Frågor om film och public service

Herr ålderspresident! Sverige och världen befinner sig i en aldrig tidigare skådad situation. Det är en ny typ av kris där vi, för att hålla ihop, måste hållas isär.

Coronavirusets framfart har ställt livet på ända för många människor. Många håller sig isolerade i karantän, många blir sjuka, alltför många blir rejält sjuka och bara i Sverige har förfärande nog flera tusen fått sätta livet till. Denna osynliga fiende som rör sig mitt bland oss är både skrämmande och avskyvärd.

Många gör storartade insatser för att lindra smärtan och rädda liv, inte minst vår beundransvärda sjukvårds- och omsorgspersonal. De riskerar sitt eget liv och sin egen hälsa för att vårda och rädda andras. Den respekt dessa människor förtjänar går knappt att beskriva med ord.

Frågor om film och public service

Herr ålderspresident! Vi vet att vi kommer att besegra coronaviruset. Även om allt just nu känns långt ifrån normalt kommer det normala att återkomma. Vi kommer att kunna umgås med vänner och krama om familj igen, och gymnasieelever och studenter kommer att kunna gå till lektioner och föreläsningar igen. Kontorskollegor kommer att kunna återse varandra på riktigt igen - inte bara via de många strulande videokonferenserna.

Att det normala återkommer vet vi, men hur återgången till det normala kommer att se ut är det som står på spel just i detta nu. Tyvärr har den rödgröna regeringen varken varit tillräckligt skicklig eller tillräckligt snabb i sitt arbete för att motverka de skadliga effekter som krisen för med sig. Ointresset och saktfärdigheten är beklämmande.

Herr ålderspresident! Det är nu politiken - staten - måste agera för att rädda så många jobb och företag som bara är möjligt. Det är nu, inte sedan, som vi kan se till att återgången till det normala blir så lindrig som möjligt. Företagare, exempelvis våra många kulturskapare, ropar desperat på hjälp för att kunna övervintra och överleva denna kris. I ett av världens mest högbeskattade länder, vilket ju Sverige faktiskt är, hade man kunnat förvänta sig att vårt gemensamma försäkringsbolag staten skulle leverera. Svaren som vårt lands företagare och entreprenörer får från regeringen duger inte.

Apropå att vi i denna debatt behandlar kulturutskottets motionsbetänkande om film och public service kan jag tyvärr konstatera att exempelvis många av Sveriges biografer håller på att gå under i den kris vi nu är inne i. Människor håller sig hemma, och sammankomster om fler än 50 personer är förbjudna. Biobesöken har i princip upphört. Från att ha varit en relativt välmående marknad finns det inte längre någon marknad alls.

I det läget räcker det inte med vissa permitteringsmöjligheter för personal eller att man får låna tillbaka sina egna skatteinbetalningar. Bland annat de fasta lokalkostnaderna försvinner inte för att publiken gör det. Vill vi ha kvar biograferna, inte minst i våra mindre städer och orter, måste det ekonomiska stödet öka ordentligt.

Herr ålderspresident! Biografkrisen är bara ett exempel på de kulturnoder som riskerar att helt slås ut på grund av coronaviruset. Landets kulturskapare och kulturfrämjare är i många fall entreprenörer och företagare, och som så många andra företag drabbas de mycket hårt av denna kris.

Vi moderater har därför föreslagit att staten ska agera mer kraftfullt för att överbrygga krisen för alla dessa annars så välordnade små och stora företag. Ett krispaket på 100 miljarder kronor i månaden i åtminstone två månader behövs. Våra goda finanser finns till för att användas i krissituationer - låt oss nu använda styrkan i ekonomin för att rädda det som räddas kan! Alternativet är sämre och i förlängningen mycket dyrare för Sveriges skattebetalare.

