Försvarspolitik

Herr talman! I dag har vi att debattera ett motionsbetänkande som innehåller en rad olika förslag samlade under den mycket extensiva rubriken ”Försvarspolitik”. Ärligt talat låter det bredare och djupare än det som faktiskt presenteras i betänkandet, även om här finns många intressanta idéer.

Låt mig ändå inledningsvis, när vi nu har att tala om försvarspolitik, göra den reflektionen att jag tror att de kommande veckorna blir avgörande och viktiga. I närtid har vi nämligen att se fram emot Ingemar Wahlbergs viktiga utredning om alla materielprojekt och därtill nödvändiga prioriteringar. Därefter kommer Försvarsmaktens årsredovisning för 2017, där vi kan få väsentliga svar om hur det går med förmågeuppbyggandet. Sedan kommer den långsiktiga perspektivstudien, där man spejar mot 2030 och där det redan har varnats för en relativt sett minskad förmåga efter 2020. Vi har även Försvarsmaktens budgetunderlag för 2019.

Jag hoppas att allas dessa dokument kommer att vara tydliga, klara och uppriktiga. Jag är för egen del övertygad om att de allt som allt kommer att entydigt visa att Sverige måste göra mer. Det kommer att krävas ytterligare ansträngningar för att säkra och utveckla vårt lands försvarsförmåga, och vi har en skyldighet att göra det.

Därför har vi moderater också sagt att det under den kommande tioårsperioden krävs tillskott som gör att Sveriges försvarsbudget hamnar på motsvarande 2 procent av bnp. Från regeringssidan hörs det väldigt lite om detta. Min uppmaning är: I dag är en bra dag för socialdemokrater och miljöpartister att säga vad de vill göra! Det är försvarspolitik i dess djupaste och sannaste mening.

Herr talman! Låt mig nu fokusera på två aspekter i detta betänkande där Moderaterna och Alliansen går fram med bra förslag och reservationer och där vi möter ett samlat motstånd från S, MP, V och SD.

Först och främst måste samverkan mellan Försvarsmakten och polisen bli bättre. De senaste dagarna har olika sorters uttalanden kunnat höras från regeringssidan, och det är viktigt att de följs upp med innehåll och struktur. Vi måste använda de samlade säkerhetsskapande resurser som finns på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Vi har inte råd att låta gamla låsningar hindra en sådan utveckling. I ett läge där vi står inför sektorsövergripande hot måste vi kunna möta dessa med samhällets alla resurser och inte ha ett stuprörstänkande.

Däremot är det viktigt att det är mycket tydligt vilken myndighet som har det yttersta ansvaret för planering och ledning av insatser. Våra förslag som rör en förbättrad samverkan mellan försvarsmakt och polis innebär inte att Försvarsmaktens personal ska sättas in i skarp insats mot till exempel gängkriminalitet. I stället ska personal från försvaret användas för kringuppgifter. Detta skulle i sin tur kunna frigöra resurser hos polisen, som då skulle kunna fokusera just på sin kärnverksamhet.

Herr talman! Det finns verkligen brinnande bilar i Sverige, och på bild liknar många av dem brinnande fordon i Vancouver. För oss moderater är verkligheten alltid viktigast – inte debatten om speglingen av densamma.

Från Moderaternas sida har vi tidigare lyft fram förslaget att utreda möjligheten att ha ett särskilt polishemvärn likt det som finns i Danmark. Polishemvärnspersonalen i Danmark utbildas i bland annat trafikreglering, bevakning, signalementstagning, polisradio, häktningsregler, självförsvar och nödvärn. De vanligaste uppgifterna för Politihjemmeværnet är att bistå polisen med yttre gränskontroll, trafikreglering och avspärrningar samt delta vid sök- och observationsuppdrag. Det är alltid polisen som sätter in Politihjemmeværnet vid behov och som leder insatserna.

I det aktuella betänkandet för vi fram ytterligare två förslag.

Det första är att kunskaps- och erfarenhetsutbytet mellan Försvarsmaktens specialförband och polisens insatsstyrka ska utvecklas och fördjupas. Detta är centralt utifrån dagens läge med gråzonsproblematik, där gränsen mellan tillstånd av krig och fred inte är tydlig.

Förmågan att möta asymmetriska hot kan vara antingen en militär eller en polisiär uppgift beroende på de faktiska omständigheterna. Exempelvis, herr talman, är terrorism utförd utan anknytning till en annan stat en polisiär uppgift. Om det däremot är möjligt att avgöra att det är fråga om statsterrorism kan en sådan aktion ses som ett led i ett väpnat angrepp mot riket och utgör därmed en uppgift för Försvarsmakten.

Moderaternas vill också tillsätta en utredning som ser över hur samverkan mellan Försvarsmakten och polisen kan bli bättre över hela linjen. I en sådan översyn bör ingå att pröva hur lagstiftningen fungerar och hur den kan bli bättre, att se på hur den civil-militära samverkan fungerar i andra relevanta länder samt att föreslå förändringar och förbättringar. Viktigt i sammanhanget är att garantera att försvarets kärnverksamhet inte blir åsidosatt när dess resurser används i andra sammanhang.

Den andra frågan som jag vill lyfta fram är internationell samverkan kring totalförsvaret, främst på en nordisk nivå. När det gäller det militära försvaret finns ett nordiskt samarbete som har fördjupats på flera sätt de senaste åren, både bilateralt och med flera länder samtidigt. Ett bra exempel på detta är flygsamarbetet cross-border training på Nordkalotten med Finland och Norge samt i söder tillsammans med Danmark.

Genom att öva tillsammans och utnyttja varandras resurser kan vi genomföra större och mer komplexa övningar och kan därigenom höja försvarets förmåga och dra lärdomar som är nyttiga om det skulle bli skarpt läge.

Herr talman! I går var det utrikespolitisk debatt. Jag måste tillstå att utrikesminister Margot Wallström nog väckte ett visst uppseende, inte bara runt Östersjön utan även i resten av Europa och i Natokretsen, med sina väldigt slarviga uttalanden.

Därför, herr talman, vill jag tydliggöra att det inte är någon hemlighet att Moderaterna vill att Sverige ska bli Natomedlem. Genom ett svenskt Natomedlemskap skulle vi kunna ha ett betydligt djupare nordiskt samarbete än vad som är möjligt i dag på grund av att Sverige och Finland inte är Natomedlemmar.

Det är bra att regeringen har gått fram med att Sverige och Finland ska ha en gemensam planering som sträcker sig bortom vad man kallar fredstida förhållanden. Men det finns inga solidariska försvarsgarantier, så vi kan ändå inte vara säkra på att få hjälp – eller på att kunna ge hjälp, för den delen – i händelse av kris eller krig.

Herr talman, socialdemokrater, miljöpartister, vänsterpartister och sverigedemokrater! Vi kan planera hur mycket vi vill, men vi kan endast veta att vi har andra vid vår sida med den bindande säkerhetsgaranti som finns i artikel 5 inom Nato. Detta hoppas jag att också utrikesministern förstår.

Herr talman! Från Alliansen har vi pekat på behovet av att stärka det nordiska samarbetet även när det gäller det civila försvaret. Vi vill uppdra åt regeringen att göra en översyn av svenska och nordiska resurser som kan samutnyttjas och vilka områden som ska prioriteras.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Alliansens samtliga reservationer. Jag vill särskilt understryka Alliansens gemensamma reservation 3 om försvarets förmåga under punkt 2 i betänkandet.

Herr talman! Det var intressant att höra Hans Wallmark. Ord är ju bra, men vem var det som till exempel lade ned beredskapspolisen 2012? Det var ganska oklokt gjort, eller hur? Vi vill ju återinföra beredskapspolisen. Man kan också lägga till att utrustningen förstördes.

Finansieringen är en grundbult i försvaret, både när det gäller det civila och det militära. Utöver de övriga satsningarna satsar vi under denna tioårsperiod 5 miljarder per år för att täcka de gamla materielhålen – det finns en brist på ungefär 50 miljarder.

Vi vill på tio års sikt gå upp till 2 ½ procent av bnp. Om vi ska bygga ett försvar som är trovärdigt måste vi ha fler brigader. För att få fler brigader måste vi öka värnpliktsvolymerna, så småningom upp till 18 000−19 000, för att kunna förbandsomsätta ett ökat antal brigader. Det går inte om man inte tillför dessa resurser.

Vi kan diskutera vilken förmåga vi ska ha. Men det som är glädjande är att det verkar som att alla partier har anslutit sig till vår linje. Som ni alla vet var vi ensamma om att propagera för ett starkare försvar. I dag är det egentligen bara Liberalerna och Sverigedemokraterna som menar allvar med dessa satsningar – det är väl någon miljards skillnad på satsningarna.

Jag skulle också vilja ta upp en annan sak inom ramen för detta. Vi bör ha ett balanserat försvar och en sammansättning som skapar en hög tröskeleffekt. Vi vill inte vara med i Nato – det är ju känt för alla. Vi anser att ett Natomedlemskap ökar spänningarna i Östersjöområdet – det har vi sagt ett antal gånger.

Vi har också sagt att vi vill ha ett nordiskt samarbete när det gäller materielsystemen, men vi ska inte fördjupa detta samarbete eller vara beroende av varandra. Vi vill se en försvarsallians – ett försvarsförbund – med Finland. Det är också känt.

Vi vill bygga upp ett antal brigader. Vi vill omedelbart förstärka Gotland med ett bataljonsartilleri. Luftvärnssystemen kommer Mikael Jansson in på senare i debatten. Genom att bygga upp detta i ett förbund med Finland – så att säga bortom fredstida förhållanden – tror vi att vi skapar en hög tröskeleffekt. Det kan inge respekt. Vi kan utöva vår alliansfrihet i vårt närområde och göra det trovärdigt. Det är vår uppfattning.

