Genomförande av det nya EU-direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning

Herr talman! Detta betänkande behandlar regeringens proposition om genomförande av det nya EU-direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Det är ett till synes ganska harmlöst förslag om hur det EU-direktiv om medlemsstaternas samarbete i skatteärenden som antogs i februari 2011 ska implementeras i den svenska lagstiftningen. Detta så kallade handräckningsdirektiv ersätter ett tidigare direktiv från 1997. Det nya direktivet innehåller mer långtgående krav på medlemsstaterna att utföra utredningar för att få fram upplysningar som en annan medlemsstat begär. Till exempel går det inte för en medlemsstat att vägra lämna upplysningar enbart därför att den egna staten inte har någon nytta av uppgifterna. Bestämmelserna i direktivet överensstämmer också med internationellt accepterade standarder för informationsutbyte på skatteområdet. Det är dock viktigt att konstatera att varken det nya direktivet eller det gamla påverkar medlemsstaternas utformning av sin skattelagstiftning. Denna äger varje land självt. Vänsterpartiet har inget att invända när det gäller ambitionen att förbättra samverkan mellan skattemyndigheter så att till exempel skatteflykt kan beivras, och vi är som medlemmar i EU naturligtvis skyldiga att genomföra direktivet. Vi har dock stark kritik mot hur förslaget till svensk lagstiftning ser ut enligt betänkandet, då vi menar att här föreslås lagändringar i vår grundlagsskyddade tryckfrihetslagstiftning som inte är vare sig acceptabla eller nödvändiga. Detta uttrycks på följande sätt på sidorna 6 och 7 i betänkandet: "Den tystnadsplikt som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska, när det gäller uppgifter i rapporter och andra dokument från kommissionen, ha företräde framför den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen." Det betyder alltså att utskottsmajoriteten föreslår att yttrandefrihetsgrundlagen måste underställas implementeringen av ett EU-direktiv som handlar om en trots allt så begränsad sak som administrativt samarbete i fråga om beskattning. Det kan väl liknas vid att sila mygg och svälja kameler. Konstitutionsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över skatteutskottets förslag till beslut och är starkt kritiskt till denna del i betänkandet. Man föreslår skatteutskottet att stryka denna lagändring så att meddelarfriheten enligt yttrandefrihetsgrundlagen kan bibehållas. Dessutom är förslaget i dessa delar enligt min uppfattning ett onödigt beslut. Om kammaren genom att bifalla reservationen i stället ställer sig bakom Vänsterpartiets alternativa förslag till beslut, som överensstämmer med konstitutionsutskottets förslag i yttrandet till skatteutskottet, får vi i dag en lagstiftning på plats som är tillräcklig för att genomföra EU-direktivet men som alltså inte strider mot yttrandefrihetsgrundlagen. Bifaller man reservationen kommer lagförslaget om inskränkning i meddelarfriheten att avslås. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Herr talman! Föremål för denna debatt är lagstiftning baserad på ett EU-direktiv som ersätter tidigare direktiv om ömsesidig handräckning från slutet av 70-talet. Tanken är att EU:s samarbete mot skatteflykt och andra skattebrott ska skruvas upp ytterligare ett par snäpp, allt för att förenkla och effektivisera medlemsländernas samarbete i kampen mot den gränsöverskridande skattebrottsligheten. Skatteflykten från och inom EU är ett gigantiskt problem, som inte precis har blivit mindre av senare års finansiella oro och ekonomiska kris inom EU. Därför är medlemsstaterna överens om att kampen mot skatteflykten måste prioriteras och inte minst moderniseras. Det hittills gällande handräckningsdirektivet är 35 år gammalt. Samarbetet inom EU måste kort sagt bli vassare på detta område. Som vanligt är juristprosan torr och trist, men syftet med det nya EU-direktivet om administrativt samarbete på skatteområdet är alltså att ge medlemsstaterna bättre tillgång till information om oredovisade inkomster som borde ha beskattats. I botten ligger förstås ofta avancerade brottsliga förfaranden av olika slag. Om riksdagen bifaller förslaget i skatteutskottets betänkande nr 8 kommer informationsutbytet på skattebrottsområdet att fördjupas, mellan EU-kommissionen och EU:s medlemsländer men också mellan medlemsländerna inbördes. Detta kommer att ske redan från årsskiftet. För Sveriges del innebär det fördjupade samarbetet att inget medlemsland längre kan vägra att lämna ut upplysningar bara för att det landet inte har något eget intresse av informationen. Det går inte heller att hänvisa till att upplysningarna finns hos en bank eller liknande. Detta är goda nyheter för Sverige. Å andra sidan måste Sverige självklart i sin tur hjälpa kommissionen och de andra medlemsstaterna med upplysningar på de villkor som följer av direktivet. Likaså ska vi tillåta att skattemyndigheterna i andra EU-länder får göra besök här, och vi åtar oss att med sekretess skydda uppgifter som informationsutbytet omfattar. "Informationsutbyte" är ett ord som är känsligt för många, eftersom man ser det som ett hot mot den personliga integriteten. Jag är själv noga på min vakt när jag hör det ordet, för jag vet att det ofta används som en förskönande omskrivning för inskränkning av den personliga