Försvarspolitik

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2. Den handlar om inriktningen av försvarspolitiken. Det är Liberalernas uppfattning att det inriktningsbeslut som fattades 2015 nu är överspelat. Det är överspelat i ekonomiskt hänseende, då våra försvarsgrenschefer mycket tydligt och offentligt i försvarets forum nu under hösten har konstaterat att man förvisso fick ett tillskott på 10,2 miljarder men att man gick in i denna försvarsbeslutsperiod med ett underskott på närmare 30 miljarder.

Under hösten har också brigadgeneralen Anders Carell på Försvarets materielverk konstaterat att om de beställningar som gjordes i inriktningsbeslutet vad avser materiel också ska levereras denna försvarsbeslutsperiod behöver man ett tillskott motsvarande 8 miljarder kronor varje år under de fem åren.

Peter Nordlund på Totalförsvarets forskningsinstitut kunde också konstatera att pengarna inte kommer att räcka för att förverkliga det beslut som riksdagen fattade.

Herr talman! Till detta ska läggas att vi har fått en Rysslandsrapport från FOI. I den beskrivs att Ryssland redan nu har uppnått en regional militär överlägsenhet i norra Europa. Till detta ska adderas den osäkerhet som genereras av den pågående, eller snart pågående, brexitprocessen och installationen av en ny och något oförutsägbar president som ska ske på fredag i Washington.

Liberalerna har tidigare under hösten i riksdagen yrkat på att de svenska försvarsutgifterna på sikt bör uppgå till 2 procent. Det är det och ingenting annat som nu krävs. Om man därtill pläderar för att Sverige ska stå utanför försvarsalliansen Nato krävs det ännu högre försvarsutgifter, därför att den som är militärt alliansfri gör anspråk på att kunna klara sig utan någon som helst hjälp utifrån.

Nu tillsätter regeringen en ny försvarsberedning. Liberalerna kommer att delta i denna, men vi vill understryka att det nu är fara i dröjsmål. Mycket hellre än en försvarsberedning hade vi nu velat se förhandlingar mellan partierna om stora ekonomiska tillskott till försvaret i närtid.

Herr talman! Jag ska nu göra det märkliga, nämligen att tala om ingenting. När man väcker utskottsinitiativ i ett utskott och de inte får majoritet försvinner de spårlöst, kan man säga, i den politiska etern. Det finns inga möjligheter att reservera sig, och det protokollförs inte. Därför vill jag kortfattat tala om det som har kommit att kallas för motorfrågan när det gäller nästa generations stridsflyg Gripen E.

Försvarsutskottet har under flera år följt frågan om underhåll och produktstöd för de motorer som ska sitta i våra nya stridsflygplan som ska vara fullt ut operativa 2026. Bakgrunden till detta är att GKN, tidigare Volvo Aero, i Trollhättan har skött våra stridsflygmotorer under alla år sedan 90-talet, både när det gäller A/B-versionen och C/D-versionen. Detta har gjorts så bra att vi nu kan konstatera att man nu har passerat 300 000 flygtimmar med Gripen utan ett enda motorrelaterat haveri. Man har också visat att man ständigt har kunnat öka kostnadseffektiviteten i sitt arbete.

Men för två år sedan blev det känt att det fanns planer på att flytta underhåll och produktstöd från Trollhättan till USA, närmare bestämt Jacksonville i Florida. Den oro som detta ledde fram till gjorde att utskottet började informera sig om denna fråga. Vi kommer under den närmaste tioårsperioden, om den politiska majoriteten får som den vill, att gå från 96 till 60 stridsflygplan i Sverige. Om vi vill fortsätta ha det flygtidsuttag som vi i dag har totalt i flygvapnet kommer det att kräva tillgänglighet till varje individ. Varje enskilt stridsflygplan måste öka sin flygtid med mer än 50 procent. Detta, herr talman, bedömer jag blir omöjligt om detta arbete ska utföras på andra sidan Atlanten. Att skicka flygmotorer till andra sidan jorden bedömer jag inte heller blir billigare än en lösning innanför landets gränser. Därtill handlar detta om hundratals arbetstillfällen i en utsatt region i Västra Götaland och i Trollhättan för ingenjörer och för metallarbetare.

Herr talman! Därför tog bland andra jag initiativet till det som skulle bli ett utskottsinitiativ. Och i början syntes nästan alla partier vara överens om det kloka i att ha en lösning som ligger nära Sverige och inte någon annanstans. Men i slutet av våra förhandlingar vände de flesta partierna, och till slut var det Alliansen som ensam drev frågan om att vi måste ha underhållet av stridsflygmotorerna i Sverige.

Det var viktigt för mig att säga detta för protokollet och för eftervärlden.

Försvarsministern, som inte är här i dag, brukar säga när vi talar om dessa frågor att vi inte ska tala om muttrar och skruvar i försvarspolitiken. Det låter mycket klokt. Men jag vill påminna om att anskaffning, underhåll, drift och produktstöd av stridsflygmotorerna i nästa generation kostar ungefär 40 miljarder kronor. Det motsvarar två fasta förbindelser över Öresund. Och, herr talman, om detta underhåll inte fungerar kommer den enskilt viktigaste komponenten i det svenska militära försvaret att stå kvar på marken alldeles oavsett hur mycket vi i övrigt anstränger oss.

Herr talman! Sverige är i dag mer beroende av sin omvärld än någonsin tidigare. Man kan bara titta på de investeringar som görs i Baltikum och Polen. De är i dag större än de som görs exempelvis i USA, och de är större än de som görs i Kina. Jag kan konstatera att svenska jobb inte bara skapas inom Sverige, men de skapas i någon mening i större utsträckning i vår nära omvärld och i samarbete med våra grannländer.

Jag kan också konstatera att svenska livsmedel i huvudsak inte kommer från Sverige längre. Vi kan titta på drivmedel, där vi i princip inte har någon egen produktion. De leveranser som vi har och som gör att Sverige rullar är helt beroende av vår omvärld. Vi kan även se att vår självförsörjningsgrad när det gäller många insatsvaror är vikande och att vi blir alltmer importberoende när det gäller allt fler varor. Ifall svenska gränser skulle stängas skulle Sverige ganska omedelbart också stängas.

De slutsatser man kan dra av säkerhetspolitikens snabba svängning i fel riktning är därför inte desamma som för bara några år sedan. Vi är i dag i ett mer utsatt läge. Vi kan också konstatera att neutraliteten – eller alliansfrihet, eller hur man nu väljer att definiera det hela – i dag inte är ett medel för att stå utanför en konflikt. En konflikt mellan Nato och Ryssland kommer att påverka Sverige, och vi kommer att dras med i en sådan konflikt. Vi väljer inte att stå utanför; det är inget alternativ.

Därför tycker jag att det är ganska uppfriskande att läsa den senaste bilagan till Försvarsmaktens perspektivstudie, där man säger att den militärstrategiska utvecklingen oundvikligen innebär att Sverige kommer att dras in i en konflikt om den uppstår i Östersjön. Man säger också att vi är mer sårbara än våra grannar eftersom vi inte kan påräkna ett stöd. Det finns i och för sig andra delar vi kan påräkna, via exempelvis EU:s solidaritetsklausul. När denna klausul har prövats har vi dock sett att den tar tid och är begränsad i sin utsträckning.

Man kan också säga att Sverige redan är i krig, om man definierar ”krig” som hybridkrigföring. De senaste veckorna och månaderna har vi fått många exempel på hur sårbart Sverige är, att förberedelser redan har gjorts för ett sådant krig och att vi blir utsatta för attacker av olika slag. Givetvis skulle man i en sådan situation kunna tro att Sveriges regering kraftsamlar för att sammanhållet gå fram med förslag för att förstärka det svenska försvaret, men det är ingenting som vi har sett.

Till och med när samtliga allianspartier vill diskutera en förstärkning av försvaret viftas det bort som dravel eller spel för gallerierna. Jag tycker inte att det är riktigt seriöst. Alla icke-regeringspartier ingående i försvarsuppgörelsen har signalerat att de vill ha förstärkningar, men detta viftas bort av regeringen som slängande med siffror. Jag tycker inte att det känns seriöst, herr talman. Vill man nå överenskommelser duger det inte att raljera över sina samarbetspartier.

Jag tror att vi kan konstatera att vi trots situationen i omvärlden har en mer splittrad riksdag än tidigare när det gäller säkerhetspolitiken. Man kan se tre linjer:

En linje är den rena alliansfriheten, eller neutralitetspolitiken, där Sverigedemokraterna och Vänstern är representerade.

En annan linje är allianspartiernas, där man vill söka samarbete, stärka försvaret och samarbeta med den västeuropeiska försvarsalliansen genom fördragsfästa säkerhetsgarantier.

Sedan har vi givetvis regeringens linje, som går ut på att bygga bilaterala samarbeten med framför allt Finland och USA.

Man kan säga mycket om bilaterala samarbeten och bilaterala avtal. I brist på annat är sådana givetvis bra, men man kan exempelvis undra vad förhoppningen formulerad av USA:s vice president Joe Biden – att svenskt territorium är okränkbart – är värd i dag. Det återstår för regeringen att svara på. Sätter de rödgröna verkligen hela sin förhoppning till att Donald Trump ska vara den som räddar Sverige från kamrat Putins illvilja?

För att ytterligare grumla bilden av regeringens otydliga säkerhetspolitik motverkar regeringen aktivt att EU ska ta ett större säkerhetspolitiskt ansvar, detta för att ta hänsyn till den transatlantiska länken – det vill säga Nato, som regeringen lika hårdnackat är motståndare till. Det är inte tydlighet utan otydlighet, och det är motsägelsefullt.

Det är inte heller bara jag som tycker detta, utan det konstateras även av regeringens egna utredare och experter. Exempelvis beskriver ambassadör Krister Bringéus i sin utredning att Sverige i en konflikt kommer att befinna sig i ett beslutsmässigt skymningsland. Jag ska inte säga att jag är någon expert på krishantering, men utifrån vad jag har lärt mig är det väl i dessa situationer viktigt att det finns tydliga direktiv. Det gäller även i hela Försvarsmakten, eller som man säger i senaste bilagan till perspektivstudien: Utan fördragsfästa säkerhetsgarantier finns det fortsatt osäkerhet angående om och när stöd kan påräknas.

Jag tycker att en regering bör kunna svara på några grundläggande frågor när det gäller säkerhetspolitiken och Försvarsmakten. Om det skorpar till sig, vad ska Sverige göra? Med vem ska vi göra det, och hur ska vi göra det? Om man inte kan svara på de frågorna tycker jag inte att man förtjänar folkets förtroende.

Herr talman! På den nyligen avslutade konferensen i Sälen sa en näringslivsföreträdare att han inte gillade samverkan. Man kan givetvis fundera över varför någon tycker så, men enligt honom innebär samverkan ofta ett en myndighetsperson kommer till näringslivet och vill samverka utan att för den delen ha några medel för det. Det finns en vilja till samarbete men inga resurser för att komma någonstans.

Det är klart att en sådan samverkan inte gynnar vår uppbyggnad av ett totalförsvar. Vill vi skapa robusthet måste vi vara beredda att betala. Resurser behövs för att stärka de mest sårbara delarna av vårt samhälle och rusta vår befolkning. I dag är det för en tränad antagonist inte svårt att – utan att ens befinna sig i Sverige – slå ut flera av våra försörjningssystem. Vi vet att utan vatten, el och bränsle stannar Sverige fort.

Vi behöver också bli bättre på att använda dessa förmågor mot en angripare vid konflikt. Det är en uppgift som riksdagen redan har beslutat om, vilket dock inte verkar ha nått alla medlemmar av denna kammare. Men vi säger också att förmåga inte räcker. Utan stöd för det praktiska handlandet blir förmågan inte lika användbar; den får inte samma tröskelhöjande effekt. Förutom att utveckla förmågan till aktivt cyberförsvar bör vi därför utveckla en cyberdoktrin.

Herr talman! Sverige är ett litet land utan försvarsallianser, med undantag för EU:s solidaritetsklausul. För den som vill att solidaritet ska gälla gäller det också att visa solidaritet, och det kan man göra på olika sätt. Det tydliga sättet är givetvis att hjälpa vänner när de efterfrågar hjälp. Hur Sverige agerade i det tidigare fallet när EU:s solidaritetsklausul prövades kan väl diskuteras, och jag överlåter till andra att bedöma huruvida det stärkte Sveriges roll som en solidarisk part gentemot andra länder.

Vi moderater är i alla fall övertygade om att samarbete med andra länder utvecklar vår förmåga och stärker vårt förband. Att ställa upp förband med en hög insatsberedskap stärker vår beredskap och även vår förmåga. Vi har också sagt att Sverige i det syftet snarast bör inleda ett samarbete med brittiskledda UK Joint Expeditionary Force, där även sex andra grannländer ingår.

Avslutningsvis, herr talman: I en tid då grått har blivit det nya svarta behövs en särskild tydlighet. I ett informationskrig går det inte att vara vag, och när samhället utsätts för påverkanskampanjer, hybridattacker och hackade mejlkorgar – även bland oss i riksdagen – påverkar det hela samhällsklimatet. När väljarna upplever en otydlig politik och avsaknad av insatser har vår antagonist delvis vunnit. Jag förstår att det är en tid av förändring, men det innebär också att gamla svar inte längre gäller.

Herr talman! Jag stöder givetvis alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 1.

Herr talman! Vi vill naturligtvis reservera oss på alla punkter, men av olika skäl yrkar jag bifall enbart till reservation 12.

Jag har en kort kommentar till det Allan Widman sa. Jag vill vara tydlig med att vi delar uppfattningen att det svenska underhållet ska vara i Sverige. Jag säger det så att det kommer med i protokollet och eftermälet. Allt annat är bara påhitt. Däremot har vi en framtida produktutveckling som man har diskuterat om den ska ske i USA eller inte. Att värna Trollhättan och företagen där samt satsa på svensk försvarsindustri är dock en av våra hörnpelare. Jag säger det så att det finns med i eftermälet, som det så vackert heter.

Under många år när ni i Alliansen satt i badtunnan och gjorde era analyser av det framtida svenska försvaret hade ni ett analysprogram om att öppna gränserna och byta ut den svenska befolkningen. Den debatten hör ju hemma någon annanstans, men ni kom fram till att Sverige inte behöver något försvar. Vi behöver inget försvar, och ni gick till och med och raserade systemen. I den lilla badtunnan satt Allan Widman, Mikael Oscarsson och några till, och de fick ett uppdrag: Se till att krascha systemen och bryta sönder dem! Sverige behöver inget försvar.

Ni raserade även det civila försvaret totalt. Det lyckades ni bra med när ni trängdes i dörrhålet. Allan Widman blev naturligtvis ordförande, herr talman, för han var mest påstridig. Han blev ordförande för Genomförandegruppen, som med framgång ledde detta. Det kostade skattebetalarna hundratals miljarder kronor.

Detta var ert eftermäle efter åtta år. Vi stod hela tiden och kämpade, budgeterade och sa att vi inte kan ha ett försvar som är anpassat efter dagsformen i Ryssland. Dessutom ska vi inte ha ett försvar som pekar ut en fiende på något sätt, utan vi ska ha ett starkt svenskt försvar över tid. Detta gäller oavsett vilken angripare det kan vara, i avsikt att behålla vår frihet och vårt sätt att leva i Sverige.

För detta har ni hånat oss. Ni har raljerat över den svenska försvarsmakten och kallat den för ett särintresse, som ni själva vet. Ni såg ingenting av det här. Den analysförmåga som ni har visat upp är kass.

Nu kan man se att ni har vaknat till lite grann. Ni har börjat att förstå att vi måste ha ett starkt svenskt försvar. Men att vi måste ha ett starkt civilt försvar har ni ännu inte förstått, eftersom ni inte budgeterar för ett civilt försvar. Vi lägger 4 miljarder mer på det civila försvaret under den här budgetperioden, eftersom vi förstår att det är nödvändigt.

Välkomna upp och kopiera detta! Kopiatorrummet är öppet även i dag på eftermiddagen. Ni måste satsa på civilt försvar! Förstår ni inte det? Utan ett civilt försvar kommer inte heller den militära delen att fungera. Hur svårt kan det vara att göra den analysen? Men ni satsar ju inga pengar.

Herr talman! Strax före jul satsade man inte en krona mer än vad regeringen gjorde. Till exempel Allan Widman, som var uppe och talade nyss, ville skära ned. Han har själv skrivit i en motion att han vill skära ned på priskompensationerna från 2017 och framåt med 20 procent per år. Jag repeterar: 20 procent per år vill Liberalerna skära ned priskompensationerna med, enligt denna motion. Allan Widman ser förvånad ut – han läste den säkert inte själv, men det är en kommittémotion. Jag kan lämna över den sedan.

Vad har då hänt sedan före jul, när man var med på regeringens budget? Vad har hänt över jul och nyår? Folk och Försvar har anordnats, herr talman. Då är det viktigt med rubriker i tidningarna, och då börjar budgivningen.

Men hur går det egentligen till när man satsar dessa pengar? Vi satsar också pengar. I budgeten som vi lade fram före jul lägger vi 25 miljarder mer på försvaret än vad ni gör. Av dessa 25 miljarder satsar vi 4 miljarder specifikt på att bygga upp det civila försvaret.

Detta har inte bara med krig att göra. Det kan faktiskt inträffa katastrofer, pandemier och annat som gör att vi utestängs så att det blir svårare att få till exempel livsmedel och drivmedel utifrån. Då måste vi bygga upp ett beredskapslager. Vi måste se till att öka självförsörjningsgraden. Vår plan för detta är för lång för att gå igenom nu, men vi arbetar fram den så att man kan få ihop detta ordentligt.

Civilförsvaret är absolut nödvändigt av flera skäl, och vi satsar på detta. Frivilligorganisationerna får till exempel en egen budget på 200 miljoner nu och 200 miljoner nästa år. Driftvärnet får 490 miljoner, civilförsvaret får 635 miljoner, det ekonomiska försvaret får 216 miljoner och så vidare. Vi spaltar upp det här, och det finns ytterligare uppspaltningar. Sedan ska man lägga fram direktiv till myndigheterna för att använda pengarna.

Liberalerna påtalade mycket riktigt att det kommer att finnas ett hål. Regeringen gör rätt när man väntar och ser vilka pengar Försvarsmakten vill ha och när man måste tillskjuta dessa pengar, om man nu vill det, vilket jag tycker att man ska göra.

Man måste planera för detta. Först talar man om att det finns ett hål, beroende på dollarkurs eller vad det nu är. Sedan tar man ställning till att fylla på med pengar, och detta tycker jag är helt rätt.

Nato kom upp här, men den debatten tar vi vid ett annat tillfälle. Alliansen försöker väl flytta fokus nu. Man har inte mycket kvar att komma med och måste nu skapa någonting annat. Alliansen har hängt på vår linje och håller med om att vi behöver ett starkare försvar. Man har glömt det civila försvaret, men det kommer säkert i nästa sväng – då börjar man nog förstå det också.

Ni måste hitta en fiende. Sverigedemokraterna kan ni inte skjuta på längre, för det hjälper inte. Men ni skapar en fiende – Ryssland – och hittar på att de är ett hot. Ryssland hotar väl inte Sverige i dag? Ryssland kan utgöra ett hot, men anslut er då till linjen att vi ska bygga ett starkt svenskt försvar.

Varför satsar ni inte pengar? Ni hade ju chansen före jul. Ni pratar mycket men satsar inga pengar.

Herr talman! Vad är vår målbild? Vi vill gå upp till tio brigader. En amfibiebrigad är en del av detta. Vi vill ha en stadsskyttebataljon, eller en stadsskyttebrigad. Vi vill ha brigader över ytan. Som vi skriver i våra prioriteringar vill vi i första hand satsa på svensk försvarsindustri. Det här är prioritet ett. Detta skriver inte ni.

Det här är vår prioritering. Som exempel kan nämnas Aster 30, som de själva vill ha. Kan vi göra detta med svensk teknik? Ja, det tror vi. Men här börjar man spekulera om gamla Patriotsystem, som enligt många har nått sin utvecklingstopp. Satsa i första hand på svensk försvarsindustri, där det finns kompetens. Satsa i andra hand där vi kan vara med. I tredje hand: Köp över disk.

I vår budget satsar vi på luftvärnssystem, i slutet av denna period. Därför går detta upp med 10 miljarder då och blir sammanlagt 25 miljarder mer.

Vi vill, över ytan, naturligtvis få ihop detta med det civila försvaret med en mycket högre självförsörjningsgrad. Vi vill också – vilket vi gör i budgeten – satsa på utbildning av officerare.

Här har socialdemokraterna – regeringen – rätt, herr talman. När man gör dessa förändringar måste man ta hänsyn till materielinförseln, soldaterna med värnplikten, utbildningsplatser och övningsplatser. Allt detta måste följa en linje.