I den situation som vi nu befinner oss i finns det egentligen två alternativ, som vi har skissat på tidigare. Försvarsanslaget är bestämt, och målen – försvarsförmågan – kommer att anpassas efter försvarsanslaget. Vi vill i stället, herr talman, att man fastställer målen och försvarsförmågan och sedan har en budget som anpassar sig efter det som man säger att försvaret ska klara av.

I dag är det tvärtom:

– Här får ni en påse pengar. Vad kan ni göra?

– Det räcker inte.

Så diskuterar man ständigt detta. Man måste ta ett mycket djupare grepp på det hela.

Jag har tidigare gått igenom den politiska styrningen med den så kallade Genomförandegruppen, som jag påstod att Allan Widman var ordförande för, vilket han inte var och vilket han korrigerade. Jag tänker inte gå in på detta igen. Men sviterna av det som beslutades då finns ännu kvar, och det var ett grovt misstag att göra detta.

Jag sa nyss att vi inte borde gå med i Nato, och någon kanske kommer att ställa en fråga om det.

Hans Wallmark gjorde en liten exposé, som några brukar säga att jag gör – och det gör jag också! Han pratade om militären som stöd till polisen.

Vilken är då Sverigedemokraternas uppfattning om detta? Vi är för att polisen i vissa situationer ska kunna begära hjälp av militären. Vilken hjälp ska det handla om? Jag har svarat på den frågan i intervjuer med journalister som har frågat om militären ska storma in med automatvapen. Nej, det var inte det vi menade. Militären kan göra mycket annat för att stödja polisen. Man kan skydda deras fordon. Man kan transportera materiel. Man kan skydda ambulanser och brandbilar som ska in, så att polisen kan utföra sitt jobb.

I dag avdelas ganska stora resurser vid ett ingripande eller en insats i något område för att skydda egna fordon eller egen materiel. Detta skulle militären kunna göra om polisen begär det, om situationen blir okontrollerbar. Man kan direkt utse ett skyddsområde.

På det viset anser Sverigedemokraterna att militären kan ställa upp om polisen hamnar i en sådan situation att man begär hjälp. Nu är det utklarat – vi är för detta.

Vi vill också satsa mycket på forskning, till exempel på drönare. Det är någonting som krigsförbanden kommer att ha stor glädje av i framtiden. Vi ser inte framför oss enskilda spaningsplutoner som ska känna av var fienden finns. Vi ser framför oss små drönare, kanske av en humlas storlek, som gör att vi får en helt annan taktisk flexibilitet i krigsförbanden. Därför satsar vi och kommer att satsa väldigt mycket på forskning av olika slag.

Som jag sa förut vill vi öka antalet värnpliktiga. Då måste vi öppna rekryteringskontor i Norrland. Det har vi motionerat om tidigare, men det tyckte inte ni var bra. En del har andra lösningar, mobila rekryteringskontor och så vidare. Vi tycker att vi ska ha rekryteringskontor i Norrland kopplat till det stora antal värnpliktiga som vi vill ta in. Ert förslag baseras på ett mindre antal värnpliktiga. Sett ur ert perspektiv kan man förstå det, men ur vårt perspektiv duger det inte att fara runt med en sådan buss.

Vi behöver samordna försvaret i Norden, sa jag. Men det ska inte innebära försvarsförpliktelser, bortsett från Finland.

Sedan har det varit tidningsskriverier angående sannolikhetsbedömningar. Jag håller med fullständigt med generalmajoren – om han nu är rätt citerad i tidningen – om att politiker inte ska syssla med sannolikhetsbedömningar. Det är helt ointressant. Intressant är i stället vem som har förmågan att göra någonting mot Sverige. Har Tyskland, Frankrike, England eller USA det? Har Ryssland det? Ja, och det kan gå fort. De har en förmåga. Hur sannolikt det är hit och dit är fullständigt ointressant. Han har helt rätt, tycker jag.

Vi kan inte heller bortse från att Försvarsmakten har en uppgift vid ett yttre hot och att i vissa fall även hjälpa polisen. Men det största hotet mot vårt sätt att leva, vår frihet och våra värderingar finns inom landets gränser. Och vad har hänt där? Vi sverigedemokrater tycker att ni har nonchalerat, egentligen struntat i, den egna befolkningen vad gäller säkerheten inom landet. Vi har parallellsamhällen och splittras. Detta är också någon form av hot.

Häromkvällen kunde vi på tv höra polisen själva säga: Stockholm är fullt av vilsna själar. Det verkar som att vi ska skydda folk så att de kan leva i sina bubblor.

Attityderna har blivit mycket råare. Fler och fler beväpnar sig. Dödsskjutningarna ökar. På fem år har vapenbeslagen ökat med 50 procent. Var tredje dag säger en polis upp sig. Har detta någon betydelse för säkerheten och försvaret av vårt land? Ja, vi tycker det. Det här får konsekvenser.

Herr talman! En del politiker kallar sig naiva och skyller på att man är barnslig. Vi var lite barnsliga, så vi raserade det här och prioriterade inte den svenska befolkningen, som vi var tillsatta för att göra. Och det här fortsätter och fortsätter. Vi var lite barnsliga, men ge oss gärna förtroende igen så ska vi inte vara barnsliga längre.

Som avslutning kan jag i alla fall gratulera Moderaterna till att de hittat sin valstrategi, nämligen en kopieringsmaskin. Det tycker vi är bra, för det innebär att vi får ut vår politik.

Herr talman! Det är en blandad bukett som Roger Richtoff och Sverigedemokraterna presenterar. Låt mig sortera något bland blommor, blad och ogräs.

Det är intressant att lyssna till Roger Richtoff när han nästan lite devalverande beskriver försvarsberedningen och dess arbete, där man kommit fram till den säkerhetspolitiska slutsatsen att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Jag tänker inte fördjupa mig mer i det. Men Mikael Jansson ska ju hålla ett anförande här om en stund. Han kan då utveckla sin ståndpunkt och synpunkt som ledamot av försvarsberedningen. Just nu verkar det i alla finnas två linjer representerade av Sverigedemokraterna i kammaren.

När det gäller samverkan mellan polis och försvarsmakt tycker jag att vi utvecklar vår ståndpunkt väldigt väl i vår motion. Vi anser att man bör tillsätta en utredning som ser över hur polisen och Försvarsmakten kan fördjupa sin samverkan vid exempelvis terrorattentat. Samverkan mellan Försvarsmakten och polisen måste bli bättre. Det finns i dag positiva exempel på samverkan där polisen använder Försvarsmaktens helikopterresurs. Jag tror att det är den typen av saker som skulle kunna användas. Vi är positiva till att se på hur man kan ha en fördjupad samverkan mellan försvarsmakt och polis. Jag noterar dock att Sverigedemokraterna har en egen reservation och att den samlade vänstern avslår vår motion.

Herr talman! Ett Natomedlemskap skulle inte göra Sverige säkrare. Vi skulle bli mer utsatta. Därför tjänar den militära alliansfriheten oss väl. Fortsatt tillsammans med Finland har vi denna position och kommer att stå fast vid den. Det är inte Roger Richtoff som har sagt detta, även om han andligen är en del av den tanken. Det var Margot Wallström som sa detta i går.

Då måste jag ställa en fråga till Roger Richtoff: På vilket sätt ökar säkerheten genom att vi går i ett försvarsförbund med ett land, Finland, men avsäger oss det samarbete med 29 andra länder som ett Natomedlemskap skulle innebära?

Herr talman! Var ska jag börja? Jo, jag kan börja i slutet. Vi har sagt ett antal gånger nu, Hans Wallmark, att vi anser att spänningarna ökar i Östersjöområdet genom att vi i praktiken gör Östersjön till ett Natoinnanhav. Vi har Natoländer runt om oss. Finland går förmodligen med i Nato om vi gör det – det vet vi inte men troligtvis.

Genom att bygga upp ett eget starkt försvar, som vi vill och som Finland har, höjer vi en tröskeleffekt. Vi kan då agera utifrån vår alliansfrihet och utgöra en avspänningsdel i vår del av Europa. Detta är inte bara Sverigedemokraternas uppfattning. Det finns ju ledande kända personer som Hans Blix, som helt delar vår uppfattning i detta stycke, och han är förresten liberal.

Herr talman! Att Wallmark gärna vill stå på samma sida som Erdoğan får stå för er, men det är inte bara ris eller ros där.

Sedan sa jag inte att vi vänder oss emot att man inte kan utesluta någonting. Jag sa att man ska sluta med sannolikhetskalkyler. Det är en väldig skillnad, Hans Wallmark, att sluta med sannolikhetskalkyler och att skriva under att man inte kan utesluta någonting.

Herr talman! När det gäller kritiken mot försvarsberedningen och detta med sannolikhetslära låter Roger Richtoff även på den punkten som Sveriges utrikesminister. Min uppmaning är att det där får väl Sverigedemokraterna klara ut. Ni verkar just nu inta två olika positioner, den ena företrädd av Mikael Jansson i försvarsberedningen och den andra som Roger Richtoff nu uttalar sig för.

Jag vill ta upp två saker när det gäller Natodiskussionen.

Det första är att man säger att Sverige som Natomedlem skulle skapa ett otryggare klimat kring Östersjön. Då menar jag att man har flyttat makten, myndigheten och ansvaret för var Sveriges säkerhetspolitiska beslut ska fattas från Stockholm och från Helsingfors österut. Jag tänker inte medverka till det. Jag tänker inte öppna upp för en sådan debatt.

Det andra är att hela den svenska försvarsstrategin bygger på att vi ensamma kan försöka hejda en motståndare. För att klara av detta behövs samverkan och samarbete med andra länder.

