Företag, kapital och fastighet

Herr talman! I kväll debatterar vi skatteutskottets betänkande 15, som behandlar motioner som rör skatteförslag inom områdena företag, kapital och fastighet.

Låt mig inleda med att konstatera att Sverige har en diversifierad och livskraftig företagsmiljö med ett näringsliv som spänner över många olika sektorer och branscher. Vi är kända för en mycket hög andel små och medelstora företag som utgör själva motorn i vår ekonomiska utveckling och sysselsättning. Faktum är att 99,9 procent av alla företag i Sverige är små och medelstora med färre än 250 anställda, och en stor majoritet av dem har färre än 50 anställda. Dessa företag står för ungefär 65 procent av jobben, samtidigt som fyra av fem nya jobb har skapats i just små och medelstora företag.

Vid sidan av detta har vi också flera stora multinationella bolag med global räckvidd, som har sina rötter i Sverige. Vår långa tradition av entreprenörskap och innovation gör att många svenska företag håller ledande positioner inom sina respektive områden.

Herr talman! Företagen i Sverige utgör ryggraden i vår gemensamma skattebas. Det är genom deras verksamhet som jobb skapas, innovation drivs framåt och de intäkter genereras som finansierar det välfärdssamhälle vi vill värna och utveckla. Därför är det avgörande att företagens skattemässiga villkor är gynnsamma, tydliga och rättvisa. Att ta risken att driva och utveckla företag måste få löna sig, samtidigt som vi värnar och stärker skattebasen så att samhällets gemensamma åtaganden kan fortsätta att fullföljas på ett hållbart sätt.

Herr talman! En avgörande faktor för ett fortsatt starkt och vitalt svenskt näringsliv är goda förutsättningar för forskning och utveckling. De nuvarande svenska reglerna för avdrag vid forskning och utveckling har länge kritiserats för att vara krångliga, rättsosäkra och svåra att tillämpa, särskilt för mindre företag.

Mot den bakgrunden beslutade regeringen i juni 2023, i enlighet med Tidöavtalet och tillsammans med Sverigedemokraterna, att tillsätta en särskild utredning. Uppdraget var att se över just avdraget för forskning och utveckling samt den skattelättnad som gäller för utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner som rekryteras till Sverige – de så kallade expertskattereglerna.

Goda skattemässiga villkor för företagens satsningar på forskning och utveckling är helt centralt för att Sverige ska behålla och stärka sin konkurrenskraft, driva innovation och säkra långsiktig tillväxt och välstånd. Utan starka incitament riskerar vi att tappa både investeringar och kompetens till andra länder som erbjuder mer attraktiva regelverk.

Utredningen presenterades tidigare i år, och förslagen bereds nu vidare i Regeringskansliet.

Det är viktigt att processen fortsätter skyndsamt så att vi kan införa moderna, enkla och effektiva regler som verkligen stimulerar de svenska företagens investeringar i framtidens innovationer.

Herr talman! Ett annat regelverk som under lång tid har kritiserats för att vara komplicerat, krångligt och svårtillämpat, särskilt för de mindre företagarna, är reglerna för beskattning av utdelning och kapitalvinster till delägare i fåmansföretag, de så kallade 3:12-reglerna. Över 60 procent av alla företag i Sverige är direktägda fåmansföretag. Dessa företag står för 1,5 miljon arbetstillfällen och utgör en oerhört viktig del av vår ekonomi och sysselsättning och av vårt entreprenörskap. Många motioner och förslag om förenklingar av just detta regelverk har behandlats i kammaren genom åren. Nu har vi äntligen tagit ett viktigt steg framåt, och från och med den 1 januari 2026 i år gäller enklare och bättre skatteregler för delägare i fåmansföretag.

Enligt regeringens bedömning innebär förändringarna att över 60 000 fåmansföretagare får sänkt skatt, samtidigt som den administrativa bördan minskar med mer än en tredjedel. Det är konkreta effekter som kommer att stimulera fler jobb, mer innovation och starkare entreprenörskap i hela landet.