Det är inte bara att knäppa med fingrarna efter den rasering som Alliansen har genomfört. Det går inte. Man kan göra det i högre takt, och man kan göra det med mer satsningar, men den som tror att tillförsel av hur mycket pengar som helst ska skapa ett starkt försvar inom två år har fel – det går inte. Genomför man dessa raseringar kommer man också att få se följderna av dem.

Frivilligbrandkårer, driftvärn och annat i den civila delen kommer jag att återkomma till, även om ni kanske tycker att jag skulle prata lite längre i detta stycke.

Som regeringen vet har vi skickat Bagdad Bob till Jordanien, där han är ambassadör. Det var också någon som kallades Bagdad Bob häromdagen i en debatt i tv. Annie Lööf var uppe här i talarstolen och påstod att vi konsekvent röstade emot alla sanktioner som riktar sig mot Ryssland. Detta är ren lögn – det är inte sant.

Därför har jag med mig utdrag som visar hur vi har röstat inom EU. Jag vet att Centern tycker att det är jättekul att lämna över handlingar. Man har försökt detta med statsministern. Man har uppmanat till att ta emot handlingar och fått till svar att det är trams.

Jag har med mig handlingar som jag tänker lämna över senare, så att de kan läsa på. De gillar ju sådana här saker. Jag ser med tillförsikt fram emot att få lämna över dessa handlingar till Centern, så att ni kan sätta er i badtunnan igen och analysera detta.

Herr talman! Det är korrekt att Liberalerna vad gäller vissa av anslagen på utgiftsområde 6 gör en nedskrivning av den prisuppräkning som ska ske. Detta hindrar inte att Liberalerna inför 2017 tillför 2 miljarder mer – netto – till försvaret, vilket är i paritet med vad Sverigedemokraterna anslår.

Jag vill säga att jag aldrig har varit ordförande i Genomförandegruppen – Roger Richtoff gör sig här skyldig till ett direkt faktafel. Bakgrunden till Genomförandegruppen var ett svart hål i Försvarsmakten. De besparingar som gjordes bedömer jag, herr talman, i allt väsentligt som riktiga.

Det handlar bland annat om en mobil radio- och tv-studio som skulle kunna användas i fält för sändningar av information. Det är inte sådant som gör oss farligare för en motståndare, och i det ekonomiska läge som var då bedömer jag att det var en helt rimlig besparing.

Jag vill gärna tala lite kort om GKN och motorunderhållsfrågan. Uppenbarligen är Roger Richtoff inte informerad om att GKN nu har dragit sig ur förhandlingarna gällande både produktstöd och underhåll och att man inte ser någon som helst framtid för sin verksamhet i Sverige när det gäller stridsflygmotorer.

Sverigedemokraterna har skruvat sig sedan man bestämde sig för att inte stödja svensk industri, inte stödja ingenjörerna och metallarbetarna i Trollhättan. Man har skyllt på den socialdemokratiska budgeten. Man har sagt att man inte vill skapa oordning initialt när det gäller anskaffning av ett nytt stridsflygplan. Men, herr talman, faktum kvarstår: Sverigedemokraterna säljer ut svensk motorkompetens och svenska jobb.

Herr talman! Jag vet inte var jag ska börja.

Ni har försökt att smutskasta, ljuga och hitta på så många gånger att ni inte längre är trovärdiga, Allan Widman. Din trovärdighet är borta för länge sedan. Läs våra handlingar, där det tydligt framgår hur vi prioriterar svensk försvarsindustri. Vi kan göra det högt tillsammans. Det är faktiskt på det här viset, och jag tror att de flesta i industrin vet det.

När vi träffar Saabs företrädare har de en annan uppfattning om vårt stöd till dem. Ja, vi träffar industrier av olika sorter – jag hoppas att det är okej med Allan Widman – och kommer att fortsätta göra det. Och vi kommer att fortsätta hävda vår linje att vi över huvud taget inte har någon avsikt att på något enda litet sätt förhindra att svensk försvarsindustri, arbetare och proffs, ska kunna verka i det här landet. Hade vår försvarspolitik fått gälla hade försvarsindustrin haft betydligt fler arbetstillfällen än vad den haft under Allan Widmans påverkan under de åtta åren.

Allan Widmans första kommentar var att man visserligen skär ned priskompensationen med 20 procent. Hur kan man komma fram till analysen att vi kan skära ned med 20 procent? Man går ju fel här. Vad är orsaken till att man kommer fram till detta? Det är det här som jag tycker är ett litet problem. När någon sedan påtalar det försöker man skicka in pengarna en annan väg.

Jag ska i alla fall säga en sak till Liberalernas fördel, och det är att ni inte har deltagit i försvarsuppgörelsen och att ni lägger mer pengar än vad era alliansbröder gör. Ni satsar alltså mer pengar på försvaret än de övriga, men ni satsar inte mer på det civila försvaret.

Herr talman! Ja, det är riktigt att Liberalerna satsar mer på det militära försvaret. Inom nuvarande försvarsbeslutsperiod har vi en trappa uppåt som landar på 28 miljarder mer än vad den så kallade försvarsuppgörelsen 2015 innebar.

Jag kan upplysa Roger Richtoff om att prisuppräkningen, som vi drar ned på, drabbar varken 6:1 eller 6:2, det vill säga förbandsverksamheten eller materielanskaffningen.

I slutändan, herr talman, handlar det väl ändå om huruvida man vill stärka svenskt försvar eller inte.

Sedan förstår jag inte de förklaringar som Roger Richtoff ger när det gäller motorunderhållet. Den avgörande morgonen när beslut skulle fattas fick vi ett mejl från Sverigedemokraterna, där man sa att man hade ångrat sig och helt bytt uppfattning på den här punkten. Man ville inte medverka till något utskottsinitiativ.

Därefter har naturligtvis den svenska berörda industrin dragit sig ur detta. Man ser ingen framtid. Det kommer oundvikligen att leda till att vi underhåller motorer i Jacksonville, Florida i USA, på andra sidan Atlanten, i ett mycket spänt säkerhetspolitiskt läge.

I sitt anförande säger Roger Richtoff att Ryssland inte hotar Sverige. Ryssland hotar uttryckligen både Sverige och andra skandinaviska länder, bland annat med kärnvapen, och det sker gång efter annan.

Jag blir förbryllad, herr talman, inför den brist på vaksamhet och medvetenhet som tyvärr präglar Sverigedemokraternas säkerhetspolitiska syn.

Roger Richtoff! Du hade möjligheten att rädda svensk motorkompetens, tillgängligheten till nästa generation av stridsflygplan och arbetstillfällen i Västra Götaland. Du valde aktivt att inte göra det, och det kommer Sverigedemokraterna nu inte ifrån.

Herr talman! Det spelar ingen roll hur många gånger ledamoten Widman upprepar detta. Jag tror att du kanske blandar ihop det här med ett annat ärende som gällde försäljning av JAS-plan, Allan Widman. Det får vi återkomma till. Det finns all anledning att göra det, så att vi inte är otydliga på den punkten.

Jag försökte lugna alla som lyssnar på den här debatten med att säga att vi – jag säger det igen – aldrig någonsin kommer att ställa upp på att vi ska ha underhåll på andra sidan Atlanten. Vi har skrivit att det underhåll som är nödvändigt för krigsorganisationen och den dagliga driften ska vara i Sverige. Men om det är produktutveckling som är avgörande, hur ska den se ut om den är på andra sidan Atlanten? Jag tror inte att ens Socialdemokraterna är inne på Allan Widmans linje. Det vore ju helt orimligt att skicka allting till USA. Jag tror inte att ens Socialdemokraterna är inne på den tanken, men det får de väl själva svara på.

Det är enligt Sverigedemokraterna fullständigt otänkbart att en flygplansmotor, eller vad det är som behöver dagligt underhåll, ska skickas på båt eller via flyg till USA. Nu är detta klart. Men om vi av någon konstig anledning skulle hitta en enda mening där vi har skrivit något annat ska vi förtydliga oss, för detta finns inte på kartan heller för Sverigedemokraterna.

Vad gäller satsningarna är jag väl svaret skyldig. Men det får då bli en retorisk fråga, herr talman. En intressant fråga är varför man inte satsar en spänn på det civila försvaret. Har man inte förstått värdet och betydelsen av ett civilt försvar? Frågan får hänga i luften till ett annat tillfälle.

Herr talman! Jag ryckte till i bänken när Richtoff sa att Ryssland inte hotar Sverige i dag. Det finns många invändningar man kan ha mot det.

Först och främst: Är det partiets officiella hållning som du företräder, Richtoff, eller är det din personliga hållning? Jag vet ju att det kan variera rätt mycket inom ditt parti vad ni tycker i enskilda frågor.

En annan reflektion är varför ni vill satsa så enormt mycket pengar på försvaret om Ryssland inte utgör något hot. Om det inte finns något hot, varför ska vi då spendera alla dessa pengar?

En annan fråga är de hybridattacker som sker dagligen och som svenska myndigheter konstaterar sker även mot Sverige. Det har också konstaterats att det har skett i USA:s valrörelse. Tror Richtoff att sådana attacker kan ske även i svensk valrörelse, eller är hans uppfattning att de inte ens skett i USA?

Du kanske kan svara kort och tydligt på mina korta och tydliga frågor: Är det din uppfattning eller partiets uppfattning att Ryssland inte hotar Sverige i dag? Och tror Sverigedemokraterna att hybridattacker kan riktas även mot det svenska valet om två år?

Herr talman! Jag svarar gärna på detta. Självklart svarar vi sverigedemokrater på de frågor vi får, även om svaret inte alltid kan passa.

Några av er pekar ut Ryssland som en fiende, till exempel en kollega till dig, Jan R Andersson. Vi betraktar inte Ryssland som en fiende. Vi betraktar Nato som en vän, men Ryssland är ingen fiende till oss. Ett hot måste vara uttalat på något sätt. Ryssland kan utgöra ett hot. Det hotet måste man i så fall ta på allvar och gardera sig mot.

Under alla dessa år då Moderaterna satt i regeringsställning och raserade det svenska försvaret stod vi här och talade om att ni måste satsa på det svenska försvaret. Då raljerade Moderaterna över detta. Fredrik Reinfeldt stod här och sa: Ja, ja, vi vet att ni är det enda parti som vill satsa mer pengar på försvaret. Då var det helt okej.

I dag har ni bytt fot och närmat er oss. Ni har förstått att det svenska försvaret inte ska vara beroende av dagsformen i Ryssland eller av någon annan potentiell angripare, som kan utgöra ett hot och som med sin blotta existens utgör någon form av möjlighet att sätta in cyberattacker, vilket man säkert också gör när man försöker påverka.

Men ett alliansfritt land ska vara försiktigt med att peka ut fiender. Det är allvarligt att göra det, så skärp er lite grann. Gardera er, som vi har gjort i många år. Vi behöver ett starkt svenskt försvar som kan möta ett eventuellt igångsättande av ett reellt hot, och detta ska vi ta höjd för.

Ni har ingen utväg och försöker därför flytta fokus från ert eget tillkortakommande under alla dessa år till att hitta någon som plötsligt kastar sig över er.

Herr talman! Eftersom jag fick ett mycket vagt svar ställer jag frågan igen. Anser Richtoff och Sverigedemokraterna att Ryssland inte hotar Sverige i dag? Är detta Richtoffs eller partiets uppfattning?

Ett land som har riktat subversiv verksamhet mot sina grannländer, som har kidnappat personer från andra länder, som har hotat länder med kärnvapen och som har invaderat och annekterat delar av andra länder uppträder ju på ett sätt som kan uppfattas som hotfullt.

Men om Sverigedemokraterna inte tycker att Ryssland utgör ett hot måste jag ställa frågan: Är detta Richtoffs uppfattning eller är det partiets uppfattning?

Jag har en annan fråga som jag gärna vill ha svar på från Sverigedemokraterna. Det handlar om hybridattackerna som konstaterats av USA:s säkerhetstjänst. Tror Richtoff att sådana attacker kan förekomma även i det kommande svenska valet eller att de kanske till och med redan förekommer, att man håller på att planera och bygga upp sina attacker? Tror Richtoff att attacker liknande dem i USA kan ske även i Sverige? Eller menar Richtoff att de inte skedde i USA?

Herr talman! Jag tror att de har skett i USA. Jag tror också att de kan ske i Sverige. Var det tydligt?

Vad gäller hotet talar jag inte som enskild person utan för Sverigedemokraterna. Vi anser att Sverige måste ha ett försvar som tar höjd för alla hot vi omges av.

Det största hotet mot Sverige i dag finns innanför gränserna, men det struntar ni i. Ni har fortfarande inte förstått att vårt land står i brand. I går sa åklagaren i Malmö att systemet har kollapsat. Det handlar om hela vår samhällsstruktur. Det är ett verkligt hot.

Det finns hot som mycket väl kan igångsättas av alla stora nationer. Men Ryssland säger inte till Sverige i dag: Gör så här, annars kommer vi att ockupera ert land. Ryssland utför inga handlingar som går över gränsen. Detta är inte min bedömning utan den militära underrättelsetjänstens.

Pågår det verksamhet? Ja, men det har pågått i många år, herr moderat. Det pågick på 40-talet, 50-talet, 60-talet, 70-talet och 80-talet. Till och med när Vänstern var radarstyrd från Moskva pågick denna verksamhet. Och det kommer att fortsätta.

Har det förekommit i USA? Ja. Men vem var det som telefonavlyssnade statscheferna i Europa? Var det Ryssland? Nej, det var Obama som hade telefonavlyssning på Merkel och gänget. Det är inget försvar, men det visar på jämvikt. Är det inte så att stormakterna agerar så här?

Moderaterna kan också ställa sig frågan om Sverige har någon verksamhet i Ryssland med underrättelseinhämtning och sådant och vad det syftar till.

Jag hoppas att jag har svarat på frågorna nu.

Herr talman! Vi har precis tagit del av ett exempel på desinformation, otydlighet och konsten att sno in sig i många olika uppfattningar på en gång. Å ena sidan talar man om värdet av att höja försvarsutgifterna, å andra sidan pratar man bort behovet och varför.

Det är en sammanfattande bild av hur stressade Sverigedemokraterna tydligen är när det gäller försvarspolitiken. Det visar också på den inre spännvidd som finns. I Europaparlamentet och i andra sammanhang i Europa och i nätverkande agerar man på ett sätt, men här hemma ger man en annan bild.

Sverigedemokraterna agerade på precis samma sätt i utskottet då de före jul avstod från möjligheten att ge en tydlig vägledning för hur vi ser på bakre underhåll av JAS-planen framöver. I stället valde de att tillsammans med regeringspartierna inte medverka till detta initiativ.

Å ena sidan säger de att de ska satsa på svensk försvarsindustri, å andra sidan gör de i praktiken ingenting när möjligheten finns att få ett initiativ som gör att frågan landar i att underhållet på lång sikt kan vara kvar i Trollhättan.

På TV4 i morse hörde vi om kritisk granskning och hur viktigt det är att skolan jobbar med dessa frågor. Att döma utifrån det inledande kapitlet i denna debatt vill jag säga att det är oerhört viktigt. Vi behöver ha ett förhållningssätt i vårt samhälle som möter både yttre bildsättning och bildsättning från inrikespolitiska uttalanden och aktörer som påverkar hur vi tänker i Sverige.

Herr talman! Vår utgångspunkt är att försvarspolitik handlar om att nå breda överenskommelser och en bred samsyn med bred, gärna blocköverskridande, förankring i vår kammare. Det handlar om att vi på kort och lång sikt ska kunna försvara vår territoriella integritet och att vi ska ha ett land som är tryggt att leva i.

Med vår oroliga värld ställs absolut krav på handlingskraft och ett utvecklat ledarskap för svensk säkerhet. Det blir allt viktigare att värna vårt närområde och stå upp för frihet, demokrati och ärlighet i alla sammanhang.

Det är en ökad osäkerhet kring den transatlantiska länken, inte minst med det nya presidentskapet i USA och med tanke på brexit och olika frågor som hanteras inom Europeiska unionen. Det handlar också om krigen i Mellanöstern, om Ukraina och om utvecklingen i Ryssland.

Den rapport som FOI levererade i början av december är mycket viktig att utgå från. Här kan vi läsa om hur Rysslands väpnade styrkor har utvecklats till att få en organisationsstruktur som kan hantera storskaliga operationer även utanför forna Sovjetområdet. Rysslands väpnade styrkor hade förra året större militär förmåga än 2013, och de är ett kraftfullare tvångsmaktmedel än tidigare.

Att Rysslands militära handlingsfrihet fortsätter att växa påverkar oss, och det påverkar hur vi ska tänka försvarspolitiskt framöver. Vi måste också uppdatera hur bilden av vår relativa förmågeutveckling ser ut, både mot hela omvärlden och mot enskilda stater.

Vi vet att ryska militärstrateger ägnar både militära och icke-militära medel mycket uppmärksamhet, och man utvecklar sig ständigt. Det går att läsa i rapporten. Det handlar om antiamerikanism, patriotism, auktoritärt politiskt system och att framtida generationer ska fortsätta att fostras i en patriotisk anda och odla ryska moraliska och andliga värderingar. Detta påverkar folk, och det påverkar också inställningen till oss och dem vi jobbar med inom Europeiska unionen.

Försvarsutgifterna utgör en större del av rysk bnp än tidigare, 5,4 procent 2015 jämfört med 3,6 procent 2005, och man fortsätter att prioritera försvarsutgifterna före andra utgiftsområden.

Vi kan ta del av analyserna och välja att antingen ta till oss dem och förstå dem eller låta dem finnas utanför det egna perceptionsområdet.

Min bild är att Putins handlingar utgör ett systematiskt utmanande av den europeiska säkerhetsordningen.

Människor i Sverige förstår i allt högre grad innebörden av hybridhot. Det handlar om cyberattacker, påverkanskampanjer och informationsstörningar.

Det händer mycket i samhället i de här frågorna, också vad gäller synen på totalförsvarsberedskap. Alla de olika strategier som nu utvecklas, både vid Regeringskansliet och i samverkan med andra partier, behöver samordnas. I Dalarna kom det mål på livsmedelsområdet. För någon vecka sedan kom en säkerhetsstrategi där man fokuserade på transporterna för att kunna säkra livsmedelsförsörjningen. Men min bild är att vi ska kunna utveckla produktionen i Sverige så mycket som möjligt för att också kunna få en robusthet och mindre sårbarhet. Sedan behöver givetvis också transporterna säkras.

Den modernisering av försvaret som inletts måste fortsätta. Det är klart att det finns jätteutmaningar när det handlar om personalförsörjning och materiel. Vi måste se till att detta säkras. Centerpartiet har varit med och tagit ansvar i försvarsöverenskommelsen, som vi slöt tillsammans med fyra andra partier våren 2015. Den ligger, och den är oerhört vägledande för den verksamhet som nu bedrivs i Försvarsmakten, både fram till 2020 och inför kommande försvarsberedning och det arbete som ska göras med materielinköp och annat inför 20-talet. Utan ansvarstagande allianspartier hade inte den här uppgörelsen varit så bra som den är och heller inte så bred, vilket är väldigt viktigt i den här tiden.

Men den senaste tidens utveckling aktualiserar ytterligare behov av förstärkningar. Det handlar om mer pengar till försvaret på kort sikt och även på längre sikt. Vår försvarsförmåga måste öka. Vi måste också se till att försvarsbeslutet fullföljs och genomförs så långt och säkert som möjligt och att valutaförändringar eller kursförändringar inte påverkar de beslut som nu ska genomföras.

När det handlar om planeringsanvisningarna ser vi att försvarsförmågan klingar av mot 2020. Det har att göra med materielinvesteringar och materielsystem som ska skiftas. Vi behöver ha fokus inför 2020-talet. I Försvarsberedningen behöver vi diskutera hur vi ser på penningvärden och annat långsiktigt, så att det kan bli så tydligt som möjligt kring planeringsanvisningarna.

För Centerpartiets del är vi, som jag var inne på, beredda att förstärka på kort sikt, med tanke på att det är nästan fyra år kvar på försvarsbeslutet. Vi är beredda till dialog med regeringen. Även i försvarsgruppen är vi beredda till dialog. Vi utgår från att också regeringen kommer att vara beredd att föra en dialog om ytterligare pengar under den fyraårsperiod som återstår, med tanke på det förändrade säkerhetsläge som nu är en realitet. Exakt hur mycket pengar som behövs och vart de ska gå behöver Försvarsmakten vara oerhört aktiv i att beskriva och ha synpunkter på.

Men vi ser också att det behövs en säkerhetsinventering för att kunna göra detta så bra som möjligt. Därför behöver uppdrag ges till Försvarsmakten att återkomma med analys och åtgärdsförslag. Sedan kan vi diskutera pengar gemensamt i försvarsgruppen. Om regeringen är beredd att skjuta till pengar på kort sikt är vi som ansvarstagande parti också redo att göra det.