Då menar jag, herr talman, att det är bra med Finland men otillräckligt. Det är en helt annan styrka att kunna lita på de 29 länder som utgör dagens Nato.

Problemet med den Natodebatt som även Roger Richtoff deltar i är att om något allvarligt skulle inträffa tror, hoppas, önskar och vill vi ha beredskap för att kunna vädja till andra att komma till vår hjälp för att vi ska kunna klara det. Men vi kan aldrig veta. Vi kan bara som Natomedlem ha vetskap om att andra kommer till vår hjälp.

Herr talman! Jag är glad över att Roger Richtoff och Sverigedemokraterna är tydliga, för det visar på en väsentlig skillnad mellan det parti han representerar och det parti som jag representerar.

Herr talman! Det är jag glad över.

Låt mig ta det igen. Försvarsberedningen skriver att det inte kan uteslutas. Jag säger att man inte ska syssla med sannolikhetskalkyler och tala om mindre eller större sannolikhet. Att Försvarsberedningen säger att det inte kan uteslutas är fine with me, men det är meningslöst att jobba med sannolikhetskalkyler över hur sannolikt det är. Diskutera i stället förmågan! Var finns förmågan att kunna göra något i Sverige?

Ni vill inte ha en Natodebatt, men varje gång kommer det upp. Jag förstår er synpunkt, men ni har svårt att lyssna på det vi säger. Vad är skälen? Jag tänker inte upprepa det fler gånger.

Moderaterna är mycket förtjusta i den nya chefen för MSB. Jag tänker fråga honom vid tillfälle om han fortfarande kräks när han ser partiledaren för ett av de största partierna i riksdagen. Men jag väntar tills vi är i utskottet.

MSB har gjort en videofilm. Här sägs: ”Som en konsekvens av desinformationskampanjen polariseras den svenska politiska arenan, och populistiska politiska krafter stärks.” Samtidigt visas bilder av partiledaren Jimmie Åkesson och NMR. Det är en bottenlös inkompetens om man inte förstår konsekvenserna av en sådan film. Nu har MSB tagit bort filmen, men den ligger ju kvar på nätet för all framtid. Det skrivs bra om detta i tidningarna, och man kan fördjupa sig i det.

Nu kan jag inte ställa en fråga till Wallmark om hur han ser på detta, men vi kanske kan återkomma till det.

Herr talman! ”Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige. Sverige blir oundvikligen påverkat om en säkerhetspolitisk kris eller väpnad konflikt uppstår i vårt närområde.”

Så lyder Försvarsberedningens samlade bedömning. Alla partier utom ett delar denna beskrivning från det första delbetänkandet, som kom strax före jul.

Vårt försämrade säkerhetsläge kräver ökat fokus på vår nationella försvarsförmåga. Viktiga steg behöver tas. Det har tagits många steg, men mer behöver göras för att långsiktigt stärka vårt försvar. Det handlar om fortsatt höjda försvarsanslag, ett svenskt Natomedlemskap och ett utvecklat civilt försvar.

Totalförsvaret berör och omfattar hela samhället. Vi behöver jobba för att utveckla folkförankringen, förståelsen för hur omvärldsläget påverkar Sverige och engagemanget för vilken försvarsmakt vi ska ha i Sverige på kort och lång sikt.

Den fortsatta otydligheten från regeringen om Sveriges säkerhetspolitik påverkar i allra högsta grad förutsättningarna för försvarspolitiken. Frågan är om man kan få en konstruktivitet som håller ihop de två viktiga perspektiven säkerhetspolitik och försvarspolitik i närtid. Vi har ett mycket sårbart utgångsläge, vilket kräver ett ledarskap som är engagerat, tydligt, insatt och kunnigt.

De senaste månaderna har visat på möjliga förbättringspunkter. Uppfattningen att vi har bristande resurser, att det finns mycket att göra på materielsidan och att dimensioneringen av den svenska försvarsmakten är för liten delar nog de flesta bedömare.

Kostnadsutvecklingen skenar, och en långsiktighet i försvarsekonomin är något vi på allvar bör diskutera. Vi bör också diskutera hur detta ställer sig i förhållande till vår tillväxt och hur länderna i vår omgivning väljer att prioritera försvaret.

Sverige riskerar att få ett ökat förmågeglapp efter 2020, och det riskerar att bli ännu större efter 2025. Kommande försvarsbeslut, inför perioden 2021–2025 och tiden därefter, behöver ge tydlig vägledning. Det behöver ges planeringsförutsättningar så att förberedelser och strategier kan verkställas i tid. Det tar nämligen tid att genomföra en rejäl förstärkning av svensk försvarsförmåga.

Våra baltiska grannländer har tagit viktiga beslut för att öka sina nationella utgifter och för att öka försvarets andel av den samlade bnp:n. De har gått från under 1 procent till 2 procent på några få år. Här har vi en hel del att förhålla oss till.

Centerpartiet har medverkat till tre försvarsuppgörelser. Vi ser att mer behöver göras, och i pågående försvarsberedning eftersträvar vi att målsättningen åtminstone ska landa på det nordiska snittet, drygt 1,5 procent av bnp. Vi talar om en betydande förstärkning på minst 80 miljarder i nästa försvarsbeslut.

Samtliga krigsförband behöver öka sin krigsduglighet, och mobiliseringsförmågan i hela organisationen vid höjd beredskap måste stärkas. Vi behöver tänka i ett hela-landet-perspektiv. Vilka utbildningsområden behöver vi prioritera? Hur kan det variera från område till område där det finns militär verksamhet? Hur ser förmågan att flytta sig inom landet och till våra grannländer ut?

Med högre försvarsanslag och ett svenskt Natomedlemskap tar Centerpartiet ansvar för att förbättra Sveriges samlade försvarsförmåga och för att stå emot hoten i vårt närområde.

Vi står bakom det långsiktiga målet om minst 2 procent av bnp, och vi värnar den transatlantiska länken. Vi vill även se en utvecklad förbandsstruktur, och därför föreslår vi i dagens betänkande att det ska genomföras en utredning om ytterligare regementsbildningar på strategiskt viktiga platser.

Det handlar om den arktiska miljön i norr, om vinterförmåga och om förutsättningarna för alla förband att kunna hantera Sveriges olika klimat. Det handlar också om Mellannorrland och mittersta Sverige där förutsättningarna i dag är utvecklingsbara vad gäller närvaro och försvarsverksamhet.

Herr talman! Centerpartiet är för att Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra länder och att våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten utvecklas, inte minst i ett nordiskt perspektiv men också med Nato. Vi ser att mer behöver göras.

Det är viktigt att stärka det nordiska samarbetet och hitta gemensamma lösningar, inte bara med Finland utan med alla nordiska länder och Baltikum, för att vårt närområde ska bli starkare.

Herr talman! Det är först när alla nordiska länder är medlemmar i Nato som den fulla potentialen i ett nordiskt försvarssamarbete förverkligas. Först då kan vi bedriva gemensam försvarsplanering. Jag hoppas att också de partier som i dag står utanför strävan att nå ett svenskt medlemskap i Nato ska inse detta.

Det är bra och viktigt att fördjupa samarbetet med Finland. Det gäller både i fredstid och bortom fredstid. Men en bilateral allians kan inte avskräcka en större och aggressiv fiende och kan aldrig ersätta ett svenskt Natomedlemskap.

Vår gemensamma utmaning runt Östersjön innebär att vi behöver arbeta mycket mer tillsammans. Det handlar om att öva hur vi ska kunna ge de baltiska länderna hjälp och ta emot hjälp från dem, hur vi ska utveckla den säkerhetspolitiska dialogen och hur den civila beredskapen ska hitta system och processer som tangerar varandra och går ihop.

I det nya säkerhetsläge vi lever med hotas och ifrågasätts den europeiska säkerhetsordningen. Många aktiviteter genomförs mot vårt land och mot övriga europeiska länder för att spä på misstroendet. Så här långt har dagens debatt visat exempel på partier i Sveriges riksdag som inte sträcker sig framåt i en positiv anda utan snarare svartmålar och beskriver utvecklingen destruktivt.

Det finns mycket som innebär en positiv utveckling i Sverige, men samtidigt måste vi se allvarligt på de händelser som är negativa. Att vi har en försvarsöverenskommelse som är konstruktiv och bred är oerhört viktigt när det handlar om svensk försvarspolitik.

Ett svenskt medlemskap i Nato är ett sätt att visa solidaritet med våra baltiska vänner, våra östra grannar och resten av Europa. Vi har mycket att vinna på detta när det gäller att få trovärdighet i vårt område. Inte minst skulle det vara konfliktavhållande i Östersjön. Vi skulle kunna se längre framåt i tiden och bygga vänskapliga band med fler länder, också när det handlar om att utveckla en gemensam försvarspolitik.

Jag yrkar bifall till vår reservation 6 och ställer mig bakom reservationerna 3, 7 och 11. Jag önskar att denna debatt bidrar till att Sverige på allvar och i närtid tar viktiga steg för att lägga grunden för en ordentlig förmågeutveckling för det svenska försvaret.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 10.

Vänsterpartiet har redan tidigare välkomnat att inriktningen hos det svenska försvaret ändrats från formen av ett insatsförsvar till ett territoriellt försvar.

I betänkandet understryker utskottet att det enskilt viktigaste under försvarsinriktningsperioden 2016 till och med 2020 är att den operativa förmågan i krigsförbanden ökar och att den samlade förmågan i totalförsvaret säkerställs. Vänsterpartiet anser att det finns ett behov av att stärka totalförsvaret, särskilt det civila försvaret.