integriteten. Just därför är det angeläget att i detta fall fästa särskild uppmärksamhet på några saker. För det första är informationsuppgifterna vi här talar om närmast av statistikkaraktär. Uppgift om enskilda personer förekommer normalt inte i de rapporter och dokument som samarbetet avser. För det andra består det sekretesskrav Sverige ska leva upp till för att få tillgång till andra länders utredning av uppgifter enkelt uttryckt i att tjänstemännen på Skatteverket inte ska ha rätt att lyfta telefonluren och läcka uppgifter till medierna. Varför de nu skulle komma på den tanken - som jag sade är det inte fråga om någon information av det mer rafflande slaget. Skatteutskottet ställer sig bakom att absolut sekretess ska gälla för uppgifterna om inte EU-kommissionen går med på att de ska offentliggöras. Denna ordning behövs på grund av direktivet, men den är också helt förenlig med vad som är förutsett i den svenska lagstiftningen. Herr talman! Visst kan man, som KU:s ordförande Peter Eriksson, hävda att den genom EU-direktivet införda tystnadsplikten för Skatteverkets tjänstemän är en inskränkning av den grundlagsfästa rätten för offentliganställda att meddela sig fritt till medierna, den så kallade meddelarfriheten. Men det är ett demagogiskt sätt att uttrycka sig på. Man kan med lika stor rätt framhålla att den grundlagsfästa offentlighetsprincipen uttryckligen tillåter att meddelarfriheten inskränks när det gäller internationellt samarbete av det här slaget. Därför är det inte särskilt seriöst att argumentera på det vis som görs i KU:s yttrande till skatteutskottet. Faktum är att kombinationen absolut sekretess och inskränkt meddelarfrihet harmonierar väl med den svenska offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Grundlagen tillåter den här typen av sekretessbestämmelser, bland annat just när det gäller internationellt samarbete. Ett kvitto på det är de hyfsat många EU-betingade undantagen från meddelarfriheten som landets juridiska expertis har bedömt som förenliga med vår stolta tryckfrihetsförordning. För det tredje, och det är min sista punkt, är information från andra länder och organisationer, i det här fallet på skattebrottsbekämpningsområdet, till stor del sådan information som vi i Sverige över huvud taget inte hade sett röken av om vi inte hade deltagit i samarbetet. Tack vare EU får våra myndigheter alltså tillgång till mängder av värdefull information som annars hade varit helt okänd och som självfallet inte hade omfattats av den svenska offentlighetsprincipen. I den meningen är det knappast fråga om någon inskränkning av medborgarnas rätt att få ut handlingar och inte heller en begränsning av en meddelarfrihet som tjänstemännen på Skatteverket tidigare har haft. EU-direktivet om administrativt samarbete på skatteområdet ger Sverige tillgång till mer, inte mindre, information än om direktivet inte hade funnits. Nu menar Peter Eriksson och hans kamrater i KU att det inte är tillräckligt noga utrett av regeringen att sekretessen behöver vara på den nivå som föreslås i propositionen, men man aktar sig noga för att direkt påstå att de föreslagna sekretessbestämmelserna inte behövs eller att regeringen går för långt i hur sekretessen har utformats. Man gör klokt i att iaktta denna försiktighet. Lagrådet har efter noggrann prövning kommit fram till att det är så här lagstiftningen måste göras. Om Lagrådet hade sett minsta möjliga tendens hos regeringen till att sänka sekretessnivån hade Lagrådet påtalat detta och kritiserat lagförslaget på den punkten. Men det gör man inte, utan Lagrådet ger klartecken till att införliva direktivets sekretessbestämmelser på det sätt som just föreslås i propositionen. Och då ska man veta att som ordförande i Lagrådet satt det tidigare justitierådet Marianne Eliason som allmänt anses vara Sveriges främsta juridiska expert på sekretesslagstiftning. Det Peter Eriksson håller på med är mycket ett spel för gallerierna. Han vet egentligen att det är så här direktivet ska införlivas och att varken grundlagen eller sekretesslagstiftningen lägger hinder i vägen för detta. Däremot håller jag med om att Sverige i förhandlingsarbetet i EU hela tiden bör vara på sin vakt mot bestämmelser som i onödan begränsar öppenheten och för den delen också den unika svenska meddelarfriheten. Därför föreslår skatteutskottet också ett tillkännagivande till regeringen om just den saken. Vidare välkomnar skatteutskottet att KU ska göra en systematisk översyn av vilka begränsningar i offentlighetsprincipen som har genomförts på senare år, men det har ingen direkt koppling till det lagförslag som vi diskuterar här i dag. Om man motsätter sig förslaget med hänvisning till offentlighetsprincipen är man antingen okunnig eller så talar man mot bättre vetande. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkande SkU8 och avslag på reservationen. Detta är ett betänkande som alltså också innehåller ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen och inför den redovisa noggranna överväganden i fråga om inskränkningar av meddelarfriheten och sekretessbestämmelsernas utformning. Jag vill tillägga att jag utgår ifrån att utskottets förslag vid omröstningen senare i dag får den fem sjättedels majoritet som gör att Peter Erikssons förhoppning om en minoritetsbordläggning stannar vid att vara just en förhoppning.

