Granskning av meddelande om ett förändrat beslutsfattande för EU:s skattepolitik

Fru talman! Det ska bli en spännande debatt i denna sena timme. Vi kommer att få höra i debatten hur egentligen alla andra partier låtsas att vi skulle dränkas av skatter från Europaparlamentet om EU skulle få besluta om skatter med kvalificerad majoritet. Vi kommer att få höra partier som går upp här och kanske talar sig varma för klimatpolitik men ändå klankar på det som skulle kunna vara en av de effektivaste vägarna att se till att hela Europa får en klimatpolitik värd namnet.

Fru talman! Det här förslaget från Europeiska kommissionen handlar om att man stegvis - det är alltså flera steg - ska kunna använda sig av kvalificerad majoritet för att införa beskattning. Jag skulle kunna dela oron hos de andra partierna här inne om det verkligen var så att någon tyckte att EU skulle få obegränsade möjligheter att införa vilka skatter man ville. Men det är ju inte så. Vi i Liberalerna tycker att det är rimligt att Europeiska unionen ska kunna införa till exempel en koldioxidskatt. Det handlar alltså om att möta vår tids kanske största och viktigaste politiska fråga med ett fungerande medel. De andra partierna omöjliggör med sin politik en ambitiös klimatpolitik på europeisk nivå.

Fru talman! Vänsterpartiet ägnar ganska mycket tid i debatten inför Europaparlamentsvalet åt att försöka få det att låta som att de skulle vara för en klimatskatt eller en koldioxidskatt på europeisk nivå. Det är de inte. Vänsterpartiets politik är ett miljöskattesvek. De vill inte låta EU kunna fatta den här typen av beslut med kvalificerad majoritet, vilket troligen skulle möjliggöra en koldioxidskatt på europeisk nivå.

Fru talman! Kristdemokraterna går till val på att man ska göra EU lagom igen. Jag undrar: Hur många graders temperaturökning på den här jorden är lagom? Vad tycker Kristdemokraterna? Tycker de att det är lagom med en grads temperaturökning, som vi ser nu, med stora värmeböljor, torkor, översvämningar och människoliv som går i spillror? I Mellanöstern ledde torkan och svälten fram till att Islamiska staten eller Daish kunde få fäste. Är det kanske två graders temperaturökning som Kristdemokraterna tycker är lagom? Det skulle innebära ännu kraftigare orkaner, ännu mer missväxt och sämre skördar. Eller är det kanske fyra grader som Kristdemokraterna tycker är lagom? Då får vi kanske ompröva vad den mänskliga civilisationen över huvud taget är på grund av att klimatförändringarna kommer att innebära sådana massiva problem.

Fru talman! Koldioxid är en sådan sak som rör sig över nationsgränser. Det innebär att de politiska lösningarna också behöver verka över nationsgränser.

När det kommer till klimatet kan man inte sitta här i den svenska riksdagen och slå sig för bröstet och bara prata om sådana saker som vi ska göra i den här kammaren. Det är bra. Sverige ska göra mycket. Men man måste också se till att Europeiska unionen på riktigt får muskler till att hantera klimatförändringarna.

Då krävs det att man kan få fatta beslut om till exempel en koldioxidskatt med kvalificerad majoritet. Annars är man, fru talman, verksam för att omöjliggöra en ambitiös klimatpolitik på europeisk nivå. Men, säger någon, förslaget från Liberalerna är omöjligt. Det går inte att genomföra i EU. Det har säkert flera som tittar på den här debatten - om någon gör det i denna sena timme - fått höra i den allmänna debatten.

Fru talman! Jag vill påminna de andra partierna i den här kammaren om att det i dag är 74 år sedan Stockholms gator fylldes av människor som firade det omöjliga. Stockholms gator och gator i huvudstäder, städer och byar över hela vår kontinent och i hela världen fylldes av människor som firade att freden hade kommit till Europa och till världen.

Sedan dess har vi egentligen inte upplevt någonting annat än fred i de länder som är med i Europeiska unionen. Det omöjliga kan faktiskt med lite politisk vilja, fru talman, vara möjligt. Vi kan behålla fred i nationer som i alla århundranden har haft krig efter krig.