På längre sikt är det så som tidigare talare sa. Vi är också ett parti som har tydliggjort vår position inför 20-talet och på längre sikt när det handlar om ytterligare pengar. Vi har redogjort för det här tidigare, men vårt mål är att Försvarsberedningen ska ha målsättningen att nå det nordiska snittet vad gäller försvarsutgifternas andel av bnp. I dag är Sverige det av de nordiska länderna som har lägst andel. Vi ligger på ungefär 1 procent av bnp. Det nordiska snittet ligger på ungefär 1,3 procent. Siffrorna rör sig visserligen, men vi behöver komma upp till den nivån utifrån de förändringar som påverkar oss. Det handlar i dagsläget om ytterligare 11 miljarder per år inför nästa försvarsbeslut för att nå det nordiska snittet som ett första steg. Det är vi beredda att jobba hårt för i Försvarsberedningen. Vi hoppas att vi kan få en bred enighet om det när vi har landat i resultatet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Herr talman! Jag tycker att Daniel Bäckström har hedern i behåll. Han har haft synpunkter som handlar om att stå upp för den överenskommelse man träffat. Den här analysen råkar träffa vår. Eftersom vi gör precis samma sak blir det lättare att tycka att det här är bra. Vi ska vänta in Försvarsmaktens behov. Vad behöver man? Hur mycket pengar saknas? Sedan sätter man sig ned och resonerar, och då tror jag också att man kan se hur mycket pengar det är, vilket är jätteviktigt, och när under den här perioden de måste skjutas till. Det är helt rätt väg att gå.

Med den här värnpliktsutredningen – nu kommer jag till min fråga, herr talman – finns det anledning att tro att man kommer att ligga på ungefär 4 000 värnpliktiga. De är avsedda att fylla upp ett krigsförband. Det kan kanske vara 4 500, jag vet inte. På sikt skulle det kanske gå upp till 8 000. Men i Sverigedemokraternas politik vill vi öka antalet krigsförband. Det kräver ett mycket större antal värnpliktiga. Det ligger i vår målbild att ha ett mycket större antal värnpliktiga. Vad ska vi ha dem till? Jo, bland annat vill vi ha dem till att kunna avkasta för att behålla ett bra hemvärn, herr talman. Hemvärnets personal måste ju komma någonstans ifrån, och den kommer från värnpliktiga. Man behöver ta hänsyn till detta vid de kommande besluten, så att man inte låser fast sig vid i första hand värnpliktiga från brigader.

Nu har man dragit in även Moderaterna, som också, om än motsträvigt, har förstått att det behövs värnpliktsutbildning. Det kommer ett sådant beslut. Min fråga till Daniel Bäckström är: Hur ser du på att ta höjd för – som det så populärt heter – att ta in så pass många värnpliktiga att man kan bemanna även tjänster i det civila försvaret, i brandkårer och så vidare, och klara avkastningen till hemvärnet?

Herr talman! Hemvärnet är en oerhört viktig resurs som i dag har hyfsat bra personaluppfyllnad och bemanning. Man rekryterar till hemvärnet via olika vägar. De här 40 bataljonerna fyller en väldigt viktig funktion, och de är också en oerhört bra resurs för att kunna upprätthålla en förmågeutveckling i hela landet. En satsning på hemvärnet skulle möjliggöra ytterligare förmågeökningar. Jag ser att det är en rimlig väg att gå för Sverige för att också kunna utveckla folkförankringen och förståelsen för hur Försvarsmakten ser ut i dag. Kombinerat med att vi ska ha stående förband som också innebär en beredskap och möjlighet att ha en snabb inställelsetid är det här viktiga beståndsdelar.

Den fina personalförsörjningsutredning som genomfördes förra året har redovisat ett antal iakttagelser och förslag. Utmaningen vad gäller utbildningen 2016 var att det blev ett mindre antal utbildade till Försvarsmakten än vad planen sa. Men också antalet sökande som är på väg in i utbildning är lägre än i planen inför 2017. Det är stora utmaningar.

Det utredningen föreslår är att man ska komma upp i en takt på 8 000 utbildade in på 20-talet. Det handlar då också om en ökad kostnad per år på 2 miljarder kronor. Det är rimligt att vi har sikte på 8 000. Vi måste nå den nivån och också vara öppna för en kombination. Men grunden är att vi ska rekrytera på frivillig väg, för det absolut bästa utifrån ett försvarsperspektiv är att ha engagerade, motiverade och villiga anställda och deltagande i Försvarsmakten långsiktigt.

Herr talman! Jag tolkar det ganska välvilligt som att man går med på det här med avkastningar. Men i den budget som ni lade fram före jul satsar ni ingenting på det civila försvaret utöver vad regeringen gör, Daniel Bäckström. När vi jämför detta med de satsningar vi gör känner vi en viss oro. Utan ett starkt civilförsvar kommer som sagt inte heller den militära delen att fungera. Det är Sverigedemokraternas uppfattning. Det behöver inte vara fråga om en krigssituation, utan det kan vara katastrofer, pandemier och andra saker som gör att den självförsörjningsgrad vi har i dag till exempel vad gäller drivmedel och livsmedel inte räcker. Nu krävs det ständiga leveranser ”just in time” och så vidare. Att bygga ett samhälle på leveranser ”just in time” är fel enligt Sverigedemokraternas uppfattning.

Det måste vi komma till rätta med. För att komma till rätta med det måste man även satsa stålar i den verksamheten och bygga upp det civila försvaret. Det gör mig lite grann orolig. Innan Centern abdikerade lite grann från att värna landsbygden tyckte man att Centern stod upp för landsbygden på ett annat sätt. Men man kan titta på resultatet under Alliansens åtta år med nedlagda gårdar för mjölkbönder, affärer som stänger igen och skolor som läggs ned. Det väcker en viss oro när man tittar på den här budgeten.

Min konkreta fråga är: Hur ser Centern på att satsa medel även på det civila försvaret? Frågan är egentligen: Varför gör ni inte det redan nu?

Herr talman! Det går att läsa i betänkandet hur vi tänker kring kommande totalförsvarsplanering. I försvarsbeslutet för 2015 var vi med och bidrog till pengar till Försvarsmakten. Vi säger också uttryckligen att när vi återupptar planeringen för totalförsvarsverksamheten kommer vi att återkomma till exakt hur mycket som behöver finansieras och vad vi har för mål och ambitioner.

Försvarsmakten tillsammans med MSB tog fram ett mycket bra underlag i juni 2016. De kommer nu i juni 2017 att leverera ytterligare ett viktigt underlag för den fortsatta diskussionen och inför kommande budgetarbete. Det kommer absolut att behövas pengar till det civila försvaret. Men vi behöver också ett modernt totalförsvar och ett tänkesätt för framtiden. Vi behöver en lösning som gör att de civila och militära medlen nyttjas så effektivt som möjligt, att vi hittar nya synergier och också involverar fler i lokalsamhället runt om i hela Sverige. Det är grunden.

Om man läser försvarsbeslutet och betänkandet till dagens debatt står där att civilt försvar ska samordnas så mycket som möjligt med totalförsvarsplaneringen så att det integreras. Det står jag bakom. Jag följer också upp detta återkommande i vår försvarsgrupp tillsammans med regeringens företrädare där vi pågående diskuterar hur det går med totalförsvarsplaneringen och det civila försvaret.

Jag är beredd att också diskutera tidsplanen. Det står att arbetet under försvarsinriktningsperioden ska återupptas och påbörjas. Men med tanke på hur säkerhetsläget utvecklas behöver det kanske tidigareläggas. Ambitionen behöver vara så kraftfull som möjligt för att möta de reella, verkliga, omständigheter som i dag påverkar vårt samhälle.

När det gäller synen på livsmedel är det absolut viktigt. Det gäller att integrera målen för livsmedelsförsörjning och totalförsvarsplanering så att vi får en annan grundsyn för svensk livsmedelsproduktion.

Herr talman! Vänsterpartiet har två reservationer i betänkandet. Jag står förstås bakom bägge två men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 9 om det psykologiska försvaret, läs Nato Stratcom.

Jag vill dock först säga några ord om vår andra reservation som handlar om ett för allmänheten ganska okänt organ, nämligen Eda, den europeiska försvarsbyrån. Den bildades 2004 och har till syfte att ”utveckla försvarskapaciteten, stärka samarbete om krigsmateriel, stärka försvarsindustrin i Europa samt främja militär forskning och utveckling”. Eda växer, och vi har svensk personal anställd där på plats. Vi menar att Eda är ett steg mot en militarisering av EU som många vill se och yrkar därför på att Sverige bör lämna Eda.

Herr talman! Det finns under ytan väldigt starka krafter i EU som vill nå en gemensam försvarspolitik med vassa och många tänder. Det sker som vanligt utan någon större mediebevakning och helt utan folklig förankring. Trots en växande populism och trots brexit har man ingenting lärt.

Det finns ytterligare ett exempel som kan vara intressant i sammanhanget. Kommissionens anställda tjänstemän gör en arbetsplan för 2017. Där konstaterar man att man har lagt fram en europeisk handlingsplan på försvarsområdet där man utforskar hur EU:s politik och instrument kan säkerställa att industri- och kunskapsbasen kan tillhandahålla den försvarskapacitet som behövs för dagens och morgondagens säkerhetshot. Med det som utgångspunkt kommer kommissionen att föreslå att det inrättas en europeisk försvarsfond för att främja forskning och innovation, bidra till att stärka det europeiska försvarets teknik- och industribas och stimulera utvecklingen av viktig försvarskapacitet. Åtgärder kommer dessutom att föreslås inom offentlig försvarsupphandling.

Den arbetsplan som kommissionen har tagit fram får demokratiskt valda parlament och regeringar yttra sig om. De får ha synpunkter, men det är tjänstemännen i kommissionen som helt och håller själva beslutar om sin arbetsplan. Det är EU-demokrati när den är som sämst. De demokratiskt valda organens synpunkter behandlas som om de hade karaktären av något slags folklivsforskning. Det är kul att höra vad ni tycker, men det är vi som bestämmer.

Nåväl, jag går över till Nato Stratcom. Vi anser att Sverige bör avbryta de samarbeten som finns med Nato Stratcom. Vi menar att det finns en uppsjö av exempel på falska rykten och desinformationskampanjer där Nato och dess allierade varit starkt drivande. Ett svenskt medlemskap gör att Sverige blir en aktiv part i Natos propagandaarbete och desinformationskampanjer.

Syftet är uppenbarligen att vi ska lära oss något av Nato om propagandakrig. Som ledande Natonation är det USA med sitt US Stratcom som varit modell för Nato Stratcom. US Stratcom beskriver sin mission så här: Vi ska vara ledare i strategisk avskräckning och obestridliga globala krigare i rymden och cyberrymden. De ska vara obestridliga globala krigare.

Det är lite intressant. Offentligt luftade försvarsministern tankarna på medlemskap just samma dag som Tony Blair efter många år bad om ursäkt för lögnerna om Saddam Husseins massförstörelsevapen. Invasionen av Irak föregicks som bekant av en av historiens största desinformationskampanjer.

Erinras bör också historien som legitimerade Gulfkriget 1991. Det var att Iraks armé skulle ha gått in i ett sjukhus i Kuwait och dödat barn i kuvöser. Den typen av historier avslöjades direkt efteråt. Men då var kriget redan ett faktum.

Ett annat exempel är påståendet om hur regeringstrupper i Libyen genomförde massvåldtäkter. Man citerade glatt en libysk psykolog som påstod sig i princip mitt under brinnande inbördeskrig ha skickat ut 70 000 frågeformulär och fått 69 000 svar. Det är en svarsfrekvens man bara kan drömma om i fredliga länder. Nato förmedlade uppgiften om den påhittade enkäten, och internationella medier spred den vidare. Både Amnesty och en FN-rapport några veckor senare fastslog att det inte fanns några som helst belägg för detta, men det ignorerades helt.

Herr talman! Strax före jul kom en parlamentsrapport i Storbritannien. Den gav officiellt eftertryck åt att de lögner som framfördes innan och under Libyenkriget var just lögner. Det är ett krig som lämnat Libyens befolkning i närmast ofattbart lidande och hopplöshet, skapat stora flyktingströmmar och gynnat framväxten av jihadism i landet, med överströmning till Mali, som också Sverige nu är med om att försöka bekämpa. Libyenkriget kastar långa skuggor.

Nato och Natoländer har orsakat tre krig under 2000-talet i Afghanistan, Irak och Libyen. Alla har varit möjliga på grund av att Nato genom sin propagandaapparat har en total ideologisk hegemoni. Det märker man även i debatten i kammaren i dag. I maj 2003 förklarade president Bush kriget som vunnet. Nu 13 år senare dör tusen irakier i månaden. Att detta krig inte beskrivs som ett folkmord och att jihadismens framfart och därpå följande flyktingkatastrofer inte beskrivs som ett direkt resultat av dessa krig kan bara tillskrivas en effektiv propagandaapparat som förhindrar att det kopplas samman.

Nu har det gått så långt att Nato ska bistå EU i hanterandet av flyktingströmmar – vilket är ganska fantastiskt – utan att någon reflekterar över Natos ansvar som producent av samma flyktingvågor. Det visar också på effektiviteten i propagandaarbetet.

Självklart försöker även Ryssland, ibland med extremt klumpiga metoder och säkert ibland med betydligt mer subtila metoder. Sputnik News har pumpat ut allt från alternativa fakta till rena lögner. Ett exempel är nedskjutningen av MH17 över Ukraina. Nu har dock Sputnik News svenska, norska, danska och finska utgåvor stängts ned, så på den vägen finns inte mycket att vinna.

Men vi kanske ska sopa rent lite framför vår egen dörr först? Nyligen kom en rapport som först presenterades som kommande från Utrikespolitiska institutet. När de flagranta insinuationerna avslöjades tog dock UI snabbt avstånd från publikationen, och numera heter det att det är två forskare på UI som på eget bevåg har producerat alstret. Där klumpar man ihop Nato- och värdlandsmotståndare, Aftonbladets kultursida och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen med ryska påverkansoperationer. Martin Kragh och Sebastian Åsberg på Utrikespolitiska institutet bygger – vilket är nästan roligt i sammanhanget – en stor del sina anklagelser på utsagor av den förre SD-medarbetaren Egor Putilov i någon av hans många identiteter.

Och visst har också försvarsministern fiskat i samma grumliga vatten när han, pressad av också egna dissidenter, i stort sett utmålade motståndare till värdlandsavtalet som landsförrädare. Men ingen förväxlar politisk demagogi med forskning.

Nåväl – Nato Stratcom ska bygga på akademisk excellens. Kan någon här i kammaren ge ett exempel på detta i det arbete som har producerats? En betydande tveksamhet går det också att känna inför Stratcoms allmänna värdegrund. Man vill klarlägga hur Ryssland med hjälp av massmedier påverkar euroatlantiska värden. Det kan låta som en viktig uppgift. Men kan någon här i kammaren säga vilka de där euroatlantiska värdena är? Och hur omfattas de i så fall av den näst största Natomedlemmen Turkiet och Erdoğan, av Szydło och av Orban? Och av Donald Trump? Definiera vilka gemensamma euroatlantiska värden vi har!

Låt oss titta på hemsidan och se vad Nato Stratcom ska göra: Natos civila kommunikation och uppsökande insatser ansvarar för att främja medvetenheten om och bygga förståelse och stöd för Natos politik, operationer och verksamhet. Det handlar om militära public affairs – att främja Natos militära syften och mål till olika målgrupper för att öka medvetenheten och förståelsen av militära aspekter av alliansen. Det handlar om informationsoperationer – samordning av militära informationsaktiviteter för att skapa önskad effekt på viljan, förståelsen och förmågan att stödja alliansens verksamhet, uppdrag och mål. Det handlar om psykologiska operationer – riktade insatser till godkända målgrupper för att påverka föreställningar, attityder och beteenden som påverkar uppnåendet av politiska och militära mål.

Herr talman! Det här har alltså socialdemokrati och miljöparti lett oss in i. Jag yrkar bifall till reservation 9.

Herr talman! Jag tror att det var Otto von Bismarck som en gång sa: Det ljugs aldrig så mycket som före ett val, under ett krig och efter en lyckad jakt. Jag säger detta för att jag tror att inte minst i tillstånd av krig är det lätt att personer uppfattar saker och ting på ett sätt som inte alltid är sakligt och objektivt. Man överdriver rapporter om fienden, och man överdriver händelser av olika slag. Och man kanske inte ens gör det avsiktligt.

Nu håller Stig Henriksson en lång och mycket skarp vidräkning av hela västerlandets försvars- och säkerhetspolitik under 90-talet och 00-talet. Jag kände mig tvingad att gå upp och reagera på den slutledningsmetodik som Stig Henriksson använder. Ta till exempel detta med Libyen, herr talman, och påstådda våldtäkter. Jag vet inte huruvida det har förekommit våldtäkter i den omfattning som Stig Henriksson berättade om i talarstolen eller inte. Men jag kan konstatera att Muammar Gaddafis arméer sköt med artilleripjäser rakt in i civila sjukhus i Benghazi. Jag tror att det i mycket högre grad var bilderna på detta än eventuella desinformationer som gjorde att FN:s säkerhetsråd ingrep och uppmanade sina medlemmar att komma till civilbefolkningens hjälp.

Herr talman! Det faktum att man hittar en lögn i en väpnad konflikt i Afghanistan, Irak eller Libyen innebär inte att allt annat också är lögn. Jag tycker att det är viktigt att framhålla detta enkla faktum för Stig Henriksson.

Herr talman! Nej, det är väl ingen som lyckas med att ljuga jämt. Men det är alldeles tydligt att de argument som användes – massförstörelsevapen i Irak, barn som slets ur sina kuvöser i Kuwaitkriget, massvåldtäkter i Libyen etcetera – var lögner. Det var ren lögn. Det gör naturligtvis inte Gaddafi till någon ljusgestalt i världshistorien, lika lite som Saddam Hussein eller för all del Vladimir Putin. Jag kan räkna upp ett otal berättigade angreppspunkter mot dem. Men som även den brittiska parlamentsreportern konstaterade var attackerna mot Benghazi också i mycket hittepå. Man stod sju mil från Benghazi. Det FN-resolutionen gällde, och som man såvitt jag begriper också fick med Ryssland på, var en flygförbudszon. Hur många dagar tog det innan man struntade i restriktionen om flygförbudszon och i stället började slå ut Gaddafis flygvapen med mera?

Sådana svek lämnar också långa skuggor. Det är ingen slump att Ryssland använder just detta argument och säger: Väst kan man inte lita på. Man ska vara lite försiktig när man bryter sina löften. Återigen: Detta gör inte att Ryssland inte skulle hitta på en massa påverkansoperationer. Ibland ser det så taffligt ut att man nästan ömkar dem, men de gör säkert också mycket listigare saker.

Att vara så enögd som både Alliansens företrädare och andra har varit och enbart se den ena sidans felaktigheter på området tycker jag är skrämmande. Att vi sedan lierar oss i Nato Stratcom med dem som med sina lögner har skapat ett sådant ofattbart lidande, flyktingkatastrofer och Daishs framväxt i Mellanöstern tycker jag är häpnadsväckande. Man får inte vara naiv, brukar vår försvarsminister säga. Jag håller med honom.

Herr talman! Det gör jag också. Jag tycker att Stig Henrikssons resonemang om detta och det han tar upp har relevans. Men ett viktigt perspektiv som jag tycker att Stig Henriksson hela tiden missar – inte bara i dag utan också vid tidigare tillfällen – är det faktum att när lögner sprids, medvetet eller omedvetet, inom till exempel Nato leder det så småningom till parlamentariska och andra utredningar. Där strävar man verkligen efter att hitta sanningen och att publicera den. Därvidlag skiljer sig Nato väsentligt från Ryssland. Där sker aldrig något ifrågasättande. Där kommer lögnerna att stå i evig tid, och de kommer aldrig att dementeras någon enda gång. Det är ett viktigt perspektiv som jag tycker att man måste ha med sig hela tiden.

Jag vet inte varifrån Stig Henriksson har fått alla de olika uppgifterna. Men jag var själv ledamot av Sveriges riksdag när interventionen i Libyen skedde. Att civilbefolkningen hotades av landets dåvarande politiska ledning råder det inget som helst tvivel om.

Jag tror inte, Stig Henriksson, att alla de överväganden som gjordes grundades på felaktig information eller lögner. Det var ett prekärt tillstånd där civila var extremt utsatta. Världssamfundet beslutade sig för att ingripa och Sverige ställde upp. Det tycker jag att vi ska ha heder av.

Sedan ska jag säga, herr talman, att när det gäller efterbörden av insatsen i Libyen bär FN, Nato och alla iblandade naturligtvis ett stort ansvar. Man skulle ha gjort mycket mer för att direkt efter Muammar Gaddafis fall stabilisera och återuppbygga landet.

Herr talman! Javisst förekom övergrepp på civilbefolkningen som äntligen började resa sig mot Gaddafis diktatoriska styre i Libyen. Det var också därför Vänsterpartiet stödde den inledande insatsen rörande en flygförbudszon trots de varningar som fanns. De uttalades faktiskt här i kammaren – jag har tittat på protokollen – av Vänsterpartiets representant som sa att vi var oroliga för att det inte skulle stanna vid den insatsen. Den oron var extremt befogad.