Herr talman! Det här direktivet som ska införas i svensk lagstiftning handlar om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Vi är överens om att det är viktigt att skattemyndigheter kan samverka effektivt, inte minst för att förhindra skatteflykt och skatteplanering. Men det är trots allt inte ett ärende av en sådan vikt, menar jag, att vi ska åsidosätta våra yttrandefrihetsgrundlagar. Jag menar också att det inte heller är nödvändigt. Sverige bör kunna stryka den delen som handlar om denna inskränkning, det vill säga att tystnadsplikten ska ha företräde, som det står i betänkandet, framför rätten att meddela ut offentliga uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Jag undrar hur Maria Abrahamsson ser på det. Är detta verkligen en nödvändig inskränkning som krävs? Jag menar att vi skulle kunna anta en lagstiftning i enlighet med Vänsterpartiets reservation och att det skulle vara tillräckligt för att leva upp till EU-direktivet.

Herr talman! Jacob Johnson får ursäkta. Varken Lagrådet, regeringen eller skatteutskottet och inte ens KU vill säga att det här är lagstiftning som går för långt eller strider mot den svenska offentlighetsprincipen eller tryckfrihetsförordningen. För mig är det belägg nog för att lagstiftningen måste se ut så här. Jacob Johnson får argumentera precis som han vill, men jag tar det inte på allvar. Jag är ledsen.

Herr talman! Är det inte viktigt att ta den svenska grundlagen på allvar, Maria Abrahamsson? Ska vi inte försvara vår meddelarfrihet och kanske använda det här fallet för att statuera exempel när det gäller hur EU-direktiv implementeras i svensk lagstiftning? Någon gång måste vi starkare hävda vår rätt när det gäller vår grundlagsfästa yttrandefrihet. Som jag sade i ett tidigare inlägg är det inte ett ärende av sådan vikt att det skadar internationellt samarbete. Det är inte av den digniteten att vi behöver inskränka yttrandefriheten.

Herr talman! De tunga instanserna har kommit fram till att det inte är en sådan inskränkning som inte får göras. Jag tycker själv att det är osedvanligt olämpligt att använda den här typen av frågor till att statuera exempel. Mot vem då? De värden som Johnson säger sig vill värna är precis det som skatteutskottets tillkännagivande till regeringen ger uttryck för, det vill säga att i framtiden vara noggranna med sina överväganden och värderingar av om man i det internationella samarbetet tangerar offentlighetsprincipen, tryckfrihetsförordningen eller meddelarfriheten och noga tänka över detta. Men i det här fallet, och jag håller med om att det är viktigt i sig, är det inte relevant för den här lagstiftningen. Det kanske inte är så lätt att förstå, men så ligger det till. Jag värjer mig verkligen mot att använda det så. Sverige har gjort ett åtagande. Vi är medlemmar av EU. I det ligger att vi måste leva upp till vissa förpliktelser. Detta är en sådan. Jag misstänker att Peter Eriksson tillhör dem som vill statuera exempel, och det kommer vi väl att få höra senare här i dag.

Herr talman! I denna fråga finns det väldigt mycket som vi är överens om: Vi vill öka insynen och möjligheten att komma åt skattesmitare i hela EU, och vi vill gemensamt få tillgång till alla medlemsländers olika data. Om det "bara" hade gällt detta - detta är en viktig sak som Sverige har arbetat länge för - hade vi inte behövt ha en lång debatt om frågan. Men i detta direktiv finns det några andra punkter som vi sedan utskottets behandlande har diskuterat en hel del inom Miljöpartiet. Därför vill jag också ta tillfället i akt att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation. Det finns här en del som också diskuterades nyss. Det gäller de så kallade statistikrapporterna från EU, som ska komma cirka en gång om året, som ska omfattas av absolut sekretess. Vi hörde nu Maria Abrahamssons väldigt intressanta inlägg som jag lyssnade noggrant på. Jag är nämligen inte jurist. Däremot omfattas inte resten av de fakta som vi får in av absolut sekretess. Där kan meddelarfriheten gälla. När Sverige gick med i EU förbehöll vi oss rätten att lyfta fram meddelarfrihetsfrågorna och offentlighetsprincipen vid tillfällen då vi anser det viktigt. Nu konstaterar ett enigt skatteutskott att vi vill göra ett tillkännagivande till regeringen om att det här har hamnat på ett sluttande plan. Vi undrar hur regeringen har hanterat detta. Är det inte så att det har skett för många undantag från meddelarfriheten? Ja, det verkar finnas en enighet om att det måste undersökas, och det är bra att det kommer att undersökas. Vi menar ändå att det här är ganska märkligt. Meddelarfriheten är en hörnsten i den svenska grundlagen. Samtidigt hanterade vi det här lite grann i diskussionerna före debatten och sade: Det är ändå bara lite statistik en gång om året. Men just därför att det bara är lite statistik är det viktigt att stå på sig - det borde regeringen ha gjort redan i förhandlingarna - och påpeka att detta inte ska omfattas av absolut sekretess enligt svensk grundlag, utan att här ska vanlig sekretess gälla. Naturligtvis ska det inte spridas offentligt om inte andra vill. Vi från Miljöpartiet menar att det här måste ses över, att det måste bli bättre och att vi ska rösta ja till resten av propositionen men inte godkänna just den punkten. Man kan ha en diskussion om ifall detta går eller inte, och det verkar finnas olika jurister som tycker olika i denna fråga, för jag får både det ena och det andra svaret när jag frågar sakkunniga. Jag väljer i det här fallet att hellre värna om den svenska grundlagen än att inte göra det och att lyssna på juristerna för att få till stånd ett klart och tydligt besked. Låt oss testa om detta verkligen går emot kommissionens inställning. Vi ska som sagt säga ja till det principiella när det gäller skatteavtalet. Däremot ska vi inte låta statistikparagrafen från EU omfattas av absolut sekretess.