Vänsterpartiet värnar den militära alliansfriheten – en alliansfrihet som tjänat oss väl och som inneburit att Sverige sluppit krig under 200 år. En trovärdig militär alliansfrihet kräver att vi har ett svenskt försvar med stark folklig förankring. Vi vill se ett försvar som har kapacitet såväl att upprätthålla kontroll över svenskt territorium som att möta de olika säkerhetshot vi står inför och kunna bidra i internationella insatser för att värna fred och säkerhet. För Vänsterpartiet är det därför centralt att fokus ska ligga på att stärka förbandsverksamheten, inte på dyra skrytprojekt. Därför har vi tidigare sagt nej till JAS-plan, och därför kritiserar vi affärer som inköpet av Helikopter 14.

Vi välkomnar Försvarsberedningens första delrapport Motståndskraft, som lämnar en rad förslag på hur det civila försvaret kan stärkas inom en mängd områden som hör ihop med det civila försvaret. Det innebär bland annat tydligare ansvars- och ledningsförhållanden, stärkt befolkningsskydd, förbättrad sjukvård och informations- och cybersäkerhet samt en ökad beredskap inom livsmedels- och energiförsörjningen, som är nödvändiga åtgärder för att stärka vår beredskap i händelse av krig eller kris. Vi hade dock gärna sett att ett större fokus lagts på krishantering, till exempel i samband med en naturkatastrof till följd av klimatförändringarna, något vi upplever som ett mer överhängande hot.

Jag delar dock inte beredningens säkerhetspolitiska analys att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Jag anser att den beskrivningen saknar grund och vill i stället behålla den tidigare formuleringen att ett militärt angrepp mot Sverige är fortsatt osannolikt. Att trissa upp hotbilden utan att någon egentlig analys har gjorts är minst sagt anmärkningsvärt och skapar enbart onödig oro och rädsla.

Herr talman! Jag kommer nu att övergå till att tala om Vänsterpartiets reservation 10, som handlar om EU:s militarisering.

Sverige har tyvärr sakta men säkert alltmer frångått en traditionell och framgångsrik säkerhetspolitik som byggt på militär alliansfrihet, nedrustning, fredliga lösningar på konflikter, stöd till FN och solidaritet med tredje världen. Sedan vi blev medlemmar i Europeiska unionen har den svenska militära alliansfriheten urholkats alltmer. I dag är vi med och bidrar till militariseringen av EU, vårt samarbete med Nato stärks och det uppstår allt oftare frågetecken kring de internationella militära insatser vi deltar i.

År 2004 bildades Europeiska försvarsbyrån, Eda. Byråns syfte är att utveckla försvarskapaciteten, stärka samarbetet om krigsmateriel, stärka försvarsindustrin i Europa samt främja militär forskning och utveckling. Eda växer, och Sverige har anställd personal på plats. Vi ser Eda som en del i den ökade militariseringen av EU – en utveckling vi anser är olycklig.

Deltagandet i Pesco innebär ytterligare ett steg i samma riktning. Ett deltagande i Pesco innebär en rad åtaganden som rör viktiga försvars- och säkerhetspolitiska områden. Det handlar bland annat om investeringar i försvarsmateriel, om att ge stöd till gemensamma EU-insatser och om att bidra till EU:s stridsgrupper, snabbare militär rörlighet mellan länderna samt genomförande av stridsgruppsövningar.

Både Eda och Pesco har en tydlig inriktning där målet är att bygga en tätare försvarsunion inom EU. Regeringen motiverar ett svenskt deltagande med komplexa säkerhetspolitiska utmaningar i Europa. Men utvecklingen av en alltmer militariserad union bidrar snarare till ökad upprustning och oro än till minskade spänningar.

Att samarbeta med andra länder och organisationer är nödvändigt. Arbetet i FN:s säkerhetsråd är naturligtvis centralt i detta arbete. Sverige skulle även kunna utveckla samarbetet i OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Det är en av världens största och bredaste regionala säkerhetsorganisationer, med 57 deltagande stater. Där ingår, förutom de europeiska länderna, även USA, Kanada, Ryssland och de forna Sovjetrepublikerna i Kaukasien och Centralasien.

Ett ökat nordiskt samarbete är både viktigt och efterfrågat. Vänsterpartiet ser goda möjligheter att fördjupa samarbetet med våra nordiska grannländer, i synnerhet Finland, på en rad områden inom försvarspolitiken. Det skulle kunna innebära att vi stärker effektiviteten och förmågan inom både det civila och militära försvaret. Det nordiska samarbetet ska inte ersätta svensk förmåga, utan de ska komplettera varandra. Att flera av de nordiska länderna samtidigt är medlemmar i Nato komplicerar naturligtvis ett nordiskt försvarssamarbete. Det är därför av vikt att hitta former för ett ökat samarbete utan att det för oss närmare Nato.

Sverige ska stå upp för militär alliansfrihet på allvar och upphöra med alla närmanden till Nato, som enbart bidrar till att urholka trovärdigheten för vår militära alliansfrihet. Ett svenskt Natomedlemskap eller för den delen ytterligare närmanden skulle vara ett stort säkerhetspolitiskt misstag och i stället bidra till att öka spänningen i vårt närområde. Sverige skulle knytas till en kärnvapenallians och kunna tvingas in i oönskade krig och konflikter. Den militära alliansfriheten är en förutsättning för att Sverige ska kunna föra en självständig utrikespolitik för fred och nedrustning och bidrar också tydligt till att vi kan värna vårt lands säkerhet.

Herr talman! Vi debatterar försvarspolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till motion 3829 yrkande 4 under punkt 1 och till reservation 11 om försvarslogistik.

Det har tidigare i debatten citerats från den säkerhetspolitiska rapport som Försvarsberedningen lämnade den 20 december. Där finns en formulering om att ett angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Den var sju partier överens om. Detta är något som vi måste ta höjd för, och jag tänkte i mitt anförande berätta vad vi kan göra på kort sikt och på längre sikt.

När vi talar om försvarspolitik måste vi först titta lite på vilket omvärldsläge vi befinner oss i. Det är ett allt tuffare säkerhetspolitiskt läge. Låt mig påminna om några saker. Vi har Rysslands annektering av Krim 2014, och fortfarande – medan vi befinner oss här i kammaren – pågår ett krig i Ukraina. Vi har de systematiska påverkansoperationer mot de baltiska staterna som Ryssland håller på med. Vi har en närmast hysterisk upprustning från rysk sida, om man satsar nu ca 5 procent av bnp. Kortfattat kan man säga att omvärlden är oroligare och farligare än på mycket längre.

Tittar man på läget för Sverige är Östersjöregionen ett odelbart operationsområde i händelse av konflikt. Det har tydliggjorts vid flera tillfällen, bland annat av Krister Bringéus som gjorde den säkerhetspolitiska utredningen för ett par år sedan. Blir det en kris eller i värsta fall ett krig kommer Sverige från dag ett att dras in i det. Det måste vi förstå.

Till det lägger vi de nya hoten som terrorism, organiserad brottslighet och cyberangrepp där Sverige attackeras. Det är 10 000 cyberangrepp per månad från utländsk makt där vi har alldeles för dåligt skydd. Det finns en lång rad utmaningar. Vad gäller det sistnämnda skulle vi behöva ha en cybersäkerhetsmyndighet. Det krävs ett totalförsvar, militärt och civilt, som försvarar oss. Det är två sidor av samma mynt.

Försvar är något som man relativt lätt kan stänga ned, men det tar tid att bygga upp. Vi ser att den försvarsmakt vi har är alldeles för liten. Vi gör fantastiska insatser. Men den är för liten för att försvara ett så stort land som Sverige. Vi är det näst största landet efter Frankrike, men vi har en alldeles för liten försvarsmakt.

Det har tagit tid att montera ned den. När vi nu ser vi ett hot mot Sverige för överskådlig framtid finns det en nivå som vi behöver komma upp till. Det är som jag och Kristdemokraterna ser det något slags miniminivå.

Lite grovt räknat på tio års sikt, ungefär fram till 2030, ser vi framför oss att vi behöver en fördubbling av armén. Vi skulle behöva ha brigader i Revinge, Skövde, Boden, Sörmland och Dalarna. Vi skulle behöva ha speciella försvar av Stockholm och Gotland.

Herr talman! Vi skulle behöva ha en fördubbling av antalet stridsfartyg, ett fördubblat antal ubåtar och en marinbas på västkusten. I dag kan vi försvara Sverige på ett ställe, exempelvis vid ett angrepp i Östersjön. Men den som vill oss illa kommer att försöka stoppa förnödenheterna på västkusten. Då måste vi ha en flotta och möjlighet att kunna försvara oss även där. Flygvapnet bör bibehållas med minst 100 flygplan. Antalet basförband behöver tredubblas. Det kan vi göra genom att antalet värnpliktiga ökar från dagens 4 000–5 000 till 10 000–12 000.

Det är också viktigt att påpeka att vi behöver öka försvarsanslagen. De ligger i dag på 1 procent. Tittar vi på vår omvärld, som föregående talare var inne på, ligger de på helt andra nivåer. I Baltikum är de uppe på 2 procent och i Polen likaså. I Tyskland har de fattat beslut att successivt gå upp. I Sverige behöver vi stegvis göra samma sak. Om vi ska kunna betala räkningarna och bygga upp ett försvar av den storleken krävs det långsiktighet. Vi behöver också lägga till de pengar som krävs.

Vi bygger säkerhet tillsammans. Vi har i dag ett nära samarbete med Nato. Det är bra, men det räcker inte. Vi har ett samarbete med Finland. Det är bra, men det räcker inte. Vi behöver bli en fullvärdig medlem av Nato. Det som händer om Sverige skulle bli medlem av Nato är att vi på riktigt skulle kunna samöva. Vi skulle kunna ha försvarsplanering och planera för en kris eller ett krig.

Det är mycket bättre att förbereda sig med sina vänner än att behöva improvisera om det värsta skulle hända. Det var därför som Krister Bringéus var så tydlig med att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara konfliktavhållande. Det skulle minska risken för konflikter, och det skulle bli mer förutsägbart.

