Granskningsbetänkande
Debatt om förslag 4 juni 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenPär Axel Sahlberg (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnders Bengtsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenLiselott Hagberg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenTobias Krantz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnar Hökmark (M)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenKenth Högström (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenKerstin Lundgren (C)
- Hoppa till i videospelarenBilly Gustafsson (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenBilly Gustafsson (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenBilly Gustafsson (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGustav Fridolin (Mp)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenTuve Skånberg (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
- Hoppa till i videospelarenNils Fredrik Aurelius (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Berglind (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 167
Anf. 3 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Först vill jag säga att jag instämmer i
stora delar av det som Göran Magnusson pekade på.
Tyngden i och värdet av det som sägs i granskningen
blir självfallet väsentligt större om det är ett enigt
utskott. Men reducera för den skull inte de yttranden
där vi skiljer oss åt till att det handlar om bråk mellan
opposition och regering och om partipolitik! Så en-
kelt är det inte.
Göran Magnusson sade att han inte kunde befria
sig från tanken att oppositionen ibland hade agerat
som opposition. Man skulle möjligtvis kunna kvittera
och säga: Man kan inte befria sig från tanken att re-
geringspartiet ibland agerar som regeringsparti. Det
gäller inte minst det exempel som Göran Magnusson
tog upp där han konstaterade att, som han uttryckte
det, oppositionen och Miljöpartiet och Vänsterpartiet
hade förenat sig.
När sex partier i riksdagen från, bokstavligen ta-
lat, vänster till höger och över de gröna av olika sor-
ter och alla färger förenar sig i en mycket tung kritik
kan det inte avfärdas som något slags partipolitise-
ring. Hur ser en partipolitisering ut som på det här
viset går från vänster till höger?
Man får akta sig för att säga som den stolta
mamman en gång sade när hon såg sin son paradera
för första gången: Han är den ende som går i takt.
Det kan vara värt att betänka för Göran Magnus-
son när vi resonerar om de här sakerna. Tyngden
ligger självfallet i den sakliga kritiken, men det är en
parlamentarisk granskning, och i granskningen av det
ärende som jag nu tar upp är det ett mycket tydligt
parlamentariskt utslag för vad som borde ha varit och
hur fel det ser ut. Undervärdera inte det! Då reducerar
man riskdagens betydelse i denna process, och det får
icke ske.
Anf. 4 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Det ligger ett stort värde i att vi kan
samtala om förutsättningarna för granskningen. Vi
kan naturligtvis, vare sig Gunnar Hökmark eller jag,
bortse ifrån var i det parlamentariska systemet vi för
närvarande har vår förankring. Jag har faktiskt varit
med om när det blev regeringsskifte i detta land och
det var ett helt annat utskott. Det visade sig plötsligen
att sanningarna beträffande ett antal motionsyrkanden
som fanns var desamma men att det var olika inneha-
vare av sanningarna. När den dåvarande oppositionen
hade kommit i majoritet var man mer benägen att
avslå ett stort antal yrkanden än när man var i mino-
ritet. Sanningen är ofta densamma, men det kan vara
lite olika innehavare av den beroende på majoritets-
förhållandena.
Jag tror faktiskt, Gunnar Hökmark, att jag har
lättare att tänka mig ett granskningsbetänkande som
anmäls i kammaren utan kritik mot något statsråd
eller mot regeringen. Jag har lättare att tänka mig den
situationen än vad jag tror att oppositionsföreträdaren
Hökmark har. Det vore nog ganska sensationellt om
det presterades ett granskningsbetänkande som inte
uttalade kritik på en eller annan punkt.
Jag vill också gärna säga, herr talman, när det
gäller EU-nämndsfrågan om huruvida detta papper
skulle ha föredragits i nämnden vid ett tidigare stadi-
um att det inte råder några delade meningar i utskot-
tet. Det är den mer partipolitiska garneringen som
hängts på yttrandet som har gjort att vi har blivit
delade. Det hade varit bra om vi hade kunnat hålla
ihop även i den frågan. Jag ska återkomma till den i
nästa punkt på talarlistan då vi specifikt ska diskutera
EU-nämndsfrågan.
Anf. 5 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Jag tror nog att det hör till naturen
att oppositionen tenderar vara mer kritisk än företrä-
dare för regeringssidan. Så ska det faktiskt också
vara. Det är oppositionens uppgift oavsett vem som är
i regering. Men det är också så att sakligheten i
granskningen vinner i styrka på att den just är saklig
och utgår från den konstitutionella och rättsliga grund
som vi har. Jag vill be Göran Magnusson: Hävda inte
att det är en partipolitisk markering när Vänsterparti-
et, Miljöpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna,
Folkpartiet och Moderaterna gör en gemensam mar-
kering!
Göran Magnusson har helt rätt. Det finns en sam-
stämmighet när det gäller frågan om samråd med EU-
nämnden. Men man ska inte nödvändigtvis dra slut-
satsen att det handlar om partipolitik för att sex parti-
er från olika skiftande delar av det politiska spektru-
met i Sverige drar samma slutsats.
Jag vill understryka en sak. I Sverige är regering-
en ansvarig inför riksdagen. Riksdagen kan avsätta en
regering genom att ge den misstroendevotum. Det är
en politisk verklighet i parlamentarismen. Den kan
också ge tydlig kritik på olika punkter. Det är en
annan politisk verklighet i parlamentarismens system.
Det är det vi har att göra med här. Reducera inte den
kritiken till en fråga om partipolitik! Det är ett parla-
mentariskt uttryck för vad konstitutionsutskottet har
kommit fram till. Jag tror också att riksdagen kommer
att godkänna det från denna kammare. Det har sitt
eget värde, just för att vi är en riksdag där parlamen-
tarismens regler gäller.
Anf. 6 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Det är alldeles givet att vi har vårt
hemvist i olika delar av det parlamentariska livet. Det
präglar arbetet i mer eller mindre stor utsträckning.
Därför är samlingen kring frågorna i konstitutionsut-
skottet av stor betydelse.
Jag tycker att det är tillfredsställande att kunna
konstatera att i frågan om de så kallade 3:12-reglerna
där ju riksdagen hade beställt ett förslag från reger-
ingen inom en viss tidsram lyckades utskottet efter
ganska långa diskussioner samla sig kring en gemen-
sam bedömning av frågan, även om det i inledningen
var klara fightpositioner. Vi kokade ned diskussionen
till ett gemensamt uttalande om hur man bör se på
tillkännagivanden. Det är dock ett uttalande som inte
skiljer sig från tidigare KU-uttalanden beträffande hur
man förhåller sig till tillkännagivanden annat än i
frågan om tidsram när riksdagen sätter upp en tids-
ram. Det är egentligen det som är det nya i den frå-
gan. I övrigt har vi ärvt den syn på tillkännagivanden
som utskottet tidigare har samlats kring. Det tycker
jag är utomordentligt bra.
Men det finns också exempel på att oppositionen
eller vissa partier - om jag uttrycker det på det sättet
- har velat skriva in formuleringar som jag inte tycker
är särskilt konstitutionella. Det finns en formulering
där man säger att det är rätt uppenbart. En sådan
formulering hör inte hemma i en rättslig granskning:
rätt uppenbart. Vad är det egentligen? Jag menar att
någon ytterligare ansträngning kanske hade kunnat
göra att vi blivit eniga i våra bedömningar av statsrå-
dens handlande.
Får jag också till sist, herr talman, säga att det
naturligtvis finns ett antal anmälningar som utskottet
inte haft anledning att göra så mycket åt. Det positiva
med en sådan anmälan har väl egentligen varit när det
har stått i tidningarna att något statsråd har blivit
anmält. Vad som sedan händer med anmälan uppen-
barar sig sällan i medierna.
Anf. 7 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Är riksdagen på väg att förvandlas
till ett låtsasparlament? Den frågan måste stå i cent-
rum för dagens granskningsdebatt.
Vi ser i dag ett Sverige där regeringens noncha-
lans och arrogans breder ut sig. Utnämningsmakten
missbrukas. Socialdemokratisk partibok och obrotts-
lig lojalitet mot regeringen blir viktigare än kompe-
tens och skicklighet för den som vill bli myndighets-
chef. Jobb som generaldirektörer och ambassadörer
blir till förläningar för gamla avdankade socialdemo-
kratiska ministrar.
Vi ser hur Lagrådets synpunkter negligeras. Gång
på gång kör regeringen över de synpunkter som
kommer från Lagrådet, den instans av respekterade
jurister och grundlagsexperter som ska granska lag-
stiftningens kvalitet och om nya lagar står i överens-
stämmelse med våra grundlagar eller andra grund-
läggande rättsliga principer. Det senaste exemplet är
hur regeringen i rask takt är på väg att strunta i Lag-
rådet i frågan om huruvida företagen ska ta över det
ekonomiska ansvaret för den tredje sjuklöneveckan.
Vi ser det i den så kallade Fichteliusaffären som i
dag ligger för granskning och debatt på kammarens
bord. Landets statsminister har ingått ett avtal med
landets ledande politiske journalist, ett avtal som
allvarligt sätter Sveriges Televisions oberoende och
integritet i fråga.
Allvarligast av allt är ändå, herr talman, den arro-
gans och nonchalans som regeringen visar inför riks-
dagen. Det är en tendens som blir allt tydligare. Re-
geringen struntar, mer eller mindre högaktningsfullt, i
att verkställa riksdagens beslut. Regeringen tar sig
friheter som inte står i överensstämmelse med grun-
derna för vår parlamentariska demokrati. I dag ligger
det på Regeringskansliet 174 ärenden, riksdagsbeslut
som regeringen inte har verkställt. Tio av dem är
äldre än fem år. Sex av dem är äldre än tio år. Det är
som om regeringen inte tror att de beslut som riksda-
gen har fattat är på riktigt utan på låtsas. I flera av de
granskningsärenden som vi i dag debatterar visar
regeringen samma tendens.
Vi ser det i frågan om den så kallade pomperipos-
saskatten, där riksdagen förra våren fattade beslut om
att regeringen senast i augusti förra året skulle kom-
ma med ett förslag om hur den så kallade pomperi-
possaskatten kunde avskaffas. Regeringen kom inte
med något förslag i augusti. Regeringen underlät
också att tala om skälen till att förslaget inte kom.
Under hösten hade regeringen dessutom flera nya
tillfällen att tala om varför förslaget inte kom och tala
om för riksdagen att förslaget var på gång. Detta
underlät man på punkt efter punkt, gång efter gång.
Det verkar som om regeringen anser att riksdagens
beslut förra våren inte var på riktigt utan bara på
låtsas.
Vi ser det när det gäller statsminister Göran Pers-
sons och utrikesminister Anna Lindhs hantering av
frågan om den valda presidenten för det europeiska
ministerrådet. EU-nämnden fattade där beslut om att
detta inte skulle vara den svenska linjen, men reger-
ingen gick ändå vidare inom EU, i trots mot detta
beslut, och sade att detta var den svenska regeringens
position. Dessutom har regeringen vid upprepade
tillfällen därefter, när EU-nämndens beslut hade be-
kräftats av både det sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottet och denna kammare, gått vidare och
drivit denna uppfattning. Det verkar som om reger-
ingen anser att det här beslutet inte var på riktigt utan
bara på låtsas.
Vi ser det i fallet med hur regeringen har hanterat
riksdagens beslut om omställning av det svenska
energisystemet. I detta beslut sägs att det ska ställas
om i miljövänlig riktning. Ändå har regeringen via
Vattenfall sett till att Vattenfall har köpt brunkol i
Tyskland. Det verkar som om regeringen anser att
riksdagens beslut inte var på riktigt utan bara på låt-
sas.
Vi måste sända den här signalen i dag från riksda-
gens kammare till finansminister Bosse Ringholm, till
statsminister Göran Persson, till utrikesminister Anna
Lindh och till Björn Rosengren, som i dag inte längre
är minister men som har ett ansvar i de här frågorna:
De beslut som fattas i riksdagens kammare är på
riktigt. De är inte på låtsas. Regeringen kan inte välja
och vraka vilka beslut som ska verkställas och vilka
som inte ska verkställas. Riksdagen har överhöghet,
och regeringen ska följa de beslut som riksdagen
fattar.
Herr talman! Det finns en hel del meningsskiljak-
tigheter mellan de olika partierna i konstitutionsut-
skottets granskning, men det finns också flera punkter
där vi är överens. Jag tycker att det är mycket gläd-
jande att vi faktiskt har vågat bita ifrån på ett antal
olika punkter, exempelvis när det gäller frågan om
den så kallade pomperipossaskatten. Det är viktigt att
riksdagen nu verkligen tar tag i de här frågorna, visar
tänderna och talar om för regeringen att det är riksda-
gen som bestämmer.
Sedan hade jag önskat att socialdemokraterna i ut-
skottet hade vågat visa lite större kurage i ett antal
klara och tydliga granskningsärenden och vågat uttala
kritik när de principer som vi gemensamt har kommit
överens om har brutits.
Anf. 8 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Jag tycker att Folkpartiets företräda-
re Tobias Krantz här på ett bra sätt har åskådliggjort
det jag antydde i mitt anförande om partipolitisering-
en. Tobias Krantz försöker på några punkter exploate-
ra en folkpartistisk ståndpunkt utöver vad som ut-
skottet har enats omkring. Det kanske är Folkpartiets
uppfattning att man ska kunna vara överens i utskottet
och sedan driva kritiken långt hårdare och tala som
sådant som över huvud taget inte står i det uttalande
som utskottet samfällt har gjort - jag tänker då på
reglerna kring återköp vid misslyckade aktieaffärer.
Tobias Krantz väljer ju sin position i det här sy-
stemet. Men om jag har förstått ordföranden rätt finns
det ett intresse av att försöka samla oss kring gemen-
samma ståndpunkter, och då måste man faktiskt för-
söka göra det.
Tobias Krantz tar också upp ett antal frågor som
återkommer i senare debatter, och jag ska inte närma-
re gå in på dessa.
Sedan tar Tobias Krantz upp mycket svepande re-
sonemang om Lagrådet, utnämningsmakt och en del
andra frågor. När jag först begärde replik tänkte jag
att den skulle gälla det föreliggande granskningsbe-
tänkandet. Sedan tänkte jag avstå från att fullfölja
repliken, därför att Tobias Krantz så mycket uppehöll
sig vid sådant som inte står i detta granskningsbetän-
kande och som inte har varit föremål för utskottets
granskning vid det här tillfället.
Jag tror att den här debatten vinner väldigt mycket
på om Tobias Krantz något befriar sig från partipro-
grammet och partiboken och i stället diskuterar detta
utifrån en mer konstitutionell synpunkt.
Anf. 9 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Om inte regeringens förhållande till
riksdagen är någonting som har med konstitutionen
och författningen att göra har nog jag och Göran
Magnusson rätt olika uppfattningar. Jag tycker att det
i högsta grad hör till den konstitutionella granskning-
en att reda ut, diskutera och debattera hur regeringen
har följt riksdagens beslut i frågor som gäller pompe-
riopossaskatten, hur statsministern och utrikesminis-
tern följer EU-nämndens beslut och hur regeringen
och dåvarande näringsminister Björn Rosengren
följer det beslut som riksdagen har fattat om energi-
omställning.
Det är precis det som är konstitutionsutskottets
uppgift: att granska hur regeringen har följt riksda-
gens beslut i de här fallen. Det handlar inte om någon
partipolitisering. Vi driver inga partipolitiska stånd-
punkter i de här frågorna, utan här handlar det om att
granska hur regeringen har följt riksdagens beslut.
Det är i högsta grad någonting som ska vara utgångs-
punkt för den granskning som vi ska utföra i konsti-
tutionsutskottet.
Jag måste säga att jag är mycket frågande till den
replik jag fick från Göran Magnusson. Menar Göran
Magnusson att vi ska ha en annan ordning? Vad är
det vi i så fall ska granska i konstitutionsutskottet?
Anf. 10 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Vi har ju granskat exempelvis de så
kallade 3:12-reglerna och blivit överens om ett utta-
lande över partigränserna, om man vill uttrycka det
på det sättet. Konstitutionsutskottet har gemensamt
klarat ut och riksdagen talar nu om hur man ser på
tillkännagivanden och förhållanden kring detta. Men
Tobias Krantz kan inte utifrån sin folkpartistiska
utgångspunkt befria sig från det politiska inslaget i
frågan om 3:12-reglerna utan måste exploatera den
frågan utöver vad det finns täckning för i detta ut-
skottsbetänkande.
Förstår inte Tobias Krantz att det kan ligga ett
värde i att vi faktiskt kan vara överens och nöja oss
med att vara överens, i stället för att diskutera frågan
om huruvida Bosse Ringholm skulle ha lagt fram det
här förslaget några veckor tidigare? Ikraftträdandet
spelade det ingen roll för; det kom ju till effekt precis
när det var avsett att det skulle komma till effekt.
Tobias Krantz försöker få det till - och det såg jag
också i ett pressmeddelande - att detta var en seger
för Folkpartiet i konstitutionsutskottets granskning.
Det vore bättre om vi försökte tro att det var en seger
för konstitutionsutskottet, för det tycker jag att det är
när vi tillsammans har kunnat bestämma oss för hur
vi ser på tillkännagivanden. Det har ett värde för det
parlamentariska livet.
Det resonemang Tobias Krantz sedan för om kon-
stitutionellt eller inte konstitutionellt faller på sin
egen orimlighet. Krantz har ju ändå deltagit i arbetet
och vet hur vi har arbetat. Det är klart att vi ska jobba
med det här, men det som Tobias Krantz i stor ut-
sträckning presterar är det som jag kallar för det par-
tipolitiska utanverket: Det räcker inte att vi gemen-
samt uttalar kritik, utan det måste också vara en folk-
partistisk touch på det hela. Och så beklagar han att
Socialdemokraterna inte är frimodigare, har mer
kurage och annat. Vi har hört den förr, herr talman.
Jag trodde att vi skulle kunna lämna den här enkla,
partipolitiska debatten.
Anf. 11 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Göran Magnusson säger att det här
var en seger för KU och att vi ska glädjas åt detta.
När jag lyssnar på Göran Magnusson tycker jag dock
inte att det låter som om han är speciellt glad. Det
verkar nästan som om Göran Magnusson är besviken
och irriterad över det gemensamma uttalande som vi
kommit överens om när det gäller den så kallade
pomperipossaskatten.
Det jag talar om är hur viktigt det är att regeringen
faktiskt följer de beslut som riksdagen har fattat. Jag
tycker att det är en viktig fråga. Det förtjänar att om-
nämnas gång på gång att vi som ett enigt utskott har
kommit fram till detta. Att tala om detta och säga att
det är viktiga frågor handlar inte om att partipolitisera
detta; det handlar om att väcka uppmärksamhet för
den granskning som konstitutionsutskottet faktiskt
bedriver.
Annars kunde vi ju säga att vi ställer in alla de-
batter i den här kammaren om konstitutionsutskottets
betänkanden eftersom de bara leder till partipolitise-
ring och att olika politiker står här och talar om frå-
gorna på lite olika sätt. Eller också kanske vi skulle
låta bara Göran Magnusson eller Gunnar Hökmark
stå i talarstolen och tala om hur granskningen har
utfallit. Tanken med den här debatten är ju också att
vi ska belysa de olika frågorna från lite olika ut-
gångspunkter. Självfallet är det ju så att vi har lite
olika utgångspunkter.
Jag är glad att vi har kommit överens om den så
kallade pomperipossaskatten. Det är otroligt bra att vi
har gjort det, för det skapar ökad tyngd. Men jag ser
inte någon glädje hos Göran Magnusson i den här
frågan. Jag tycker att han skulle visa lite större glädje
eftersom vi nu är eniga i frågan om att kritisera re-
geringen på den här punkten.
Anf. 12 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Vi är inne på första punkten, som
handlar om allmänna synpunkter på den konstitutio-
nella granskningen. De mer partipolitiska synvinklar-
na kunde man med fördel ha sparat, i den utsträck-
ning man över huvud taget ska ha med dem. Men här
handlar det om hur man ska kunna lägga synpunkter
rent allmänt på hur arbetet har gått till, hur det nu
kommer att debatteras och hur det kommer att doku-
menteras och voteras i kammaren, om det över huvud
taget ska voteras.
Herr talman! Jag vill ta med kammarens ledamö-
ter på ett vanligt klassbesök här i riksdagen, när man
går runt och visar kammaren, utskottslokalerna och
sessionssalarna. Åtminstone jag har under de tolv år
jag har varit här i riksdagen nästan varje gång un-
dantagslöst kommit in i en sessionssal och sagt att
kring bordet där fattas egentligen besluten i riksda-
gen, därför att den maktbalans som finns kring bordet
speglar också den maktbalans som finns i kammaren,
och därför kommer det alltid att vara så att besluten i
till exempel trafikutskottet eller utrikesutskottet också
speglar de beslut som kommer att fattas här i kamma-
ren, med mycket få undantag.
Nu är det tyvärr fel, herr talman. Sedan i höstas
kan jag inte säga på det viset, och ingen annan heller.
I varje beslut som fattas i utskotten är det - ursäkta att
jag säger det, och det är ingen partimarkering - en
socialdemokrat för mycket.
Det beror på rent tekniska förhållanden att balan-
sen i utskotten inte speglar maktbalansen här i kam-
maren. Det går att rätta till genom voteringar. Då
vinner de borgerliga partierna, om jag så får uttrycka
mig, när Miljöpartiet har valt att ansluta sig till sam-
ma linje. Vi fick vara med om det upprepade gånger i
går.
Det naturliga är att en majoritet i riksdagen också
ska speglas i besluten. Men det kan inte ske i ut-
skottsarbetet, därför att där kan inte ske utskottsiniti-
ativ. Det kan inte ske i EU-nämnden, som nyss de-
batterades, där en majoritet i kammaren inte speglar
en majoritet i EU-nämnden. Det kan inte, för att änt-
ligen komma till pudelns kärna, gälla för KU:s
granskning.
KU äger själva granskningen av statsråden. Den
granskning vi har kommit fram till ska det inte behö-
va voteras om. Den är sig själv nog. När vi har gjort
en gemensam bedömning redovisar vi den för kam-
maren, och den ska det inte behöva voteras om.
Nu måste vi enligt min mening - och jag böjer
mig om jag överbevisas - votera för att synliggöra
vad som är riksdagsmajoritetens åsikt. Det är inte
brukligt, men det är en konsekvens av det skeva för-
hållandet i utskotten, därmed också KU, och makt-
balansen här i riksdagen.
Det här hade gått att avhjälpa med en valkartell,
där de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet gick
samman. Så gjordes inte. Genom valen här i kamma-
ren gäller detta förhållande denna mandatperiod. Det
går möjligen att vädja till Socialdemokraterna att
välja att inte besätta en av platserna runt bordet, för
att åtminstone i KU få ett mer rättvisande utfall av
besluten.
Därför yrkar jag nu på godkännande, herr talman,
och därmed på votering, av anmälan i reservationerna
2 och 3. De har av allt att döma kammarens majoritet
bakom sig, men det speglas inte av KU:s betänkande.
Vi skulle ta upp allmänna synpunkter. I den föl-
jande debatten kommer vi i tur och ordning att ta upp
sex olika ärenden där Kristdemokraterna är en del av
dem som har reserverat sig. Jag återkommer till des-
sa.
Därutöver kan det sägas att i kap. 1.1 tar utskottet
upp interpellationer ställda till statsministern. KU
framhåller att det självfallet är väsentligt att statsmi-
nistern besvarar interpellationer ställda till honom.
I kap. 1.3 uttalar utskottet enhälligt att vi förut-
sätter att regeringen hörsammar riksdagens tillkänna-
givanden och att regeringen redovisar sina bedöm-
ningar för riksdagen om nu inte de begärda åtgärder-
na vidtas. Och om en tidsgräns anges av utskottet bör
därför besked lämnas inom samma tidsram.
I kap. 4 vill jag lyfta fram att ett enigt KU anför
att det kan finnas anledning för regeringen att pröva
möjligheten av en tidskarantän när statsråd lämnar sitt
uppdrag och tjänstgör till exempel i näringslivet.
Jag vill avslutningsvis, herr talman, konstatera att
utskottet i förekommande fall i fråga om den rättsliga
bedömningen är enhälligt.
Anf. 13 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Jag tänkte bara något kommentera
Tuve Skånbergs resonemang om majoritetsförhållan-
dena i utskotten. Det hade naturligtvis gått att ordna
på olika sätt. I grunden är det väljarnas utslag som är
avgörande för hur det kommer att te sig i kammaren.
Det utslaget är, enligt min mening, utan appell. Man
får så att säga acceptera väljarutslaget. Det är själva
demokratins inneboende väsen som fungerar på det
sättet.
Om man nu hade kunnat åstadkomma det med en
kartell där Miljöpartiet ingått, hade resultatet av en
sådan ganska illa speglat majoritetsförhållandena när
det gäller den ekonomiska politiken och de 121
punkter som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet är överens om. Frågan är inte riktigt så
enkel som Tuve Skånberg här försöker framställa
den.
Jag tror att vi dessutom utan större olägenheter
kan leva med att det inte är helt snörräta och linjeräta
resultat i alla frågor, utan att det kan bli ett annat
voteringsresultat i kammaren än vad utskottet har
kommit fram till. Det är ingenting som har inträffat
unikt just det här första året på mandatperioden, utan
det har varit lite olika förhållanden i denna kammare
under årens lopp.
Slutresultatet av alla bedömningar är att riksdagen
på olika sätt har förmått fatta de beslut som har an-
setts vara nödvändiga och riktiga vid olika tillfällen.
Det är väl det yttersta kravet som man ska ha på själ-
va utskottssystemet och kammararbetet.
Anf. 14 Tuve Skånberg (Kd)
Herr talman! Förvisso har Göran Magnusson all-
deles rätt i att väljarnas utslag har fullt utslag här i
kammaren. Så ska det vara. Problemet är att det inte
är så i utskotten. Utskottens arbete utgör, precis som
jag sade, kanske det förnämsta sättet att arbeta i riks-
dagen. Det är där besluten till allra största delen tas.
Det går inte att förneka att utskottens majoritet inte
speglar kammarens och därmed väljarnas utslag.
Det kunde ha lösts på mer än ett sätt. Jag kan bara
konstatera att vi klarade det förra mandatperioden.
Skillnaden mellan denna mandatperiod och den förra
är en enda röst till fördel för sittande regering. Annars
är det sak samma. Den borgerliga oppositionen till-
sammans med Miljöpartiet förlorade en röst, och
Socialdemokraterna vann en. Annars gick det att
fortsätta på samma spår som vi hade förra mandatpe-
rioden.
Får jag fråga om Göran Magnusson verkligen är
nöjd med att det ur hans synvinkel bara är en mindre
olägenhet att utskotten inte speglar kammarens majo-
ritet?
Anf. 15 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Jag kan inte motstå frestelsen att
börja med att peka på det faktum att Vänsterpartiet är
det enda parti som tillhör majoriteten i utskottet i
samtliga de ärenden som vi här har granskat. Jag kan
därför yrka avslag på samtliga reservationer, i den
mån de kommer att lyftas fram senare i debatten.
Den senaste debatten om majoritetsförhållandena i
kammaren respektive i utskotten är intressant. Jag tror
i likhet med Göran Magnusson att den frågan är något
mer komplicerad än att detta skulle gå att avhjälpa
med en valkartell mellan de borgerliga och Miljöpar-
tiet.
Majoriteter kan ju matematiskt sett kombineras
ihop på ganska många olika sätt. Då skulle man kun-
na hävda att man borde försöka se till att varje tänk-
bar majoritet i kammaren alltid motsvaras också i
utskotten. Jag är inte matematisk expert, men jag tror
att det skulle vara ganska komplicerat. Jag är inte
säker på att det ens går att lösa.
Frågan om politisering av utskottet har varit hu-
vudtema i den här inledande debattrundan. I en viss
mening är KU:s och riksdagens granskning av reger-
ingen politiserad, nämligen i den meningen att riks-
dagen är ett politiskt organ, att konstitutionsutskottet
är ett politiskt tillsatt organ och att vi är politiska
företrädare. Därför borde man kanske rätteligen kalla
vår granskning för politiskt konstitutionell gransk-
ning.
Men med "politisering" brukar man i debatten
mena någonting snävare, ungefär en strävan efter
lättvunna debattpoäng på bekostnad av saklig gransk-
ning och sakliga skäl. Det kan väl inte förnekas att
åtminstone granskningsanmälningarna någon gång
präglas av politisering i denna mening. Det kan väl
inte ens uteslutas att till och med KU:s gransknings-
arbete någon enstaka gång har en liten touche av
politisering i denna snäva bemärkelse. Ärade leda-
moten Krantz inlägg här tidigare kom väl ganska nära
politisering i denna snävare mening. Men detta hör
ändå till undantagen, skulle jag vilja säga. KU:s och
riksdagens granskning är inte politiserad i denna
snäva, negativa mening.
Man måste konstatera att KU:s och riksdagens
granskning av regeringen i stort sett fungerar på det
sätt som regeringsformen förutsätter att den ska fun-
gera. De som med hänvisning till en föregiven politi-
sering vill lägga över granskningsuppgiften på så
kallat oberoende jurister tror jag är ute på ett helt
felaktigt spår. En sådan juridisk granskning skulle
självfallet inte bli ett spår mindre politisk än den som
riksdagen och KU står för.
På det hela taget menar jag alltså att KU:s gransk-
ning fungerar, och det finns anledning att slå vakt om
den roll och den auktoritet som KU faktiskt har i det
svenska konstitutionella systemet. Man kan naturligt-
vis önska sig mycket mer. Det finns stora förvänt-
ningar på att KU ska utreda saker och ting i detalj,
och ibland snuddar vi vid ärenden där vi känner att vi
egentligen skulle behöva en smärre bataljon av kri-
minalkommissarier och halva säkerhetstjänsten för att
kunna vända på varje sten och undersöka allt som har
förevarit, men det är nu inte konstitutionsutskottets
uppgift att göra detta.
Vi har naturligtvis inte resurser att vända på alla
stenar, men det viktiga är: Har KU resurser och möj-
ligheter att vända på tillräckligt många stenar för att
den konstitutionella granskningen av regeringen ska
fungera? Ja, i de allra flesta fall - för att uttrycka sig
lite försiktigt - menar jag att vi har de resurserna och
fullgör den uppgiften på ett bra sätt.
Anf. 16 Tuve Skånberg (Kd)
Herr talman! Som folkets valda ombud har vi som
dessutom blivit valda att sitta i konstitutionsutskottet
en särskilt viktig uppgift. Vi här i denna kammare ska
samlas, stifta lagar och beskatta. Men vi ska också
granska den verkställande makten. Vi ska granska
den verkställande makten också med medborgarnas
perspektiv för ögonen, för att hjälpa medborgarna att
i sin tur pröva och utkräva ansvar.
Vår uppgift i konstitutionsutskottet är också att
särskilt granska regeringen, statsråden. Det är en unik
roll som funnits, som Gunnar Hökmark nämnde,
sedan 1809/10, när det första betänkandet lades fram.
Det är en unik roll i maktbalansen mellan den lag-
stiftande och verkställande makten. Det är en roll som
är viktig både för att granska hur statsråden har följt
riksdagens beslut och för att vägleda för framtiden.
Jag noterar att statsrådet Bo Ringholm vid en ut-
frågning under årets granskning nämnde att han såg
konstitutionsutskottets granskning 1994/95 som
grunden för sitt agerande som statsråd när det gäller
tillkännagivanden. Det var så att säga guideline för
regeringens arbete i det fallet.
KU:s arbete är naturligtvis politiskt. Partipoli-
tiskt? Nja. Det finns naturligtvis en viktig uppgift att
söka balans mellan utrymmet för regeringen och
utrymmet för riksdagen. Där har konstitutionsutskot-
tet också en viktig politisk, måhända också partipoli-
tisk, uppgift.
Vi hörde här i går hur det fördes en diskussion om
baksätesparlamentarism. Det är ett tecken så gott som
något på att det finns olika perspektiv på balansen
mellan riksdag och regering.
Från vår sida finns det skäl att utrycka en glädje
över att vi under den här mandatperioden kan fort-
sätta i samsyn och ha en ordförande från oppositionen
i konstitutionsutskottet. Jag noterade att det vid före-
gående års granskningsdebatt fanns en lätt krusning
på ytan i den frågan. Jag tycker att det är bra för att få
samsyn och för att få balans mellan riksdag och re-
gering.
Årets granskning handlar om några intressanta
områden i relationen riksdag-regering. Interpella-
tionsdebatter har tidigare nämnts. Där är vi eniga.
Tillkännagivanden hade vi en omfattande debatt om i
går när det gäller hur regeringen hanterar tillkännagi-
vanden från riksdagen. Där har vi den så kallade
pomperipossaskatten och 3:12-reglerna, där vi har ett
enigt utskott. Det är bra att vi förtydligar konstitu-
tionsutskottets hållning med att tillföra både tidsram
och skäl som ska tydliggöra för hela riksdagen varför
ett tillkännagivande inte kan genomföras. Det är bra
att vi är eniga där.
EU-området är ett nytt område. Här söker riksda-
gen arbetsformer. Här söker naturligtvis också vi
utifrån nya perspektiv. Här har vi kunnat se ett arbete
som vi kommer tillbaka till, nämligen non paper-
arbete från regeringen och EU-nämnden - förankring
i riksdagen.
Vid sidan om dessa frågor om relationerna mellan
regering och riksdag berör granskningen också hand-
läggning av vissa regeringsärenden. Här finns gamla
historier, men det finns också nya. Där har vi två
majoritetsreservationer, reservationer från majoriteten
här i kammaren. Det gäller hanteringen av energi-
marknaden och Valfångstkommissionen. Utifrån den
majoritetssituation som finns här i kammaren vill vi
från Centerns sida fullfölja de reservationerna till
omröstning här i kammaren.
I övrigt kommer vi att återkomma till en lång rad
av de principiellt intressanta ärendena.
När det gäller det uttalande som ett enigt utskott
gör om före detta näringsministerns uppdrag åt Sten-
beckssfären finns det väl skäl för regeringen att note-
ra just den samsyn som finns i utskottet och att agera
utifrån detta.
Herr talman! I övrigt återkommer vi, som sagt, till
de olika delmomenten under granskningen i den fort-
satta debatten.
Anf. 17 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Det här får väl ses som avslutningen
på mitt första år i konstitutionsutskottet och min för-
sta KU-granskning. Det har varit ett spännande och
händelserikt år, och framför allt har det varit ett
mycket lärorikt år. Granskningen har gett mig mycket
i form av tankar och insikter utifrån de iakttagelser
som jag har tvingats göra. Så här i inledningen av en
spännande debatt vill jag dela med mig av de fem
viktigaste av dessa iakttagelser.
Den första iakttagelsen är den om att de verkligen
finns, eliten - den där gruppen av politiker, närings-
livstoppar, journalister och proffstyckare som står lite
ovanför alla andra, den där gruppen som styrt och
som fortsätter att styra.
Förra veckan när jag var i Strömsund träffade jag
en äldre man på Konsum. Han berättade för mig hur
han som 15-åring hade packat resväskan och åkt från
tryggheten i Jämtland ned till Stockholm. Nu hade
han pensionerat sig och bodde i Norrtälje efter ett
långt och framgångsrikt liv. Jag gick aldrig i någon
annan skola än livets hårda skola, men jag slutade
som marketing manager på Atlas Copco, sade han.
Som sådan hade han verkat i 30 år före pensionen.
Han hade rest världen över.
När han drog sig tillbaka gjorde han det med en
god pension som inte är att klaga på men det var till
ett samhälle som han inte kände igen. Repsekten var
borta. Tilliten var borta. Medkänslan var borta. Han
pratade om politikers skandaler, om direktörers bonu-
sar, om storföretag som mest fungerade som förlä-
ningar åt fint folk och om journalister som böjde sig
för makten. Han sade: När jag växte upp talades det
om fem socialgrupper. I dag finns det två - eliten och
skiten.
Flera av våra ärenden handlar just om elitens
handhavande med varandra. Det handlar om före
detta näringsminister Björn Rosengrens hopp till
Stenbeckssfären och Tele 2 efter att som minister ha
varit ansvarig för bland annat Telia.
Att stora män bekräftar sin makt genom att hoppa
mellan politiken och näringslivet är inget som jag
uppmuntrar eller tror på. Rosengren var givetvis at-
traktiv för Tele 2 just för de kunskaper han hade om
telemarknaden och just för den förmåga han uppen-
barligen besatt att snabbt och smärtfritt ordna möten
med landets högsta officiella ledning.
Kvällstidningarnas bilder i skumraskljus på hur
statsministern rusar in på middag med högste Sten-
beck är inte bara snaskjournalistik. Jag är övertygad
om att de också är beviset såväl på Rosengrens möda
och nytta för sin nya uppdragsgivare som på existen-
sen av en närmast oberörbar elit. Samhället måste
ibland bita ifrån. Vi måste organisera oss till mot-
stånd mot den maktlöshet som skapas och reglera om
en fungerande kontakt mellan samhällets olika topp-
skikt.
En karantänslagstiftning, som jag gladeligen note-
rar att utskottsmajoriteten i positiva ordalag omskri-
ver, för hopp mellan politikens allra högsta poster och
näringslivets dito är efterfrågad. Jag förutsätter att
regeringen återkommer med en sådan, för annars får
mannen i Strömsund bara mer vatten på sin kvarn.
Ett annat ärende handlar om migrationsminister
Jan O Karlssons ersättning från sitt uppdrag inom
EU-systemet. Här, precis som när det rör Rosengren,
finns det ingen anledning - detta är viktigt - att i det
enskilda fallet rikta någon som helst konstitutionell
kritik. De lagar som finns i dag ger inte utrymme för
det. Men här, liksom när det rör Rosengren, finns det
anledning för oss som inte tror på ett samhällssystem
med det som mannen i Strömsund kallar för eliten
och skiten att fundera över vilka lagar vi borde ha.
Göran Persson sade i ett av våra förhör att han tror
att det i framtiden kommer att bli fler ministrar med
Jan O Karlssons typ av efterlöner. Ska vi verkligen ha
ministrar som får stora kontanta ersättningar från
någon annan än sin uppdragsgivare, svenska folket?
Var ska gränsen dras? Det är okej med en efterlön
från EU-systemet. Är det okej med efterlön från ett
privat företag - från Bofors eller från SAS? Var dras
gränsen? Givetvis ifrågasätts någonstans lojaliteten
för en minister som får pengar från någon annan än
den han är satt att tjäna. I ett särskilt yttrande efterly-
ser jag just regleringar här.
Ett tredje exempel på elitens kotterier är den så
kallade Fichteliusaffären. Närheten mellan landets
främsta politiker och en av landets främsta journalis-
ter och kommentatorer blir slående när man läser
igenom handlingarna - slående och klart värt att irri-
teras över. Inte heller här finns det grund för en or-
dentlig konstitutionell kritik. Vi återkommer om det i
den debatten.
Herr talman! Min andra iakttagelse hänger nära
ihop med den första. Den handlar om den arrogans
som jag anser att regeringen visar riksdagen, oss. Den
handlar om hur statsministern sällan eller aldrig be-
svarar interpellationer. Här är utskottet tydligt och
efterlyser att vår statsminister något oftare syns i vår
kammare.
Det handlar också om behandlingen av de så kall-
ade 3:12-reglerna och om ett non-paper om införan-
det av en EU-president. Till dessa frågor och till arro-
gansen här återkommer vi i separata debatter.
Herr talman! Den tredje iakttagelsen - nu ändrar
mina iakttagelser något karaktär - handlar om vikten
av den granskning som vi utför. Låt mig exemplifiera
med ett av de ärenden som jag tror att mina kamrater
i kammaren inte tror att jag ska exemplifiera med -
ett av de ärenden som härstammar från mina egna
anmälningar.
Av en av Säkerhetstjänstkommissionens rapporter
framgick det att Grön Ungdoms Stockholmsavdel-
ningar avlyssnades under sommaren 1993. Någon-
stans i Säpos arkiv hittas riksdagskollegerna Maria
Wetterstrands, Yvonne Ruwaidas och Ulf Holms
privata samtal. Det är klart osmakligt och troligtvis
inte i överensstämmelse med de lagar vi har och har
haft. Justitieminister då var Gun Hellsvik. Om en del
av ett demokratiskt parti, uppbärandes partistöd, av-
lyssnas året före ett val är det en rimlig fråga till an-
svariga politiker om de känner till detta - inte för att
någon på allvar verkligen trodde att så var fallet utan
därför att frågan helt enkelt måste ställas, att det helt
enkelt måste utredas. KU är den naturliga frågeställa-
ren, och så blev det också. Hellsvik svarade klart nej,
och frågan avskrevs.
Herr talman! Den fjärde iakttagelsen handlar om
skillnaden mellan politiska åsikter och konstitutionell
granskning, något som vi var inne på i den inledande
debatten här. Låt mig återigen exemplifiera med ett
av mina egna ärenden. Det gäller då Anna Lindhs
hanterande beträffande den svenske medborgare som
sitter inspärrad av USA på Guantánamobasen på
Kuba. Efter en noggrann och i vissa delar hemlig
prövning konstaterar alla i utskottet att någon konsti-
tutionell kritik knappast kan riktas mot Lindh i fallet.