Herr talman! För varje liberal är varje inskränkning i meddelarfriheten ett problem, ett stort och speciellt problem. Det gör att man kan ha verkliga funderingar på just denna del i denna proposition och detta utskottsbetänkande. I själva huvudfrågan råder en bred enighet om att det är bra för Sverige att vi får tillgång till EU-information på skatteområdet som vi i praktiken eljest inte skulle få. Även om det inte kommer att gälla enskilda individer kommer det att gälla statistikuppgifter. Det är väldigt viktigt, som också Maria Abrahamsson har varit inne på, att påtala punkten c) i detta betänkande SkU8 som lyder så här: "Riksdagen tillkännager som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör redovisa noggranna överväganden i fråga om inskränkningar av meddelarfriheten och sekretessbestämmelsernas utformning." Jag noterar att ett parti som har väldigt stor betydelse för om denna lagstiftning inte ska gå igenom utan uppskjutas ett år ej är anmält till talarlistan, nämligen Sverigedemokraterna. Och jag ber kammaren att notera detta att man inte talar om vad man tycker i denna fråga i förväg. Det är väldigt intressant. Tystnaden är talande. Jacob Johnson har på ett förtjänstfullt sätt redogjort för själva innehållet i sakfrågan när det gäller den del som tillhör skatteutskottet. Det som det föreligger meningsskiljaktigheter om handlar egentligen endast om meddelarfriheten, inte yttrandefriheten, i en väldigt liten del. Frågan är: Ska detta uppskjutas på ett år eller inte? Vad har Sverige för nytta av detta? Jag menar att yttrandefriheten och meddelarfriheten värnas ytterst av de politiska partierna. Det är de som har ansvaret. Men i själva lagtolkningen finns det enligt min mening ingen högre instans, och den är faktiskt underställd regeringen, än Lagrådet. Och Lagrådet har gjort bedömningen, för också detta är naturligtvis en bedömning, att införlivandet av denna paragraf i svensk lagstiftning - Marianne Eliason var ordförande i Lagrådet - inte strider mot den svenska grundlagen. Det gör att vi, trots den tveksamhet som vi liberaler alltid känner, kan tolerera detta med just det tillägg som konstitutionsutskottet så förtjänstfullt, grundat på både minoritet och majoritet, har formulerat, att vi kräver att regeringen gör en ordentlig kartläggning av vilka inskränkningar som har gjorts ända sedan 1995 när Sverige inträdde i EU och det riksmöte som tog ställning till Sveriges inträde i EU behandlade hur denna fråga skulle hanteras i framtiden. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget som det ligger från skatteutskottet men också avslag på förslaget från Miljöpartiet av den anledningen att det bara skulle försena möjligheterna för Sverige att ta del av viss statistik och så vidare som kommer från EU-kommissionen.

