Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet

Herr talman! Vi debatterar i dag förändringar i och med genomförande av det nya asylprocedurdirektivet. Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i betänkandet.

Detta betänkande visar på en tydlig brist i regeringens hantering av migrationsströmmarna - detta främst då regeringen har förbisett flera möjligheter som ges i asylprocedurdirektivet. Här finns nämligen en rad artiklar som skulle kunna utgöra grunder för ett potentiellt tydligare, ansvarsfullare och långsiktigt mer hållbart system - ett system som skulle bespara medborgarna försämrad välfärd eller ett högre skattetryck som följd av en ohanterlig invandring till Sverige.

Sverigedemokraterna ser inte minst möjligheten att införa tydligare skyldigheter för asylsökande och upprättande av listor på så kallade säkra länder på nationell nivå. Vi vill inte se en gemensam EU-lista. Vi vill även se fler återkallanden av uppehållstillstånd för personer som inte längre behöver internationellt skydd.

Herr talman! Enligt det aktuella direktivet, artikel 13, ska Sverige ålägga asylsökande skyldigheter att samarbeta med alla behöriga och berörda myndigheter för att fastställa sin egen identitet och andra förhållanden som avses i artikel 4.2 i direktiv 2011/95/EU. Att människor, även asylsökande, har en skyldighet att styrka sin egen identitet är lika självklart för de allra flesta människor.

Det är inte alls omöjligt att en av pull-faktorerna för att ta sig till Sverige i jakten på ett bättre liv - möjligen ett liv på flykt från rättvisan - stärks av att Sverige är det naiva välfärdslandet uppe i norr där man själv får bestämma sin identitet helt utan att detta nödvändigtvis ens kontrolleras. Detta är inte ansvarsfullt, och det är inte ens normalt i omvärldens ögon, utan det är endast naivt.

Enligt artikel 28 i det aktuella direktivet får svenska myndigheter besluta att ansökan ska anses implicit återtagen om den asylsökande har valt att bortse från att besvara en begäran om att lämna information av betydelse för dennes ansökan. Allt detta är i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95/EU. De flesta asylsökande som kommer till Sverige, eller kanske till och med samtliga, har passerat ett annat EU-land på vägen hit. Det betyder med andra ord att deras ansökan enligt Dublinförordningen ska prövas i en annan medlemsstat än Sverige. Sverigedemokraterna vill därför införa strikta regler där den sökande på ett trovärdigt sätt måste förklara hur denne har tagit sig in i unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade asyl-procedurdirektivet

Efter en sådan trovärdig förklaring ska den asylsökande, helt enligt Dublinförordningen och inte endast enligt Sverigedemokraternas politik, alltså återsändas till den första medlemsstat som vederbörande anlände till. Lämnas däremot ingen förklaring ska den asylsökandes ansökan anses som implicit återtagen. Det går inte att bli tydligare än så.

Både regeringen och Alliansen har uttryckt en önskan om att övriga Europa ska ta ett större ansvar för asylsökande. Förslaget bör därför närmast vara en självklarhet för både regeringen och Alliansen. Om övriga Europa inte hörsammar deras vädjan är det kanske dags att genom handling tvinga andra länder till ett större ansvar. I dagsläget vet dock stora delar av Europa att Sverige sedan många år tillbaka står handfallet inför den migrationskris som Sverigedemokraterna sedan länge varnat för.

Herr talman! Regeringen bortser även från artikel 44 i det aktuella direktivet. Vi vill införa den. Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att en utredning får inledas om att återkalla asylsökandes internationella skydd så snart det framkommer nya fakta, information eller uppgifter, som tyder på att det finns skäl att ompröva giltigheten av dennes internationella skydd. Enligt 4 kap. utlänningslagen ska redan i dag flyktingstatus återkallas i sådana situationer. Men även denna regel används mycket sparsamt.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag bara än en gång poängtera att det finns en hel del för regeringen att göra om man vill ta ansvar för Sverige. Att inte ta migrationspolitikens tidigare och nuvarande konsekvenser på allvar duger inte.

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till socialförsäkringsutskottets förslag i betänkande nr 6 och därmed också till regeringens proposition 2016/17:17 samt avslag på övriga yrkanden i motioner.