Herr talman! Därför är det så bekymmersamt när vi i går i den utrikespolitiska debatten hörde att utrikesminister Wallström undrade hur det stod till med Nato, garantierna och sa att man kanske ska diskutera Natokretsen. Det var häpnadsväckande uttalanden.

Sverige har ett nära samarbete. Vi vet också att Sveriges egen försvarsförmåga inte räcker. Det har varit en dubbelmoral i många år i Sverige där vi tror att Nato ska kunna hjälpa oss. Är vi inte medlemmar i Nato finns inga garantier.

Därför är det bekymmersamt med Margot Wallströms uttalanden i går. Det kanske är någonting som socialdemokratiska företrädare i dag kan lägga ut texten om och förklara. Är det så att Sverige skulle bli tryggare med ett Natomedlemskap? Skulle det öka tryggheten i vårt närområde eller inte? Den frågan skulle vara intressant att få besvarad.

Herr talman! Avslutningsvis är frågan om trygghet väldigt viktig för Kristdemokraterna. Tryggheten börjar i familjen. Sedan kommer trygghet på gator och torg men också trygghet mot yttre hot. Det är därför försvarsfrågorna är så viktiga.

Vi behöver satsa på att bygga upp ett fungerande starkt försvar som kan ge trygghet för Sverige och bidra till den gemensamma tryggheten i omvärlden men också bli full medlem i Nato.

Herr talman! Mikael Oscarsson säger i sitt anförande att trygghet är det viktigaste för Kristdemokraterna. Jag undrar hur det kan kännas tryggt att gå med i en allians, Nato, som har kärnvapen som en av sina viktigaste strategier. Hur kan det kännas tryggt?

Hur kan det kännas tryggt att gå med i en allians som har medlemmar som Ungern, Turkiet och Polen? Turkiet under Erdoğan förtrycker sin egen befolkning och arresterar oppositionella i massor. Det har nyligen gått in i Syrien och angripit kurdregionen Afrin och på det sättet också begått ett stort brott mot folkrätten.

Hur kan det kännas tryggt att gå in i en allians med den typen av medlemmar som är så långt borta från demokratin som man kan tänka sig? Hur kan det kännas tryggt att gå in i en allians där USA är den ledande nationen och som har en president, Donald Trump, som är minst sagt oberäknelig?

Herr talman! Tack för frågorna, Lotta!

När det först gäller kärnvapen kan jag ge en upplysning. Det är enskilda länder som har kärnvapen och inte Nato. Som jag var inne på i mitt anförande har vi redan i dag ett nära samarbete med Nato. Ett fullvärdigt medlemskap skulle göra att vi skulle kunna få skyddet, kunna påverka och kunna ha samövningar. Det skulle både öka tryggheten för Sverige och också bidra till säkerheten för våra grannländer.

Jag vill passa på att ställa en fråga till Lotta Johnsson Fornarve. Vill ni i Vänsterpartiet riva upp solidaritetsförklaringen om det skulle bli en konflikt eller i värsta fall ett krig i Baltikum? SD vill också göra det. Ända sedan vi gick med i EU har vi sagt att vi inte kommer att stå neutrala. Vi kommer att agera, på samma sätt som vi förväntar oss att vi ska få hjälp.

Hur är det med solidariteten med Baltikum, Lotta Johnsson Fornarve? Ska militär hjälp uteslutas från början? Är det bara filtar eller mat som ska skickas? Är det så att ni utesluter att vi ska hjälpa till militärt? Hur är det med den saken?

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan om solidaritetsförklaringen. Solidaritetsförklaringen innebär inte enbart militärt stöd utan kan innebära andra former av stöd som man kan ge till länder som hamnar i kris eller konflikt. Jag tror kanske inte att det militära stödet är det allra viktigaste. Här finns nog andra möjligheter att stödja länder som hamnar i en svår situation.

Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på min fråga angående om Mikael Oscarsson känner att det är tryggt att gå in i en allians som Nato, som har odemokratiska medlemmar som Polen och Ungern. Framför allt tänker jag också på Turkiet, som i dag angriper sitt grannland Syrien och det kurddominerade området där. Det är en regim som i allra högsta grad förföljer sina egna medborgare, och det är ett mycket odemokratiskt land. Hur kan det kännas tryggt att vara med i en sådan allians?

När det gäller frågan om kärnvapen har ju Nato kärnvapen som en av sina bärande strategier. Jag tycker inte att det känns särskilt tryggt att gå med i en sådan allians.

Jag skulle också vilja fråga Mikael Oscarsson om han inte tycker att den svenska alliansfriheten har fungerat väl. Sverige har klarat sig undan krig i 200 år. Generation efter generation har sluppit uppleva krig. Är inte det ett bevis på att alliansfriheten har fungerat väl? Varför ska vi frångå en vinnande strategi?

Herr talman! Under kalla kriget var Sverige alliansfritt därför att det skulle syfta till neutralitet i krig. Men nu är det länge sedan vi kom bort från detta. Sverige kommer inte att vara neutralt. Då är frågan: Vad är syftet med alliansfriheten?

Vi klarar oss inte på egen hand. Vi är beroende av att få hjälp. Då är det, som jag var inne på, mycket bättre att uppgradera. Sverige har i dag ett partnerskap med Nato, och det är mycket bättre att vi blir fullvärdig medlem. Då kan vi påverka, och då kan vi ha en försvarsplanering.

Ledamoten minns säkert hur det var under den ryska påsken för några år sedan. Sveriges plan kom inte upp, men Natos plan kom upp. Om Sverige blir medlem kan vi samarbeta. Det finns en försvarsallians att tillgå. Den heter Nato. Där är Norge med, där är Danmark med och där är Polen, Tyskland och länderna i Baltikum med. Sverige skulle passa in där. Vi skulle kunna förstärka säkerheten både för svenska folket och för omvärlden.

Det här med att ställa upp och solidaritet är viktigt. Det funkar så i realiteten. Om inte vi ställer upp – vem ska då ställa upp för Sverige? Ledamoten är inne på att vi kan skicka andra saker. Men om det i värsta fall uppstår ett krig eller en kris och vi skulle råka ut för det, skulle vi då bara vilja ha blåbärssoppa och filtar? Vi vill också ha militär hjälp i så fall.

Här måste man tänka till. Det är bekymmersamt att SD och Vänsterpartiet i Sveriges riksdag driver detta. Man har ändrat sig när det gäller solidariteten och ser bort ifrån Baltikum vid en kris eller ett krig.

Herr talman! Det är, som har framgått, en något brokig debatt i dag från försvarsutskottets sida. Det beror på att betänkandet verkligen är ett smörgåsbord i ordets rätta bemärkelse. Jag kan inte låta bli att kommentera en del av det som tidigare har sagts.

När det gäller kärnvapen är det min absoluta övertygelse att freden och friheten i världen mår bra av att det finns kärnvapen i London, Washington och Paris så länge politiska ledare som Kim Jong Un, Xi Jinping och Vladimir Putin förfogar över sådana vapen.

Herr talman! Visst kan Sverige komma att få hjälp av Nato vid ett väpnat angrepp. Men eftersom Sverige är icke-medlem i organisationen och därmed inte omfattas av artikel 5 i Washingtonfördraget kommer denna hjälp enbart att ges om det ligger i Natos eget intresse.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 7 och 11. Därtill yrkar jag bifall till motion 2017/18:3037 av undertecknad med flera.

Just nu pågår en anskaffningsprocess av ett medelräckviddigt amerikanskt luftvärnssystem, Patriot. Det är nog mycket bra på många sätt. Men, herr talman, att anskaffa en handfull skjutande enheter leder inte med automatik till att vi får ett sammanhängande, optimalt och heltäckande försvar mot ballistiska missiler och kryssningsrobotar.

För några år sedan arbetade en utredning, Luftförsvarsutredningen 2040, just med luftförsvarsfrågor på lång sikt. Utredningen kom fram till att Sverige är alltför litet för att på eget hand klara av att bygga upp ett sådant försvar mot ballistiska missiler och kryssningsrobotar. Utredningen föreslog därför att vi skulle bygga försvaret tillsammans med andra. Man var till och med så uttrycklig att man sa: Det är egentligen bara Natoländerna vi kan samverka med i denna fråga.

I utredningen satt tre socialdemokrater. Det var Eva Sonidsson, Anna-Lena Sörenson och Peter Jeppsson. Ingen av dessa ledamöter hade en avvikande mening när det gäller behovet av samarbete med Nato om vårt luftförsvar. Inte heller Vänsterpartiet hade någon avvikande mening. Däremot skrev dåvarande ledamoten Torbjörn Björlund ett särskilt yttrande där han menade att vi kan samarbeta med enskilda Natoländer men inte med Nato som organisation.

Utredningen har inte gått på remiss, och nu är frågan: Vilket beredningsunderlag har egentligen regeringen när vi nu står inför denna mycket stora och omfattande anskaffning? Det handlar, herr talman, om tiotals miljarder som ett minimum.

Jag inser att Liberalerna i dag kanske inte kommer att få stöd för sitt yrkande om att riksdagen ska ge regeringen till känna att redovisa hur de svenska komponenterna ska ingå i ett sammanhängande försvar mot ballistiska missiler och kryssningsrobotar tillsammans med andra länder. Men jag vill ändå för historiens skull, herr talman, säga att det hade varit en mycket klok idé om man så gjorde.

Hans Wallmark var inne på att samarbetet med Finland inte med någon automatik gäller i händelse av en väpnad konflikt. Det är alldeles riktigt. Det är inte bara med Finland vi har ett bilateralt samarbete; vi har det också med en lång rad andra länder. Men den gemensamma nämnaren för alla dessa avtal, herr talman, är att de förutsätts upphöra i händelse av krig. Man kan därmed säga att de utgör fikonlöv för den regering som fortsätter att hålla Sverige utanför det viktigaste säkerhetssamarbetet mellan demokratiska stater.