Herr ålderspresident! När man i dessa tider ändå förmår lyfta blicken från den dagsaktuella rapporteringen om krisen kan man trots allt se att det finns ett antal åtgärder som längre fram måste till vad gäller både filmpolitiken och svensk public service. Bland annat förstår man att den illegala spridningen av film på lång sikt är ett stort hot mot filmen som konstart. Trots att streamingtjänster och annat ger oss smidiga och legala alternativ för att se på film och serier fortsätter den illegala spridningen att urholka branschens finansiering.

Om människor slutar att betala för att se film undergräver det branschens möjlighet att leva och utvecklas som fri konstart. Sverige behöver en sammanhängande och väl genomarbetad politik för att komma till rätta med detta växande problem. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att utarbeta en sammanhängande och långsiktig strategi, och jag yrkar därför bifall till vår moderata reservation nr 2 som föreslår just detta.

Herr ålderspresident! Moderaternas principiella utgångspunkt är att värna en högkvalitativ public service. Vi anser dock att en framtida reformering bör gå i riktning mot en smalare och vassare public service. Det menar vi är en nödvändighet för att möta en modern mediemarknad i framtiden. Vi kommer att återkomma med skarpa förslag för en public service som måste vara ett kvalitativt komplement till det övriga medieutbudet - inte en konkurrent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Herr ålderspresident! Trots dessa dystra dagar finns det hopp om en återgång till det normala. Det finns hopp om en bättre framtid. Men politiken kan inte vara en passiv åskådare som bara hoppas på det bästa, utan mer måste göras nu - snarast - för att rädda svenska jobb och företag, bland annat i våra viktiga och så uppskattade kulturnäringar. I dessa tider känns det rätt även för mig att påminna om det Churchill så klokt sa till alla dem som kritiserade att han mitt under brinnande världskrig ville värna just kulturen: Vad skulle vi annars ha att strida för?

Herr ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3.

Konsekvenserna av coronavirusets framfart och de konsekvenser som många av de nödvändiga åtgärderna mot viruset har fått för kultursektorn är många och allvarliga. Ett område som har drabbats hårt är filmnäringen. Det må vara så att många i högre grad sitter hemma och ser på film och serier via Netflix, HBO och andra streamningstjänster i karantäntider, men filmtittandet på biograferna har däremot drabbats på ett särskilt förödande sätt. Medier som bland annat SVT har rapporterat att antalet biobesök har minskat med nästan 100 procent under utvalda veckor under coronakrisen jämfört med motsvarande veckor 2019. Det är givetvis en följd av att den största kedjan, Filmstaden, har stängt igen tillfälligt.

Det som nu står på spel är inte bara enskilda biografers överlevnad utan biografkulturen som sådan i Sverige. Det hårda läget för biograferna drabbar i sin tur också andra delar av filmbranschen, såsom de aktörer som får intäkter genom att deras filmer visas på biografer som visningsfönster. Att Sveriges biomoms har fyrdubblats, från 6 till 25 procent, sedan förra mandatperiodens filmproposition är också - inte minst mot bakgrund av det hårda läget nu - högst olyckligt. Redan innan coronaviruset slog till visste vi att just denna momshöjning, som Sverigedemokraterna motsatte sig när det begav sig, sätter ökad press på en rad biografer runt om i landet.

Redan innan coronaviruset slog till med full kraft mot Sverige kunde vi läsa om katastrofsiffror för svensk film på landets biografer. Besöken för att se svenska filmer på biograferna minskade med 31 procent från 2018 till 2019. Biobesöken minskade totalt sett med 3 procent under samma år. Trenden är negativ även över längre tid, då andelen besök för att se svenska filmer har halverats under 2014-2019. Ingen svensk film hamnade på förra årets tio i topp över de filmer som fick flest besökare att ta sig till biograferna.