Fru talman! Varför skulle vi då inte kunna införa en europeisk koldioxidskatt? Det är tramsigt. Förlåt, men det är tramsigt att påstå att det inte skulle gå att införa en europeisk koldioxidskatt om man kan hålla freden så länge som vi har lyckats hålla den i Europa.

Fru talman! Jag tycker att vi ska låta oss inspireras av de människor som i dag fyller våra gator och torg, kämpar och står upp för en bättre klimatpolitik. Låt oss inspireras och få lite politisk kraft av dem. Låt oss med inspiration från deras engagemang se till att EU med kvalificerad majoritet kan få fatta beslut om en koldioxidskatt.

Med det vill jag yrka bifall till vår motivreservation.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.

Den här debatten handlar om en granskning som skatteutskottet har gjort av EU-kommissionens meddelande om skatter där kommissionen föreslår en ändring av beslutsförfarandet i skattefrågor. Kommissionen vill ha en färdplan för en stegvis övergång från beslutsfattande med enhällighet mellan länder till kvalificerad majoritet.

Socialdemokraterna är skarpt kritiska till och stöder inte kommissionens förslag. Vi anser att den ändrade beslutsordningen i skattefrågor innebär att makt på ett för varje medlemsstat centralt område flyttas från nationell nivå till EU-nivå. Vi stöder inte en övergång till beslutsfattande med kvalificerad majoritet på skatteområdet vare sig generellt eller i enstaka fall.

Det är viktigt att respektera medlemsstaternas befogenheter på skatteområdet liksom de nationella parlamentens roll vid beslut om skattefrågor. Enhälligheten säkrar regeringens och riksdagens inflytande och befogenhet över skattefrågorna.

Det är viktigt att varje medlemsstat får säkra välfärden och konkurrenskraften genom att kunna fatta beslut om att ta ut skatt och använda skatteintäkter på ett lämpligt sätt. Genom förenklade ändringsförfaranden kan förändringar göras utan fördragsändringar i EU, och det är vad EU-kommissionen föreslår.

Fru talman! Kommissionen anför att flera viktiga skatteförslag inte har kunnat antas till följd av kraven på enhällighet och att det har medfört förlorade skatteintäkter för medlemsstaterna. Där har kommissionen inte lämnat någon konsekvensanalys till grund för uppgifterna.

I granskningen framhåller vi att de senaste årens utveckling på skatteområdet visar att medlemsstaterna har en förmåga att enas i skattefrågor. Sedan 2015 har man kommit överens om en rad nya rättsakter för att öka skattetransparensen, bekämpa skattemissbruk, bekämpa mervärdesskattebedrägeri och reformera mervärdesskattereglerna för e-handel.

När det gäller en förändring i den riktning som kommissionen förespråkar har de nationella parlamenten en viktig roll att spela i den formella processen. Varje initiativ av Europeiska rådet om en sådan ändring av beslutsfattandet ska översändas till de nationella parlamenten. Om en invändning från ett nationellt parlament meddelas inom sex månader från översändandet ska något beslut om ändring inte antas. Om det saknas invändningar får Europeiska rådet anta beslutet.

Sverige har i dag, liksom andra medlemsstater, rätten att besluta när vetorätten ska utnyttjas. Det är ett skydd för en enskild stat att ta till vara sina intressen. Den nationella suveräniteten för skattefrågor är avgörande för Sveriges konkurrenskraft och finansieringen av välfärden.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att vara tydlig. Jag är en stark Europavän. Jag vill se ett starkt EU där frihandel, klimat och kampen mot den gränsöverskridande brottligheten står i fokus. Det är viktiga frågor som vi i Sverige inte klarar av att hantera på egen hand utan som löses bäst genom ett bra och starkt EU-samarbete.

Med det sagt, fru talman, vill jag också vara tydlig med att jag och Moderaterna tar starkt avstånd från kommissionens meddelande om ett förändrat beslutsfattande för EU:s skattepolitik. Det är ett meddelande som i slutändan innebär att ge EU beskattningsrätt.

Det är en beskattningsrätt som inte bara hotar Sveriges självbestämmande och samarbetets legitimitet. Det äventyrar också Sveriges inflytande. Så här i deklarationstider undrar jag hur många av våra medborgare som skulle uppskatta att betala in sina skattepengar inte bara till Skatteverket utan också direkt till EU.