Det betyder inte att den politiska kritiken tystnar -
tvärtom. Nu är det klarlagt att regeringen valde den
tysta diplomatins väg. De som i likhet med mig anser
och tror och som fortfarande är övertygade om att den
hårda rättframma diplomatin hade varit mer förtjänst-
full kommer givetvis att fortsätta att driva på för den
linjen. När Sverige äntligen krävde ett frigivande av
Mehdi-Muhammed Ghezali, som svensken heter,
reagerade USA äntligen och skickade hit ett sände-
bud. Nu har en tid gått, och lite har hänt trots att
Mehdi suttit inspärrad i över 500 dagar. Det är dags
för Sverige att återigen öppet och tydligt kritisera
USA, obstruera i de diplomatiska kontakterna, pro-
testera och tvinga fram en reaktion. Men det är poli-
tiska åsikter, inte konstitutionella - en insikt har varit
skillnaden mellan dessa.
Herr talman! Den femte och sista iakttagelsen
handlar om svårigheten många gånger att komma till
botten. Kanske måste de konstitutionella verktygen i
viss mån vässas, även om jag - precis som Mats Ei-
narsson - tror att vi i de flesta fall lyft på de stenar
som det behöver lyftas på. Möjligen återkommer
Miljöpartiet med motioner i ärendet om hur den kon-
stitutionella granskningen kan bli hårdare.
Slutligen vill jag konstatera att det i flera fall så
att säga finns på känn att det fortfarande finns någon
sten att lyfta på, någon sten som vi inte ser, och att
det finns någonting därunder - en uppgörelse, ett
avtal, en vilja eller en konflikt som vi inte riktigt kan
finna. Inte minst rör det Rosengrens agerande vad
gäller Vattenfalls handhavande med brunkol och
kärnkraft i Tyskland och Sveriges agerande rörande
Islands medlemskap i Valfångstkommissionen. Också
i dessa ärenden återkommer vi i separata debatter.
Anf. 18 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Jag begärde egentligen replik därför
att jag tror att det kunde vara klokt att upplysa kam-
maren och åhörarna om att Gustav Fridolin på de
flesta punkter han berört inte har någon annan upp-
fattning än utskottsmajoriteten och utskottet. Vi är
ense på flera punkter.
Men framställningen gjordes på ett sådant sätt att
man kunde få intrycket att det var en helt annan upp-
fattning. Det är klart att man kan deklarera politiska
eller partipolitiska uppfattningar om den svenske
medborgare som sitter på Guantánamobasen. Men
utskottets text ger inte riktigt utrymme för att resone-
ra på det sätt som Gustav Fridolin här gör.
Jag ville gärna göra den markeringen att Gustav
Fridolin är ense med utskottet på de flesta av de
punkter som han har berört här. Jag vill gärna säga att
det har varit ett intressant år med Gustav Fridolin som
nybliven ledamot i utskottet. Jag tycker att vi har
kunnat fungera på ett bra sätt.
Fridolin tog upp sin egen anmälan om avlyssning
av Grön Ungdom. Jag hade faktiskt tänkt fråga varför
han inte följde upp de tvärsäkra åsikter som fanns i
anmälan. Ett hundratal medlemmar i Grön Ungdom
samt ett flertal sympatisörer och aktivister har alltså
avlyssnats. Så kommer det: "Det är tydligt att grund-
läggande principer om rättssäkerhet och proportiona-
litet har fått ge vika, då en stor mängd personers in-
tegritet kränkts utan att någon misstanke om brott har
påvisats. Avlyssningen strider helt klart mot de regler
som förelåg."
När vi säger i utskottet att det inte är på det sättet,
utan utredningen visar någonting helt annat, har
Gustav Fridolin anslutit sig till avskrivningen av det
här ärendet. Det är intressant att jämföra den stånd-
punkten med den tvärsäkra uppfattningen i anmälan.
Anf. 19 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Först vill jag tacka Göran Magnus-
son för förtydligandet av mitt anförande. Jag tyckte
mig flera gånger ha varit tydlig på att jag inte hade
någon egen konstitutionell åsikt på flera av frågorna.
Jag ville använda mitt inledande anförande till att
dela med mig av de iakttagelser som jag har gjort och
de generella problem av konstitutionell karaktär som
jag tycker mig uppleva i det svenska samhällsbygget,
till exempel problemet med en alltför fjärmad elit.
Jag vill också tacka för ett trevligt år i konstitu-
tionsutskottet. Det har varit trevligt att i viss mån lära
känna Göran Magnusson, och vi kommer väl att mö-
tas under de kommande åren i debatterna.
Slutligen vill jag kommentera den anmälan som
Magnusson citerar ur. Just den mening som Göran
Magnusson citerar tror jag faktiskt att jag fortfarande
kan stå för. Frågan är bara: Vad kan jag stå för i den?
Hade preskriptionstiden inte gått ut hade jag gärna
provat frågan om avlyssningen av Grön Ungdoms
telefoner i en vanlig domstol enligt de grundlagar
som vi har. Men den konstitutionella granskningen
handlar om vilken inblandning som fanns från då
ansvariga ministrar, troligtvis dåvarande justitiemi-
nister Gun Hellsvik. Där har granskningen visat, och
vad vi åtminstone har kunnat komma fram till i fråga
om avlyssningarna, att hon inte kände till detta. Nå-
väl, därmed var den frågan utagerad i det konstitutio-
nella hänseendet och också i andra hänseenden därför
att preskriptionstiden hade gått ut. Det är ingenting
som vi vanligtvis debatterar i kammaren.
Det är möjligt att det i den anmälan finns någon
annan mening där jag var tvärsäker på att Hellsvik
skulle ha känt till detta, men en sådan mening kan jag
mycket backa från i dagsläget. Men den mening
Magnusson citerade, att det var fel, osmakligt och
kränkte grundläggande rättsprinciper står jag fortfa-
rande för. Men det kan jag inte lasta Hellsvik för.
Anf. 20 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Vi behöver inte söka sak mer i den
här frågan om anmälan. Det hade kunnat vara intres-
sant om Gustav Fridolin hade talat om varför Grön
Ungdoms telefoner avlyssnades. Det riktade sig inte
mot Grön Ungdom, om jag minns rätt, utan mot en
organisation av ett helt annat slag som Grön Ungdom
inte ens sympatiserade med men som man hade lånat
ut telefonerna till. Det var kanske det som gjorde att
Fridolin inte var så säker på att den här anmälan
skulle fullföljas.
Anf. 21 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Hoppsan, nu kan Göran Magnusson
se in i mitt psyke också och förstå varför jag inte ville
fullfölja anmälan. Nej, jag ville inte fullfölja den
anmälan därför att det helt enkelt inte gick att lasta
Gun Hellsvik för det som hade gjorts. Anledningen är
Säkerhetstjänstkommissionens rapport om att man
avlyssnade Grön Ungdoms telefoner och att man
misstänkte att en medlem i Grön Ungdom, vad vi har
kunnat utröna troligtvis en tidigare ledamot av den
här kammaren, eventuellt någon gång planerade att
göra en så kallad plogbillsaktion mot JAS. Det är inte
grund för avlyssning enligt den svenska grundlagen.
Jag står fullständigt fast vid den kritiken. Jag hade
gärna haft en debatt i den här kammaren. Kanske
skulle Göran Magnusson då inte vara min främsta
motståndare, utan vi brukar hitta våra motståndare i
det parti som har Gun Hellsvik som partikamrat. Men
jag tar gärna den debatten en gång till, vi har redan
haft en särskild debatt om Säkerhetstjänstkommissio-
nens betänkande som jag och flera ledamöter i justi-
tieutskottet deltog i.
Anf. 22 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Jag begärde ordet därför att när
Gustav Fridolin kom längre och längre in i sina an-
klagelser blev det på ett sätt som jag alltid reagerar
mot. När någon har fått fel i sak säger man: Ja, ja,
ingen rök utan eld. Eller: Jag säger ingenting så har
jag ingenting sagt.
Detta är i grunden en attityd som en rad olika po-
pulistiska partier runtom i världen använder för att
sprida misstro mot det demokratiska systemet. Att det
finns en maktens arrogans kan jag gärna hålla med
om, men inte om att det finns ett hemligt brödraskap
och sanningar som finns där bakom men som inte
kommer fram därför att de döljs för oss.
Det tråkiga för Gustav Fridolin i den här saken är
att hela utgångspunkten i hans anmälan visar sig vara
fel. Nu står han här och säger: Jag hade gärna debatte-
rat detta i en annan form, med dem som är Gun
Hellsviks partivänner och så vidare. Men, Gustav
Fridolin, det som du ville misstänkliggöra har nu
blivit synat, och det fanns ingen grund. Att då gå
vidare och säga att det nog finns någonting annat,
någonting hemligt, är någonting som är ägnat att leda
till misstroende mot det demokratiska systemet, mot
lagarna, när man inte kan påvisa det. Om vi dessutom
har ett system där vi tar itu med de här frågorna och
granskar dem kan man inte säga att det finns en
maktens arrogans, såvida Gustav Fridolin inte menar
att jag och Göran Magnusson lite i hemlighet söker
samförstånd och säger: Nu döljer vi den lilla röken
utan eld, eller vad det nu heter, som Gustav Fridolin
tror finns. Det är inte så. Jag ska tvärtom tala om för
Gustav Fridolin att det är ett hälsotecken i ett sam-
hälle som vårt att motsättningar kommer till uttryck
och att människor kan lämna politiken, fram och
tillbaka. Det omvända hade varit mycket värre, men
det allra värsta är när man har fått fel och säger: Ja,
ja, det finns nog en annan sanning bakom detta.
Anf. 23 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag börjar med den del som handlar
om Gun Hellsvik. Jag kan förstå att Gunnar Hökmark
blir lite irriterad över att det fortfarande går att an-
mäla ministrar som inte tillhör ett motståndarparti.
Det verkar finnas en viss irritation där.
Nu har vi lyft de stenar som fanns. Säkerhets-
tjänstkommissionen lyfte på stenar och konstaterade
att ett fel hade begåtts, Grön Ungdoms telefoner kol-
lektivavlyssnades. Det var inte meningen, det är inte
så det ska gå till. Det konstaterade man. Då ville jag
ställa den slutgiltiga frågan: Fanns det någon inom
den politiska makten som kände till detta? Jag ställde
frågan och tyckte att det var bra att ställa den frågan
och fick ett nej till svar. Då var saken utagerad. Jag
var fullständigt klar i mitt anförande. Men det grund-
läggande felet, som Säkerhetstjänstkommissionen
konstaterade, är att de här telefonerna över huvud
taget avlyssnades. Det är ett samhällsproblem som jag
tror alla partierna i den här kammaren har vänt sig
emot. Det var ett historiskt misstag hur övervakning-
en har skett i det här landet.
Vad gäller resten av mitt anförande står jag fortfa-
rande för att jag tycker att vår granskning någonstans
satt fingret på att maktlösheten ökar i samhället, att
människor känner som den där mannen i Strömsund
att det finns några "där uppe" som man inte riktigt
kan påverka. Det handlar inte om ett slutet hemligt
brödraskap, det handlar givetvis om att det finns
några som styr i samhället och som lever i en annan
verklighet än de flesta andra människor lever. Det
handlar om att journalister och landets främsta politi-
ker ingår avtal med varandra, något som jag tror att
Gunnar Hökmark själv kommer att kritisera några
debatter senare. Det handlar om att vi har en minister
som hoppar till det privata näringslivet och använder
sin kunskap där och mycket mer. Detta är politiska
problem, detta är samhällsproblem, men det var inga
problem där fel kunde hittas i en konstitutionell
granskning. Jag tycker att jag har varit väldigt tydlig
där.
Anf. 24 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Jag är inte irriterad över någon an-
mälan som Gustav Fridolin har gjort. Han får anmäla
ministrar fram och tillbaka som han helst vill. Pro-
blemet är bara att när han har gjort detta har han sett
att det vid ett antal tillfällen inte fanns någon grund
för det. Det har inget att göra med att Gun Hellsvik
var moderat minister en gång i tiden. Det har inte ett
smack med detta att göra.
Det som jag tog som utgångspunkt var att när
Gustav Fridolin - som ju faktiskt är en av maktens
företrädare och en del i systemet, som han själv be-
skriver det - har fått klarhet ändå antyder att det finns
dolda sanningar bakom, då bidrar han till att i allra
högsta grad skapa en misstro mot det demokratiska
systemet. Då tar han inte sitt ansvar, därför att Gustav
Fridolin har ju i den bemärkelsen en rätt privilegierad
roll. Han deltar i en granskning som visar att om det
finns någon misstanke, skapar man ljus och visar vad
som är fel, som i Fichteliusaffären. Det som jag in-
vänder mot är när han har fått fel i KU och riksdagen
och sedan säger: Ja, ja, det fanns nog ändå någonting
där, för jag vet hur de är där. Det är förgörande för ett
samhälle om människor som har ansvar först lägger
vapnen ned och konstaterar att de hade fel men efteråt
säger: Ja, ja, ingen rök utan eld. Det är ansvarslöst,
och det var jag tvungen att replikera mot.
Anf. 25 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag har inte pratat om några dolda
sanningar. Jag har inte pratat om några slutna, in-
stängda klubbar. Jag har inte ens målat upp den bil-
den. Vad jag har sagt är att i ett antal ärenden, som
jag tycker är värda att beröra men som jag inte kom-
mer att föra en separat debatt om, finns det ingen
anledning till konstitutionell kritik. Men det är ett
faktum, och det är ett faktum som förtjänar att uppre-
pas just från den här talarstolen just för oss som fak-
tiskt är makthavare i samhället och har möjlighet att
ändra på detta, att maktlösheten ökar och att männi-
skors känsla av att det finns några som styr och som
lever i en annan verklighet än de själva ökar. Det är
ett samhällsproblem, och flera av de granskningar
som vi har utfört pekar just på det samhällsproblemet.
Jag är glad om Gunnar Hökmarks repliker har fått
ge mig möjlighet att förtydliga och göra klart vad det
är jag menar, att det inte ska finnas några dolda san-
ningar. Däremot är en väldigt tydlig sanning i det
svenska samhället att maktlösheten ökar och att män-
niskors känsla att de inte kan påverka sin vardag eller
samhället omkring dem ökar.
Omfattningen av regeringens skyldighet att samråda
med EU-nämnden (avsnitt 1.4)
Anf. 26 Gunnar Hökmark (M)
Herr talman! Jag får ordet först i den här debatten
såsom representant för reservanterna. Vi är alltså ett
parti som har reserverat oss mot den omfattande
skrivning som majoriteten bestämde sig för på den
här punkten.
Låt mig börja, herr talman, med att säga att när
Sverige blev medlem i Europeiska unionen kunde vi
konstatera att vi gick in i ett skede där utrikespoliti-
ken inte var lika klart definierad som den är i reger-
ingsformen, enligt vilken utrikespolitiken sköts av
regeringen utan närmare inblandning av riksdagen.
Här fick vi ett förhållande där det blev utrikes- och
inrikespolitik och inrikes- och utrikespolitik genom
att Sverige överlät en del av sin lagstiftningskompe-
tens på några områden till Europeiska gemenskaper-
na.
Då konstaterades att det behövdes någon form av
samrådsorgan, observera ett samrådsorgan, mellan
riksdagen och regeringen. Därmed inrättades EU-
nämnden. Det föreskrevs om vilka frågor och på
vilket som regeringen skulle samråda med riksdagen
inför beslut i EG-organen, framför allt i Europeiska
rådet och ministerråden där lagstiftningsmakten ligg-
er.
EU-nämnden är ingen exponent för riksdagen i
den meningen att EU-nämnden kan binda riksdagen
för en ståndpunkt, utan systemet är arrangerat så att
det är ett samråd mellan regering och riksdag. Man
måste väl säga - och det kan jag konstatera efter
mångårigt aktivt arbete i EU-nämnden - att detta
samråd har fungerat alldeles utomordentligt väl i
99 % eller kanske ännu mer av de frågor som varit
aktuella. Det har funnits några olika meningar vid
några olika tillfällen. Det betyder naturligtvis att
regeringen utifrån sin konstitutionella ansvar har
möjligheter att agera i EU på ett sätt som inte helt
överensstämmer med vad EU-nämnden har sagt i en
specifik fråga. Jag för nu ett principiellt resonemang
kring hur det faktiskt är på de områden där det sker
beslutsfattande.
Vad jag tycker att man har glömt lite grann i dis-
kussionen om det icke-samråd som skedde om det
icke-papper som regeringen för tidigt hade distribue-
rat genom Brysseladministrationen i förhållande till
samrådet med EU-nämnden och som handlade om
ordförandeskapet, inte i EU som sådant utan om ett
president- eller ordförandeskap i Europeiska rådet, är
att det enligt regeringen och reservanterna borde ha
ägt rum i EU-nämnden innan man delade detta pap-
per. På denna punkt finns alltså ingen egentlig åsikts-
skillnad.
Vad man dock ska komma ihåg är att papperet var
aktuellt inför ett toppmöte i Köpenhamn, på vilket
man emellertid aldrig diskuterade och framför allt
inte fattade något beslut i frågan. Frågan om presi-
dentskap eller ordförandeskap i Europeiska rådet har
ju sin mest aktiva tyngdpunkt i det konvent som för
närvarande är inne i ett avslutningsskede. Och Finan-
cial Times skrev häromdagen: Vi vet nu hur det blir.
Det blir en ordförande eller en president i Europeiska
rådet. De skrev inte att det var oberoende av vad
Sverige tycker, men man kunde möjligen dra den
slutsatsen.
Därmed har jag lämnat det mer konstitutionella
och kommer nu in på den rent faktiska politiken.
Jag vill, herr talman, gärna säga att det är oerhört
viktigt att samrådet i EU-nämnden fungerar. På den
punkten råder, som jag alldeles nyss sade, inga åsikts-
skillnader, utan alla är överens om att det bör fungera.
Vad man däremot kan fundera över är denna frågas
politiska förlängning i kammaren, därför att genom
KUU, utrikesutskottets och konstitutionsutskottets
sammansatta utskott, har en majoritet i kammaren
uttalat sig mot detta ordförandearrangemang i Euro-
peiska rådet. Sedan har den rättsliga granskningen av
samrådet i EU-nämnden, tycker jag, blandats ihop
med den politiska hanteringen av själva sakfrågan.
Det visar väl på ett bra sätt, liksom 3:12-reglerna om
det som kallas för pomperipossaskatten, att det inte är
särskilt klokt att diskutera en konstitutionell eller
rättslig reglering i samma andetag som man är poli-
tiskt oense om ett förhållande som berörs av denna
rättsliga reglering. Jag tror att det är ganska klokt att i
tiden skilja de här debatterna åt. Jag kan väl tillåta
mig att konstatera att majoritetens skrivning beträf-
fande EU-samrådet inte alls längre är så långtgående
som de tidigare utkasten, som var ännu svårare för
Socialdemokraterna att ansluta sig till.
Vad jag tycker att man måste komma ihåg när
man diskuterar EU-samrådet, konventets arbete och
det arbete som ska följa i regeringskonferensen - IGC
som kännarna av systemet kallar den för - samt det
internationella samrådet mellan de olika regeringarna
är att det avgörande förslaget till ny reglering av
förhållandena inom EU kommer att läggas fram och
presenteras riksdagen så småningom. Vägen dit är
ganska lång. EU är i stor utsträckning en förhand-
lingsorganisation. Man kan alldeles oberoende av den
här frågan principiellt fråga sig i vad mån Sverige
som nation är betjänt av att regeringen kommer till
förhandlingsbordet med ett bundet mandat, i vart fall
i en fråga som inte riktigt har den dignitet som majo-
riteten i utskottet försöker ge den.
Jag tror att det är klokt att fundera på vad som är
den riktiga uppläggningen i förhållande till insikten
att det nästan alltid i EU-sammanhang är en pågående
förhandling när det gäller att vinna en del positioner
och annat. Glädjen av att kunna säga att en majoritet i
Sveriges riksdag är emot det här arrangemanget är
nog begränsad oberoende av om det är Göran Persson
eller någon statsministerkandidat i den nuvarande
oppositionen som ska företräda Sverige. Jag är allde-
les övertygad om att med lite sådan eftertanke kan
man komma fram till att just det bundna mandatet
inte är särskilt lyckat.
Däremot är vi överens om, herr talman, och jag
har inte för avsikt att föra den debatten särskilt myck-
et längre, att detta tankepapper, precis som Anna
Lindh och statsministern sade vid vår utfrågning,
borde ha redovisats i EU-nämnden på ett tidigare
stadium.
Får jag lägga till, herr talman, att jag avser att inte
yrka på godkännande av anmälan i vår reservation.
Anf. 27 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag tror att det är rätt viktigt att inte
försöka förminska denna fråga eller släta över den.
Detta är en mycket stor fråga i två olika bemärkelser.
Den ena är att det handlar om riksdagens förhål-
lande till regeringen i en tid då fler och fler viktiga
frågor som rör Sverige på olika sätt hanteras och
beslutas inom ramen för en process inom Europeiska
unionen. Där handlar det både om vad regeringen
enligt vår lagstiftning är förpliktigad till, men också
om vilka krav som Sveriges riksdag ställer på reger-
ingen.
Det är den ena frågan, och den är avgörande för
den demokratiska legitimiteten i den europeiska poli-
tiken och Sveriges deltagande i denna. Om man häv-
dar att det egentligen inte betyder så mycket vad
riksdagen har sagt, därför att regeringen kan göra som
den vill, gör man ju ingenting annat än att nästan
medvetet urholka legitimiteten i detta beslutsfattande.
Det är fullkomligt oacceptabelt att godta det förhåll-
ningssättet från någon av regeringssidans företrädare.
Finns det en tydligt uttalad uppfattning i Sveriges
riksdag måste denna rimligtvis ligga till grund för hur
regeringen agerar, annars urholkar vi våra företräda-
res legitimitet.
Den andra frågan handlar om själva sakfrågan, en
vald ordförande till Europeiska rådet. Det är en av de
viktigaste frågorna i den process som pågår inför den
kommande regeringskonferensen och som nu be-
handlas i konventet. Det är en viktig fråga därför att
den handlar om maktbalans och maktfördelning, både
mellan olika institutioner och, kanske framför allt,
mellan de små och de stora länderna.
I tidningen European Voice hade man för två
veckor sedan en sammanställning över vilka länder
som stöder en vald president till Europeiska rådet och
vilka som inte gör det. Sverige redovisades i kolum-
nen "Länder som stöder förslaget om en vald presi-
dent i Europeiska rådet". Motsvarande kan vi se har
uppträtt i en lång rad andra tidningars sammanställ-
ningar under de senaste månaderna.
När det grekiska ordförandeskapet besökte Sveri-
ge för någon månad sedan talade man om detta för-
slag just som det svenska förslaget. Detta trots att vi i
Sveriges riksdag dels genom EU-nämnden har kon-
staterat att det inte fanns stöd för förslaget, dels sena-
re fattat beslut som innebär att en majoritet är emot.
Jag vill hävda, herr talman, att vi här har att göra
med en mycket viktig fråga som faktiskt har betydel-
se för Europaprojektets demokratiska legitimitet. Om
vi har regeringar som inte förankrar, som inte sam-
ordnar och samråder i viktiga frågor kommer avstån-
det mellan parlament och regering att bli större och
större och därmed mellan väljare och makthavare.
Det som sägs i denna utskottshandling är en viktig del
i detta.
Poängen med ministerrådet är, som bland annat
Göran Persson beskriver det, att ministerrådet och
Europeiska rådet är ju representativa och ansvariga
inför parlamentet. Men om man inte följer parlamen-
tens vilja urholkar man fullkomligt detta samband.
Jag var i Ungern på besök i förra veckan med tal-
mannen, eller talmannen hade mig med, kan man
kanske också formulera det. En slående sak var att
där, liksom vid andra kontakter, var vi som företräda-
re för Sveriges riksdag tvingade att klargöra att Sve-
riges position är att vi vill ha en rotation av ordföran-
deskapet.
Detta är inte tillfredsställande. Det visar att Sveri-
ges regering, Göran Persson och Anna Lindh, utan
förankring har lanserat ett förslag till andra med-
lemsländer som har avgörande betydelse och som nu
löper risk eller möjlighet, beroende på vilket per-
spektiv man skådar ur, att bli verklighet på ett sätt
som missgynnar de små länderna och på ett sätt som
strider mot vad majoriteten i Sveriges riksdag anser.
Det är för att tala klarspråk, herr talman, ett misslyck-
ande för både regering och riksdag om det blir fallet,
om bilden är att Sverige driver en fråga som det inte
finns folkligt stöd för kanaliserat till riksdagen. Det är
ett misslyckande om, som Göran Persson lätt triumfe-
rande sade, det kanske ändå blir så här.
Göran Persson sade i utfrågningen: Vi förankrar
inte non-papers i riksdagen. Utskottet säger: Jo, det
ska man göra. Här handlar det inte om allmänna de-
battinlägg utan här riktar man sig till en mottagarkrets
av andra länder. Det non-paper som presenterades
med detta förslag riktade sig till ministerrådet, för det
skulle upp till diskussion där även om det först pre-
senterades inför Coreper.
EU-nämnden stod inför ett fait accompli, och det
har konstaterats att det inte fanns något stöd för detta.
Men, herr talman, jag har ännu inte sett företrädare
för den svenska regeringen driva den linje som Sveri-
ges riksdag har uttalat gäller för Sveriges del. Därför
vill jag säga att när utskottet konstaterar att Göran
Persson och Anna Lindh inte kan undgå kritik för sin
hantering i denna fråga, för bristande förankring och
samordning, är det en mycket viktig kritik. Det är en
kritik mot dem, men det är också ett klarläggande av
hur saker och ting bör vara.
Jag tycker att det är bra att även den socialdemo-
kratiska gruppen i konstitutionsutskottet i sin reser-
vation konstaterar att detta var fel. Men jag anser
också att frågans vikt och hur regeringen, bland annat
i utfrågningen, hanterat denna fråga understryker att
kritik här måste riktas mot en regering som har lanse-
rat en viktig fråga i en viktig process som kommer att
få avgörande betydelse för hur Europa ska fungera
utan att ha förankrat den och dessutom, även om det
har tillkommit efter själva granskningsprocessen,
uppenbarligen inte driver den linje som riksdagen har
beslutat om.
Detta, herr talman, har lett till utskottets ställ-
ningstagande. Nu har riksdagen sagt sitt. Och jag får
hoppas att regeringen rättar sig efter detta, annars
urholkar man förtroendet mellan regering och riks-
dag.
Anf. 28 Göran Magnusson (S)
Herr talman! När det gäller själva regleringen av
samrådet mellan regering och riksdag finns det väl
anledning att konstatera att regleringen i första hand
tar sikte på det faktiska beslutsfattande som ska ske
inom EU-systemet. Det här tankepapperet, som det
visst heter på svenska, har inte varit föremål för något
som helst beslutsfattande utan det ingår i förhand-
lings- och diskussionsarbetet inför det förändrade
fördrag som är på gång inom EU. Man måste nog
alltså ändå göra en viss skillnad mellan vad som är
samråd inför direkt lagstiftningsarbete och vad som är
klokt ur förhandlingssynpunkt.
Vi är, som Gunnar Hökmark också har påpekat,
överens om att papperet borde ha dragits i EU-
nämnden. Sedan kan man väl konstatera att en hel del
av det Gunnar Hökmark talar om är sådant som inte
har varit föremål för KU:s granskning utan som har
inträffat sedan vi avslutade granskningsarbetet. Jag
vet exempelvis inte vad som utspelade sig när den
grekiske representanten var i Sverige, för att ta ett
exempel. Det vågar jag inte uttala mig om.
Maktbalansen mellan EU:s olika organ är ju oer-
hört viktig, och det är ju själva motivet för det svens-
ka kompromissförslaget. Det svenska förslaget gäller
ju inte bara en president i Europeiska rådet utan att
man också har en trojka av presidenter som gör att de
olika länderna får möjligheter att delta.
Får jag, fru talman, till sist fråga Gunnar Hök-
mark: Om den här presidentfrågan nu finns i det slut-
liga fördraget som Sveriges riksdag ska ratificera,
kommer Gunnar Hökmark då att säga nej till det nya
EU-fördraget på grund av ståndpunkten i frågan om
den europeiska presidenten?
Anf. 29 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Först av allt vill jag be kammaren
notera vad Göran Magnusson sade: det svenska kom-
promissförslaget. Så kallade han förslaget om en vald
europeisk president. Det ger bilden av att man fortfa-
rande inte tagit till sig allvaret i den här frågan. Det
svenska kompromissförslaget.
Jag skulle vilja säga följande, Göran Magnusson -
det kunde vara bra att få en kommentar till detta: Är
det riksdagens klart uttalade mening som här ska
gälla som den svenska linjen, eller är det så att re-
geringen kan ignorera denna och driva en annan linje
med det som Göran Magnusson kallar det svenska
kompromissförslaget?
I sin replik satte Göran Magnusson fingret på ex-
akt vad den här frågan handlar om, och kom faktiskt
att illustrera den arrogans mot riksdagen som utskot-
tet i sitt ställningstagande mycket tydligt drar en
gräns mot.
När det gäller frågan i sig är det så att alla inblan-
dade numera har sagt att det var fel av Göran Persson
och Anna Lindh att inte förankra detta. Det säger
Göran Persson, det säger Anna Lindh, det säger Gö-
ran Magnusson och det säger utskottet i övrigt, så vi
behöver inte tvista i frågan om detta. Vad det handlar
om är egentligen vilken gränsdragning vi ska göra i
förhållandet mellan regering och riksdag. Där är sva-
ret på Göran Magnussons fråga mycket enkelt: Vi
kommer att ta ställning till förslaget när det kommer
till riksdagen och i dess helhet. Men det är självfallet
så att om Sveriges regering i strid med riksdagen
driver ett annat förhållningssätt i förhandlingarna så
kommer man också att få svårare att få ett godkänt
förhandlingsresultat i riksdagen.
Anf. 30 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Jag noterar att Gunnar Hökmark är
kompromissvillig på den här punkten i ett lite längre
perspektiv, nämligen så att när hela fördraget finns på
bordet ska han, Moderata samlingspartiet och kanske
hela den majoritet som finns i den här frågan pröva
frågan om president i Europeiska rådet ändå inte kan
vara acceptabel med hänsyn till övriga förhållanden.
Det svenska kompromissförslaget var ju det här
tankepapperet. Det är väl ingen dramatik i det. Det
finns ju i sinnevärlden, och det är ju det som är en av
anledningarna till att vi diskuterar saken, nämligen att
det presenterades och att det har arbetats med på olika
sätt. Det kompromissförslaget var ju faktiskt ett för-
sök att medla mellan stora och små länder i EU-
systemet så att man skulle få en vald president och
stärka mellanstatligheten i maktbalansen, men man
skulle också ha en trojka med ordföranden i Europe-
iska rådet tillsammans med presidenten som gör att
de olika länderna får möjlighet att delta i den del av
EU-systemet som är Europeiska rådet.
Jag ser inte att det här skulle vara så där förfärligt
dramatiskt, utan jag har en känsla av att det på något
sätt har gått troll i den här debatten. Det har blivit
omöjligt, möjligen för att man har kopplat detta hårt
till svensk inrikespolitik, att föra den här debatten på
sansade och sakliga grunder.
Även jag hade tillfälle att vara med talmannen i
Budapest, och jag hade också tillfälle att något argu-
mentera för den socialdemokratiska ståndpunkten. Vi
får väl se hur det hela till sist landar i det konstitutio-
nella fördrag, som det så konstigt heter, som ska
komma ut av IGC så småningom. Då noterar jag med
glädje att Gunnar Hökmark är beredd att på ett posi-
tivt sätt pröva också frågan om en president i Euro-
peiska rådet.
Anf. 31 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Det känns lite grann som att Göran
Magnusson här talar till majoriteten i riksdagen som
en förälder talar till ett kinkigt barn: Egentligen vill
du nog det här, så vi gör på det här viset! Men det
finns en avgörande brist i den liknelsen. Det är att
vare sig Göran Magnusson eller regeringen har en roll
som förälder till riksdagen - det är snarare tvärtom.
Det är här som den svenska politiken linjeras upp,
och sedan har regeringen att följa den - om man re-
spekterar riksdagen. Det är det som denna fråga
handlar om.
Göran Magnusson vill nu gärna diskutera hur bra
det här egentligen är. Jag kan gärna säga att det för-
slag som regeringen har fört fram är ett dåligt förslag.
Det strider emot Sveriges intressen, och alla andra
mindre nationer i Europa har konstaterat detta. De
nya medlemsländerna har konstaterat detta. Det leder
till felaktig balans av olika slag. Den debatten har vi
klarat av.
Den intressanta frågan är: Vill Göran Magnusson
och regeringen respektera som riksdagens vilja det
som riksdagen har beslutat? Det är den här oklarheten
som har lett till den mycket tydliga och starka kritik
som utskottet har riktat mot Göran Persson och Anna
Lindh. Det innebär att vi också sänder en signal till
andra länders regeringar att det som Göran Persson
och Anna Lindh säger i denna fråga, om de fortsätter
driva presidentfrågan, är något som saknar förankring
i Sveriges riksdag. Det är pinsamt för dem, men det är
illa för Sverige.
Jag vill gärna säga att när fördraget kommer till-
baka till riksdagen kommer det självfallet att prövas
av alla partier här utifrån sitt innehåll, men också
utifrån hur den svenska regeringen har agerat. Så
räkna inte med att man kan strunta i riksdagen, Göran
Magnusson! Räkna inte med det! Vi kommer att
pröva varje del i det där fördraget på dess egna meri-
ter.
Anf. 32 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Sakfrågan som vi nu debatterar är ju
intressant i sig. Det handlar ju om en central konsti-
tutionell fråga om hur Europeiska unionen ska vara
uppbyggd och hur den ska fungera framöver. Men vi
måste försöka hålla isär det som är sakfrågan och det
som är frågan för konstitutionsutskottets granskning i
det här fallet. Jag kan inte låta bli att något återkoppla
till den debatt jag hade med Göran Magnusson allde-
les nyss om att det är viktigt att hålla isär sakpolitik
och den konstitutionella granskningen. Här tycker jag
att Göran Magnusson gör sig skyldig till det som han
precis anklagade mig för, det vill säga att blanda ihop
sakpolitik och den konstitutionella granskningen.
Frågan är ju inte här huruvida det är en bra idé eller
inte att Europeiska ministerrådet ska ha en vald presi-
dent. Frågan är ju om regeringen har följt de anvis-
ningar som riksdagen har satt upp. Det är det som är
föremål för den konstitutionella granskningen.
Göran Magnusson pekar flera gånger i sina inlägg
på att det finns en enighet och att både socialdemo-
krater och övriga delar av konstitutionsutskottet är
överens om att det finns skäl att rikta kritik mot re-
geringen och att regeringen också pekat på att frågan
borde ha förankrats på ett bättre sätt. Det är ju bra att
Göran Magnusson säger detta. Samtidigt är det så att
Göran Magnusson använder större delen av sin de-
battid till att hitta ursäkter för att regeringen inte har
gjort det som faktiskt är ålagt regeringen.
Det handlar exempelvis om att förminska värdet
av tankepapperet, "non-paperet". Göran Magnusson
säger här att det är ett litet tankeinspel som skedde i
den diskussion som förs inom ramen för Europeiska
unionen. Det kan inte vara så att regeringen ska be-
höva förankra varje sådant papper i EU-nämnden
eller i riksdagen.
När det gäller grundläggande konstitutionella frå-
gor som rör maktbalansen mellan EU:s olika institu-
tioner kan man inte säga att det här är vilket tanke-
papper som helst. Här måste regeringen söka stöd i
riksdagen, och här har riksdagen sagt att den social-
demokratiska regeringens linje inte är riksdagens
linje. Riksdagen har en annan uppfattning, och re-
geringen måste följa den uppfattningen.
Göran Magnusson försökte också att förminska
detta genom att försvara Göran Perssons agerande i
förhöret inför konstitutionsutskottet. Göran Persson
gjorde det Göran Magnusson gör nu, det vill säga
diskuterade frågan i sak och sade att man inom EU
förmodligen kommer att landa i uppfattningen att
detta är en bra idé. Men det är inte den frågan vi dis-
kuterar här. Den fråga vi diskuterar är hur regeringen
följer riksdagens beslut. Riksdagen har i EU-
nämnden sagt att en vald president i Europeiska rådet
inte är en bra idé. Dessutom har detta beslut bekräf-
tats vid flera tillfällen, bland annat i det beslut som
fattades i samband med sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottets framlagda förslag.
Göran Magnusson försökte förminska detta på ett
tredje sätt genom att säga att vi inte kan ha en ordning
där regeringen får bundna mandat av riksdagen. Det
är återigen att säga att riksdagens vilja inte är så vik-
tig, och själva sakfrågan skjuts i förgrunden eftersom
den svenska förhandlingspositionen inte får försva-
gas. Men frågan är vilken den svenska förhandlings-
positionen är. Den har riksdagen fastslagit, nämligen
att det inte ska vara en vald president i Europeiska
rådet. Det måste då också vara utgångspunkten för
regeringens arbete.
Det här måste vara ledtemat för debatten, nämli-
gen vilken respekt regeringen har för riksdagen. Hur
agerar regeringen i fråga om de beslut som riksdagen
har fattat i centrala avgörande frågor? Det handlar om
pomperipossaskatten. Det handlar om hur Vattenfall
har agerat. Det handlar i den här frågan om hur re-
geringen har agerat när EU-nämnden har sagt sitt, när
det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet
har sagt sitt, i den specifika sakfrågan. Vad gör re-
geringen då? Jo, regeringen gör precis tvärtom. Det är
att vara nonchalant och respektlös gentemot riksda-
gen. Regeringen kan inte välja och vraka mellan de
politiska beslut som riksdagen fattar: "Det politiska
beslutet gillar vi. Det tänker vi genomföra. Det poli-
tiska beslutet gillar vi inte. Det tänker vi inte genom-
föra."
Det fungerar inte så. I en parlamentarisk demo-
krati är det riksdagens beslut som gäller, och reger-
ingen ska agera i enlighet med de beslut som riksda-
gen har fattat.
När det gäller förankringen av EU-frågor i riksda-
gen är både grundlagen och den praxis som har utar-
betats tydliga. Vi kan alla läsa innantill i de papper
som i dag ligger på riksdagens bord om att regeringen
faktiskt ska agera i enlighet med de beslut som fattas i
EU-nämnden. Det räcker inte med att enbart inte
agera emot de beslut som fattas i EU-nämnden, man
ska också agera i enlighet med de beslut som fattas i
EU-nämnden. Det har regeringen här på den punkten
inte gjort. Det är lite sorgligt att konstitutionsutskot-
tets vice ordförande ägnar sig åt att förminska och
säga att det här inte är så viktigt, att det här är en
fråga där regeringen har agerat rätt och rimligt. Så är
det inte.
Vi måste faktiskt se till att vi inte hamnar i ett läge
där riksdagens beslut inte uppfattas som att de är på
riktigt utan bara är på låtsas. Riksdagen får inte för-
vandlas till ett låtsasparlament. Det här är ett riktigt
parlament, och riksdagens beslut ska åtföljas.
Anf. 33 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Jag har naturligtvis inga svårigheter
att förstå att federalisten Tobias Krantz tycker illa om
att stärka den mellanstatliga delen av EU-systemet.
Det är alldeles uppenbart. Det behöver han egentligen
inte ens säga. Tobias Krantz och Folkpartiet har en
helt annan uppfattning om hur EU ska utvecklas än
vad Socialdemokraterna och en bred majoritet i
kammaren har.
Vi har konstaterat att detta tankepapper borde ha
förankrats i EU-nämnden. De uttalanden som majo-
riteten gör leder, såvitt jag förstår, inte till någon
annan uppfattning än vad som tidigare har varit gäl-
lande beträffande regeringens förhållande till samrå-
det med EU-nämnden.
Tobias Krantz som ändå har jobbat med dessa
frågor och läst en hel del om dessa frågor gör sig
gång på gång skyldig till en felsägning, nämligen om
en förankring i riksdagen. I KUU:s betänkande finns
en förankring i riksdagen, men samrådet i EU-
nämnden är precis vad jag har sagt tidigare, nämligen
ett samråd med EU-nämnden. EU-nämnden kan inte
binda riksdagen. Man får hålla tungan lite grann rätt i
mun för att få de olika sakerna att hänga ihop rent
tankemässigt.