Bakgrunden till denna proposition är - om jag tillåts att låta som en teknokrat en liten stund, herr talman - att Europaparlamentet och rådet 2013 antog direktiv 2013/32 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, det så kallade omarbetade asylprocedurdirektivet.

Direktivet innebär i praktiken några få förändringar. Det handlar om mindre ändringar i utlänningslagen, i lagen om god man för ensamkommande barn, i lagen om särskild utlänningskontroll och i lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige.

Vad innebär då dessa förändringar i praktiken för flyktingmottagandet i Sverige? Svaret är: ganska lite. Bakgrunden till detta är att Sverige redan har implementerat det första asylprocedurdirektivet och att processerna i Sverige stämmer väl överens med direktivets intentioner.

De förändringar som kommer att bli en konsekvens av propositionen är bland annat att asylsökandes rätt till offentligt biträde i lag förtydligas och att det kommer att preciseras i lag att en asylansökan kan anses uppenbart ogrundad om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller om den saknar tillförlitlighet.

Propositionen har också skickats till Lagrådet, som enbart hade marginella synpunkter som huvudsakligen har beaktats. Alltså kommer denna proposition i praktiken inte att leda till större förändring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade asyl-procedurdirektivet

Herr talman! Om en lämnar detaljerna tror jag att olikheterna i synen på förslaget också har att göra med hur synen på människor och samarbete ser ut. Vi socialdemokrater är övertygade om att Sverige i stora och viktiga frågor som klimatpolitik och utrikespolitik, men också migrationspolitik, blir starkare om vi arbetar gemensamt. Vi tror helt enkelt inte att ensam är stark. Därför är det positivt att regler och procedurer kopplade till flyktingmottagande harmoniseras. På denna punkt och på många andra skiljer vi oss från bland andra Sverigedemokraterna, som yrkar avslag på delar av propositionen, som vi precis har hört.

När vi talar om flyktingpolitik ska vi komma ihåg att världen går igenom en flyktingkris av en magnitud som ingen sett sedan andra världskriget. Miljoner människor flyr undan krig i världen i dag. Vi ska vara stolta över vårt lands humanitära insats under de senaste åren. Samtidigt blev situationen i Sverige ohållbar när EU brast i solidaritet och gemensamt ansvar. Det gjorde att den rödgröna regeringen till exempel införde gränskontroller och, i bred enighet, en tillfällig lag.

Vi socialdemokrater står upp för en reglerad invandringspolitik. Det är klassisk socialdemokratisk politik och en del av den svenska modellen. Sverige måste både stå upp för internationella konventioner och stå upp för en flyktingpolitik som bygger på den enskildes rätt till en rättvis bedömning av om asylskäl finns. Men den måste också bygga på det faktum att de som inte har rätt till asyl också måste lämna vårt land.

En rimlig väg framåt är naturligtvis att flera länder delar på ansvaret i denna situation. Detta innebär att vi delar på de initiala kostnaderna av flyktingmottagning men också att vi delar på vinsterna av att nya människor kommer till vårt land, för om integrationen fungerar och människor kommer i arbete är det positivt för den ekonomiska utvecklingen att ta emot flyktingar. Dessutom är det förstås rätt och rimligt att alla som är i Sverige och som har möjlighet att arbeta också gör det.

Just när det gäller det gemensamma ansvaret i Europa finns det mycket kvar att göra. En del av att dela på ansvaret i unionen är att harmonisera reglerna. Därför är det positivt med denna proposition, och därför, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i propositionen.

Herr talman! Den här frågan berör, som har påpekats under debattens gång, det omarbetade asylprocedurdirektivet. Det händer överlag väldigt mycket i EU kring just migrationspolitiken, eller rättare sagt borde det hända väldigt mycket. Det pågår diskussioner, men det mesta återstår faktiskt att hantera och att få på plats, till exempel Dublinförordningen.