Att kommissionen väljer att kalla förslaget ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande är på gränsen till löjeväckande. Frågan blir: Mer effektivt för vem, eller mer demokratiskt för vem? Om förslaget skulle bli verklighet skulle EU slå in på en väg som kraftigt minskar nationernas självstyre och skapar ett demokratiskt underskott. Det är ett förslag som går ut på att lösa EU:s problem, inte medlemsstaternas. Jag skulle gissa att det kanske är därför konsekvensanalyser lyser med sin frånvaro, inte minst vad det gäller exempelvis förlorade skatteintäkter.

Kommissionen anför att en övergång till kvalificerad majoritet inte skulle förändra medlemsstaternas eller EU:s befogenheter på skatteområdet. I nästa mening säger kommissionen att en övergång till kvalificerad majoritet skulle ge EU - just det: EU - möjlighet att snabbt och effektivt besluta på skatteområdet och därmed ge medlemsstaterna möjlighet att hantera gemensamma utmaningar. Jag är säker på att även en femteklassare skulle förstå kommissionens ambitioner: Ett minskat nationellt självstyre och ett demokratiskt underskott.

Fru talman! Vi har under de senaste åren i skatteutskottet och i Sveriges riksdag hanterat många olika förslag från EU beträffande skattereformer, inte minst för att förhindra skatteflykt. Det handlar om att skatter ska betalas där de hör hemma. Det tycker vi moderater är bra, även om det kanske har varit lite väl högt tempo emellanåt och tveksamt om vissa beslut verkligen leder till det önskade resultatet. Nu har Socialdemokraterna valt att göra detta till en av sina valfrågor i det stundande EU-valet. Det är kanske lite märkligt, då detta arbete i mångt och mycket redan är gjort. Vi har gjort det i samförstånd och med en bred majoritet i riksdagen. Det var en liten parentes. Ursäkta detta, fru talman!

Att kommissionen på senare år, efter och parallellt med införandet av BEPS-projektet, hotar med införande av europeisk bolagsskatt, koldioxidskatt och en omsättningsbaserad skatt på digitala företag och digital ekonomi ter sig för mig som en total avsaknad av känsla för hur våra medborgare och företag uppfattar EU:s legitimitet. Om man flyttar makten från medlemsländerna direkt till EU är risken stor för att förtroendet och villkoren för det europeiska samarbetet raseras. Det är något jag tror vore förödande för ett litet, exportberoende land som Sverige.

Fru talman! För att möta hoten från en alltmer orolig omvärld, gränsöverskridande organiserad brottslighet, en avmattad ekonomi, en dåligt fungerande invandringspolitik och allvarliga miljöproblem behövs ett tydligare fokus på EU:s kärnuppdrag. Därför är det inför det stundande Europaparlamentsvalet avgörande att alla partier tydliggör vilken linje de avser att driva.

Att sju av åtta partier i dag är helt överens om detta utlåtande är bra. Men det är oroväckande att Liberalerna och några socialdemokratiska EU-parlamentariker verkar för att eventuellt ge unionen beskattningsrätt. Det hotar framför allt hela samarbetets legitimitet och funktionssätt.

De som öppnar för EU-skatter bidrar till en historisk maktförflyttning från Sverige till Bryssel. Det riskerar att bli särskilt allvarligt för Sverige, som i dagsläget ensamt kan blockera beslut men som i ett system med EU-skatter förlorar nästan allt inflytande. Om beskattningsrätten flyttar till Bryssel skulle det vara omöjligt för svenska skattebetalare att överpröva skattepålagor som till exempel Tyskland och Frankrike har enats om att pressa fram. I och med brexit har dessa två länder den makten. Hur väl anpassade EU-skatter skulle det bli för Sverige, Sveriges medborgare och Sveriges företag?

Fru talman! Ansvaret för och makten över skattepolitiken hör hemma i respektive medlemsland. Hotet om överstatliga skatter äventyrar förutsättningarna för EU som en demokratisk och stark union där jobben växer till och konkurrenskraften säkras.

