Granskning av statsrådens tjänsteutövning ochregeringsärendenas handläggning

Fru talman! Om regeringen kan man säga att där fattas beslut. De över 10 000 som ligger i höstgransk- ningen utgör mest en allmän granskning, till skillnad från vårens särskilda granskning då enskilda exempel på det som på olika grunder kan ifrågasättas anmäls till utskottet. Gränsen mellan allmän och särskild granskning är inte alldeles solklar, men generellt kan man säga att den allmänna granskningen mera tittar på rutiner, tendenser och utveckling. På det sättet ska den bidra till dels information till riksdagen om hur arbetet bedrivs även när det gäller de mer formella förhållandena, dels till att arbetet, tydligheten och genomskinligheten i regeringens arbete fortsatt ut- vecklas. När jag lite skämtsamt sade att det fattas beslut kan man i det sammanhanget också se den granskning som konstitutionsutskottet gjort vid årets allmänna granskning av de beslut som kallas "utom listan". Där har utskottet gjort en ganska grundlig genomgång, och vi kan se att det i olika skeden, i olika lägen och av olika skäl kan finnas argument som talar för ett lite friare förhållningssätt i förhållande till en dagordning och en regeringsagenda. Men vi är överens om rutiner och att det är viktigt att detta hör till undantagen, och det är en debatt som också pågår i regeringen och Statsrådsberedningen. Utskottet är därför tydligt på punkten att det måste bli en tydligare ordning i fråga om det som kallas "utom listan". Vi granskar också regelbundet regeringen som ar- betsgivare. Det kan handla om jämställdhet och om löner. Jag är övertygad om att mina meddebattörer i dag något mer kommer att fördjupa sig i dessa frågor. Jag skulle vilja nöja mig med att nu konstatera att jag tycker att det är viktigt att regeringen ligger i fram- kant och i balans när det gäller könen och även övriga kategorier som kan tänkas vara viktiga när man talar om en regering och ett regeringskansli som represen- terar hela landet. Samma resonemang gäller beträffande lönerna. De måste på något sätt vara representativa för att regeringen ligger i framkant när det gäller den ut- veckling som ska uppfylla det självklara i att kvinnor och män spelar lika på samma arena. En fråga som av och till har väckt en del debatt i utskottets granskning är den om antalet anställda i Regeringskansliet. Under en kort period i samband med höstens granskning förekom felaktig information som pekade på en rejäl ökning av antalet anställda. De borgerliga kamraterna vässade klorna för att slå ned på detta, men det blev inte så mycket med anfal- let eftersom det visade sig att det endast var fråga om ett tiotal jämfört med föregående år. Det här tycker jag är en viktig fråga av starkt principiella skäl. Vi såg en rätt rejäl ökning, som var tämligen naturlig, i samband med ordförandeskapet i Europeiska unionen. Då blev ansträngningarna för Regeringskansliet självfallet större. Nu ligger antalet kvar på ungefär den nivån. Jag tycker att man ska se detta i samband med den utredning som regeringen tillsatte förra veckan - den Svegforska utredningen - som ska titta på just förhållandet mellan samhällets olika funktioner och ansvaret hos myndigheter och regering. Det innebär att den här debatten kommer tillbaka, och den kommer med all säkerhet också att på något sätt slå ned i utskottets granskning när det gäller antalet anställda i Regeringskansliet. Sedan har vi ett i mitt tycke underbart avsnitt i granskningen. Det handlar om nåd och ex gratia. Som präst blir jag riktigt lyrisk när jag läser det för det är nämligen samma sak. Jag skulle gärna se mer av nåd i samhällets arbete. Men det är inte alldeles enkelt att kombinera det med att leva under lagarna. Därför gör utskottet den ganska självklara noteringen att ären- demängden inte är speciellt stor, att den tillhör en typ av undantag, och att den inte på något sätt väcker utskottets uppmärksamhet, mer än möjligen den som jag nu väckte. Däremot har vi en märklighet i detta betänkande. Den handlar om de två särskilda yttranden som är knutna till betänkandet. Där tar Miljöpartiet å ena och Moderaterna å andra sidan, med ganska identiska yttringar, avstånd från ett beslut fattat i riksdagen. Det hör naturligtvis inte alls hemma i det här betänkandet. Det är ett slags rest från en tidigare hantering av frå- gan om hur vi ska hantera beslut här i riksdagen när det gäller rambeslut inom den europeiska unionen. Frågan har debatterats mycket både före och efter valet i samband med grundlagsändring. Jag kan inte riktigt se att biskop Brask behövde få liv igen och skicka med en brasklapp i betänkandet. Riksdagens beslut är klart. Regeringen har att leva efter de om- ständigheter som riksdagen beslutade om. Fru talman! Revision och kontroll av regeringen är viktig. I det här sammanhanget handlar det väldigt mycket om löpande rutiner som ibland kanske förak- tas som mindre viktiga frågor. De blir inte riktigt så spännande som en debatt om ett statsråd som har uttalat eller gjort, eller inte gjort, något som han inte borde. Det är viktigt att det kontrolleras, att riksdagen håller ett öga på regeringens arbete och att vi gör det i den form som här redovisas till kammaren. Riksda- gens uppdrag är bland annat att kontrollera. Den har många fler uppdrag, men detta är ett av de viktiga uppdragen. Fru talman! Det fattas beslut, och det är bra. Det är demokratins själva effektivitet och riktning. Vi bedyrar att KU fortsätter att granska. Socialdemo- kraterna står bakom det betänkande som här förelig- ger.