Vad gäller att lögner så småningom avslöjas och att det sker så i Nato men aldrig i Ryssland vill jag säga att Nato aldrig avslöjar sina egna lögner. Det är ju trots Nato som saker ibland avslöjas 5, 10 eller 15 år senare när skadan redan är skedd. Se bara hur det var med Irak. 600 000 människor hade dött till och med 2006, och det är fortfarande över 1 000 i månaden på grund av bland annat de lögner som handlade om hotfulla massförstörelsevapen som inte fanns och bara var hittepå och som ledde fram till ingripandet.

Det är väl till klen tröst för de irakier som lider och för dem som drabbas av flyktingkatastrofen och Daishs framväxt, med allt vad det har inneburit av lidande för befolkningen, att det i en brittisk parlamentsrapport före jul konstaterades hur det var, och att Tony Blair ber om ursäkt för att han ljög. Vad hjälper det dem som redan har dött? Och det är inte tack vare Nato detta har avslöjats, utan det är trots Nato. Det måste man komma ihåg.

Sedan håller jag med om att pressfriheten i Ryssland lämnar extremt mycket mer att önska. Där har skett en gradvis försämring under de sista 10–15 åren som är mycket allvarlig. Detta drabbar inte minst den egna ryska befolkningen, som är utsatt för ett hårt tryck på många sätt.

Men, återigen, att gå med i Nato Stratcom, med det track record som Nato har vad gäller lyckad desinformation – som har lett till två tre krig beroende på vad man räknar som Natokrig – tycker jag skulle vara häpnadsväckande.

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation 3, som handlar om en försvarspolitisk inriktning. Det är detta jag tänker tala om här i dag.

Det säkerhetspolitiska läget har försämrats för Sverige under de senaste åren. Det känner svenska folket; det är påtagligt att så är fallet. Det viktigaste jag vill säga här i dag är därför att det beslut som vi tog med inriktningspropositionen behöver uppdateras. Det var ett steg i rätt riktning, men nu måste vi lägga till pengar i år och kommande år för att kunna se framtiden an med tillförsikt och också gentemot nästa generation kunna se att vi gjorde vad vi kunde för att ha ett tillräckligt bra försvar.

Detta med att ha ett försvar är basalt. Det handlar om att försvara vårt land mot yttre hot och om att säkra freden. Att ha en tröskel och att ha ett försvar som fungerar är den största garanten för att man aldrig ska behöva använda det. Därför är det oerhört centralt att se till att försvaret fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Utvecklingen i närområdet är inte speciellt uppmuntrande. Vi ser hur Ryssland fortsätter med sin politik att försöka öka sitt inflytande i sitt närområde, speciellt i länder som tidigare utgjorde delar av Sovjetunionen. Ockupationen av Krim fortsätter, herr talman, och Ryssland tycks inte ha någon avsikt att någonsin lämna tillbaka halvön till Ukraina. Den ryska aggressionen i östra Ukraina har inte upphört. Medan vi talar fortsätter kriget där och människor dör.

Stödet till olika nationalistiska partier och rörelser i Europa ökar, och målet är att försvaga och splittra EU och Nato. Det behöver ingen tveka om.

Enligt FOI:s Rysslandsrapport från den 8 december förra året har den ryska förmågan att genomföra storskaliga militära operationer ökat kraftigt sedan den förra rapporten 2013. Antalet stridsdugliga förband har ökat med 40 procent de senaste åren. Ny materiel tillförs också kontinuerligt.

Den militära upprustningen är mest påtaglig i västra Ryssland, det vill säga den del som vetter mot oss. Strategin har också fått en mer offensiv inriktning. Det bedrivs också, säger man, en mycket målmedveten politik för att öka befolkningens, speciellt ungdomens, patriotiska anda.

Europa har varit senfärdigt med att svara på den ökade ryska militära förmågan. De länder som har reagerat tydligast på det ryska hotet är de baltiska länderna och Polen. De kommer alla till 2018 att ha nått en nivå på 2 procent av bnp som satsas på försvarsmakten. Det är Kristdemokraternas uppfattning att vi också på sikt måste komma upp i 2 procent för att tillräckligt kunna betala räkningarna och ha det försvar som krävs.

Det kan kanske vara bra att påminna om att det inte är alltför länge sedan som vi satsade betydligt mer än nu. Exempelvis satsade vi 2,4 procent av bnp 1992. Under kalla kriget satsade vi betydligt mer än så.

Det är bra att en försvarsberedning ska börja arbeta, men den har siktet på 2021, 2022, 2023, 2024, 2025 och så vidare. Det är bra att ha en långsiktig plan, men vi måste också titta på hur det ser ut i närtid, för det är i närtid, under de närmaste åren, som de största riskerna finns.

Det finns, anser Kristdemokraterna, anledning att låta Försvarsmakten granska vad som skulle kunna öka vår försvarsförmåga i närtid. Vilka åtgärder skulle man kunna vidta? Vilka brister finns som skulle behöva rättas till?

Jag tror, vilket Kristdemokraterna på olika sätt fört fram, att det finns några saker som vi direkt kan peka ut. En sak är att vi måste åtgärda de brister vi har i personaluppfyllnad. Det fattas i dag tusentals soldater. Det är inte rimligt. Alla krigsförband måste också få tillfälle att genomföra längre övningar med fulltaliga förband. Det jag talar om är repövningar om tre fyra veckor med alla krigsförband och all personal. Det är helt enkelt så att om man inte övar på riktigt fungerar det inte heller på riktigt.

Det behövs också materiel. Det handlar om lastbilar som är helt nödvändiga för att kunna flytta på materiel. Det handlar också om att ammunition behöver införskaffas. Försvarsmakten har ammunition, men vi har för lite och behöver mer. Det här är någonting som vi skulle kunna införskaffa. Vi skulle också behöva minska sårbarheten för robotinsatser och sabotage riktade mot flygplatser, förråd och andra anläggningar.

Vi skulle exempelvis kunna se till att ha fler flygbaser, till exempel använda civila flygplatser. Men då måste man se till att ha ammunitionsförråd. Civila företag skulle kunna tillåtas bygga det. Det tar tid. Vi skulle alltså kunna börja med det redan under den här försvarsperioden.

Vi skulle också kunna avbryta avvecklingen av existerande system och iståndsätta system som kan renoveras och modifieras. Jag tänker på sådant som luftvärnssystemen Robot 70 och 90. De skulle kunna användas.

Vi får nu Archer. Det är bra. Men en del sätts i förråden. Det skulle kunna förbandssättas. Men det kostar pengar. Man skulle kunna titta på hur mycket som krävs för att de ska finnas ute i förbanden, där de skulle göra allra mest nytta.

Gotland är av central betydelse. Det har det varit i alla tider och är det alltjämt. Nu förstärks det på Gotland. Men om vi ska vara ärliga räcker inte det. Vi skulle behöva ha tung kustrobot där, vi skulle behöva ha luftvärn och vi skulle behöva ha artilleri. Vi borde vidta åtgärder som skulle kunna göra oss mer farliga för en eventuell angripare.

Det handlar också om civilt försvar. FRA kom nyligen med en rapport som visar att det görs 10 000 angrepp mot Sverige per månad från utländsk makt. Det finns it-spioner som planlägger för att kunna släcka ned Sveriges elförsörjning. Då måste vi förstärka skyddet.

Sverige skulle behöva ha en cybersäkerhetsmyndighet som skulle ta huvudansvaret. I dag har alla myndigheter en egen standard. Det kostar pengar, och det blir inte tillräckligt bra. Andra länder har redan sådana cybersäkerhetsmyndigheter.

Sverige skulle kunna och skulle behöva stärka skyddet för bli mindre sårbart. Det handlar inte bara om militära hot mot Sverige; det handlar också om den här typen av hot – cyberhot – mot det civila samhället. Därför är det viktigt att vi tittar på det här. Och vi ska inte bara titta på det; vi ska också lägga till pengar. De förhandlingarna skulle behöva göras i närtid för att se till att pengar kommer in redan i vårändringsbudgeten och kommande år.

Den uppgörelse som gjordes var ett trendbrott. Men det behöver läggas till för att vi ska kunna få ett tillräckligt bra försvar som står upp mot hoten i närtid.

Allra sist vill jag säga att det är jättebra att vi utvecklar samarbetet med Finland. Men varför begränsa det till ett land? Det finns 27 andra länder i EU. Det är tragiskt att regeringen har en blind fläck här, att man inte ser att det är dubbelmoral. Vi räknar med Natos stöd om det värsta skulle hända. Men vi har inte skyddet.

Om vi skulle bli medlemmar i Nato skulle det också möjliggöra för försvarsplanering. Det skulle stärka tryggheten. Utredningen som Krister Bringéus gjorde visar att det skulle öka säkerheten för Sverige och för våra grannländer och att det skulle vara krigsavhållande.

I detta anförande instämde Allan Widman (L).

Herr talman! Du säger att ni har varit senfärdiga, Mikael Oscarsson. Det är väl ett understatement. Ni har inte bara varit senfärdiga; ni har faktiskt deltagit i den där gruppen. Allan Widman påpekade mycket riktigt att han inte var ordförande i gruppen. Jag sa att han var det. Det var inte korrekt, utan han deltog i den. Rätt ska vara rätt. Men det kanske var tur att han inte var ordförande. Om Allan Widman hade varit det hade nedläggningen kanske gått ännu fortare. Men det lämnar jag därhän.

Vi har alltså inte varit senfärdiga. Tala gärna för dig själv, Mikael Oscarsson, och den allians som ni ingick i då. Vi har försökt att över tiden bibehålla ett starkt svenskt försvar, och vi ropar febrilt efter att det måste stärkas. Det känner du väl till. Vi gläds åt att ni nu har ändrat uppfattning och förstår värdet av ett starkt försvar.

Jag har dock några frågor: Varför satsar inte KD på ett starkt civilt försvar? I det budgetförslag som ni lade fram före jul gjorde ni inte det. Har ni kommit på det nu? Vad är det som gör att ni inte satsade på det? Förstår ni inte värdet av det som jag var inne på i mitt och Sverigedemokraternas anförande, nämligen att vi inte kommer att ha någon uthållighet över huvud taget i den militära delen utan ett starkt civilt försvar.

Det civila försvaret är dessutom inte till bara för det. Även i andra tider, vid epidemier, naturkatastrofer och vad som nu kan hända i omvärlden, behöver vi ett starkt svenskt civilt försvar. Men då måste man planera för och satsa pengar på det. Varför gör ni inte det?

Herr talman! Kristdemokraterna var med i försvarsuppgörelsen, Roger Richtoff – om det inte är känt för dig. Det var ett trendbrott. Försvarsmakten får nu, för första gången sedan kalla kriget, mer pengar. Man får 10,2 miljarder.

Det är också konstigt att Roger Richtoff inte hörde att jag talade mig varm för ett civilt försvar.

Det finns ingen regering som kan slå sig för bröstet och säga: ”Vi gjorde rätt.” Det har dragits ned på försvaret under hela 2000-talet. Det handlar om att se verkligheten som den är nu och att göra skillnad.

Jag vill passa på att fråga Roger Richtoff hur det egentligen är med solidaritetsförklaringen. Utesluter Sverigedemokraterna verkligen militär hjälp om Baltikum skulle hotas? Vi har pratat om det flera gånger. Sverige har gjort en solidaritetsförklaring och sagt att vi hoppas få hjälp om det värsta skulle hända, men vi har också lovat att ställa upp. När man lyssnar på Sverigedemokraterna låter det dock från tid till annan som att ni kanske är beredda att skicka blåbärssoppa och lite humanitär hjälp om det skulle hända någonting i Baltikum. Är det så? Den frågan skulle jag vilja ha svar på. Om våra vänner i Baltikum skulle bli angripna, vad är Sverigedemokraternas förslag att vi ska hjälpa till med då?

Hur är det egentligen när det gäller Nato? Är det fortfarande en vit fläck? Ser ni inte dubbelmoralen i att vi behöver Natos hjälp men att ni ändå inte vill att Sverige ska bli fullvärdig medlem?

Herr talman! Det där är ett bra knep, Oscarsson. Jag ska begära att få hålla ett nytt anförande så att jag kan svara på de frågorna. Men nu har jag tänkt ställa frågor till Kristdemokraterna. Jag har svar på dina frågor.

Du nämnde det civila försvaret. Okej, ni satsar inte på det, eftersom ni inte har tänkt på det. Men det kommer senare. Ni har ju gjort en försvarsuppgörelse som innebär att ni inte kan driva den frågan. Men ni är välkomna att kopiera våra delar även när det gäller detta stycke.

Du talade om att Ryssland har rustat upp och att vi därför behöver ett starkt svenskt försvar. Ska man tolka det som att den där omställningsgruppen återigen skulle rasera det som vi satsar på nu och i framtiden, ifall Ryssland plötsligt, av någon konstig anledning, inte skulle fortsätta med sin upprustning, kanske till och med skulle rusta ned? Är det den politiken KD står för? Hittills har det varit det. KD förstår inte värdet av ett starkt svenskt civilt och militärt försvar över tiden, mot någon som skulle kunna angripa Sverige.

I dag finns det ingen som säger: ”Vi kommer att angripa Sverige, vi kommer att besätta Gotland eller vi kommer att göra så här.” I ryska tidningar och annat – man får tro på dem om man vill – får Finland i stället beröm för sin utrikespolitik. Det står att Finland får fatta vilka beslut de vill och att Ryssland fattar sina beslut. Ryssland förstärker bland annat gränserna med Iskander-robotar i Kaliningrad och så vidare. Man laddar upp, som det sägs. Men man hotar inte Sverige om vi skulle gå med i Nato – jag återkommer gärna till Nato.

Min fråga till Oscarsson var dock: Om Ryssland skulle dra ned på kapaciteten, kommer då genomförandegruppen att återigen börja rasera det som vi över tid satsar hundratals miljarder av våra skattepengar på?

Herr talman! I vår budget lägger vi exempelvis extra pengar på att återinföra Styrelsen för psykologiskt försvar. Vi tror att det behövs, med tanke på de påverkansoperationer vi ser, både i Amerika och i Europa. Därutöver vill vi inrätta en cybersäkerhetsmyndighet. Och vi har en rad andra förslag.

Det bör inte råda några tvivel om att Kristdemokraterna är varma förespråkare för att återupprätta det civila försvaret. Det handlar om militära hot som måste åtgärdas i form av inköp av ammunition och olika typer av materiel. Det här är ett tillägg till den uppgörelse som vi har. Kristdemokraterna gick med på uppgörelsen därför att vi såg att man på det sättet kunde öka anslaget. Men nu behöver vi gå vidare, och att så är fallet vet Roger Richtoff mycket väl.

Flera gånger när Roger Richtoff har varit uppe i talarstolen har detta med Ryssland blivit väldigt konstigt. Det verkar som att han inte ser och inte hör vad Ryssland håller på med. Det gäller det hot som Ryssland bevisligen utgör för våra baltiska grannar och hotet om kärnvapen. Den dövhet som man tycks ha inför den verklighet som finns är förbluffande. Om våra baltiska vänner blir angripna kommer Sverige – lyssna nu – att bli indraget från dag ett.

Det är tråkigt att Roger Richtoff inte med ett enda ord vill beröra hur man ser på att det bara skulle handla om humanitär hjälp. Det duger inte mycket till vid en krigssituation, ska jag säga dig.

Herr talman! Jag tycker att Ryssland är ett hot, men framför allt mot sina egna medborgare. En odemokratisk, auktoritär och korrupt regim är alltid ett hot mot sina egna medborgare. Men nu debatterar vi kanske inte rysk inrikespolitik och dess problem, utan vi debatterar svensk säkerhet. Då måste man fundera över de scenarier som man kan tänka sig.

Man kan tänka sig ett isolerat ryskt anfall på Sverige och planera och dimensionera för det. Lyckligtvis är det väl ingen som i nyktert tillstånd räknar med det. Även Bringéus säger att risken för ett isolerat ryskt anfall mot Sverige är i stort sett obefintlig. Det är väl det närmaste man kan komma i tydlighet av en diplomat.

Det andra scenariot är, som har luftats här, att vi kan bli indragna i ett krig som vi inte själva har initierat – ungefär som Danmark och Norge under andra världskriget. Då är vi i krig från dag ett, säger Mikael Oscarsson. Absolut, om vi är med i Nato. Men problemet är ju att ett medlemskap i Nato garanterar att vi blir med i det kriget vare sig vi har valt det eller inte. Det tycker jag är lite knepigt.

Från tidigare debatter vet jag att Mikael Oscarsson anser att vi ska gå till anfall mot Ryssland i Baltikum, om Baltikum skulle bli attackerat på något sätt, något som Bringéus säger är högst osannolikt.

Det skulle vara intressant att höra: Vilket scenario siktar Mikael Oscarssons försvarspolitik på? Isolerat ryskt anfall mot Sverige? Att vi glatt ska bli indragna i ett krig som vi inte själva har beslutat om? Eller att vi ska gå till anfall mot Ryssland i Baltikum?

Till sist tror jag att rysskräcken målas upp mest för att motivera höjda försvarsanslag, vilket i sin tur garanterar att vi ska söka medlemskap i Nato. Av en slump verkar alla vilja fördubbla försvarsanslagen. Det är vad Nato vill.

Herr talman! Det är ganska uppenbart att det kanske lite oväntat finns en allians i svensk politik. Vänsterpartiet och SD krokar arm. Det blir väldigt tydligt, för det är de två partierna som säger att vi i Sveriges riksdag har en solidaritetsförklaring. Vi kommer inte – som man har gjort historiskt sett – att titta bort från Baltikum. Vi har tittat bort från gång till annan när Baltikum har blivit attackerat. De baltiska länderna ligger så nära oss, men vi har inte brytt oss.

Men nu har vi sagt att vi kommer att ställa upp. Vi kommer inte att titta bort i framtiden. Vi kommer att agera. Men det är tydligt att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna utesluter militär hjälp. Det handlar möjligtvis om humanitär hjälp, filtar och jag vet inte vad man har tänkt sig. Men i verkligheten är det militär hjälp som de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen efterfrågar om det värsta skulle hända.

Låt oss vara tydliga angående Krister Bringéus utredning. Han säger inte att hotet är överhängande, nej, men ett angrepp kan inte uteslutas. Det är den stora skillnaden. Om ett angrepp inte kan uteslutas kan man inte bortse från det. Det vore ett svek mot svenska folket att inte ha beredskap för det. Då är frågan: Hur tänker Vänsterpartiet? Hur ska det gå ihop? Vem är det, Stig Henriksson, som ska ställa upp för Sverige om vi blir angripna? Om vi klarar oss några dagar, vem ska då komma och hjälpa oss, Stig Henriksson?

Herr talman! Nej, ingenting kan uteslutas, men det betyder inte att man kan planera och dimensionera för allt tänkbart. Den solidaritetsförklaring som Mikael Oscarsson vill ha innebär att vi för första gången sedan stormaktstiden ska börja skicka trupper över Östersjön. Ursäkta mig, men det är rena drömmerier.

Finland, däremot, är väldigt tydligt på den punkten. Man säger: Det är klart att om Baltikum blir attackerat ska vi hjälpa dem på olika sätt – man har inte gått in på filtnivån riktigt – men någon militär hjälp kan vi inte avvara. Vi har själva en lång gräns och få invånare.

Det tycker jag att Sverige också ska vara tydligt med. Allt annat är illusioner som i värsta fall kan vara farliga.

Mikael Oscarsson svarade inte på min fråga, men jag tolkar det som att det är det scenariot som han ser framför sig. Men Bringéus säger att det är högst osannolikt att Baltikum skulle bli attackerat och att vi då skulle skicka dit militär trupp och förklara Ryssland krig. Jag tycker att det är en äventyrspolitik av stora mått.

Det lustiga är ju att i princip alla Sveriges försvarsproblem löses när vi går med i Nato och fördubblar försvarsanslagen enligt Natos rekommendationer. Alla baltiska länder är medlemmar i Nato. Men det räcker inte om inte också Sverige galopperar över Östersjön och ställer upp. Jag får inte den logiken att gå ihop, måste jag erkänna.

Mitt alternativ är inte att vi ens fördubblar militäranslagen så att vi kommer upp till en två tiondelar av Rysslands militäranslag och en liten bråkdel av USA:s militäranslag, utan mitt alternativ är att vi satsar på säkerhetspolitik, det som traditionellt har varit den svenska linjen, inte att vi bygger säkerhet tillsammans med Nato. Vi ska bygga gemensam säkerhet för nedrustning, för avspänning, och det gäller inte minst kärnvapennedrustning. Det är med dessa åtgärder och med diplomati, myndighetskontakter och forskningssamarbete som vi bygger säkerhet tillsammans.

Herr talman! Som ni vill att andra ska göra mot er ska ni göra mot dem. Det är en regel som är väldigt användbar här i livet.