I detta anförande instämde Boriana Åberg (M).

Fru talman! I år kan vi fira jubileum. Det har nämligen gått precis 700 år sedan undertecknandet av frihetsbrevet år 1319, som av vissa historiker också har kallats Sveriges Magna Charta, eller Sveriges första grundlag.

Där framgår hur skatt ska tas ut i Sverige. Det framgår vad skatteintäkterna ska användas till och, icke minst, framgår det som är relevant i denna debatt: vilka som ska delta i beslutet. Och de som enligt frihetsbrevet skulle delta i beslutet var svenska stormän, svenska biskopar och bönder ur menigheten i vart och ett av rikets biskopsdömen, vilket ju är själva definitionen av riksdag, fru talman. Att samtliga regioner och alla samhällsklasser finns representerade - det är det närmaste en demokrati vi kunde komma på 1300-talet.

Av frihetsbrevet framgår också att dessa principer är gammal sedvänja; de var alltså gammal sedvänja redan för 700 år sedan. Baserat på detta återfinns också formuleringar i senare grundlagar som att det svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta utövas av riksens ständer allena vid allmän riksdag.

Det är med skatter precis som med försvaret. Man brukar ju säga att varje land har en armé - sin egen eller någon annans. Gällande beskattning är det så att varje folk beskattas - av sig själva eller av någon annan.

Dessvärre finns i Sveriges historia också exempel på att vi har beskattats av andra. Så var det under Kalmarunionen då Sverige, som Gustav Vasa uttryckte det, var under främmande herrskap och konungar. Men Gustav Vasa bröt med detta vansinne och lade grunden för vår nationalstat på den urgamla svenska nationalistiska principen att vi svenskar beskattar oss själva. Det gör ingen annan. Denna princip lever kvar ända fram till våra dagar. Vi kan snart, om några år, fira 500 år av obruten självbeskattning.

Men nu vill EU-kommissionen införa unionsbeskattning. Man vill överföra än mer makt från Sverige till Bryssel och åter införa unionsbeskattning - att det svenska folket ska beskattas av andra än oss själva. Det skulle kunna tyckas vara löjeväckande, eller rent av skrattretande, om det inte vore för att ett parti i Sveriges riksdag, Liberalerna, kollaborerar med dagens främmande herrskap. De verkar för att Sverige - på toppen av allt annat elände som kommer från EU - ska lämna ifrån sig beskattningsrätten till icke folkvalda byråkrater i Bryssel, helt i strid med demokratiska principer.

Ändå har EU-kommissionen valt att formulera sitt förslag med motiveringen att man vill uppnå "ett mer effektivt och demokratiskt beslutsfattande inom EU:s skattepolitik". "Effektivt" brukar det ju heta när självbestämmande och demokrati ska inskränkas. Men fakta är också att när självbestämmande och demokrati inskränks ökar korruption och ineffektivitet.

Fru talman! Den historielöse riskerar att upprepa tidigare misstag. Vi kan dock glädja oss åt att det fortfarande finns en bred majoritet i skatteutskottet, och förmodligen även i den här kammaren, för fortsatt svenskt självbestämmande på skatteområdet.

Jag yrkar bifall till skatteutskottets förslag i utlåtandet.

(Applåder)

Fru talman! Från Centerpartiets sida har vi i åratal gått ut och jobbat för ett smalare men vassare EU, där frågor som är av gränsöverskridande karaktär och som kräver gemensamt agerande för att stärka helheter ska hanteras på EU-nivå. Med det sagt vill jag tydligt konstatera att detta inte gäller skattefrågorna.

Fru talman! Vi kan se hur kommissionen försöker stärka sin roll och ta mer makt på medlemsländers bekostnad. Vi ser det nu i kommissionens meddelande, som flera före mig har kommenterat här, där man vill förändra beslutsfattandet för skattepolitiken. Man vill inom EU gradvis se övergångar från enhällighet till beslut med kvalificerad majoritet. Jag tycker att det är dåligt, och jag tycker att det är anmärkningsvärt.

Det förslag och det upplägg som kommissionen skisserar är ett förslag i fyra steg. Man försöker på så sätt göra förslaget mer attraktivt. I de fyra stegen tar man mer och mer makt, och i det fjärde steget öppnar man upp för en beskattningsrätt från EU-kommissionens sida.