Herr talman! Vi diskuterar skatteutskottets betänkande nr 8 om genomförande av ett direktiv om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Det är ett ärende som är angeläget, och jag tror att alla partier i riksdagen tycker att det är ett i grunden bra direktiv som ger oss bättre möjlighet att ha ett fungerande och bra beskattningssystem i de olika länderna, också i Sverige, genom att vi kan få del av olika information. Det finns dock ett problem, och jag ska försöka ta det här i tur och ordning. När Sverige blev medlem i EU fanns det ett problem för oss att gå in i EU sett utifrån den öppenhet som vi ofta känner oss stolta över och som vi under lång tid sagt är ett kännetecken i den svenska konstitutionen. Det handlar om offentlighetsprincipen, meddelarfriheten och en del andra saker som i stor utsträckning har bidragit till att Sverige är ett land som är lite mindre infekterat av korruption och de problem som följer av det än andra länder. Sverige har nu varit medlem sedan 1995, och vi kan se att detta har förändrats. I början fanns det tecken på att det skulle bli en större öppenhet också i EU och att den svenska insatsen skulle kunna bidra till ökad öppenhet. I dag går det dock åt andra hållet. Den svenska öppenheten är på ett sluttande plan, och inom EU går utvecklingen mer och mer mot att man värnar hemlighetsmakeri och hemligstämplar i större utsträckning än tidigare. Ett tecken på detta är att när vi i KU undersökte vad som hade hänt med den svenska offentlighets- och sekretesslagstiftningen sedan sommaren 2009 när den senaste större förändringen infördes visade det sig att det hade gjorts 69 förändringar av denna lagstiftning på tre år. Jag tror inte att någon har en riktig överblick över vad alla dessa förändringar och inskränkningar i öppenheten innebär och hur det påverkar samhället totalt sett. I många av de enskilda ärendena kan man argumentera för att det finns fog för och anledning att införa mer sekretess, men ser vi på utvecklingen sammantaget kan det hända att det skapar en annan bild. Denna överblick har dock ingen i dag. Det är skälet till att KU ska göra en översyn av denna lagstiftning. Vad är då meddelarfriheten? Jo, det är en del av den svenska yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen som har varit med oss ganska länge. Det är ett slags skydd för öppenhet. I Sverige har vi ingen lagstiftning om whistleblowers som ger enskilda människor skydd om de larmar om oegentligheter. I stället har vi ett meddelarskydd. Det har en liknande effekt, även om det är lite mer begränsat och inte gäller fullt ut i hela samhället utan mer i den offentliga sektorn. Detta innebär att makten granskas i lite större utsträckning, och det har bidragit till öppenhet och mindre korruption. Det är viktigt att vi värnar meddelarfriheten och offentlighetsprincipen. Dock har vi de senaste åren inom EU och Sverige fått mer och mer en hantering som är ganska nonchalant och aningslös och som resulterat i mer sekretess och mindre öppenhet. Det har också kommit in i grundlagsskyddade rättigheter såsom meddelarfriheten. Detta är problematiskt. Under förhandlingarna i EU när detta direktiv togs fram gällde regeln om enhällighet. Det fanns alltså hur goda möjligheter som helst för Sverige och svenska regeringen att under förhandlingarna ta upp frågorna om sekretess och få en tillfredsställande ordning utan att behöva gå in på meddelarfrihet och absolut sekretess. Lagrådet säger i sin slutsats när man bedömer detta att man inte ser något behov av absolut sekretess. Man ifrågasätter starkt detta behov. Det gör också KU i sitt yttrande till skatteutskottet. Vi säger framför allt att regeringen i propositionen inte har gått igenom detta och haft någon argumentation som är rimlig i sammanhanget. Inskränkningar i meddelarfriheten bör föregås av noggranna överväganden, och några sådana överväganden görs inte i propositionen. När regeringen behandlade detta under förhandlingarna fanns det inte heller, såvitt vi har kunnat se, någon diskussion i EU-nämnden om meddelarfriheten eller om vad absolut sekretess skulle innebära. Det är bekymmersamt och visar att vi inte har en fullgod hantering och dialog mellan riksdag och regering när dessa saker gås igenom. Det handlar om rapporter från kommissionen och relativt triviala uppgifter, vilket flera också sagt i talarstolen. Frågan är om det är nödvändigt att införa absolut sekretess och inskränkningar i grundlagsskyddade rättigheter för den typen av information och upplysningar från kommissionen. Jag menar att det inte är det. Som direktivet är skrivet måste vi ha en hög grad av sekretess i frågan, men meddelarfriheten behöver inte tas med. Regeringen och tyvärr också skatteutskottet stöder dock att man lägger på det utan att det finns med uttryckligen i direktivet. Det är alltså en onödig självspäkning från svensk sida utan att det blir bättre och mer införlivat. Även om vi tar bort frågan om meddelarfrihet ur betänkandet kommer det att innebära att vi genomför direktivet, och det kommer att kunna fungera fullt ut. Det finns inget i direktivet som säger att vi måste ha med meddelarfriheten. Det finns de som säger att vi behöver göra det här tillägget så att meddelarfriheten och skyddet bryts när vi använder absolut sekretess. Ja, det kan man hävda. I Sverige har vi absolut sekretess i några få sammanhang. Det handlar framför allt om försvarshemligheter, viktiga centrala säkerhetsfrågor som riskerar att sätta landet i allvarlig fara. Då görs också en koppling till meddelarfriheten. Det finns dock ingen teknisk lagkonsekvens som gör att meddelarfriheten automatiskt ska brytas när man använder absolut sekretess, utan det är något som vi själva avgör. Detta har kommissionen inte haft några synpunkter på, och direktivet säger inte heller något om detta. Jag anser att Maria Abrahamsson med flera som menar att meddelarfriheten automatiskt ska följa med har fel. Man kan påstå detta, men i Sverige använder vi denna koppling endast i några få fall när det finns mycket känsliga uppgifter som vi inte vill ska komma ut. Då har vi den högsta graden av sekretess, och i några fall hänger vi på frågan om att bryta meddelarfriheten och det skyddet. Jag vill med anledning av att skatteutskottet har valt att inte följa konstitutionsutskottets yttrande och vår grundlagsprövning där föreslå att vi i riksdagen i dag använder oss av 2 kap. 22 § i regeringsformen och yrkar att detta lagförslag om att bryta mot meddelarfriheten ska plockas bort ur betänkandet och läggas vilande i minst tolv månader innan frågan kommer upp igen. Jag tycker att det ska föregås av noggranna prövningar när man bryter mot grundlagsskyddade rättigheter. Det är pinsamt och nonchalant av både regeringen och riksdagen att vi inte tydligt säger ifrån i den frågan. Därför tycker jag att det är rimligt att vi i dag säger att frågan får läggas vilande. Kommer den upp igen senare får det föregås av en bättre diskussion, en noggrannare prövning och noggrannare överväganden. Till syvende och sist: I morse när jag stävade fram genom snöstormen nedför söders höjder och Katarinaberget, genom Slussen och kom fram till Järntorget möttes jag av en ung medborgare som sade att det går att göra snöbollar i dag. Med denna positiva livssyn vill jag säga att jag, oavsett hur omröstningen går kl. 16 i dag, hoppas att denna diskussion leder till att vi i framtiden i riksdagen och i dialogen mellan riksdag och regering får en bättre genomgång och en mer medveten hantering av grundlagsskyddade rättigheter och inte slarvar oss förbi sådana viktiga saker som vi tyvärr ser ut att göra i dag.