Herr talman! Även om många hushåll de senaste åren har haft det tufft med hög inflation, räntehöjningar och stigande livsmedelspriser, bränslepriser och elräkningar är det viktigare än någonsin att vi uppmuntrar och underlättar för dem som har möjlighet att lägga undan en slant för framtiden. Sparande bygger trygghet, både för den enskilde och för samhället i stort.

Historiskt har vi sett hur ett brett aktie- och fondsparande bland befolkningen stärker både individens privatekonomi och landets ekonomi som helhet. Högt inhemskt ägande av svenska bolag bidrar till stabilitet, långsiktighet och en starkare koppling mellan företagens framgång och medborgarnas välfärd. Vi har länge sagt att svenskarna ska vara ett ägande folk – inte bara löntagare utan också delägare i det som skapar jobb och tillväxt. Det är därför avgörande att utvidga och förenkla möjligheterna till investeringar och sparande.

Ett lysande exempel är investeringssparkontot, ISK, som infördes 2012 med schablonbeskattning. Det har blivit en enorm framgång bland småsparare. Schablonmodellen tog bort det gamla krånglet med att leta inköpsnotor, räkna genomsnittliga anskaffningsvärden och hålla reda på nyemissioner, realisationsvinster och realisationsförluster – ett pappersarbete som många upplevde som outhärdligt i deklarationstider. Detta har inte bara minskat den administrativa bördan för den enskilde spararen utan också för Skatteverket, som nu kan fokusera på verkliga fel och fusk.

En annan poäng med sparande i ISK är att skatten tickar in till staten varje år, oavsett om börsen går upp eller ned och oavsett om spararen säljer något eller inte. Det ger en stabil och förutsägbar skatteintäkt.

I dag har över 4 miljoner svenskar ett ISK-konto, och de flesta sparar just för sin pension eller en tryggare framtid. För att ytterligare stärka incitamenten för sparande införde regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna en skattefri grundnivå på ISK och kapitalförsäkring. För inkomståret 2025 var den skattefria nivån 150 000 kronor per person, och från den 1 januari 2026 har vi höjt nivån till 300 000 kronor.

Med dessa steg gör vi sparandet enklare, mer attraktivt och mer rättvist. Vi ger fler möjlighet att bygga ekonomisk frihet samtidigt som vi säkrar att Sverige förblir ett land där vanliga människor kan äga en bit av framtiden. På samma gång tillgängliggörs riskkapital för börsnoterade företag.

Slutligen, herr talman: I en globaliserad värld måste Sveriges skattesystem vara konkurrenskraftigt. Vi behöver fortsätta att vara ett land där entreprenörer vågar förverkliga sina idéer, skapa jobb och bygga det beskattningsunderlag som finansierar vår välfärd, generation efter generation.

Sverige har under 2000-talet lyckats sänka skattetrycket något men ligger fortfarande högt internationellt. Enligt OECD:s senaste siffror har vi ett skattetryck som placerar oss på åttonde plats bland 38 OECD-länder, drygt 7 procentenheter över OECD-genomsnittet.

Det innebär att Sverige fortfarande har ett högt skattetryck men också att vi politiker har ett stort ansvar. Ju högre skatter medborgarna och företagen betalar, desto viktigare är det att vi politiker använder dessa medel på ett respektfullt och ansvarsfullt sätt. Varje krona ska gå till sådant som verkligen skapar värde: trygghet, utbildning, vård, infrastruktur och möjligheter för fler att lyckas.

Genom de reformer vi nu genomför, bland annat enklare regler för företag samt bättre incitament för forskning och utveckling, sparande och entreprenörskap, tar vi steg för att locka hit fler investeringar, behålla kompetens och företag i Sverige och samtidigt ge oss råd att värna välfärden.

Det är så vi bygger ett starkare Sverige för alla. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Politikens uppgift är att ge svar på frågor om hur vi ska ge varje människa möjlighet att ge liv åt sin längtan och sina innersta drömmar. I en tid när gamla mönster bryts och nya skapas menar jag att detta är särskilt viktigt.

Den generella välfärden, det vill säga våra gemensamma angelägenheter, som vård, skola och omsorg, är central för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir nämligen mindre om den inte finns.