EU började sitt arbete med att hitta ett gemensamt regelverk kring asylprocedurdirektivet 1999, och elva år senare införlivades det första direktivet i svensk lagstiftning. Tre år senare fattade parlamentet och rådet beslut om det omarbetade direktivet, och det ska vara genomarbetat och infört i medlemsstaternas lagstiftning senast sommaren 2018.

Precis som vi kan läsa i betänkandet är syftet med det här direktivet att slå fast gemensamma förfaranden för beviljande och återkallande av internationellt skydd. Det handlar bland annat om att beslut ska fattas snabbare, vara mer rättvisa och hålla högre kvalitet än tidigare. Man ska också påpeka att det står uttryckligen i det här direktivet att medlemsstaterna får, om de så önskar, behålla förmånligare bestämmelser förutsatt att de är förenliga med direktivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade asyl-procedurdirektivet

De här förändringarna berör ett antal områden. Det handlar om personliga intervjuer där sökanden ges tillfälle att höras om sin ansökan innan myndigheten fattar ett beslut, kostnadsfritt bistånd vid överklagande, garantier för ensamkommande barn. Här regleras också formerna för uppenbart ogrundade ansökningar. De grunder som enligt gällande rätt kan kvarstå för att betrakta en ansökan som uppenbart ogrundad är att den sökande har åberopat skäl som är otillräckliga eller, som det heter, saknar trovärdighet. Här har också tillkommit bestämmelser om den sökandes rätt att stanna kvar i medlemsstaten under tiden som ett överklagande prövas. Det här var ett axplock, och det finns ytterligare frågor i betänkandet.

Regeringen har presenterat en proposition för att införliva de här förändringarna i svensk lagstiftning, vilket vi, som tidigare talare har påpekat, också är skyldiga att göra.

Herr talman! Moderaterna har inte lämnat in någon följdmotion på det här området. Vi har valt att biträda de förändringar som regeringen har gjort. Det är klart att detta berör många frågor i den migrationspolitiska debatten som är viktiga för oss moderater och där vi har uppfattningar som på flera punkter skiljer sig från regeringens.

Här finns till exempel frågan om återvändandet, vilket är ett område som helt enkelt inte fungerar i dag. Vi är på väg att inom några år få en situation med närmare 70 000 människor som bor i Sverige utan tillstånd. Det motsvarar storleken på en medelstor svensk stad. Vi kan konstatera att majoriteten av dem som återvänder i dag gör det frivilligt, inte sällan efter att ha återtagit sin ansökan. Men antalet ärenden där utvisning sker med tvång fortsätter att vara lågt. Det handlar om 3 000-4 000 personer i år.

Så sent som i går kom beskedet att Afghanistans parlament beklagligt nog har röstat nej till det avtal som skulle möjliggöra att verkställa utvisningar med tvång. Det är mycket problematiskt, måste jag säga, att den svenska regeringens förhandlingar med den afghanska motsvarigheten förefaller ha varit helt resultatlösa i den meningen att det fortfarande inte finns ett fungerande avtal på plats. Vi får verkligen hoppas att återvändandet kan underlättas av det avtal som EU samfällt har förhandlat fram med Afghanistan.

Herr talman! Mycket arbete återstår dock även i EU. Flera saker är uppe till diskussion just nu. Jag vill för Moderaternas del understryka vikten av att ha en migrationspolitik som är långsiktig och hållbar och där svenska regler och lagar ligger i linje med vad som gäller i våra grannländer i EU. Jag menar att vårt ansvar för människor inte upphör den dag man kommer över gränsen, utan en plan för att klara integration, jobb, bostäder och skolplatser - allt detta - måste på ett helt annat sätt än tidigare vara en faktor när vi utformar lagar och regler också i migrationspolitiken.

Långsiktigheten är betydelsefull. Precis som tidigare talare lyfte fram har vi nu en tillfällig lagstiftning på det här området. Den kommer om inget oförutsett sker att löpa ut 2019. Jag ställer mig frågande till vad som händer om så sker och Sverige återgår till den politik som gällde tidigare. Vad har vi då egentligen lärt oss av flyktingkrisen?