Det är klart att det förändrade system och upplägg som skisseras också innebär att makt flyttas till Bryssel på bekostnad av nationalstaterna och deras beslutande folkvalda församlingar.

Jag är glad att det i skatteutskottet finns en bred uppslutning bakom den starka kritik som vi framför i utlåtandet. Vi säger tydligt att det är viktigt att medlemsstaternas möjlighet att införa och behålla egna nationella skatteregler är en princip som måste både behållas och värnas.

Med detta, fru talman, vill jag i denna sena debattimme yrka bifall till skatteutskottets förslag i utlåtande nr 24 att utlåtandet läggs till handlingarna.

Fru talman! Vänsterpartiet är starkt kritiskt till kommissionens förslag om ändringar i beslutsfattandet på skatteområdet. Vilka beslut som fattas ska avgöras av demokratiska processer, inte av EU-byråkrater och storföretagens lobbyister.

Skattefrågan i det här sammanhanget hänger naturligtvis ihop med debatten om EU:s långtidsbudget, en budget som anger vad EU ska göra och inte göra och hur mycket dessa åtaganden ska få kosta av våra gemensamma tillgångar. När det genom åren visat sig att pengar och storföretagens rättigheter går före människor och löntagare blir sådana här förslag från kommissionen mer och mer provocerande.

Den kommission som lägger fram det här förslaget är nämligen samma kommission som i stället för att erbjuda människor på flykt skydd vill finansiera alltmer beväpnade gränsvakter, militärupprustning och murar runt våra gränser. Numera är det inte bara beväpnade gränsvakter inom EU, utan dessa får även gå in i andra länder utanför EU för att hålla människor på flykt borta. Den metoden kompletterades för övrigt med ett finansiellt och oanständigt flyktingavtal med Turkiet, vilket ledde till att människor på flykt från krig och katastrofer gjorde, och gör ännu, betydligt mycket längre och farligare resor över Medelhavet.

Tittar man på EU:s budget märker man avsaknaden av intresse för att satsa på livräddningsinsatser på Medelhavet. Det har organisationer och vanliga fiskare fått stå för. I en intervju med Läkare Utan Gränser vittnar tunisiska fiskare om att de än i dag får upp barn i sina fiskenät. Det säger mycket om EU:s agerande gentemot de yttre gränserna. Det säger mycket om vilken Goljat vi har att göra med. Därför ska inga pengar över huvud taget gå till upprustning, utan de ska gå till en human flyktingpolitik och ett värdigt mottagande. Det är genom en solidarisk flyktingpolitik som vi stoppar döden på Medelhavet.

Fru talman! Förslaget är också från samma kommission som länge velat att EU ska få rätt att ta in egen skatt. I det här sammanhanget går det emot regeringens och riksdagens inflytande och befogenheter över skattefrågorna. Vi vill ju exempelvis vid klimatsamarbeten att pengarna ska tillbaka till medlemsländerna, inte till kommissionen.

Därför behöver vi också prioritera. Vi vill exempelvis göra EU mer klimatinriktat. Här rankar klimatrörelsen oss med toppbetyg, och det är framför allt för att vi tar klimatförändringens konsekvenser på allvar. Det finns en stark folkrörelse för en omställning till ett mer långsiktigt hållbart samhälle, och vi ska inte acceptera att fossilindustrin och dess lobbyister ska avgöra vår framtid. Deras makt i EU måste brytas.

Det är de rikaste som genom sin makt och sitt sätt att leva orsakar störst klimatutsläpp. En rättvis klimatpolitik ser till att de som bär ansvaret för utsläppen får betala konsekvenserna, inte de som redan drabbats hårt av åtstramningar och ökade klyftor. När en större del av ekonomin går till gemensamma investeringar i stället för att betala rikas lyxkonsumtion blir det enklare att minska utsläppen. Därför är det bara genom vänsterpolitik som omställningen kan bli hållbar och rättvis.