Om majoritetens skrivning beträffande EU-
nämndssamrådet hade stannat vid den kritik som det
handlade om och det som utskottet egentligen har
granskat, tror jag att vi hade kunnat vara överens. I de
fortsatta resonemangen påstås indirekt att regeringen
skulle ha fortsatt att agitera för icke-papperet, tanke-
papperet. Det har KU inte granskat. Det vet KU ing-
enting om. Det handlar om att majoriteten från lite
olika utgångspunkter har hängt på resonemang som
Socialdemokraterna anser att det inte finns täckning
för utifrån de regleringar och förhållanden som finns.
Hur vet Tobias Krantz att regeringen har fortsatt att
agitera för detta? Utskottet vet ingenting om den
saken.
Anf. 34 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Den här debatten rör inte sakfrågan,
Göran Magnusson. Den rör inte frågan huruvida det
är bra eller dåligt att ha en vald president för Europe-
iska rådet. De partier som vill rikta kritik mot reger-
ingen för regeringens agerande har olika uppfattning-
ar i sakfrågan. Den intressanta frågan här är vad re-
geringen har gjort i förhållande till beslut och riktlin-
jer riksdagen har dragit upp. Det är den intressanta
frågan. Vi kan diskutera i oändlighet om vi tycker att
det här är en bra eller dålig idé, men riksdagen har
varit tydlig både i EU-nämnden och i det beslut som
har fattats på grundval av det förslag som det sam-
mansatta konstitutions- och utrikesutskottet har lagt
fram. Där har riksdagen varit tydlig. Det är det vi ska
diskutera här.
Göran Magnusson säger att jag gör mig skyldig
till en felsägning när jag säger att detta ska förankras i
riksdagen. EU-nämnden är ett riksdagsorgan. Det är
riksdagen som har utsett en särskild nämnd för att se
till att de beslut som ska fattas i Europeiska unionen
och där regeringen ska agera förankras i riksdagen.
EU-nämnden ska ses som en ställföreträdare för riks-
dagen. Det är därför man kan säga att de ställningsta-
ganden som görs i EU-nämnden också är ett sätt att
förankra dessa frågor i riksdagen.
Göran Magnusson undrar vad det finns för bevis
att regeringen har drivit denna ståndpunkt vidare. Jag
tycker att det är alldeles uppenbart. I de utskottsför-
hör vi har haft har vi hört att det är uppenbart att både
Göran Persson och Anna Lindh har fortsatt torgföra
uppfattningen att det ska vara en vald president i
Europeiska rådet trots att riksdagen vid flera tillfällen
har sagt precis tvärtom. Det är bara att läsa innantill i
de papper som finns och se på de reaktioner som
Göran Persson och Anna Lindh gav uttryck för under
utskottsförhören.
Anf. 35 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Jag konstaterar först att något tillkän-
nagivande i frågan om ordförande i Europeiska rådet
från riksdagen till regeringen föreligger inte. Det
finns inget tillkännagivande. Det är möjligt att det är
en formalistisk synpunkt.
Det jag nu kommer till är naturligtvis också en
formalistisk synpunkt, nämligen att den tolkning som
Tobias Krantz nu gör av EU-nämndens roll, att EU-
nämnden ska vara en förminskad riksdag och vara
ställföreträdare för riksdagen, inte har stöd i reger-
ingsformen. Det är ju en sensationell uppfattning och
ett försök att glida i preciseringen av EU-nämndens
roll från samrådsorgan till beslutsorgan. Tobias
Krantz borde gå hem till sin kammare och fundera på
om det verkligen är Folkpartiets uppfattning i dessa
frågor.
Vi är överens om att tankepapperet borde ha för-
ankrats och diskuterats i EU-nämnden. Där borde vi
också kunna sätta punkt och säga att det inte var bra,
att det var fel. Men Tobias Krantz och den övriga
majoriteten fortsätter att diskutera det som varit där-
efter. I KU:s granskningshandlingar finns ingen be-
skrivning av vad som sedan varit. Såvitt jag vet har
statsministern inte tillfrågats om det. Där har Tobias
Krantz alltså glidit över i något annat tänkande och i
något annat resonemang.
Låt mig ställa samma fråga till Tobias Krantz som
till Gunnar Hökmark: Hur kommer Tobias Krantz
och Folkpartiet att ställa sig till ett slutligt IGC-
förslag till ett fördrag om en president i Europeiska
rådet?
Anf. 36 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag tycker att vi återigen glider ifrån
den fråga som vi ska diskutera, nämligen om reger-
ingen i det här fallet har följt de riktlinjer som riksda-
gen i form av EU-nämnd eller i form av kammarbe-
slut fattat beslut om. Det är den fråga vi nu ska dis-
kutera.
När resultatet av regeringskonferensen är klar
kommer vi att föra en debatt om hur Sverige ska
ställa sig till det framförhandlade fördraget. Där
kommer alla partier att göra en sammanvägd bedöm-
ning av de positiva och negativa delarna i förslaget
och sedan ta ställning till om vi ska rösta ja eller nej.
Men det är inte den frågan vi nu granskar, utan det
är hur regeringen sköter sina kort i förhållande till
Europeiska unionen och i förhållande till de beslut
och meningar som kommer från riksdagen. Det är den
frågan vi diskuterar just nu, och det är egentligen en
mycket mer avgörande fråga än själva sakfrågan.
EU-nämnden är ett organ som regeringen ska
samråda med. Det är en praxis som bland annat utar-
betats av riksdagsstyrelsen, vilket Göran Magnusson
väl känner till. Jag kan läsa innantill från betänkandet,
där det på s. 32 står: "I riksdagsstyrelsens förslag
Riksdagen inför 2000-talet konstaterades att praxis
har utvecklats så att det inte anses tillräckligt att re-
geringen inte gör något som står i strid med EU-
nämndens synpunkter utan i stället agerar i enlighet
med nämndens råd och ståndpunkter, och att Riks-
dagskommittén - i likhet med riksdagsstyrelsen sena-
re - ansåg att denna praxis bör bestå."
Det är klara och tydliga besked om vilken roll
EU-nämndens synpunkter och råd ska ha. Här är det
uppenbart att regeringen inte följt EU-nämndens
synpunkter och råd.
Anf. 37 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Jag har en tonårig son. Ibland miss-
lyckas han med sina läxor. Vid ett tillfälle hörde jag
honom säga: Jag har ingen läxa. Förresten har jag
redan gjort den. Och jag kan göra den på bussen in till
Simrishamn i morgon.
Precis så låter Göran Magnusson. När alla övriga
partier kritiserar Socialdemokraternas hållning i den-
na fråga säger han: Jag har inte fått någon läxa. Jag
har redan gjort den. Och förresten kan jag göra den i
framtiden. Och ni kommer att gilla mitt sätt att göra
den.
Så fungerar det inte. Vi är alla ense om att Social-
demokraterna och deras yttersta representant i denna
fråga har misskött frågan. För att vinna tid vill jag
instämma i Gunnar Hökmarks och Tobias Krantzs
klargörande argumentation. Det är angeläget att stry-
ka under att regeringen och dess företrädare inte till
övriga medlemsstaters företrädare ska föra fram
åsikter som inte har stöd hos en majoritet av riksda-
gens ledamöter.
Detta leder mig in på den speciella frågan om EU-
nämndens utformande. Göran Magnusson dristade sig
till att säga att det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Jag är den förste att säga att det är lätt att göra fel, och
jag gör också fel. Men frågan är om inte Göran Mag-
nusson själv faller i den grop han grävde för Tobias
Krantz när han i ett tidigare replikskifte sade att det
var en majoritet av Sveriges riksdag som eftersträva-
des i EU-nämnden.
Då kan man fråga sig hur det hade blivit om Soci-
aldemokraterna och Vänstern kommit överens i EU-
nämnden. Hade det i så fall varit en majoritet av riks-
dagen? Nej, det hade varit en man för lite för att vara
en majoritet av riksdagen. De skulle inte ha haft en
riksdagsmajoritet bakom sig.
Jag vill upprepa den fråga jag ställde tidigare, och
jag hoppas att Göran Magnusson vill göra mig vän-
ligheten att svara: Är det eller är det inte ett problem i
EU-nämnden att den inte representerar Sveriges riks-
dagsmajoritet?
Anf. 38 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag ska svara på den sista frågan.
Majoritetsförhållandena i riksdagen och majoritets-
förhållandena i utskotten kan naturligtvis vara ett
problem. Det större problemet i svensk politik är
emellertid det envisa fasthållandet vid blockpolitiken.
Det är ett mer grundläggande och allvarligt problem
för svensk parlamentarism och svenskt parlamenta-
riskt arbete.
Det är alldeles givet att EU-nämnden har, såvitt
jag förstår, samma sammansättning som utskotten,
och majoriteterna kan formas på lite olika sätt. Om
majoriteterna hela tiden är alldeles förutsebara blir
politiken till slut ganska spänningslös. Men det kan
väl inte vara det väsentliga problemet.
Det som bekymrar mig, och som jag funderat på,
är hur partier med så olika uppfattning i sakfrågan har
kunnat komma till en gemensam uppfattning. Det
gäller inte bara i samrådsfrågan med EU-nämnden
utan också i själva sakfrågan. Men om jag funderar på
det ytterligare kanske jag kommer fram till vad det
egentligen beror på.
Anf. 39 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Det skulle vara mig främmande att
recensera ett tidigare replikskifte och en kollega i
riksdagen som Tobias Krantz. Men möjligen drog
tanken genom huvudet att Göran Magnusson hade en
liten poäng när han tyckte att detta närmade sig grän-
sen för en politisering.
Det är exakt vad Göran Magnusson gör nu när han
säger att saken i själva verket är så viktig att vi som
har lite andra bevekelsegrunder borde inse hur väll-
ovlig minoritetsregeringens sak är. Han talar som en
minoritetsregeringens företrädare när han förordar att
blockpolitiken ska upphöra just för att man ska kunna
regera genom söndra och härska; det som en gång var
romarrikets slogan.
Jag har fortfarande inte fått något svar på frågan
om Göran Magnusson anser att EU-nämnden och
utskotten bör återspegla riksdagens majoritetsförhål-
landen. En sak kan jag dock konstatera och det är att
om så hade varit fallet hade vi sluppit den här debat-
ten.
Anf. 40 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Eftersom EU-nämnden inte är någon
miniriksdag och inte heller ställföreträdare för riksda-
gen behöver den inte nödvändigtvis ha precis samma
majoritet som riksdagen. Däremot har EU-nämnden
samma majoritet som utskotten - eller i varje fall
merparten av utskotten. Och såvitt jag förstår funge-
rar det parlamentariska arbetet alldeles utomordent-
ligt väl i Sveriges riksdag.
Anf. 41 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Det är alltså sex av riksdagens partier,
från vänster till höger, som förenat sig i en gemensam
kritisk formulering vad gäller regeringens hanterande
av den här frågan.
Värderade kollegan Magnusson använde detta
faktum för att lite grann insinuera att något annat än
en saklig bedömning skulle ligga bakom denna enig-
het. Han undrade hur vi som tycker så olika kunnat
enas kring detta, underförstått att den verkliga avsik-
ten, den verkliga drivkraften, varit att vi vill komma
åt regeringen.
Jag tror inte att det är på det sättet. Just på denna
punkt håller jag med ordföranden i utskottet, nämli-
gen att det finns anledning för regeringen att fundera
över vad det innebär att partier med så fundamentalt
olika hållning i EU-frågor och dylikt här förenas
kring en ganska skarp kritik av regeringen. Det finns
anledning att fundera på det.
Man kan nu försöka att dissekera de motargument
som finns, framför allt från statsministern i den ut-
frågning som vi har haft, och som finns upptecknade i
handlingarna. De finns också i viss utsträckning i den
argumentation som Göran Magnusson här för fram.
Om man försöker dissekera vad som egentligen sägs
är det egentligen tre saker som man kan få fram, med
en viss tillspetsning.
Det första argumentet är ungefär: Det är ett bra
och dessutom väldigt mellanstatligt förslag med ord-
förande och så vidare som vi i regeringen har fört
fram. Det argumentet är fullständigt irrelevant i det
här sammanhanget. Jag blir lite bekymrad över att
statsministern verkar uppfatta det som ett relevant
argument att föra fram.
Det andra argumentet är ungefär: Det blir nog så
här i alla fall. Då blir det pinsamt - jag tror att stats-
ministern använde detta uttryck två gånger - att vi
från Sverige har kunnat stå bakom det hela tiden. Det
kanske blir en gemensam nordisk position, säger han
vid något tillfälle, och då är det pinsamt om inte Sve-
rige kan vara med på den nordiska positionen.
Om det är pinsamt att företräda uppfattningar som
har stöd av en majoritet i Sveriges riksdag tror jag att
Göran Persson, vår statsminister, ska fundera lite
grann på inställningen till sitt uppdrag. Det kan na-
turligtvis inte vara pinsamt att företräda en sådan
uppfattning som har stöd i riksdagen.
Det tredje argumentet är förhandlingsargumentet:
Ni bör inte binda våra händer. Det här med EU
handlar om förhandlingar, och då måste man kunna
kompromissa. Jag förstår det argumentet fullständigt.
I den situationen är det naturligtvis en ideal position
att ha så fria händer som möjligt i förhandlingarna.
Men när man förhandlar och kompromissar - vil-
ket man ska, bör och måste göra i EU-sammanhang -
måste man göra det utifrån en ståndpunkt. Man måste
ha någonstans att börja om man nu ska kompromissa.
Vad riksdagen har sagt och uttalat sig om på lite olika
sätt är vad som bör vara den svenska ståndpunkten.
Jag tror att det i synnerhet i EU-nämnden men
även i riksdagen i övrigt finns en mycket utbredd
förståelse för vad EU-systemet kräver i form av för-
handling, kompromiss, etcetera. Det är inte där pro-
blemet ligger. Problemet ligger i att regeringen var
lite för snabb med att slå fast vad som är den svenska
ståndpunkten.
Om man tittar på de två texter som nu föreligger -
dels majoritetens förslag, dels reservationen från
Socialdemokraterna - är texterna till största delen
överensstämmande vad gäller beskrivning av bak-
grund och sådant. Göran Magnusson har också under-
strukit att det finns en kritik även i den socialdemo-
kratiska reservationen.
Det är sant. Men vi ska titta på vad det är som So-
cialdemokraterna anser att det finns anledning att
kritisera regeringen för. Man skriver så här: "Med
tanke på vad som i många sammanhang understrukits
om betydelsen av en tidig förankring i riksdagen av
svenska ståndpunkter i EU-samarbetet får det därför
ändå anses olyckligt att papperet kom att spridas i
EU-kretsen utan att ha diskuterats i nämnden och inte
heller i utskott."
Detta kan mycket väl tolkas om att det i och för
sig är helt i sin ordning att regeringen driver stånd-
punkter som inte har riksdagens majoritet bakom sig
bara de har diskuterats och delgetts, till exempel i
EU-nämnden. Det är någonting helt annat än det som
vi majoriteten säger.
Jag ska citera den centrala meningen. Det är inte
den meningen där den lilla frasen om att inte undgå
kritik finns med. Det är inte den meningen som är den
viktigaste, utan den här: "Man måste kunna förutsät-
ta, både från riksdagens och från mottagarkretsens
sida, att de uppfattningar som den svenska regering-
ens företrädare för fram i diskussioner med de övriga
medlemsstaternas företrädare inte bara är personliga
uppfattningar utan faktiskt uttrycker de ståndpunkter
som Sverige som medlemsstat intar."
Jag skulle vilja ställa en fråga till Göran Magnus-
son. Har Socialdemokraterna en annan uppfattning än
den som uttrycks i just denna mening?
Anf. 42 Göran Magnusson (S)
Fru talman! När jag ändå ska ha replik ska jag
göra någon liten reflexion om vad som ligger bakom.
Vad som ligger bakom mitt tänkande är att jag har
varit med i EU-nämnden sedan den tillkom och också
var med i diskussioner om vilken roll den skulle ha.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har velat ha EU-
nämnden som ett bindande organ för regeringen, ett
slags miniriksdag, medan andra partier, och framför
allt Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokrater-
na, inte har velat se EU-nämnden på det sätt som v
och mp har velat eller önskat utan som ett samrådsor-
gan med den reglering som finns.
Jag ska svara på den allra sista frågan. Vi har inte
från Socialdemokraternas sida någon annan uppfatt-
ning än den som har gällt och som gäller beträffande
EU-nämnden och regeringens agerande. Detta med
personliga åsikter är något kuriöst och dubiöst i majo-
ritetstexten. Till den formuleringen finns ingen rele-
vans i utredningsmaterialet. Det är en formulering
och ett resonemang som inte ens har dykt upp i KU
utan i KUU. Det gjorde sedan att Socialdemokraterna
hade svårigheter med texten.
Sedan för Mats Einarsson ett intressant resone-
mang om att det är viktigt med den svenska stånd-
punkten och att det riksdagen nu har beslutat i sakfrå-
gan är den svenska ståndpunkten utifrån vilken re-
geringen i förhandlingsarbetet i EU tydligen kan
kompromissa. Har jag förstått Mats Einarsson rätt på
den punkten? Det finns alltså ett kompromissutrym-
me från regeringens sida. Något sådant har jag inte
kunnat avlyssna från de tidigare debattörernas inlägg.
Anf. 43 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Till det sista vill jag säga att jag tror
det vore den här riksdagen fullständigt främmande att
hävda att vi först ska fastslå en ståndpunkt i varje
detalj, och sedan finns det inget som helst utrymme
för kompromisser i det fortsatta förhandlandet inom
EU-systemet. Jag vill påstå att en sådan rigid uppfatt-
ning inte finns i den här riksdagen. Däremot är det
viktigt att regeringen under processens gång kommer
tillbaka och förankrar sig för vilka vägar man kan gå
framåt. Där har vi framför allt EU-nämnden som det
organ vari man ska göra denna förankring.
Sedan ska jag bara rätta Magnusson vad gäller vår
ståndpunkt vad beträffar EU-nämndens formella roll.
Det är riktigt att vi en gång har haft den kanske för-
hastade ståndpunkten att man skulle låta EU-
nämnden i formell mening binda regeringen på riks-
dagens uppdrag. Sedan ganska många år står vi inte
fast vid den ståndpunkten av det formella skälet att ett
utskott eller en nämnd inte på det sättet kan företräda
hela riksdagen och fatta bindande beslut på riksda-
gens vägnar. Det är inte längre korrekt vad gäller vår
ståndpunkt. Miljöpartiet får i det avseendet tala för
sig självt.
Anf. 44 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Nu berör vi ett av de gransknings-
ärenden som gäller relationen mellan riksdag och
regering. I ärendet gör majoriteten i utskottet ett vik-
tigt och vägledande uttalande just för framtiden, för-
utom den kritik som riktas mot utrikesministern och
statsministern.
Jag kan konstatera att vi är ense i frågan om att
man borde ha haft ett samråd i EU-nämnden innan
man presenterade detta tankepapper.
Vi är ense också om att frågan om president i det
europeiska rådet inte är ett allmänt inlägg i den of-
fentliga debatten, utan den har en helt annan karaktär
än detta.
Det här är historien, men om framtiden är vi oen-
se, det vill säga om de vägledande uttalandena inför
framtiden.
Den svenska regeringens position ska naturligtvis
ha sin bas från riksdagen. Det är meningen med hela
det mellanstatliga argumentation som vi över alla
partigränser för i delar av EU-debatten. Basen i riks-
dagen ska komma i höst när regeringen ska lägga
fram skrivelsen till följd av konventets resultat för att
få vägledning inför de kommande förhandlingarna i
regeringskonferensen. Men här har regeringen under
resans gång placerat ett icke-papper, ett tankepapper,
i EU-systemet som den svenska regeringens position
- och inte bara det, utan som Sveriges position. När
detta sedan landade i EU-nämnden var det klart att
det inte hade stöd av nämnden.
Det är naturligtvis mycket allvarligt att man då
väljer att införa ännu en sak som syns i det här
granskningsärendet, men också i ett annat. Vi får
nämligen en "dubbelhattning" i regeringen. Man tar
på sig en hatt som är statsrådets, och när det inte
passar så tar man av sig den hatten och tar på sig den
privata hatten. Regeringens agerande före har vi an-
ledning att kritisera. Det kan vi vara ense om när det
gäller att man brast i samråd. Men efteråt borde vi
också kunnat ha varit överens om att kritisera reger-
ingen.
Här har man valt att som privatperson agera eller
att inte agera alls som minister. Det framgår av vår
utfrågning. Statsministern säger: Jag har inte, såvida
jag inte på någon middagsdiskussion någon gång har
uttryckt sympati för den här tanken, deltagit i någon
debatt i det här avseendet. Jag sympatiserar själv med
den linjen. Det har jag gjort väldigt tydligt. Så säger
han när det handlar om den europeiska presidenten.
Utrikesminister Anna Lindh konstaterar att man
inte har vidtagit någon åtgärd efter det att man har fått
klart för sig hur den politiska majoriteten ser ut i
riksdagen. Man har inte dragit tillbaka något icke-
papper, och man har över huvud taget inte lyft upp
frågan och tydliggjort från regeringens sida att det här
var ett papper som inte byggde på svensk uppfattning.
Det tycker jag också är värt att kritisera. Men social-
demokraterna väljer att se detta som någon form av
tråkig inrikespolitisk träta. Man väljer att blunda för
det faktum att det finns en annan politisk majoritet.
Måhända hänger det samman med ovanan vid att inte
själva ha problemformuleringsmonopolet och ovanan
vid att det finns majoritet som faktiskt har en annan
uppfattning än den som är regeringens.
Avslutningsvis kan jag konstatera, för att undvika
den fråga som jag har hört Göran Magnusson upprepa
vid ett antal tillfällen, att fördraget inte sluts nu i
sommar. Fördraget kommer att komma tillbaka till
denna riksdag i lite olika skeden. Det blir dels i form
av ett underlag från regeringen i höst, där vi kommer
att få ta ställning till den här frågan precis som andra
frågor för att diskutera vilket direktiv regeringen ska
ha. Sedan får vi pröva hur regeringen följer de direk-
tiven och hur man klarar förhandlingarna innan vi
slutligen har att ta ställning till ett nytt fördrag för
EU. Då kommer vi att pröva frågan vid åtminstone
två tillfällen framöver.
Anf. 45 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det här blir nästan inte ens en replik,
utan bara ett litet uttryck av glädje inför den bered-
villighet som Kerstin Lundgren nu visar att pröva
frågan under den process som förestår. Jag delar
uppfattningen om att det inte bestäms nu, och inte i
konventet, utan det bestäms först i IGC. Egentligen
bestäms det inte där heller, för sedan ska IGC-
överenskommelsen ratificeras i de olika parlamenten.
Det blir ganska många nu - jag tror att det kommer
att handla om 25 parlament som ska ratificera detta!
Jag tycker att det är glädjande att Kerstin Lund-
gren nu pekar på att vi får tillfälle att pröva och dis-
kutera frågan om president i det europeiska rådet vid
senare tillfällen.
Anf. 46 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Tack för möjligheten att tydliggöra,
Göran Magnusson! Efter det att vi har haft gransk-
ningen har vi tillsammans med en majoritet av riks-
dagens partier tagit tydlig ställning i frågan. Det ligg-
er utanför granskningen, men vi har tagit ställning för
att inte ha en europeisk president. Med den utgångs-
punkten kommer vi naturligtvis att komma tillbaka i
höst, när vi diskuterar hur regeringens mandat från
riksdagen ska se ut. Jag tror att det är viktigt för Gö-
ran Magnusson, för statsministern, för utrikesminis-
tern och för hela det socialdemokratiska partiet att
fundera på vad riksdagens uttalande på den punkten
innebär. Men det ligger utanför granskningsbetän-
kandet. Det har klargjorts i det andra betänkandet,
från det sammansatta utskottet.
Se inte detta som en fråga om tillfälliga nycker,
utan se det som en faktisk politisk vilja från den här
kammaren!
Anf. 47 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Mycket har sagts, och lite återstår väl
fortfarande att säga. Låt mig bara berömma flera av
dem som har varit uppe här tidigare för att de har
lyckats påpeka och så tydligt visa vad frågan handlar
om.
Herr ordföranden tydliggjorde vikten av kritiken
av frågan och det oacceptabla i att det kommer fram
indikationer på att regeringen fortsätter att driva en
politik som riksdagen klart och tydligt har tagit ställ-
ning emot.
Tobias Krantz klargjorde vidare vad frågan och
debatten måste handla om. Han sade att det här är en
debatt om de konstitutionella aspekterna och om
vikten av att riksdagen lämnar direktiv till regeringen.
Det handlar inte om själva sakfrågan. Det intressanta
är att den första repliken han fick från Göran Mag-
nusson handlade om huruvida Krantz var federalist
eller inte, vilket väl knappast är någonting som
granskas konstitutionellt.
Kerstin Lundgren underströk att regeringen inte
har gjort något vidare agerande för att tydliggöra den
svenska positionen efter det att den fastslagits i riks-
dagen, vilket också är intressant att diskutera utifrån
konstitutionella synpunkter. Det känns lite trist att
sitta i ett parlament som regeringen försöker gömma
undan i diskussionerna i EU-kretsen.
Mats Einarsson var inne och dissekerade, som han
själv uttryckte det, flera av de argument som kommit
upp från reservanterna. Han pratade bland annat om
kompromissandet och om vikten av att kompromissa
i sådana här sammanhang. Där delar jag och Einars-
son åsikt. Men som också Einarsson var inne på så är
det lite spännande när regeringens syn på frågan gör,
åtminstone vad jag förstår, att om EU i slutändan
skulle hamna på den svenska positionen såsom den
har fastslagits av den svenska riksdagen så kommer
det att vara en kompromiss. Om man däremot hamnar
på motsatt ståndpunkt så kommer det säkerligen att
framställas som en seger. Det är en mycket märklig
syn på kompromissandet.
Fru talman! Ärendet som vi diskuterar handlar
alltså om ett så kallat non-paper som den svenska
regeringen ämnade presentera för EU:s ministerråd.
Detta non-paper innehöll klara förslag på hur inrät-
tandet av en EU-president skulle gå till och också
argument för varför man skulle göra det. Regeringens
förslag passerade EU-nämnden först efter det att det
hade lämnats in i EU-systemet, till den del av över-
läggningarna som kallas för Coreper.
Det är sant att regeringen traditionellt inte pre-
senterat non-papers för EU-nämnden och att man inte
har samrådsskyldighet inför möten med Coreper.
Men det papper vi nu diskuterar är ett mycket rakt
och tydligt förslag i en av de mest uppslitande och
kontroversiella så kallade framtidsfrågorna som dis-
kuteras inom den europeiska unionen. Misstanken
uppstår därför genast att anledning till att man dröjde
med att presentera detta raka förslag för EU-nämnden
var att man på förhand kunde räkna ut nämndens
reaktion. Framför allt utrikesministerns beklaganden
och tämligen uppriktiga ursäkt motsäger dock detta.
Men en ursäkt ändrar inte faktum. Nämnden rasade
när man fick syn på papperet.
Fru talman! Låt mig orda något om de öppna ut-
frågningar vi har haft med statsminister Göran Pers-
son och utrikesminister Anna Lindh. Jag menar att
man i dessa utfrågningar visade en stor arrogans inför
riksdagens och riksdagsmajoritetens inställning i
frågan. Lindh uttryckte sig så att om hon bara hade
bemödat sig att förklara förslaget lite närmare hade
nog övriga partier bytt ståndpunkt. Hon sade: "Jag är
övertygad om att det inte hade gått med den här frå-
gan som det gick ifall vi hade haft en diskussion med
partierna i EU-nämnden innan. Då hade partierna sett
fördelarna med förslaget."
Det låter som om alla riksdagens partier utom So-
cialdemokraterna bara säger nej till EU-
presidentskapet av princip och inte för att det deval-
verar de små staternas makt och som om inte mot-
ståndarpartierna från Moderaterna till Miljöpartiet,
från Folkpartiet till Vänsterpartiet baserar sitt mot-
stånd mot förslaget på rationella argument. Det är
arrogans.
Persson å sin sida sade lite hånfullt att det nog blir
som man föreslagit trots allt. I en slutförhandling,
mina vänner, sade han, kommer det här att vara ett
förslag som jag är övertygad om ligger på bordet.
Göran Magnusson är lite inne på samma linje då
han med lite illa dold förtjusning pratar om att detta
nog är ett slutförslag som kommer någonstans samti-
digt som han menar att det bara var ett tankeutspel.
Det blir ju lite konstigt när man pratar om att den
svenska linjen kan vinna, samtidigt som den svenska
linjen är allt annat än den svenska linjen, därför att
den svenska linjen just varit den som Sveriges riksdag
tydligt, kanske tydligast av alla europeiska parlament,
tagit ställning emot.
Det är det här som KU:s granskning syftar mot.
KU:s granskning innebär att man tittar på förhören
och samrådet med EU-nämnden. Det är mot bakgrund
av bland annat Perssons och Magnussons syn att
förslaget kan bli verklighet på regeringens initiativ
och det uppenbara i att detta förslag framstått som
Sveriges officiella linje, som flera partier i utskotts-
majoriteten faktiskt väljer att rikta kritik mot Persson
och Lindh.
Fru talman! Frågan lever vidare efter utskottets
granskning. I utskottsförhöret sade Persson slutligen:
Jag förstår fuller väl att vi kommer att följa riksda-
gens majoritet.
Tur är väl det, eftersom fler efter EU-nämnden
uttalat sig om presidentskapet. Vi har hört att det
sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet klart
och tydligt uttryckt att man ser att nackdelarna över-
väger fördelarna. Just mot bakgrund av det blir det
lite märkligt att man kan läsa i tidningarna att Persson
överlagt med det grekiska ordförandeskapet och hur
Sverige nu fått med sig ett litet land på presidentlin-
jen. Sverige, som egentligen inte ens tycker om en
EU-president, har fått med sig ett annat land på en
linje som man inte för. Det blir lite märkligt.
Något måste slås fast i den här debatten, och det
är att regeringen är utsedd av riksdagen och ska rätta
sig efter vad riksdagen tycker. Riksdagen har vid
flera tillfällen, i EU-nämnden och inte minst i kam-
maren här, slagit fast att man inte vill ha en EU-
president. Då är det inte heller den linjen som ska
föras fram av regeringen. Det är inte den linjen som
andra länder ska tro är den svenska linjen. Det är inte
den linjen som European Voice ska redovisa som den
svenska linjen. Så stod det också väldigt tydligt i det
recit som alla partier i utskottet har godkänt, som alla
partier har läst igenom vid ett flertal tillfällen, disku-
terat och sett till att där bara finns fakta. På s. 32 kan
man läsa: I riksdagsstyrelsens förslag Riksdagen inför
2000-talet konstateras att praxis har utvecklas så att
det inte anses tillräckligt att regeringen inte gör något
som står i strid med EU-nämndens synpunkter utan i
stället agerar i enlighet med nämndens råd och stånd-
punkter. Riksdagskommittén, i likhet med riksdags-
styrelsen senare, ansåg att denna praxis bör bestå.
Regeringen ska lyssna på riksdagen. Regeringen
ska lyssna på EU-nämnden. Här har vi ett fall där så
inte har skett. Det finns all anledning att rikta kritik
mot Lind och Persson.
Anf. 48 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag skulle vilja påstå, och inte bara
till Gustav Fridolin fast det är vi som har en replik-
omgång nu, att det majoriteten har skrivit i detta ut-
skottsbetänkande inte är någon ändring av hittillsva-
rande praxis. Socialdemokraterna har egentligen inte
någon annan uppfattning i själva praxisfrågan. Sedan
är den garnerad med påstått handlande efter det att
KU:s granskning har avslutats. Diskussionen förs
väldigt mycket om vad man förmodar att Persson
eller Anna Lindh har sagt, gjort och inte gjort. Där vet
vi i KU inte särskilt mycket om saken. Jag har i varje
fall inte förstått att Göran Persson tillsammans med
den grekiske företrädaren agiterade för det här försla-
get. Jag utgår ifrån att han har gjort som han har sagt,
nämligen talat om hur det parlamentariska förhållan-
det är i Sverige.
De andra EU-parlamenten har möjligen inte ens
diskuterat de här frågorna och inte tagit ställning till
dem. Vi får väl se hur den här frågan till sist kommer
att utvecklas. Risken finns ju att vi får en president
eller ordförande i Europeiska rådet och inte den cir-
kulation av ordförandeföreträdare för de olika länder-
na tre i taget som Sveriges regeringen har fört fram i
det här tankepapperet. Det skulle bli en mindre lyck-
ad lösning på det här problemet.
Sedan säger Gustav Fridolin att Göran Persson
inte har gjort någonting för att klargöra riksdagens
ståndpunkt. Då har jag en fråga. Har Gustav Fridolin
ringt till Joschka Fischer, som är hans partibroder i
Tyskland, och fört fram det svenska parlamentets
ståndpunkt? När man nu tvivlar på Persson förmåga
måste man kanske ta något eget initiativ. Har Gustav
Fridolin talat med Joschka Fischer?
Anf. 49 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag är glad om Göran Magnusson vill
utse mig som talesman för Sveriges riksdag i för-
handlingarna med EU och att jag ska vara den som
för fram den svenska riksdagens ståndpunkt till vän-
nerna i EU-kretsen. Jag är väldigt glad om Göran
Magnusson vill ge mig det förtroendet, men jag tviv-
lar på att så är fallet. Det är Göran Perssons och re-
geringens uppgift att sköta förhandlingarna från Sve-
riges sida. Det är nog det vi ska diskutera.
Jag konstaterar återigen att huvuddelen av Göran
Magnussons replik handlade om det politiska i frå-
gan. Han jämför den här lösningen med andra even-
tuella lösningar som han menar är mindre lyckade.
Den debatten har vi haft, Göran Magnusson. Vi har
klargjort var vi står i de här olika frågorna. Vi kan
gärna göra det igen, men det är nog inte rätt att göra
det med utgångspunkt i en granskningspunkt, och
speciellt inte i en fråga som handlar om regeringens
förhållande till riksdagen.
Jag håller egentligen med dig om att det vi för
fram inte är en ändring från hittillsvarande praxis. Det
är utifrån hittillsvarande praxis som vi menar att det
finns anledning att rikta kritik mot Lindh och Pers-
son. Och om det nu inte är en ändring från hittillsva-
rande praxis, som Göran Magnusson säger, varför
ställer ni då inte upp på majoritetens skrivning? Var-
för vill Socialdemokraterna ha en reservation? Jag
letar här efter det som hela tiden återkommer i debat-
ten som det politiska garnityret. Jag hittar ett par
meningar av substans. Bland annat: "Det är vidare
uppenbart att detta förslag utan förankring har kom-
mit att framstå som den svenska regeringens linje."
Men det kan väl inte Socialdemokraterna och Göran
Magnusson förneka. Det har ju stått i alla de europe-
iska tidningarna. Det är likadant när man träffar vän-
ner från EU-kretsen. Jag faktiskt träffat en från just
Joschka Fischers parti som är helt övertygad om att
det här var den svenska linjen. Hon är deras talesman
i EU:s framtidsfrågor.
Jag letar vidare i majoritetstexten: "Man måste
kunna förutsätta, både från riksdagens och från mott-
agarkretsens sida, att de uppfattningar som den
svenska regeringens företrädare för fram i diskussio-
ner med de övriga medlemsstaternas företrädare inte
bara är personliga uppfattningar utan faktiskt uttryck-
er de ståndpunkter som Sverige som medlemsstat
intar." Det måste väl också Socialdemokraterna hålla
med om. På vilken punkt är ni oense med majorite-
ten?
Anf. 50 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Det viktiga är ju inte att vara oense
med majoriteten, utan det är ju att förhålla sig till de
regler och den praxis som hittills har funnits. Det är
det som är den konstitutionella touchen på den här
granskningen. Vi tycker att majoritetstexten mer är en
garnering än ett fastslående av den ena eller andra
ståndpunkten. Det hade kunnat räcka med den kritik
som vi var beredda att uttala i vår reservation.
Nej, Gustav Fridolin, jag har inte föreställt mig att
Gustav Fridolin skulle utsändas som en emissarie från
Sveriges riksdag för att klara ut Sveriges riksdags
ståndpunkt. Jag trodde dock - men det är möjligen
enfaldigt - att det fanns kontakter också på det parti-
politiska planet mellan de gröna i Sverige och de
gröna ute i Europa.
Sådana kontakter finns i varje fall på det social-
demokratiska området. När vi var i Budapest förra
veckan hade jag tillfälle att överlägga med socialde-
mokratiska parlamentariker, och vi diskuterade då de
här olika frågorna. Jag föreställer mig att det kan gå
likadant till vad gäller Miljöpartiet, men det är möj-
ligt att det skulle fordras ett mera formellt uppdrag
från etablissemanget för att Gustav Fridolin ska age-
ra.
Anf. 51 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag redovisade i och för sig i en bisats
att jag har talat med die Grünens framträdande per-
sonlighet vad gäller EU:s framtidsfrågor. Denna är i
det partiet inte Joschka Fischer utan man har härtill
utsett en ung kvinna som såvitt jag vet är världens
yngsta parlamentariker - hon slår mig med några
veckor. Jag har också pratat med företrädare för vårt
systerparti just i Ungern, som jag ska besöka i som-
mar. De kontakterna finns alltså.
Men återigen: Det är väl inte det som den här dis-
kussionen handlar om. Den handlar om huruvida de
som har i uppdrag att föra ut regeringens linje i för-
handlingar har gjort detta eller inte, inte huruvida
Gustav Fridolin har gjort det eller inte.
Jag blev glad när vi kom fram till det som Göran
Magnusson kallade den konstitutionella touchen i
debatten. Jag har tidigare kritiserat Göran Magnusson
därför att jag tyckt att han lite grann har saknat den.
Vi som förut har haft förmånen att debattera med
Göran Magnusson vet att Göran alltid är väldigt på-
läst och alltid kan formuleringarna utan och innan,
och skulle det ha funnits en formulering som han
hade kunnat peka på som hörande till det politiska
garnityret, hade den kommit upp i debatten.
Nu ställde jag frågan uttryckligen, och den kom
ändå inte upp. Vilken mening är det egentligen som
Socialdemokraterna inte godtar i majoritetens skriv-
ning? Jag är rädd för att det är den sista meningen,
konsekvensen av allt det som sagts dessförinnan,
nämligen att det faktiskt finns en anledning att rikta
kritik mot statsministern och utrikesministern.
F.d. näringsminister Björn Rosengrens hantering av
energimarknaden (avsnitt 2.3)
Anf. 52 Göran Magnusson (S)
Fru talman! Detta ärende handlar om energipoli-
tik. Hösten 1997 fattades ett viktigt energipolitiskt
beslut i Sveriges riksdag, där man talade om ett nytt
ekologiskt och ekonomiskt bärkraftigt energisystem.
Det talades också mycket om omställningsprogram
och om riktlinjer. Investeringar i förnybara energislag
skulle vara framträdande, sades det i Vattenfalls lång-
siktiga utvecklings- och energiplaner.
Vattenfall är som bekant ett statligt bolag, och det
är staten som bestämmer dess mål, förhoppningsvis i
enlighet med vad riksdagen har sagt. Regeringens
verktyg för att styra själva bolaget är förstås inflytan-
det över styrelsen. Regeringen företräder ju ägaren.
Det har försäkrats oss att styrelsen har en bred kom-
petens, och det tror vi på. Näringsdepartementet är
direkt representerat i styrelsen. Av arbetsordningen
framgår det att styrelsen ska samordna sin syn med
representanter för ägarna i frågor vilka, som det heter,
är av avgörande betydelse. Dit räknas förstås förvärv,
fusioner och liknande åtgärder.
Sammanfattningsvis måste jag nog säga att vi har
fått det intrycket att styrningen fungerar. Det framgår
av det skriftliga underlag som vi har fått och av den
utfrågning som vi haft med statssekreterare Ånstrand.
Det blir naturligtvis extra intressant när man sedan
kommer in på hur Vattenfall i själva verket har age-
rat. Det som faller i ögonen är förstås Vattenfalls
försäljning av aktier i Forsmark för att kunna göra
stora investeringar i kärn- och kolkraft i Tyskland.
Statssekreteraren Ånstrand intygade här att man
hade låtit regeringen-ägaren ha inflytande, en löpan-
de dialog, många informella kontakter och så vidare,
vilket man menade var självklart i en sådan viktig
fråga.
När jag lite mera burdust frågade: "Får jag tolka
svaret så att ägaren har godkänt att Vattenfall säljer
svensk kärnkraft för att köpa tysk kärn- och kol-
kraft?" blev svaret ja.
Regeringen har kunnat påverka, och dess påver-
kan har i detta fall lett till just precis det som jag
beskrivit. Det finns då naturligtvis anledning för en
representant för riksdagen att fråga hur detta stämmer
med de mål för energipolitiken som riksdagen har
formulerat, och det är detta som granskningsanmäl-
ningen handlar om.
Jag ser att man även i majoritetens skrivning är
något konsternerad över investeringarna i Tyskland.
Jag citerar: "Något som väcker ett särskilt intresse vid
utskottets granskning är de stora investeringar som
Vattenfall gjort i Tyskland. Det kan givetvis finnas
utrymme för olika bedömningar i frågan om dessa
investeringar bidragit till att uppnå målen för Vatten-
falls verksamhet."
