på kristna värderingar. Det kan bara vara till nackdel för integrationen och för barnen om de hålls segregerade i muslimska friskolor. En anpassning till Sverige och till svenska värderingar blir självklart svårare för de barn som hålls isolerade från den svenska gemenskapen, från kristna värderingar och från den jämställdhet som trots allt är normen i Sverige i dag.

Det är inte kristna eller judiska konfessionella skolor som är problemet. Man kan ju inte dra alla över en kam, men när det är en så enorm majoritet muslimska friskolor bland de skolor som tvingas stänga på grund av radikalisering eller av andra orsaker är det de skolorna man ska stänga – inte alla konfessionella friskolor.

Fru talman! Om jag var för snabb i samband med ledamoten Grubbs anförande är det väl rätt att begära replik här.

Att göra skillnad mellan de konfessionella friskolorna beroende på vilken trosuppfattning de har uppfattar vi socialdemokrater som helt felaktigt, framför allt med tanke på att det finns dokumenterade missförhållanden även på andra skolor med andra trosuppfattningar.

Skolpolitiken ska inte vara anekdotisk. Men nu råkar jag vara uppvuxen i ett av de områden där det är väldigt tätt med olika religiösa samfund men där vi också har en skola som inte är registrerad som konfessionell men som borde vara det och som startade under den tid då jag var grundskoleelev. Där gick ena året tjejer och killar tillsammans i min klass och klasser runt omkring. Skolan, som tillhör en kristen sekt, skulle jag kunna kalla det, startade en termin senare på en annan ort. Där får tjejer och killar inte äta tillsammans och inte ha undervisning i idrott tillsammans. Det var ungefär detta jag uppfattade att ledamoten pratade om när det gäller muslimska och islamiska skolor.

Det innebär att detta är ett problem oavsett trosuppfattning. Det är ett problem att vi bedriver skola och har undervisning som baseras på vilken religion vi har. Den skolan vill inte vi socialdemokrater ska prägla något barn i det här samhället. Föräldrar har enligt barnkonventionen rätt att uppfostra sina barn enligt den trosuppfattning de själva väljer. Men det svenska samhället ska inte tillåta att vi driver skola på grundval av den trosuppfattningen. Det är därför vi socialdemokrater i vårt förslag i stället riktar in oss på konfessionella skolor oavsett trosuppfattning.

Vad är problemet med att införa ett sådant förbud i stället för att tydligt peka ut de muslimska skolorna, i det här fallet?

Fru talman! Problemet är att det är en sådan enorm majoritet av de muslimska förskolorna och grundskolorna som har fått stänga på grund av radikalisering och så vidare. Det är inte de kristna skolorna.

Ledamoten tog upp ett specifikt fall – det är givetvis beklagligt. Oavsett vilken religiös inriktning man har ska vi inte ha sekter som driver skolor. En kristen skola som är radikaliserad, om det finns, ska givetvis stänga. Men om det finns en kristen skola som är radikaliserad och drivs av en sekt betyder inte det att 99 skolor som sköter sig också ska stänga – för att en skola är dålig. Men om det däremot är 99 av 100 muslimska skolor som är radikaliserade och gör skillnad på pojkar och flickor är det ju det som är problemet. Man måste kunna se problemet och erkänna att det är ett problem.

Att blunda för det, dra alla över en kam och säga ”nej, då förbjuder vi allt” funkar inte. Det blir inte rättvist. Det är inte det som är problemet. Vi ska lösa de problem som finns, och om det finns sekter som driver kristna skolor ska dessa givetvis stängas. Men det är inte normen för kristna konfessionella skolor. Tyvärr verkar det vara normen för muslimska konfessionella skolor.

Fru talman! Detta om något visar på en väldigt tydlig ideologisk skillnad mellan oss socialdemokrater och Sverigedemokraterna. För oss spelar trosuppfattningen ingen roll, utan det handlar om principen. Oavsett vilken religiös trosuppfattning man har tycker vi inte att svenskt skolväsen ska vila på konfessionell grund, utan det ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet och fokusera på barns lärande. Barn ska kunna få en plats där de inte behöver vara en del av den religiösa församling som deras föräldrar har valt. Det står föräldrar fullt fritt att undervisa och fostra barn enligt religiös trosuppfattning, men den svenska skolan ska vara en plats där alla oavsett trosuppuppfattning får plats och undervisas tillsammans.

Det är därför vi socialdemokrater av principiella skäl inte gör skillnad på vilken trosuppfattning man har, vilket jag tycker är en ganska rimlig hållning. Vi har dokumenterade fall på fler än en skola. Jag tog upp ett tydligt exempel. Men vi har sett medierapportering under den här mandatperioden och även föregående mandatperioder som gäller olika typer av skolor av olika konfessionell art som har problem. Man har kunnat se långvarig psykisk ohälsa och liknande bland elever som har gått på den typen av skolor.

Med det sagt ska jag inte säga att det är dåliga skolor rakt av. Jag vill inte att det ska uppfattas som att jag fullkomligt massakrerar alla skolor, utan det handlar om en väldigt tydlig princip. Det finns också många bra skolor som har konfessionell inriktning, men vi tycker av princip att skola ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och bygga på den pedagogiska utbildningen och inte på den konfessionella grunden.

Vi socialdemokrater vill i stället för att göra skillnad på kristna, hinduistiska eller muslimska skolor se till att vi har en princip som innebär att konfessionella skolor oavsett trosuppfattning inte tillåts i det här landet.

Fru talman! Jag förstår den princip som ledamoten försöker belysa, men jag förstår fortfarande inte riktigt hur han får ihop matematiken. Om det är en eller två – det må vara fler än en – kristen skola som har problem ska de två skolorna stängas. Men om det rör sig om två av hundra skolor är det inte proportionellt att stänga hundra skolor.

En enorm majoritet av alla muslimska friskolor som över huvud taget finns har fått stänga. Nästan alla har fått stänga på grund av radikalisering, olika behandling av pojkar och flickor och så vidare. Skolsystemet har slagit larm, och Säkerhetspolisen slår larm. Till och med förskolor har fått stänga på grund av att barnen riskerar radikalisering. Vi hade ett flertal förskolor i Uppsala som fick stänga på grund av radikalisering av barnen. Ingen är förvånad över att det var muslimska förskolor – tyvärr, ska jag säga. Det vore jättebra om det inte var ett problem, men det är ett problem.

Vi måste lösa det som är ett problem. Vi kan inte lösa fiktiva problem som inte finns. Att blunda för att en enorm majoritet av problemen finns i de muslimska friskolorna är inte ärligt och inte sjyst. Jag har inte räknat på siffrorna, men överrepresentationen måste vara hundratals procent. Det är en helt enorm överrepresentation, om i princip alla muslimska förskolor och skolor har fått stänga på grund av radikalisering men väldigt få kristna. Det pekar på att samma problem inte riktigt finns på de två typerna av skolor.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)