Skälen till att svensk film gick så dåligt på biograferna förra året är givetvis flera. Ett av de problem som Sverigedemokraterna har varit tydliga med att påpeka gällande att det gått så dåligt för svenska filmer på biograferna är att svensk filmpolitik, inte minst sedan helförstatligandet, alltmer präglas av vänsterinriktad identitetspolitik. Även Sveriges Biografägareförbund har kritiserat detta och framhållit mångfaldsfokuset hos Svenska Filminstitutet, SFI, som en del av problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Det är inte rimligt att en persons kön eller härkomst får det orimligt stora fokus som det har i dag hos SFI när det görs bedömningar av vilka filmprojekt som ska ges stöd. Det gör bland annat att kompetens och en films möjlighet att nå kommersiella framgångar får stryka på foten.

Herr ålderspresident! Filmsverige, där biografkulturen är en viktig del, hade kort sagt flera allvarliga problem att tackla redan innan coronaviruset dök upp och slog till så hårt som det gjorde. Vi måste nu se till att rädda Filmsverige och svensk biografkultur undan den dödsstöt som detta annars riskerar att bli.

Det ekonomiska stödpaket till kulturlivet som regeringen har presenterat har kultur- och demokratiminister Amanda Lind hävdat kan gå bland annat till biograferna. Regeringen har vidare påpekat att Svenska Filminstitutet snabbt har agerat och både förstärkt och tidigarelagt utbetalningar av viktiga stöd samt skapat mer flexibilitet när det gäller återbetalningsregler och uppskjutna projekt. Det är bra så, men sannolikt måste mer göras.

Sverigedemokraterna är som politisk kraft villiga att ta strid för svensk film och för svensk biografkulturs överlevnad. Det tänker vi arbeta för även om JÖK-partierna inte förankrar förslagen kring filmbranschen med oss i oppositionen, trots den så kallade borgfred man talar om.

Herr ålderspresident! Public service fyller en viktig funktion, inte minst när det gäller att visa svenska filmer och serier men kanske framför allt när det gäller att nå ut med samhällsviktig information - speciellt i tider som i dag. Man har ett särskilt viktigt uppdrag att säkerställa att betydelsefull information når hela befolkningen vid krissituationer. Det är därför också viktigt att public service får de resurser man behöver för att kunna utföra det uppdrag som ålagts public service.

Utifrån partiets socialkonservativa och nationalistiska utgångspunkt anser Sverigedemokraterna att det är av yttersta vikt att det finns en medial aktör som skapar kvalitetsinnehåll på det svenska språket och som har i uppdrag att spegla hela vårt land och att se till att innehållet är tillgängligt för samtliga medborgare oavsett enskilda medborgares fysiska förutsättningar.

Många upplever att public service-bolagen de senaste åren brustit i sitt uppdrag om saklig informationsförmedling och opartiskt innehåll. Vi tror att en del av landets nuvarande utmaningar hade kunnat lindras eller undvikas om medborgarna fått full insikt i och förståelse för vad vissa politiska förslag skulle komma att få för konsekvenser. Det talas om en åsiktskorridor i hela mediesfären - en åsiktskorridor som public service tyvärr hållit sig inom.

Mediesystemet blir starkt av en tredje statsmakt som inte enbart granskar den offentliga makten utan också granskar och sporrar varandra till högre kvalitet och saklighet i sin rapportering och granskning. Public service har en viktig roll i denna sammansättning av medier. Därför är det oerhört oroande med de brister i saklighet och opartiskhet som vi kunnat se i public service-bolagens innehåll. En översyn behövs, och det nu.

Herr ålderspresident! I går kunde vi läsa om att Riksrevisionen ska påbörja en granskning av granskningsnämnden för radio och tv. Det är bra. Vi har länge efterfrågat en översyn eftersom många inte känner tilltro till det granskningssystem vi har i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Det får anses som en stor brist när systemet kring granskningsnämnden inte uppfattas som pålitligt, något som bland annat Timbro har rapporterat om. Allmänheten uppfattar att granskningsnämndens uppgift är att granska exempelvis sakligheten i program som har sänts. Granskningsnämnden menar att det inte är dess uppgift att på egen hand dubbelkolla fakta. Därför ser vi fram emot den skrivelse som ska komma i november i år.

Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom samtliga Centerpartiets reservationer men väljer att yrka bifall enbart till reservation 8.

Herr ålderspresident! Det sker stora och snabba förändringar på medieområdet. Vi ser dessutom hur kommersiella medier har fått mindre annonsintäkter till följd av den kris vi nu befinner oss i.

Med den digitala utvecklingen breddas medievärlden på många sätt. Det finns i dag mycket mer information tillgänglig, och det är lättare att som enskild person komma till tals genom exempelvis sociala medier och olika kommentarsfält. Samtidigt har många lokalredaktioner lagts ned, och vi ser flera så kallade vita fläckar runt omkring i Sverige - områden eller kommuner där det inte finns någon lokal journalistisk bevakning på plats.

Det här behöver vi se till att följa upp så att tillgången till en allsidig och oberoende nyhetsbevakning och opinionsbildning i hela landet säkras. Det är extra viktigt att bevaka områden som är särskilt utsatta och där nyhetsbevakning saknas eller har lägre frekvens. Denna fråga är alltid viktig, och den är givetvis av största betydelse i en tid som denna med det behov som finns av tillgång till såväl nationella medier som lokaljournalistik.

För att mildra konsekvenserna av den kris vi befinner oss i har presstödet höjts. Samtidigt måste vi komma ihåg att public service spelar en stor roll för spegling av hela landet. Den behövs, sida vid sida med de privata aktörerna, för att vi ska ha en mångfald av perspektiv. Vi ser också, inte minst nu under denna svåra tid, behovet av ett brett utbud hos public service-bolagen, med en opartisk och granskande nyhets- och informationsförmedling samtidigt som man i sina kanaler också sprider kultur och skapar underhållning.

Vi lever i en tid med ett alltmer differentierat medieutbud och tidningar under ekonomisk press. En förutsättning för att vi ska ha en levande demokrati är att det finns tillgång till oberoende medier med resurser, möjligheter och kompetens att producera och visa granskande journalistik. Public service har en särskild roll i detta medielandskap. Det är en roll som bland annat handlar om att vara en oberoende aktör med stor integritet.

Detta är självklart en balansgång och ett uppdrag som hela tiden prövas och utvärderas, men en oberoende public service är viktig för vårt lands demokrati. Därför är också systemet med en public service-avgift, där vi solidariskt betalar för denna demokratiska nyttighet, viktigt att förklara och försvara. Genom granskningar från public service, som ett oberoende mediebolag, av makten och samhället värnas demokratin, till nytta för alla som bor här.

Den kultur och underhållning som public service-bolagen producerar och förmedlar ger också en bild av vårt samhälle och en möjlighet att stärka vårt samhälle. Samtidigt ger den möjlighet för olika grupper i vårt samhälle att ta del av sin egen historia och sin egen kultur. Det innebär också en möjlighet att öka kunskapen och förståelsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Att public service har ett brett uppdrag är därför en förutsättning för att den också fortsättningsvis ska vara relevant i vårt samhälle och i det snabbt rörliga medielandskapet. Med nya digitala verktyg finns samtidigt goda möjligheter att få än mer public service utan några större extra kostnader.

Enligt sändningstillstånden ska public service-medierna präglas av folkbildningsambitioner. Men genom att användandet av det producerade materialet begränsas till de egna kanalerna begränsas också dessa ambitioner och möjligheter. För att få ett ökat utnyttjande från allmänheten och från andra medier av det public service-material som Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion producerar behövs en förändring av deras öppenhet och tillgänglighet.

Herr ålderspresident! Film är en av de mest tillgängliga kulturformerna i Sverige, och så vill vi i Centerpartiet att det ska fortsätta att vara. Men just nu befinner sig biograferna, och även filmindustrin i stort, i en kris. Det är en kris skapad av en pandemi som har intagit vårt land och stora delar av världen.