Man säger att det här finns möjlighet till olika be-
dömningar. Jag kan tänka mig att en bedömning är att
investeringarna har bidragit till att uppnå målen. Det
måste ju vara den värdering som majoriteten står
bakom, men jag tycker inte att den kan framstå som
speciellt rimlig. I så fall återstår det att formulera på
vilket sätt de här investeringarna har bidragit till att
de av riksdagen formulerade målen har uppnåtts.
En rimligare tolkning, som reservanterna står för,
är förstås att det här knappast har bidragit till målen
som de formulerats av riksdagen utan tvärtom kan
anses vara mycket svåra att förena med de mål som
har formulerats. Därför har också slutsatsen blivit att
näringsministern på den här punkten inte kan undgå
kritik för styrning av Vattenfall.
Jag yrkar härmed på godkännande av anmälan i
reservation 2.
Anf. 53 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Hösten 1997 fattade riksdagen beslut
om det omställningsprogram på energiområdet som
regeringen hade tagit fram. Enligt regeringen syftade
detta program till att på ett kostnadseffektivt sätt
minska användningen av el för uppvärmning. Det
syftade också till att utnyttja det befintliga elsystemet
mer effektivt samt till att tillföra el och värme från
förnyelsebara källor.
Regeringen ser i sammanhanget Vattenfall som en
viktig resurs i omställningsarbetet för ett ekologiskt
och ekonomiskt uthålligt energisystem. Regeringen
menar också att Vattenfall bör vara en föregångare på
området, och bolaget ska också verka för att den
tekniska utvecklingen förs framåt.
Vid näringsutskottets behandling av regeringens
proposition på området framfördes att Vattenfalls
aktiva medverkan är av avgörande betydelse för om-
ställningen av energisystemet. Vidare sade utskottet
att bolaget, som svarar för 50 % av elproduktionen,
bör ges en strategisk roll i omställningsarbetet. För ett
företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad
och vars huvuduppgift är att producera och leverera el
till sina kunder är det emellertid viktigt att insatserna
görs inom ramen för affärsmässighet.
Detta uttalades alltså av näringsutskottet.
I den anmälan som i dag är anledning till att den-
na fråga finns på dagordningen tas några viktiga
aspekter upp. Vattenfall är ett statligt bolag som kan
sägas ha dubbla roller. Dels ska bolaget agera på en
konkurrensutsatt marknad på ett affärsmässigt vis,
dels ska bolaget bidra till att förverkliga målen för det
omställningsprogram som riksdagen beslutade om
hösten 1997.
Regeringen har ansvaret för att styrningen av
Vattenfall sker i enlighet med riksdagens beslut. Nu
är det mycket tveksamt om de investeringar som
Vattenfall gjort under senare år i bland annat Tysk-
land är förenliga med de mål som riksdagen har satt
upp. Riksdagen har fattat beslut om omställning av
energisystemet till ett hållbart och förnyelsebart sy-
stem, och Vattenfall har gjort investeringar i bland
annat Tyskland. De investeringarna ligger inte i linje
med de politiska besluten om omställning av det
svenska energisystemet eftersom det där i huvudsak
handlar om drift med fossila bränslen. Man behöver
ju inte vara expert inom energiområdet för att förstå
att fossila bränslen inte ryms inom ramen för förnyel-
sebara energikällor.
Det har från regeringens sida inte utformats tydli-
ga ägardirektiv vad gäller Vattenfalls investeringar
utan godkännandet har skett i efterhand. Vid utfråg-
ningen har det också framkommit att ägardirektiven
har varit otydliga. De har varit svåra att följa, och det
har också försvårat uppföljningen och granskningen.
Därför måste slutsatsen, i enlighet med reservation 2 i
utskottets betänkande, bli att regeringen måste få viss
kritik, för den har brustit i fråga om styrningen av
Vattenfall.
Anf. 54 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Återigen syns de mindre brister som
finns i vårt debattupplägg när reservanternas syn-
punkter upprepas gång på gång. Men det är bara att
gilla läget och hålla sig så kort som möjligt. Jag hän-
visar till vad de två tidigare företrädarna har sagt och
instämmer i det. Jag vill understryka att den spring-
ande punkten är det sätt som Vattenfall uppträtt på
när man har gjort stora investeringar i Tyskland och
att det omöjligt kan anses ha varit väl förenligt med
vad riksdagen har beslutat.
Beslutet om investeringar i Tyskland har Vatten-
fall förankrat i regeringen genom underhandskontak-
ter, med ett uttalat stöd från regeringen. Regeringen
har inte gett Vattenfall direktiv så att deras handlande
har varit i linje med vad riksdagen har beslutat. För
det måste regeringen kritiseras. Jag är förvånad över
att Vänstern inte delar denna inställning. Jag kan bära
med jämnmod att inte Socialdemokraterna gör det.
Det förvånar inte lika mycket som att Vänstern inte
har synpunkter och skulle kunna vara en del av reser-
vanterna.
Anf. 55 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Det här ärendet handlar inte om en
granskning av det statligt ägda Vattenfall utan om en
granskning av statsrådet och regeringens ägande -
hur man utnyttjar det statliga ägandet och hur man
styr. Det handlar också om hur man har följt upp
riksdagens beslut från 1997 om att det statliga Vatten-
fall ska ha en aktiv roll i omställningen av det svens-
ka energisystemet.
Ibland verkar det som om vi egentligen skulle se
resultaten bara i den redovisning som Vattenfall läm-
nar till riksdagen. Där skulle den statliga styrningen
framgå. Men det är något för regeringen att fundera
över. Det är utfallet.
Regeringen har visat att man inte har någon tydlig
ägarstyrning. Man vill inte formulera ägardirektiv.
Man känner sig tveksam till det. Detta har framgått av
vår utfrågning. Man utnyttjar inte bolagsstämman.
Som det ser ut väljer man att styra i en daglig dialog.
Det ger inte möjlighet för oss i riksdagen att följa upp
hur ägandet kommer riksdagens mål till nytta. Det är
ett av de stora problemen, och det pekar vi på.
Man har uppenbarligen från regeringens sida god-
känt den inköpsrunda som Vattenfall ägnat sig åt i
Tyskland. Det kan man vara kritisk mot på flera
punkter. Man kan fråga om det stämmer med om-
ställningen av det svenska energisystemet. Man kan
fråga om det var en ekologisk stimulans att handla
brunkol och kärnkraft. Få torde hålla med om det.
Man kan också, vilket en del kanske höjer på ögon-
brynen inför, fundera på om det var affärsmässigt
riktigt. Men det är inte den delen som ärendet handlar
om utan om regeringens agerande.
I reservation 2 kommer vi fram till att det är up-
penbart att regeringens styrning i väsentliga hänseen-
den har utövats formlöst, något som minskar KU:s
och den här kammarens möjlighet att i efterhand
granska vad som har förekommit. Regeringens styr-
ning har inte heller varit tillräcklig.
Det sätt på vilket Vattenfall uppträtt kan inte an-
ses ha varit väl förenligt med riksdagens beslut. Jag
och Centerpartiet tycker, precis som så småningom
förhoppningsvis en majoritet i kammaren, att reger-
ingen ska få kritik för att den brustit i styrningen av
Vattenfall.
Anf. 56 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Låt mig börja från början. Riksdagen
har slagit fast att Vattenfall ska vara ledande i om-
ställningen av energisystemet till att bli mer miljö-
vänligt. 1997 års energipolitiska beslut föreskriver
bland annat följande: "I Vattenfalls långsiktiga ut-
vecklings- och investeringsplaner bör utvecklingen av
ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i
el- och värmeproduktion från förnybara energislag
vara framträdande. De resurser som genereras i Vat-
tenfall blir av stor betydelse för energisystemets om-
ställning." Vidare står det: "Vattenfalls aktiva med-
verkan är av avgörande betydelse för omställningen
av energisystemet."
Sätt detta emot den verklighet en PM från riksda-
gens utredningstjänst visat oss i utskottet. Sedan 1999
har Vattenfall ungefär hundrafaldigat sina utsläpp av
koldioxid till 79,7 miljoner ton. Siffran gäller för
2001. Det kan jämföras med att Sverige som land
släppte ut 56,2 miljoner ton koldioxid under 2001.
Inom Vattenfallkoncernen släppte man alltså ut mer
än 20 miljoner ton mer 2001 än vad hela Sverige
gjorde. Samtidigt har man köpt mer kärnkraft i stället
för att avveckla kärnkraften.
Försäkringarna, nej riksdagsbesluten om Vatten-
fall som ett miljöföretag faller platt mot den bistra
verkligheten. Vattenfall är inget miljöföretag. Tvärt-
om har man dåligt rykte i miljökretsar.
Jag har före debatten låtit ett par miljökunniga
människor studera Vattenfalls årsrapporter för 2001
och 2002. Läsningen av 2001 års redovisning väckte
viss muntration. Vattenfall skriver nämligen som
försvar för sina stora koldioxidutsläpp att "separation
och lagring av koldioxid är ett område som kan få
stor betydelse för att begränsa utsläppen av växthus-
gaser vid användning av fossila bränslen". Det man
pratar om är alltså en teknik som för det första skulle
fånga in några tiotusentals kubikkilometer av gasen
från skorstenarna, för det andra komprimera den, för
det tredje skicka den vidare i rör några hundra kilo-
meter och för det fjärde lämna den på någon slutför-
varingsplats som - ja, vad vet jag? - Robertsfors.
Det här är inte miljöansvar, det här är ren voodoo.
Årsredovisningen för 2002 innehåller ännu mindre
om miljö. På s. 37 hittar man lite om risker och risk-
hantering. Ingenting nämns om kärnkraft trots att en
av Vattenfalls reaktorer i Brunsbüttel var avstängd ett
år på grund av en vätgasexplosion. Däremot står det,
helt riktigt, att "Vattenfalls mest betydande miljöris-
ker handlar om utsläpp av klimatpåverkande koldi-
oxid". Efter detta konstaterande kan man bara läsa,
ånyo, om separation och lagring. Det står inget om
minskning av utsläppen.
Man har ingått en ohelig allians med planetens
värsta miljö- och klimatskurkar som Exxon och de
stora kolföretagen, de som motarbetar Kyotoavtalet
och som för fram ganska antivetenskapliga argument.
Man har, genom att man köpt upp kolkraft och brun-
kolskraft, förbundit sig att släppa ut en viss mängd
koldioxid och försvarar sig genom att prata om lag-
ring.
Ställ den bild av Vattenfall som jag har redovisat,
den som kommit fram i vår granskning av bland an-
nat investeringarna i brunkol och kärnkraft i Tyskland
bredvid riksdagens beslut om att leda miljöarbetet
och energiomställningen och det framstår som full-
ständigt klart att riksdagens ord inte varit värda ett
lingon för Vattenfall.
Fru talman! Den konstitutionella frågan blir föl-
jande, mot bakgrund av det jag hittills har anfört: Har
före detta näringsminister Björn Rosengren en del av
ansvaret för detta? Det har inte varit helt lätt att
granska frågan, eftersom Näringsdepartementet valt
att styra på ett ganska dolt och oklart sätt. Vår brev-
växling med Regeringskansliet och förhöret med
statssekreterare Claes Ånstrand gör klart att regering-
en lämnat sitt godkännande, åtminstone till Vatten-
falls investeringar i utlandet.
Regeringen har därmed åsidosatt riksdagens be-
slut, och därför finns det stor anledning till kritik.
Jag har ägnat en stor del av mitt anförande hittills
åt Vattenfall. Vi tar därför kontentan av det jag precis
sade ännu en gång för att inte lämna utrymme för den
typ av missförstånd som handlar om att jag skulle tro
att det är Vattenfall vi granskar. Det vet jag att vi inte
gör. Det är inte vårt bord. Men först måste det kon-
stateras att Vattenfall brutit mot riksdagsbesluten.
Sedan måste det slås fast att regeringen är ansvarig.
Det är min uppfattning att Vattenfall bryter mot be-
sluten och att regeringen inte är fri från ansvar, därav
kritiken som riktas i reservation 2. Jag tvingas yrka på
godkännande av anmälan i denna reservation för att
kammarens styrkeförhållanden ska stå klara för re-
geringen.
Fru talman! En del av denna granskningsanmälan
som det av olika skäl inte funnits skäl att prioritera
lika hårt handlar om konkurrensen på energimarkna-
den. En av anledningarna till detta, och till att detta
inte blivit centrum för granskningen, är att regeringen
utreder frågan om utvecklingen på el- och fjärrvär-
memarknaden. Det måste dock ifrågasättas, och det
gjorde jag i utfrågningen av Åhnstrand, om utredarna
är de mest lämpliga. Utredaren Sten Kjellman är
informationschef på SKB.
Problemet med konkurrensen på energimarknaden
är, vilket också står i reciten av det ärende det handlar
om, att antalet aktörer krympt från sju till tre, som
tillsammans äger över 90 %. Dessa tre råkar också
äga samma SKB som Kjellman arbetar för.
Fru talman! Slutligen har jag tre randanmärkning-
ar. För det första lyfter utredningen fram frågan om
hur regeringen egentligen styr de statliga företagen.
Om det inte finns någon som helst skillnad mellan
hur Vattenfall som statligt ägt företag ska agera och
hur andra agerar, vad betyder då riksdagsbesluten?
Vad är då meningen med statliga bolag? Detta åter-
kommer KU till i vårgranskningen.
För det andra: I granskningen har miljöbesluten
hela tiden gömts bakom detta att man bara ska bry sig
om miljön "inom ramen för affärsmässighet". Det
förklarar givetvis inte hur man kan öka sina koldiox-
idutsläpp från nära noll till nära 80 miljoner ton per år
eller hur man kan lämna sämre miljöredovisningar än
andra aktörer. Men för att verkligen punktera argu-
mentet vill jag framhålla att Vattenfalls kreditbetyg
hos det stora Standard & Poors sjönk med fyra steg
under den tid då man ägnade sig åt investeringarna.
Analytikerföretagets Andreas Zsiga konstaterade i
Dagens Industri om utlandsköpen att Vattenfalls
finansiella situation försämras. De har indirekt köpt
förlustbringande kolkraftverk.
För det tredje har det från socialdemokratiskt håll
i den här debatten, särskilt i den inledande rundan,
talats om att granskningen skulle ha föregåtts av poli-
tiska ställningstaganden snarare än konstitutionella
överväganden. Förklara då gärna för mig, Pär Axel
som kommer efter mig eller någon annan, hur Miljö-
partiet och Moderaterna kan enas i en kritik som
handlar om hur energimarknaden hanteras. Ytterst få i
den här kammaren eller utanför densamma tror nog
att grön och mörkblå politik inom energimarknaden,
inom energipolitiken, sammanfaller på en enda punkt.
Nej, om vi ska prata om var det blivit partipoliti-
serat i ett ärende som detta är det nog mot andra än
reservanterna man ska rikta sina blickar.
Anf. 57 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Nyhetsvärdet i den här delen av de-
batten är ganska ringa. Gustav Fridolin och Miljöpar-
tiet tycker inte om Vattenfall, och de borgerliga parti-
erna tycker inte om regeringen. Det visste vi sedan
förut.
Frågan här är naturligtvis mer komplex. Egentli-
gen ger den, liksom nästkommande fråga på vårt
bord, utrymme för en diskussion kring en konfliktsi-
tuation som är reell. I den här kammaren är vi fantas-
tiska på att hitta på konflikter, skapa konflikter. Men
här finns en riktig konflikt: Kan man på ett bra sätt
både vara affärsdrivande och driva kammarens ener-
gipolitik? Det är det som vi har granskat i huvudsak i
den här processen.
När vi i den majoritet som fanns när vi var i KU:s
rum summerade det här konstaterade vi att det här har
gjorts med omsorgsfulla avvägningar. Vi har inte haft
anledning, och kanske inte heller kompetens, att di-
rekt avgöra om de här affärerna har fallit inom den
ena eller andra ramen. Men vi har konstaterat att
överväganden har gjorts.
Och så summerar vi: "Vad som kommit fram un-
der granskningen ger emellertid inte grund för någon
annan bedömning än att Vattenfalls agerande kan
anses förenligt med vad riksdagen har beslutat. Ut-
skottet har följaktligen inte skäl att rikta kritik mot
regeringen eller något enskilt statsråd för att ha brustit
i fråga om styrningen av Vattenfall eller för att ha
åsidosatt vad riksdagen beslutat."
Mot detta ställs reservationen. Som Gustav Frido-
lin korrekt redogjorde för består den av en tämligen
ohelig allians, från Miljöpartiet till långt ut på höger-
kanten, som tycks driva åsikten att den mer eller
mindre gillade energipolitik som är fastlagd av riks-
dag och regering ska drivas av Vattenfall - i Tysk-
land. Detta är själva paradoxen i diskussionen. Den
energipolitik som Moderaterna är emot i den här
kammaren ska alltså det affärsdrivande företaget
Vattenfall driva i Tyskland. Det här återstår ju att
diskutera under den här stunden.
Problemet med reservationen, som folk i värsta
fall kommer att rösta på när kammaren senare möts
eftersom de inte lyssnar på den här värdefulla debat-
ten, är ju i hög grad glidandet. Man talar om vad
"som särskilt faller i ögonen". Det står att det är "rätt
uppenbart" och att det kan "sättas i fråga" om reger-
ingen har varit tillräckligt aktiv. De olika mål som
Vattenfall i sin verksamhet ska uppfylla har
"uppenbarligen inte kunnat nås". Så kommer man
fram till: "Det går efter granskningen likväl inte att
komma ifrån intrycket att den styrning som regering-
en utövat inte har varit tillräcklig."
Det är tunga argument när man kanar omkring för
att nå ett politiskt syfte. Jag tycker att granskningen
principiellt är oerhört värdefull när vi tittar på statens
roll som ägare och också möter den uppenbara kon-
flikt som kan finnas mellan dessa båda mål, att vara
affärsmässig och att driva riksdagens energipolitik.
Vårt agerande och vår bedömning går ju ut på dels att
statsrådet inte har utövat något ministerstyre i den här
frågan, dels att vi inte heller i övrigt har kunnat finna
att regeringen, eller för all del Vattenfall, har frångått
det som anses vara den här riksdagens energipolitiska
mål.
Jag tycker därför att det hade varit intressantare,
om man uttrycker sig så, om den här reservationen
hade vilat på lite tyngre argument. Men den är up-
penbarligen en kompromisskrivning med bland annat
Miljöpartiets mycket häftiga kritik av energipolitiken
både i Sverige och i Tyskland. Men därmed blir ju
högerpartiernas ställningstagande så mycket märkli-
gare, med en svensk energipolitik som man bara
delvis gillar som man tycker att Vattenfall ska
genomföra i Tyskland. Jag yrkar avslag på den reser-
vation som jag hoppas fortsätter vara en reservation
som stöds av en minoritet.
Anf. 58 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Det var väldigt mycket Pär Axel
Sahlberg talade om energipolitik och väldigt lite han
talade om den konstitutionella fråga vi håller på med.
Det är relativt ointressant vad exempelvis jag som
eventuellt mörkblå kärnkraftspolitiker tycker om
Vattenfalls investeringar i Tyskland i största allmän-
het. Det är inte det vi talar om nu. Det vi talar om är
huruvida regeringen har utövat sitt aktiva ägande av
Vattenfall på det sätt som beslutet 1997 i riksdagen
sade.
Det kan väl ändå inte vara så, Pär Axel Sahlberg,
att Vattenfall ska vara affärsmässiga i Tyskland och
sedan jobba för omställning i Sverige och att det på
något sätt skulle vara en tillfredsställande mix av de
olika mål som naturligtvis finns med ett affärsdrivan-
de aktiebolag? Det tycker jag blir en ganska orimlig
hållning. Frågan måste naturligtvis vara: Har riksda-
gen fastställt klara mål här och uppdragit åt regering-
en att verka för dessa mål genom Vattenfall? Är detta
vad som har skett? Då måste vi också fråga oss om
styrningen har fungerat på ett korrekt sätt, och det ser
man av resultatet. Är då dessa investeringar i Tysk-
land en rimlig följd av det beslut som riksdagen har
fattat? Är det verkligen vad Pär Axel Sahlberg anser?
Anf. 59 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Jag hoppas att Nils Fredrik Aurelius i
nästa replik passar på att ta upp frågan hur han som
mörkblå kärnkraftsivrare, som han sade, nu vill hävda
att den svenska energipolitiken som han är emot ska
implementeras av Vattenfall i Tyskland. För det är ju
frågan.
När den här frågan var aktuell i vår utfrågning
svarade statssekreteraren mycket bra. Han sade:
"Självklart ska Vattenfall på den svenska marknaden
utgå ifrån det regelverk och de politiska beslut som
fattas för den svenska marknaden, vilket man också
gör. I sitt engagemang i andra länder, till exempel
Tyskland, måste man ju utgå från den energipolitik
som konstitueras i de länderna."
Det är precis det som det handlar om. Moderater-
na har lånat sig till lockelsen att få kritisera regering-
en när det gäller en energipolitik som man inte gillar i
Sverige men som man tydligen tycker att Vattenfall
ska köra igenom i Tyskland. Det är den ena konsti-
tutionella frågan.
Den andra är: Har ministern styrt detta? I reserva-
tionen pekas det inte på någon punkt på att ministern
har gjort det, och det är precis det som vi hävdar i
majoritetens text. Därför är Moderaterna i fullständigt
främmande land ihop med Miljöpartiet för en miljö-
politik som man ogillar. Men vad gör man inte för att
partipolitisera konstitutionsutskottet?
Anf. 60 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Vem är det som partipolitiserar? Jag
vill erinra om att jag i mitt huvudanförande icke med
ett ord gick in på min inställning till regeringen i
största allmänhet eller min åsikt om olika energislag,
beroende på att det inte är den frågan vi diskuterar,
Pär Axel Sahlberg.
När det gäller investeringar i Tyskland, om vi ska
ta upp dem, kan jag mycket väl ha kritiska invänd-
ningar, men det är inte riktigt det som vi diskuterar
nu. Frågan är om regeringen, som utövar ägarinfly-
tande och har inflytande över styrelsen i Vattenfall,
har följt upp det som riksdagen faktiskt har beslutat.
Har styrningen varit korrekt?
Statssekreteraren säger faktiskt: Ja, vi har förank-
rat allting som vi har gjort. Då blir ändå den rimliga
frågan: Om nu regeringen helt och hållet är med på
det som Vattenfall har gjort, hur stämmer det med det
som riksdagen faktiskt har beslutat om 1997? Det är
det, Pär Axel Sahlberg, som är den konstitutionella
frågan.
Anf. 61 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Det var just därför som jag läste det
här citatet av Claes Ånstrand. Han lyckades, bättre än
jag, formulera att man inte kan hävda att den svenska
energipolitiken ska genomföras av Vattenfall i Tysk-
land. Sedan kan det naturligtvis leda till andra mer
affärsmässiga resonemang. Är det rätt att investera i
Tyskland, och var det rätt objekt man köpte och så
vidare?
Men Nils Fredrik undviker sorgfälligt den fråga
som jag ställde förra gången. Man lierar sig med
Miljöpartiet för en energipolitik, som man har under-
känt här i riksdagen för svensk del, som ska genomfö-
ras i Tyskland.
Jag måste läsa ur reservationen så att det framgår
tydligt hur Moderaterna har förlorat sig i den här
politiska avsikten. Det står nämligen: "Det torde vara
rätt uppenbart att dessa investeringar inte står i en
överensstämmelse med den långsiktiga inriktning
som ligger till grund för den politiskt beslutade om-
ställningen av energisystemet i Sverige."
Detta är reservationen som man har skrivit till-
sammans med Miljöpartiet. Jag måste få ställa frågan:
Var ligger det konstitutionella i sammanhanget?
Anf. 62 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! En stor del av Pär Axels inledning
och anförande kom att handla om frågan om det går
att vara affärsmässig samtidigt som man är miljövän-
lig.
Jag tycker att det här fallet egentligen är ett bevis
på att det går. Att köpa och förbinda sig att driva
förlustbringande kolkraftverk i Tyskland är knappast
vare sig miljövänligt eller affärsmässigt - det har
också utskottet papper på. Men det är knappast heller
en konstitutionell fråga. Den konstitutionella frågan
gäller hur väl detta är i överensstämmelse med riks-
dagens beslut.
Jag vill läsa lite ur majoritetstexten. Pär Axel är
duktig på att läsa ur reservationstexten, så jag kontrar
med detta. Det står så här i majoritetstexten:
"Vad som kommit fram under granskningen ger
emellertid inte grund för någon annan bedömning än
att Vattenfalls agerande kan anses förenligt med vad
riksdagen har beslutat."
Riksdagen har alltså beslutat att Vattenfall ska
vara i fronten på miljöarbetet, leda energiomställ-
ningen. Sedan är det helt okej att man hundrafaldigar
sina utsläpp av koldioxid. Under ett år släpper man ut
20 miljoner ton mer koldioxid än vad hela Sverige
som land gör. Då har man helt följt riksdagens vilja
och beslut. Jag förstår inte det där riktigt. Jag tycker
nog att det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet,
och inte vi reservanter, som kanar omkring lite i den
här diskussionen när de försöker försvara Vattenfall
och regeringens politik som strider mot riksdagsbe-
sluten.
Anf. 63 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Jag citerade ur reservationen som inte
alls är så tydlig som Gustav Fridolin har varit nu. Här
talar man i ganska allmänna termer. Det var väl för
att man skulle kunna göra den här oheliga alliansen
mellan Miljöpartiet och Moderaterna som man skrev
att man inte har varit tillräckligt aktiv, att det kan
sättas i fråga och så vidare.
Vi kan gå till själva substansen i det som är vår ut-
redning. Den kanske ändå finns i den utfrågning som
skedde i samband med vårt arbete. Där ställdes just
den här frågan till Claes Ånstrand. Det är en ganska
lång fråga av Tobias Krantz. Statssekreteraren svara-
de: "Det uttalas att det ska ske inom ramen för af-
färsmässighet. Det finns ingen divergerande åsikt
kring dessa delar. Mitt påstående är att Vattenfall
uppfyller såväl affärsmässighetskravet som kravet på
att vara en aktiv part i diskussionen om förnybar
energi och satsar uppenbart en hel del resurser på det
arbetet. Jag kan inte se denna konflikt."
Det är regeringens hållning. Den kan naturligtvis
ifrågasättas beroende på vilket mål man anser är
överordnat det ena eller det andra. Men det är alldeles
tydligt i själva utfrågningen att det inte kan vara rim-
ligt att dra den slutsats som reservanterna gör, nämli-
gen att den här i kammaren beslutade energipolitiken
enbart ska implementeras av Vattenfall, kanske sär-
skilt inte i Tyskland. Det vill säga att vi har andra
politiska instrument för att styra mot de energipolitis-
ka målen.
Anf. 64 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Pär Axel lutar sig mot ett påstående
från Claes Ånstrand. Det är ett påstående som är så
vagt och så diffust att till och med Claes Ånstrand
själv kallar det för just ett påstående. Det är inget
konstaterande, inget faktum utan ett påstående. Pär
Axel lutar sig mot det och säger: Titta, det funkar ju
bra trots allt.
Jag tycker att det är ganska låga ambitioner i den
socialdemokratiska granskningen om man bara kan
hänvisa till påståenden som har kommit fram i förhö-
ren.
Mitt påstående och konstaterande utifrån att jag
har sett till exempel Vattenfalls egen miljöredovis-
ning är att man inte uppfyller de krav som riksdagen
har satt upp. Om jag ska vara så lugn och sansad som
jag är i reservationen kan jag ställa en fråga till Pär
Axel: Anser inte Pär Axel att det mot bakgrund av de
siffror som jag redovisar till exempel i debatten och i
utskottet åtminstone kan komma i fråga om Vattenfall
har agerat enligt de beslut som riksdagen har fattat
om miljövänlighet och om att man ska stå i fronten
för en energiomställning?
Kan inte också Pär Axel tycka att den här me-
ningen i majoritetstexten är lite olycklig? Det står
alltså: "Vad som kommit fram under granskningen
ger emellertid inte grund för någon annan bedömning
än att Vattenfalls agerande kan anses förenligt med
vad riksdagen har beslutat."
Anf. 65 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Jag skulle tro att både Gustav Fridolin
och jag skulle vara intresserade av att den här riksda-
gens beslut handlade om mer än "i Sverige", men
enligt grundlagen är det härifrån som den offentliga
makten utgår i Sverige. Och det är det som är själva
nyckeln. Därför skulle den principiella frågan snarare
kunna vara: Är det rimligt att den här typen av statli-
ga företag, som Vattenfall, också investerar i andra
länder? Jag tror att det är det.
Jag tror att de måste finnas där många energi-
marknader finns, där många nu står inför en omvand-
ling på olika sätt. Att försöka räkna ihop utsläppen på
det sätt som Gustav Fridolin gör blir alldeles orimligt.
Man måste ju ta sin utgångspunkt i hur det ser ut i
varje land. Att då jämföra Sverige med Vattenfall är
väldigt iögonfallande. Det håller jag med om.
Men det är inte något klokt resonemang i det här
sammanhanget. När Gustav Fridolin säger att jag
lutar mig mot Claes Ånstrands påstående står jag att
välja mellan påståendet från den statssekreterare som
handlagt de här frågorna och som också representerar
staten som ägare och det påstående som Gustav Fri-
dolin lämnar. I det fallet är det ganska enkelt för mig
att välja vilket påstående som det passar mig att luta
mig mot.
Anf. 66 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! När jag har stått och hört Pär Axel
Sahlberg förstår jag lite bättre hur Socialdemokrater-
na kan landa tillsammans med Vänstern i den mening
som säger att man inte gör någon annan bedömning
och inte tycker att det finns skäl att rikta kritik mot
regeringen. Uppenbarligen bygger detta på vad man
tycker om. Så måste man tolka Pär Axel Sahlberg.
Han tycker om regeringen, och därmed ska den inte
få kritik. På den enkla grunden kan det måhända
framstå som naturligt med den slutsats som majorite-
ten i utskottet drog.
Men vilken grund finns det för Pär Axel Sahlberg
att säga att det inte har förekommit ministerstyre? Det
framgår ju av utfrågningen att det har varit dagliga
kontakter. Vilket underlag finns för att säga att det
inte har förekommit ministerstyre? Anser Pär Axel
Sahlberg verkligen att regeringens styrning, som den
kommer till uttryck i det här ärendet, är såsom riks-
dagen anser att regeringen ska utöva sitt aktiva ägar-
skap? Den frågan måste ställas med tanke på den
signal som majoriteten i utskottet vill ge till regering-
en i den här frågan.
Anf. 67 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Jag gillar regeringen. Jag gör det både
för att jag gör det och för att jag ska göra det. Jag
gillar också det energipolitiska beslut som regeringen
har initierat tillsammans med Kerstin Lundgrens
parti. Det måste vara en del av Kerstin Lundgrens
problem. Här har hon lierat sig med sådana partier
som ogillar det här ifrån två helt olika utgångspunk-
ter. Hon står bakom det energipolitiska beslut som
den här riksdagen har tagit och ska nu försöka föra i
bevis att detta inte har genomförts genom att Vatten-
fall inte fullt ut har tagit sitt ansvar för energipolitiken
i Sverige genom sitt agerande i Tyskland. Det är det
som är problemet.
Att sedan försöka göra om detta till en diskussion
om huruvida det är ministern som har styrt dessa
tyska affärseskapader eller inte blir oerhört märkligt.
Frågan är hur det statliga ägandet ska se ut för en typ
av energijätte som Vattenfall och deras investeringar.
Det är alldeles uppenbart, precis som det klargjordes i
Claes Ånstrands utfrågningar, att det gäller å ena
sidan affärsmässighet, avkastningskrav från ägaren
staten, och å andra sidan att vara en del av ett instru-
ment i att genomföra den energipolitik som Kerstin
Lundgrens parti står bakom. Vi har inte sett att mi-
nistern har agerat på ett sätt som strider mot riksda-
gens beslut.
Kerstin Lundgren och reservationskamraterna har
sett detta men de för det aldrig i bevis. Vi har inte sett
det, kan inte föra motsatsen i bevis heller men kon-
staterar att överväganden har gjorts, och man har
landat på den här ståndpunkten. Jag tycker inte att det
här är speciellt komplicerat.
Anf. 68 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det var i alla fall klargörande. Pär
Axel tycker om.
Men det som är knepigt är de försök som Pär Axel
Sahlberg gör att skapa en motsättning mellan affärs-
mässighet och omställningen av energisystemet. När
Pär Axel Sahlberg läste tidigare framgick det att
Claes Ånstrand inte såg den motsättningen. Ändå
målar Pär Axel Sahlberg hela tiden upp den i den här
diskussionen.
Jag blir bekymrad när jag lyssnar till den typen av
argumentation. Det är oerhört viktigt att regeringen
utövar det aktiva ägarskapet för att säkerställa att
riksdagens energipolitiska beslut blir en realitet. Man
måste visa att man gör det. Man måste göra det på ett
sätt som också ger riksdagen en möjlighet att följa
upp och granska. I båda dessa delar tycker jag att det
här ärendet visar att regeringen inte gjort vad som
skulle göras. Därför finns det skäl att rikta kritik mot
regeringen i det här fallet.
Jag yrkar på godkännande av anmälan i reserva-
tionen, om jag inte gjorde det i mitt inledningsanfö-
rande.
Anf. 69 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Pär Axel Sahlberg säger: Jag gillar
regeringen och det energipolitiska beslutet. Och: Jag
tycker inte att det här är speciellt komplicerat.
Det är med förlov sagt, fru talman, lite grann för-
mätet att bedriva den här argumentationen när inled-
ningsrundan just handlade om att det inte skulle par-
tipolitiseras. Man kan inte anklaga Moderaterna, som
är det tydligaste exemplet här eftersom deras egentli-
ga åsikt ligger allra längst ifrån energibeslutet. Man
kan inte anklaga dem för politisering när de höjer sig
över partipolitiseringen och på principiella grunder
kritiserar regeringens agerande. Man kan inte ha både
argumentationslinjen att Moderaterna partipolitiserar
och den att de inte partipolitiserar tillräckligt. Någon-
stans brister det. Det förstår säkert Pär Axel Sahlberg
också. Hur vill Pär Axel Sahlberg egentligen att till
exempel Moderaterna skulle ha agerat?
Anf. 70 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det blir en mycket märklig replik.
Här har Tuve Skånberg från Kristdemokraterna tagit
en replik för att argumentera för Moderaterna.
Min kritik mot Moderaterna - om vi nu klarar av
den först separat - är ju att de genom detta agerande
hävdar att den energipolitik som de inte vill ska
genomföras i Sverige bör Vattenfall genomföra i
Tyskland. Det är konsekvensen. Jag har bara försökt
peka på det.
På frågan om hur mycket jag gillar regeringen var
mitt svar till Kerstin Lundgren. Jag står naturligtvis
för det. Det är en del av själva rollen och funktionen.
Men kritiken mot att jag skulle partipolitisera detta
menar jag är alldeles orimlig.
Kerstin Lundgren har nog lite rätt i att se att det
finns en skillnad mellan min uppfattning och Claes
Ånstrands. Jag tror att det kan finnas en konflikt
mellan de båda uppdragen, att å ena sidan vara af-
färsdrivande och å andra sidan vara en del av svensk
energipolitik. Men jag kan inte se att regeringen eller
ministern har agerat i den här frågan, och det är den
konstitutionella frågan. Vi kan göra som Gustav Fri-
dolin har gjort här i debatten, tala om hur mycket vi
ogillar Vattenfall. Men inte heller det är frågan för
vår debatt.
Jag tycker inte riktigt att den kritik som Tuve
Skånberg riktar mot mig när det gäller partipolitise-
ringen är relevant. Min diskussion handlar om att det
finns en given förutsättning. Vi har ett statligt företag
som har ett antal mål att uppfylla. Jag delar inte den
kritik som reservanterna och minoriteten i KU fram-
för, nämligen att detta skulle strida mot riksdagens
energipolitik. Det innebär inte att jag skulle förneka
den inbördes konflikten mellan att vara affärsdrivan-
de och att vara politikdrivande i den här frågan.
Anf. 71 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Jag tackar för preciseringen. Men den
lämnar ju ännu mer frågan obesvarad hur man kan
angripa Moderaterna. De är det mest tydliga exemplet
på att kritisera någonting som man i grunden inte
gillar men för att man respekterar ett riksdagsbeslut.
Hur kan Pär Axel Sahlberg lägga upp en argumenta-
tion som inleds med att vi inte ska partipolitisera med
att anklaga dem för att de lyckas skilja på sak och
person, eller rättare sagt i det här fallet energipolitik
och en konstitutionell granskning?
Anf. 72 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Jag tror inte att de, Tuve Skånberg,
har lyckats skilja på någonting i den här frågan. De
drivs av viljan att kritisera regeringen. Då har jag bara
ställt den mycket enkla frågan. Det är bra att Tuve
Skånberg kommer tillbaka till den även om det blir
besvärligt att föra replik med Kristdemokraterna om
moderat politik. Det kanske inte är så komplicerat,
men det är ju så vi har det just nu.
Min enkla fråga har varit denna: Att en energipo-
litik som man ogillar och som ska genomföras i Sve-
rige ändå ska genomföras av ett statligt ägt bolag i
Tyskland är en paradox. Den måste ändå få anses
höra hit när vi diskuterar frågan om hur vi resonerar i
fråga om en reservation från partiet. Även Kristde-
mokraterna och Tuve Skånberg har skrivit på reser-
vationen. Jag är mycket förvånad över den bristande
logiken.
Den ena frågan är alltså hur omfattande riksda-
gens energipolitiska beslut ska uppfattas vara. Den
andra frågan är i vad mån ministern har styrt detta.
Ingenting av detta har kunnat föras i bevis. Det var
min enkla argumentering.
Anf. 73 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Tuve Skånberg inledde för ganska
länge sedan med att uttrycka sin förvåning över att
Vänsterpartiet inte anslutit sig till reservanterna i
detta ärende. Denna förvåning var kanske i någon
mån spelad, men det finns kanske ändå skäl att redo-
göra för hur vi har resonerat i det här ärendet.
Nils Fredrik Aurelius inledde sitt anförande med
att säga att detta handlar om energipolitik. Däri hade
han naturligtvis fel. Det handlar inte alls om energi-
politik. Visst, det är klart att det har med energipoliti-
ken att göra, men det är inte energipolitiken som
sådan vi har att granska.
Inte heller är det huruvida Vattenfalls bolagssty-
relse och verkställande ledning har fattat de rätta
affärsmässiga investeringsbesluten. KU granskar
regeringens ansvar, och första frågan blir då: Är Vat-
tenfalls agerande förenligt med riksdagens beslut?
Det är ju det som har diskuterats här.
Då får man titta på beslutet sådant det var formu-
lerat. Det beslutet ger tämligen vida ramar för tolk-
ning; det måste nog även reservanterna erkänna. Det
finns inga detaljerade anvisningar om vilka invester-
ingar som får göras och inte får göras, till exempel.
Det är allmänt hållna riktlinjer som säger att Vatten-
fall dels ska drivas affärsmässigt, ge avkastning,
leverera billig el och allt detta, dels ska vara en aktiv
och ledande part i omställningen av energiproduk-
tionssystemet. Riksdagen ansåg i vart fall att dessa
båda krav var fullt förenliga.
Även om jag i likhet med Pär Axel erkänner möj-
ligheten av en konflikt mellan dessa båda krav tillhör
jag inte dem som tolkar detta som att avkastningskra-
vet alltid ger ett slags fribrev och att man därmed kan
bortse från varje annat mål eller krav som ägaren
ställer upp. Så tror jag inte att man kan tolka detta.
Jag delar heller inte den argumentation som går ut på
att det riksdagen har sagt om omställning av energi-
systemet bara handlar om det som sker i Sverige och
att Vattenfall därför får göra vad man vill i Tyskland.
Det är möjligt att det formellt är korrekt, men det kan
inte heller vara någon huvudpunkt i argumentationen.
Huvudpunkten är naturligtvis att det som Vattenfall
har gjort är förenligt med riksdagsbeslutet sådant det
var uttryckt.
Det betyder inte att man måste anse att det som
Vattenfall faktiskt har gjort är den bästa tillämpning-
en av riksdagsbeslutet. Det är en annan diskussion,
och där kan vi mycket väl ha skilda ståndpunkter och
skilda åsikter om hur man bäst skulle ha uppfyllt de
intentioner som riksdagen hade. Denna energipolitis-
ka diskussion får jag nog faktiskt överlämna åt andra
som är bättre skickade att föra den. Vad jag kan kon-
statera här och nu är att de bedömningar och inve-
steringar som har gjorts faktiskt är förenliga med
riksdagsbeslutet.