Herr talman! Det är möjligt att regeringen när direktivet förhandlades fram i EU kunde ha försvarat den svenska meddelarfriheten bättre. Den saken vet vi ingenting om. Det finns inte heller redovisat i propositionen hur det hela gick till. Det är just därför som skatteutskottet har gjort detta tillkännagivande till regeringen om att komma tillbaka och redovisa noggrannare prövningar av bland annat meddelarfrihetshanteringen. Men KU och Peter Eriksson nöjer sig inte med detta tillkännagivande utan de vill, som vi hörde här, bryta ut en del av förslaget och ha det vilande i tolv månader, vilket innebär höga kostnader för skattebetalarna och sämre anseende för Sverige i EU-sammanhang och inte minst att Sverige blir mindre slagkraftigt i skattebrottsbekämpningen hemmavid och i EU. Då undrar jag: Hur kommer det sig att KU i sitt yttrande inte tydligare tar avstånd från det sätt på vilket regeringen har hanterat detta ärende? Ni säger inte att regeringen har gått för långt. Det skulle jag gärna vilja ha tydligt förklarat här. Vilken scen är det egentligen vi ser spelas upp här? Ni är inte direkt kritiska. Peter Eriksson, du är kritisk allmänt sett, men det kostar om du får rätt i eftermiddag. Förklara dig!

Herr talman! Det som Maria Abrahamsson säger stämmer inte. Hon hittar på saker. Det finns inget som säger att det kostar. Vi genomför direktivet även om vi inte här har med brottet mot meddelarfriheten. Vi kommer att kunna göra det på ett lika bra sätt som tidigare. Det finns inget i direktivet som säger att vi behöver göra en sådan förändring. Det är en självspäkning som är helt onödig. Det kostar ingenting om vi gör denna förändring. Ett grundläggande problem även för KU var att när vi gjorde vårt yttrande till detta betänkande med anledning av propositionen hade vi ingenting att förhålla oss till. Det är en lagförändring som regeringen förslår. Det finns inget stöd i direktivet att det måste göras. Det finns ingen argumentation från regeringen att detta behöver göras. Men Maria Abrahamsson är helt nöjd med detta. Man behöver ingen argumentation för att bryta mot meddelarfriheten och kanske även mot andra grundlagsskyddade rättigheter. Vad är det för en ordning? Hur kommer det sig att skatteutskottet kan ta sig friheten att tycka att det är rimligt att bryta mot grundlagsskyddade rättigheter, trots att det utskott i riksdagen som kan dessa frågor och som har till uppgift att bevaka dessa frågor säger nej? Hur kommer det sig att ni anser att ni har överlägsna juridiska kunskaper på detta område, att ni har en kompetens som vi inte har sett och att ni kan göra detta utan att det finns någon som helst argumentation någonstans vare sig i propositionen eller i betänkandet för att detta är nödvändigt?

Herr talman! Peter Eriksson kanske skulle fråga skatteutskottet lite mer om vår kompetens i andra frågor också. Faktum är att svensk offentlighets- och sekretesslagstiftning medger inskränkning av meddelarfriheten. Det har gjorts förut i internationella sammanhang när vi jobbar inom EU. Detta har juridisk expertis sagt ja till. Sverige har inte brutit mot någonting. Det är inom ramen för vår stolta tryckfrihetsförordning. När det gäller detta direktiv menar du, Peter Eriksson, att vi kan genomföra det delvis och slippa böter. Det är struntprat. Vi har ingått ett samarbete i EU som innebär att vi förpliktigas av de gemensamma lagstiftningar som tas fram. Vi är skyldiga att införliva detta direktiv. Som jag sade är skatteutskottet inte nöjt med hur regeringen har hanterat detta. Det är därför som vi har ett tillkännagivande om att man ska visa större respekt och vara tydlig och redovisa överväganden på detta område. Men detta kan du inte nöja dig med, Peter Eriksson. Det är det som är det konstiga i denna fråga.

Herr talman! Jag tycker att det är obegripligt att argumentera på det sätt som Maria Abrahamsson och skatteutskottet gör i detta sammanhang. Man är inte nöjd, men man genomför det ändå. Man har ingen argumentation att luta sig mot, men man genomför ändå det som regeringen föreslår. Det finns ingenting i direktivet som säger att man måste genomföra en sådan lagändring där vi bryter mot våra grundlagsskyddade rättigheter, men det gör man ändå. Sedan påstås det att det skulle kosta pengar. Detta är bara struntprat hela vägen. Jag tycker att Maria Abrahamsson med sin erfarenhet och bakgrund från massmedierna borde skämmas att stå här i talarstolen i dag och säga att det inte är något problem att vi bryter mot grundlagsskyddade rättigheter i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen. Hon säger att vi kan göra det utan någon som helst motivering och att det är lika bra ändå. Nästa gång kan ju regeringen säga att skatteutskottet och riksdagen förra gången tyckte att detta var helt okej och att man kan göra det igen. Då behövs det inte heller någon motivering. Det är ett sluttande plan som Maria Abrahamsson är inne på. Det tycker jag är en förfärlig utveckling, och vi behöver säga ifrån om det.