Fru talman! Det behövs ett nytt europeiskt samarbete som sätter människor och klimatet före marknadsintressen, inte mer överstatlighet. Ojämlikheten mellan dem som har och dem som inte har breder ut sig, och vi har sett hur EU behandlar människor. Det är en rå högerpolitik som hellre jagar människor på flykt än skatteflyktingar och som under finanskrisen väljer att hellre rädda bankerna än vanligt folk. Det är en politik så rå att det då var fritt fram för investerare och banker att ta ut sina tillgångar och sitt kapital, medan vanliga arbetare inte fick ta ut sina löner eller pensioner. I stället fick de en ekonomisk tvångströja och fler åtstramningar som framför allt drabbade kvinnodominerade yrken och välfärd.

Som jag sa tidigare är det här förslaget rent ut sagt provocerade, och därför bör kommissionen tänka till ordentligt innan den lägger fram sådana här förslag framöver.

Fru talman! Europeiska unionen är en framgångssaga. År 1945 låg Europa i ruiner. Kriget och Förintelsen lämnade efter sig en kontinent som var sönderbombad och söndersliten. Och det var inte första gången Europa hade slitits isär av krig. Tvärtom är krig återkommande i Europas historia.

Det fanns därför goda skäl att frukta att det kunde hända igen, att det återigen kunde bli krig i Europa. Detta var bakgrunden till att kristdemokrater från flera av Europas länder samlades för att inleda det europeiska samarbetet, det som så småningom blev framgångssagan EU.

För oss kristdemokrater är det självklart att samarbete mellan Europas länder är helt nödvändigt för att vi ska ha fred i Europa. Därför är EU så oerhört viktigt att värna. Därför är det folkliga stöd EU har så oerhört viktigt att värna. Den folkliga legitimiteten är stor, men det är inte självklart att det alltid kommer att vara så bara för att det ser ut så i dag.

Det finns två saker som är särskilt viktiga för att upprätthålla EU:s legitimitet. Det första är att EU ska vara riktigt bra på det EU ska ägna sig åt: de frågor som ett enskilt land inte självt kan arbeta med och lösa på ett ändamålsenligt sätt. Det handlar om att värna fri rörlighet och handel, om att stå upp för mänskliga rättigheter i Europa och runt om i världen och om att minska de klimatskadliga utsläppen och stoppa klimatförändringarna. Detta ska EU arbeta med och vara riktigt bra på.

Men det finns också mycket som sköts bäst på nationell nivå. Välfärdsfrågor, föräldraförsäkringar och detaljplaner är några exempel. Och det är faktiskt precis lika viktigt att EU inte lägger sig i dessa saker som det är att EU är riktigt bra på det EU ska göra.

Sedan finns det saker som ligger i gränslandet, fru talman. Ärendet vi debatterar i dag, skattefrågor, är en sådan. Europa ska fungera som en gemensam marknad. Då krävs det också vissa gemensamma skatteregler. Ska privatpersoner och företag kunna agera i alla Europas länder kan vi inte ha ett lapptäcke av skattesystem, det säger sig självt. Men det är inte detta som debatten handlar om. Debatten handlar i stället om hur vi ska besluta om skatterna.

Frågan gäller i grund och botten om det är rimligt att den som bor i Sverige ska kunna beskattas utan att riksdagen och regeringen ska ha något att säga till om. Från Kristdemokraterna är svaret glasklart: Nej! Ingen i Sverige ska kunna beskattas utan att den svenska regeringen och den svenska riksdagen har sagt ja till det.

Det är så det är i dag. Dagens beslutsförfarande på skatteområdet i EU innebär just detta eftersom det krävs enhällighet, det vill säga att samtliga länder stöder en förändring. Så ska det vara också i framtiden. Men även om det finns ganska stor enighet om detta i riksdagen, vilket de flesta talare här redan har gett uttryck för, finns det de som vill förändra sättet som EU arbetar på.

Liberalernas Joar Forssell hade tidigare en annan uppfattning här. Att klimatpolitiken skulle bli mer effektiv är Liberalernas argument för att flytta bort beslutsmakten från riksdagen. Även om det i sak är fel är det ett behjärtansvärt motiv.