Fru talman! Det är ett granskningsbetänkande som vi i dag ska ta ställning till. Det är ett enigt sådant, som också Pär Axel Sahlberg konstaterade tidigare i talarstolen. Det är den delen av konstitutionsutskot- tets betänkanden som bland annat hanterar formerna för hur beslut fattas. Det är viktigt av det skälet att kvalitetskravet på formerna alltid måste vara högt. Det gäller inte minst därför att det också är en grund för den politiska debatten i enskilda frågor. Det måste vara tydligt av vem och hur beslut fat- tas och när beslut fattas. Det måste också vara tydligt hur formerna ser ut för beslut. Det är kanske mot den bakgrunden som Pär Axel Sahlberg ska läsa det sär- skilda yttrande som han alldeles nyss refererade till. Vad det tar fokus på är just en form av beslutsfattande som vi moderater inte har gillat. Vi har påpekat att vi står fast vid det också när vi diskuterar denna gransk- ning av regeringens eget beslutsfattande. Fru talman! När det gäller de olika synpunkter som förs fram står själva betänkandet för sig själv, och det har överlämnats till kammaren. Men det finns ett par saker som jag tycker är värda att lyfta fram. En av de frågorna berörde Pär Axel Sahlberg alldeles nyss. Det handlar om tillväxten av Regeringskansliet. Han gjorde där mycket riktigt noteringen att det allra senaste året har tillväxten av personal inte varit sär- skilt stor. Men det intressanta är egentligen att det inte har skett någon minskning under de senaste åren. Den ökning som vi har sett sedan år 2000 motsva- rar 250 personer. Det är mer än en tioprocentig ök- ning av Regeringskansliets administration. Det är en mycket kraftig ökning, inte minst eftersom vi inte ser motsvarande minskningar på andra håll. Det är en mycket kraftig ökning som inte bygger på att nya uppgifter har tillförts Regeringskansliet. Ökningen skedde på grund av att Sverige skulle kunna förbereda sig och genomföra ordförandeåret. Det naturliga hade varit att den extra anspänning som då var, och som vi hade full respekt för, nu också ledde till att man i motsvarande mån minskade perso- nalen inom Regeringskansliet. Det finns skäl att åter- komma till detta i olika sammanhang. Låt det stå väldigt klart att den lilla ökningen det allra senaste året som nu redovisas egentligen skulle ha varit en rätt betydande reduktion för att komma tillbaka till de nivåer som gällde före ordförandeskapet. Fru talman! Det finns ytterligare en fråga som jag tycker är viktig att ta upp. Det är förekomsten av beslut utanför listan. Det har att göra med formerna för hur beslut fattas och kunskapen och insynen när beslut fattas. Det bör inte vara så att beslut fattas utanför listan av olika skäl. Det kan vara att föra undan frågorna från debatten och allmän insyn eller av andra skäl göra det möjligt att presentera beslut i en mer allmän politisk-taktisk prioritering. Det bör vara tydligt och klart när beslut fattas och hur de fattas. Därför bör, som också Pär Axel Sahl- berg höll med om, det förekomma så få ärenden av detta slag som är absolut möjligt. Detta har också en betydelse för själva kvaliteten i regeringsarbetet. Om inte hela Regeringskansliet har en tydlig bild av när beslut ska fattas kan det också påverka beslutens kvalitet. Fru talman! Det finns ytterligare en fråga som det finns skäl att fästa fokus på. Det är den rätt betydande skillnad i lönesättning som finns mellan män och kvinnor i Regeringskansliet. Det kan bero på en mängd olika skäl. Det är viktigt för regeringen och Regeringskansliet att tydligare och bättre redovisa dessa skäl. Det gäller inte minst eftersom man själv som politisk aktör i betydande grad har uppfattningar om hur samhället sköter sig. Det kan hända att det finns ett antal olika grunder för denna skillnad i lönesättningen. Det har förts fram i debatten i olika sammanhang. Jag tycker att rege- ringen har ett behov av att förklara detta. Det gäller inte minst för klarheten i den allmänna politiska de- batten om lönebildningen i samhället som sådant. Det finns kanske också skäl att vara något mer ödmjuk när man har redovisat dessa siffror. Fru talman! Med dessa reflexioner om tre olika särskilda företeelser i granskningsbetänkandet vill jag yrka bifall till det och understryka att det är ett enigt betänkande från konstitutionsutskottet.