Centerpartiet har nu tillsammans med regeringen och Liberalerna sett till att biograferna får ett extra stöd genom den miljard som avsatts för kultur och idrott för att möta den nedgång som pandemin inneburit. Detta kommer dock självklart inte att täcka hela den förlust som dagens situation innebär. Samtidigt måste vi se tiden som kommer efter och hur vi både kan bevara och längre fram också utveckla den svenska filmen och biografkulturen.

Momsen på biobesök höjdes i januari 2017. Höjningen av momsen gjorde det dyrare för besökare att gå på bio, då främst på mindre orter och på landsbygden. Samtidigt fick de redan hårt ansträngda biograferna på dessa orter än svårare att få ekonomin att fungera.

Detta var ett resultat av den filmpolitiska proposition som regeringen lade fram till riksdagen för fyra år sedan, våren 2016. När den behandlades av riksdagen togs det också beslut om sju tillkännagivanden, däribland att skyndsamt utreda en alternativ finansiering av filmpolitiken med utgångspunkten att behålla den tidigare lägre mervärdesskatten.

På mindre orter betyder biografen mer för kulturlivet än bara som en plats att se film på. Biograferna är faktiskt också en viktig del i en kulturell infrastruktur som sammantaget ger tillgång till ett brett kulturliv i hela landet.

Herr ålderspresident! Här vill jag också passa på att peka på vikten av att det finns goda förutsättningar att göra svensk film i Sverige. För att få fler filmer att spelas in i Sverige och förbättra möjligheterna för en väl fungerande inhemsk filmbransch behövs det någon form av produktionsincitament, också det ett uppdrag som regeringen fick genom ett tillkännagivande då den filmpolitiska propositionen behandlades i riksdagen våren 2016.

Herr ålderspresident! Jag har i tidigare debatter här i dag pratat en hel del om hur coronapandemin har påverkat civilsamhället i stort, idrotten och hela kulturlivet och de småföretagare som jobbar inom dessa sektorer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Vid en första anblick skulle man kanske kunna tro att film- och tv-branschen klarar sig bra. Människor stannar hemma i högre grad och har mer tid att titta på film. Men när i princip alla biografer slagit igen eller står tomma påverkar det filmproduktionen väldigt mycket. Man får se det som en lång kedja, från manusförfattare, producenter och inspelningar till distributörer och till bioduken, och i slutändan hamnar man i en streamningstjänst eller en tv-kanal. Och blir det stopp på vägen, intäkter som inte kommer in vid rätt tillfälle, stannar hela maskineriet.

För ungefär en månad sedan deltog jag i ett möte med stora delar av filmbranschen, som beskrev det allvarliga läget då. Många av de mindre biograferna riskerade konkurs. Man berättade hur svårt det skulle bli att få avsättning för alla filmer när biograferna väl öppnas upp igen. Man kan inte ta igen en tappad vår. Filminstitutets redogörelse för hur man snabbt ställt om bidragsgivningen lugnade en aning då, men senast i fredags varnade dess vd Anna Serner för att tillförda resurser inte räcker, så det här är oroande.

I dagens betänkande har Vänsterpartiet en motion som rör de filmer som redan har spelats in, producerats och visats men som genom digitalisering kan bevaras och tillgängliggöras för en ny publik. I dag görs och visas film nästan uteslutande digitalt. Den analoga filmtekniken är helt på väg ut.

I Svenska Filminstitutets arkiv finns närmare 9 000 filmer. Om kommande generationer ska kunna ta del av vårt filmiska kulturarv, från sent 1800-tal till 2000-tal, måste det digitaliseras. Vänsterpartiet anser att det svenska filmiska kulturarvet har lika stort värde som andra kulturarv och inte får förfalla. Vi tycker också att det ska vara tillgängligt för allmänheten.

Med den digitalisering som nu sker kan filmerna visas på digitala biografer, på webben men även via dvd, om det är någon som har kvar det, och tv. Det handlar kort sagt om en historisk möjlighet att göra kulturarvet tillgängligt i stor skala. Samtidigt finns det nu en stor historisk risk att en del av det här arvet går förlorat om inte chansen tillvaratas. Det finns många problem i dag i arbetet med att digitalisera. Det kan handla om teknisk apparatur som saknas. Snart finns det inte folk som vet hur de fungerar, och reservdelarna saknas.