Just det här betänkandet berör, som sagt, de förändringar som är nödvändiga utifrån det man har beslutat om i EU, och jag vill för Moderaternas del yrka bifall till förslaget i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av det omarbetade asyl-procedurdirektivet

(Applåder)

Herr talman! I dag debatterar vi betänkande SfU6 Genomförande av det omarbetade asylprocedurdirektivet. Betänkandet handlar om att införliva det omarbetade asylprocedurdirektivet i svensk lag. I asylprocedurdirektivet regleras hur asylprocessen ska gå till i EU:s medlemsstater. Det ursprungliga asylprocedurdirektivet antogs 2005 då även skyddsgrundsdirektivet, mottagandedirektivet, Eurodacförordningen, Dublinförordningen och massflyktsdirektivet antogs. Det införlivades i svensk rätt 2010 och har nu omarbetats och ska i uppdaterad version införlivas i svensk rätt.

Samtidigt pågår förhandlingar på EU-nivå om de flesta av de här rättsakterna, inklusive asylprocedurdirektivet. Lagstiftningen på det här området är under ständig utveckling, och det kommer säkert att ske många förändringar framöver.

Det är oerhört viktigt att Sverige i de nuvarande förhandlingarna på EU-nivå arbetar för att få till ett gemensamt ansvarstagande för flyktingmottagandet inom EU. Alla EU:s medlemsstater behöver ta ansvar när så många människor är på flykt och i behov av internationellt skydd.

Det är precis lika viktigt att Sverige arbetar för att värna asylrätten och mänskliga rättigheter nu när dessa rättsakter återigen förhandlas. Vi vet att det inte är högsta prioritet i alla medlemsstater, och det är viktigt att vår röst är tydlig när det gäller vikten av ett bra mottagande, starka rättigheter för asylsökande och rättssäkra och effektiva system.

Dagens betänkande innehåller ett antal lagändringar och även fall där gällande rätt i Sverige är tillräcklig och där förändringar ej behövs för att uppfylla direktivets krav. Regeringens bedömningar gäller bland annat vem som ska kunna ansöka om asyl för en underårig person, rätten att stanna kvar i Sverige under tiden som beslutande myndigheter prövar en ansökan, garantier för den sökande och så kallad efterföljande ansökan.

I samtliga fall gör regeringen bedömningen att det omarbetade asylprocedurdirektivets bestämmelser är uppfyllda genom gällande rätt och att det därför inte krävs några författningsändringar.

När det gäller regeringens förslag till lagändringar ska regler införas om att Migrationsverket ska få låta bli att genomföra muntlig handläggning bara i de fall som den sökande beviljas status som flykting och om rätten till offentligt biträde i mål om överklagande av Migrationsverkets beslut att inte bevilja ny prövning.

I utlänningslagen och i lagen om särskild utlänningskontroll ska det också regleras att ensamkommande barn alltid ska ha rätt till ett offentligt biträde.

Ett annat av regeringens förslag gäller en ändring i utlänningslagen som innebär att rätten till offentligt biträde även gäller överklaganden av Migrationsverkets beslut om att återkalla en statusförklaring.

Det preciseras också i lagen vad som ska definieras som uppenbart ogrundade ansökningar. En ansökan ska anses uppenbart ogrundad om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet. Det innebär att en ansökan från en person som kan skickas till ett första asylland, till ett säkert tredjeland eller till en annan medlemsstat som beviljat internationellt skydd inte längre ska anses som uppenbart ogrundad. Däremot föreslår regeringen samtidigt att en sökande som kan sändas till ett första asylland eller som förklarats vara flykting eller skyddsbehövande i en annan EU-stat ska kunna avvisas med omedelbar verkställighet.

Genomförande av det omarbetade asyl-procedurdirektivet

Regeringen lämnar också flera förslag som gäller rätten att stanna kvar under tiden ett överklagande prövas och att verkställande ändå ska kunna genomföras. Asylsökande eller en familjemedlem till en asylsökande ska dock även i fortsättningen ha rätt att stanna kvar i landet till dess ett avlägsnandebeslut har vunnit laga kraft.

En migrationsdomstol ska pröva frågan om inhibition, och ensamkommande barn ska ha en vecka på sig att inhibera innan beslut om avvisning verkställs.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och propositionen och avslag på motionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)