Fru talman! Först ett välkommen till Gunnar Hökmark som har intagit stolen i konstitutionsut- skottet. Det är möjligen lite otacksamt att han direkt ärvde ett tjockt betänkande som nu ska försvaras och argumenteras kring. Men jag tycker inte att det varit något större bekymmer i det avseendet. Jag hade förmånen att få peka ut det särskilda ytt- randet för Gunnar. Det talar om att Moderaterna av- vek i bedömningen fast på ett sådant allmänt sätt att jag inte kan benämna det på annat sätt än som en brasklapp i allmänhet. Det anmärkningsvärda, och som jag skulle vilja höra Gunnar Hökmarks svar på, är att när vi behand- lar frågan skriver utskottet: "den sagda ordningen tillsammans med bestämmelserna i 10 kap. RO om regeringens informations- och samrådsskyldighet gentemot riksdagen i EU-frågor, enligt utskottets mening lett till att riksdagen i dessa frågor har upp- nått ett större inflytande än vid internationellt samar- bete i allmänhet." Mot den bakgrunden är det något förvånande att man efter att riksdagen redan har fattat beslutet och den nya verkligheten gäller framhärdar i sin stånd- punkt att detta inte är en god ordning.

Fru talman! Först vill jag tacka för vänliga och trevliga ord från Pär Axel Sahlberg. Det var mycket trevligt, och det känns också viktigt och ansvarsfullt att sitta med i konstitutionsutskottet. På den direkta fråga som han ställer tycker jag att svaret är rätt enkelt. Det är inte bara så att vi mode- rater var emot att man genomförde denna ordning - det är också så att vi menar att man till det yttersta bör undvika att använda den. Pär Axel Sahlberg har helt rätt i att det finns ett riksdagsbeslut om att det går att göra detta. Men när man använder sig av den be- slutsordningen så påverkar det också formerna för beslutsfattande på ett sätt som vi inte anser är bra för riksdagens möjlighet att påverka besluten. Detta är ingen reservation i syfte att nu försöka vrida tillbaka det beslutet, men det är ett påpekande som jag tror är viktigt inte bara för ledamöterna i denna kammare utan också för regeringen. När man använder sig av den form för beslutsfattande som rambetänkanden innebär så urholkar man också möj- ligheten för riksdagen att påverka fullt ut. Då påver- kar man också den transparens och den insyn som egentligen bör finnas. Jag tror nog att det särskilda yttrandet väl har fog för sig, inte minst med tanke på att det har lett till att vi nu har fått en diskussion om detta och har kunnat sätta fingret på att det påverkar formerna för beslutsfattandet.

Fru talman! Det var inget svar på frågan om den formulering som jag läste upp från utskottets slutsats, bedömning och ställningstagande i det här läget. Det var mer en allmän argumentering. Jag har fortfarande i sak svårt att se och förstå vad den moderata idén egentligen går ut på i det här sammanhanget. Vad det handlar om är ju att vi tillhör en europeisk union där gemensamma beslut fattas. Frågan som vi hade att hantera gällde på vilket sätt riksdagen kan vara med när sådana här typer av ram- beslut fattas. I betänkandet pekar vi med all rätt på att det sna- rare än besluten i riksdagen är fasen av beredning som kan vara ett bekymmer. Där är vi tydliga, och talar om att remissförfaranden ska förekomma i den mån det går. Annars får man göra det hela under den förenklade formen. Men myndigheters och andras ställningstaganden ska också kunna komma in i de överväganden som behöver göras såväl av regeringen som här i riksdagen. Detta ligger lite utanför själva betänkandet, men det är det särskilda yttrandet som lockar fram just det här. Därför tycker jag att det var ett olyckligt yttran- de.

Fru talman! Jag blir mer och mer glad över att detta särskilda yttrande finns med. Det har ju lett till att vi nu har fått en diskussion om denna fråga. Vi kan ha olika uppfattningar om det riktiga i att riksda- gen fattade det beslut som innebär att man arbetar med rambetänkanden. Det är inte det som vi just nu diskuterar. Däremot kan vi också resonera om hur pass lämpligt det är att man använde sig av detta i olika former och hur pass medveten man ska vara om att det faktiskt innebär att riksdagen binder upp sig för en lagstiftning utan att riksdagen har kunnat ta ställ- ning till hur den lagstiftningen ska utformas. Det är klart att det påverkar insynen och transparensen i den lagstiftningsverksamhet som ska finnas i Sveriges riksdag. Det kan kompenseras på olika sätt genom att regeringen har en lång rad andra olika kontakter. Men det allra bästa är om en regering så snabbt som möj- ligt kan presentera inriktningen på hur en lagstiftning är tänkt att vara och, allra helst, också formerna för hur den ska se ut. Jag tror nog att betänkandet väl kan fylla sin roll med tanke på att det påminner om att vi nu har fört in en typ av beslut som skapar mindre transparens och insyn. Jag vill tacka Pär Axel Sahlberg för att han har påpekat detta för kammaren. Det skadar inte.