Herr talman! I konstitutionsutskottet har vi haft en omfattande diskussion om sekretessfrågorna inför vårt yttrande till skatteutskottet just när det gäller EU-direktivet gällande administrativt samarbete i fråga om beskattning. Jag tillhör den minoritet i konstitutionsutskottet som, liksom skatteutskottets majoritet, är beredd att godkänna en absolut sekretess för de rapporter och dokument på skatteområdet som EU-kommissionen upprättar och delger medlemsländerna och dessutom att det införs en absolut sekretess för uppgifter på skatteområdet som andra länder lämnar till Sverige. Lagrådet har i sitt yttrande konstaterat att en särskild sekretessbestämmelse om EU-rapporterna torde vara ofrånkomlig och avstyrker inte heller sekretess om det anses nödvändigt för uppgifter inom skatteområdet från medlemsländerna. Regeringen har i propositionen som skäl för sekretess för uppgifter från andra länder anfört att det finns risk att andra länder inte kommer att vara beredda att lämna uppgifter till Sverige om vi inte kan utlova att de uppgifter som kommer från dem skyddas i Sverige av en absolut sekretess. Som jag ser det är uppgifter och dokument från EU-kommissionen och andra medlemsländer till Sverige om olika former av skatteundandraganden mycket känslig information. Uppgifterna kan användas av företag och enskilda för skatteundandraganden eller för att undanröja bevis om skattebrott. Om vi inte inför detta skydd kommer alltså uppgifterna att kunna utnyttjas för meddelarfrihet som innebär att man kan lämna ut uppgifter som för vissa företag eller personer kan vara värda mångmiljonbelopp - skattebelopp som samhället då kommer att förlora. Jag vill alltså tillstyrka regeringens proposition i enlighet med skatteutskottets förslag om administrativt samarbete inom EU i fråga om beskattning.

Herr talman! Vi har i dag att ta ställning till genomförandet av det nya EU-direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Vi socialdemokrater anser att det internationella samarbetet mot skatteflykt är oerhört viktigt, och vi har jobbat mycket med att få till stånd nya skatteavtal och informationsutbyten. Men vi kan också konstatera att mycket arbete kvarstår vad gäller att bekämpa skattebedrägerier. Det nya handräckningsdirektiv som vi nu har att ta ställning till innebär mer långtgående skyldigheter för medlemsstaterna att lämna uppgifter och utredningar som ska underlätta bekämpningen av skattebedrägerier. Vi tycker att det är bra. Man kan alltså inte neka till att lämna ut uppgifter. Ett uppdaterat informationsutbyte och ett förbättrat administrativt samarbete på skatteområdet inom EU är viktigt för att kunna bekämpa skattefusket. Detta har under lång tid varit svensk ståndpunkt, och frågan har varit prioriterad av Sverige i samarbetet i EU. Men vi vill också peka på vikten av att informationen till och samrådet med riksdagen måste bli bättre under förhandlingarna. Vi delar naturligtvis konstitutionsutskottets mening när det gäller vikten av de svenska principerna om öppenhet och meddelarfrihet och att inskränkningar av meddelarfriheten måste föregås av noggranna överväganden. Detsamma gäller sekretessbestämmelsernas utformning. Som sagt: Vikten av att uppmärksamma den långtgående svenska meddelarfriheten under förhandlingsarbetet kan inte nog understrykas. Det är därför som vi ger regeringen ett tillkännagivande om att regeringen bör redovisa noggranna överväganden i fråga om inskränkningar i meddelarfriheten och sekretessbestämmelsernas utformning under förhandlingsarbetet. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande konstaterat att detta inte är det enda exemplet på långt gående sekretessbestämmelser, vilket vi nu också fick bekräftat av tidigare talare. Det är inte heller inskränkningarna i meddelarfriheten som utgör ett resultat av olika EU-rättsakter. Vi ser fram emot att konstitutionsutskottet kommer att initiera en systematisk översyn av vilka inskränkningar av detta slag som på senare år genomförts och på vilka grunder det har skett. Då blir det möjligt att göra en grundligare analys av de överväganden som har gjorts i detta och andra ärenden för att få en överblick. Som sagt: Vi ger regeringen ett tillkännagivande och visar därmed att vi stöder konstitutionsutskottets kritik av att regeringen inte tillräckligt uppmärksammat hur olika EU-rättsakter påverkas av den svenska meddelarfriheten. Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen.