Hans Wallmark uppehöll sig även vid Politihjemmeværnet i Danmark och beskrev på ett målande sätt hur de även i fredstid vid kriser kan stötta den ordinarie polisen. Mot denna bakgrund ser jag framför mig att Moderaterna i Sverige, när nu Försvarsberedningen i bred enighet har föreslagit en särskild polisiär förstärkningsresurs, som en följd av detta också anser att denna kan användas vid kriser i fred.

Vi har diskuterat sannolikhetsläran i Försvarsberedningen. Faktum är att sannolikhetsläran denna gång utmönstrades helt och hållet. Jag tror att vi på samma sätt som Roger Richtoff utgår från de faktiska möjligheterna och sedan inte graderar sannolikheten för dessa. Det tror jag är mycket klokt av oss.

Herr talman! Med detta tackar jag för mig.

Herr talman! Vi ska diskutera försvarspolitik i dag. Ett antal motioner har legat till grund för betänkandet, och de kommer från allmänna motionstiden i höstas. Det är 18 motioner som innehåller 36 olika förslag. Precis som Allan Widman sa är det ett smörgåsbord av allt möjligt. De flesta av oss här inne sitter i försvarsutskottet, och vi har många gånger debatterat just de här frågorna.

Jag vill yrka avslag på alla reservationer, förstås, och yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Jag skulle vilja lyfta upp skillnaderna mellan att sitta i försvarsutskottet och att sitta i Försvarsberedningen. Beredningen är ett organ som kom till i slutet av 90-talet. Det har fungerat väldigt bra de flesta gångerna. Jag har fått förmånen att sitta där för andra gången nu. Det är om inte ett tillfälligt så i alla fall inte ett långvarigt organ. Men vi jobbar långsiktigt, och vi håller på i ett par år innan vi lämnar vårt förslag. De förslag som vi lämnar är förhandlade på en annan nivå än förslag från vanliga grupper som samlas och sedan lämnar en rapport till regeringen. Vi jobbar väldigt långsiktigt och förhåller oss till försvars- och säkerhetspolitiken – så även nu.

I januari 2017 bestämde försvarsministern och regeringen att vi skulle tillsätta en ny försvarsberedning. Vi jobbade under hela året, och i december lämnade vi vår rapport Motståndskraft. Den behandlade totalförsvaret och det civila försvaret, och vår slutrapport, som många av de här delarna som vi talar om nu kommer att handla om, kommer vi att lämna senast i maj 2019.

Till vår hjälp har vi ett antal utredningar. Någon, som rör samarbeten, har nämnts här också. Men vi har också tittat på alla våra lagar för att se om de är anpassade till i dag, och vi har en stor förväntan nu på att få en utredning om materiel och logistik.

Vi diskuterar också målen i Försvarsberedningen. Vi är väldigt överens om de mål som vi har fastställt om att öka den operativa förmågan och att säkerställa den samlade förmågan.

Det ligger väldigt många möten bakom det här, liksom många resor där vi försöker komma överens. Jag måste avslöja att vi kommer överens i stor utsträckning. I förra beredningen hade vi en kraftig majoritet, och nu har vi alla partier kvar i beredningen. Vi vet inte om man i nästa rapport kommer att lämna reservation eller avvikande mening, men jag hoppas att den blir så stadig och bred som det bara är möjligt.

Vi föreslår att målet i totalförsvaret ska vara att enskilt och tillsammans med andra både inom och utom landet försvara Sverige mot väpnat angrepp. Vi vill värna vår säkerhet, frihet, självständighet och handlingsfrihet. Jag tror att alla kan ställa upp på de här sakerna.

Det som var lite nytt i den senaste rapporten var att försvaret ska planera och verka för att vi ska kunna stå emot allvarliga störningar i samhällets funktioner under tre månader. En del av den perioden på tre månader ska också vara under krig.

Självklart lyfter vi upp många saker i den rapport vi har lämnat. Jag har träffat många människor som har läst den, och jag upplever att den är lättläst trots att den inte är alldeles tunn. Det känns som att många har hittat hem i den.

Vi diskuterar i rapporten ansvar och ledning när det gäller befolkningsskydd. Grunden för det är hur räddningstjänsten ska förstärkas. Vi talar om polisen och om krigsplaceringar, för man måste också veta var man ska tjänstgöra om det värsta skulle hända. Vi talar också mycket om sjukvården och hur ett stort skadeutfall ska hanteras.

I går var några av oss på ett seminarium och diskuterade cybersäkerheten. Jag upplever att ett av de hetaste ämnena just nu är hur vi ska agera när intrång görs i våra datorer.

Självklart har vi också diskuterat jordnära saker som livsmedel och vatten. Hur ska vi kunna försörja oss när det gäller energi och drivmedel?

Samarbete nämns också i FöU3. Vi vill ha ett ökat samarbete, särskilt med dem som är nära oss – förstås med Norden. Vi har redan ett samarbete med Nordefco som startade 2009. Nordefco står för Nordic Defence Cooperation. Där finns en politisk inriktning men också en förmågeutveckling. Vi har övningar och utbildning där, och vi diskuterar också personalfrågor. Det är en väldigt positiv utveckling.

Självklart står Finland oss närmast. Det beror mycket på att vi påminner om varandra. Vi har ett samarbete bortom fredstida förhållanden just nu.

Många av frågorna som har lyfts i dag kommer alltså att tas upp i Försvarsberedningens kommande rapporter. Jag tror att det är viktigt att vi håller oss till en helhetslösning och inte lyfter upp enstaka saker och beslutar om dem här och nu, utan helheten är oerhört viktig.

Jag hoppas på många bra diskussioner i fortsättningen där vi också kan vara pragmatiska och lyssna på varandra. Det är inte alltid så lätt, men vi tränar bra i Försvarsberedningen. Jag är övertygad om att det kommer någon rapport lite längre fram, och jag hoppas att den ska innehålla en mycket bred överenskommelse om vårt försvar.

Herr talman! Åsa Lindestam uppehöll sig huvudsakligen vid Försvarsberedningen och dess arbete, framför allt med den senaste delrapporten. Det finns skäl för oss att återkommande diskutera detta och inte minst den slutrapport som också kommer att levereras.

Herr talman! Vissa av de saker som Försvarsberedningen lade fram i sin delrapport som presenterades den 20 december har regeringen redan valt att börja effektuera. Det tycker jag i grunden är bra, men det gör att det blir styckevis och delt.

Det är lite oklart varför man har tagit några saker och inte andra saker. Man säger till exempel att man vill återupprätta det psykologiska försvaret, vilket är en fråga som vi moderater har drivit hela tiden, men sedan finns det också andra saker, till exempel att vi pekar ut Försvarsdepartementet som ett totalförsvarsdepartement, som man väljer att avstå från.

Det är obegripligt varför man väljer något från Försvarsberedningen men inte annat, men det kan vi lämna därhän.

Jag tänkte nämligen, till skillnad från Åsa Lindestam, diskutera det här betänkandet. Hon inledde med att säga att hon yrkade avslag på samtliga motioner. Då vill jag bara ställa frågan vad hon i grunden har emot den moderata motion där vi säger att det skulle kunna tillsättas en utredning som ser över hur polisen och Försvarsmakten kan fördjupa sitt samarbete.

Upprinnelsen till det är att det för någon vecka sedan var ett visst rabalder, herr talman. Man kunde lyssna på en justitieminister som sa en sak och en statsminister som sa något annat, och sedan ändrade sig justitieministern när det gällde hur försvarsmakt och polis kan samverka och samarbeta.

Därför är min enkla fråga: Varför yrkar Åsa Lindestam avslag på en motion som handlar om att utreda hur samarbetet mellan försvarsmakt och polis kan fördjupas?

Herr talman! Jag vill börja med varför vi effektuerar vissa saker. Jag vet att Hans Wallmark har fått svar tidigare också, för försvarsministern fick samma fråga uppe i Sälen.

Jag håller med om beskrivningen av hur regeringen har behandlat det här. Många av sakerna som Försvarsberedningen föreslog var redan på gång och det fanns saker som var färdiga och man kunde sätta fart på direkt. Då gjorde regeringen det. Det är väldigt ovanligt att det händer. Tidigare rapporter har inte behandlats på det viset, utan då har man lagt fram dem och sedan utrett ytterligare i regeringen. Sedan har det efter lång tid kommit förslag som vi har kunnat ta beslut om.

Den här regeringen tog emot rapporten den 20 december, tror jag att det var, och redan efter tre veckor hade man tagit beslut om några saker och hade dem på plats.

Jag tror att det är viktigt. Det visar hur snabbt man ändå kan hantera saker när man är i regering och är beslutsmässig. Därför satte man fart i de här delarna. Andra saker kanske måste ligga till sig lite. Man måste ha tid att läsa rapporten i sin helhet. Jag är säker på att regeringen kommer att återkomma i många av de här frågorna.

När det gäller en utredning i frågan om polis och militär vill jag säga att vi har en hel hög med utredningar just nu som vi måste förhålla oss till i första hand.

Jag vet redan att polis och militär har ett gott samarbete. Det har vi hört av Försvarsberedningens representanter.

Jag tror att vi i dagsläget är nöjda med de utredningar vi får. Sedan får vi se om vi ska återkomma till det när vi gräver djupare. Men än så länge kan jag inte se att det finns behov av det.

Herr talman! Jag tänker inte fördjupa mig i varför man väljer sådant utifrån Försvarsberedningens delrapport men avstår från annat. Jag konstaterar bara att det sker. Och jag utgår från att en alliansregering efter valet i september möjligtvis kommer att visa ett intresse också för de kvarglömda punkterna i Försvarsberedningens delrapport.