Fru talman! Riket styrs av regeringen, som i sin tur är ansvarig inför riksdagen. Konstitutionsutskot- tets uppgift är att granska regeringen och statsrådens arbete. Det granskande arbetet är uppdelat i två olika delar: dels den så kallade vårgranskningen, den granskning som kommer att äga rum här under våren, dels den granskning som har ägt rum under hösten. Den senare granskningen ägnas huvudsakligen åt Regeringskansliet och handläggningen av Regerings- kansliets ärenden. Det utskottsbetänkande som i dag är föremål för debatt och beslut läggs fram av ett enigt utskott. Betänkandet är omfattande. Det ligger också ett omfattande arbete bakom betänkandets tillkomst, och det skulle säkert kunna ägnas lång tid åt djupa diskussioner. Kanske är det alltför ytligt att endast ägna några få minuter åt ett par av de områden som finns omnämnda och som har varit föremål för en djupare och återkommande analys. Men jag tänkte först ägna personalen på Rege- ringskansliet en stunds uppmärksamhet. Först och främst kan man konstatera att Regeringskansliets personal har ökat med 251 personer under de senaste tre åren. Inför Sveriges ordförandeskap i EU ökade personalen rätt rejält. Efter ordförandeskapet har dock ingen minskning av personalen ägt rum, utan snarare har en ökning ägt rum även under 2002. Det är inte rimligt att Regeringskansliet fortsätter att svälla och utvidgas helt utan gräns. Ett annat ämne att ägna uppmärksamhet är jäm- ställdhet. Folkpartiets företrädare i utskottet har med återkommande envishet ställt frågor som har handlat just om jämställdhet mellan könen och om en jäm- ställd lönesättning. Höstens granskning har visat att utvecklingen visserligen går åt rätt håll - och det är ju lov värt - men att det fortfarande finns utrymme för förbättringar. Årets granskning återger en lönebild för ett par utvalda personalgrupper. Inom dessa grupper finns inte helt oväntat fler män än kvinnor just i chefsposition till exempel. Generellt tjänar också männen mer än sina kvinnliga kolleger. Särskilt an- märkningsvärt är att det finns stora löneskillnader inom gruppen 50-plus, det vill säga bland dem som är över 50 år. Här överstiger männens löner i vissa fall de kvinnliga kollegernas med flera tusen kronor i månaden. En sådan bild kan inte anses vara tillfreds- ställande. Folkpartiet kommer även fortsättningsvis att be- vaka Regeringskansliet och personalsituationen med jämställdhetsglasögonen på. Det måste ju anses vik- tigt att Regeringskansliet föregår med gott exempel i de här frågorna. Ett annat område som ryms inom granskningen är hanteringen av regeringens beslut och protokoll. Här vill utskottet poängtera att en god ordning är att efter- sträva. Så är inte alltid fallet i dag. Annars finns en risk att beslutens giltighet kan komma att ifrågasättas. Flera ärenden har behandlats av regeringen utan att de har funnits med på föredragningslistan, som är of- fentlig och således finns tillgänglig för allmänheten. Jag är ny i utskottet, och har lärt mig att de här ären- dena kallas för ärenden utom listan. Det finns en stor variation när det gäller skälen till att ärenden har hamnat utanför listan. Ett av skälen är att ärendena inte har varit färdigberedda vid listans sammanställ- ning, vilket för övrigt låter som ett dåligt skäl, tycker jag. Målet måste vara att det är rena undantagsfall som hanteras på det här sättet. Vad gäller expediering av beslut finns det även här ärenden som avviker från gängse mönster. Ut- skottet framhåller därför att det efter regeringens sammanträden klart och tydligt måste framgå om regeringen har fattat beslut och vad regeringen har beslutat. Det är inte ett gott skäl att ärenden ställs utom listan för att information till allmänheten om beslut ska ges i samband med ett besök eller en presskonferens till exempel, vilket har varit fallet framför allt när det gäller ärenden inom Näringsde- partementets område. Fru talman! Detta var ett par exempel som visar att det finns anledning att även fortsättningsvis ägna uppmärksamhet åt bland annat personalen, åt jäm- ställdheten och åt lönerna på Regeringskansliet. Det gäller även de ärenden som regeringen fattar beslut om och hanteringen av dessa.