Jag vill bara påpeka en sak apropå detta, utan att
gå alltför mycket in i detaljer. Gustav Fridolin tar upp
hur mycket mer koldioxid som släpps ut genom dessa
investeringar, men vad jag förstår innebär invester-
ingarna i sig ingen ökning av utsläppen av koldioxid i
världen. Vad som händer är att ägaren till utsläppen
förändras, så att säga. De går över från tyska till
svenska ägare, men mängden som sådan ökar inte
genom dessa uppköp.
Man skulle kunna argumentera - jag gör det inte,
men man skulle kunna - att möjligheterna att bidra
till omställning av energisystemet faktiskt förbättras
genom att man skaffar sig ägarkontroll också över de
fossila delar i energiproduktionssystemet som så
småningom ska avvecklas. Jag säger inte att det är
världens mest hållbara argument. Man skulle dock
faktiskt kunna föra fram det, och det kan inte avvisas.
Jag har alltså kommit fram till att Vattenfalls age-
rande har varit förenligt med riksdagsbeslutet. Där-
med faller också frågan för KU:s vidkommande. Vi
behöver inte gå närmare in på hur regeringen har styrt
eller inte styrt.
Där har reservanterna uppenbarligen lite olika
uppfattningar. Nils Fredrik Aurelius sade att reger-
ingens styrning uppenbarligen har fungerat mycket
bra, och det sade han ju för att kunna kritisera reger-
ingen för att Vattenfall har gjort fel saker. Gustav
Fridolin sade raka motsatsen, nämligen att han inte
hade någon aning om hur denna styrning hade skett,
att det var väldigt formlöst och så vidare. Kerstin
Lundgren var inne på att det hade varit fråga om
ministerstyre. Det verkar dock lite märkligt eftersom
det är mer ministerstyre man har efterfrågat, nämligen
styre av Vattenfall så att de hade gjort på ett annat
sätt än vad de faktiskt har gjort.
Jag tycker, vilket också någon annan sade tidigare
i debatten, att frågan om hur staten, alltså regeringen,
styr sina företag är en oerhört viktig och intressant
fråga. Jag tror mig också veta att vi i KU kommer att
återkomma till denna fråga på ett mer allmänt plan.
Men den har ingen direkt relevans för just den här
granskningen när man har konstaterat att Vattenfalls
agerande, klokt eller mindre klokt, var förenligt med
riksdagens beslut.
Anf. 74 Pär Axel Sahlberg (S)
Fru talman! Först vill jag göra ett litet klargöran-
de. Regeringen har styrt på ett dolt sätt. Man har
däremot konstaterat och sagt att man har styrt - så är
det klarlagt.
Det var spännande att lyssna på Mats Einarsson,
som mestadels utnyttjade sin tid till att förklara vilka
argument för den position han har intagit som han
inte ställer upp på och vad han inte skulle vilja föra
fram som argument fast han gör det. Det blir ett in-
tressant anförande att läsa i protokollet.
Det är sant att det beslut om energipolitiken som
lämnades av riksdagen gav tämligen vida ramar. Det
var en av anledningarna till att vi var kritiska när
beslutet togs. Dock var det tämligen vida ramar. När
det gäller affärsmässighet kan det väl knappast vara
affärsmässigt att köpa upp förlustbringande brunkols-
kraftverk och tappa fyra positioner i kreditbetygen.
När det gäller miljövänlighet pratar vi här om vad jag
tror är det enda svenska företaget som helt har tagit
till sig den argumentationslinje om klimatproblemen
som Sverige slåss emot i alla andra internationella
sammanhang. Detta är ett statligt företag som i sina
årsredovisningar pratar om att man inte borde minska
utsläppen utan snarare lagra koldioxid någonstans
med någon teknik som kanske eventuellt kommer i
framtiden. Ett sådant företag kan knappast vara i
överensstämmelse med riksdagens beslut om att änd-
ra och ställa om energisystemet.
Det är sant att riksdagsbeslutet gav tämligen vida
ramar, men det gav inget fribrev. Det gav några ra-
mar, och Vattenfall kliver väldigt långt utanför dem.
Regeringen har garanterat och intygat i förhör och i
skriftväxlingar med konstitutionsutskottet att man har
sagt okej till detta. Alltså är det mycket tydligt att
regeringen har styrt Vattenfall på ett sätt som inte
överensstämmer med riksdagens beslut, och för detta
bör man få kritik från konstitutionsutskottet.
Anf. 75 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det är bra att Gustav nu åtminstone
vidgår att de ramar som riksdagen har satt upp är
tämligen vida. Man kan tvista om vilket adjektiv man
ska använda för att karakterisera de här ramarna. Jag
vidhåller dock fortfarande att det inte går att visa att
Vattenfalls agerande har stått i strid med riksdagsbe-
slutet.
Vad gäller investeringarna har Vattenfalls ledning
med förankring hos ägaren gjort bedömningen att
företagets långsiktiga överlevnad och ekonomiska
bärkraft kräver utvidgning och investeringar i andra
länder. Jag kan inte bedöma om det är korrekt. Det är
inte min sak att bedöma om det är korrekt. Det är upp
till Vattenfalls ledning att göra den bedömningen. Vi
kan möjligtvis tvista om huruvida bedömningen är
klok eller inte, men det är Vattenfalls ledning som ska
göra den. Uppdraget att göra den bedömningen har
man från riksdagen. Där har man kommit fram till att
detta är till gagn för företaget, och har man rätt är
detta också en förutsättning för att Vattenfall i fort-
sättningen ska kunna spela en aktiv roll när det gäller
omställningen av energisystemet.
Anf. 76 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Man kan tvista om vilka adjektiv man
kan använda. Vi skulle kunna säga att de lämnade
väldigt vida ramar. Men så länge det finns en enda
ram är det uppenbart att Vattenfall i det här fallet har
gått över den. De har investerat i mängder av brunkol,
och de har investerat i kärnkraft. Just när de skulle
styra om energisystemet har de investerat i det som
de skulle styra om ifrån. Den uppsatta ramen håller
inte för det.
Den här debatten ska inte partipolitiseras, men det
blir ändå lite spännande när det är just mot Vänster-
partiet man debatterar.
Vänsterpartiet säger i sitt partiprogram att man är
ett miljöparti. Sedan går man med på en energipolitik,
en energiproposition och riktlinjer för energipolitiken
som var menade - åtminstone i den debatten, om jag
inte minns helt fel - att vara väldigt miljöprogressiva
och miljövänliga. Sedan ska det komma upp till
granskning, efter att det har visat sig att det statliga
bolaget - som bland annat regleras genom detta be-
slut - har betett sig på ett väldigt dåligt sätt ur miljö-
synpunkt. Då hamnar man helt plötsligt på den här
linjen: Ja, men ramarna i det beslut som bland annat
mitt parti en gång var med och fattade var ju så vida
och så diffusa att det här håller. Och man skriver en
majoritetsskrivning om att det inte går att kritisera
Vattenfall ur miljösynpunkt och utifrån riksdagsbe-
slutet, som man har varit med och fattat.
Det känns lite grann som om det är jag och reser-
vanterna som står här och räddar Einarssons och
Vänsterpartiets heder som miljövänner, i och med att
vi säger att det beslut som de var med och fattade var
tillräckligt miljöstrikt och tillräckligt klart för att man
ska kunna säga att det inte var godkänt för ett statligt
bolag att investera i brunkolsbrytning, i brunkolsdrift
och i kärnkraft i utlandet.
Anf. 77 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det är fullt möjligt att riksdagens be-
slut 1997 förtjänar att kritiseras för att ha varit alltför
otydligt och alltför lite styrande. Jag känner mig inte
tillräckligt sakkunnig i den frågan för att säga någon-
ting bestämt. Men det är mycket möjligt att det är på
det sättet. Det har inte KU att granska, utan vi ska
granska hur regeringen har följt de faktiskt fattade
besluten, bra eller inte.
Därför diskuterar vi alltså inte energipolitiken. Vi
diskuterar inte riksdagens energipolitik. Vi diskuterar
inte heller den exakta investeringsplan som ett företag
som Vattenfall har bestämt sig för.
Jag måste säga - och detta är väldigt amatörmäs-
sigt; det ska erkännas - att för mig är det inte uppen-
bart att det blir svårare att medverka till en omställ-
ning av energisystemet från fossilbaserad produktion
till förnyelsebara energikällor om man också skaffar
sig ägarkontroll över de delar i energisystemet som
man ska avveckla ifrån. Jag kanske har fel, men det är
inte uppenbart att Vattenfalls uppgift med detta för-
svåras.
En annan sak vore om Vattenfall i massiv skala
bygger ut ny fossilbaserad energiproduktion på be-
kostnad av investeringar i förnyelsebar energi. Detta
skulle naturligtvis, skulle jag vilja hävda, stå i strid
med riksdagens intentioner. Det har inte visats i den
här granskningen att det är det som Vattenfall gör.
Anf. 78 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Först en eloge till Mats Einarsson.
Det var nog inte så tokigt i alla fall att jag ställde den
där frågan, för Mats Einarsson har ju lyckats göra
tydligt för kammaren vad som var och vad som inte
var hans intentioner. De är helt annorlunda än vad
alla övriga partier har gett uttryck för.
Det kan ju vara så att inte allt har kommit upp på
bordet som kunde sägas i den här frågan. men ingen
annan har argumenterat för att det inte är en motsätt-
ning mellan riksdagsbeslutet och det förhållandet att
Vattenfall har agerat som de har gjort. Den argumen-
tationslinjen är ensam för Mats Einarsson, och han
för den förvisso konsekvent och logiskt. Men - för att
använda liknelsen om att gå i takt - han går ensam i
takt.
Förbryllar det inte Mats Einarsson något att han är
ensam om bedömningen att de två besluten från 1997
och i dag är förenliga?
Anf. 79 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag sade i mitt första inlägg att jag
helt instämde i vad Pär Axel hade sagt om att det med
all sannolikhet kan finnas, och förmodligen också
finns, en åtminstone potentiell motsättning mellan
kraven på affärsmässighet och kraven på att medver-
ka till energiomställningen.
Jag har också sagt att jag inte går i god för att
Vattenfalls investeringspolitik är den optimala eller
den bästa, att den inte kan kritiseras eller någonting
sådant. Jag har inte den sakkunskapen att jag kan säga
det. Det enda som jag har sagt är att man inte har
kunnat visa att Vattenfalls agerande står i strid med
riksdagens beslut.
Jag gav också några möjliga argument för att man
skulle kunna hävda att det är förenligt med riksdagens
beslut, mer för att poängtera eller exemplifiera att
diskussionen inte är så självklar och att det inte är så
uppenbart som reservanterna vill göra gällande att det
som Vattenfall har gjort står i strid med riksdagens
beslut. Mycket mer komplicerat än så tror jag inte att
det här behöver vara.
Återigen: Den här granskningen handlar inte om
vilken energipolitik som är den bästa. Den handlar
inte om exakt vilken politik som ska föras och vilka
investeringar Vattenfall ska göra. Den handlar om
huruvida regeringen har fullgjort sin uppgift i förhål-
lande till riksdagen och regeringsformen. I det här
fallet blir svaret ja.
Anf. 80 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Det är en helt hedervärd uppfattning
som Mats Einarsson gör sig till tolk för - en bedöm-
ning som han står för och argumenterar för. Låt vara
att ingen annan delar den.
Anf. 81 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag lever fortfarande i föreställningen
att jag tillhör majoriteten i riksdagen, vilket tyder på
att det är åtminstone ett parti till som delar min upp-
fattning i den här frågan.
Miljöminister Lena Sommestads ansvar i fråga om
Sveriges agerande vid Internationella valfångstkom-
missionens möte (avsnitt 2.6)
Anf. 82 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Den här delen av årets gransknings-
debatt ska nu i drygt någon halvtimme framåt ägnas
åt frågan om miljöminister Lena Sommestads ansvar i
fråga om Sveriges agerande vid Internationella val-
fångstkommissionens möte - det var ett extra möte -
som ägde rum i Cambridge den 14 oktober 2002.
Jag ska i mitt inlägg här inte ägna mig så mycket
åt de tekniska detaljerna. Jag gissar att bland annat
företrädare för det parti som anmälde frågan till kon-
stitutionsutskottets granskning kommer att fördjupa
sig lite mer i dem. Jag ska försöka se det lite mer från
ett övergripande perspektiv.
Vid det här mötet hade delegaterna bland annat att
ta ställning till frågan om huruvida man skulle bevilja
Island rätten att återinträda i Internationella val-
fångstkommissionen, IWC, men också att ta ställning
till den reservation som Island fogat till ansöknings-
protokollet och enligt vilken landet Island ville förbe-
hålla sig rätten att fånga val.
Den som vill inträda som medlem i IWC förbin-
der sig att följa en viss reglerad form av valfångst.
Den framgår av en konvention som kommissionen
har antagit där det i princip råder ett valfångstförbud.
I konventionen anges också vissa ganska noga angiv-
na undantag, alltså med angivna syften om när man
kan gå ifrån valfångstförbudet.
Nu vill Island, som sagt, ha ett sådant här undan-
tag i samband med sin återinträdesansökan i IWC för
att få bedriva kommersiell valfångst och samtidigt
förena detta med ett medlemskap i IWC. Det här kan
förefalla rätt svårförenligt. Sverige markerade också
att man inte var intresserad av att godkänna Islands
reservation, det vill säga att Island skulle få rätten att
fånga val i den utsträckning man själv bedömde som
lämpligt.
Det fanns och det uppstod en intressekollision vid
det här mötet mellan bevarandet av ett valbestånd och
Islands folkrättsligt grundade önskan om att med
förbehållet att få idka valfångst åter bli medlem i den
internationella valfångstkommissionen.
Nu hör det till saken att vid de möten som IWC
ägnar sig åt är omröstningsförfarandet i allmänhet
ganska komplicerat. Det var det vid det här tillfället
också. Det var de svenska delegaterna väl medvetna
om, och det var man också i Miljödepartementet väl
medveten om. Den svenska delegationen hade fått
instruktioner som täckte in mycket men som inte hade
förutsett den politiskt besvärliga och motstridiga
situation som uppstod mellan det intresset av att be-
vara en valpopulation och det folkrättsintresse som
fanns av Islands önskan att återinträda i IWC.
Man hade gjort klart den svenska ståndpunkten att
Sverige inte kan acceptera en isländsk reservation om
att få bedriva valfångst i strid med konventionens
syften samtidigt som Sverige också inser värdet av att
Island deltar i medlemssamarbetet inom kommissio-
nen. Sverige prioriterade dock att kämpa mot Islands
reservation framför att Island skulle kunna bli med-
lem av kommissionen när man skulle ta ställning i de
olika omröstningsprocedurer som uppstod.
Vi har haft Lena Sommestad på besök i utskottet.
Hon har också haft en interpellationsdebatt i novem-
ber förra året där hon också upprepade de synpunkter
som kom fram vid KU-utfrågningen. Där framgick
bland annat att hon menade att den oförutsedda pro-
positionsordningen gjorde det omöjligt för Sverige att
få till stånd en folkrättsligt korrekt prövning av den
isländska reservationen. Hon menade att det kanske
hade varit bättre om Sverige i det läget hade lagt ned
sin röst. Vidare framkom under förhöret eller utfråg-
ningen i KU att hon bedömde det som att politiskt
känsliga eller sprängstoffsfrågor alltid bör lyftas upp
till politisk nivå när det handlar om principiellt vikti-
ga frågor och att det i så fall är ansvarig enhetschef
inom departementet som avgör huruvida frågan ska
lyftas upp till politisk nivå eller ej. Det hade alltså
varit önskvärt att man hade lyft detta till politisk nivå.
Vidare säger Lena Sommestad att det alltid är bättre
om en fråga med detta politiska sprängstoff lyfts till
politisk nivå. Hon säger att det hade varit bra om en
instruktion hade varit förberedd vid mötet som också
förutsåg den här situationen, men det hade också varit
bra om delegaterna hade varit mer offensiva och
tydliga när beslutet väl kom, för att förebygga det
som skedde, nämligen att Sveriges position i beva-
randefrågan ifrågasattes.
Fru talman! Mot bakgrund av vad jag nyss har an-
fört vill jag säga att vi i den reservation 3 som vi - de
borgerliga och Miljöpartiet - har i det här ärendet
säger att det faktiskt saknades tillräcklig beredskap
inom Regeringskansliet för att under pågående möte,
då tidsbrist rådde och kunde förväntas råda, utfärda
en tilläggsinstruktion. Med hänsyn till detta har alltså
frågan om den svenska positionen och regeringens
gemensamma vilja inte varit tillräckligt beredd, och
för det förtjänar miljöministern viss kritik.
Anf. 83 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Under hösten förra året, närmare be-
stämt i oktober, var det många av oss som lyfte på
ögonbrynen, eller kanske snarare rynkade pannan i
samband med ett nyhetsinslag i TV. Det var från den
Internationella valfångstkommissionens möte i
Cambridge. Där hade den svenska delegaten röstat
fel. Den felaktiga röstningen hade inneburit ett ne-
derlag för den svenska ståndpunkten i valfångstfrå-
gor.
Röstningen och resultatet av densamma fick
mycket stor medial uppmärksamhet. Vi var nog
många som undrade hur det här hade gått till egentli-
gen. Sverige har under senare år motsatt sig att Island
skulle bli medlem i IWC eftersom Island vill åter-
uppta kommersiell valfångst.
Hur var det då möjligt att rösta fel, så att resultatet
av omröstningen blev rakt motsatt? En närmare
granskning av miljöministerns agerande i frågan har
gett mig och flera andra möjlighet till fördjupning i
en enligt min uppfattning invecklad fråga.
Efter ordentlig genomgång råder det ingen tvekan
om att förberedelserna inför mötet i Cambridge var
bristfälliga. Det var känt på Miljödepartementet att
omröstningsproceduren på IWC:s möten var kompli-
cerad. Ändå nöjde man sig med att från regeringens
sida sända ned den svenska delegaten med en skriftlig
instruktion som förutsatte att omröstningen skulle
följa en viss, given väg. När det sedan visade sig att
situationen blev en annan saknades en genomtänkt
plan B, om jag får kalla det så.
Enligt regeringsformen ska konstitutionsutskottet
granska statsrådens tjänsteutövning och regerings-
ärendenas handläggning. I detta speciella fall hade
delegaten två intressen att bevaka, dels det folkrättsli-
ga intresset, dels intresset av att skydda världens
valpopulation. Den skriftliga instruktionen förutsatte
att omröstningsproceduren skulle fungera på så sätt
att båda dessa intressen skulle kunna försvaras. Men
att omröstningsproceduren skulle ta en annan vänd-
ning och att det sedan skulle uppstå ett behov av en
plan B och en tilläggsinstruktion var man inte förbe-
redd på.
Den svenska delegationsledningen tog visserligen
kontakt med Stockholm via mobiltelefoner, men
frågan lyftes aldrig till den politiska nivån, vilket
borde ha gjorts. Om så hade varit fallet hade miljömi-
nistern troligtvis givit delegaten instruktionen att
lägga ned sin röst. Å andra sidan hade hon först sam-
rått med utrikesministern. Det har hon själv sagt.
Resultatet av ett sådant samråd förblir okänt efter-
som något samråd aldrig ägde rum. Granskningen
visar att regeringens gemensamma vilja inte var till-
räckligt förberedd innan den svenska delegaten åkte
ned till Cambridge för att rösta. Det hade krävts en
bättre förberedelse och ett bättre samråd mellan Mil-
jödepartementet och Utrikesdepartementet. Det är
skälet till att vi reserverar oss.
Jag yrkar på godkännande av anmälan i reserva-
tion 3.
Anf. 84 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Först och främst ska det sägas att om-
röstningssituationen vid Internationella valfångst-
kommissionens möte i Cambridge verkligen var
mycket svåröverblickbar. Det gäller i all synnerhet
ordförandens propositionsordning. Det var inte kons-
tigt att det blev fel.
Med det kunde kanske kritiken av Lena Somme-
stad ha avfärdats. Det har faktiskt varit svårt för oss i
konstitutionsutskottet att i efterhand tränga in i alla
detaljer. Jag ska ärligt säga att jag inte är säker på att
jag begriper alla enskildheter nu heller.
Men just den omständigheten att omröstningssitu-
ationen var svåröverblickbar och att det var känt i
förväg att den skulle vara svåröverblickbar är själva
orsaken till kritiken av Lena Sommestad. Det är tyd-
ligt att frågan inte har beretts tillräckligt inför mötet.
Det fanns, som vi nyss hörde, ingen B-plan, så att
frågan kunde lyftas upp till en politisk nivå. Det är
också tydligt att den politiska nivån inte var beredd
att ge direktiv utan hade tagit ledigt för att kunna
avlägga ett fullt legitimt besök på badhuset. Men det
får inte stupa på att man tar ledigt. Det måste finnas
en B-plan som täcker in också den här beredskapen,
och det var ett sällsynt dåligt tillfälle att vara ledig när
en såpass viktig fråga var uppe i en så svåröverblick-
bar omröstning som var fallet i Cambridge. Därför
måste Lena Sommestads agerande kritiseras.
Anf. 85 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Även detta ärende handlar om rela-
tionen riksdag-regering - en fråga där vi från riksda-
gens sida har kunnat följa hur regeringen agerat när
det gäller att hävda det svenska valfångstintresset, att
rädda valarna. Detta har alltså skett med riksdagens
goda minne.
I det här fallet har vi att pröva huruvida regering-
en på det senaste mötet med IWC på ett klokt och bra
sätt har hanterat sitt uppdrag. I detta ärende har vi
också anledning att ge vägledning för framtiden. Det
är också en viktig sak eftersom IWC:s samman-
komster inte är avslutade i och med det senaste mötet,
utan de sammankomsterna kommer att återkomma.
Känt är, som också framgått av diskussionen tidi-
gare, att dessa sammankomster följs av krångliga
omröstningsprocedurer och av en hel del knöligheter i
portgången, inte minst därför att intressen står mot
varandra och inte minst därför att folkrätten i delar så
att säga också kan hamna på kollisionskurs med frå-
gorna om möjligheter för enskilda nationer att få följa
sin egen valfångstpolitik.
Här har historien tydligt visat att man kan undvika
att komma i den situation som var på det senaste
mötet. Det har varit åtskilliga möten där detta hante-
rats på ett bättre sätt av regeringen än som senast var
fallet.
Det är känt att flera departement är inblandade; i
det här fallet är det mycket tydligt. Både Utrikesde-
partementet och Miljödepartementet finns på plats.
Utrikesdepartementet har att på IWC-mötena bevaka
folkrättsintresset, och Miljödepartementet har att
bevaka valfångstintresset. Det är klart att det då är
naturligt att man vid beredningen av ett sådant här
ärende verkligen både lär av historien och tar fasta på
att det krävs en beredskap för att något oväntat kan
inträffa - liksom mången gång förr.
Uppenbarligen har regeringen den här gången inte
brytt sig om att borra till botten i den frågan. Det var
till och med så, vilket tydligt framgick vid utfråg-
ningen, att det inte var klart vad ett samtal mellan
miljöministern och utrikesministern i det uppkomna
läget skulle ha resulterat i. Av detta framgår tydligt
att regeringen inte har en samlad gemensam vilja i det
här fallet. Det var inte klart hur man skulle agera om
man måste fråga efter tilläggsinstruktioner.
Det kan inte vara så att en enhetschef på Miljöde-
partementet och någon på Utrikesdepartementet får
sväva i okunnighet om en sådan här fråga ska upp på
den politiska nivån eller inte, ifall det skulle inträffa
att de båda intressena måste vägas av mot varandra.
Här blev det uppenbarligen så. Det finns också lite
bismak i den delen - att man i den efterföljande dia-
logen lite grann har pekat på någon annan när ett
tydligt ansvar måste ligga hos ministrarna.
Jag och Centerpartiet liksom övriga borgerliga
partier och Miljöpartiet tycker att det finns skäl att
kritisera regeringen såtillvida att vi i vår gemensam-
ma reservation, reservation nr 3, pekar på att detta
med regeringens gemensamma vilja inte var tillräck-
ligt berett inför det aktuella mötet i Cambridge. Det
gäller att dra lärdom för framtiden av detta.
Jag yrkar på godkännande av anmälan i reserva-
tion nr 3.
Anf. 86 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! I går nåddes vi i riksdagen och den
svenska befolkningen av ett meddelande från Tid-
ningarnas Telegrambyrå. Miljöminister Lena Som-
mestad kritiserade på tisdagen Islands planer på att
återuppta valfångsten. Kritiken framfördes vid ett
möte med den isländske fiskeriministern Árni Mathi-
esen i Stockholm.
Jag upprepar att vi tycker att det är olyckligt att
det är aviserat att de tänker återuppta fångsten. Tyvärr
tror jag inte att de avstår från att fullfölja planerna,
säger Sommestad till TT.
Meddelandet fortsätter med följande: Att Sverige
driver frågan så hårt hänger samman med att Island
nyligen blev invalt i Internationella valfångstkommis-
sionen på grund av ett svenskt misstag.
Ibland ska man kanske lyssna mer på Tidningar-
nas Telegrambyrå än vi egentligen oftast gör.
Vad som hände och som lett till att Island nu är
medlem i Internationella valfångstkommissionen och
att Island anser sig ha rätt att trots detta jaga val var
ett möte den 14 oktober 2002 då två tjänstemän var
satta att sköta den svenska linjen, som flera gånger
fastslagits i debatter och diskussioner och inte minst i
olika dokument som passerat denna kammare. De
hade ett direktiv som utgick från en viss proposi-
tionsordning, som utgick från att man kunde både
behandla Islands ansökan folkrättsligt korrekt och
neka Island möjlighet att inträda med den reservation
som finns.
Så kom mötet, och mötet blev, såvitt vi förstår,
som alla möten i Internationella valfångstkommissio-
nen på senare tid har varit. Det blev stormigt, pro-
blematiskt och tämligen förvirrat - mycket mot bak-
grund av att vågskålarna mellan dem som vill bevara
valarna och dem som gärna vill återuppta valfångsten
i stor skala väger ungefär lika.
Det ledde till att det krävdes och tvingades fram
en propositionsordning som var en annan än den som
den svenska regeringen hade förutsatt och som den
svenska regeringen hade författat sina direktiv ut-
ifrån.
De två svenska tjänstemännen ringde hem till re-
spektive departement. Den ene talade med UD:s
rättschef och den andre med Miljödepartementets
enhetschef. Miljödepartementet föreslog att man
skulle lägga ned rösten. Rättschefen föreslog att man
skulle rösta på ett sådant sätt att Island i och för sig
släpptes in men att det åtminstone var folkrättsligt
korrekt i alla delar. Det blev en liten diskussion mel-
lan de två personerna, som satt och pratade i var sin
mobiltelefon. Där någonstans avgjordes det slutligen,
och Island kom in i Valfångstkommissionen på de
direktiv som getts där.
Jag blir lite beklämd när valbeståndets framtid
hänger på hur direktiv utformas i två mobiltelefon-
samtal på ett möte. Och jag blir lite beklämd av att vi
inte kunnat vara mer förutseende än så. Vissa saker
måste vi göra klart. Förberedelserna hade kunnat vara
bättre från Miljödepartementets sida. Man hade sett
många möten tidigare som sett ungefär likadana ut
med samma förvirring, samma problem och samma
vågskålar som vägde ungefär lika. Man visste att man
skulle försöka mixtra och konstruera för att få in
Island, och man visste att det här kanske inte blir så
enkelt som vi förutsätter och hoppas.
Givetvis har Lena Sommestad som chef för Mil-
jödepartementet ett ansvar här. Från Sommestads sida
hade man kunnat se till att instruktionen var tydlig.
Man hade kunnat se till att det fanns en backup-plan -
eller plan B, som nämnts i debatten. Man hade kunnat
ge en instruktion eller vara tydlig kring att den gene-
rella instruktion som finns ska följas - att enhetsche-
fen i händelse av problem ser till att det återkopplas
till den politiska nivån, till ministern, och att minis-
tern givetvis finns tillgänglig för en sådan återkopp-
ling.
Men någon sådan diskussion har inte förts enligt
de förhör som vi har haft. Och någon sådan förbere-
delse har inte funnits och inte heller något sådant
förutseende trots att det här är allt annat än en ny
fråga. Trots att man visste att det skulle kunna bli
problem fanns alltså inget förutseende för hur man då
skulle agera. Än i dag saknas en klarhet om vad som
egentligen var den svenska regeringens linje.
Ministern säger i förhören med oss: Jag hade helst
velat att svenskarna skulle lägga ned sina röster så att
Island inte hade kommit in. Men då hade man först
fått konsultera Anna Lindh, och då kanske vi tyckt
någonting annat. Fortfarande i dag har vi inte klarhet i
den svenska linjen. Ska man driva valbevarandein-
tresset eller ska man driva folkrättsintresset? Det låter
lite grann i försvaret, som vi har hört och som vi
framför allt kommer att få höra i två kommande in-
lägg, ungefär som Tuve Skånbergs förklaring av hur
hans son låter. Nja, det misstag som gjordes var inget
misstag alls. Om det var ett misstag så var det åtmin-
stone ingen fara, det är inga problem, och om det var
ett problem så var det inte Sveriges fel. Exakt sådan
är försvarslinjen från Regeringskansliet.
Man tar ingen diskussion om det över huvud taget
var ett misstag trots att det inte alls gick så som Sve-
rige hävdade att man skulle vilja att det gick. Om det
nu gick på ett konstigt sätt menar man att det inte var
någon fara, det kommer att lösa sig ändå, vi kommer
att protestera, även om Lena Sommestad sade i ett
TT-meddelande i går att hon bedömer chanserna som
små att Island skulle ändra sig. Sedan säger man att
om det var ett fel var det inte Sveriges fel, det var en
massa andra som röstade fel innan. Ja innan, men det
är just den här omröstningen som vi diskuterar.
Det är mot den bakgrunden som flera partier tyck-
er att det här måste problematiseras i yttrandet från
utskottet, att en viss kritik måste riktas, och det är
därför vi har skrivit den reservation som vi pratar om
och som jag tillstyrker därför att det helt enkelt måste
klargöras hur styrkeförhållandena är i kammaren. Jag
hade också önskat att vi skulle slippa yrkanden och
voteringar om granskningsbetänkandet, men tyvärr
ser verkligheten ut som den gör.
Slutligen vill jag komma till det som har diskute-
rats fram och tillbaka: Finns det en motsättning mel-
lan Utrikesdepartementet och Miljödepartementet?
Hänger det här egentligen samman? Pär Axel Sahl-
berg uttryckte det i ett av de förhör som vi hade: Är
det valrätten eller är det folkrätten som egentligen
gäller? Man ser att där finns ett problem. Det finns
motstående intressen. Det verkar också finnas mot-
stående mellan regeringen, som väldigt gärna ser till
att det är folkrätten som gäller, och riksdagen som
oftast betonar i varje fall i interpellationsdebatter att
det är de andra delarna som vi ska hålla hårt på.
En sak som har kommit ut av det här och som har
kommit upp i den offentliga debatten efter det här
misstaget, som jag vill kalla det, vid mötet den 14
oktober 2002 och som jag har lite svårt att förstå är
att den svenska regeringen inte längre bara tycker att
det är viktigt att Island behandlas på ett folkrättsligt
korrekt sätt, utan det viktiga är att Island kommer in i
IWC. När miljöministern var på förhör hos oss sade
man att man gärna ser att Island deltar. Man vill ha
Island med i Internationella valfångstkommissionen,
man tycker att det är bra om Island är medlem.
Jag kan inte för mitt liv förstå vad det kan vara för
självändamål i att Island inte bara behandlas folk-
rättsligt korrekt utan också släpps in i en kommission
där vågskålarna väger jämnt. Genom att hjälpa in
Island ser man faktiskt till att den vågskål vars åsikter
vi inte delar, och som innebär att rovdriften på värl-
dens valar i haven fortsätter, börjar väga lite tyngre.
Jag kan inte förstå självintresset, jag kan inte förstå
att vad det är för ett självändamål.
Anf. 87 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag vill fylla på med lite fakta och
synpunkter om punkten 2.6 i betänkandet, det vill
säga utskottets granskning av miljöminister Lena
Sommestads ansvar i fråga om Sveriges agerande vid
Internationella valfångstkommissionens möte i
Cambridge den 14 oktober 2002.
Till att börja med tillstyrker jag utskottets förslag,
innebärande att granskningen på denna punkt inte ska
föranleda något uttalande från utskottets sida.
Så vill jag säga några ord om bakgrunden.
I en granskningsanmälan har det begärts att kon-
stitutionsutskottet granskar vad som förevarit vid
Internationella valfångstkommissionens omröstning i
Cambridge den 14 oktober 2002. Enligt anmälaren
visar det som förevarit på brister i Regeringskansliet,
mer specifikt Miljödepartementet. Anmälaren anser
att bristerna kan hänföras till på förhand givna in-
struktioner och kommunikationen mellan berörda
under Valfångstkommissionens pågående möte samt
ger en tydlig indikation om bristande kunskap om
kommissionens omröstningsprocedurer.
Kärnfrågan är således miljöminister Lena Som-
mestads ansvar för Sveriges agerande vid Internatio-
nella valfångstkommissionens, IWC:s, möte i Camb-
ridge i oktober förra året.
Jag kan till en början instämma med anmälaren
om att Sveriges röstning inte medialt ställde Sverige i
en helt bra dager, vilket också miljöministern har
medgett vid utfrågningarna och i andra sammanhang.
Att ge stöd för Islands inträde i IWC framställdes i
medierna som att Sverige nu hade en annan inställ-
ning än IWC, vilket alltså var varken avsikten eller är
fallet.
Fru talman! Ur granskningssynpunkt har en kärn-
fråga varit om ministern rimligen hade kunnat förutse
den propositionsordning som kan tillämpas. En fråga
som komplicerade omröstningsprocessen ur svensk
synvinkel var folkrättsintresset. Som ett litet land vet
vi vikten av att även små länder får delta i mellan-
statliga organ. Så med en folkrättslig utgångspunkt
fanns det ett svenskt intresse av att få med Island,
medan den svenska regeringen självklart inte därför
accepterade Islands reservation mot IWC:s valfångst-
förbud.
Som sägs i betänkandet har granskningen inte vi-
sat att den svenska positionen i valbevarandefrågan
har förändrats. Regeringen har sett över sin rutiner
inför förhandlingar av liknande slag, och arbetet med
att förbättra rutinerna ska fortsätta.
Sverige har under det senaste decenniet spelat en
mycket aktiv roll inom IWC för att skapa ett funge-
rande system som kan garantera alla valbestånds
långsiktiga fortlevnad. Detta arbete förstärktes sedan
Sverige år 2001 blev ordförande för IWC. Island hade
kort innan begärt att få återinträda i IWC, med förbe-
håll att erhålla undantag mot gällande valfångstför-
bud. Sverige hade som enda nordiskt land motsatt sig
detta.
Miljöministern har bland annat i en interpella-
tionsdebatt den 15 november 2002 understrukit att
Sveriges politiska uppfattning i valfångstfrågan ligger
fast, nämligen att ingen stat ska tillåtas att ensidigt
återuppta valfångst och att kommersiell valfångst inte
ska tillåtas av något land så länge det finns en inter-
nationell överenskommelse om att detta inte får ske.
Hon anförde att det gällde dels att se till att Is-
lands nya ansökan behandlades på ett korrekt sätt i
folkrättslig mening så att ansökan blev prövad i sak
med den reservation som var fogad till ansökan, dels
att i sak inte stödja Islands ansökan om anslutning på
grund av den medföljande reservationen, som skulle
innebära att Island skulle tillåtas bedriva just kom-
mersiell valfångst från år 2006. Miljöministern fram-
höll att den isländska reservationen stod, som man
från svensk sida såg det, i direkt konflikt med Val-
fångstkommissionens ändamål och syfte.
Vidare anförde miljöministern att Sveriges röst-
ning inte innebar att Sverige accepterade den isländs-
ka reservationen eller att Island ska få börja fånga val,
vilket också framgick av den röstförklaring som Sve-
rige omedelbart gav efter omröstningen.
Därutöver anförde miljöministern att man från
svensk sida vill att Island ska vara med i IWC-arbetet,
men utan sin reservation. Hon påpekade att om Island
står utanför IWC är det "fritt fram" för isländsk val-
fångst. Från svensk sida skulle man nu ta upp diskus-
sioner med Island om reservationen och det fortsatta
arbetet i IWC med sikte på en lösning som Sverige
och andra medlemsländer kan acceptera.
På grund av det inträffade vid omröstningen hade
man inom Regeringskansliet enligt miljöministern
gått igenom sina rutiner men inte hittat något proble-
matiskt i dessa. Under hösten skulle man på departe-
mentet noga gå igenom den här typen av problem för
att se hur man kunde bli skickligare på detta.
Fru talman! Agerandet från svensk sida vid Inter-
nationella valfångstkommissionens möte i Cambridge
medförde att det uppstod en diskussion om huruvida
den svenska positionen rörande valarnas bevarande
hade försvagats. Det inträffade kan enligt utskottets
mening därför beklagas. Den komplicerade situatio-
nen vid mötet hade dock knappast kunnat förutses.
Granskningen har vidare inte utvisat att den svenska
positionen i valbevarandefrågan har förändrats. Där-
utöver har det framkommit att man inom Regerings-
kansliet har sett över sina rutiner inför förhandlingar
av liknande slag. Avsikten är att arbetet med att för-
bättra rutinerna ska fortsätta. Granskningen föranle-
der i övrigt inget uttalande från utskottets sida.
Anf. 88 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Jag har en fråga till Anders Bengts-
son. Den komplicerade omröstningssituationen var
välkänd av både delegationsledningen och de två
departementen. Ändå säger utskottet i sitt ställnings-
tagande att den komplicerade situationen vid mötet
knappast hade kunnat förutses. Alltså: En situation
som var välkänd hade inte kunnat förutses. Enligt min
uppfattning saknades det en plan B, och det blir tyd-
ligt för alla som läser utskottets granskningsbetän-
kande.
Jag undrar om det enligt Anders Bengtssons upp-
fattning fanns en tillräcklig beredskap när delegatio-
nen åkte till Cambridge för att rösta.
Anf. 89 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Liselott Hagberg undrade om det
fanns en plan B. Visst, det kan man hävda, men
skulle det då också ha funnits en plan C, plan D, plan
E och så vidare? Det man säger är att man vet att
dessa möten inte är förutsägbara. Man kan aldrig vara
säker på hur propositioner kommer att ställas. Man
visste att det kunde bli en komplicerad situation, men
man visste inte hur den skulle bli. Det kan man aldrig
garantera sig emot. Man kan inte samtidigt ha livrem,
hängslen och blixtlås på dem som åker dit. Det är det
som Lena Sommestad och Miljödepartementet har
framfört.
Anf. 90 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Vi menar att den skriftliga instruktio-
nen inte var tillräcklig. Det var känt att omröstnings-
situationen var så komplicerad. När det uppstod en
tveksamhet i Cambridge fick man inte tag i dem på
hemmaplan som man borde ha fått tag i. Som det
sades här tidigare hade miljöministern valt att vara
ledig den dagen. Det fanns inte tillräcklig beredskap,
alltså inte någon plan B.
Jag vill höra vad Anders Bengtsson har för upp-
fattning om en muntlig förberedelse. Vid utfrågning-
en av delegationsledaren framkom det att det inte
hade förekommit någon muntlig ordväxling och inte
heller tillräckligt med muntligt samråd mellan depar-
tementen. Det är det som vi pekar på, att beredskapen
inte var tillräckligt god. Jag vill veta vad Anders
Bengtsson har för syn på detta.
Anf. 91 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Det var ju inga amatörer som skicka-
des till Cambridge. Jag förutsätter naturligtvis att de
kunde hantera situationen, och det gjorde de också.
När propositionen inte ställdes enligt det skriftliga
materialet hörde de av sig till sin uppdragsgivare för
att rådgöra. Vi vet också att tiden var väldigt knapp.
Vi ska inte gå in på vad miljöministern gjorde.
Hon var inte ledig hela dagen, men hon hade inte
mobiltelefonen på just under de aktuella timmarna.
Sånt händer. Det är den mänskliga faktorn. Man kan
inte ha beredskap för alla situationer.
Anf. 92 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Anders Bengtssons försvarslinje
känns ungefär så förvirrande som jag gissade i mitt
anförande att den skulle kännas. Han går inte in på
om det egentligen var något misstag. Å ena sidan
säger han att de har fått fixa lite fortbildning på de-
partementet efter det att problemet hade uppstått. Å
andra sidan upptäckte man inga problem, men man
fixade ändå till lite fortbildning för några som kanske
behövde det. Den svenska positionen har absolut inte
förändrats, men å andra sidan kanske det har uppfat-
tas som att den har förändrats.
Hela försvarslinjen är alltså väldigt förvirrande
och ohållbar. Den fungerar inte. Och det hela mynnar
ut i en enda fråga: Hade det kunnat göras bättre av
departement och ministern? Hade man kunnat förutse
det som hände?
Bengtsson formulerade frågan så här: Hade man
kunnat förutse den propositionsordning som ställdes?