Herr talman! Låt mig återgå till det Åsa Lindestam gjorde inledningsvis i sitt anförande, nämligen yrkade avslag på samtliga motioner.

Det är uppenbart att det nu förs en debatt, som statsministern och justitieministern också deltar i, om hur polis och försvarsmakt kan samverka och samarbeta. Då vore det väl idealiskt att undersöka den juridiska basen för ett sådant samarbete. Nu går man ut i den allmänna debatten och säger att det vore bra. Därför vill jag än en gång fråga Åsa Lindestam om den sakliga grunden för det.

Herr talman! Ärligt talat kan den sakliga grunden inte vara att det tillsätts en massa olika utredningar. Det görs hela tiden, och det kommer att fortsätta på det sättet. Om både justitieministern och statsministern öppnar för att fördjupa samverkan mellan försvarsmakt och polis – en i grunden bra idé – är det bra om man har undersökt den juridiska och strukturella grunden för det.

Min fråga till Åsa Lindestam är alltså: Varför yrkade du avslag på detta förslag, för ungefär åtta minuter sedan?

Herr talman! Det låter lite märkligt att kalla det för kvarglömda punkter i Försvarsberedningens rapport. Det är det absolut inte. Det är en delrapport i ett betänkande som vi ska lägga fram i maj 2019. Det kommer alltså att behandlas i sin helhet när tid kommer.

Om jag inte missminner mig försökte den förra regeringen göra på precis det sättet, och det fattades så mycket att vi var tvungna att tillsätta en försvarsgrupp för att komma vidare. Men vi kallade det inte för kvarglömda punkter, utan vi tog det på största allvar och hjälpte till så mycket vi kunde, vilket vi fortsätter att göra. Det är absolut inte kvarglömt.

Jag tycker inte att den juridiska basen för samarbetet mellan polis och militär behöver utredas för närvarande. Jag har klart för mig vad man kan och inte kan göra, och jag är nöjd med det så här långt. Det kanske finns ytterligare punkter där Hans Wallmark inte vet vart det ska bära hän. Men jag känner inte till dem. Men kanske kan vi komma fram till lite mer konkreta saker som man i så fall skulle kunna samarbeta om.

Jag vet att om polisen behöver avropa till exempel helikoptrar ställer Försvarsmakten upp och levererar de helikoptrar som man har möjlighet att leverera. Det är bra. Det är ett sätt att göra det på.

När vi träffar cheferna för de respektive myndigheterna säger de också att de har ett mycket gott samarbete på veckobasis. Jag tror att det räcker att man kan prata med varandra. Och om de ser att det fattas något som de borde ha befogenhet att göra är jag säker på att de skulle påpeka det för oss. Jag kan inte minnas att Hans Wallmark, i diskussionen vi hade med cheferna, lyfte upp någon specifik fråga där han skulle vilja se ytterligare samarbeten och som han ville utreda.

Herr talman! Att värna medborgarnas säkerhet och landets oberoende är statens första uppgift. Försvarsmakten är den garant som ska säkerställa detta om ett läge uppstår där diplomati och andra säkerhetspolitiska verktyg misslyckas med att lösa en konflikt på fredlig väg.

Eftersom förändringar av totalförsvaret tar lång tid faller ett stort ansvar på oss politiker att följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde och anpassa vårt försvar efter vad vi ser samt att arbeta långsiktigt med försvars- och säkerhetspolitik. Den svenska politiken har försökt skapa strukturer för att gynna just dessa långsiktiga penseldrag framför kortsiktigt beslutsfattande i försvarspolitiken, framför allt genom Försvarsberedningen och försvarsgruppen. Försvarsberedningens delbetänkande Motståndskraft – Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 samlade ett brett stöd för sin inriktning om ett återuppbyggt civilförsvar.

Inom försvarsgruppen har regeringen tillsammans med ansvarstagande borgerliga partier enats om flera budgettillskott till försvaret, dels för att säkerställa att vi genomför 2015 års försvarsbeslut, dels för att säkra försvarets förmåga även under nästa försvarsbeslutsperiod.

Försvarsbeslutet 2015 och dess kompletterande uppgörelser har inneburit ett trendbrott i svensk försvarspolitik. Resurserna till svenskt försvar har ökat för första gången på många år. De nya resurserna har gått till satsningar på personal, spridning av flygstridskrafterna, materielinvesteringar, utplacering av stridsgrupp på Gotland, genomförandet av Aurora, det påbörjade inköpet av luftvärn med mera. Till detta bör nämnas införandet av den nya värnplikten, som säkrar försvarets personalförsörjning och samtidigt stärker incitamenten för människor att söka sig frivilligt till försvaret. Verktygen för ökad frivillighet har naturligtvis varit viktiga för Miljöpartiets del.

Det tar som sagt lång tid att utveckla försvarsförmåga, och vi är långt ifrån klara. Ingemar Wahlbergs kommande utredning om försvarets materielbehov, Försvarsmaktens budgetunderlag och Försvarsberedningens slutrapport längre fram kommer säkerligen alla att peka på försvarspolitiska utmaningar som behöver hanteras, oavsett regering. Men riktningen från den här regeringen är tydlig. Vi har tagit oss an att stärka försvarets förmågor, och det är ett arbete vi kommer att fortsätta med.

Herr talman! Nu har vi talat mycket om klassisk försvarspolitik och hur vi dimensionerar försvaret för att kunna möta en angripare. Men jag vill också framhålla att förbättrade förmågor hos totalförsvaret kan komma samhället till nytta i andra situationer än en väpnad konflikt. Ett krig i vårt närområde framstår trots allt som osannolikt i dag. Men lastbilar som behövs i försvarets logistik kan också användas i till exempel en snöstorm, en mer resilient elförsörjning är värdefull vid många typer av kriser och värdet av hemvärnet blev exempelvis tydligt vid branden i Västmanland 2014. Listan kan göras lång.

Vi gör klokt i att inte glömma bort de andra säkerhetsutmaningarna och bara prata om kriget, dels eftersom det finns gott om synergieffekter mellan krisberedskap och försvar, dels eftersom den hotbild vi står inför är komplex.

Regeringen har också i den nationella säkerhetsstrategin presenterat sin syn på vilka hot vi står inför. Utöver de militära hoten nämns också informations- och cybersäkerhet, hälsohot, terrorism, organiserad brottslighet, hot mot infrastruktur och energiförsörjning samt klimatförändringarna och deras effekter. Som miljöpartist vill jag särskilt framhålla det sistnämnda och instämma i ambassadör Krister Bringéus bedömning att klimathot utgör det långsiktigt största säkerhetshotet mot världen.

När man lyssnar på försvarsdebatter kan man ibland få intryck av att säkerhet byggs enbart med hjälp av vår försvarsmakt. Det är dock långt ifrån sanningen. Diplomati, utrikespolitik, goda relationer med våra grannar och stöd till demokratiska krafter och institutioner runt om i världen utgör alltid den första försvarslinjen som håller Sverige tryggt.

Dessa ämnen hanteras dock inte av försvarsutskottet. Jag nöjer mig därför med att konstatera vikten av dessa och hänvisar den intresserade lyssnaren till att i efterhand lyssna på gårdagens utrikespolitiska debatt här i kammaren, där bland annat dessa frågor hanterades.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag hade inte tänkt att begära någon replik. Men i slutet av sitt anförande fick Anders Schröder mig att hoppa till när han sa att ett väpnat angrepp mot Sverige är fortsatt osannolikt. Det föranleder mig att ställa en fråga. Försvarsberedningen har formulerat sig så att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Står Miljöpartiet bakom denna den mest centrala meningen i beredningens rapport eller gör man det inte?

Herr talman! Jag sa att ett väpnat angrepp framstår som osannolikt i dag. Jag ser inte hur det skulle stå i motsatsförhållande till att man inte kan utesluta ett väpnat angrepp. Hela poängen med Försvarsberedningens portalmening var ju att det inte är relevant för Försvarsberedningen att försöka att göra den typen av sannolikhetsbedömning.

Men jag konstaterar ändå att jag från min horisont inte ser det som sannolikt, och därför ser jag inte att de står emot varandra.

Herr talman! Avsikten med Försvarsberedningens formulering var just att en gång för alla utmönstra den så kallade sannolikhetsläran. Nu säger Anders Schröder att han uppfattar det så att de inte står i motsatsförhållande till varandra, och det kan jag rent semantiskt hålla med om. Men när han i ett andra andetag ändå gör bedömningen att ett väpnat angrepp är fortsatt osannolikt undergräver han hela beredningens arbete under de veckor som det tog att bli överens om den här formuleringen.

Det är djupt allvarligt att en representant för regeringssidan gör detta i den här debatten, herr talman. Det innebär att vi måste sätta stora frågetecken inför fortsättningen och implementeringen av de andra förslag som beredningen har lagt fram.

Herr talman! Jag noterar att Allan Widman verkar hålla med om att min beskrivning är sakligt korrekt. Det är bara det att han gör en annan tolkning av hur man ska förstå portalmeningen. Det är väl inte första gången som en bred parlamentarisk överenskommelse tolkas delvis olika av olika partier.

Jag kan konstatera att de inte står emot varandra. Så ser det de facto ut. Därför är det märkligt att påstå att jag inte skulle stå bakom den överenskommelse som har gjorts inom Försvarsberedningen.

Herr talman! Jag hade två frågor. Den ena har redan tagits upp av Allan Widman. Det var en bra frågeställning. Jag delar helt frågeställarens uppfattning. Svaret är inte förvånande, att det egentligen blir ett icke-svar. Jag tror helt enkelt att Anders Schröder inte förstår skillnaden mellan att spekulera i sannolikhet för det ena och att utesluta någonting.