Fru talman! Även jag vill önska Gunnar Hökmark välkommen till arbetet i utskottet. Vi hoppas att vi ska få ett bra samarbete och spännande debatter till- sammans. Fru talman! En blyertspenna kan man använda till mycket. Själv använder jag den till exempel när jag antecknar i min kalender. Det är praktiskt, för då är det ju lätt att stryka ut och korrigera. Just därför är det olämpligt att använda blyertspenna vid korrigeringen av regeringens originalbeslut. Vi får hoppas på en bättring på den punkten. Fru talman! Om inte mitt minne sviker mig var det i samband med granskningen av flyggarantierna i förra årets granskning som vi stötte på en del fråge- ställningar om beslut "utom listan" i regeringen. Så småningom kom vi på, och troligen är det främst vår förre ordförandes förtjänst, att det vore lämpligt med en allmän analys av regeringsbesluten "utom listan", det vill säga beslut som inte förannonserats. Den granskning vi gjorde visade sig först snårig, men så småningom klarades det ut att systematiken i rutiner- na saknades. En utomstående vill gärna tro att när man använder sig av undantagsbestämmelser görs detta utifrån en viss bestämd struktur. Så är det för- visso i vissa fall, men inte i alla. Regeringen behöver ha ett tryck på sig utifrån att undantagsfall ska be- handlas som just undantagsfall. Beslutsformerna ska vara ordnade. Det är en fördel för då vet man vad man gör, och oklarhet undviks. Fru talman! Om jag får skämta lite skulle jag vilja säga att det vore allvarligt och bedrövligt om rege- ringens beslutsstruktur såg ut som pappershögarna på mitt skrivbord. Fru talman! Genom vår granskning av dessa be- slut har vi gjort regeringen uppmärksam på att ruti- nerna bör ses över. Jag tror att man hälsar det med tacksamhet på andra sidan Strömmen. Regeringskansliet fortsätter att växa. Och konstigt vore väl annars eftersom vi, eller rättare sagt rege- ringen och dess samarbetspartier, har öst enorma resurser över Regeringskansliet under ett antal år. Men som vi sagt ett antal gånger vore det bra att få ett ordentligt underlag för att kunna bedöma expansions- behovet. Med större tydlighet kring behoven skulle oppositionen inte så enkelt kunna använda resurserna till Regeringskansliet som budgetmässiga dragspel. Nu säger Pär Axel Sahlberg att det inte är en så väl- digt stor ökning. Vi fick trubba av våra pennor när vi skulle ta fram kritiken i det sammanhanget. Men då kan man ställa en annan fråga. Om man inte anställer fler människor för alla dessa pengar, vad gör man då av pengarna? Det är en intressant fråga. Fru talman! Ett antal talare har tidigare varit inne på jämställdheten på lönesidan. Den är inte bara vik- tig som faktisk omständighet utan också som förebild för det övriga offentliga Sverige. Vi förutsätter att regeringen tar tag i detta förhållande och, i mån av förmåga och handlingskraft, rättar till ojämlikheterna. Fru talman! Utskottets granskning av nådeärende- na visar att omvandlingen av livstidsstraff till tidsbe- stämda straff har lett till förlängda genomsnittliga strafftider. Det är en intressant iakttagelse som borde få betydelse i själva sakfrågan om livstidsstraffet, och den kan ju tas upp i andra sammanhang. KU:s granskning kan ha betydelse även för andra utskotts arbete. Omställningsprocesser är alltid svåra, även för oss politiker. Regeringen har uppenbart haft problem med nytänkande kring den ekonomiska vårpropositionen. Och observera att den inte längre är ett slags budget- proposition. Jag satt själv med i Riksdagskommitténs referensgrupp för frågorna kring budgetprocessen. Vår ambition i gruppen var att få bort en del av räk- nekineseriet. Det räcker med en julafton för räknenis- sarna, nämligen den i samband med budgeten på hösten. Det var vad vi kom fram till. Vårbudgetpro- positionen skulle förvandlas till en ekonomisk- politisk proposition om den ekonomiska politiken på medellång och lång sikt. Och kommittén, KU och riksdagen följde den linjen. Den första nya vårpropositionen som kom nu i vå- ras visade att det var svårt för räknenissarna att hålla tassarna borta. Och som regeringen ropade svarade förstås den borgerliga oppositionen. Jag tog upp detta i en anmälan i våras just för att jag ansåg att det är viktigt att hålla tummen i ögat på regeringen. Har vi, det vill säga riksdagen, sagt att det ska finnas ett underlag för en diskussion om den ekonomiska poli- tiken på medellång och lång sikt så vore det inte helt fel om regeringen lyssnade och agerade just så. Det vore dock att göra våld på verkligheten att påstå att regeringen gav ett sådant underlag i våras. Men alla är barn i början, så med lite milda korrigeringstillrop får vi hoppas att regeringen bättrar sig och lär sig innebörden i orden medellång och lång sikt. Det gäl- ler för regeringen att lyfta näsan över treårsnivån.