Vad skulle hända om det värsta inträffade att Sverige blev angripet? Har Stig Henriksson ens tänkt den tanken? Vad är det för hjälp som vi i så fall skulle behöva? Är det att våra grannländer säger att situationen är intressant och att man får fundera på vad man ska göra? Nej, det är inte så. Det handlar om att vi har antagit en solidaritetsförklaring därför att vi vill tala om att vi inte kommer att vara neutrala. Den tiden är passé då Sverige var neutralt. Vi kommer att ta ställning, och vi kommer att göra skillnad.

För detta finns det en väldigt stor majoritet i Sveriges riksdag. Det är viktigt att det kommer fram att det här finns en stor skillnad där, oväntat nog, SD och Vänsterpartiet krokar arm.

Det är nog väldigt farligt. Om någonting skulle hända kommer det att få konsekvenser. Om vi agerar på ett sätt är det klart att andra säger att det får konsekvenser för den hjälp som de kan tänka sig att ge. Det är ju detta som Nato ytterst handlar om. Kristdemokraterna och större delen av svenska folket tänker då att det är bättre att förbereda sig med sina vänner medan tid är och att samöva än att improvisera. Det är det som är själva essensen av Krister Bringéus utredning, att ett svenskt medlemskap i Nato skulle vara konfliktavhållande. Det har en svensk statlig utredning kommit fram till.

Jag förstår att Stig Henriksson har läst utredningen, men läs den en gång till med andra glasögon!

Herr talman! Den 16 juni 2015 träffades vi här i kammaren, och vi var då fem partier som ställde oss bakom det försvarsbeslut som vi nu arbetar efter. Det var ett tydligt försvarsbeslut i vilket vi sa att förmågan i de svenska krigsförbanden ska höjas och att totalförsvarets samlade förmåga ska säkerställas.

Det var inte bara detta vi talade om, utan vi fortsatte också med den linje som har legat fast ett tag: Vi ska satsa på svenskt stridsflyg och svensk undervattensförmåga, och detta ska ha en särställning i det svenska försvaret. Vi har ett samarbete mellan Försvarsmakten, Försvarets materielverk och industrin för att lyckas med detta.

Under resans gång har saker kommit till. Beslut om värnplikt är nu på väg för att stärka försvarsbeslutet och för att lyckas med personalförsörjningen på ett bättre sätt. Vi har i det svenska försvaret aktiverat kustrobot igen, och vi har tidigarelagt svensk trupp på Gotland. Det är tydliga saker som har skett.

Det jag tycker är viktigt med detta är att 70 procent av kammarens ledamöter ställde sig bakom beslutet, vilket innebär en förändring av svensk försvarspolitik. Det här är egentligen första gången sedan kalla kriget och efter kalla krigets slut som vi vänder kurvan i Sverige när det gäller att satsa på försvaret. Detta är ändå en milstolpe, om än liten.

Allt detta är bra, för grunden ligger alltid i det svenska försvaret, hur vi rustar upp det och hur vi gör. Men det är klart att fred och frihet byggs tillsammans med andra. Sverige ligger vid Östersjön, och det som sker runt Östersjön är viktigt för oss. Vi har ett nära samarbete med grannländerna, naturligtvis med Finland men också med övriga nordiska och baltiska stater och våra grannar.

Vi finns dessutom i en västerländsk gemenskap. USA är ett viktigt land för oss att samarbeta med. Vi är medlemmar i Europeiska unionen och i Förenta nationerna, och det är organisationer som vi finns och arbetar i. Förutom grannländerna, inklusive samverkan med Finland, och USA, EU och FN, är naturligtvis Nato också en organisation som vi kan samarbeta med.

Vi har här i kammaren fattat beslut om värdlandsavtal för att kunna öva tillsammans med dessa länder. Från socialdemokratiskt håll har vi emellertid sagt att medlemskap inte är aktuellt. Vi står fast vid detta beslut, men vi ser gärna ett samarbete med organisationen och framför allt med olika länder. Vår grund har vi dock i det svenska försvarsbeslutet.

Herr talman! Försvaret och den militära förmågan är viktiga, men civilförsvaret och totalförsvaret är naturligtvis också viktiga för att underlätta och möjliggöra de militära uppgifterna. Med civilförsvaret förstärker vi försvarsförmågan, vi värnar civilbefolkningen och vi kan stärka viktiga samhällsfunktioner. Det kan handla om sjukvård, el, telekommunikation eller polis. Allt detta är naturligtvis viktiga saker, och det gläder mig att Försvarsmakten och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, nu arbetar med det här. Jag tror att vi kommer att behöva lägga mer resurser här.

Jag är också glad över att utredningen Logistik för högre försvarsberedskap har kommit. I den har man tittat på försvarslogistiken och sett att det finns problem med hur fördelningen har skett. Jag välkomnar utredningens förslag om att logistik och underhåll på ett tydligare sätt överförs till Försvarsmakten och att FMV ansvarar mer för investeringar och utveckling. Det är naturligtvis viktigt att denna samverkan fungerar så att projekt inte fördyras. Kortsiktiga investeringsbeslut kan få kostnader för Försvarsmakten på lång sikt. Men detta är ändå ett steg i rätt riktning.

Herr talman! Jag vill återgå till frågan om civilförsvar och tala lite om psykologiskt försvar. I dagarna och under de senaste veckorna har vi talat mycket om påverkanskampanjer, cyberattacker etcetera. Den senaste tiden har det varit aktuellt när det gäller påverkan på det amerikanska presidentvalet och vad som har skett de senaste dagarna avseende den tillträdande presidenten.

Detta är inget som inte drabbar Sverige. Vi ser ett stort antal sådana attacker. Försvarets radioanstalt har redovisat att ett ganska stort antal attacker sker gentemot Sverige. Det kan handla om det vi kallar troll i sociala medier, men det sker också attacker mot etablerade medier där falska nyheter sprids.

Vi ser att de som ligger bakom detta blir alltmer uthålliga. De riktar sig mycket mot segregerade grupper eller grupper i utkanten av samhället, framför allt på den politiska skalans höger- och vänsterkant. Ska man vara självkritisk, vilket jag tycker att man alltid ska vara, kanske svenska myndigheter har varit lite naiva i dessa frågor. Vi har varit oskyddade och inte riktigt förberedda.

Det är viktigt att fundera på hur detta kan mötas och hur man ska kunna identifiera vad som sker. Det här kanske inte bara är myndigheternas ansvar. Vi som befolkning och som medborgare i samhället behöver fundera på källkritik och om en viss nyhet verkligen kan stämma. Detta är ett egenansvar.

Det som skiljer oss i den västerländska världen från andra delar av världen med mer auktoritära styren är våra fria och oberoende medier. Dessa har en viktig roll i detta. De pressas självfallet av att kostnader ska minskas, att redaktionerna är mindre och att nyheterna ska ut snabbt. Detta gör säkert att saker ibland slinker igenom.

Allt det här bygger på att samhället har en stabil infrastruktur där detta kan fungera. Det är bra att vi arbetar med frågorna, och det gläder mig att medlemskapet i Stratcom gör att vi kan samarbeta med andra om detta.

Säkerhetsläget runt Östersjön har försämrats. Ibland kan det låta som om det skedde i går, men det har skett under en längre period. Det händer såklart saker på olika delar av jordklotet men för oss har det som sker runt Östersjön naturligtvis påverkat oss mest. Det ska dock sägas att det inte bara handlar om Östersjön och Ryssland. Även problem i Mellanöstern – Syrien och Irak – och Nordafrika påverkar Europa på ett tydligt sätt. Det finns även en politisk oro i väst. Det kan till exempel handla om sammanhållningen i Europeiska unionen eller ledningen och administrationen i USA.

Jag tycker att det är viktigt att tänka framåt. Det gläder mig att försvarsministern och regeringen har presenterat en ny försvarsberedning som nu kommer att börja arbeta. Den kommer att titta på totalförsvaret, Gotland, krigsorganisationen, en förstärkt underrättelseverksamhet, den svenska cyberförmågan och samverkan med Finland.

Herr talman! Jag tror att svenska folket förväntar sig att vi i riksdagen tar säkerhets- och försvarspolitik på stort allvar. Breda överenskommelser bäddar för långsiktighet och stabilitet, vilket är viktigt för svensk säkerhets- och försvarspolitik. Jag ställer mig härmed bakom och yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Mattias Ottosson menade att inriktningsbeslutet från 2015 har vänt kurvan för försvarsekonomin. Försvarsgrenscheferna har i Försvarets forum under hösten sagt att de fick ett tillskott på 10,2 miljarder men att de går in i perioden med ett underskott på 30 miljarder. Hur är det möjligt för Socialdemokraterna att hävda att kurvan har vänt? Detta är min första fråga.

Mattias Ottosson säger dessutom att man har återupptagit kustrobot. Är kustrobot förbandssatt? Är de förband där kustroboten ingår bemannade? Har man utarbetat reglementen? Har man övat sina uppgifter? Och om man inte har gjort det, när avses detta vara färdigt? Det är ju först då, herr talman, som detta blir en del av det svenska militära försvarets förmåga.

Försvarsuppgörelse – det är ett ord som jag ofta smakar på. Hade man sagt försvarsöverenskommelse hade väl det antytt en mycket stark sammanhållning, men att man har gjort en uppgörelse om försvaret känns nästan som motsatsen. Detta är ju emellertid numera ett vedertaget begrepp: försvarsuppgörelsen.

Liberalerna har aldrig varit en del i försvarsuppgörelsen, men vi kan nu konstatera att även Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna de senaste veckorna har sagt att man behöver förstärkningar under denna mandatperiod. Då blir min fråga: Menar Socialdemokraterna att det fortfarande finns en fungerande försvarsuppgörelse? Debatten här i talarstolen i dag har antytt allt annat än det.

Herr talman! Sverige är ju ett ganska litet land i Europa och världen, men vi har självklart rätt till vår alliansfrihet och vårt sätt att styra över vårt territorium. Det tycker jag är grunden, och det bygger naturligtvis på att vi samarbetar med andra länder – att vi bygger fred och frihet tillsammans med länder i vårt närområde eller länder som vi känner gemenskap och samhörighet med.

Men jag tror också att det bygger på att vi inom landet, i de politiska partierna, kan samarbeta. Jag tror att försvars, säkerhets- och utrikespolitik mår gott när ett litet land försöker hitta så mycket samarbete och samsyn som möjligt. Det handlar naturligtvis om att ge och ta; vi är olika länder.

Jag är den förste att beklaga att Liberalerna inte är med i detta samarbete. Jag tror att det skulle vara bra om ni fanns som en medspelare och medpart i det hela, för ni har kloka synpunkter och kan tillföra saker. För oss andra partier handlar det naturligtvis om att ge och ta i en sådan diskussion.

Det beslut som vi nu har tagit innebär ju att vi för första gången försöker vända kurvan för svenskt försvar. Jag tror att jag tillhör den sista kullen som ryckte in och gjorde värnplikten i början av 1990-talet, när vi fortfarande satsade fullt ut. Sedan dess har det skett en nedmontering. Jag behöver inte kritisera mina föregångare för det, även om jag kanske inte tycker att man skulle ha gjort som man gjorde då. Så visst, det sker någonting nu som ett stort antal partier står bakom.

Försvarsbeslutet ligger fast, men sedan har det också kommit till och vi har ställt upp på att vi ska sätta fart på kustroboten igen. Det tycker jag är bra.

Ligger försvarsuppgörelsen fast? Ja, jag tycker att ganska många partier här i dag har vittnat om att man står bakom försvarsuppgörelsen. Det är inget parti som har sagt nej.

Herr talman! Nu använder Mattias Ottosson uttrycket ”vi försöker vända kurvan”, och jag är beredd att gå med på att det kan vara en relevant beskrivning. Men ännu är inte kurvan vänd, och just nu arbetar Försvarsmakten med sitt budgetunderlag för 2018. Jag har en mycket stark misstanke om att det budgetunderlaget kommer att utvisa att man på ett antal punkter inte med den ekonomin kan fullgöra de åtaganden som gjordes i inriktningsbeslutet.

Jag bedömer att de tre allianspartier som ingick i försvarsuppgörelsen under det här året och förmodligen redan i vårpropositionen kommer att anvisa nya medel till Försvarsmakten och försvarsbudgeten. Om vi då fortfarande har en försvarsuppgörelse avgörs väl av huruvida Socialdemokraterna är beredda att göra detsamma.

Sedan är jag lite konsternerad över Mattias Ottossons replik om att Sverige har rätt att få vara alliansfritt. Ja, man har naturligtvis rätt att vara alliansfri även om det är mycket svårt och kräver mycket mer av de länder som inte väljer att även i händelse av krig samarbeta med andra.

Men det är min bedömning att Sverige har navigerat in i ett säkerhetspolitiskt ingenmansland med den nya regeringen, där vi å ena sidan avvisar Natomedlemskap på alla upptänkliga sätt och å andra sidan måste förstå att det mycket nära samarbete vi har med Nato – Host Nation Support, att vi är gold-plated partner, att vi övar tillsammans och så vidare – påverkar omvärldens syn på vår alliansfrihet. Och jag tror inte för ett ögonblick, herr talman, att svensk alliansfrihet har någon trovärdighet i Rysslands ögon. Så vi har varken försvarsgarantier eller trovärdig alliansfrihet.

Herr talman! Det är klart att omvärlden hela tiden förändras, och det måste man som regering och beslutsfattare alltid ta ställning till. Om nya problem och förutsättningar uppstår är det klart att nya medel kanske måste tillskjutas till försvaret. Det tror jag att den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen har varit ganska tydlig med: Man är beredd att pröva och diskutera den frågan. Försvarsministern har varit väldigt tydlig med att dörren står öppen; man är beredd att diskutera.

Jag vet inte om omvärlden tvivlar på att vi är alliansfria. Vi har varit det under lång tid, och en stor majoritet av riksdagens partier har stått bakom det. Att vi däremot ingår i en västerländsk gemenskap och samarbetar i Europeiska unionen tycker jag är en självklarhet, liksom att vi inte har några planer på att bli medlemmar i Ryssland, om det skulle vara det som var tanken. Det är inte aktuellt!

Men rätten att ändå få föra en politik där vi är alliansfria men samarbetar med dem vi vill tycker jag är ganska självklar. Jag känner också ett stort stöd från svenska folket i den frågan: Det är den linjen vi ska driva.

Herr talman! Jag har en fråga till Mattias Ottosson. Det gäller övnings- och skjutfält och flygbaser som tillhör det gamla Bas 90-systemet. Jag har tagit upp det här, och flera andra har också berört det i försvarsutskottet. I dag pågår fortfarande en avveckling och en utförsäljning av flygbaser. Detta borde vi, enligt vårt sätt att se det, sätta stopp för, och det borde ske nu. Sedan får vi titta på vilka övnings- och skjutfält och vilka flygbaser vi behöver för framtiden.

Det är jätteviktigt att vi så fort som möjligt gör detta, för kommunerna behöver också signaler. Den avvecklingsiver som har genomsyrat landet tidigare har för kommunernas del inneburit att Fortifikationsverket avvecklat baserna, som går till försäljning, och till viss del bygger man på övnings- och skjutfälten, eller planerar att bygga. Man får dock ingen tydlig signal från regeringen. Jag har flera exempel på detta, om någon skulle betvivla det jag säger.

Min konkreta fråga är därför: Är Socialdemokraterna och regeringen beredda att ta tag i detta omedelbart, så att vi har tid att sätta oss ned och gå igenom vad vi behöver för framtiden, när det civila försvaret ska återtas? Vad behöver vi för flygbaser för att inte tappa dessa delar? Det finns goda möjligheter att agera snabbt. Det blir inte helt rätt, men det blir betydligt bättre än om tiden får gå. Hur ser ni på detta?

Herr talman! I och med det nya försvarsbeslutet gör vi en satsning på Försvarsmakten. Vi försöker vända kurvan och rusta upp det svenska försvaret, och det är klart att vi har väldigt mycket fokus på hur vi ska lösa bemanningen; det är därför vi pratar om värnplikt. Materielfrågorna är naturligtvis väldigt viktiga – att man har rätt utrustning och att den är modern.

Jag tycker att Roger Richtoff har en poäng här: Det handlar naturligtvis om att lösa förmågan att öva på våra skjutfält. Våra flygbaser är viktiga, men där kanske det är lite annorlunda eftersom vi har utvecklat ett stridsflygssystem som ska vara mobilt och gör att man kan landa både här och där.

Men när det gäller skjutfälten är det naturligtvis mycket svårt. Jag vet hur det i dagsläget är att öppna nya skjutfält, med miljöprövningar och sådana saker. Som gammalt kommunalråd känner jag också igen frustrationen när man inte får några besked.

Jag är ganska övertygad om att Försvarsmakten ihop med Fortifikationsverket funderar på de här frågorna. Det är klart att ökad dimension på det svenska försvaret gör att vi behöver fler övningsytor. Då är det klart att de inte ska stängas. I den frågan har jag samma uppfattning och tycker att det är en viktig fråga.

Herr talman! När det gäller frågeställningen förstår jag att Mattias Ottosson inte här direkt kan stå och säga hur vi ska göra. Men det handlar om att ta med sig ett budskap tillbaka. Jag vill betona att det är bråttom. Det är den signalen jag tycker att Mattias Ottosson har kommenterat. Det är bråttom. Ibland måste man agera snabbt, och jag hoppas att ni gör det, så att vi inte om fyra fem månader sitter och säger: Fan också, nu missade vi detta! Då blir man kanske tvungen att köpa tillbaka delar av detta. Jag hoppas verkligen att ni tar tag i detta. Jag tror också att vi har en försvarsminister som skulle vara väl värd att ta in i detta sammanhang.

En annan sak som jag vill ta upp är Natofrågan, som vi ofta glider in på. Där har vi samma syn, liksom Vänsterpartiet. Jag har inga problem med att vi har samsyn här. Vi står långt ifrån varandra i andra frågor. Vissa har problem med att vi tycker lika – vi kanske inte har riktigt samma utgångsläge, men vi hamnar i ungefär samma slutsatser. Om Vänsterpartiet är med, vad spelar det för roll? Nu tycker vi att regeringen har en bra försvarspolitik. Vi har en försvarsminister som är duktig och försöker driva de här frågorna. Så är det ju. Han väcker respekt överallt.

Alliansfriheten är bra. Jag tror att vi kan utveckla den. Vi har också en plats i säkerhetsrådet. Jag tror att vi kan vara en medlande länk. Jag tror att det säkerhetspolitiskt även är väldigt viktigt att man pratar med sina grannar. Skapa inte fiender, utan prata med grannarna som en alliansfri nation, som Finland gör! Det är inte fel. Det handlar inte om att vara undfallande utan om att visa tydlighet. Prata med grannarna inom ramen för alliansfriheten!

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får be ledamoten att tänka på att använda vårdat språk och undvika svordomar i talarstolen.)

Herr talman! När det gäller övningsverksamheten tycker jag precis som Roger Richtoff att det är viktigt att det svenska försvaret har övningsverksamhet och övningsområden nu när vi utökar det. Jag ser att samarbeten mellan partier är bra, men det gäller då också att samarbeta om hur man finansierar verksamheten. Socialdemokrater och sverigedemokrater skiljer sig nog ganska radikalt åt när det gäller finansieringen av en utbyggnad av svenskt försvar. Det sätter naturligtvis käppar i hjulet. Det är inte aktuellt med några samarbeten.

Herr talman! Mattias Ottosson är glad över många saker. Det tillhör kanske både hans lynne och den roll han har som regeringsföreträdare. Jag vill inte grumla glädjen men ifrågasätta den just när det gäller Nato Stratcom.

Jag ska inte upprepa allt jag sa tidigare om Nato Stratcom. Men låt mig återigen citera lite ur de mål som man kan ta del av på deras hemsida: Stratcoms civila kommunikation och uppsökande insatser ansvarar för att främja medvetenheten om och bygga förståelse och stöd för Natos politik, operationer och verksamhet. Militärt ska man främja Natos militära syften och mål till målgrupper för att öka medvetenheten och förståelsen för militära aspekter av alliansen.

Vad gäller informationsoperationer ska man samordna militära informationsaktiviteter för att skapa önskad effekt på viljan, förståelsen och förmågan att stödja alliansens verksamhet, uppdrag och mål. Psykologiskt ska man använda metoder, kommunikation och andra medel för att påverka föreställningar, attityder och beteenden som påverkar uppnåendet av politiska och militära mål.

Med anledning av vad jag tidigare relaterade om Natos militära mål och hur det har gått i Libyen och Irak, där man med lögnen som vapen har bedrivit och startat krig, är det verkligen socialdemokratisk politik att vi ska engagera oss i Stratcom? Skaver det inte lite, med något litet sorgestygn, hos den annars så glade Mattias Ottosson, när vi nu faktiskt är medlemmar i Nato Stratcom?

Herr talman! Jag hoppas att Stig Henriksson delar min uppfattning om att de påverkanskampanjer och cyberattacker som just nu sker är ett problem och att det skapar problem för samhället. Det är en internationell verksamhet; det är inget som bara sker inom Sveriges gränser, utan det far mellan länder snabbare än ljuset, höll jag på att säga. Det kan vara såväl stater och organisationer som privatpersoner som är inblandade i det.