Filminstitutet menar att läget är ljusare för dem än på flera år, men att satsningarna måste kvarstå. När vi ser hur biografernas digitalisering och nya visningsformer växer fram kan vi också se att det handlar om livesändningar av dans, opera och musikföreställningar, som jag tror att Per Lodenius var inne på här tidigare. Dessa möjligheter ger ett ökat kulturbud i hela landet.

När Landsbygdskommittén presenterade sitt betänkande för några år sedan tog de upp just digitaliseringen av film och biograferna som en viktig faktor för att mindre orter hade kunnat öppna sina biografer igen, så vi får inte låta den här krisen göra att de bara några år senare får stänga.

Filminstitutet har det ganska bra med digitaliseringen, men med de lokala filmarkiven ser det lite värre ut. De har sämre tillgång till tekniken, och ekonomin är sämre. Därför måste vi nu hjälpa till, så att de kan påbörja digitaliseringen av de lokala filmarkiven. Det är ett väldigt oroande läge just nu, så vi tycker att regeringen ska få i uppdrag att utreda statusen för de lokala filmarkiven och säkerställa att det finns kompetens, teknik och ekonomi för att digitalisera dem. Vi tycker också att man ska undersöka om inte Filminstitutet kan vara ansvarigt för att hålla ihop det här arbetet och få ett utredningsuppdrag. Därför vill jag yrka bifall till min reservation nr 4 i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Jag hade inte möjlighet att begära replik på Angelika Bengtsson från Sverigedemokraterna tidigare. Jag vill bara bemöta hennes påstående här i talarstolen att Filminstitutet beviljar bidrag utifrån kön. Det stämmer inte, utan det sker utifrån en mängd andra parametrar. Filminstitutet är ju inte en myndighet som andra, men vi förväntar oss förstås att få se en statistik över hur bidragsgivningen ser ut, hur fördelningen mellan män och kvinnor fallit ut och hur det ser ut med mångfalden. Jag tycker att vi måste kunna följa upp de flesta bidrag som vi beslutar om på det sättet och se hur det faktiskt påverkar. Vi vet att med en mångfald av konstnärliga utövare får vi också en mångfald av berättelser och ett rikare kulturellt utbud. Därför är det viktigt att vi har den typen av mångfaldsmål och att vi följer upp dem med statistik.

Herr ålderspresident! Vänsterpartiet har inte motionerat om public service, som också ingår i betänkandet. Eftersom sändningstillståndet löper flera år till har vi inte skrivit någon motion i år, men jag vill ändå ta chansen att säga något om vikten av starka och oberoende public service-bolag i tider av kris.

Sveriges Radio och SVT har med sin bevakning av coronakrisen en mycket viktig roll att spela. De är ju informationskanaler, debattforum och källor till fördjupning. Allmänheten kan till exempel skicka in sina frågor och få svar av experter - en väldigt viktig funktion. Vi kan följa presskonferenserna från myndigheterna. Jag har också noterat att nyheter på olika språk tas emot väldigt väl på Sveriges Radios webb. Där har lyssningen verkligen ökat.

Utbildningsradion har förstås också en väldigt viktig roll nu när elever, studenter och lärare i högre grad ska jobba på distans. Där finns både tips och ett stort utbud av digitala resurser för att kunna genomföra undervisning på ett bra sätt, så det är viktigt att också lyfta fram Utbildningsradions roll.

Avslutningsvis vill jag passa på att säga att jag märker att många, i alla fall i mitt flöde i sociala medier, uppskattar trygga och förutsägbara program i tablån, som sändningarna av hela fotbolls-VM från 1994. När allt annat är oroligt i omvärlden kan det kännas bra att veta om Ravelli gör den där viktiga räddningen eller inte.