Fru talman! Det har varit en spännande höst att som ny ledamot få delta i den viktiga uppgift som konstitutionsutskottet har enligt gamla hävder och gamla lagar, nämligen att granska regeringens arbete. Som har sagts är den administrativa granskningen sammanfattad i ett enigt utskottsbetänkande. Trots det vill jag särskilt uppmärksamma några frågor. Det handlar för det första om Regeringskansliet och dess personalutveckling, för det andra om den ekonomiska vårpropositionen och för det tredje om ramlagstiftningen. Regeringskansliet har, som framgått av tidigare anföranden, kraftigt utökat sin personalstat med 251 personer sedan sekelskiftet. Det var motiverat då med en utökning av resurserna till följd av ordförandeska- pet inom EU, men det är inte alls motiverat i dag. Vad är skälet till att denna utökning de facto består? Det är en av de punkter som vi är kritiska till i annat sammanhang. Det motiverar att vi drar ned på dessa resurser när vi pratar budgetfrågor. En annan sak som gäller personalsituationen inom Regeringskansliet handlar om den sammanläggning av departement som genomfördes för ett antal år sedan. Vi har varit kritiska till att det inte har lett fram till en effektivisering inom Regeringskansliet. Ut- skottet noterar att det efter tre års uppföljning efter sammanslagningen inte varit möjligt att få fram en samlad bild av effekterna av sammanslagningen. Utskottet är tydligt kritiskt mot regeringens arbete i den här delen. Vi i Centerpartiet stöder dessa formu- leringar varmt. Vi tycker, precis som utskottet, att Regeringskansliet borde kunna tillhandahålla en samlad bild av effekterna av reformen, vilket man ännu inte mäktat med. Nu säger man att en arbetsgrupp är tillsatt som ska redovisa resultatet i juni 2003. Det är angeläget. Vi ser fram emot den redovisningen, inte minst därför att vi har kunnat se att uppgifterna inom Regeringskans- liet inte har växt på ett sätt som motiverar den utök- ning av resurserna och antalet anställda som genom- förts. Vi anser att det är viktigt att ta vara på möjlig- heterna att decentralisera och inte bygga nya myndig- heter. Det är viktigt att ge människor ökad makt och ökade möjligheter, att ge självstyret ett ökat utrymme och att bygga samhället starkt underifrån. Dessutom handlar Regeringskansliets personalut- veckling om det resultat som finns när det gäller jämställdhetsarbetet. Det är uppenbart, som utskottet konstaterar, att det finns belägg för att löneskillnader förekommer. Vi i utskottet finner dock inte att det finns anledning att göra några särskilda uttalanden på konstitutionella grunder. Men vi har inte kunnat und- gå att notera att regeringen inte har rett ut om osakli- ga löneskillnader föreligger så att man är ense med sin personal. Detta är naturligtvis en fråga som vi kommer att ha ögonen på inför kommande år. Den andra frågan som jag vill beröra handlar om den ekonomiska vårpropositionen. Det gångna året var ett nybörjarår i den delen med den nya budgetlag- stiftningen. Vi vill understryka vikten av att det ges ett allsidigt underlag för riksdagens behandling av vårpropositionen, och detta konstaterar också utskot- tet. Bara så kan vi få förutsättningar för den ideolo- giska debatt och den makroekonomiska analys som det är viktigt att riksdagen får möjlighet att göra. Vi kommer också att nogsamt studera det resultat som regeringen presenterar inom kort. Den tredje punkten som jag vill lyfta fram är ramlagstiftningen. Vi har olika historia i grund- lagsändringsfrågan. Men det finns ändå skäl att lyfta fram utskottets uppfattning som så tydligt framkom- mer i betänkandet. Det är viktigt att rambeslut föregås av ett traditionellt remissförfarande på samma sätt som i övriga lagstiftningsärenden. Det är endast när det är oundgängligen påkallat som underhandskon- takter med myndigheter kan ersätta traditionellt re- missförfarande. Det är viktigt att markera att det inte är en lättvin- dig tingest som vi från riksdagen har öppnat dörren för - att det inte är en lättsinnig hantering som vi vill se. Till sist har jag en liten kommentar om detta med "utom listan". Det är en spännande resa som utskottet har gjort genom de olika redovisningar och turer som "utom listan"-ärenden har kunnat uppvisa. Vi är några som förra veckan hade anledning att konstatera att regeringen måhända har tagit till sig vår granskning men ändå inte sett den finstilta formule- ring som utskottet, inte minst jag, tyckte var rätt så spännande. Utskottet konstaterar att de skäl som åbe- ropas för att avvika från ordinarie rutiner bör ha en viss tyngd i regeringens arbete. Förra veckan tog regeringen uppenbarligen beslut om direktiv för den här översynen av den statliga förvaltningen "utom listan". Vilken tyngd argumen- tationen i den typen av ärenden hade är naturligtvis en spännande fråga.