Man måste motverka detta på något sätt, och vi måste samarbeta med andra länder på ett klokt sätt. Då tycker jag att Nato Stratcom är en bra organisation. De medlemsländer som finns där är de baltiska staterna och de västeuropeiska länderna – Tyskland, Centraleuropa och så vidare. Det är sådana länder som vi har gemenskap med och samarbetar med.

Det som är gemensamt för oss och kanske är ett slags värdegrund är att vi har fria och oberoende medier, att vi har ett rättssystem som fungerar och att vi är demokratier. För mig är det väldigt grundläggande socialdemokratiska värden, och då är det ganska självklart att vi kan ha ett samarbete för att motverka denna illegala verksamhet som skapar problem för oss.

Herr talman! Ja, påverkansoperationer är ett problem, men vi är inte så naiva att vi tror att de enbart kommer från ett håll. Vi ser att flera krig under de senaste decennierna har startats på grund av påverkansoperationer och rena lögner, vilket har avslöjats i efterhand. De har skördat hundratusentals dödsoffer.

Ja, det kan vara bra att samarbeta om det ger något. Men det ska bygga på akademisk excellens, och ingenting Nato Stratcom hittills har producerat har tytt det minsta på akademisk excellens. För samma pengar skulle vi säkert kunna få ut mer. Vi kanske inte ska anlita Utrikespolitiska institutet, som ju har gått ned sig lite i det här träsket, men det finns andra som kan stå till tjänst.

Men att samarbeta med Nato för att motverka desinformation är verkligen att sätta bocken till örtagårdsmästare. Ni kan inte förneka att det var rena lögner som ledde till invasionen i Irak. Det var rena lögner som ledde till invasionen i Libyen, etcetera. Det är häpnadsväckande att detta är socialdemokratisk politik år 2016 och 2017!

Man ska också i Nato Stratcom försvara de euroatlantiska värdena. Det låter ju fint. Vilka värden exakt delar vi med den näst största Natomedlemmen Turkiet och Erdoğan? Vilka delar vi med den tillträdande presidenten Donald Trump? Vilka delar vi med Polens premiärminister Szydło? Polen har ett antal regeringsledamöter som i många olika frågor uttalar sig på ett sätt som får Donald Trump att verka nyanserad, vilket säger en del. Vilka euroatlantiska värderingar delar vi med Orbán i Ungern? Han vill ju sikta på en illiberal demokrati, vad det nu ska betyda. Det kanske vore bra att klargöra detta. Några av dem är ju också medlemmar i Nato Stratcom. Dem ska vi dela värderingar och arbete med för att hjälpa Nato att uppnå sina politiska och militära mål. Vart är världen på väg?

Herr talman! Jag delar Stig Henrikssons uppfattning att problemen kommer från olika håll. Det kan vara från Ryssland, men det kan också vara många västerländska länder och organisationer som ligger bakom påverkanskampanjer. Det som i grund och botten är viktigt är att vi bygger upp vår egen svenska förmåga.

FRA är en verksamhet som är kunnig och duktig på detta område. Det går att stärka den verksamheten men också att stärka den civila beredskapen. Jag tror att det är grunden. Men i nästa steg ska vi också samarbeta med andra länder och byta information med varandra.

Det är klart att vi ska ha en egen underrättelseverksamhet och ett eget skyddssystem. Det gör också att vi ibland fattar andra beslut. Vi var ju inte en del i Irakkriget, utan vi gjorde en egen svensk bedömning i det fallet. Det visar, tycker jag, att det fungerar.

För mig är det inte främmande att vi samarbetar med länder som tror på fria och oberoende medier, på rättssamhället och på demokratin. Det tycker jag är ganska självklart. Men vi socialdemokrater säger nej till ett Natomedlemskap – det beror på många saker. Och vi vet att Turkiet är ett land med ett auktoritärt styre, som är på väg åt helt fel håll. Det är klart att vi inte ser att vi vill ha något närmare samarbete med dem.

Herr talman! Mattias Ottosson lyfter många perspektiv som är kopplade till vår gemensamma överenskommelse, som ligger till grund för Försvarsmaktens pågående arbete. Det handlar också om förutsättningarna inför kommande försvarsberedning.

Vi i Centerpartiet är måna om att det får vara ett viktigt avstamp framåt och att vi kan fortsätta att utveckla vår försvarsförmåga och också ha en bred samsyn kring de här frågorna på kort sikt och även på längre sikt. Samtidigt har vi en utgångspunkt i de bilder och omständigheter som vi lever med dagligen. Det kräver ett perspektiv i ledarskapet där man är beredd att göra ytterligare bedömningar och insatser och också att fatta kompletterande beslut för att säkerställa att vi har en tillräckligt god förmåga som möter utvecklingen av omvärldens förmåga.

Hur bedömer Mattias Ottosson att vår relativa försvarsförmåga ser ut, om man jämför med andra länder i vårt närområde? Är Socialdemokraterna beredda att ge ett uppdrag till Försvarsmakten i närtid, alltså under de närmaste veckorna, för att få ett fördjupat analysarbete om vad som behöver göras utöver försvarsbeslutet? Det gäller förmågehöjande insatser i de olika områdena i militärmakten men också ytterligare pengar till Försvarsmakten.

Herr talman! Jag är fullt medveten om att vår försvarsförmåga inte är helt perfekt. Vi har rustat ned under en ganska lång period sedan kalla kriget. Jag tror att samtliga partier i riksdagen är medskyldiga till det. Det skedde under alliansregeringens åtta år, men det skedde också under de tidigare socialdemokratiska regeringarna. Detta gör att vi nu är i en uppförsbacke.

Men då är jag väldigt glad åt att vi har kunnat hitta en så pass stor och bred uppgörelse tillsammans. Det handlar om hur vi ska stärka detta. Vi kan jobba tillsammans och höja förmågan i våra krigsförband. Vi har nu påbörjat arbetet med att få tillbaka trupp på Gotland, till exempel. Gripen E är på väg, och vi ska ha nya ubåtar. Det sker alltså väldigt mycket.

Jag tror att detta måste fortsätta. Det är väl ingen högoddsare att jag säger att jag tror att försvaret i framtiden behöver ha mer resurser och att vi behöver tillföra mer resurser. Men jag tror också på att vi då kan göra det tillsammans med olika partier. Jag tror att det finns en framtid för den försvarsgrupp som vi har och att vi kan lösa det tillsammans.

Men grunden för det är att vi har en nära dialog med Försvarsmakten. Vilka behov ser de att de har? Detta är någonting som ständigt pågår. Man utvärderar sin verksamhet och tittar framåt. Det är klart att en dialog med Försvarsmakten är oerhört viktig. Vilka behov ser de att det finns framöver?

Herr talman! Jag skulle vilja repetera frågan. Är Mattias Ottosson beredd att verka för att regeringen ska ge ett uppdrag till Försvarsmakten, kortsiktigt, för att få fram en kompletterande analys om vad som behöver göras ytterligare den här försvarsinriktningsperioden? Det undrar jag med tanke på det försämrade säkerhetsläget, som fortsätter att försämras. Inte minst har det försämrats avsevärt sedan Försvarsberedningen var klar med sitt arbete.

Man kan lyssna på vad överbefälhavaren uttalar i olika sammanhang, bland annat i intervjuer. Han välkomnar den debatt som nu förs om ytterligare resurser till försvaret. Vi hade det uppe på Sälenkonferensen för någon vecka sedan, och det kommer säkert att återkomma vid fler tillfällen.

Man ser ett gap mellan beställd förmåga och pengarna – hur långt det räcker. Vi är också medvetna om att det var mer som kunde göras när man förhandlade fram det beslut som ligger. Men nu behövs det ytterligare delar. Inte minst behöver man göra en analys.

Samtidigt säger man tydligt från regeringens sida och från Socialdemokraterna att den alliansfria linjen ligger fast. Då uppstår en fråga. Om man inte är beredd att verka för ett svenskt Natomedlemskap och samtidigt inte på kort sikt är beredd att ytterligare förstärka med mer pengar till Försvarsmakten undrar jag: Hur ska man med ett ansvarsfullt ledarskap få helhetsbilden att gå ihop? Man kan inte vänta i fyra år tills nästa försvarsbeslut ska påbörjas utan att ha garantier för att vi klarar vår säkerhet om något oväntat skulle inträffa, med tanke på vårt strategiska läge.

Herr talman! Detta är naturligtvis svår materia. Det är alltid så när beslut fattas. Projekt kan försenas, och de kan tidigareläggas. Det går fram och tillbaka. Det måste man naturligtvis ta höjd för, och man måste ha en beredskap för att kunna möta det på olika sätt.

Jag vet hur vi arbetar i utskottet. Vi har hela tiden en nära dialog med ÖB och Försvarsmakten för att få rapporter om hur läget ser ut. Den bedömningen gör Försvarsmakten egentligen dagligen. Skulle någonting inträffa som gör att vi måste lägga om någonting finns den möjligheten. Jag tycker att regeringen och försvarsministern har varit tydliga med att den öppenheten och den beredskapen finns. Det har ju skett saker sedan vi gjorde vår försvarsuppgörelse. Archerlösningen fanns där. Man tillförde mer resurser i det senaste budgetbeslutet, och det fanns en stor samsyn kring det. Beredskapen finns alltså, och jag tror att man kan hitta uppgörelser om någonting inträffar.

Visst, säkerhetsläget runt omkring oss är speciellt. Jag vill inte säga att det förändrades dramatiskt i går eller i dag. Men det har försämrats under en längre tid, och det måste vi naturligtvis ta hänsyn till.

Jag återkommer egentligen till samma argumentation när det gäller Nato. För oss är det viktigt att ha vår alliansfrihet och att vi samarbetar med andra länder, i första hand Finland och de andra nordiska länderna. Det handlar också om att ha ett samarbete med organisationen Nato, men det innefattar inte ett medlemskap. Det är klart att vi finns i den familjen och i den verkligheten med de länderna. Det handlar om att ha ett samarbete. Men när det gäller ett medlemskap har vi ytterst en möjlighet att själva styra.

Herr talman! Mattias Ottosson sa i debatten att våra väljare förväntar sig att vi tar försvars- och säkerhetspolitiken på allvar. Jag kan inte annat än instämma i det. Men man kan också konstatera att det i riksdagen finns olika vägval trots att det finns samarbeten och överenskommelser. Det finns vägval som gör att vi kanske skiljer oss från varandra. Vi vill stärka Försvarsmakten ekonomiskt. Vi får väl se om Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill följa med i den riktningen; det får bli en kommande diskussion. Men vi har också en annan uppfattning när det gäller samarbete. Vi tror att bilateralt samarbete är bra. Socialdemokraterna har mer riktat in sig på samarbete med enskilda länder. Exempelvis USA är en sådan nation som Sverige har ett samarbete med.

Som jag sa i mitt anförande kan man i ljuset av det amerikanska valet också fundera på det Joe Biden lovade när han var i Sverige. Han uttalade då, i den meningen, att den svenska nationen är okränkbar. Då kan man fråga sig vilket avseende Socialdemokraterna fäster vid detta uttalande, eftersom man har sagt nej till multilaterala samarbeten i form av Nato men i stor utsträckning binder sig vid enskilda samarbeten framför allt med USA, som är en stor spelare i världen och den största när det gäller militären. Är det fortfarande lika aktuellt att lita på att USA kommer att hjälpa till vid en eventuell konflikt? När det nu är en ny president som ska styra USA ska man också veta vi inte är ett Natoland, så det finns inga förpliktelser gentemot USA.

Min fråga till Mattias Ottosson är därför: Vilken vikt lägger ni vid det uttalande som USA:s vicepresident gjorde tidigare?

Herr talman! När det gäller finansiering och stödet till Försvarsmakten är socialdemokratins dörr öppen för samtal och diskussioner, och vi hoppas att vi kan hitta breda överenskommelser som är bra för Försvarsmakten och svensk säkerhet.

Vi har ju ett antal bilaterala samarbeten med olika länder i försvarsfrågan, och det är klart att man inte ska underskatta USA:s betydelse i det. Det är en stormakt som har en stor militär förmåga, det är självklart, och som i alla andra demokratiska länder har man val och man byter ledning. Jag är väl inte i något fall någon anhängare till tillträdande president Trump. Han har ju gjort en hel del uttalanden åt både det ena och det andra hållet som man nästan har svårt att ta på allvar, men det kanske man ska göra.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att USA är en stat som har ingått avtal, och så länge de inte har förändrat de avtal som de har med Sverige så tycker jag att man nog får ta detta den dag det görs en förändring och fundera på det då.

Det finns en del andra saker som jag är orolig för och som jag tycker att man ska fundera över, och det är den förändring som har skett i Europa och EU i och med Storbritanniens brexitomröstning och att man nu vill lämna EU. Oberoende av vem som har varit president i USA har de markerat att Europa måste ta en större del av finansieringen av försvaret av Europa.

Storbritannien är kanske den starkaste militära nationen i Europa och naturligtvis med i Nato. Om Storbritannien lämnar EU kanske vi för den svenska säkerheten även ska fundera lite på hur samarbetena med Storbritannien ser ut.

Herr talman! Detta tog jag också upp i mitt anförande, liksom att det finns en möjlighet att faktiskt bidra till ett brittisklett samarbete med många av våra grannländer. Jag hoppas att vi kan öppna upp även för det, för jag tror att det skulle vara viktigt både för vår förmåga och för beredskapen i vår nära omvärld.

När jag nu har Mattias Ottosson måste jag ändå ställa ännu en fråga. Socialdemokraterna har ju en tradition av att vilja delta i multilaterala samarbeten, men just när det kommer till Nato säger man principfast nej. Socialdemokraterna har dock varit drivande och är positiva både till värdlandsavtalet och till Nato Stratcom, och vi övar kontinuerligt med Natotrupper och Natoländer. Där är vi med.

Det var en tidigare finsk försvarsminister som beskrev Finland, som har en situation liknande Sveriges när det gäller relationen till Nato, och sa att ett medlemskap i Nato innebär ungefär samma dramatik som när en tax sätter sig – det vill säga en väldigt liten rörelse. Vi är i princip helt inkluderade, och vi ingår redan i den sfär av länder som har denna värdegemenskap, och därför är rörelsen att ha ett fullt medlemskap med de garantier som det ger väldigt liten. Det skulle också, vilket har konstaterats av regeringens egna utredare, bidra till ökad säkerhet såväl i Sverige som i vår omvärld och i Östersjöområdet.

Min fråga till Ottosson blir därför: Vad skulle Nato behöva förändra för att ett medlemskap skulle kunna vara aktuellt för Socialdemokraterna?

Herr talman! Jag tror att det allra viktigaste är att vi fokuserar på att bygga upp den svenska försvarsförmågan så att det svenska försvaret har kapacitet att trygga våra gränser och vårt territorium. Det är nummer ett.

Sedan tycker jag att vi ska ha samarbeten, och jag har varit väldigt tydlig gällande att man inte bygger fred och frihet ensam, utan det är något man gör tillsammans. Då är nog prioritet ett för mig ett samarbete med Finland, eftersom Finland också är ett land som står utanför Nato och som ligger vid Östersjön.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vi kan samarbeta med länder som finns i vår omgivning, men i grund och botten handlar det om att stärka vårt eget försvar. Det kommer ingen annan att göra åt oss även om man ibland kan få den uppfattningen.

Sedan ska man komma ihåg, och där har Jan R Andersson och jag samma uppfattning, att vi finns i en gemenskap. Våra grannländer på den andra sidan, alltså Danmark och Norge, är medlemmar i Nato, och det är klart att vi inte kan förhålla oss helt neutrala om de skulle bli indragna i några konflikter. Det visar historien att vi heller inte har gjort. Det är länder som i hygglig närtid har varit ockuperade och i krig, och då har vi från svensk sida stöttat och hjälpt till.

Det finns ingen konflikt i det, men däremot tycker jag inte att vi ska vara medlemmar i Nato. Vi kan ha de här viktiga bilaterala samarbetena, och det som är viktigast är att vi bygger upp den svenska försvarsförmågan, för det kommer ingen annan att göra åt oss. Det kommer inte Finland att göra, det kommer inte Nato att göra och det kommer inte USA att göra, utan det måste vi göra själva.

Herr talman! I mitt anförande var jag inne på att verkligheten har sprungit ifatt försvarsuppgörelsen och att vi behöver anslå mer pengar och uppdatera försvarsuppgörelsen både i år och kommande år för att kunna svara upp emot de akuta behov som finns. Då nämnde jag särskilt materiel, ammunition och övningar.

Min fråga blir: Är Mattias Ottossons parti, Socialdemokraterna, beredda att göra en sådan uppdatering och skjuta till de miljardbelopp som kommer att krävas i år och kommande år för att kunna öka försvarsförmågan och svara upp emot de behov som finns?

Den andra frågan gäller Nato. Under kalla kriget hade vi en doktrin som sa att vi är alliansfria i fred syftande till neutralitet i krig. Nu är det väldigt länge sedan, och i samband med att vi gick med i EU kapade vi så att säga banden till tanken att vi någonsin skulle kunna vara neutrala igen.

Min fråga blir: Om detta att alliansfriheten syftar till neutralitet inte längre finns kvar, vad är i så fall syftet med att Sverige ska vara alliansfritt?

Herr talman! När det gäller försvarsuppgörelsen och framtiden för den tror jag att det är en bra grund att stå på. Det är en omsvängning i svensk politik som behövs, och det verkar de flesta partier vara överens om i dagsläget, även de som inte är med i uppgörelsen.

En av de stora utmaningarna i dagsläget är att det saknas kvinnor och män i Försvarsmakten. Alla platser fylls inte ut. Att det saknas människor är en av de viktigaste sakerna att komma till skott med.

Men det finns också behov av materiel och utrustning. Det är naturligtvis behov och krav som vi måste fundera över. Sedan kan omvärlden förändras. Det kan gå fort eller det kan gå långsammare, men det måste vi hela tiden ha en bevakning på.

Signalen från Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen är att dörren står öppen. Vi är beredda att föra den typen av samtal när behov uppstår. Om det ska vara en krona, två kronor eller hur många kronor det nu ska vara kan vi tala om. Dörren är öppen för att föra samtal så att vi kan ta oss vidare om något förändras. Den typen av beslut kan fattas hela tiden. Det fattas budgetbeslut varje år. Jag delar Oscarssons uppfattning att i framtiden kommer försvaret att behöva mer resurser. Jag kan i dag inte säga hur mycket, men jag tror att det är den utvecklingen vi ser.

Herr talman! Det finns ytterligare en chans att svara på frågan om Nato, att neutraliteten är borta och vad alliansfriheten syftar till. Det är bra att det finns en insikt om att det behövs mer pengar till Försvarsmakten. Men vi kommer inte långt med en eller två kronor för att fylla ut personalbristen i krigsförbanden. Det fattas tusentals soldater. Att genomföra längre övningar med fulltaliga krigsförband eller anskaffa materiel snabbt, till exempel lastbilar, kostar många miljoner. Att säkerställa tillgången till ammunitionstyper som försvaret i dag lider brist på innebär också att hundratals miljoner behöver tas in. Att satsa på att återupprätta flygbaserna som behövs för att sprida våra JAS-plan kräver också tillskott. Luftvärn och tung kustrobot till Gotland handlar om pengar. För att Robot 70 och Robot 90 eller Archerhaubitsarna från Norge inte bara ska ställas ned i källaren utan i stället användas, förbandssättas och bli farliga för en eventuell angripare krävs det mer än en eller två kronor.

Vi uppskattar att dörren är öppen – det är bra – men då är min förhoppning att det också finns en insikt om att det kommer att krävas rejäla tillskott redan i år och kommande år om detta ska fungera.

Herr talman! Man ska börja i den ändan att en upprustning av det svenska försvaret är det viktiga. Internationella samarbeten kommer aldrig att lösa det problemet. Ska vi vara med i internationella samarbeten? Om vi ska ha samarbete med Finland eller med länderna i Europeiska unionen – det är ett slags allians som Sverige är med i – handlar det om att bygga upp det svenska försvaret. Det finns inga genvägar. Ett medlemskap i Nato skulle inte lösa problemet. Det viktiga är vår egen förmåga.

I dagsläget tycker jag att de bilaterala avtalen kan utvecklas och bli bättre. Det är ett sätt för Sverige att skapa säkerhet och trygghet runt vårt land och i vår omvärld. I dagsläget räcker det alldeles utmärkt.

Det har blivit många diskussioner om Nato och finansiering. Oscarsson kom in på detaljnivå om vad som inte fungerar och vad som borde komma till. Vi ska också komma ihåg att de kvinnor och män som finns i det svenska försvaret i dag har hög kompetens. Jag är imponerad över de insatser de gör. I de olika internationella samarbeten som Sverige är med i får vi mycket beröm för den kompetens och kunskap som finns bland dem. Det ska vi ta till oss. Ibland i våra diskussioner och debatter låter det som att försvaret är helt odugligt och inte klarar av någonting. Det är inte riktigt den bild omvärlden har av oss. Det finns en hög kompetens. Den kompetensen ska naturligtvis skärpas och utvecklas än mer.