Herr ålderspresident! Den samhälleliga kampen mot smittspridningen påverkar just nu oss alla. Värst drabbar den förstås riskgrupper och vårdpersonal som tvingas ställa om sina liv. Riskgrupper isolerar sig hemma och får just nu kanske mat och medicin inhandlat av familj och grannar, medan sjukvårdspersonal knappt hinner hem innan nästa arbetspass inleds.

Trots att världspressen tycks beskriva Sverige som ett av få länder i världen som inte helt har stängt ned betyder inte det att pandemin inte har drabbat oss. Tvärtom lever många just nu i sorg över att ha mist en anhörig, en familjemedlem eller en vän.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Herr ålderspresident! I en sådan här sällan skådad tid tänker jag mycket på hur vi har valt att organisera vårt samhälle, vilken kultur som har växt fram.

Min mamma, som under stora delar av sitt arbetsliv har arbetat inom hemtjänsten och äldreomsorgen, har i decennier vittnat om en svår arbetsmiljö med delade arbetsturer där man jobbar tidig morgon och sen kväll eller där man stressat inväntar morgontelefonsamtalet om att man ska infinna sig på jobbet samma dag.

Arbetet i sig innebär tidsräkning från stunden man kliver in hos den äldre. Mycket praktiskt ska hinnas med, och det som kanske mest efterfrågas - ett samtal eller en kopp kaffe - blir i stället den absolut sista prioriteringen. Arbetsuppgifterna handlar mer och mer om tidsstyrning, checklistor och att följa manualer. Jag tycker mig se att organiseringen av välfärden har gått från att möta människan efter hennes behov till att checka av arbete på papper.

Den här kulturen, det här sättet att organisera samhället, hoppas jag att fler i ljuset av pandemin kommer att börja ifrågasätta. De som arbetar med våra äldre förtjänar helt andra förutsättningar, och våra äldre förtjänar trygghet. Så bör vi också tänka när det kommer till personalen i vården, i kollektivtrafiken, inom räddningstjänsten och i alla andra samhällsbärande funktioner. I en pandemi är det de som garanterar oss trygghet, hjälp, omsorg och omvårdnad - det vi behöver när vi är som allra mest sårbara. Kanske kan pandemin medföra insikten att det är dessa människor som bär upp vårt samhälle och som vi är skyldiga en kulturell förändring.

Herr ålderspresident! Professor Jonna Bornemark sa i sitt högtidstal i Storkyrkan 2019 att om vi ser brister i den kultur vi tillhör måste vi fråga oss hur vi kan ändra oss.

Hon sa: Det fantastiska är att vi har en hel sektor som sysslar med just det här - som synliggör det vi glömt, som undersöker vad det är att vara människa och som berättar för oss om våra behov. Det är en sektor som kanske inte löser problem i effektivitetens namn men som funderar över hur de där problemen uppstått och hur djupt de sitter i vår kultur.

Hon talade förstås om den kanske mest missförstådda sektorn i vårt samhälle: kulturen.

Många ser fortfarande kulturen som något vi kan roa oss med när de basala behoven är tillfredsställda. Men kulturen berättar för oss om hur vi lever, synliggör våra behov och kan vara katalysatorn till att ändra vår samhällskultur där den brister.

Jag vet genom min mamma att vi knappast saknar profession i vårt land. Men under en lång tid har vi ignorerat vad professionen, liksom kulturen, säger. Vi ska inte tro att allt går att mäta. Vi ska inte heller begära att siffror ska tala om för oss vad som är verkligt. Omtanke, omsorg och empati är ju i allra högsta grad verkligt. Det är också vad människan just nu behöver - men kanske kan det inte mätas, och kanske är det just det professionen vill att vi ska förstå.