Den generella välfärden skyddar oss mot faror utifrån, och den skapar frihet från nöd. Den ökar tryggheten och därmed känslan av frihet. Den motverkar faran att nya privilegier befästs, nya gränser ritas och nya klyftor skapas mellan människor.

Just skattepolitiken är ett av de viktigaste verktygen för ekonomisk omfördelning och för att säkerställa finansieringen av de gemensamma samhällsfunktionerna, alltså den generella välfärden.

Vi socialdemokrater har som mål för den ekonomiska politiken att nå full sysselsättning, alltså att skapa jobb och därmed stärka välfärden och samtidigt frigöra människors potential. Vår skattepolitik är ett verktyg för rättvisa och ansvar och för att ge företag goda och stabila villkor. Dessa politikområden hänger ihop.

Herr talman! Den stora skattereformen från början av 90-talet har tjänat oss väl, men samhället har uppenbarligen förändrats sedan dess. Vi menar därför att det är dags att bredda skattebaserna, öka kapitalbeskattningen i några avseenden och samtidigt hålla nere skatten för dem som tjänar minst. Vi behöver ett mer rättvist skattesystem, men det behöver också i vissa avseenden vara mer neutralt – inte bara för rättvisans skull utan också för tillväxten.

Vi socialdemokrater är tydliga med att vi vill se flera ändringar av skattesystemet och att det därför också är dags för en ny skattereform. Vi beklagar att den politiska högern inte tycks se det behovet. Vi menar att det är dåligt för medborgarna, dåligt för företagen och dåligt för tillväxten.

Herr talman! Det väcker många frågor om regeringens prioriteringar när skattesänkningar genomförs på ett sätt som ökar de ekonomiska klyftorna i samhället. Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Skuldutvecklingen hos Kronofogden vittnar om en djupgående ekonomisk kris bland hushållen. På tio år har skuldberget hos Kronofogden nästan fördubblats, och rikskronofogden konstaterar att svenska hushåll har allt svårare att få sina pengar att räcka till. Vart elfte barn i Sverige växer upp i en familj där minst en förälder har skulder eller en pågående skuldsanering hos Kronofogden. Det motsvarar 189 000 barn, en ökning med över 9 procent på tre år.

Situationen på arbetsmarknaden förstärker bilden. Under innevarande mandatperiod har arbetslösheten ökat med runt 100 000 personer. Enligt SCB lever över 700 000 svenskar i materiell och social fattigdom, vilket är en dubblering sedan 2021. Barnfattigdomen ökar parallellt. Enligt Rädda Barnens nya barnfattigdomsmått lever mer än 276 000 barn i Sverige i fattigdom.

Det är som att verkligheten utanför den här kammaren inte existerar för regeringen och bland borgerliga företrädare.

Vi socialdemokrater har en annan bild, och vi föreslår andra prioriteringar, också i skattepolitiken. Vi vill värna vårdplatser och inte se dem försvinna. Vi vill att kapital beskattas rättvist, inte att de allra rikaste får ytterligare skattesänkningar. Finessen med att ha en rimlig kapitalbeskattning, där man dessutom aktivt täpper till de luckor som finns, är att man också skapar rättvisa mellan företag. När vi har en regering som inte aktivt jobbar med att täppa till de luckor som finns hamnar vi i läget att företag som betalar sina skatter faktiskt hamnar i underläge mot dem som inte gör det.

Därför har vi bland annat föreslagit att källskatten ska moderniseras och att den så kallade exitskatteutredningen ska fullföljas – allt i akt och mening att begränsa och undvika skatteflykt.

Regeringen valde att lägga ned exitskatteutredningen, trots att vi vet att den typen av regler finns i hela Norden, i stora delar av EU och dessutom i Nordamerika. Vi vet att dessa regler fungerar, men regeringen valde den enkla vägen: att blunda för miljardbortfallet och för välfärdens behov.