Nej, det tror jag inte. Det är kanske möjligt, men då
hade man missat någon annan möjlig propositions-
ordning. Däremot hade man kunnat förutse att det
hade kunnat bli problem med propositionsordningen
och att det skulle bli problematiskt på mötet, för det
hade det tidigare varit på alla andra möten. Hade man
förutsett detta, hade det åtminstone kunnat finnas en
backup-plan så att det i så fall hade kunnat bli en
politisk återkoppling.
Om man insåg att det hade kunnat uppstå problem
där Sverige skulle komma att rösta emot en del av
sina intressen skulle det väl åtminstone ha fattats ett
politiskt beslut om vilka intressen som var mest prio-
riterade, och då skulle det ha blivit en politisk åter-
koppling.
Det blev en komplicerad situation. Det hade man
kunnat förutse, det sade också Anders Bengtsson i sitt
tidigare replikskifte med Liselott Hagberg. Men var-
för fanns det då inte en backup-plan för hur man
skulle göra när det uppstod problem?
Anf. 93 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Det är tråkigt att Gustav Fridolin inte
lyssnade på mitt anförande. Jag sade faktiskt att det
som skedde var ett misstag, och det medgav också
miljöministern när vi frågade ut henne.
Gustav Fridolin upprepade det som han sade i sitt
eget anförande - jag lyssnade faktiskt på det - i sin
replik till mig. Det verkar som att den är förutbe-
stämd.
Gustav Fridolin säger lite arrogant att man anord-
nade lite fortbildning efteråt på departementet. Efter-
som man medger att det inte var ett lyckat resultat är
det väl klart att man följde upp det som hände och
frågade sig vad man kunde göra bättre nästa gång.
Utskottet har också skrivit i sitt betänkande att man
på departementet har tagit lärdom av det som har
hänt. Men grundrågan, det vill säga Sveriges hållning
i valfångstfrågan, har inte förändrats i sak.
Anf. 94 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Då är det klargjort att det var ett
misstag. Sedan får vi se hur länge det dröjer innan
någon förnekar att det var ett misstag. Jag har upp-
täckt att det från regeringspartiets sida brukar gå lite
fram och tillbaka i diskussionen.
Det sades i det tidigare replikskiftet med Liselott
Hagberg att det inte var några amatörer som skicka-
des till Cambridge. Nej, det var det inte. Men om jag
kommer tillbaka till den fråga som jag ställde till
Anders Bengtsson i min replik verkar det som att det
var amatörer på Miljödepartementet som planerade
mötet. De som var där skötte sig ju. De ringde tillba-
ka. Däremot fanns det ingen på andra sidan telefon-
linjen som kunde ge en politisk instruktion som skulle
vara hållbar för framtiden. I stället befinner vi oss
fortfarande i ett vakuum där vi inte vet vad som är
den svenska linjen.
Lena Sommestad säger att hon hade helst velat att
man hade röstat på ett annat sätt. Men hade man pra-
tat med Anna Lindh hade hon kanske valt en annan
linje. Det håller inte att man fortfarande är så förvir-
rad.
Anders Bengtsson upprepar flera gånger att den
svenska positionen i valbevarandefrågan inte har
ändrats. Nej, det hoppas jag. Vi brukar ju säga att vi
vill bevara valarna. Men det svenska handlandet på
mötet den 14 oktober har förändrat verkligheten till
något som har försämrat för den svenska valbevaran-
depositionen.
I går kom ett TT-meddelande där Lena Somme-
stad pratade om att man skulle göra en aktion på nästa
IWC-möte, samtidigt som hon själv på förhand utdö-
mer det som troligen verkningslöst. Hon säger att hon
inte har några förhoppningar om att Island kommer
att ändra sig.
Möjligen ligger den svenska positionen fast, men
agerandet vid mötet i Cambridge gjorde så att verk-
ligheten förändrades på ett sätt som gick längre ifrån
den svenska positionen.
Anf. 95 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Jag har inte tagit upp situationen som
inträffade i Cambridge, utan det är Gustav som häng-
er upp sig på det.
Vi vet inte vad resultatet hade blivit om det hade
förts en diskussion mellan Anna Lindh och Lena
Sommestad, och det har också Lena Sommestad sagt.
Ingen av oss vet det.
Det svenska linjen är att det är viktigt att vi får
med Island i IWC med den reservationen att man inte
ska få fånga valar. Vi tycker att folkrätten är viktig,
och det är viktigt att man sitter ned och pratar med
varandra om valfångst. Det tycker nog både Gustav
Fridolin och jag är viktigt.
Anf. 96 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! I det senaste replikskiftet blev det än
en gång tydligt att vi ej vet resultatet av ett samtal
mellan Anna Lindh och miljöminister Lena Somme-
stad, som Anders Bengtsson formulerade det. Det är
just det som är bekymret.
Det är den politiska beredningen som diskussio-
nen handlar. Den politiska beredningen i Regerings-
kansliet kan väl inte ha varit tillfyllest om Anders
Bengtsson här i dag inte ens kan ge besked om vad
som är den samlade uppfattningen hos regeringen i
den här frågan.
Att se över rutiner är bra, Anders Bengtsson, men
vid utfrågningen handlade det mer om att synliggöra
hur man inom Regeringskansliet har formulerat de
grundläggande instruktionerna. Här handlade det om
den politiska beredningen inför ett viktigt ställnings-
tagande.
Anders Bengtsson säger att den svenska hållning-
en inte har förändrats. Men om jag hörde rätt sade
Anders Bengtsson i sitt anförande att så länge det
finns en kommission om att valfångst inte får ske, ska
det inte ske. Svensk hållning har varit att det är vik-
tigt att valpopulationen bevaras, och det har varit
skälet för att agera vid IWC-möten tidigare. Då har
regeringen klarat ut de här frågorna, för det har alltid
funnits ett folkrättsintresse som hävdats av UD och
ett valbevarandeintresse som hävdats av Miljödepar-
tementet. Frågan är inte ny i Regeringskansliet. Den
delen kan inte skymmas av knepiga omröstningspro-
cesser i IWC. Man har klarat detta tidigare men inte
den här gången, och för det ska man kritiseras.
Anf. 97 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Jag kan ju inte tala för regeringens
ståndpunkt. Det är inte heller meningen att vi ska
göra det här i dag. Men svensk hållning har inte för-
ändrats när det gäller valfångsten. Det kan vi väl alla
vara överens om, tycker jag.
Återigen, ingen kunde förutse exakt hur proposi-
tionsordningen skulle ställas i Cambridge, bara att
den kunde bli komplicerad. Man kan inte ha bered-
skap för allting. Det har pratats om en plan B. Då
kontrar jag med frågan om det i så fall också skulle
funnits en plan C och en plan D. Man kan inte ha
både hängslen och blixtlås på allting.
Anf. 98 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det som skulle ha funnits är en poli-
tisk beredning i regeringen så att man kunde hantera
den här typen av frågor, för de är inte nya. Det fanns
ett intresse att hävda folkrätten från UD, och det
fanns ett intresse att hävda valpopulationens bevaran-
de från Miljödepartementet. En klassisk ingång i en
svår fråga: Om man från regeringens sida hade gjort
en riktig beredning på hemmaplan, hade man också
kunnat möta en händelseutveckling som alla visste
kunde bli väldigt knölig när man hamnade i omröst-
ningsprocedurerna i IWC i Cambridge. Men reger-
ingen skötte det inte på hemmaplan. För det har man
fullt ansvar, och för det förtjänar man kritik.
Anf. 99 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Det fanns naturligtvis politiska beslut,
och man hade med sig instruktioner. Man åkte inte till
Cambridge utan klara och tydliga instruktioner från
regeringen. Man fick också instruktionen att om det
inte höll skulle man höra av sig, och det gjorde man
också. Sedan kan det möjligtvis ha varit ett antal
olyckliga situationer som gjorde att Lena Sommestad
inte var anträffbar just då, vilket hon också framhöll
vid utfrågningen. Men även om hon hade varit det
hade det inte gått att förändra något på plats i Camb-
ridge, därför att tiden talade inte för att man hade
kunnat göra det.
Anf. 100 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag skulle vilja påminna lite om några
promemorior som utskottet har infordrat från Miljö-
departementet. I en av dem, som är daterad den
15 januari 2003, anförs just hur det konstitutionella
ansvaret fördelades under den här tiden på året. Lena
Sommestad var vikarierande departementschef på
Miljödepartementet. I den egenskapen ansvarade hon
ytterst för beredningen av den instruktion som skulle
gälla för den svenska delegationens agerande i Camb-
ridge. Hon ansvarade också för att ärendet bereddes
med övriga berörda statsråd.
Vidare sägs det i promemorian att ministern hade
det konstitutionella ansvaret för att ärendet blev berett
på ett sådant sätt att den svenska delegationen fick
instruktion att agera i enlighet med vad som var den
svenska regeringens gemensamma vilja. Ett statsråds
ansvar som departementschef innebär att se till att det
i departementet finns en organisation som är ända-
målsenlig med avseende på de krav som ställs i för-
ordningen med instruktion för Regeringskansliet.
I den här situationen uppstod en akut fråga om hu-
ruvida det var nödvändigt att ändra en tidigare
gemensamt beredd instruktion. Det konstateras i
promemorian att frågan aldrig lyftes till ansvarig
politiker, och det är väl också det som ska kritiseras i
granskningen av just det här ärendet.
Anf. 101 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Henrik S Järrel läste innantill ur en
promemoria. Jag förstod inte riktigt Henriks fråga.
Vi kan konstatera, och det kan vi alla läsa innan-
till, att miljöministern har beklagat att hon inte hade
möjlighet att föra en dialog med Anna Lindh om den
folkrättsliga delen av det hela, och vi vet inte om man
i så fall skulle ha agerat annorlunda. Men instruktio-
nerna följdes av dem som var på plats i Cambridge.
De hörde av sig till respektive departement, som de
skulle göra. Så långt är vi faktiskt överens.
Anf. 102 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Jag kan återge vad Lena Sommestad
själv sade när hon utfrågades av utskottet: Det är
alltid bättre om en fråga med ett politiskt sprängstoff
lyfts till just den politiska nivån. Vidare säger hon:
Det finns en arbetsordning som säger att man ska
lyfta frågor av principiell karaktär. Så hon hade nog
gärna sett att den här frågan hade vidarebefordrats till
henne, och hon hade ansvar för att det fanns en sådan
organisation att man kunde reagera i ett så här käns-
ligt läge. Den organisationen har brustit, och för det
har hon alltså ett visst ansvar.
Anf. 103 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Vad som möjligtvis har brustit är i så
fall, som Lena Sommestad själv har framhållit, att
hon inte svarade i telefon i just det ögonblick som
man ringde. Vi kan också läsa innantill att när man
fick kontakt med varandra var omröstningen redan
avgjord. Men man satte genast i gång och, som Lena
Sommestad själv uttryckte det, använde hela resten av
eftermiddagen och hela kvällen åt att analysera vad
som egentligen hade hänt. Det grundläggande är
fortfarande att Sveriges hållning inte har ändrats. Det
har heller inte skett någon större katastrof när det
gäller IWC.
Anf. 104 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Lena Sommestad har sagt att det var
ett misstag, och Anders Bengtsson upprepade det.
Därom är vi ense.
Röstar fel gör vi lite till mans. För oss som har va-
rit här i riksdagen ett tag händer det att vi trycker fel.
Då går vi fram till talmannen och ber att få det juste-
rat. Det görs omedelbart.
Problemet här är att justeringen av den egentliga
voteringen ännu inte har skett. Det har alltså gått ett
halvår, och vi vet ännu inte hur Lena Sommestad
hade avsett att rösta. Man kan säga att det har funnits
ganska god tid för ett samtal med Anna Lindh och att
den här avvägningen skulle kunnat göras under det
här halvåret. Kan inte detta vara skäl nog att säga,
som vi reservanter säger, att frågan inte var tillräck-
ligt beredd?
Anf. 105 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Man anmälde faktiskt en röstförklar-
ing direkt när man förstod att det inte blev som man
hade tänkt sig.
Lena Sommestad har flera gånger sagt att Sveri-
ges hållning inte har förändrats i sak. Sveriges håll-
ning har inte ändrats, det gäller både den folkrättsliga
sidan och den del av frågan som handlar om val-
fångsten. Det är kanske inte alltid som de stämmer
överens. Det ser vi i det här fallet. Men det förändrar
inte saken i sig.
Anf. 106 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Jag tror att Anders Bengtsson väljer
att missförstå mig. Om vi hade backat förloppet, gått
tillbaka till oktober och allting hade legat framför oss
hade vi fortfarande inte vetat hur samtalet med Anna
Lindh hade kunnat utspela sig och vilket faktiskt
röstande som hade ägt rum i Cambridge. Det är lång
tid att fundera på hur man skulle ha agerat.
Anders Bengtsson sade att departementet har sett
över sina rutiner. Om det vore på det viset att man var
tillräckligt beredd hade man inte behövt se över sina
rutiner. Jag vill mena, fru talman, att Anders Bengts-
son i sitt eget sätt att argumentera har visat att reser-
vanterna har helt rätt i det vi hävdar.
Anf. 107 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Tuve Skånberg övertolkar nog en hel
del av det jag har sagt. Varken jag, Tuve Skånberg
eller någon annan kan se in i framtiden eller se ett
tänkt scenario. Vi vet inte vad resultatet hade blivit av
en diskussion mellan Anna Lindh och Lena Somme-
stad. Det har de sagt själva också. Hur man hade
agerat i just den situationen, i just den stunden är
överspelat. Det vet vi inte hur det hade blivit.
Men Lena Sommestad har sagt efteråt, jag uppre-
par det igen, att Sveriges hållning inte har förändrats.
Tuve Skånberg var inne på och jag nämnde innan
att man såg över rutinerna efteråt. Det är ju inte fel.
Man ville se om det var något som gick fel och hur vi
i så fall kan möta det i framtiden. Det är det som vi
granskar ur konstitutionell synpunkt. Det är inte val-
fångsten i sig utan hur man hanterar frågan.
Vad som sedan eventuellt hade kunnat sägas är
det lite magstarkt att begära att jag ska kunna veta.
När inte ens Anna Lindh och Lena Sommestad vet
det kan inte jag veta det.
Anf. 108 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Mötesteknik är skoj och spännande.
Vi är några som har det lite udda intresset. Jag har
skrivit en handledning i mötesteknik som används
inom Vänsterpartiet. Jag har suttit ordförande på ett
otal årsmöten, kongresser och sådana saker. Jag har
till och med begränsad, men ändock erfarenhet av att
leda möten i internationella sammanhang, i Europa-
rådet. Jag säger inte det här för att skryta på något sätt
utan bara för att hävda att jag åtminstone har någon
insikt i vad komplicerad mötesteknik kan innebära.
Trots detta hade jag uppenbara problem med att
begripa hur det här egentligen gick till. Nu är det inte
min fattningsförmåga som ska vara den måttstock
mot vilken vi mäter regeringen. Kraven ska kanske
ställas högre än så. Men jag instämmer med det som
jag tror Tuve Skånberg sade: Det var inte konstigt att
det blev fel.
De som var med där nere och som eventuellt hör
den här debatten eller läser den i protokollet efteråt
måste nog känna sig tämligen frustrerade. Jag menar
att den beskrivning av vad som faktiskt har skett inte
är helt korrekt i det som hittills har sagts. Det är inte
så att Sverige av misstag röstade för att Island skulle
bli medlem i kommissionen. Det är inte sant. Sverige
har inte röstat på det sättet. Misstaget består icke i
detta.
Jag ska göra ett försök, det är väl fåfängt kanske
men jag ska göra ett försök att beskriva vad som
hände och varför det blev fel. Först ska sägas att man
inte blir medlem i den här kommissionen genom
något inval av de tidigare medlemmarna. Man blir
medlem genom att lämna in sina ansökningsinstru-
ment. Punkt. Det hade Island gjort.
Sedan är det så att kommissionen också tagit sig
den kapaciteten att avgöra om en reservation knuten
till anslutningsinstrumenten är av sådan art att med-
lemskapet ändå inte kan accepteras. Det hade kom-
missionen tidigare gjort i London vad gäller Island.
Nu gällde det den så kallade fjärde voteringen. In-
för den omröstningen sade ordföranden att han mena-
de att Islands anslutningsinstrument innehöll samma
reservation som tidigare och att Islands status därför
redan var avgjord i London genom det beslutet. Sve-
riges position var att Islands reservation inte var den-
samma. Den var inte densamma, den var omskriven.
Och Sverige menade därför att rent formellt måste
man pröva reservationen igen. Islands status var alltså
inte avgjord av Londonbeslutet. Det var den svenska
positionen.
När det då gjordes en invändning mot ordföran-
dens förklaring att Londonbeslutet gällde stödde
naturligtvis Sverige den invändningen, helt enligt
instruktionen. Det blev en votering om invändningen,
om protesten, där ja var ett accepterande av protesten
och nej var ett accepterande av ordförandens förklar-
ing. I den voteringen röstade Sverige i enlighet med
instruktionen ja, därför att man menade att Islands
reservation måste prövas igen.
Det blev en majoritet för ja. Logiskt befann sig
mötet i den situationen att det inte fanns något kom-
missionsbeslut som reglerade frågan om Islands
medlemskap. Men det är nu problemet uppkommer,
inte i propositionsordningen. Nu uppkommer proble-
met. Efter omröstningen visar det sig att flera deltaga-
re uppfattade resultatet som att kommissionen hade
beslutat sig för att godta Islands anslutning och den
nya reservationen. Alltså, ordföranden ställer propo-
sition mellan a och b. Mötet voterar. Ordföranden
finner att c har vunnit. Där uppkommer problemet.
Det Sverige då gör är att man omedelbart avger en
röstförklaring och säger att detta är en orimlig tolk-
ning. Sverige har senare också mer formellt inlämnat
protest mot detta. Det är det som sedan kommer att
prövas på kommande möten, såvitt jag begriper.
Den tolkning som ordföranden gjorde i den situa-
tionen, eller som åtminstone många deltagare gjorde i
den situationen, var inte rimlig. Och den konstiga
tolkningen hade inte kunnat förutses. Vi ställer full-
ständigt orimliga krav på regeringens klärvoajans om
vi ska ha en beredskap för den typen av märkligheter.
Efteråt, när vi vet detta, kan vi konstatera att det
var ett misstag därför att det tolkades på det sätt som
gjordes. I den meningen har också regeringen vidgått
att det var ett misstag. Men det misstaget uppstår så
att säga först när ordföranden och andra deltagare gör
en orimlig tolkning av beslutet.
Det är mot den här bakgrunden som jag menar att
man inte kan klandra regeringen för att den misslyck-
ades med att förutse denna märklighet i tolkningen av
ett beslut.
Anf. 109 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Det är återigen sant att man inte kan
begära att regeringen skulle förutsätta exakt hur det
skulle gå. Däremot tycker jag att man kan begära att
regeringen skulle förutse att det kunde bli problem
och därmed att den politiska återkopplingen skulle
kunna fungera och att den politiska beredningen
skulle ha funnits; mycket med tanke på att det inte är
första gången det uppstår problem vid den här typen
av möten.
Om jag förstår Mats Einarssons argumentations-
och försvarslinje rätt är det bärande i den att i det fall
ett misstag begicks eller det tolkades som ett misstag
- om det nu var ordföranden eller de andra som gjor-
de en feltolkning - har åtminstone regeringen gjort
allt i sin makt för att minimera följderna, för att se till
att det inte fortsatte att vara problem. Man har lämnat
in en röstförklaring och så vidare.
I de diskussioner som vi har fört i utskottet i för-
söken att förstå oss på IVC, som är en allt annat än
lättbegriplig organisation, har man fört fram möjlig-
heten att lämna in en protest mot mötet. Någonstans
har flera av oss nog förstått att den här röstförklaring-
en och kritiken måste ha bäring på nästa möte så att
det där kommer upp åtminstone hur det gick till och
om Island verkligen är medlem eller inte.
Men så i går kom då det här TT-meddelandet.
Man ska inte ta TT som Gud eller ha det som enda
källa, men nu verkar det lysa igenom som flera av oss
har misstänkt. Det man tänker planera är någon form
av samfälld aktion, men man tror egentligen inte att
det får någon följd, för beslutet är fattat och ingen har
lämnat in en formell protest mot det beslutet.
I TT-meddelandet i går lyckas Lena Sommestad
tre gånger säga att det hon kommer att göra inte
kommer att lyckas - tre gånger i ett kort TT-
meddelande! Därför vill jag nu bereda Einarsson och
Vänsterpartiet möjlighet att faktiskt ansluta sig till oss
reservanter vid omröstningen i eftermiddag. Här
måste man faktiskt konkretisera den kritik som finns
mot regeringen, och säga till regeringen: Det här
håller inte. Ni måste sätta valbevarandeintresset hög-
re.
Anf. 110 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Nej, jag tänker inte alls ansluta mig
till reservationen, för vare sig Fridolin eller någon
annan har givit några argument som övertygar mig
om att ni har rätt.
Vad gäller den formella protesten: Det första man
gjorde var att man lämnade in en röstförklaring. Det
är ju en första signal om hur man uppfattar läget.
Därefter har Sverige till valfångstkommissionens
depositarie inlämnat en formell invändning mot den
isländska reservationen. Jag tror mig komma ihåg att
sådant också har skett ifrån åtminstone ett par andra
länder - jag kommer inte på exakt vilka det var nu.
Detta innebär, såvitt jag begriper, att frågan kommer
att prövas på kommande möten i kommissionen.
Vad gäller bedömning av förutsättningarna för att
vinna gehör för den svenska ståndpunkten kan jag
inte göra någon sådan. Det är möjligt att det som
refererats är korrekt, och det är beklagligt i så fall,
men det ligger ändock, menar jag, utanför gransk-
ningen och ligger inte till grund för någon formell
kritik.
Man kan alltid säga i efterhand, när man vet hur
det gick - det vet vi egentligen först efter det här
kommissionsmötet - att vi i det läget inte borde ha
följt den i och för sig korrekta linjen att rösta på ett
visst sätt i den fjärde voteringen, därför att det så
småningom ledde till ett resultat som vi då inte förut-
såg, men som var dåligt. Men den slutsatsen går bara,
menar jag, att dra i efterhand. Den gick inte att förut-
se.
Anf. 111 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Nej, men man kunde ha förutsett att
det skulle finnas problem och att den politiska åter-
kopplingen därmed skulle fungera - återigen sagt.
Det som nu ser ut att komma att ske på nästa möte
är intressant just eftersom det har en sådan tyngd i
Einarssons försvarslinje, nämligen: Ja, men nu gör
man ju allt för att rätta till det som har hänt, och Sve-
rige försöker faktiskt agera på alla sätt för att bli tol-
kade på rätt sätt.
Det är ju just det som Lena Sommestad i går gick
ut med i ett TT-meddelande. Hon säger där att Sveri-
ge tillsammans med 17 andra länder försöker övertala
islänningarna att ta tillbaka reservationen. Sedan
förklarar hon: "Jag vet inte vilken form som aktionen
kommer att få. Men vi är mycket kritiska mot reser-
vationen - - - Fast jag bedömer chanserna som små
att de skulle ändra sig." Det man jobbar på är alltså
ett försök att övertala islänningarna att byta stånd-
punkt. Hon säger också: "Tyvärr tror jag inte att de
avstår från att fullfölja planerna", alltså på att åter-
uppta valfångsten, och det slås fast att på kort sikt ser
det mörkt ut.
Det är alltså det som är följden av det svenska
icke-misstaget eller misstaget, beroende på vilken
linje man har valt. Jag har uppfattat att Einarsson och
Bengtsson inte är riktigt eniga på den punkten. Men
det är det som är följden av det svenska agerandet,
och det är det och där som vi anser att konstitutions-
utskottet faktiskt måste göra klart följande: Hade den
politiska beredskapen funnits och hade direktiv om
politisk återkoppling funnits så kanske vi inte hade
suttit på den potta som vi sitter på i dag.
Anf. 112 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det är där jag menar att Gustav Fri-
dolin har fel. Jag har ingen anledning att ifrågasätta
Sommestads bedömning av läget, möjligheten att få
Island att ändra sig och sådana saker. Det är säkert
korrekt.
Men om man, då man stod inför den fjärde voter-
ingen och man hade telefonkontakt med departemen-
ten här i Sverige, hade kunnat förutse hur detta beslut
sedan skulle kunna tolkas: Hade man i det läget haft
någon nytta av att få direktkontakt med Sommestad
eller Lindh? Hade de kunnat ge några andra instruk-
tioner i det läget? Nej, jag kan inte se det. De hade
givit samma instruktioner, skulle jag vilja påstå.
I efterhand kan man säga, efterklokt: Ja, det kan-
ske vi skulle ha gjort på ett annat sätt. Men i det läget:
Hade det haft någon betydelse om ministrarna hade
varit inkopplade eller inte? Nej, det hade det inte.
Anf. 113 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Återigen nödgas jag ge en eloge åt
Mats Einarsson för en mycket originell argumenta-
tionslinje. När vi andra hakar upp oss på Lena Som-
mestads självbekännelse, att det var ett misstag, så är
Mats Einarssons argumentationslinje att det var ett
misstag, men det var ordförandens. Det är ju ett
Alexanderhugg som löser den gordiska knuten. Där-
med är ju saken ur våra händer.
Men så enkelt är det inte. Det som vi reservanter
säger är att det saknades tillräcklig beredskap inom
Regeringskansliet. Frågan var inte tillräckligt beredd.
Vi säger inte att man kunde ha förutsett detta - vi
säger att man kunde ha varit uppkopplad via telefon i
det här mycket svåra och märkliga läget när ordfö-
randen uppenbarligen har en propositionsordning och
en tolkning som inte gick att förutse. Men man kun-
de, som har nämnts, ha förutsett att det skulle bli så
här jobbigt.
Vi kritiserar inte att det är obegripligt. Vi vittnar
ju var och varannan om att det här är mycket svårge-
nomtränglig materia. Vi anklagar inte Lena Somme-
stad för att hon har svårt att fatta det här. Vi har själva
svårt att fatta det. Men vi säger att just därför skulle
man ha sett till att man hade en öppen linje till någon
som hade ett mandat att fatta beslut. Man skulle i
efterhand ha kunnat säga hur man skulle ha röstat.
Man skulle ju ha kunnat ha samtalet mellan Anna
Lindh och Lena Sommestad. Det har tydligen ännu
inte ägt rum.
Anf. 114 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag tror att Sommestads uttalande nå-
got över- eller vantolkas.
Vi kan titta på vad departementet säger i sin pro-
memoria kring det här med misstag: Efter omröst-
ningen visade det sig dock att flera deltagare uppfat-
tade omröstningsresultatet som att kommissionen
hade beslutat sig för att slutligt godta Islands anslut-
ning och den nya reservationen. Om detta visar sig bli
det verkliga resultatet av omröstningen, så har den
svenska rösten bidragit till resultatet. På så sätt kan
alltså Sveriges röst anses utgöra ett misstag.
Det har jag ingen anledning att ifrågasätta. Den
tolkningen är naturligtvis fullständigt rimlig. Somme-
stad får svara för sig, men jag tror inte att hon haft
ambitionen att uttrycka någon annan tolkning av vad
som eventuellt var ett misstag eller inte.
Nu reduceras grunden för kritik snarast till att te-
lefonlinjen inte nådde ända fram till ansvarig minis-
ter. Jag har svårt att se att det egentligen utgör grund
för den kritik som reservanterna försöker rikta här.
Som sagt: Det hade förmodligen inte förändrat nå-
gonting i sak. Möjligen hade man då kunnat rikta
fingret lite mer tydligt mot ministern, så att säga, men
själva grundproblemet låg ju inte i att ministern inte
fanns tillgänglig via telefon, utan det var ju helt andra
omständigheter som ledde fram till det som skedde.
Anf. 115 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Jag delar inte Mats Einarssons upp-
fattning att det inte fanns något önskvärt i att minis-
tern hade kopplats in i detta. Det var ett politiskt
ställningstagande, och det skulle ha lyfts till den poli-
tiska nivån. Det har också sagts att det här borde ha
lyfts till den politiska nivån. Det var inte tillräckligt
att två tjänstemän med två olika mobiltelefoner till
två olika uppdragsgivare hamnade i den här situatio-
nen. Det borde naturligtvis ha förutsetts.
Det förvånar mig att Mats Einarsson inte säger
rakt upp och ned att det här kunde ha skötts bättre,
utan säger att det här gick så bra som det kunde ha
gått. Om detta innebär att det gick så bra som det
kunde ha gått finns det inga garantier för att det inte
går lika illa nästa gång.
Anf. 116 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det hade varit bra att ministern eller
ministrarna hade varit inkopplade, i den meningen att
man då hade lyft någon typ av ansvar från de här
tjänstemännens axlar. Det är egentligen inte deras
ansvar. De agerade på regeringens uppdrag, och så
vidare. I den meningen kan jag gå med på att det väl
hade varit bra om ministrarna hade gett det besked
som man nu fick från tjänstemän i stället.
Men som sagt - frågan måste vara denna: Hade
regeringen på något sätt kunnat förebygga detta ge-
nom att vara bättre förberedd och på det sättet förutse
vad som skulle hända och agera på ett annat sätt? Och
jag är ärlig när jag säger att jag inte kan se det. Det
här är oerhört olyckliga omständigheter, omständig-
heter som är så pass udda att man rimligen inte kan
begära att man ska ha en instruktion eller rutiner
färdiga som klarar av detta problem.
Anf. 117 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Mats Einarsson har inledningsvis be-
skrivit den komplicerade omröstningssituationen i
olika steg: A, B och C. Det var en bra beskrivning.
Den visar också på hur komplicerad situationen var.
Den komplicerade situationen var inte okänd. Efter-
som situationen inte var okänd borde det ha funnits
en god beredskap för att hantera den nya situation
som uppkom. Den beredskapen fanns inte.
Det borde ha varit ett bra samråd mellan departe-
menten. Det borde ha funnits en plan B. Det är det
medskicket vi gör i vår reservation. Det borde ha
funnits en bättre beredskap, och det borde finnas en
bättre beredskap inför framtiden.
I utskottets ställningstagande, som Mats Einarsson
ställer sig bakom, står det att "den komplicerade
situationen vid mötet hade dock knappast kunnat
förutses". Vad är det för ett medskick som utskottet
gör då? Jo, att regeringen inte hade kunnat förbereda
sig. Med ett sådant medskick skulle jag, om jag vore i
Mats Einarssons kläder, känna stor oro inför nästa
gång det är dags att rösta vid Internationella val-
fångstkommissionens möte eller något annat möte,
eftersom medskicket är att det inte går att förbereda
sig.
Anf. 118 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det går visst att förbereda sig, och det
säger vi mycket tydligt i betänkandet; man både kan
och bör förbereda sig.
Resonemanget kring plan B förutsätter att man i
tid upptäcker problemen så att man kan växla över
från plan A till plan B så att det inte blir fel. Proble-
met här var att detta upptäcktes inte förrän en del
andra mötesdeltagare tolkade beslutet. Ordföranden
ställde proposition på A mot B. Sverige stödde A och
var emot B. Alltså röstade Sverige för A. A vann.
Ordföranden förklarade att C hade vunnit!
Då var det för sent att ta fram några alternativa
planer. Det är det som är problemet. Det kunde inte
ha förutsetts. Det är oerhört olyckligt och mycket
märkligt. Man bör nog se över propositionsordningar,
mötesteknik och en massa annat också inom Val-
fångskommissionen. I det läge som förevar den här
situationen vidhåller jag att detta inte hade kunnat
förutses.
Anf. 119 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! När det gäller Valfångstkommissio-
nens möte var det mer än väl känt att omröstningssi-
tuationerna var komplicerade. Just i det här samman-
hanget var omröstningssituationerna komplicerade.
Då gör vi medskicket att det borde finnas en god
beredskap inför nästkommande resa och nya omröst-
ningar, men utskottet skickar i stället med att reger-
ingen inte kunde har förberett sig.
Anf. 120 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Att voteringsordningarna ibland kun-
de bli komplicerade var naturligtvis känt. För detta
var man väl förberedd. Det var inte det som var pro-
blemet. Det uppkom en situation utöver de komplice-
rade situationerna som rörde hur mötesdeltagarna
tolkade ett beslut, som jag finner fullständigt orimligt
- men uppenbarligen kunde vissa tolka det så. Det är
där som kärnan ligger.
Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i den
här debatten. Jag vidhåller fortfarande att detta var
någonting exceptionellt. Man kan rimligen inte begä-
ra att regeringen skulle ha haft vare sig en plan B
eller plan C för den uppkomna situationen.
Statsminister Göran Perssons agerande i samband
med ett intervjuprojekt (avsnitt 3)
Anf. 121 Liselott Hagberg (Fp)
Fru talman! Det är ett remarkabelt avtal som ligg-
er till grund för denna del av granskningsbetänkandet.
Sveriges statsminister har haft ett hemligt avtal med
det dominerande medieföretaget och med detta före-
tags ledande nyhetsreporter. Det har inneburit en
långsiktig samarbetsrelation i hemlighet, en ständig
diskussion med en form av källskydd, vilket har gjort
att statsministern har haft en möjlighet att föra ut
påståenden, åsikter av olika slag, utan att offentligen
behöva stå till svars för dem. Det är något unikt i
detta. Jag konstaterar en viktig sak, nämligen att om
detta är utskottet överens. Det är bra. Majoriteten ser
den långa raden av olika problem för statsministerns
integritet och Sveriges Televisions integritet.
I denna debatt och i denna granskning är det inte
Sveriges Television som granskas. Men jag har sällan
varit med om en sådan entydig kritik av ett mediefö-
retags agerande över alla partigränser och i olika
grupper i samhället som i detta fall. En viktig del i
detta är att så fort det hemliga avtalet nådde offent-
lighetens ljus visade det sig att den rådande situatio-
nen att Sveriges ledande nyhetsreporter hade ett
hemligt intervjuprojekt med statsministern var ohåll-
bar. Det säger någonting om avtalet och om den rela-
tionen. Det man resonerar om vad gäller Sveriges
Television blir i det här fallet en spegelbild av reso-
nemangen om statsministern. Det är helt entydigt att
detta avtal har statsministern ingått i sin egenskap av
statsminister. Det har understrukits av företrädaren
för Sveriges Television, och det har statsministern
själv konstaterat. Avtalet med Sveriges Television är
ingånget av statsministern i hans egenskap av stats-
minister. Det är något vi kan konstatera med anled-
ning av granskningen.
Är det fel av en statsminister att ingå ett avtal om
publicering av memoarer eller intervjuer? Nej, det är
det inte. Det är ingen som har påstått detta. Jag säger
det mycket tydligt av det skälet att man ibland, för att
sudda ut begreppen, brukar hantera och lyfta fram
den typen av exempel. Det som gör detta fall så unikt
är att det är i princip över ett decenniums tid som
statsministern skulle ha detta hemliga samarbetsavtal
med Sveriges Television och med en, som man nu-
mera kallar, inbäddad journalist. Det är dessutom den
journalist som har haft en avgörande roll i gransk-
ningen av statsministern i åtminstone två valrörelser.
Det är självklart att detta påverkar relationen
mellan de två som har detta hemliga avtal sig emel-
lan. Jag kommer själv ihåg hur vi från oppositionens
sida fick del av uppgifter som vi skulle svara på som
kom någonstans ifrån. Det var fullkomligt befängda
räkneexempel. Man ställde sig frågan var de exemp-
len kom från. Men det gick inte att ställa någon till
svars, därför att i detta avtal ingick också att statsmi-
nistern kunde presentera påståenden och åsikter under
en lång följd av år utan att behöva stå till svars för
dem själv.
Fru talman! Alla är överens om att detta är en frå-
ga som är känslig både för statsministern men också
för regeringens förhållande till integriteten i det le-
dande medieföretaget.
Då kommer vi till frågan hur pass allvarligt detta
är. En nyckelfråga är om det hade varit av intresse för
medborgarna att känna till att landets statsminister
har ett särskilt avtal med landets dominerande medie-
och public service-företag, nämligen televisionen.
Hade det betytt någonting ur publikens perspektiv när
det gäller bedömningen av nyhetsrapporteringen och
granskningen av statsministern?
Här kommer vi till den springande punkten. Detta
avtal är av särskilt slag just för att statsministern i sin
egenskap av statsminister ingått det med det domine-
rande medieföretaget. Därmed har det också kommit
att påverka granskningen av honom och hans ämbets-
utövning.
Vi kommer aldrig att kunna beskriva hur och i
vilka delar denna påverkan skett, men Sveriges Tele-
vision har de facto konstaterat detta när de lyfte bort
reportern i fråga från den nyhetskommenterande
verksamheten, vilket skedde när det hela blev offent-
ligt. Då blev det nämligen omöjligt att fortsätta med
relationen i den form den då hade.
Därmed infinner sig frågan vilket ansvar statsmi-
nistern har. Majoriteten konstaterar att han borde ha
sett till att avtalet inte var hemligt. Man konstaterar
också att han måste hålla armlängds avstånd för att
respektera medieföretagets integritet.
Vi reservanter menar att detta avtal har en sådan
dimension att statsministern själv borde ha vidtagit
åtgärder för att göra det till ett avtal som kunnat do-
kumenteras som offentlig handling. Det är däremellan
diskussionen står.
Fru talman! Jag menar med bestämdhet att avtalet
var av sådan karaktär att Sveriges väljare hade kunnat
ställa legitima krav på att få kännedom om att det
fanns dolda villkor i den granskning som skedde av
statsministern. Därför borde Göran Persson ha vidta-
git åtgärder för att göra det offentligt. Och därför
förtjänar han också kritik i denna del.
Anf. 122 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det ärende som vi nu diskuterar är
egentligen den yttersta konsekvensen av att vi i dag
ser en utveckling i Sverige där alltfler aktörer upp-
fattar vårt land som varandes en enpartidemokrati där
det sker en allt ökande sammanblandning mellan stat,
parti och medier. Man skiljer inte på de roller som
staten, olika politiska partier och oberoende
granskande medier har. Det sker en sammanbland-
ning, och rollerna blir otydliga.
Det är häpnadsväckande att det i Sverige i dag
sluts ett hemligt avtal mellan landets statsminister och
landets ledande politiska journalist. Viktig nyhets-
förmedling, viktig granskning, viktiga uppgifter som
borde komma till allmänhetens kännedom förnekas
allmänheten och hålls hemliga. Landets statsminister
och landets ledande politiska journalist kommer över-
ens om ett avtal som innebär att statsministern kan
avtala bort granskningen av sig själv.
Detta är inte i överensstämmelse med det som vi
anser vara god demokrati och en god konstitutionell
ordning. När man talar med vanliga människor ut-
trycker de sig inte riktigt på det högtidliga sätt som
jag nu uttrycker mig, utan de brukar säga: Men det
här är ju inte riktigt klokt! Kan vi ha ett system i
Sverige där hemliga avtal ingås mellan ledande poli-
tiska journalister och landets ledande politiska före-
trädare - avtal som innebär att landets statsminister
kan avtala bort granskningen av sig själv? Det är
absurt. Vi kan inte ha en sådan situation.
Vilka försvarslinjer har då framkommit under de-
batten? En försvarslinje är att man säger att detta
visserligen är hemskt och allvarligt och bedrövligt
men att det är ett ansvar som först och främst åvilar
Sveriges Television. Det pågår nu en kritisk debatt
bland journalister inom medievärlden, inte minst vid
Sveriges Television, om hur detta har gått till, vilka
problem som funnits och vad som måste göras för att
det ska bli bättre i framtiden. Det är en viktig debatt,
men den är inte föremål för granskning i vårt utskott.
Samtidigt kan statsministern inte skjuta kritiken
ifrån sig och säga att det är Sveriges Televisions
ansvar. När ett avtal sluts är nämligen båda parter
ansvariga för innehållet i avtalet. I det här fallet är
Göran Persson som statsminister ansvarig för att inte
sluta avtal som innebär att Sveriges Televisions integ-
ritet, oberoende och självständighet träds förnär.
Att Sveriges Televisions integritet, oberoende och
självständighet hämmats har också visat sig genom
den hantering som skett vid Sveriges Television efter
det att affären blev offentliggjord. Erik Fichtelius,
den aktuella politiska journalisten, flyttades omedel-
bart bort från sitt uppdrag och gavs helt nya arbets-
uppgifter. Därmed har Sveriges Television erkänt att
det blev uppenbara problem med den granskande
uppgift som Sveriges Television ålagts genom det
avtal den har med staten.
En annan försvarslinje har gått ut på att Göran
Persson inte ingått avtalet i egenskap av statsminister
utan att det handlar om Göran Persson som privatper-
son. Men av de utfrågningar vi haft med både stats-
ministern och Sveriges Televisions verkställande
direktör Christina Jutterström har det framgått att så
självfallet inte är fallet. Det är klart att avtalet ingåtts
i Göran Perssons egenskap av statsminister. Detta
intervjuprojekt hade inte varit intressant annars. Lan-
dets ledande politiska journalist är inte intresserad av
privatpersonen Göran Persson, utan det är förstås
statsministern Göran Persson som landets ledande
politiska journalist är intresserad av.