Herr ålderspresident! I pandemibekämpningen drabbas många av inkomstförluster, särskilt de sektorer som bygger sin verksamhet på människans möten. Regeringsbeslutet om att begränsa allmänna sammankomster gör att gallerier, kulturhus, museer, biografer, teatrar och konserthus håller stängt. Därför är det helt avgörande att regeringen just har presenterat ett krispaket om 1 miljard till kulturen och till idrotten. I fredags presenterades också medelsfördelningen närmare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

Det här betänkandet rör 50 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden, framför allt avseende filmpolitik och public service. Det är ytterst tacknämligt att vi i en tid då vi behöver saklig information har fastslagit public services långsiktiga villkor och medelstilldelning samt att vi har fattat beslut om ett avgiftssystem framför ett licenssystem. Därutöver har regeringen förstärkt mediestödet permanent till den privata mediesektorn, som tappar annonsintäkter som en konsekvens av coronapandemin. Gratistidningarna, som når ut till en bred allmänhet, omfattas nu också av detta stöd, vilket är ytterst välkommet.

Vad gäller intäktsbortfall på filmområdet har regeringen fattat beslut om att Filminstitutet ska fördela 50 miljoner kronor av de 500 i krisstöd.

Med detta sagt yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag.

Herr ålderspresident! Jag vill rikta ett tack till de andra ledamöterna som här i dag har deltagit i tre olika kulturdebatter. Det har varit väldigt roligt att få vara med om det.

Herr ålderspresident! Nu i coronatider utnyttjar andra - det kan till exempel handla om främmande makter - den kris som har uppstått för att sprida desinformation, lögner, fake news och narrativ som syftar till att erodera vår demokrati och vår tilltro till varandra, både här i Sverige och i Europa, ja, faktiskt i hela den demokratiska världen. Det är uppenbart att coronakrisen nu sätter fingret på vikten av att vi har både medie- och informationskunskap i skolan och fri journalistik, en journalistik som är kritisk, opartisk och granskande. Alla de här delarna utgör den yttersta frontlinjen mot de angrepp på demokratin som desinformation, fake news och annat innebär.

Vi liberaler har sett till att få till stånd en ökning av presstödet. Vi har också pressat regeringen till att undanta tidningspapper från de nya återvinningsreglerna för att avlasta just den fria journalistiken. Detta har faktiskt att göra med demokratin.

Jag vill också säga någonting om filmbranschen. Precis som flera andra talare har varit inne på är det en bransch som har drabbats hårt av coronakrisen, just därför att den i grunden handlar om möten. Jag tänker inte minst på våra biografer runt om i landet. För oss liberaler är det otroligt viktigt att se till att de stöd vi redan har beslutat om faktiskt når fram till de aktörer som behöver dem. Det handlar såklart om de stöd som är riktade till kultursektorn men också om de stöd som är riktade till våra bolag runt om i landet.

Herr ålderspresident! Nu vill jag lägga min sista talartid på reservation nr 7, som jag också vill yrka bifall till. Den handlar om public service och de nationella minoriteterna.

Våra nationella minoriteter i Sverige har genom åren utsatts för det våld som assimileringspolitik innebär. Man har inte fått tala sitt språk. Man har inte fått utöva sin kultur. I grunden är det varje demokratiskt samhälles och varje demokratisk människas plikt och skyldighet att både se till att skydda våra nationella minoriteter och se till att de har rätt att och kan utöva sin kultur och tala sitt språk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågor om film och public service

I vår reservation nr 7 stryker vi under detta. Vi säger också att vi måste stödja de nationella minoritetsspråken så att de kan hållas levande på riktigt. Ett sätt att göra det är genom public service, där vi skulle vilja se att mer utrymme i tablån avsattes för sändningar på de nationella minoritetsspråken. Det är otroligt viktigt att det finns både journalistik, kulturprogram och andra program i tillräckligt stor utsträckning för att på allvar upprätthålla de nationella minoritetsspråken och ge människor både verktyg och möjlighet att utöva sin rätt till sin kultur och sitt språk.

Herr ålderspresident! Med de orden vill jag återigen yrka bifall till reservation nr 7.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)