(Applåder)

Herr talman! När jag talade här i kammaren i slutet av förra året konstaterade jag att omvärldsläget är osäkrare än på länge. Nu en bit in på det nya året gäller detta i stora delar fortfarande.

Trots att Trump har redovisat sitt kabinett råder en stor osäkerhet om vilken utrikes- och säkerhetspolitik som kommer att bedrivas för USA:s del. Vi vet inte heller hur brexit kommer att utvecklas. Spänningarna mellan EU och Ryssland kvarstår, och likaså krigen i Ukraina och Syrien.

Vissa saker har dock blivit tydligare sedan december. På Folk och Försvar i Sälen för drygt en vecka sedan – där många av oss här i kammaren närvarade – annonserade försvarsministern tillsättandet av den nya Försvarsberedningen och presenterade också direktiven.

Det är positivt att vi inom kort gemensamt kan komma igång med att analysera omvärldsläget och på lite längre sikt vilka behov svensk försvarsmakt kommer att behöva möta för att hantera den verkligheten. Jag vet att många här inne har varit ivriga att påbörja Försvarsberedningens arbete, vilket inte minst syns i de motioner som har inkommit till utskottet. Min bild från denna och tidigare debatter är att det bland oss försvarspolitiker finns en bred enighet om det försämrade säkerhetspolitiska läget. Jag ser fram emot att få diskutera frågorna på ett strukturerat sätt inom Försvarsberedningen.

Överlag är det tydligt när man tittar på de motioner och reservationer som har inkommit att mycket av det som oppositionspartierna efterfrågar är sådant som regeringen jobbar med. Förutom Försvarsberedningen som nu ska tillsättas är också frågan om cyberförmåga ett bra exempel. Det finns redan ett uppdrag om att Försvarsmakten ska utveckla en aktiv cyberförmåga. Även ett utökat samarbete med Finland är ett exempel. Det är något som efterfrågas i flera reservationer, och det är också något som regeringen arbetar med.

Att oppositionens kritik i flera delar liknar det som regeringen redan jobbar med kanske också indikerar att regeringen ändå gör ett bra jobb.

Jag noterar att allianspartierna de senaste månaderna har börjat skilja sig mer i försvarspolitiken. Det handlar framför allt om finansieringen. Moderaterna vill satsa 8,5 miljarder de kommande åren. Centern vill ha 11 miljarder om året. Kristdemokraterna har en lång önskelista. Liberalerna vill få upp försvarsbudgeten till 2 procent.

Det spretar en del inom oppositionen. Här brukar företrädarna för all del framhålla att de drar åt samma håll – och det kan man säga att de gör. Men Liberalernas partiledare Jan Björklund konstaterar samtidigt att partierna inte behöver komma överens om försvarspolitiken förrän efter valet. Här vill jag framhålla vikten av långsiktighet inom försvarspolitiken.

Den punkt där den borgerliga oppositionen ändå har lyckats ena sig är angående behovet av ännu en Natoutredning, vilket framgår av reservation 4. Min och regeringens linje ligger såklart fast. Vår utrikespolitik är inte betjänt av tvära kast. Såväl Sverige som närområdet vinner på att Sverige har en roll där vi verkar för avspänning – och det gör vi bäst som ett alliansfritt land.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det var kloka och klarsynta reflektioner från Anders Schröder om hur läget ser ut och vad som rör sig i förhållande till omvärlden med utgångspunkt i vårt gemensamma beslut om försvarets inriktning och resurserna framöver.

Jag vill fråga hur Miljöpartiet tänker inför kommande försvarsberedning. Vad är man beredd att verka för när det handlar om anslagsökningar inför nästa inriktningsperiod?

Vi har nu gemensamt lagt grunden för åren som återstår fram till och med 2020 i form av ytterligare 10,2 miljarder till försvaret. Hur ser Anders Schröder på fortsättningen? Vilka områden bör prioriteras när det handlar om viktningen mellan det civila och det militära men också mellan olika områden, bland annat hybridkrigföring? Anders nämner cyberförmågor och annat.

Herr talman! Tack för frågan! Den har två delar om jag förstod det rätt – dels pengarna och dels vad pengarna ska användas till.

Vad gäller resurser inför nästa försvarsbeslut har jag uttryckt tidigare och i medierna att vi ser ett försämrat säkerhetspolitiskt läge. Det är vi överens om. Det innebär i sin tur att försvaret har ett större behov, kanske fler hot att möta och en större utmaning. Det bör rimligtvis avspeglas på något sätt i de prioriteringar som görs framöver. Jag tänker inte budgetförhandla här – det har jag inte mandat till. Men jag är säker på att de diskussionerna kommer.

Vad gäller prioriteringar ser jag att det finns många saker som behöver resurser. Men jag noterar framför allt det här med påverkansoperationer, som har växt mycket de senaste åren. Vi känner alla till exemplen, nu senast från USA. Vi har här diskuterat många europeiska exempel. Men även de civila delarna är det värt att fundera på. Det kanske inte ska vara ett civilt försvar på samma sätt som under kalla kriget, men det kommer ändå att behövas resurser där.

Som Daniel Bäckström noterade i sin debatt med Roger Richtoff tidigare kommer myndigheterna att presentera vad de efterfrågar senare i år. Vi får se hur vi kan arbeta med det på bästa sätt.

Herr talman! Det är knappt fyra år kvar av den här inriktningsperioden. Efter de tre år som ligger bakom oss och det löpande arbetet i den dåvarande försvarsberedningen, där man analyserade hur läget såg ut då och framtidsutsikterna, ser vi att läget har förändrats på många olika områden. Omvärlden förändras, och det säkerhetspolitiska läget påverkas också för vår del.

Fyra år framåt är en längre period. Min fråga till den miljöpartistiske representanten är om Miljöpartiet är berett att aktivt ta ansvar för att säkerställa att det blir ytterligare pengar den här inriktningsperioden och att regeringen medverkar till att snabbt ge ett uppdrag till Försvarsmakten att inventera vad som behöver göras ytterligare, utöver det försvarsbeslut vi tillsammans fattade här i kammaren 2015, både för att stärka Försvarsmaktens olika områden och för att kunna möta den omvärldsutveckling som sker. Den relativa förmågeutvecklingen är betydande, inte minst i Ryssland.

Hur kommer Miljöpartiet att ta ansvar för att det blir en så stabil och bra period som möjligt under de här fyra åren?

Herr talman! Jag följer omvärldsläget, precis som alla andra i den här kammaren. Vi måste kontinuerligt uppdatera vår politik och våra bedömningar utifrån vad som händer runt omkring.

Precis som försvarsministern är jag beredd att diskutera, inom försvarsgruppen eller Försvarsberedningen eller vad man nu vill, olika sätt att också på kortare sikt höja försvarets förmåga. Men sådana diskussioner bör tas i de forumen, tycker jag.

Herr talman! Jag har sviter av influensa men smittar inte, så även miljöpartisterna kan vara glada.

Vi behöver inte delta i budgivning, herr talman, eftersom vi i vår budget har lagt drygt 25 miljarder mer än regeringen och allianspartierna – Liberalerna undantaget – satsar.

Däremot tycker vi naturligtvis att när Försvarsmakten nu presenterar det som vi alla vet, att pengarna av olika orsaker inte kommer att räcka, måste man titta på vad man vill ha utöver det som är inlagt i inriktningsbeslutet. Det ska bli mycket intressant att titta på det. Vi är naturligtvis beredda att resonera för att föra dit de pengarna, men vi gör det på sedvanligt sätt: Vi sätter oss tillsammans och prioriterar mellan utskotten. För Sverigedemokraterna har försvaret av Sverige mycket hög och ibland högsta prioritet.

Vi frågar konkret: Varför satsar inte Miljöpartiet? Hur ser ni på det civila försvaret? I den budgeten har ni inga direkta satsningar. Vi satsar 4 miljarder mer under den här perioden. Hur ser Miljöpartiet på det här? Vad är det som gör att ni inte driver den frågan eller att ni, om ni gör det, inte når fram? Är det så att ni inte förstår vikten av det civila försvaret?

Det var den första frågan. Jag kan klämma in en annan på den tid jag har kvar.

Ni säger att ni gör bedömningar av vad som händer runt omkring. Det tolkar jag som att det ska vara en ökad hotbild eller något annat. Min andra fråga är: Hur ser Miljöpartiet på att bibehålla ett starkt försvar över tid, alltså inte ett som fluktuerar beroende på olika händelser runt omkring utan ett starkt försvar över tid, gärna i förbund med Finland?

Herr talman! Det civila försvaret är någonting som Miljöpartiet gärna pratar om och tycker om att lyfta fram. Att man successivt avvecklade det var någonting som vi var skeptiska till. Jag tror att mer kommer att behöva göras där de kommande åren. Det behöver som sagt inte nödvändigtvis se ut som under kalla kriget. Samhället har förändrats. Men saker behöver ändå göras.

Det är som Daniel Bäckström upplyste om här tidigare: Myndigheterna har fått i uppdrag att presentera vad de behöver och ska komma in med det i juni. Jag ser fram emot att titta på och gå igenom det och se hur vi kan tillgodose de önskemålen på ett bra sätt.

Vad gäller hotbilden lyfter Roger Richtoff fram behovet av ett starkt försvar över tid, oavsett läge. Så kan man tycka. Jag tycker att det finns ett värde i att ha ett försvar som är anpassat efter omvärldsläget.

Vi kunde ha behållit det invasionsförsvar som vi hade vid kalla krigets slut. Det kostade 2 ½ procent av bnp. Hade vi gjort det hade det kostat omkring 400 miljarder över 20 år. Det är ganska mycket pengar, som man kan lägga på andra saker. Jag tror att det var rimligt att göra en omprioritering där.

Nu har vi ett annat säkerhetspolitiskt läge, och då måste vi ta hänsyn till det. Naturligtvis finns det en gräns, och man måste också vara medveten om att en omställning tar tid. Men vi måste göra en bedömning utifrån hur vi ser på omvärldsläget.

Herr talman! Det innebär, för att göra en reflektion, att Miljöpartiet anpassade och tycker att det var bra att man gjorde en anpassning. Säg att den här anpassningen lågt räknat kostat ungefär 200 miljarder om Miljöpartiet fått styra, vilket man i och för sig har varit med och gjort, alltså 200 miljarder för att avveckla.

Nu lägger vi budgetar, och vi ska förstärka budgetarna. Miljarder i skattepengar ska gå till att bygga upp det här igen. Jag blir djupt oroad över den politiken. Vi ska ha en anpassning av försvaret – en neddragning, som jag tolkar Miljöpartiet. Blir det av olika skäl lugnare i omvärlden, ja, då raserar vi systemen igen. Sedan poppar vi upp dem igen och hoppas på att återtagandeperioden för ett starkt svenskt försvar på 10–15 år räcker. Jag blir djupt oroad över det synsättet.

Men vidare till min konkreta fråga. Vi lyckades stoppa vindsnurrorna i Hanöbukten. Försvarets intressen är så starka att vi inte kan släppa Hanöbukten.

Min uppfattning är att Miljöpartiet var mycket tveksamt till att låta försvarets intressen gå före dessa vindsnurror.

Jag skulle gärna vilja ha en korrigering när det gäller denna uppfattning. Är den fel? Och hur ser Miljöpartiet på försvarets intressen, som kan krocka med de enligt Miljöpartiet jättefina subventionerade vindsnurrorna?

Herr talman! Det är alltid en avvägning när det gäller vindkraftsparker och den typen av konflikter som kan uppstå med Försvarsmakten. Det är politikers jobb att göra prioriteringar mellan olika intressen. Vi måste naturligtvis lyssna till båda sidor i dessa fall.

När det gäller energioberoende och inte minst klimatfrågan vill jag påminna om att det också är två viktiga säkerhetsintressen. Det är viktigt att vi kan stå fria och producera vår egen el. Det är värdefullt i sig för Sverige. Det är också mycket värdefullt att vi undviker de säkerhetsproblem som kommer att komma om vi inte gör någonting åt klimatförändringarna, och om vi låter temperaturen öka så att människor måste flytta. Då får vi stora migrationsströmmar, vilket Sverigedemokraterna inte brukar gilla särskilt mycket. Detta är viktigt att förebygga. Då måste vi också ställa om till hållbara energisystem.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 12.

Vissa centrala perspektiv är alla partier ense om, exempelvis att det militära försvaret inte fungerar ens korta stunder utan ett civilt försvar. Det civila försvaret försörjer det militära med resurser, medan det militära försvaret är en sköld för det civila. Tillsammans är det militära och det civila försvaret ett totalförsvar.

Det moderna krigets alltmer utpräglade hybridkaraktär gör att totalförsvaret måste vara alltmer totalt. Därför definierar vi det som ett existensförsvar. Tyvärr har vi i dag inget existensförsvar utan endast ett insatsförsvar. Ett insatsförsvar är ett försvar som baseras på bataljoner som enskilt ska kunna sättas in framför allt i internationella fredsoperationer. Och svenska soldater har gjort och gör fantastiska insatser i dessa insatsbataljoner.

Men nu när vi enligt försvarsbeslutet 2015 har bestämt att invasionsförsvaret ska återtas står vi inför en stor utmaning. Vårt försvar ska återigen bli ett system av system. Det ska fungera även om vi utsätts för angrepp och sabotage på eget territorium.

Länge – orimligt länge, anser vi – har vi nu väntat på att regeringen ska komma med sin proposition om det nya civila försvaret. Därför har vi redan innevarande år i vårt budgetförslag börjat reservera medel för det civila försvaret.

Det nya civila försvaret kan, som vi ser det, inte vara helt nytt. På flera punkter bör det bygga på det avskaffade systemet. Exempelvis måste beredskapslager sättas upp, och inom totalförsvaret måste driftvärnet återtas.

Vi vill att MSB avvecklas och att dess personal flyttas till FOI och till en ny civilförsvarsmyndighet. Civilförsvarsmyndigheten ska vara en operativ myndighet med egna befälhavare men vara underställd regeringen, länsstyrelserna och kommunerna på de olika nivåerna. Civilförsvarsmyndigheten ska också ha en rad olika avdelningar motsvarande samhällets nödvändigaste behov i krigs- och kristid.

En funktion som det talas mycket om men som det gjorts mycket lite åt är it-försvaret. Här har vi förlorat massor med år genom passivitet. Nu har myndigheterna i vissa fall till och med sina servrar stående utomlands, och de flesta myndigheter har helt olika konsulter.

It-försvaret bör vara en avdelning inom civilförsvaret. Medan FRA genom tester prövar om olika myndigheter klarar attacker ska it-försvaret bygga plattformarna för att klara det passiva it-försvaret.

Plattformarna ska innehålla såväl hård- som mjukvara och service. Det aktiva it-försvaret ska skötas av FRA eller inom en egen avdelning. Med aktivt menas här förstörelse av information hos en fiende i dennes system. Det passiva it-försvaret är fullt ut verksamt även i fredstid, medan det aktiva är verksamt enbart i krig.

En sådan här omvandling till ett myndighetsgemensamt system tar några år men bör påbörjas omgående.

När mjukvaran till myndigheternas nya system ska utvecklas ska de negativa erfarenheterna från försvarets Priosystem först analyseras.

Lika mycket som det talas om it-hot talas det om hybridkrigföring. En del säger att hybridkrigföring är helt nytt, vilket är fel. Andra världskriget hade många episoder av karaktären hybridkrig. Och vad handlade den trojanska hästen om, om inte just hybridkrig? Vi kan konstatera att dagens krig och krigshot har alltmer av hybridkaraktär.

Kärnan i att förstå utvecklingen, när andra aktörer försöker vilseleda genom att bedriva hybridkrig, är att ha rätt information. Det psykologiska försvar som vi ska återskapa bör också ha som första mål att förse totalförsvarets ledning med riktig och fyllig information. I krig och kris ska allmänheten ges riktig information genom statliga kanaler. Allmänheten bör ha batteridrivna radiomottagare.

Under kalla kriget försörjde vår egen industri oss med försvarsmateriel. För att uppnå detta gjorde samhället en gemensam ansträngning. Staten bidrog med medel till forskning. Det blev en stor framgång på grund av våra duktiga ingenjörer och innovativa företagare.

Nu i vår tid lever försvarsindustrin mest på export. Men till en del lever försvarsindustrin naturligtvis också på de historiska inhemska satsningar som byggde själva fundamentet.

Sverige har i dag en försvarsindustri som tillverkar försvarsmateriel i världsklass. Det är en enorm fördel. När vi köper egna system till vårt försvar är det samhällsekonomiskt gratis. Pengarna går tillbaka in i ekonomin. Försvarsindustrin genererar spinoff-effekter, och de system som vi köper blir gynnade för export.

Samtidigt hårdnar konkurrensen. Internationella materielsamarbeten är enda vägen framåt när det gäller mycket avancerade och dyra system. Det viktigaste i dag är att svensk försvarsindustri förblir en del av de internationella materielsamarbetena. Det kan så förbli om vi inte skärper vår exportkontroll ytterligare. Den är redan näst strängast i världen.

Ännu viktigare är det att vi säger nej till EU:s försök, genom dess försvarsbyrå EDA, att ta kontroll över Europas samfällda försvarsmaterielproduktion.

EU vill ta politiska beslut angående vilka försvarsindustrier som ska överleva och vilka som ska försvinna. Det, herr talman, måste vi undvika.

Herr talman! Debatten har pågått ett tag, och det är många som sitter och väntar på nästa ärende. Därför ska jag fatta mig kort.

Jag måste reflektera över det din kollega sa tidigare, Mikael Jansson, nämligen att Ryssland inte hotar Sverige i dag. Om det är så att Ryssland inte hotar Sverige i dag, varför ska vi då dimensionera upp försvaret? Om det inte är så att Ryssland hotar Sverige, vilka militära hot har då Sverige i dag?

Herr talman! Det är väldigt konstigt att få en sådan fråga av en moderat. Jag satt med i förra försvarsberedningen, och när Peter Hultqvist på försök lanserade en tes om att upprustningen i vårt närområde påverkar vår säkerhetsmiljö negativt sa Moderaterna: Nej, det får inte stå i rapporten. Det får inte stå ett ord om att Ryssland är ett hot.

Det var Moderaternas linje för tre år sedan. Vi ansåg dock att Peter Hultqvist i det läget hade rätt – naturligtvis är upprustning i vårt närområde något som påverkar vår säkerhetsmiljö negativt. Nu har ni alltså svängt om 180 grader, Jan R Andersson, och det är jag i och för sig tacksam för – men ni kan ju inte fråga oss om detta. Det är klart att vi anser att upprustning i vårt närområde gör att vi måste följa med och rusta.

Herr talman! Jag måste givetvis fråga Sverigedemokraterna vad partiet tycker när man har uttryckt att Ryssland inte hotar Sverige i dag. Ett sådant uttalande är faktiskt ganska tendentiöst. Även om du motsäger det, Mikael Jansson, finns det som jag ser det ändå ett bockande och bugande inför Moskva som det faktiskt är svårt att komma ifrån.

Mikael Jansson må ha en viss uppfattning, men Sverigedemokraterna är ett parti som på många plan har varit väldigt följsamt mot Moskva. Inte minst kan man titta på när EU-parlamentet ville skärpa kraven gentemot Ryssland och öka öppenheten framför allt gällande finansieringen av olika partier. Det var Sverigedemokraterna motståndare till. Man kan också titta på Sverigedemokraternas samarbetsparti Ukip, som har en ledare som är väldigt karismatisk och dessutom hyllar Putin i både handling och person. Det är klart att det är svårt att komma ifrån att det faktiskt finns en koppling till Moskva inom ert parti, Mikael Jansson.

Jag märker det även på ett lokalt plan. Sverigedemokraterna i mitt hemlän har varit tveksamma till att säga nej till Nord Stream, fastän Försvarsmakten har varit väldigt tydlig med att det kan utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet. Även regeringen har sagt att vi inte ska bjuda in ryska intressen till svensk mark. Där har Sverigedemokraterna intagit en annan hållning, och det är klart att det är svårt att komma ifrån att Sverigedemokraterna är imponerade av eller i alla fall har en tydlig sympati för makthavarna i Kreml. Därför upprördes jag speciellt av uttalandet att Ryssland inte hotar Sverige i dag.

Det är upp till Sverigedemokraterna att visa partiets uppfattning och vara tydliga i det. Jag hoppas att du kan vara tydlig med just detta i din slutreplik, Mikael Jansson.

Herr talman! Det är väl svårt att finna någon så stor ploj som detta att vi skulle bocka inför Moskva och regimen där. Det är helt fel. När det gäller samarbetspartier inom EU-parlamentet sitter ju Moderaterna med i EPP och har samarbetat med postfascister. Vilka växlar ska vi dra på det? Det är klart att det inte betyder någonting för vilka ni är att ni ingår i ett sådant samarbete; det kan bli så i EU-parlamentet att partierna i de unionsvida grupperna skiljer sig ganska mycket åt.