Herr talman! Vi skriver i vår avvikande mening från allianspartierna i konstitutionsutskottet att det är olyckligt att direktivet från början har utformats så att det innehåller en absolut sekretess. Det ska undvikas så ofta som det bara går. Det tycker jag som liberal, och det är vi överens om i Alliansen, och även bredare än så här i riksdagen, tror jag. Men nu har vi detta direktiv på plats här, och då är frågan: Hur ska man tolka denna del som gäller tystnadsplikten? Det skriver vi också om i vår avvikande mening. I direktivet står det så här: "De rapporter och dokument som utarbetats av kommissionen och som avses i denna punkt får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål men får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke." Det är alltså pudelns kärna. Hur ska man då tolka detta? Ska man tolka detta som att tystnadsplikten har företräde framför meddelarfriheten? Ja, det är väl ingen orimlig tanke att det är så. Har Peter Eriksson någon annan uppfattning? Ska det inte tolkas så? Ska det tolkas tvärtom? Om det ska tolkas på det sättet att tystnadsplikten har företräde är regeringens förslag fullt rimligt utifrån direktivet. Peter Eriksson pratar också om de 68 förändringar som har skett, och han har sagt i medier tidigare och säger nu lite slängigt här att de alla är inskränkningar. Den slutsatsen kan absolut inte dras. Då är det ingen mening med att konstitutionsutskottet gör någon analys av dessa förändringar i lagstiftningen, för KU:s ordförande vet tydligen redan att det är inskränkningar. Det går inte att säga det ännu. Några av dem är det säkert. Några kanske också är förbättringar, och andra är följdändringar som sker. Det är den analysen vi ska göra, och det är väldigt bra att vi ska göra det och se över det. Det är viktigt att från riksdagen se till att regeringen i förhandlingarna i EU alltid försvarar meddelarfriheten och andra delar av offentlighetsprincipen. Jag måste också fråga Peter Eriksson, då det finns en uppenbar risk att det han vill genomföra leder till böter: Kan du på något sätt garantera att vi inte får böter av EU för att vi inte genomför direktivet i dess helhet?

Herr talman! Jag skulle gärna vilja svara med en motfråga: Om en uppgift läcker från kommissionen, vilket händer dagligdags, betyder det att de inte genomför det direktivet där man säger att det råder sekretess? Jag bedömer inte att det är så. Att det läcker uppgifter i olika länder och också i Bryssel är någonting som man får leva med. Om en uppgift i Sverige är belagd med sekretess betyder inte vår meddelarfrihet att den inte är belagd med sekretess. Det betyder inte att den är offentlig. Det betyder inte att man som journalist eller medborgare kan gå till myndigheten och be att få ut den och att de stämplar ärendet och säger: Ja, här får du - det är visserligen belagt med sekretess, men vi har ju meddelarfrihet. Så fungerar det inte. Jag tycker att det är en förväxling som ni gör. Jag tror inte heller att det går att påstå att sekretesskyddade uppgifter läcker mer i Sverige än nere i Bryssel eller i andra länder. Det är olika typer av lagstiftning. I många länder har man en lagstiftning om whistleblowers, men det har vi inte i Sverige. I Sverige har vi sedan länge ett meddelarskydd. Det har delvis samma karaktär, men det betyder inte att sekretessbelagda uppgifter blir offentliga eller att de är öppna för var och en. Det är någonting annat.

Herr talman! Hur ska det som står i direktivet tolkas, Peter Eriksson? Ska det tolkas på något annat sätt? Jag upprepar: får endast användas av medlemsstaterna för analysändamål, men får inte offentliggöras eller göras tillgängliga för någon annan person. Ska det tolkas som att vi i detta fall kan ha meddelarfriheten kvar, eller ska det tolkas på det sätt som regeringen gör och som har fått okej av Lagrådet - att man i detta fall sätter tystnadsplikten först? Jag håller med Peter Eriksson om att direktivet i sig är olyckligt utformat och att det ska vara absolut sekretess som råder på detta område. Men det är inte den frågan vi har att hantera här. Den hanterades tidigare inom EU. Frågan är om Peter Eriksson har någon annan tolkning av detta. Och kan Peter Eriksson garantera att vi inte kommer att få några böter om det blir som han vill?

Herr talman! Min tolkning av den formulering som Mathias Sundin läser upp är att vi i Sverige har en skyldighet att införa sekretess på informationen och rapporterna från kommissionen. Vi kan tycka att regeringen borde ha agerat på ett annat sätt, men i och med att direktivet är skrivet som det är skrivet får vi räkna med att det blir sekretess även om uppgifterna är sammanställningar av triviala saker som inte har direkt koppling till någon enskild person. Det får man acceptera. Men något mer behöver inte Sverige göra, som jag ser det. Ingen kan ställa ut någon garanti för någonting mer än att man får göra sin tolkning och en bedömning av hur läget är. Jag gör bedömningen att det är helt onödigt att vi lägger in meddelarfriheten och en inskränkning av den i frågan. Det kommer varken att göra från eller till när det gäller genomförandet av direktivet. Det genomför vi fullt ut ändå.

Herr talman! Jag har svårt för den tolkning som Peter Eriksson gör - att vi inte skulle bryta mot direktivet. Man får hoppas att det är på hans sätt, om hans linje nu skulle gå igenom. Men det står uttryckligen att detta inte får offentliggöras eller göras tillgängligt för någon annan person eller något annat organ utan kommissionens uttryckliga samtycke. Om man inte tar med denna del i den lagstiftning som vi har att ta ställning till i Sveriges riksdag borde det rimligen kunna tolkas som ett brott mot direktivet. Därmed riskerar vi också böter.