Andra aktörer vill se andra skatter. EU-kommissionen vill införa en överstatlig bolagsskatt. Frankrike vill ha en skatt på finansiella transaktioner. Och som vi som sitter i skatteutskottet väl känner till finns det förslag om en skatt på digitala företag, en skatt som vi enhälligt har motsatt oss från svensk sida. Med ett annat beslutsförfarande än enhällighet skulle den skatten ha varit införd för länge sedan, oavsett hur mycket vi i skatteutskottet hade protesterat.

Det är detta som i grunden är fel. Om ett företag eller en invånare i Sverige ska beskattas ska den svenska riksdagen ha sagt ja till detta. Därför ska EU:s nuvarande beslutsförfarande på skatteområdet, som kräver enhällighet, behållas även framöver.

Jag inledde med att beskriva EU som en framgångssaga. Det gjorde jag därför att Kristdemokraterna och inte minst jag själv är varma EU-vänner. Och att vara någons vän innebär inte att man säger ja till allt som vännen hittar på, tvärtom. Mina bästa vänner är de som kan säga till mig på skarpen, de som kan säga nej, de som kan stoppa mig när jag är på väg att hitta på något dumt. På samma sätt måste vi som är Europavänner säga nej till EU när EU är på väg att göra något dumt. Och att EU-skatter beslutas utan att alla EU-stater behöver säga ja till dessa är minst sagt dumt eftersom det riskerar den stora, folkliga legitimitet som EU har. Vi säger nej till detta eftersom vi är varma EU-vänner.

(Applåder)

Fru talman! Kommissionen har lagt fram ett förslag. I stället för att alla länder ska vara överens vill man nu att det ska räcka med ett majoritetsbeslut. Man menar att besluten skulle bli mer effektiva och att de olika skattesystemen sätter käppar i hjulet för vägen framåt. Vidare framförs att det är lättare att driva en social politik om EU har större befogenheter på skatteområdet.

Något som kommissionen däremot inte tar upp är demokratiaspekten. Tyvärr är demokrati ett spretigt, omständligt och mödosamt arbete. När många röster ska få höras tar det tid.

Vi i Miljöpartiet hade kongress i helgen. Till skillnad från i många andra partier får alla medlemmar i Miljöpartiet motionera. Det betyder att vi hade runt 300 motioner att ta ställning till att-sats för att-sats. Det tog tid. Vissa förslag var kanske inte i linje med partiets politik, men vi argumenterade, röster höjdes och vissa blev osams. Det var inte effektivt, men det var demokratiskt. Att effektivisera demokratin kan paradoxalt nog innebära att man urholkar den.

Fru talman! Det finns ett ämne som jag nästan alltid är beredd att göra undantag för, och det är miljön. Vi lever just nu i en pågående klimatkris och en massutrotning av arter. Vi behöver fokusera all politisk kraft på att ställa om hela samhället och se till att vår ekonomi ryms inom de planetära gränserna. Men att ge EU möjligheten att ta skatt från medborgarna ser vi inte som vägen fram.

Granskning av meddelande om ett förändrat besluts-fattande för EU:s skattepolitik

Det finns två starka skäl till detta. Ett: Vi tror inte att det är genomförbart. Jag har en alltför liten tilltro till att till exempel Ungern och Polen skulle vilja ha en gemensam koldioxidskatt. Två: Vi vill inte att besluten om våra skatter ska fattas i Bryssel utan i riksdagen. Därför tror vi på att införa en miniminivå av koldioxidskatter inom EU där skatteintäkterna går tillbaka till de enskilda länderna.

Fru talman! Miljöpartiet vill att beslut ska fattas så nära medborgarna som det bara är möjligt. Det gäller inte minst skatter. Jag är glad att det finns en samsyn kring den här frågan i utskottet och i regeringen, för skatter utgör en kärna i demokratin. Vi ska inte medverka till att öka avståndet mellan medborgare och Bryssel. Det finns många områden där vi kan lägga vårt veto i skattepolitiken.

Rätten att ta ut skatt är i dag något länderna själva styr över, och så bör det fortsätta att vara. Det är en del av ländernas självbestämmande. EU har en tendens att utöka sin egen makt, så medlemsländerna ska vara försiktiga med vad de tillåter.

Eftersom jag vill ha mer demokrati snarare än centralisering håller jag med om utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 maj.)