På intet sätt över huvud taget bockar vi för Moskva. Det är vi som har stått mest och pekat för att rusta upp och vara redo om någonting händer. FOI säger till oss att någonting kan hända och att vi måste rusta. Att däremot hetsa och, som vissa moderater har gjort här i kammaren, peka ut Ryssland och säga att landet är vår fiende ser vi ingen anledning till. Vi är oroade över hur den ryska regimen hanterar sin egen demokrati, och vi måste ta hänsyn till Rysslands upprustning. Att peka ut landet som fiende är dock kontraproduktivt. Det gör exempelvis inte Finland; där har man en helt annan – mogen – hållning i frågan.

Herr talman! Jag begärde ordet en gång till då jag gärna ville svara på de frågor som ledamot Oscarsson ställde tidigare.

När det gäller en solidaritetsförklaring säger vi nej. Skriv ned detta nu, Oscarsson, så att du inte missuppfattar det! Jag har sagt det fyra fem gånger: Vi i Sverigedemokraterna vill inte förklara Ryssland krig. Om vi nu tar som exempel att Ryssland skulle gå in i Baltikum vill vi inte, till skillnad från Mikael Oscarsson, förklara Ryssland krig. Det är ett faktum att vi förklarar angriparen krig om vi skickar soldater till Baltikum för att försvara området mot ett angrepp. Det vill inte vi. Skriv ned detta nu, så att vi slipper få frågan igen vad vi tycker när det gäller detta!

Det var den första frågan. Sedan säger samme ledamot vid några tillfällen: en för alla, alla för en. Jag tror att Mikael Oscarsson har sett för mycket på De tre musketörerna. Han hoppar upp och ned och tittar på samma film jämt och ständigt. Jag har frågat om man inte kan komma upp och berätta hur samarbetet med Turkiet ska se ut. Det är ju en av de partner Mikael Oscarsson gärna samarbetar med. Han vill bygga lojalitet med Turkiet – en för alla, alla för en. Jag vill gärna ha svar på den frågan.

Man säger här att Sverige ska bevara en alliansfrihet i sin säkerhetspolitiska inriktning. Jag kan konstatera att vi faktiskt inte är ensamma, herr talman. Men man har kanske inget förtroende för personer som Hans Blix. Han är liberal och delar inte Sverigedemokraternas uppfattning i många stycken – det är jag säker på – men i denna fråga gör han det. Men andra kanske förstår bättre. Lars-Gunnar Liljestrand har skrivit böcker om detta. Har han ingen trovärdighet alls i detta?

Herr talman! Jag tror att det bara är någon timme sedan som avgående vicepresidenten i USA, Joe Biden, på plats i Davos pekade ut Ryssland som det stora hotet mot den fria världen. Men han vet kanske inte så mycket om detta.

För mig stämmer inte den säkerhetspolitiska bild Sverigedemokraterna i dag har målat upp i kammaren. Man säger att Ryssland inte hotar. När Sverige har en diskussion om Nato och frågan ställs till utrikesminister Lavrov säger han: Om Sverige eller Finland går med i Nato kommer det att mötas av motåtgärder från rysk sida. Jag vet inte om man anser det vara ett hot eller inte; jag skulle nog uppfatta det som det, och jag är helt övertygad om att det är så det är menat. Det har också från rysk sida sagts att danska örlogsfartyg kan bli mål för ryska kärnvapen.

Har man den bilden att Ryssland med sin politiska utveckling inte innebär ett hot mot Sverige, Europa och den fria världen ska man naturligtvis också – vilket Sverigedemokraterna gör – para detta med att vi inte ska ha solidaritet med någon annan än oss själva. Då, herr talman, är man inne på precis det Mikael Jansson försökte förneka. Då bockar man för Ryssland. Då bockar man för en helt ny säkerhetsordning för Europa, och då bockar man tyvärr för den auktoritära politiska utvecklingen. Det är enligt min mening beklämmande att det finns partier i Sveriges riksdag i dag som torgför en sådan politik.

Den 8 december 2016 klockan 08.42 meddelade Sverigedemokraterna per mejl till åtta ledamöter av försvarsutskottet att man inte avsåg att bifalla utskottsinitiativet att motorunderhåll och produktstöd skulle finnas kvar i Sverige. I stället skulle det flyttas till Florida.

Herr talman! Det var mycket från Allan Widman, som var med och raserade försvaret i grunden. Jag tror att det helt enkelt är så här, Allan Widman: Ni i Alliansen försöker flytta fokus från era egna tillkortakommanden i försvarspolitiken och från era egna uteblivna satsningar på det civila försvaret.

I desperation försöker man nu hitta ett sätt att motivera en höjning. I stället för att be svenska folket om ursäkt försöker man hitta på hur man ska göra, och så sitter man i badtunnan igen och gör analyser. Man kommer fram till att man ska hitta en fiende. Men vi är ju alliansfria, invänder någon. Ja, men vi pekar ut en fiende och kör Natospåret, säger en annan. Då har vi nämligen det, plus den där fienden som har poppat upp i öster, vilket motiverar en höjning av försvarsanslaget. Och så pekar man ut Sverigedemokraterna, vars förtroende i försvarsfrågan stiger ute bland medborgarna. Man pekar ut Sverigedemokraterna som Putinvänner. Man slänger till och med in en gammal räv som Gunnar Hökmark, som i Dagens industri kallar Sverigedemokraterna Putinvänner. Nu lägger man all kraft på detta, och man kommer att misslyckas totalt.

Alliansfrihet innebär att man måste stå utanför stormakternas nät. Om man ska bedriva en trovärdig säkerhetspolitik kan man inte gå till den ena parten. Exempelvis Finland har rollen som alliansfritt land, och de säger samma sak: Vi bistår de baltiska länderna på alla sätt utom militärt.

Vi tycker att detta är en alldeles utmärkt politik, och den stärker alliansfriheten. I min nästa replik ska jag kommentera de övriga delarna i det som Allan Widman sa.

Herr talman! Alliansens behov av att flytta fokus har väl aldrig varit så litet som när Sverigedemokraterna nu förklarar sin världsbild här i kammaren. Min bedömning är att detta skapar tillräcklig uppståndelse.

Mina följdfrågor till Roger Richtoff är huruvida Sverigedemokraterna och Roger Richtoff är beredda att fördöma den aggression som Ryssland nu riktar mot de östra delarna av Ukraina samt huruvida de är beredda att fördöma den illegala annekteringen av Krim. Står Sverigedemokraterna bakom de sanktioner som EU har beslutat om och som även stora delar av västvärlden i övrigt – bland andra Kanada, Japan och Australien – deltar i?

Herr talman! Tack för en alldeles utmärkt fråga! Du ska få ett tydligt svar: Ja, vi fördömer detta. Vi fördömer annekteringen av Krim. Det har vi även gjort tidigare – läs på och lyssna på vad vi har sagt förut!

Det är bra att du tar upp detta, Allan Widman. Vi står bakom de här sanktionerna. Jag har precis överlämnat handlingar till Centerpartiet, med anledning av centerledarens påstående att vi konsekvent röstar på ett visst sätt. Detta är ren lögn.

Nu har vi lämnat över handlingar som visar hur vi har röstat. Där framgår att vi många gånger inte har röstat för dessa sanktioner, när man har bakat in dem i ett paket. Detta paket har innehållit väldigt många delar – läs gärna detta senare! Paketet som helhet har vi inte kunnat säga ja till, och vi har då avstått från att rösta.

En del i det här paketet har varit sanktioner mot Ryssland. Man vill inte ta ut denna del, utan man vill passa på att baka in annat, som till exempel att ansluta Ukraina till EU. Det finns många, många delar – läs detta noggrant! Här har jag i alla fall tydligt svarat att vi fördömer detta.

Vad innebär ett hot mot Sverige? När man som ni i Alliansen – inte alla, men många av er – pekar ut Ryssland som en fiende tycker jag att man försöker att flytta fokus.

Ska man som en alliansfri stat peka ut ett annat land som en fiende till sig själv? Om man inte ens förstår detta, om man inte säger nej till sådana yttringar, tror jag att man går helt fel igen.

Detta är mycket allvarligt. Vi har hela tiden arbetat för ett starkt svenskt försvar över tid, för att ta höjd för olika angripares möjligheter. Om man, som Allan Widman och Alliansen vill, gör Östersjön till ett Natoinnanhav har Ryssland sagt att de kommer att placera ut sina förband vid gränsen. Vad är det konstiga med detta?

Herr talman! Den här försvarsdebatten börjar att lida mot sitt slut, och det är dags att summera alla klokheter som har sagts den här förmiddagen. Det har också kommit en hel del otydliga uttalanden som bidrar till att sprida viss desinformation och till att förstärka bilden av propaganda och även tolkningsföreträde åt olika riktningar.

Jag har bland annat hört Roger Richtoff säga sig berömma regeringens försvarspolitik. Jag hörde tidigare under förmiddagen att Roger uttalade att regeringen har en bra försvarspolitik. Han gav också återkoppling och beröm till försvarsministern, vilket ofta repeteras av Roger Richtoff. Samtidigt talar man om att det behövs ytterligare si och så många miljarder till försvaret.

Detta är ett tecken på att man gärna ställer sig i en gemensam grupp och aktivt motverkar initiativ, som när vi från Alliansens sida före jul föreslog för utskottet att underhåll av motorer för JAS-plan framöver ska ske i Sverige. Sverigedemokraterna bidrog till att detta initiativ uteblev.

Roger Richtoff ger i dag väldigt många olika riktningar. Med erfarenhet av militärt ledarskap borde det vara enkelt för Roger Richtoff att vara tydlig i kommunikationen, med tanke på att man ska kunna följa budskapet och sedan praktisera det. Men i dag är bilden, när vi summerar uttalandena, väldigt snurrig och otydlig.

Jag skulle vilja fråga Roger Richtoff vad han egentligen avser att uppnå.

Herr talman! Jag fick ingen konkret fråga om den här otydligheten, men jag svarar på det som nämndes om regeringen.

Jag tycker att vi har en försvarsminister som är värd namnet. Han har försökt; han är ett trendbrott. Det tycker vi att vi kan berömma honom för.

Ni i Alliansen är ansvariga för att totalt ha raserat systemen. När ni anklagar regeringen för passivitet reagerar vi på detta. Vi satsar ju mycket mer än vad regeringen gör, och det är vi tydliga med.

År efter år, när Centern satt i samma sits och rustade ned och avvecklade det civila försvaret, stod vi här och sa: Vi kan inte göra detta! Finns det något tydligare i det här? Vi har behållit den linjen; vi vill ha en god försvarsförmåga över tid.

Vi satsar mycket mer, och vi kommer att återkomma ständigt och jämt med detta. Nu är ni med på båten. Bra! Kul att ni vill hoppa ombord! Men konkretisera gärna vad det är som är otydligt. Är det otydlighet mot Ryssland? Vi har precis fördömt deras agerande. Var finns otydligheten?

Vi uppfattar heller inte att de hotar oss i den bemärkelsen att de säger att de kommer att angripa oss på något sätt om vi inte gör si eller så.

Vi talade om kärnvapen. Både Nato och Ryssland har ju taktiska kärnvapen som en naturlig del i sina vapensystem, och båda sidor säger att de är beredda att använda dem.

Ta gärna med båda sidorna, och precisera gärna detta med otydligheten. Jag vill nämligen gärna vara väldigt tydlig, och det är sällan någon säger att jag är otydlig, så om detta preciseras kan jag återkomma och förklara igen.

Herr talman! Att överlämna skriftliga dokument är ett tecken på att man behöver bekräfta vad man själv står för. Jag tycker att man kan ha en viss dialog här inne, som bygger på att man ska stå för det man säger.

När det handlar om försvarsanslaget, som nu är givet Försvarsmakten för de här fyra återstående åren, har Centerpartiet tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna aktivt medverkat till att landa ett försvarsbeslut. Sverigedemokraterna har inte tillfört en krona i realiteten, men man uttalar gärna många olika riktningar.

Vi tog ansvar 2015 för att landa ett försvarsbeslut för de fem år som låg framför oss. Vi är beredda att här och nu fortsätta dialogen om vad mer som behöver göras under denna inriktningsperiod.

Vi är också beredda att sätta en tydlig målsättning om att under nästa inriktningsperiod som minst nå det nordiska snittet vad gäller försvarsutgifter för svensk försvarsmakt. Ytterligare 11 miljarder per år, vilket kan summeras som minst 55 miljarder kronor.

Detta om något visar att vi tar utvecklingen i vårt närområde på största allvar och att vi är beredda att i konstruktiv anda medverka till praktiska beslut, så att dessa får verkningskraft och verkningsgrad i organisationen.

Retorik är en sak, men det handlar också om att visa ledarskap i praktisk handling och om att uppnå någonting som bär över tid. Vi i Centerpartiet är oerhört angelägna om att ha en bred försvarspolitisk debatt och att få en bred överenskommelse för framtida beslut.

Man får gärna stå här i talarstolen och enbart angripa allianspartierna, vilket i praktiken är vad Roger Richtoff har gjort i dag. Men lyft gärna blicken och fundera på vad regeringen kommer att bidra till.

Herr talman! Jag fick inte preciserat vad jag är otydlig med, så då tolkar jag det bara som retorik.

Nåväl, att jag överlämnade handlingarna nyss var för att er partiledare står och ljuger här. Hon påstår att vi konsekvent röstar på ett sätt. Ni själva tycker ju att det är jättebra att säga: Här, ta det här, ni kan väl läsa det! Och statsministern står och säger: Trams!

Nu har vi lämnat över handlingar som visar att det inte är sant det hon säger. Det går inte att upprepa en lögn här i kammaren och tro att den ska bli sanning så småningom, för vi är med här nu och kommer att bemöta lögnerna. Det var svaret på den frågan.

Ni säger att ni tar ansvar. För några veckor sedan, före jul, lade ni fram samma budget. Den innehöll inte något mer till det civila försvaret, eller hur? Ska ni avveckla det civila försvaret? Återkom gärna i framtiden och svara på om ni vill avveckla det civila försvaret. Varför satsar ni inga pengar? Som du påtalade alldeles nyss här är det ju viktigt för framtiden, eller hur?

Ledarskap bär över tid, och satsningar bär över tid. Vilket parti är det då som konsekvent har sagt att vi måste ha en hög försvarsförmåga i Sverige? Det är Sverigedemokraterna. Det är min bestämda uppfattning att ni försöker flytta fokus. Ni klarar inte av den här debatten. Och ni klarar inte att be svenska folket om ursäkt för det ni har gjort, utan ni försöker flytta fokus. Då försöker ni, inte Centern men vissa andra här, skapa en fiende som skulle motivera en hög försvarsförmåga. Det behövs ingen sådan.

Vi ska ha en hög försvarsförmåga över tid för kommande hotbilder som är verkliga och reella, till exempel om angrepp riktade direkt mot Sverige.

Herr talman! Vi har här i kammaren antagit en solidaritetsförklaring. Det betyder att vi i Sverige förväntar oss att vi ska kunna få hjälp vid ett hot. Vi har sagt att om det blir en katastrof eller krig ska vi inte vara passiva. Då ska Sverige ställa upp.

Jag har haft förmånen att få vara riksdagsledamot i snart 19 år, och ett av de mest märkliga påståenden jag har hört här från talarstolen är Roger Richtoffs påstående att jag har sett för mycket på De tre musketörerna. Är det inte ganska tydligt att för Sverigedemokraterna finns jag, mig och jag själv?

Är det inte så, Roger Richtoff, att svenska folket mycket väl vet att trygghet och säkerhet bygger vi tillsammans? Hur tror du att det här påverkar omvärlden? Hur tror du att Norge, Danmark, Finland, Polen, Tyskland och Baltikum skulle diskutera om er politik skulle råda och Sverige skulle säga att vi förväntar oss hjälp på alla sätt. Det är nämligen det vi bygger allting på, för vi vet att vi klarar oss några dagar, och sedan hoppas vi att Nato ska komma och hjälpa oss. Men från Sverigedemokraternas sida sitter ni med armarna i kors och säger att det bara är fråga om civil hjälp.

Är inte solidaritet någonting mer än De tre musketörerna för Sverigedemokraterna? Betyder det inte en för alla, alla för en?

Herr talman! Att vi klarar att försvara oss några dagar eller en vecka beror ju på den politik som Oscarsson ivrigt har förfäktat här i kammaren och i praktiken. Är det inte så att den försvarsförmåga vi har i dag beror på den politik som du företrätt under så många år? Nu har man kvicknat till.

Nu har vi smort gångjärnen till vårt kopieringsrum, så kom gärna upp och kopiera mer om hur det civila försvaret ska utvecklas. Välkommen upp!

Om solidaritet är en för alla, alla för en, berätta då, Mikael Oscarsson, hur långt ni har kommit med förhandlingarna med Turkiet och solidariteten med Turkiet! Hur ser anfallsplanerna ut över Östersjön? Kan ni inte någon gång presentera hur ni har tänkt att vi ska anfalla en angripare som går in i Baltikum? Hur ser den planen ut?

Ni pratar om hur man uppfattar det här i Finland. Ja, Finland säger ju samma sak. Har du inte läst det? Finland säger i sin solidaritetsförklaring: Vi ger stöd med alla till buds stående medel utom militärt, för vi behöver vår militär för vårt eget territorium. Den räcker inte till något annat.

Det farliga vore om Oscarsson skulle få trovärdighet i det här. Om en angripare tror att vi skulle ha kapacitet att anfalla en angripare är det ju lika bra att anfalla Sverige direkt, eller hur? Varför ska man vänta tills man har passerat Östersjön? Det är klart att man anfaller Sverige då.

Bevare mig väl för den politik som ni företräder!

Resurser, möjligheter och trovärdighet måste hänga ihop. Att bygga en alliansfrihet kräver att man tar de mått och steg som en alliansfrihet innebär.

Min repliktid är slut just nu.

Herr talman! Och tiden är slut för den politiken. Neutraliteten tog slut i samband med att vi gick med i EU, så det är länge sedan den politik som Roger Richtoff företräder blev outdated.

Låt mig också påminna om, Roger Richtoff, en av de största skandaler som Sverige har gjort sig skyldigt till. Den 26 januari 1946 lämnade vi ut 146 balter av totalt 3 000. Det finns fortfarande, till denna dag, sådana sår i de baltiska länderna efter vad som skedde då. Därför är det så viktigt att vi är medlemmar i EU. Vi blickade bort 1946. Vi ska aldrig göra det igen.

Det går inte att ha en politik som bygger på att vi förväntar oss något helt annat av andra än vad vi själva tänker ställa upp med. Som jag sa i en replik finns det en gyllene regel som går ut på att som man själv vill bli behandlad ska man behandla andra. Det är faktiskt något mycket viktigare än en film, De tre musketörerna. Detta är verklighet, på riktigt. Solidaritetsförklaringar är på riktigt, och då går det inte att titta undan. Det gjorde ni 1946. Ni ska inte göra det igen.

Det är därför som Kristdemokraterna är så ivriga förespråkare för att vara Natomedlem. Det är bättre, herr talman, att förbereda sig med sina vänner än att improvisera.

Herr talman! Vi var inte med då. Men det är väl inte så att Mikael Oscarsson anklagar oss för baltutlämningen, för ni var ju själva med bland de partier som fanns på den tiden. Jag har tittat lite grann efter vilka protester ni framförde då, men jag hittar inga. Men kom gärna tillbaka med svar på hur ni agerade i tidningarna! Jag hittar inget. Därmed inte sagt att ni inte gjorde det – det vill jag vara tydlig med, herr talman – men jag hittade ingenting. Hjälp mig! Kom till oss och visa hur ni protesterade, att ni gick ut på gator och torg och protesterade mot baltutlämningen. Jag hittar ingenting, men Oscarsson kanske har det i någon tjuvgömma någonstans eller i någon annan gömma. Ni var, som sagt, med då.

Alliansfrihet är någonting som Oscarsson inte riktigt förstår, tror jag. Jag behöver inte ha rätt i detta, men det är min uppfattning att Oscarsson inte förstår skillnaden mellan att vara alliansfri och att tillhöra någon form av allians. Här säger jag emot mig själv lite grann, eftersom vi gärna går i allians eller i förbund med Finland. Men det förpliktar att försöka vara alliansfri från stormakter och andra. Det är precis det vi vill vara, gärna i förbund med Finland. Vi tror att det är en stabiliserande faktor i vår del av Europa.

Med på tåget finns också ledande personer som inte Oscarsson men vi har förtroende för, till exempel Hans Blix, Lars-Gunnar Liljestrand och många andra som har skrivit böcker om det här. Jag har pratat med många företrädare som delar vår uppfattning och vår säkerhetspolitiska analys.

Det förpliktar att inte peka ut fiender och att agera här. Det ger stora möjligheter säkerhetspolitiskt att agera inom ramen för alliansfriheten. Det ska vi satsa på. Men vi ska bibehålla ett starkt svenskt försvar över tid.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)