Nåväl, sedan säger Anders Schröder att man ska anpassa försvaret till det säkerhetspolitiska läget, och det låter ju bra. Om vi ser 10–15 år framåt så kommer det att se helt annorlunda ut. Kommer då Anders Schröder – som han gjort tidigare – att medverka till att rasera det som vi bygger upp nu och bryta sönder systemen? Han säger att vi ska anpassa försvaret till det säkerhetspolitiska läget. Innebär det att ni ska rasera det igen, som ni var duktiga på förra gången?

Herr talman! Jag hoppar över spekulationerna om vad jag förstår och inte förstår.

Roger Richtoffs fråga är ju så spekulativ i sig själv och hypotetisk att den är svårbesvarad. Svaret är naturligtvis att vi alltid måste observera omvärlden först och sedan göra en bedömning av hur vårt försvar ska utformas.

Det vore väldigt märkligt om jag sa: Nej, jag ska inte ta hänsyn till ett förbättrat eller ett försämrat säkerhetspolitiskt läge när jag väljer hur det framtida försvaret ska utformas.

Herr talman! Den analysförmåga som ni har presterat har ju varit kass, och det har jag framfört tidigare. Det som skiljer oss åt är att vi vill ha ett starkt försvar över tiden. Sedan kan vi diskutera hur starkt det ska vara.

Om det säkerhetspolitiska läget blir lugnare är det bra, jättebra. Alla skulle glädjas åt detta. Men vi ska behålla en hög gard för förändringar. Det kräver då ett starkt försvar över tiden. Här skiljer vi oss tydligen åt. Sedan är det klart att man observerar omvärldsläget och kan agera på olika sätt. Man kan agera politiskt som en alliansfri nation. Det är det enda som vi över huvud taget har gemensamt med nuvarande regering, att vi ska stå utanför Nato.

När det gäller just anpassningen till försvaret oroar det mig lite grann. Förra gången ni gjorde en icke-analys raserade ni försvaret totalt. Ni bröt sönder systemen och sa att det inte behövs något försvar. Vi var ensamma om att säga: Bibehåll ett starkt försvar över tiden!

Nu pratar alla partier om det och säger att vi måste höja försvaret med tanke på säkerhetsläget. Javisst, men hur lång tid tar det att bygga upp det som ni har raserat? Det måste ni ta ansvar för och förstå att man inte kan bryta sönder allting om det blir lite lugnare i omvärlden. Den analys som ni har presterat hittills har varit kass.

Herr talman! Roger Richtoff och hans parti tycker att de alltid har haft rätt för att de har ropat vargen kommer 99 gånger. Den hundrade gången kanske den kommer. Det är inte så en analys fungerar, Roger Richtoff.

Vi gör en bedömning efter omvärldsläget, och det kommer vi att fortsätta att göra.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 13.

Säkerheten i vårt närområde har försämrats. Ett väpnat angrepp på Sverige kan inte uteslutas. För att göra ett väpnat angrepp alltför kostsamt för en tänkt angripare behöver vi ett försvar som ger en tröskeleffekt. En tänkt angripare kan förväntas använda symmetrisk krigföring samtidigt med asymmetrisk krigföring.

Ett totalförsvar måste därför vara ett avancerat system av system som från första sekund, men även uthålligt, kan klara påfrestningarna från en avancerad angripare.

Tre multiplikatorer bygger upp försvarsförmågan: förband, materiel och övningar. Tillgänglig materiel sönderfaller i sin tur i fyra multiplikatorer: försvarsanslagets nivå, valet av systemslag, prisbilden och logistiken. Om Sverige inte höjer försvarsanslaget kommer vi att få mindre tillgänglig användbar materiel i en nära framtid.

Den tidigare minskningen av försvarsanslaget har nämligen inte balanserat ut än. Tillgänglig materiel minskar fortfarande. Försvarsanslaget bör successivt höjas till 2 ½ procent av BNP senast om tio år.

Försvarslogistiken bör vara krigsanpassad. Endast det krigsdugliga försvaret kan bevara freden och friheten. När vi står inför en omställning eller effektivisering ska vi fråga oss: Funkar detta i krig? Frågan: Funkar detta i fred? får inte vara dimensionerande eller inriktande.

Ingemar Wahlbergs utredning Logistik för högre försvarsberedskap är ett stort steg i rätt riktning. Den bör genomföras i sin helhet.

Vi tillstyrker i vår reservation 13 den socialdemokratiska motionen om svensk radarteknik skriven av Johan Büser och Anna Johansson. Det är helt rätt att peka ut radartekniken som ett väsentligt nationellt säkerhetsintresse.

Vi har hela tiden poängterat att den svenska försvarsindustrin är en säkerhetspolitisk tillgång. Vår försvarsindustri grundar sig på tidigare decenniers statliga stöd och stora egna beställningar. Våra duktiga ingenjörer och tillgången på svenskt privatkapital var också förutsättningar för att vi i dag har vår fantastiska försvarsindustri.

Efter murens fall, när det svenska försvaret tog sin omtalade strategiska timeout, fick försvarsindustrin helt fokusera om till export. Det har gått bra. Svensk försvarsindustri satsar i dag betydligt mer än Chalmers och KTH tillsammans på forskning. Självklart uppstår det mycket positiva spillövereffekter från en sådan produktionsmiljö. Man kan göra en lista med civila företag som är avknoppade från försvarsindustrin.

Men nu har alltså EU-kommissionen lagt fram ett förslag om att upprätta programmet för utveckling av försvarsindustrin med European Defence Fund. Plötsligt är den fria marknaden inte längre målet. Eda tar fasta på att det i USA produceras 30 försvarsmaterielsystem från 11 produktionsenheter, samtidigt som det i Europa produceras 178 försvarsmaterielsystem från 36 produktionsenheter. Med detta skulle det vara bevisat att försvarsindustrin i Europa är för splittrad.

Problemet med jämförelsen är att den är endimensionell. Ja, USA tillverkar bara en stridsvagnsmodell, Abrams, men den är dyr jämfört med den tyska Leopard som vi använder. 3 500 tillverkade Leopard 2 kostar 57 miljoner kronor styck, medan 10 000 tillverkade Abrams kostar 90 miljoner kronor styck. Ja, USA tillverkar bara fem modeller av stridsflyg, men deras bästa exportmodell, F-35, är enormt dyr i inköp och drift.

USA pumpar in enorma mängder pengar i sin försvarsindustri med vetskapen att pengarna går in i den amerikanska ekonomin och dessutom skapar en massa spillövereffekter. Sverige borde göra samma sak, det vill säga öka beställningarna på bra inhemsk försvarsmateriel, såsom Gripen, stridsfordon 90, ubåt A26 med flera.

Det var tur för Sverige att riksdagen år 1982 med rösterna 176 mot 167 röstade för regeringen Fälldins förslag om ett nytt svenskt stridsflygplan. Hade Sverige köpt amerikanska F-16 eller F-18 hade vi stått med en ren kostnad. I stället utvecklade vi JAS 39 Gripen, som blivit en vinst för samhällsekonomin. Gunnar Eliasson, professor emeritus på KTH, har beräknat att skattebetalarnas 132 miljarder till Gripen fram till och med år 2007 hade gett tillbaka 350 miljarder i ökad tillväxt i Sverige.

Internationella materielsamarbeten är en nyckel när det gäller att lyckas för försvarsindustrin. Svensk försvarsindustri är kompetent på detta fält. Samarbetena med Tyskland, USA, England, Schweiz, Brasilien och Indien har en särställning. Väl att märka är att fyra, snart fem, av dessa länder inte är EU-medlemmar. Att bunta samman framgångsrika och inte framgångsrika försvarsindustrier och sätta EU som koncernledning är en katastrof. EU-byråkraterna har inte kunskap eller geni att besluta över materielsamarbetena.

Över till luftvärnet! Den svenska regeringen är på väg att göra ett jättemisstag i upphandlingen av ett nytt medelräckviddigt luftvärn. Ända sedan högkvarteret gjorde beräkningen att luftförsvaret behöver minst 60–80 nya Gripen Erik har frågan om inköp av modernt medelräckviddigt luftvärn varit en springande punkt. Redan tidigt i samband med Luftförsvarskommitténs arbete uttalade Försvarsmakten sin åsikt: Man ville ha Aster 30 som medelräckviddig luftvärnsrobot kombinerad med korträckviddiga Iris-T SLS. Det var en utveckling som vi gav vårt stöd.

Tyvärr har nu regeringen gått vidare med en offertförfrågan gällande endast det amerikanska 80-talssystemet Patriot. Upphandlingen borde i stället anpassas till att innefatta system som är bättre lämpade för Sverige. Offertförfrågan bör riktas till det europeiska företaget MBDA och omfatta Aster 30-eldenheter, separata datalänkar och Aster 30-robotar, medan radarn köps i Sverige: Giraffe 4A och senare så kallad early warning radar.

Sverige skulle kunna erhålla ett flexibelt och kostnadseffektivt luftförsvarssystem för framtida behov samt uppfylla en initial förmåga redan under 2020. För fartygsplacering kan CAMM-robotar köpas in från tillverkaren av Astersystemet. Dessa kan skjutas ut från Visbykorvetterna. Priset för Aster 30 är lägre än för Patriot. Aster 30 bygger på modern utvecklingsbar teknik, medan Patriot är 80-talsteknik vid vägs ände. Bemanningen för gruppering med Aster 30 är cirka en fjärdedel jämfört med Patriot. Omgruppering av Aster 30 kan genomföras snabbare än för Patriot. Saabs sensorer skulle genom ovanstående även kunna bli en del av Aster 30:s standardlösning och ge svensk del i vidare exportinkomster om exportkunder så önskar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)