En tredje försvarslinje har varit att framhålla att
det inte behövs någon ökad offentlighet eller ökad
möjlighet för allmänheten att ta del av den här hand-
lingen. Man frågar sig också vad det skulle få för
konsekvenser om handlingen diariefördes. Ska stats-
ministern i Regeringskansliet registrera alla avtal som
han sluter, också om han exempelvis inleder ett bok-
projekt?
Nu har ju Sveriges Television en särställning ef-
tersom den har ett särskilt uppdrag - ytterst av oss i
denna kammare - att granska politiken i landet, att
granska oss som sitter i denna kammare och att
granska landets statsminister. Exempelvis Dagens
Nyheter eller olika bokförläggare har inte den upp-
giften, utan den tillkommer Sveriges Television.
Därför är den försvarslinjen inte hållbar.
En fjärde försvarslinje, eller argumentationslinje,
är den som statsministern använde i den utfrågning
som vi hade med honom, nämligen att säga att sådana
här avtal är rätt vanliga inom politiken och att alla i
konstitutionsutskottet säkert har sådana. Göran Pers-
son närmast raljerade kring detta. Jag har inte den
typen av avtal med journalister.
I alla händelser är statsministern inte vilken poli-
tiker som helst och Erik Fichtelius, den aktuella poli-
tiska reportern, är heller inte vilken reporter som
helst. Det handlar i det här fallet om två nyckelperso-
ner i förhållandet mellan den politiska och den
granskande makten.
Landets statsminister, den främsta företrädaren för
den politiska makten, och Erik Fichtelius, landets
ledande politiska journalist, har ingått ett avtal som
innebär att granskning av landets statsminister omöj-
liggörs. Det är inte vilket avtal som helst som ingåtts.
Fru talman! Jag kan inte komma till någon annan
slutsats än att statsministern gjort sig skyldig till ett
ganska allvarligt övertramp. Genom att ingå avtalet
har statsministern bidragit till att Sveriges Televisions
oberoende, integritet och självständighet trätts förnär.
Det har skett en sammanblandning, vilket är allvarligt
i en demokrati, av det vi brukar kalla första, andra
och tredje statsmakten. De har blandats ihop. Den
politiska makten och den granskande makten måste
hållas isär i en levande demokrati. Jag menar därför
att landets statsminister förtjänar kritik av konstitu-
tionsutskottet.
Låt mig lägga till att jag tycker att det är särskilt
beklagligt att inte ens efter det att granskningen ägt
rum och debatten kommit så pass långt som den gjort
inser Göran Persson att det som inträffat är allvarligt.
Under utskottsutfrågningarna var tonen från Göran
Perssons sida rätt överslätande och raljant. Det är
allvarligt att landets statsminister inte tar den här
frågan på större allvar.
Anf. 123 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Frågan är om inte detta ärende är det
viktigaste vi debatterar under en tämligen lång dag
som går mot sitt slut. Det förtjänar en extra mässa.
Det har sagts att det hemliga projektet har varit ena-
stående - ja, unikt. Är det på viset? Jag har rotat lite
grann i de historiska arkiven.
På riksdagens bibliotek har jag funnit ett exempel
som liknar detta, men man får gå tillbaka ända till
1560. Vi minns alla att när Göran Persson tillträdde
var det en och annan elak tunga som jämförde honom
med Gustav Vasas illasinnade kanslisekreterare med
samma namn. Med orätt, menar jag, därför att Göran
Persson liknar betydligt mer Gustav Vasa.
I handen håller jag Peder Swarts Gustav Vasas
krönika. Den är en klar parallell till dagens förhållan-
den. Det är ett hemligt projekt som pågick under
Gustav Vasas livstid. Det avslutades när han avgick.
Dock gjorde Gustav Vasa det med döden.
Då hade krönikören Peder Swart lyckats skriva
ned en vinklad version som var till Gustav Vasas
fördel som ingen annan kunde komma in och rätta.
Till stor del lutar sig svensk historieskrivning, eller
rättare sagt har gjort, på Peder Swarts krönika. Den
har så småningom visat sig vara mycket tendentiös.
Faran är att Erik Fichtelius projekt får samma öde.
Det värsta var också att Peder Swart var den ti-
dens granskare. Han var faktiskt biskop och hade i
uppdrag att granska makten. Men det skötte han då-
ligt, lika dåligt eller värre än Erik Fichtelius. Ändå
finns det en stor skillnad. Det är den att Peder Swart
brast i den moraliska skyldighet som han hade att
granska Gustav Vasa. Men Erik Fichtelius och Göran
Persson hade en laglig skyldighet att ha en relation
där SVT skulle granska makten, och i detta fall Göran
Persson. Det omöjliggjordes av förhållandet, som var
hemligt under flera år.
Då kan man fråga: Har inte varje kung, varje
statsminister, rätt att själv skriva sin krönika eller låta
krönikan produceras av någon som han har anledning
att ha förtroende för? Jo, det har han naturligtvis.
Göran Persson lyfter också fram detta i sin argumen-
tation. Men av alla har han inte rätt att få det gjort av
SVT. Precis som nämnts har SVT uppdraget att
granska makthavarna. Det hade aldrig Peder Svart.
Att det verkligen förhåller sig på det sättet har re-
dan Tobias Krantz sagt. SVT insåg omedelbart när
detta avslöjades och kom till allmän kännedom det
olämpliga och omplacerade Erik Fichtelius så att han
inte längre fick vara politisk kommentator i SVT:s
nyhetssändningar. Även Göran Persson borde ha
insett det olämpliga. Men inte ens inför konstitutions-
utskottet i Skandiasalen inser han hur djupt olyckligt
och olämpligt det var.
Inte minst kan man erinra sig att det var samme
Erik Fichtelius som skötte utfrågningarna i TV av
partiledaren inför valet 2002. Så kommer situationen
och kvällen där Göran Persson ska granskas med
svåra frågor inför väljarna. Det är de högsta tittarsiff-
rorna som Sverige har. Vi vet inte som tittare och
väljare att här sitter det två som har en mångårig
hemlig relation. Självfallet var detta ett brott mot
reglerna.
Ur KU:s synvinkel kan det inte annat än kritiseras
att Göran Persson har inlåtit sig i detta, och för det
måste han ha en kraftig reprimand.
Anf. 124 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Efter att ha varit tillbaka hos Gustav
Vasa och vänt har mycket av historien i detta ärende
uttömts. Låt mig ändå peka på några områden som är
viktiga.
Det första som har diskuterats är: Föreligger det
ett avtal eller inte? Här har vi i granskningen från
konstitutionsutskottets sida kunnat se att det råder lite
delade meningar. Enbart det är i sig en fråga att upp-
märksamma.
SVT hävdade vid den utfrågning vi hade att det
finns ett avtal, att det är träffat och att det är träffat
med just statsministern, inte med någon privatperson
och inte men någon partiledare, utan med statsminis-
ter Göran Persson.
När vi hade utfrågningen med statsministern var
det alldeles uppenbart att han såg att det måhända
fanns en överenskommelse, eller att han hade sett
något papper. Men det var i så fall någonting som
handlade om honom som privatperson. Privatperso-
nen Göran Persson förelåg det möjligen ett avtal med.
Det är en något spännande analys som det finns
anledning att göra. Privatpersonen Göran Persson
berättar om statsministerns väl och ve. Han beskriver
statsministerperioden, eftersom det gäller fram till
dess att Göran Persson slutar som statsminister. Han
har gjort ett avtal som det uppenbarligen finns en del
övrigt att önska om.
När vi vid utfrågningen lyfte yttrandefrihetsfrå-
gorna i sammanhanget framgick det tydligt att Göran
Persson inte hade studerat den delen av problemati-
ken djupare. Det var inte en fråga som han ägnade sig
så djupt åt. Men han hade konstaterat att han hade fått
källskydd. Jag citerar: "Det gäller också en statsmi-
nister, en privatperson som Göran Persson."
Det är så tydligt som något att här skapas en grå-
zon mellan statsministern - som inte som statsminis-
ter kan ha källskydd, statsministerinstitutionen ska
kunna granskas - och privatpersonen Göran Persson,
som de facto kan ha källskydd.
De dubbla hattarna är återigen på plats. Statsmi-
nister är man 24 timmar om dygnet när man utnyttjar
regeringsplanet. Statsminister är man i alla andra
sammanhang. När man har ett avtal eller när man för
samtal under en lång period med SVT är man privat-
person, utifrån Göran Perssons perspektiv, men
statsminister utifrån SVT:s perspektiv.
Här det är angeläget och viktigt att statsministern
är tydlig och skapar en säkerhetsmarginal som inte
låter någon tvivla om att granskningen av statsminis-
tern och statsministerämbetet kan fullföljas fullt ut.
Det ska inte finnas några inbäddade journalister. Det
ska inte finnas några inbäddade relationer som färgar
vare sig statsministerns agerande eller den granskan-
de journalistikens agerande, eller för den delen den
granskande riksdagens agerande.
Här tycker vi från reservanternas sida i utskottet
att det finns mycket övrigt att önska. Statsministern
försöker uppenbart inte bara att glida till att vara
privatperson i samtalet om statsministerämbetet utan
också till att överlämna ansvaret till SVT. Om SVT
finns en hel del att säga i den här frågan. Men det är
inte vårt uppdrag att granska.
Därför är det viktigt att vi är tydliga i signalen till
regeringen och till statsministern precis som till övri-
ga. Här måste man säkerställa att det finns en tydlig-
het. Man kan inte vidta åtgärder och teckna avtal som
kan påverka granskningen av det egna fögderiet, utan
man ska hela tiden agera för en öppenhet.
Det hade varit möjligt för statsministern att kräva
åtgärder som gjorde att det fanns en handling i denna
fråga som kunde inregistreras. Därmed, säger alla,
hade det inte varit någon hemlig intervjuperiod på tio
år eller vad det nu blir. Men då hade vi inte heller haft
den här situationen. Då hade säkerhetsmarginalen
fungerat. Det borde vara statsministerns ansvar och
uppdrag att säkerställa tydlighet och öppenhet för
granskning.
Anf. 125 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! När tidningen Resumé på senhösten
2002 avslöjade avtalet och det hemliga dokumentär-
projektet mellan SVT och Göran Persson så var vi
nog många, både i den här kammaren - som ju ändå
består av politiskt förtroendevalda med ganska hyfsad
erfarenhet - och många ute bland mediernas aktörer
som höjde på ögonbrynen av förvåning. Förvåningen
var av två slag. För det första gällde den hur man har
kunnat hemlighålla detta förhållande så länge som sju
år utan att någon annan journalist har spräckt storyn.
För det andra gällde den hur SVT hade kunnat ingå
detta avtal med landets ledande politiker.
Jag är inte ett dugg förvånad över att detta ledde
till en lång rad KU-anmälningar och även anmälning-
ar till Granskningsnämnden för Sveriges radio och
television.
Till oss har kommit tre granskningsanmälningar
med sammantaget fem bärande anmälningspunkter.
Jag ska försöka rekonstruera dem, åtminstone för
protokollet.
Den första anmälningspunkten handlar om huru-
vida landets statsminister kan sluta ett sådant här
avtal eller en sådan här överenskommelse utan diarie-
föra den. Vi ska alltså testa frågan utifrån tryckfri-
hetsförordningens 2 kap. 3-7 § - offentlighetsprinci-
pen i hela sin vidd.
Den andra anmälningspunkten handlar om ären-
dets beredning, nämligen om huruvida regeringen har
berett ärendet på ett sådant sätt som erfordras i re-
geringsformens 7 kap. 2 §, det vill säga att berörda
myndigheter måste höras.
Den tredje punkten vi har granskat är anmälnings-
hypotesen, det vill säga att projektet eller avtalet har
inskränkt den granskande funktionen av den politiska
makten som public-service-företaget Sveriges Televi-
sion har inskrivet i sitt sändningstillstånd. Det är en
mycket viktig uppgift för medierna i allmänhet och
för public service i synnerhet.
Den fjärde punkten gäller huruvida statsministern
har försökt hindra Sveriges Television att publicera
uppgifter och nyheter, alltså ett sannolikt brott mot
yttrandefrihetsgrundlagen 1 kap. 2 och 3 §.
Den femte och sista punkten som vi har granskat
gäller huruvida statsministern ägnat sig åt förtroende-
rubbande åtgärder i strid mot regeringsformens 6 kap.
Anf. 126 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Det är rätt som Kenth Högström säger
att det finns en betydande samstämmighet i utskottet
om att det här borde ha skett under större offentlighet.
Jag är glad över att vi gemensamt har kommit till den
slutsatsen i utskottet.
Samtidigt menar jag och reservanterna att det
finns en brist på konsekvens i det resonemang som
Kenth Högström och utskottsmajoriteten för. Om vi
ställer krav på ökad offentlighet och ökad insyn i
processen måste vi också våga dra konsekvenserna av
det och våga rikta lite skarpare kritik.
Frågan om att Sveriges Televisions integritet, obe-
roende och självständighet har skadats av det här
avtalet kan inte förbigås. Den frågan måste tas upp
och diskuteras lite mer på allvar. Efter det att inter-
vjuavtalet blev känt, fru talman och Kenth Högström,
gjorde Sveriges Television den bedömningen att man
måste flytta Erik Fichtelius från hans arbetsuppgifter
därför att Sveriges Televisions integritet, oberoende
och självständighet var allvarligt skadat. Ska då inte
konstitutionsutskottet också våga dra samma slutsats
som Sveriges Television drog genom att vidta den här
åtgärden? Det finns ju också uppgifter i vår gransk-
ning om att Göran Persson gjorde det här tidiga utta-
landet att han övervägde att låta en jurist titta på av-
talet och på Sveriges Televisions agerande om de
tänkte bryta detta.
Det finns en hel del oklarheter här som jag menar
har lett till att Sveriges Televisions oberoende och
integritet har satts i fråga. Varför vågar ni inte rikta
kritik på den här punkten, Kenth Högström?
Anf. 127 Kenth Högström (S)
Fru talman! Jag tror att det skrivna och det sagda
är kritik nog. Den fråga som ni har hängt upp hela
saken på är huruvida han skulle ha offentliggjort
avtalet. Ni kan själva se i texten att han har åtminsto-
ne ett par tre möjligheter enligt den nuvarande tryck-
frihetsförordningen att hävda att han inte behöver
göra det.
Sedan vill jag gå tillbaka till det inlägg som Tobi-
as Krantz höll. Tobias Krantz förförde kammaren
genom att försöka citera utfrågningen, som ligger
några veckor tillbaka i tiden. Göran Persson sade till
oss, sade Tobias Krantz, att sådana här avtal har väl
också alla ni i KU använt er av. Så sade inte Göran
Persson. Citat ska vara korrekt återgivna. Göran Pers-
son sade så här: Arbetsmetoden som används i det här
dokumentärprojektet, att ge bakomliggande resone-
mang och förklaringar, är det väl ändå många av er i
utskottet som har använt.
Han använde ordet "arbetsmetoden" under hän-
visning av källskyddet. Jag skulle vilja ställa en fråga:
Är det någon här i kammaren, erfaren politiker eller
ung, som inte har begagnat sig av källskyddet och
arbetsmetoden som sådan? Det är ju en självklarhet.
Där hade Tobias Krantz en rent ut sagt felaktig citat-
återgivning.
Sedan säger Tobias Krantz att SVT:s förtroende
allvarligt har skadats. Att gå så långt som att säga att
hela SVT med sin långa historia har skadats allvarlig
är väl ändå att ta i. Men visst har det skadats. Det är
ingen tvekan om det. Det bör föranleda en rejäl dis-
kussion i den kommande public service-beredning
som nu är under utarbetande. Det gäller även villko-
ren. Jag tror inte att någon av oss riktigt accepterar
sådana här avtal fortsättningsvis.
Anf. 128 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Det känns smickrande att få höra att
jag har förfört kammaren. Jag tycker ändå att det var
rätt uppenbart under den utfrågning vi hade av Göran
Persson i utskottet att Göran Persson ville säga att
den typen av avtal som han hade ingått var relativt
vanliga också bland konstitutionsutskottets ledamö-
ter. Jag vill säga att det inte är så. Vi har inte avtal
med landets ledande politiska journalist där vi kan
undgå att bli granskade.
Som jag sade är det en speciell situation när lan-
dets statsminister ingår ett avtal med landets ledande
politiska journalist. Jag är möjligen en viktig person i
Kenth Högströms argumentering nu, men jag är inte
landets statsminister. Därför känner jag inte att den
kritiken riktigt träffar mig.
Kenth Högström svarar inte riktigt på min fråga.
Det finns ju olika delar i vår kritik. En del av vår
kritik handlar just om att det här avtalet har lett till att
Sveriges Televisions integritet, oberoende och själv-
ständighet har inskränkts. Det är en viktig del av vår
kritik. Kenth Högström svarar inte på min fråga om
Kenth Högström inte kan instämma i den kritik som
vi faktiskt riktar i vår utskottsreservation.
När det gäller frågan om offentlighet, offentliggö-
rande och ökad insyn säger Kenth Högström att det
hade varit bra om så hade skett. Ett naturligt sätt att
göra det är ju att göra precis det vi säger i vår ut-
skottsreservation, det vill säga agera på ett sådant sätt
att detta avtal hade kunnat registreras som allmän
handling i Regeringskansliet. Det måste ju vara den
naturliga slutsatsen av det som Kenth Högström och
utskottsmajoriteten säger, nämligen att man ska ha en
ökad offentlighet och ökad öppenhet. Det skulle in-
nebära att medborgare kan gå till Regeringskansliet
och titta på den här handlingen. Det måste vara det
enklaste och bästa sättet att öka offentligheten och
öppenheten i processen. Varför kan ni inte ställa upp
på den här kritiken om ni tycker att det är viktigt med
ökad öppenhet och insyn när det gäller det här avta-
let?
Anf. 129 Kenth Högström (S)
Fru talman! Låt mig först säga något till Tobias
Krantz om det som var sagt på utfrågningen. Jag har
protokollet med mig. Jag kan alltså läsa högt. Vill du
lyssna? Jag tror att jag tar tillfället i akt att läsa högt.
Ordförande Gunnar Hökmark ställer frågan. Han
säger som avslutning: "Det handlar inte bara om
exakt vad som står i lagtexten utan också synen på
integriteten och omdömesfrågan här." Då svarar Gö-
ran Persson: "I en mening skiljer sig det här avtalet
från vad som är normalt: Det är längre över tid. Men
arbetsmetoden, att jag samtalar med journalister och
gör det utan att jag blir röjd som källa - jag ger bak-
grund och sammanhang som gör att de i sin tur kan
göra en korrekt analys - det är den normala. Jag
skulle inte vara särskilt överraskad om de flesta av
KU:s ledamöter som sitter framför mig nu har använt
sig av precis samma arbetsmetod."
Det är ordagrant, och jag ställer mig bakom det
synsättet. Jag skulle vilja höra om det finns någon här
som inte har begagnat sig av en sådan metod. Det var
alltså fullständigt fel citerat av Tobias Krantz.
Däremot har han två påståenden som jag ska för-
söka kommentera. Nu inskränker sig Tobias Krantz
till att säga att SVT:s oberoende har inskränkts. Nyss
sade han att det allvarligt har skadats. Oberoendet har
inte inskränkts. De har hur många reportrar och hur
många aktiva medarbetare som helst som producerar
program dagligdags, timme för timme. Det här var en
journalist, och det var illa nog. Men det har inte fått
hela företagets förtroendekapital att rämna. Det är
naturligtvis horribelt att påstå något sådant.
Sedan frågar Tobias om det inte hade varit bättre
att offentliggöra detta. Partiledare har ju möjligheter
att gå via sina partier och låta bli att offentliggöra.
Hur många partiledare och hur många partipolitiker
har inte låtit bli att offentliggöra olika saker som inte
har med den offentliga myndighetsutövningen att
göra.
Anf. 130 Tobias Krantz (Fp)
Innan nästa replikomgång vill jag passa på att
meddela kammaren att jag gör den bedömningen att
debatten med anledning av konstitutionsutskottet
granskningsbetänkande nr 30 inte kommer att vara
avslutad till kl. 16. Därför utgår voteringen kl. 16.
Det kommer inte att finnas någonting att votera om.
Anf. 131 Kenth Högström (S)
Fru talman! Kenth Högström har rätt på en punkt,
och det är när han citerar att detta avtal skiljer sig från
andra avtal på en avgörande punkt. Det är nämligen
långt över tiden. Därmed har det en särskild karaktär.
Det intressanta är att den majoritetstext som Kenth
Högström pläderar för inte skiljer sig särskilt mycket
i grundanalysen från den som reservationen gör. Jag
kan citera ur den: "Därutöver vill utskottet framhålla
att när det gäller frågor som rör statsråds relationer
med public service-företagen, vid sidan av det som
förekommer inom ramen för formulerandet av företa-
gens uppdrag, bör statsråden iaktta en hög grad av
försiktighet så att risk inte uppstår för att företagens
självständighet och oberoende rubbas eller deras
granskande uppgift påverkas."
För att börja i den ändan: Vill Kenth Högström
hävda att det här avtalet inte har inneburit någon risk
för att den granskande uppgiften påverkas? Det visa-
de sig att Sveriges Television inte ville fortsätta med
Erik Fichtelius i samma roll som tidigare i den
granskande funktionen. Finns det ingen risk att den
granskande uppgiften påverkades genom detta avtal?
När det gäller oberoendet och självständigheten
noterade jag alldeles nyss att Kenth Högström sade
att förtroendet för SVT har skadats. Handlar inte det
just om förtroendet för företagets oberoende och
självständighet? Vilket annat förtroende handlar det i
så fall om?
Jag säger detta därför att det är mot denna bak-
grund som vi hävdar att det i någon form borde ha
offentliggjorts att statsministern vidtagit en sådan här
åtgärd.
Kenth Högström! Det vore bra att få de frågorna
belysta.
Anf. 133 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Det handlar för det första inte om do-
kumentärfilmsprojekt i största allmänhet. Det handlar
inte om en reporter bland hundratals andra. Det
handlar om den journalist som i två valrörelser har
stått för den övergripande granskningen och utfråg-
ningen av partiledarna och som varit den ledande
nyhetskommentatorn.
För det andra insåg Sveriges Television när det
blev offentligt att det inte gick att fortsätta med Erik
Fichtelius i den rollen. Man förstod att det riskerade
att skada förtroendet för Sveriges Television. Det var
därför som jag tidigare till Kenth Högström ställde
följande fråga, som han faktiskt inte svarade på: Har
detta avtal inneburit en risk att skada förtroendet för
Sveriges Television, och har det medfört en risk för
att påverka granskningen?
I sin majoritetstext skriver Kenth Högström med
flera att statsrådet inte bör ingå avtal som leder till en
sådan risk. Om det är vi helt överens, men den cen-
trala punkten är nu: Är detta avtal av den arten att det
innebär risk? Kommer man fram till den slutsatsen
kommer man också fram till nästa steg, nämligen att
statsministern då borde ha vidtagit en åtgärd så att
den risken inte uppstod. I så fall bör man ge stöd åt
reservationen.
Så än en gång, i den sista repliken i detta replik-
skifte: Innebar detta avtal en risk att skada förtroendet
och en risk att påverka granskningen, precis det som
ni säger att statsrådet i avtal bör undvika att skapa?
Anf. 134 Kenth Högström (S)
Fru talman! Jag har ingått många avtal i mitt liv,
flera i affärslivet än i det politiska livet, och jag vet
att alla avtal bär frö av risk. Det går självklart aldrig
att gardera sig mot att man inte försätter sig själv eller
någon annan i klammeri.
Men låt mig hänvisa till Göran Perssons eget svar
på den frågan under utfrågningen. Det är återigen
ordföranden som ställer frågan, och svaret utvecklas
så här:
Sedan var det den andra historien. Hur SVT age-
rar är företagets sak. Jag har inte bett om att det ska
hållas en sekretess omkring det här projektet utan det
är SVT:s eget upplägg.
Vi har inte heller från någon annan källa hört nå-
got som har pekat i annan riktning. Det är alltså inte
Persson själv som har bett om sekretessen utan det är
SVT som har lagt det hela under sekretess, därför att
man har trott att man därmed har tjänat forskningens
syften bättre.
Men vad gäller att det finns en risk är svaret sol-
klart ja. Jag tvekar inte att säga det, men den risken
menade Persson i sitt svar ska bäras av SVT självt,
och det anser faktiskt också jag.
Anf. 135 Gunnar Hökmark (M)
Fru talman! Kenth Högström har klandrat andra
ledamöter här i kammaren för deras citatteknik. Jag
skulle vilja lyfta fram en fråga om hans egen teknik
när det gäller frågeformuleringsprivilegiet. Han for-
mulerar sig så här: Kvar står följande fråga: Skulle
statsministern ha offentliggjort projektet? Den frågan
besvarar han och menar att han därmed skulle kunna
avfärda hela problematiken, men det är inte den fråga
som vi har ställt. Det är snarare så att när det handlar
om SVT är inte frågan om han skulle ha offentliggjort
projektet. Han skulle aldrig någonsin ha gått in i det.
Ett hemligt projekt var en omöjlighet.
Delar inte Kenth Högström den uppfattningen?
Det gäller inte minst situationen vid utfrågningarna i
SVT inför valen. Den senaste förelåg i höstas när
Fichtelius kom i en belägenhet som i mycket handlar
om ett delikatessjäv. Han ska då intervjua, fråga ut
och granska statsministern. Är det inte uppenbart att
den situationen är omöjlig med tanke på deras sjuåri-
ga hemliga relation?
Anf. 136 Kenth Högström (S)
Fru talman! Nej, uppgiften är naturligtvis inte
omöjlig. Den är dessutom genomförd och granskad.
Men det är en mycket svår balansgång, och det har
dessutom Erik Fichtelius erkänt vid flera tillfällen
offentligt, inte minst på det stora och mycket välbe-
sökta seminariet vid Publicistklubbens stora möte,
som samlade fler människor än någonsin tidigare.
Folk fick till och med vända i dörren. Det är klart att
det här har skapat ett enormt intresse bland mediernas
aktörer och att det för med sig klara risker.
Så här skriver reservanterna: "Mot bakgrund av
vad som nu anförts borde statsministern enligt vår
mening ha vidtagit åtgärder för att en handling hade
kunnat registreras i Regeringskansliet."
Jag måste ställa frågan: Vad var det som skulle
registreras? Den där handlingen existerade ju inte ens.
Är det ändå inte så att SVT bär ansvaret? Det är SVT
som har presenterat en idé för statsministern, vår
partiordförande. Han har accepterat villkoren, och
han är naturligtvis i tron att SVT gör vad man där ska
göra. Han har inte bett om sekretess. Vilken handling
ska han registrera? Det fanns ingen handling.
En handling är ett offentligrättsligt begrepp som
har med myndighetsutövning att göra. Det berör en-
skilda eller juridiska personer eller organisationer,
men i det här fallet är det ju han själv som berörs.
Åtminstone har jag blivit varse av utskottets utomor-
dentliga jobb med att kartlägga och bena ut offentlig-
hetsprincipen i alla dess beståndsdelar att det fanns en
möjlighet för statsministern att låta bli att berätta. Det
är ju det som det handlar om, inte om att registrera en
handling, för det fanns ingen handling. Den var inlåst
i SVT:s kassaskåp, har vi hört. Han sade till och med
att han hade sett ett papper.
Vad vi pratar om är inte en handling utan frågan
om hur han skulle ha publicerat detta när inte SVT
ville det.
Anf. 137 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Hör inte Kenth Högström hur orimligt
det låter: Det fanns ingen handling. Den var inlåst i
ett kassaskåp.
Självklart är det så att handlingen eller den skrift-
liga överenskommelsen kunde och skulle ha registre-
rats. Då hade hela projektet spruckit. En hemlig över-
enskommelse över en sjuårsperiod och längre än så
som inte längre är hemlig mister sitt intresse.
Jag kan också dela åsikten att det här var intres-
sant. En författare, en spökförfattare skulle ha kunnat
skriva en dokumentär om det här. Det skulle ha kun-
nat gå till en frilansare som gjorde det. Projektet i sig
är intressant, precis som Kenth Högström sade tidiga-
re. Men av alla personer är SVT och deras ledande
nyhetsjournalist och politiske kommentator uppenbart
olämplig.
Kenth Högström sade tidigare: Fichtelius har er-
känt. Ja, det är gott och väl. Det pekar på att åtmin-
stone han har självbesinning i efterhand. Men pro-
blemet är att statsministern inte har erkänt det. Han
har inte vidhållit att han har någon skuld i detta. Han
lägger hela skulden och bedömningen på SVT. Han
säger att det är deras sak att göra en bedömning. Men
i all sin dar, han är ju statsminister! Om inte han gör
bedömningen, vem ska då göra den?
Anf. 138 Kenth Högström (S)
Fru talman! Nu får vi hålla isär saker och ting.
Citatkonst trodde jag var Tuve Skånbergs starka sida,
för han inledde så magistralt med att gå tillbaka till
1560, till en bok som uppenbarligen var både tenden-
tiös och tillrättalagd, skriven för Gustav Vasas räk-
ning. Men vad Tuve Skånberg gör nu är att han full-
ständigt missuppfattar vad jag nyss sade.
Jag sade så här: Erik Fichtelius har på Publicist-
klubben erkänt att det är en svår roll att både ha det
här dokumentärprojektet och den granskande uppgif-
ten, men han anser sig ha klarat det. Det var det han
hade erkänt, att det är en svår roll.
Vi har inte krävt något erkännande av Göran Pers-
son. Vad skulle vi kräva för erkännande? Vi ska ställa
honom till svars så gott det går, och jag menar att vi
alla bidrog till det. Det gjorde också jag bland annat
genom att ställa kontrollfrågan om Bildt och Berg-
ström. Jag visade hur svårt detta är. Men vad ska han
erkänna för någonting?
Han har hur många möjligheter som helst som
partiledare att gå till den socialdemokratiska partiex-
peditionen på Sveavägen och lägga in sina handling-
ar. Då är de gömda för forskningen i 70 år. Det kan
vilken politiker som helst. Vi är väl ändå politiker.
Trots att vi är offentligt förtroendevalda har vi också
en roll som politiker i det civila samhället för de poli-
tiska partierna. Där finns inga offentliga protokoll.
Det är inte så enkelt som att säga att han skulle ha
gått till det offentliga diariet, öppnat SVT:s kassaskåp
och offentliggjort detta avtal, för det var SVT:s sak.
Det var det jag sade, Tuve Skånberg.
Anf. 139 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Vi fortsätter på samma tema. Det in-
ser jag efter att ha lyssnat på de tidigare replikskifte-
na. Kenth Högström gör i sin inledning ett mycket
tydligt uttalande: Vi är helt eniga om att detta borde
ha gjorts öppet.
Så är det. Vi är helt eniga om det.
Det vi säger från reservanternas sida är att ansva-
ret för att det skulle ha gjorts öppet inte enbart kan
läggas på den ena parten. Det måste också finnas ett
ansvar hos den andra avtalsslutande parten.
Det är alldeles klart att statsministern har möjlig-
het att göra som statsministern har gjort och inte
offentliggöra avtalet. Det vi lyfter fram är att det är
viktigt att statsministern, i den funktionen, söker en
tydlig säkerhetsmarginal. Av det skälet handlar det
inte om att rida på lagstiftningens marginaler och se
att det finns möjligheter att undvika registrering och
öppenhet utan i stället söka försäkra sig om att det är
ett avtal som finns, ett papper, och se till att det sker
på ett bra sätt. Och om det inte blir öppenhet från den
ena partens sida tar man ansvaret själv och gör det
öppet, som statsministern så småningom gjorde, up-
penbarligen mera av misstag. Det skedde vid ett
samtal i fjol, under senhösten.
Det finns en möjlighet att diarieföra avtalet från
statsministerns sida. Varför ser inte Kenth Högström
och Socialdemokraterna statsministerns ansvar? Inte
heller i det här ärendet vill man se regeringens roll
utan man vill skjuta på någon annan. Varför?
Anf. 140 Kenth Högström (S)
Fru talman! Nu förstod jag inte vad Kerstin Lund-
gren syftade på. Hon talar om att skjuta åt ett annat
håll. Jag anser att ett stort tungt ansvar vilar på SVT
och dess ledning som har tillåtit hemlighållandet i sju
år. Det har jag sagt i utskottet och jag säger det här.
Det har också framkommit i andra sammanhang, och
jag tror att vi är överens om det.
Nu försöker Kerstin Lundgren påstå att statsmi-
nistern också har ett ansvar. Jodå, det har han visst.
Men det fanns ju ingen handling att registrera. Han
hade väl ingen anledning, när han har gett SVT fria
händer. Han har inte krävt sekretess. Han har väl i det
läget ingen anledning att diarieföra en handling som
inte existerar, när det inte har med myndighetsutöv-
ning att göra.
Hur många avtal har inte politiker slutit med olika
förläggare, med publicister, som inte alls har offent-
liggjorts? Det är naturligtvis sådana som lever och
verkar än. Förläggaren och politikern har överens-
kommit om vissa saker, men vi får inte reda på avta-
lets innehåll. Avtalen är hemliga för de tillhör det
civilrättsliga samhällets lagstiftning.
Det kanske till och med finns avtal med public
service-företag med andra politiker. Vad vet vi? Vi
har inte haft uppgiften att granska det. Det kanske är
så att flera politiker här har avtal med lokaltidningen
hemma om att de ska skriva och få speciella spaltut-
rymmen som inte andra politiker har. Det vet vi inte.
Det är rätt ofta förekommande, dessutom.
Här handlar det om att statsministern har slutit en
överenskommelse med en reporter som uppenbarli-
gen från många håll misstänks gå socialdemokratins
ärenden någonstans, åtminstone om man ska tolka
vad Tuve Skånberg inledde med när han sade att det
var en tendentiös dokumentärbeskrivning av Persson
på gång och jämförde med 1560 års utgåva av Gustav
Vasas krönika.
Anf. 141 Kerstin Lundgren (C)
Jag vill påminna om att det är ett replikskifte med
Kerstin Lundgren.
Anf. 142 Kenth Högström (S)
Fru talman! Tack för den hjälpen! "Stort tungt an-
svar" - SVT känner säkert hur axlarna sjunker ned
mot en mer jordnära nivå efter detta uttalande. Lika-
väl kan statsministern känna att han är en politiker
vem som helst, en som kan ha ett avtal med lokaltid-
ningen där hemma. Det handlar inte om det.
Varför blir SVT en så stor fråga? Varför blir an-
svaret så tungt på SVT men så oerhört lätt på statsmi-
nistern, som ju också är en avtalsslutande part? Gör
inte statsministern till en politiker vem som helst. Det
är statsministern vi talar om. Det är SVT som har en
granskande funktion. Det är ett mycket speciellt me-
dium och inte vilken lokaltidning som helst. Det är
SVT vi talar om. Det är det som gör hela den här
situationen så speciell. Det är därför vi anser att det är
viktigt att statsministern får en vägledning, eftersom
det verkar finnas ett intresse av att sluta diverse avtal.
Ge statsministern vägledning! Säkerställ en tydlig
marginal. Även om inte lagens bokstav kräver det,
säkra offentlighet i den typen av granskning av stats-
ministerämbetet som det här handlar om. Säkra en
offentlighet genom att själv kräva avtal som en of-
fentlig handling som kan diarieföras. Därmed skulle
det vi alla anser är rimligt uppnås, nämligen en öp-
penhet i projekt av den här typen, om det över huvud
taget skulle komma till stånd.
Anf. 144 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag tror att jag kan klara av att hålla
mig rimligt kort efter den genomgång som har skett
här tidigare. Jag ställde en fråga till Göran Persson i
samband med utfrågningen angående detta ärende.
Om kammaren har överseende ska jag citera mig
själv. Det står så här på s. 91 i del 3 av betänkandet:
"Övervägde statsministern, med tanke på sin trots allt
speciella ställning och övriga omständigheter, att
ställa villkoret att projektet inte skulle vara hemligt?"
Och Göran Persson svarar: "Nej, det fördes aldrig
några samtal om det. Det gjorde det inte. Jag kan inte
säga att jag övervägde det heller. Jag fann mig i de
här villkoren."
Detta föranleder utskottet att uttala: "Enligt ut-
skottets mening innebär en sådan försiktighetsprincip
i nämnda avseenden att Göran Persson borde ha efter-
strävat en form för det aktuella intervjuprojektet som
inte förutsatte att det hemlighölls."
Vi säger kort sagt att här visade inte Göran Pers-
son, statsministern, det politiska omdöme som han
borde ha visat. Det är en ganska skarp kritik i och för
sig. Men vi drar också den här slutsatsen: "Från rätts-
lig och strikt konstitutionell utgångspunkt kan vad
som förevarit i granskningsärendet emellertid inte
föranleda någon kritik från utskottets sida." Det är
också viktigt att slå fast i sammanhanget.
Själva grundproblemet om vad som var lämpligt
och olämpligt och så förefaller vi vara tämligen över-
ens om i hela utskottet. Men reservanterna vill av
något skäl, som jag inte riktigt förstår, gå längre. Man
vill säga två saker. Dels säger man att statsministern
enligt deras mening skulle ha vidtagit åtgärder så att
en handling hade kunnat registreras i Regeringskans-
liet. Dessutom säger man att det avtal som denna
handling skulle ha pekat på inte skulle ha ingåtts över
huvud taget. För mig framstår detta som något mot-
sägelsefullt, men det kan kanske Tuve Skånberg eller
någon annan förklara.
Det där med skyldigheten att upprätta eller regi-
strera en handling är ganska ordentligt utrett i betän-
kandet. Det finns på s. 109 och de följande sidorna,
och åtminstone för mig står det ganska klart att det
här inte föreligger någon skyldighet för statsministern
att registrera eller upprätta en allmän handling eller
någonting i den vägen. Därmed finns det inte heller
grund för utskottet att rikta konstitutionell kritik på
den punkten.
Vad gäller den andra punkten har jag svårt att se
att utskottet skulle säga att den här typen av intervju-
projekt över huvud taget inte är möjliga för en stats-
minister att hålla på med. Jag har inte egentligen
uppfattat att övriga har den ståndpunkten. Men det
bör ske på ett sådant sätt att inte förtroendet för
statsministern - eller för den delen för Sveriges Tele-
vision - på något sätt rubbas. Det är vad vi säger i
utskottsbetänkandet.
Det här övriga som reservanterna håller på med
förefaller mig vara ett sätt att lite desperat hitta ytter-
ligare några punkter för att skärpa kritiken utan att det
finns så väldigt mycket grund för det. Den kritik som
vi faktiskt riktar mot statsministern i det här fallet är
nog så allvarlig.
Anf. 145 Kenth Högström (S)
Fru talman! Mats Einarsson frågar hur vi får ihop
argumentationen. Det är så enkelt som att om man
offentliggör och registrerar ett hemligt avtal är det per
definition inte längre hemligt. Därmed skulle det
aldrig ha ingåtts.
Jag vill returnera med att ställa en fråga. Vi reser-
vanter skriver i vår reservation: Vi anser att han,
alltså Göran Persson, har brustit i detta ansvar - näm-
ligen detta med den granskande uppgiften - när det
gäller det nu aktuella avtalet med SVT. Kan Mats
Einarsson dela den synpunkten eller inte?
Anf. 146 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det något motsägelsefulla i reserva-
tionen är att man säger just detta att statsministern
borde ha upprättat en allmän handling om det hemliga
avtalet för att därmed omöjliggöra det hemliga avta-
let. Varför inte helt enkelt säga som vi från majorite-
tens sida gör: Det borde inte ha varit något hemligt
avtal. Då slipper man den här omvägen med allmänna
handlingar, och registrering av sådana, där det inte
finns konstitutionella krav på att sådana handlingar i
sådana här fall ska registreras.
Vår kritiska synpunkt tycker jag är tämligen väl
formulerad i utskottsmajoritetens text. Vi menar att
statsministern i det här fallet borde ha eftersträvat en
form där det här kunde ha gjorts på ett öppet sätt.
Anf. 147 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Jag har noterat att Mats Einarsson har
sagt att statsministern inte visade det omdöme som
krävdes eller behövdes. Det är noterat. Men nu gällde
min frågade det här: Vi skriver att han har brustit i
ansvar när det gäller det aktuella avtalet med SVT.
Och vi får ett halvt medhåll från Mats Einarsson och
Vänstern. Varför inte ett helt medhåll?
Anf. 148 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Helt eller halvt - det vi säger, det sä-
ger vi i vår text. Det är nog så helt det kan bli. Vi
menar att det inte finns anledning att formulera kriti-
ken på det sätt som reservanterna gör när det gäller
detta med att han brustit i sitt ansvar genom avtalet
med Sveriges Television och så vidare. Detta är att
dra saken för långt utan att ha tillräcklig grund för
det. Det finns anledning att skriva just det som vi från
utskottsmajoritetens sida skriver, vare sig mer eller
mindre.