Fru talman! Jag höll mig nästan fram till sista me- ningen i vad som nyss sades. Det är egentligen två frågor som jag tycker att det är viktigt att Kerstin Lundgren något utvecklar. Den ena frågan gäller rambeslutet. Där har hon nu liksom fått eld, kanske av Gunnar Hökmarks argu- mentering, för nu kommer invändningar som vi inte hörde i den debatt som rörde grundlagsändringen. Jag håller med om att det handlar om att det så att säga är på marginalen i den här frågan. Men det som kanske måste sägas är att alternativet är att regeringen fattar bindande beslut i Europeiska unionen som sedan kommer med ett sådant här parlamentariskt veto till kammaren. Vi ska inte liksom måla bilder av att det finns flera idealtillstånd, utan vi rör oss längs en för- ändrad bild som innebär att vi inte själva förfogar över hela beredningsinstrumentet och inte heller be- slutsfattandet. Nu har en majoritet, där Kerstin Lundgren fanns med, bestämt sig för att den här modellen skulle väl- jas - att vi fick ett principbeslut som rörde rambeslu- tet som regeringen kunde förhandla vidare utifrån och som sedan kommer tillbaka för lagstiftning här i kammaren. Det är det ena, och detta tycker jag är oerhört viktigt. När det sedan gäller besluten "utom listan" tror jag att Kerstin Lundgren har alldeles rätt om direkti- ven och den viktiga utredning som jag tidigare berört, som på sikt kan komma att få effekter för Regerings- kansliets storlek och som möjligen togs "utom listan". Vad vi i utskottet var allra mest rädda för var att be- slut smögs igenom. Det kan man knappast säga om beslutet om direktiven och Svegforska kommittén.

Fru talman! Pär-Axel Sahlberg och jag, liksom Socialdemokraterna och Centerpartiet, tillsammans med en bred majoritet i denna kammare var helt överens om att ändra grundlagen för att skapa en laglig hanteringsordning för den typ av beslut som vi har att fatta när det gäller samarbetet inom EU. Vad utskottet och jag menar att det finns skäl att understryka är att det gäller att också visa på en mot- bild visavi den argumentation som ibland förs från motståndarna till grundlagsändringen, nämligen att det därmed går lätt att ta sig fram - att man inte be- höver höra, att man kan så att säga kan gena och rejält ta ut svängarna när man kommer till riksdagen med den typen av förslag. Därför är det viktigt att understryka vad utskottet också har sagt, nämligen att den här typen av propo- sitioner normalt mår väl av att ha varit föremål för ett remissförfarande eller för ett ställningstagande - att myndigheter hörts i förväg - just för att vi ska ha ett bra underlag för att kunna bedöma om det är rimligt att släppa fram förslagen. Riksdagen har ju alltid makt att säga ja eller nej till förslagen. Det var det ena. När det sedan gäller detta med "utom listan" var det väl mer fråga om en kommentar, om ett exempel ur den brokiga flora som förekommer. Ett exempel var uppenbart: Man hade för avsikt att ha presskonfe- rens något senare på dagen. Det kan väl knappast sägas vara ett skäl som är av den tyngd som utskottet anser motiverar beslut "utom listan".

Fru talman! Konstitutionsutskottet har, anser vi, gjort ett föredömligt arbete vid framtagandet av detta betänkande - helt enigt, som sagt. Det får dock inte tyst på mig i en sådan här debatt. Låt mig först få orda något om höstgranskningens kanske hetaste potatis, det som kallas för regeringens beslut "utom listan". Det tidigare konstitutionsut- skottet stötte på handläggningen med beslut "utom listan" i två mycket uppmärksammade fall - dels när den så kallade helikopteraffären granskades, dels när beslutet om en statlig flyggaranti granskades. Konstitutionsutskottets samlade mening, möjligen mot viss bakgrund av dessa tidigare ärenden, är att beslut "utom listan" enbart bör förekomma ytterst restriktivt. Anledningarna till detta är många. Utskottet understryker flera gånger i betänkandet Statsrådsberedningens konstaterande att det efter varje sammanträde med regeringen bör stå klart om regeringen har beslutat i ett ärende eller ej och vad regeringen har beslutat. Även från strikt konstitutio- nell utgångspunkt blir det vanskligt om det ofta upp- står oklara beslutssituationer i regeringen. Om praxis blir att regeringens beslut klargörs först efter ett sammanträde strider det mot 7 kap. 3 § regeringsfor- men, som stadgar att regeringens ärenden ska avgöras av regeringen, vid regeringssammanträde. Vikten av att kunna informera allmänheten och dess journalis- tiska väktare om regeringens förehavanden under- stryker ytterligare behovet av restriktivitet rörande beslut "utom listan". Givetvis finns det skäl att ibland fatta beslut "utom listan". Det kan handla om brådskande ärenden som blivit färdigberedda efter det att regeringssam- manträdets ärendeförteckning sammanställts eller om ärenden som kan leda till spekulationer och rykten, vilket gör det mycket svårare eller dyrare att genom- föra besluten. Men dessa skäl ursäktar inte att det faktiskt fun- nits en dålig kontroll inom departements- och rege- ringssfären kring vilka beslut som faktiskt fattats "utom listan". När det gäller de drygt 200 beslut som legat till grund för utskottets granskning har det varit svårt, för att inte säga omöjligt, att med de knappa underlag som Statsrådsberedningen kunnat förse oss med skapa sig en bild av om det funnits starka skäl att undanta berörda ärenden från de normala rutinerna. Det bör noteras att mediestrategiska skäl sällan bör vara skäl starka nog för att ta beslut "utom lis- tan". Viljan, vilket främst framstår från Näringsde- partementets sida, att ge information om beslut vid särskilt mediala tillfällen kanske följer ABC för hur man får god press. Men det bör inte vara brukligt att använda när man ska hänföra ett beslut "utom listan". Då är vikten av restriktivitet i användandet av denna beslutsform och särskilt medborgarens rätt till infor- mation viktigare än ministerns rätt till spaltmeter och kameralins. Fru talman! Rörande stycket om hanteringen av vissa beslut på tredje pelarens område inom EU- samarbetet har Miljöpartiet de gröna ett särskilt ytt- rande i betänkandet. Detta handlar naturligtvis om att vi inte godkänner rambeslutens form och inte anser dessa vara förenliga med god parlamentarisk sed. I enlighet med detta förkastade vi också den ändring av 10 kap. 2 § regeringsformen som behandlades av riksdagen före årsskiftet och som trädde i kraft den 1 januari i år. Mot bakgrund av detta instämmer vi heller inte i den politiska bedömning av rambeslutens funktion som kan anas och som utskottets majoritet avger i utskottets ställningstagande under detta kapitel. Vi finner heller inte någon anledning att i konstitutionellt hänseende kritisera regeringen. Understrykas bör väl, Pär-Axel Sahlberg, att jag som skåning har en viss fallenhet för att beakta och tillskriva just brasklappar ett visst värde. Låt mig dock likt resten av utskottet få understry- ka vikten av att det traditionella remissförfarandet används också vid beredning av rambeslut - även om jag hoppas att det blir så få beslut av denna typ som möjligt. Jag ser fram emot den kartläggning av remissför- farandet kopplat till EU-frågor som utlovas i budget- propositionen och hoppas att denna snart står färdig, så att vi kan föra en välgrundad debatt kring hur det ser ut i dag med remissförfarandet. Fru talman! Då en av de särskilda ärendegrupper som har granskats är nådeärenden är det på sin plats att understryka att Miljöpartiet de gröna, ur politisk dock inte konstitutionell synvinkel, räds att livstids- straffen alltmer sällan tidsbestäms och tidsbestäms till allt längre tider. Detta bekräftas av statistiken i tabel- len på s. 45 i betänkandet. Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om situationen på Regeringskansliet. Vi noterar att anta- let anställda i Regeringskansliet fortsätter att öka, vilket vi ställer oss frågande och skeptiska till. Även på jämställdhetsområdet finns det stort utrymme för förbättringar. Vårt betänkande visar att löneskillna- derna mellan könen är särskilt stora i vissa ålders- grupper, och vi förutsätter att regeringen nu tar vidare krafttag för att förändra detta. Det är beklämmande att facken - må vara på grund av informationsbrist - inte finner att de kan konstatera att osakliga löneskillnader ej förekommer på Regeringskansliet. Regeringen ska vara ett föredöme för andra ar- betsgivare, och om de fina jämställdhetsmål som regeringens ledamöter skisserar ska bli verklighet ute i samhället förutsätter det att regeringen själv kan undanröja varje misstanke om att osakliga löneskill- nader förekommer på Regeringskansliet. Regeringskansliet har upprättat en handlingsplan för jämställda löner mellan män och kvinnor, men fackens reservation är en varningsklocka att det trots denna inte är fullständigt utrett. Jag är övertygad om att jämställdheten inte bara är en kuliss för regering- en, utan är något man seriöst brinner för. Därför ser jag fram emot nästa hösts granskning, då konstitu- tionsutskottet förhoppningsvis kan konstatera att det råder enighet på Regeringskansliet om att jämställd- hetsarbetet fortskrider och att det inte råder några osakliga löneskillnader.