Anf. 149 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Trevligt att ses igen! För att citera
Tobias Krantz: "Det här är ju inte riktigt klokt!" Nej,
det är det inte. Den här typen av dolda sammanslut-
ningar mellan en framträdande journalist, en politisk
kommentator, och landets främsta politiska maktha-
vare är inte bra. Det är inte riktigt klokt. Jag tror inte
att någon här i salen betvivlar att jag någonstans har
en inneboende kritik när socialdemokratin blir alltför
storsvulstig, när den tror att den är sig själv nog och
att den kan överskrida demokratiska befogenheter.
Jag hoppas inte att någon här i salen betvivlar att
det egentligen äcklar mina demokratiska nerver att
tänka mig att Fichtelius efter de där utfrågningarna
gick för att hålla ett privat samtal med Persson. Men
det här handlar inte om hur vi ser på hela frågan. Det
är inte det som granskningen går ut på. Granskningen
går ut på att undersöka vilka eventuella regelbrott
som har gjorts av ansvarigt statsråd, i det här fallet
ministern.
Då måste man titta på den kritik som förs fram,
för jag kan inte själv hitta de här regelbrotten. Man
kan titta på reservationen. Den första delen är identisk
med majoritetstexten. Det här borde egentligen inte
ha varit hemligt. Det hade varit bra om man hade
eftersträvat en form så att det här avtalet, den här
processen och det här projektet inte hemlighölls.
Det här har uppenbarligen förbrukat Fichtelius
förtroende. Han har fått byta till en annan tjänst. Han
har efter att det här blivit känt inte kunnat fortsätta i
den roll som han hade tidigare.
Det är klara konstateranden. Det är också en klar
kritik mot statsministern på det sättet att vi tycker att
han skulle ha eftersträvat en form så att det inte blev
hemligt.
Man kan titta vidare i reservationen. Först säger
då borgerligheten att statsministern skulle ha någon
form av dokumentationsskyldighet. Men det har vi ju
kollat upp i utskottet. Det finns ingen egentlig doku-
mentationsskyldighet. Jag blir lite fundersam. Vad är
egentligen den principiella skillnaden mellan att
Fichtelius träffar Persson på det sätt som har skett och
att Fichtelius väntar i tysthet utanför regeringsmötet
varje torsdag och har en intervju där? Jag undrar
alltså vad den principiella skillnaden är när det gäller
en eventuell dokumentationsskyldighet.
Ska varje möte som Persson har med en journalist
dokumenteras och skrivas in i diarierna? Persson
träffar många journalister, är jag rädd. Många av dem
träffar han dessutom många gånger.
Den andra delen av den borgerliga kritiken skulle
då handla om att Persson skulle ha ett ansvar för att
inte inleda något som skulle kunna rubba SVT:s obe-
roende. Det låter rimligt, men man kan titta på det
här. Man kan titta på om Persson har gjort någonting
som har rubbat oberoendet. Tuve Skånberg uttryckte
det på något sätt som att både Erik Fichtelius och
Göran Persson i det här fallet borde ha en laglig skyl-
dighet att ha en relation som möjliggör SVT:s
granskning.
Men hur skulle Persson kunna veta om SVT hade
fortsatt möjlighet att granska honom efter de här
intervjuprojekten eller inte? Hur skulle Persson
egentligen kunna ha den kollen? Hur kunde Persson
veta att Fichtelius inte bedrev ett liknande projekt
med moderatledaren, som väl också är intressant fram
till sin avgång? Det kan väl Persson omöjligen veta?
Faller det på Perssons ansvar att Fichtelius ska
vara allsidig i sin nyhetsförmedling? Nej, jag kan inte
se att det faller på Perssons ansvar att Fichtelius ska
vara det.
Tro mig, återigen, jag är lika arg som ni i borger-
ligheten på att det här har skett. Jag tycker, vilket jag
också insinuerade i en fråga till Persson när vi hade
utfrågningen, att han har skaffat sig en gräddfil för att
överlämna information till de största TV-kanalerna i
landet.
Mitt parti har inte heller blivit snällt behandlat. Vi
har i våra handlingar en del från Granskningsnämn-
den där man citerar Fichtelius: "Jag skulle tro att
Göran Persson tänker att de här" - det är miljöpartis-
terna - "vill jag inte ta i med tång, de här mullarna,
eller mullorna, längre efter det här agerandet."
Då funderade vi givetvis på var Fichtelius hade
fått den informationen. I dag behöver vi kanske inte
fundera längre.
Hökmark var i sitt inledningsanförande inne på att
Moderaterna i valrörelsen hade blivit konfronterade
med siffror som var tagna ur sitt sammanhang. Man
funderade då över var de kom ifrån. Det kan man
fundera över, men grunden för det källskydd som vi
har i det här landet är just att vi inte kan göra mer än
att fundera. Ibland kan vi kanske dra slutsatser också
när sådana här saker dyker upp, men vi ska inte kun-
na göra mer än att fundera.
Slutligen vill jag säga att jag egentligen ogärna
försvarar Persson. Jag försvarar, som ni säkert hörde i
mitt inledningsanförande som ju blev djupt kritiserat
av både vice ordföranden och ordföranden i utskottet,
inte kotterier mellan politiker och journalister. Jag
tycker illa om att vi börjar få en elit i samhället, men
jag kan inte hitta grund för konstitutionell kritik i
detta ärende.
Anf. 150 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Gustav Fridolin inledde med att säga
att ingen av oss skulle tvivla på att han hade en inne-
boende kritik. Jag skulle vilja ta fasta på just detta
och be honom att släppa ut den kritiken. Det är väl-
digt mycket av att knyta näven i byxfickan, särskilt i
de sista meningarna. Han säger att det möjligen just
från den här relationen med Fichtelius har läckt ut
saker som har varit till nackdel för hans parti. Det vet
vi inte, och det kan vi inte efterforska, men det är
möjligt att det är på det viset.
Men en sak vet vi. När ditt partis språkrör skulle
granskas av Erik Fichtelius i TV i valrörelsen för ett
halvår sedan då var det en journalist som hade en sju
år lång och intim gemenskap med Göran Persson.
Ditt partis språkrör hade ett handikapp jämfört med
Socialdemokraternas partiledare.
Är inte det en anledning för dig och Miljöpartis-
terna att skriva under på vad vi reservanter säger: Vi
anser att Göran Persson har brustit i ansvaret av
granskande uppgift när det gäller det nu aktuella
avtalet med SVT? Om inte du kan skriva under på
detta och ditt parti kan rösta med oss i den votering
som skulle kunna bli i den här frågan då vet jag inte
när du har anledning att inte bara knyta nävan i fickan
och önska att saker och ting var annorlunda. Passa på
att förändra när det gäller allt det du så väl i din ung-
dom nu har lyckats lyfta upp! Var med på vagnen och
skriv historia i dag!
Anf. 151 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Tack för välkomnandet, men jag tror
att jag avstår. Jag är dock glad åt att Tuve Skånberg
så tydligt sätter fingret på vad det här handlar om, att
vi alla är otroligt förbannade på vad som har hänt.
Alla kanske inte är det, kanske inte socialdemokrater-
na, som kanske har blivit lite betjänta av det här. Men
vi andra är uppenbarligen väldigt sura på att SVT inte
har varit allsidigt eller att den här enskilda journalis-
ten inte har kunnat vara allsidig i sin information och
inte tagit in det.
Men ingenting av vad du säger i din replik handlar
om Göran Perssons ansvar för detta. Det är ingen
mening med att vi sitter här och har en granskning
och sedan väljer att rikta kritik utifrån om vi är arga
eller inte. Vi måste rikta kritik utifrån de regleringar
som finns, den konstitution som finns.
Jag kan inte - jag gick igenom det i mitt anföran-
de, och du sade inte på en enda punkt att jag hade fel
- hitta någon grund för konstitutionell kritik i detta
hänseende även om jag är väldigt förbannad på att
Peter Eriksson fick ett handikapp eller på att Erik
Fichtelius kallade oss för mullor i TV. Det är ingen-
ting som jag tycker är rätt, men det betyder inte att
jag i eftermiddag kan rösta mot hur det faktiskt ser ut
i den rättsliga regleringen.
När det gäller att min kritik skulle vara inneboen-
de vill jag säga att jag tror att jag har släppt ut den här
kritiken. Jag tror att jag gjorde det i mitt inlednings-
anförande som nästan fick vissa att hoppa av stolen,
åtminstone lät det så i replikerna. Jag tror att jag har
gjort det också här, och jag hade definitivt gjort det
om Fichtelius hade fått jobba kvar efter det här. Då
hade jag inbjudit dig, Tuve Skånberg, att tillsammans
med mig gå med nävarna långt ovanför byxfickorna
och protestera mot SVT:s ledning, men så blev det
faktiskt inte.
Straffas den som straffas bör. I detta fall är det
inte Persson.
Anf. 152 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Nu säger Gustav Fridolin att om saker
hade varit lite annorlunda, om SVT hade handlat lite
annorlunda, hade han kanske i det här fallet bedömt
vår reservation annorlunda. Men nu blev det inte så.
Fichtelius sitter inte kvar på den här positionen.
Gustav Fridolin nöjer sig med att vara väldigt sur
och förbannad. Han gillade inte det här talet om
mullor. Nej, det kan jag begripa. Handikappet skulle
säkert kunna mätas inte bara i tiondelar utan också i
hela procent för mer än ett parti, inte bara Miljöparti-
et. Det var en uppenbar nackdel för oss att inte ha en
relation till den här journalisten precis som det var en
uppenbar fördel för statsministern att ha en lugn och
trygg relation som hade byggts upp under sju års tid.
Det finns möjlighet att skriva under just på detta
som handlar om att han brustit i ansvar när det gäller
avtalet med SVT. Det är en konstitutionell grund. Vi
menar att det finns en alldeles utmärkt grund för att
kritisera. Jag hör på rösten att Miljöpartiet inte är
långt ifrån att lyfta näven ur fickan och säga: Okej då.
Anf. 154 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Detta var menat som en replik till
Gustav Fridolin, men jag reste mig uppenbarligen för
sent.
Jag lyssnade noga på Gustav Fridolin, och jag
tyckte att det han sade i mångt och mycket var kor-
rekt. Men det finns två problem med det här resone-
manget, när man inleder med att säga att avtal av det
här slaget mellan politiker och journalister, nästan
oavsett på vilken nivå, inte är kloka. Så uttryckte sig
Gustav.
Ja, det är nog så att vi får leva med en massa så-
dana här dolda och öppna avtal mellan politiker och
journalister i Sverige, eftersom vi har den tryckfri-
hetsförordning och den yttrandefrihetsgrundlag vi har
- en mycket vidsträckt meddelarfrihet och källskydd.
Därur kommer också väldigt många dolda, avtalslik-
nande förhållanden mellan politiker och journalister.
Den andra saken Gustav tar upp är just referensen
till det siffermaterial som man blev konfronterad med
under valrörelsen och som uppenbarligen var felak-
tigt. Det tog också Gunnar Hökmark upp. Citat, be-
grepp eller ord kanske kan härledas till källan. Men
det är det som är själva poängen med vår yttrandefri-
hetsgrundlag och tryckfrihetsförordning, nämligen att
man ska kunna ge uppgifter till medierna från vem
som helst och man ska ha källskydd. Medierna får
använda dem under ansvar och med omdöme.
Därför kan man inte använda den här typen av ex-
emplifieringar som ett sätt att försöka fälla det här
avtalsförhållandet, därför att då rubbar man själva
fundamentet för tryckfriheten och yttrandefriheten.
Det tror jag att Gustav och jag är helt överens om.
Det är det som är själva essensen i den svensk-finska
offentlighetsmodell som vi har, nämligen att man ska
kunna använda sig av källskyddet för att plantera ut
uppgifter, som ibland kan riktas mot politiska fiender
eller kanske bli till ett granskningsärende i medierna.
Det finns länder som använder sig av andra lag-
stiftningar, och där kan man inte plantera ut sådant
här utan att kanske bli till och med spårad och dömd.
Därför får vi vara lite försiktiga när vi angriper
den här typen av avtal mellan politiskt förtroendeval-
da och journalister. Ibland tjänar de mycket större
syften än vad man i förstone kan se.
Anf. 155 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! I den första delen är jag väldigt glad
för att Kenth Högström vill synliggöra skillnaderna
mellan mitt synsätt och hans synsätt. Även om vi
landar i samma slutsats i detta granskningsärende vill
jag betona - det försökte jag också göra i mitt anfö-
rande - att jag tror på öppenhet och på ett politiskt
kurage som kan leda till öppenhet. Jag tror inte att det
är bra om den här typen av avtal frodas. Men det är
ett ansvar som varje politiker har, och som framför
allt varje journalist måste ta. Jag tycker också att det
till viss del är uttryckt i vår majoritetsskrivning.
När det gäller den andra delen önskar jag att
Kenth hade lyssnat lite bättre på mig. När jag refere-
rade till Hökmarks siffror gjorde jag det just för att
kunna sluta med detta: Men, Hökmark! Det är det
som är källskydd. Det är det som är källskyddsprinci-
pen. Jag uppfattar att det är exakt samma sak som
Kenth ville säga.
Anf. 156 Kenth Högström (S)
Fru talman! Vi är helt överens.
Överenskommelsen mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet (avsnitt 5)
Anf. 157 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Den ursprungliga uppmaningen från
sittande talman, den ordinarie talmannen, att alla
borde förkorta sina inlägg lite har kanske inte fullt ut
hörsammats. Förklaringen kan vara att KU inte så
ofta har granskningsbetänkandet och att det är viktigt.
Emellertid är kanske inte alla diskussionspunkter
lika viktiga. Jag tror mig också ha hört att några talare
i de återstående avsnitten har strukit sig. Jag ska som
inledare också försöka tala kort.
Denna punkt handlar om överenskommelsen
mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Mil-
jöpartiet. Det är en politisk överenskommelse i ett
antal punkter, men den har också lett till att 16 tjäns-
ter i Regeringskansliet har bemannats med represen-
tanter för Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Det där är inte helt nytt, men det är naturligtvis
uppseendeväckande att dessa två partier samtidigt
fungerar som oppositionspartier i riksdagen, nämligen
i den meningen att de har så kallat grundbelopp i stöd
som oppositionspartier.
Nu finns det ingen formell grund för konstitutio-
nell kritik, och det påpekas också i reservationen.
Men nog måste man tycka att arrangemanget är lite
speciellt. Och visst måste man anse att Vänsterpartiet
och Miljöpartiet här gynnas av regeringspartiet. Det
är lätt att inse för alla andra partier här, som är något
större, vad det skulle innebära med ytterligare åtta
tjänster för kvalificerade utredare.
Det lite allvarligare som ligger bakom detta är att
det blir en oklarhet om vad som är opposition och vad
som är regering. Det finns på sätt och vis en tydlig
regering, men den samarbetar.
Ser vi på språkbruket märker vi också att man
menar olika saker med opposition. Göran Magnusson
menade för sex sju timmar sedan med opposition de
borgerliga partierna. När riksdagen ska spela fotboll
ingår sex partier i oppositionen. På vissa punkter
finns det fem eller sex partier som kan sägas oppone-
ra mot regeringen, bara om vi tittar på dagens betän-
kande.
Vad det här egentligen visar mot är en ännu all-
varligare fråga än den granskningspunkt vi har uppe
just nu, nämligen frågan om det som Per Albin Hans-
son på sin tid kallade parlamentarismens försumpning
- hela den situation som uppkommer när det är oklart
var ansvaret ska utkrävas och av vem.
Göran Persson sade när han utfrågades av utskot-
tet att den här ordningen inte innebär någon svårighet
för allmänheten att utkräva ansvar. Ja, det tycker han.
Han uppgav att han var mycket väl medveten om hur
landet styrs och hur ansvarstagandet ser ut. Jag är inte
lika säker på den punkten.
Men detta är, som sagt var, fru talman, en större
fråga och en viktigare konstitutionell fråga än just den
här granskningspunkten. Till den tror jag att vi får
anledning att återkomma.
Jag har inget yrkande på denna punkt.
Anf. 158 Kenth Högström (S)
Fru talman! I den här frågan vill jag vara väldigt
kortfattad.
Vi står bakom en reservation i konstitutionsut-
skottet, vilket måhända får någon att förvånat lyfta på
ögonbrynen. Vi har från Centerpartiets sida haft sam-
verkan med Socialdemokraterna under tidigare perio-
der. Vi har haft politiskt sakkunniga som funnits i
Regeringskansliet med vårt uppdrag för att bereda
ärenden, precis på samma sätt som Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Socialdemokraterna nu har valt att
göra.
Även vi reservanter kan konstatera att vi inte har
anledning att på den här punkten rikta någon konsti-
tutionell kritik mot sakernas tillstånd. Det är viktigt
att konstatera den breda enigheten på den punkten.
Däremot finns det en fråga som är viktig att upp-
märksamma, inte minst för framtiden, och som också
är skälet till att vi står bakom reservationen. Om om-
fattningen av detta samarbetsupplägg blir alltför stort
reses naturligtvis den principiella fråga som vi pekar
på i reservationen, nämligen om man kan vara oppo-
sition här i riksdagen med de villkoren samtidigt som
man har särskilda möjligheter i regeringssamverkan.
Denna fråga vill vi peka på. Vi tycker att det finns
skäl att titta på detta för framtiden, och därför står vi
bakom reservationen i KU. Jag yrkar av tidsskäl dock
inte på godkännande av anmälan i den.
Anf. 159 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Innehåll och former i den överens-
kommelse om samverkan som finns mellan oss soci-
aldemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är den
fråga som vi nu diskuterar så här sent på eftermidda-
gen. Anledningen till denna diskussion är en anmälan
till konstitutionsutskottet där anmälaren vill att det
sker en granskning av den ekonomiska och konstitu-
tionella innebörden i det nu pågående samarbetet i
förhållande till övriga partier. Anmälaren antyder att
utformningen av denna samverkan skulle kunna inne-
bära ett otillbörligt gynnande av vissa av riksdagens
partier. Man kan anta och gissa att här avses Miljö-
partiet och Vänsterpartiet.
Fru talman! Låt mig redan inledningsvis klargöra
att jag ställer mig bakom utskottsmajoritetens ställ-
ningstagande. Jag kan notera, vilket Kerstin och Nils
Fredrik redan har deklarerat, att det i reservationen
slås fast att det inte finns någon konstitutionell kritik.
Jag är i och för sig relativt ny i riksdagen, men jag har
uppfattat att det är just detta som är konstitutionsut-
skottets uppgift: att granska om det finns någon kon-
stitutionell invändning eller kritik. Det gör det alltså
inte.
Därmed, fru talman, blir jag något förvånad över
reservationen. Uppenbarligen är vi ju överens om att
det inte finns någon grund för kritik.
Fru talman! Egentligen skulle jag kunna stanna
här, vilket kanske många också skulle önska. Det
finns ju egentligen inte så mycket att diskutera. Det
kan dock finnas anledning - jag hade förberett ett
väldigt långt anförande, men jag kan stryka ned det -
att ändå ge några kommentarer till varför vi har
kommit fram till den här slutsatsen.
De tre samverkande partierna har som alla känner
till enats i ett 121-punktsprogram om grunderna för
den politik som ska föras. Vi är alltså överens om
innehållet i politiken utgående från detta program.
Det krävs då någon form av instrument och verktyg.
För att samarbetet ska fungera krävs det, vilket jag
tycker är högst rimligt och legitimt, att de samver-
kande partier som inte ingår i regeringen garanteras
insyn, medverkan och möjlighet till påverkan. Det är
också rimligt, eftersom detta är andra mandatperioden
som denna samverkan sker, att vi har målsättningen
att kunna fördjupa samarbetet.
Det partistöd som finns och det stöd som ges till
riksdagsledamöter och partigrupper är beslutat av
riksdagen och en fråga som ägs av riksdagen. Därför
tycker jag att den uppmaning till regeringen som
finns i reservationen är irrelevant. Regeringen äger
inte frågan om hur partistödet utformas, utan det
utformas här i riksdagen.
När det gäller Regeringskansliets uppgifter är be-
redning av regeringsärenden en kärnuppgift som
tillsammans med regler om arbetsfördelning, befo-
genheter med mera är reglerad i lag. I den lagstift-
ningen framgår det också klart vilka typer av anställ-
ningar som regeringen beslutar om och vilka andra
som Regeringskansliet beslutar.
Samarbetet mellan de aktuella partierna granska-
des också 1999/2000. Apropå detta med ansvarsfrå-
gan kan jag notera att det vid den granskningen slogs
fast att det inte finns några regler om ansvar för beslut
i regeringsärenden för personer som inte ingår i re-
geringen men som ändå samarbetar med regeringen.
Granskningen vid det tillfället föranledde inte heller i
övrigt något uttalande.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis deklarera föl-
jande: Jag anser att det rimligen måste ankomma på
regeringen att välja den form som krävs för samarbete
med andra partier för att regeringens och riksdagens
arbete ska fungera. Det är rimligt att regeringen kan
välja form för samverkan så att det finns en funge-
rande beredning av hög kvalitet och med erforderlig
parlamentarisk förankring.
Lika klart är det för min del att det måste vara re-
geringen och Regeringskansliet som tar ställning till
erforderligt antal sakkunniga. Och om vi nu pratar
principer tycker inte jag att en princip kan gå någon-
stans mellan tre och fem. Antingen är det en princip
eller också är det inte en princip, utan då är det sna-
rast en avvägningsfråga utifrån de förutsättningar som
finns vid varje givet tillfälle.
För min del - jag började ju med vad som fanns i
anmälan - kan jag inte se något otillbörligt gynnande
av vissa partier. Jag kan heller inte se att organise-
ringen av samverkan mellan våra partier är i strid
med gällande regler och konstitution.
Därför, fru talman, står jag bakom majoritetens
ställningstagande. Jag uppfattade inte att vare sig
Kerstin Lundgren eller Nils Fredrik Aurelius yrkade
på godkännande av anmälan i reservationen, så då
kan jag nöja mig med att klargöra min uppfattning på
det här sättet.
Anf. 160 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag vill bara göra ett par klarläggan-
den.
Jag tycker att anmälan var mycket befogad. Äm-
net är också mycket intressant. Det var visserligen
inte vi som stod bakom den, men så kan ju ändå vara
fallet. Sedan resulterade dock granskningen i att även
vi från reservanternas sida mycket ärligt och rättframt
skriver att det inte finns grund för någon formell
konstitutionell kritik, och så är det. Skrivningarna
skiljer sig dock lite åt, som det ofta kan vara. Det är
ju inte reglerat hur man får och inte får reservera sig.
Jag vill påpeka att det i reservationen står så här,
vilket är lite av kärnan:
"Utskottet vill ändock peka på det principiellt
problematiska i att ett relativt stort antal sakkunniga
från samarbetspartierna anställs i Regeringskansliet
för att bereda regeringens beslut, samtidigt som sam-
ma partier i egenskap av opposition erhåller ett dub-
belt så stort grundbelopp som regeringspartiet" och så
vidare.
Hade vi kunnat enas även om de formuleringarna
hade det inte behövts någon reservation alls.
Avslutningsvis vill jag bara ställa en liten fråga:
Tycker ändå inte Billy Gustafsson att de två partier
som samverkar med regeringen kan betecknas som
gynnade?
Anf. 161 Billy Gustafsson (S)
Fru talman! Jag kan börja med det sista som togs
upp.
I mitt första anförande, om jag nu inte missminner
mig - det är bara några minuter sedan jag höll det -
sade jag att jag inte tycker att några partier har gyn-
nats på ett otillbörligt sätt. Låt mig klara ut vad det
egentligen handlar om. Det är ett antal personer som
är anställda i Regeringskansliet för att delta i reger-
ingens beredningsarbete. De är anställda på samma
villkor som alla andra i Regeringskansliet, med det
undantaget att om samarbetet upphör så upphör också
tjänsterna. I övrigt är det ingen skillnad.
Detta är icke ett förtäckt partistöd. Det är att ge
betalt för det arbete som de människorna utför i det
sammanhanget. Det vore väldigt märkligt om vi sade
att vissa av de som anställs i Regeringskansliet inte
ska ha något betalt eller ha mycket mindre betalt än
andra, för att man annars skulle kunna misstänka, om
de är vänsterpartister eller miljöpartister, att deras
partier blir otillbörligt gynnade. jag kan inte dela den
uppfattningen.
Apropå anmälan: Det skulle aldrig falla mig in att
säga att det var fel att göra anmälan. tvärtom. Det är
väl positivt att vi kan ha en diskussion.
Anf. 162 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! De partier som inte samverkar med
Socialdemokraterna på det här sättet måste väl också
bearbeta regeringens förslag, propositioner, fast då på
ett annat sätt, nämligen genom motionsskrivande när
propositionen väl har lagts fram. Om vissa partier då
har såväl de senare resurserna, som oppositionsparti,
som resurser som innebär att man kan vara med i
Regeringskansliet, finns det, tycker jag, anledning att
ifrågasätta om det är fullt rimligt även om det for-
mellt är tillåtet. Det var egentligen grunden till den
kritik som fanns här.
Anf. 163 Billy Gustafsson (S)
Fru talman! Man kan givetvis ha den uppfattning-
en, men då är frågan vilken slutsats man ska dra.
Skulle slutsatsen bli att det skulle vara förbjudet att
ha den typ av organiserat samarbete som vi har nu?
Eller beror invändningen på att man får behålla
grundstödet - två gånger ett grundbelopp, om jag har
fattat det rätt?
Den frågan äger ju inte regeringen, och därför
menar jag att det är irrelevant att i reservationen rikta
en uppmaning till regeringen. Det är riksdagen som
äger den typen av regler, därav den invändning som
jag hade mot den delen i reservationen.
Anf. 164 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Jag ska försöka att fatta mig kort. Jag
kan i allt, tror jag, instämma med föregående talare.
Jag vill bara ta upp fem korta punkter:
1. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är inte regerings-
partier. Därmed är vi i formell mening opposi-
tionspartier.
2. En minoritetsregering får - eller vi ska kanske
säga bör - säkra majoritet för sina förslag i riks-
dagen. Det kan vara tillfälligt i enskilda frågor el-
ler mera långsiktigt i organiserad form över ett
bredare politiskt fält.
3. Regeringen är fri att anställa sakkunniga, även
sådana som har en annan partibok än statsminis-
tern innehar.
4. De anställda v- och mp-tjänstemännen vi här talar
om har ingen annan arbetsgivare, någon annan
ställning eller några andra arbetsuppgifter än öv-
riga tjänstemän.
5. De utökade arbetsuppgifter som samarbetsavtalet
tidigare lade på tjänstemän och ledamöter i v:s
och mp:s riksdagsgrupper när det gäller beredning
av regeringsärenden kompenseras nu till en del
genom att regeringen har egna anställda tjänste-
män som är föreslagna av samarbetspartierna.
Sammanräknat tror jag att det är helt klart att detta
inte kan betraktas som något otillbörligt gynnande av
samarbetspartierna. Det är alltså samma slutsats som
föregående talare kom fram till och egentligen samma
slutsats som utskottet i dess helhet ändå är överens
om när det gäller den konstitutionella aspekten på
detta.
Anf. 165 Billy Gustafsson (S)
Fru talman! När man läser anmälan kan man näs-
tan få för sig att Ingvar Svensson skulle tycka att det
är en gynnsam position att få samarbeta med Social-
demokraterna. Jag tror att Ingvar gärna hade fått byta
ibland.
Om den här debatten hade handlat om det som
Nils Fredrik var inne lite grann på, nämligen parla-
mentarismens försumpning och problemet när det är
oklart ansvarsutkrävande och så vidare, hade jag
gärna gett mig in i en lång debatt, för jag tycker att
det är stora problem, och jag tar gärna emot all hjälp
från borgerligt eller annat håll för att kunna argu-
mentera för att Socialdemokraterna egentligen borde
bilda regering tillsammans med oss och Vänsterparti-
et och inte enligt dagens ordning. Men nu handlar
debatten om något annat. Den handlar om en reserva-
tion. Till den har jag bara två kommentarer:
Det borde egentligen vara helt uppenbart att re-
geringen har rätt att anställa vem man vill för att
utföra de uppgifter som riksdagen har ålagt regering-
en att utföra. Det är den ena kommentaren.
Den andra kommentaren är: Om man på så kort
tid som jag har suttit i konstitutionsutskottet får rätten
att utveckla en liten allergi så är det en allergi mot när
vi i KU börjar gå in och granska riksdagen. Här ligger
man farligt nära att börja granska riksdagen och det
system för partistöd som vi i riksdagen ha utarbetat,
och det är inte KU:s roll. Det är de enskilda partiernas
roll i debatt mot varandra.
Jag hade i och för sig skrivit ett långt anförande
också som i slutänden gick ut på en enda sak, men
den tror jag att ni har blivit klara över i debatten tidi-
gare: Miljöpartiet är i grunden det mest oppositionella
partiet av alla.
F.d. näringsminister Björn Rosengrens uttalande om
statligt ägande (avsnitt 7.1)
Anf. 166 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag ska försöka leva upp till det rykte
för snabb ärendebehandling som utskottet nu börjar få
och fatta mig relativt kort.
Ett statsråd får säga dumma saker. Ett statsråd får
delta i den allmänna debatten. Bägge dessa saker
förekom i den förra regeringen, och bägge sakerna
förekommer i den nuvarande regeringen. Men ett
statsråd bör inte säga riktigt vad som helst.
Så här sade Björn Rosengren: "Man kan tänka sig
att LKAB skulle äga gruvor och pelletsanläggningar i
andra delar av världen. Detta bland annat för att få
kontroll över prisbildningen." Då säger han egentli-
gen att LKAB borde eftersträva en dominerande
ställning så att man kunde, i strid med konkurrensla-
gen, minska utbudet och därmed kanske höja priser-
na. Det är inte särskilt lämpligt att ett statsråd säger
sådant, även om man kanske inte ska överdriva vikten
av just detta uttalande.
Professor Nils Wahl, som är professor i europeisk
integrationsrätt, tyckte hur som helst i ett skriftligt
yttrande till konstitutionsutskottet att detta var lite
betänkligt med tanke på att statsrådets yttrande om
det ledde till efterföljd skulle leda till lagbrott.
Vi tror väl inte någon av oss att Björn Rosengrens
avsikt var att uppmana till eller komma fram till nå-
got som skulle vara ett lagbrott. Man skulle kanske
kunna tillägga att det inte torde vara så lätt för LKAB
att få en dominerande ställning på världsmarknaden
som näringsministern möjligen trodde. Men uttalan-
det är ändå klart olämpligt och förtjänar ett litet påpe-
kande.
Anf. 167 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! För att vinna tid strök jag mig i den
förra debatten, men måhända må det tillåtas mig en
kort reflexion. I den debatten var det de partier som
var gynnade eller som gynnade som inte såg något
problematiskt alls, medan de partier som inte gynna-
des ogillade det.
Så går jag vidare till frågan om Björn Rosengrens
uttalande, om det var lämpligt eller mindre lämpligt.
Det står klart att Rosengrens uttalande innebär att
han ansåg att en kontroll över prisbildningen kan
uppnås genom en begränsning av tillgången genom
att förvärva gruvor och pelletsanläggningar. Mot
själva analysen finns det väl knappast några anmärk-
ningar. Hans analys torde vara ett faktum. Så är det.
Det problematiska är att ett sådant agerande råkar
stå i strid med just den lag som Björn Rosengren hade
att efterfölja och att Rosengren i alla fall ger intrycket
att ett sådant agerande skulle vara en acceptabel fö-
retagsstrategi.
Nu går vi reservanter inte så långt i vår kritik att
vi säger att det här skulle innebära att vi uppfattar
Björn Rosengrens uttalande om statligt ägande som
en uppmaning till lagbrott. Inte heller tror vi att det
var hans avsikt, utan han tänkte högt - vilket inte
sällan händer och vilket alltså hände Björn Rosen-
gren. Men i det här fallet skulle han ha behållit de här
tankarna för sig själv.
Anf. 168 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Vi har ju förut i granskningshänseen-
de tittat på vad som är tillåtet för statsråd att säga och
vad man ska vara lite försiktig med.
Vad Björn Rosengren tyckte, vilket redan mycket
riktigt har citerats, om LKAB:s situation - att de var
lite för små på världsmarknaden för att kunna vara
med och konkurrera och diskutera prissättning -
gjorde att han hade en allmän diskussion om inte
LKAB skulle kunna utvidga sitt ägande även interna-
tionellt för att få en större tyngd i sådana här för-
handlingar.
Inom just detta ämnesområde - som ansvarigt
statsråd hade Björn Rosengren naturligtvis de här
frågorna - handlade det också direkt om hur de statli-
ga företagen ska utvecklas. LKAB är väl ett av de
företag som genom tiderna kanske har varit mest
värdefulla för svenska staten. Men på världsmarkna-
den har man bara ca 7 % av sin produktion.
Är det någon gång som det är befogat för ett stats-
råd att ha synpunkter så är det naturligtvis när det
gäller hur statliga företag utvecklas och hur man kan
tänka sig att agera. Givetvis måste det också vara
tillåtet att ha lite synpunkter på hur det ska gå till. Det
ligger klart inom ramen för det regelverk som vi
själva har satt upp. Statsråd måste naturligtvis få delta
i debatten och måste ha möjlighet att lägga fram sina
synpunkter och sina argument i sådana här frågor.
Anf. 169 Tuve Skånberg (Kd)
Fru talman! Jag tror att vi är överens om att den
förre näringsministern hade rätt att uttala sig. Men att
uppmana till något som ändå är ett lagbrott är kanske
lite mindre lämpligt - låt vara att det kanske inte var
så illa ment.
Jag skulle vilja ställa en enda fråga till Mats
Berglind. I en promemoria från Regeringskansliet står
det så här om Rosengrens uttalande: Uttalandet bör
ses som ett uttryck för uppfattningen att starka statligt
ägda företag bör kunna främja en konkurrens.
Delar Mats Berglind den uppfattningen - det vill
säga att Björn Rosengrens uttalande syftade till att
man genom att få en mer dominerande ställning på
marknaden skulle främja konkurrensen?
Anf. 170 Mats Berglind (S)
Fru talman! Jag tror att det är farligt att med ut-
gångspunkt i sådana här citat ha ett långt resonemang
utifrån hur ägandet och utvecklingen inom statliga
företag ska ske.
Ett uttalande av nämnda slag i en tidning måste
ses utifrån om det sägs att man ska ha kontroll över
eller om det sägs att man vill ha ett större inflytande
över prisbildningen när det gäller just det som LKAB
sysslar med. Naturligtvis är det en tolkningsfråga. Jag
tycker därför att reservationen här är lite onödig. Den
är att hårdra och att tolka i överkant just orden att ha
"kontroll över". Vidare skulle det vara fråga om en så
dominerande ställning att det därmed skulle vara
olagligt. Det är alltså alltför långtgående.
Det var ingen proposition och inget lagförslag där
det stod på nämnda sätt, utan det var fråga om en
allmän diskussion om hur statliga företag ska ut-
vecklas. Därför kan jag i och för sig ha respekt för att
Nils Fredrik och jag har lite olika syn på vikten av att
ha utvecklande statliga företag med drivkraft. Men
man kan inte göra det så att säga till en hårdragning i
ett konstitutionellt yttrande.
Anf. 171 Nils Fredrik Aurelius (M)
Fru talman! Skatteutskottets betänkande nr 17,
som nu ska behandlas här i kammaren, innehåller
förslag till förändringar i skattelagstiftningen som
medför att direktavdrag får göras för lantmäterikost-
nader vid omarrondering.
Låt mig börja med att förklara ordet
"omarrondering". Det ordet står för en fastighetsbild-
ningsåtgärd. Vid omarrondering förs en fastighets
spridda skiften samman till större områden med
lämplig storlek och form. För den enskilde markäga-
ren innebär åtgärden ett bättre ordnat ägande och
förbättrade förutsättningar att bedriva jord- och
skogsbruk.
En sanerad fastighetsindelning innebär också för-
enklingar för vägmyndigheter vid projektering av nya
vägar. Det innebär förenklingar för kommuner vid
ledningsdragningar och för lantmäterimyndigheten
vid förande av fastighetsregister.
När det gäller behovet av omarrondering intar
Dalarna en särställning. Men behovet finns också på
några andra ställen i landet.
Ägosplittringen i Dalarna består i att fastigheterna
har många skiften som ofta är små, smala och vitt
utspridda. Bakom den stora ägosplittringen ligger det
så kallade realarvet - det vill säga att alla barn, såväl
pojkar som flickor, fick ärva mark; de skulle ha en bit
hemskog, en bit fäbodskog och en bit utskog.
Syftet med betänkandets förslag som nu ska be-
handlas är att främja omarronderingar som är önsk-
värda från allmän synpunkt. Bakgrunden är att riks-
dagen tidigare har gett regeringen ett tillkännagivande
och begärt en översyn av den skattemässiga behand-
lingen av lantmäteriförrättningens utgifter. Regering-
en har därefter återkommit till riksdagen med den
proposition som ligger till grund för betänkandet.
Genom förslaget ska lantmäterikostnaderna dras av
direkt i näringsbilagan för fastigheter i samband med
den deklaration som avser det år då kostnaden upp-
stod.
Kostnadseffekten av förslaget för staten bedöms
totalt sett bli positiv med hänsyn till minskade skat-
teintäkter och med hänsyn till vinster för fastigheter-
nas användning och förenklingar för myndigheter.
Fru talman! Med den föredragning som jag nu har
gjort överlämnar jag härmed ärendet till kammaren
för debatt och beslut.
Anf. 172 Mats Berglind (S)
Fru talman! Efter denna inledning, som tydligt
belyste vad ärendet handlar om, går jag över till att
behandla några särskilda punkter.
Den första punkten gäller ett förslag i den pro-
memoria som regeringen upprättat och även i den
lagrådsremiss som regeringen avgett.
Där föreslogs att lantmäteriförrättningsutgifterna,
för vilka direktavdrag erhållits, sedan skulle återföras
i beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet när
näringsfastigheten avyttrades. Det här skulle vara
väldigt oförmånligt mot de berörda fastighetsägarna. I
propositionen vidhåller regeringen dessbättre inte
detta sitt förslag, utan man har kommit fram till slut-
satsen att återföring inte ska ske. I en motion av Rolf
Gunnarsson berörs just denna fråga, men det kan
konstateras att motionen i det här avseendet är tillgo-
dosedd.
En annan fråga är huruvida sparad räntefördelning
ska kunna tas över av förvärvaren vid de benefik
överlåtelse, gåvoöverlåtelse, av näringsverksamhet.
De här frågorna har behandlats av 3:12-utredningen i
betänkandet Beskattning av företagare. Vi kan kon-
statera att den här frågan handlar om mer än just de
här berörda fastighetsägarna. Det berör egentligen
hela frågan om småföretagandet i Sverige.
Här har vi från tre partiers sida - Folkpartiet, Mo-
deraterna och Kristdemokraterna - avgivit en reser-
vation där vi vill att riksdagen ska göra tillkännagi-
vandet att regeringen snarast ska återkomma med
sådana skatteregler som skulle gynna generations-
skiften i förhållande till dagsläget.
Den tredje punkt som behandlas i betänkandet är
just ersättningar för naturvårdsavtal. Här kan konsta-
teras att utskottets skrivning är tillfredsställande i den
meningen att det tydligt anges att den frågan bör vara
under regeringens uppsikt, så att man kan lägga fram
nödvändiga förslag utifrån de erfarenheter som görs.
Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1 under punkt 1.
Dokument
Beslut
KU:s granskning av regeringen (KU30)
Riksdagen lade till handlingarna konstitutionsutskottets (KU) granskning av regeringen och godkände två reservationer. Statsminister Göran Persson och utrikesminister Anna Lindh får kritik av KU för att de inte samrått med riksdagens EU-nämnd om ett så kallat non-paper som behandlade frågan om en vald ordförande i Europeiska rådet. Finansminister Bosse Ringholm har anmälts till KU för att regeringen inte i tid kommit tillbaka till riksdagen med ett förslag om de så kallade 3:12-reglerna om andelsbyten för småföretagare. KU anser att regeringen måste redovisa om den inte tänker vidta en åtgärd som riksdagen begärt. Redovisningen måste lämnas inom tidsramen, om en sådan ställts upp av riksdagen. Den bör ta upp skälen för att riksdagsbeslutet inte följs och lämnas så att den är tillgänglig för riksdagens alla ledamöter. Riksdagen godkände två gemensamma reservationer från Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet om kritik mot statsråd. Det gäller f.d. näringsminister Björn Rosengrens ansvar för hur statliga Vattenfall har agerat efter riksdagens energipolitiska beslut. Det gäller också miljöminister Lena Sommestads ansvar för en omröstning som ägde rum vid Internationella valfångstkommissionens möte i Cambridge.
- Utskottets förslag till beslut
- Resultatet av granskningen anmäls för riksdagen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll dels anmälan i reservation 2 under avsnitt 2.3, reservation 3 under avsnitt 2.6 och dels i övrigt godkänt vad utskottet anmält.