Skattereglerna för fåmansföretag syftar i grunden till att det ska vara neutrala skatteregler mellan dem som väljer att vara anställd respektive företagare. I verkligheten fungerar dock 3:12-reglerna ofta som ett verktyg för att betala mindre skatt, eftersom det har blivit mer förmånligt för ägare till fåmansbolag att omvandla arbetsinkomster till utdelningsinkomster. Regeringen har själv påpekat att ökade utdelningar från fåmansföretag är en av de största drivkrafterna bakom att de rikaste 10 procenten av svenskarna sett sina inkomster dra ifrån den övriga befolkningens under det senaste decenniet.

Vi välkomnar ett enklare och mer lättförståeligt regelverk men ser samtidigt en risk att förslaget öppnar för ökad inkomstomvandling. Vi menar därför att en förenkling borde genomföras på ett offentligfinansiellt neutralt sätt.

Herr talman! En politik som skapar hopp och framtidstro måste bottna i verkligheten och se människors vardag bortom riksdagens kammare och sessionssalar. Den måste utgöra en klar idé om vilket samhälle man vill bygga och erbjuda en tydlig riktning för hur det ska genomföras. Mindre klyftor i ett samhälle leder till bättre sammanhållning och högre tillväxt. Detta resonemang är inte längre bara socialdemokratiskt sunt förnuft. Många internationella institutioner som tidigare bekände sig till marknadsliberala teorier inser nu att sådan ekonomisk politik lyckas bäst.

När vi bevittnar dålig arbetsmiljö inom vården eller för lite undervisning och stöd i skolan eller när vi ser hur Skånes universitetssjukhus i Malmö använder tvättlappar som skulle kunna användas som sandpapper på byggarbetsplatser måste vi koppla ihop det med den förda ekonomiska politiken.

Skatt är nämligen undersköterskan på boendet, frukosten på förskolan och barnmorskan som förlöser våra barn. Skatt är höftledsoperationer, nationella prov och skolskjuts. Skatt är tåg, buss och kollektivtrafik. Så hänger det ihop. Skatt är gemensam finansiering av gemensam välfärd.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 5.

(Applåder)

Herr talman! Vi behandlar nu skatteutskottets betänkande nummer 15, som rör ett stort antal motioner och förslag inom skatteområdet. Det finns en stor bredd i motionernas inriktning och innehåll, men det ger oss tillfälle att diskutera riktningen för skattepolitiken och att utvärdera det arbete regeringen har bedrivit under mandatperioden. Många av motionsyrkandena har riksdagen redan tagit ställning till, eller så pågår utredningar eller beredningar inom Regeringskansliet i ärendena.

För Moderaterna är utgångspunkten dock tydlig. Skattepolitik ska bidra till att få fler människor i arbete, ge bättre villkor för företagande och skapa stabila offentliga finanser. Grundbulten är som alltid att skattemedel är skattebetalarnas tillgångar och att det är upp till oss att förvalta dem så bra som möjligt.

Herr talman! Vår regering, under ledning av statsminister Ulf Kristersson, har haft en tydlig ambition: att stärka arbetslinjen och att återupprätta respekten för skattebetalarnas pengar. Efter flera år av hög inflation och ekonomisk osäkerhet behöver Sverige en politik som stärker tillväxten. Det är därför regeringen prioriterar reformer som gör det mer lönsamt att arbeta, enklare att driva företag och mer attraktivt att investera i Sverige.

Jag menar att det är rätt väg. Ett skattesystem måste vara konkurrenskraftigt i en global ekonomi. Kapital och investeringar rör sig snabbt över gränser. Om Sverige ska kunna behålla och attrahera företag, innovation och jobb måste skattepolitiken vara stabil, förutsägbar och rimlig.

Herr talman! Det intressanta med detta betänkande är också att det tydligt visar skillnaden mellan regeringens politik och oppositionens olika partier. Vi ser i motionerna en rad förslag som pekar i olika, ibland motsatta, riktningar. Från vänsterhåll finns återkommande krav på höjda skatter på arbete, kapital och företagande. Resonemanget är ofta att staten behöver större resurser. Men man talar betydligt mindre om effekterna av sådana skattehöjningar. Hur skulle de slå mot jobb, investeringar och tillväxt? Svaret från oppositionens sida är enkelt: Mer pengar löser alla problem.

Dessa skattehöjningar vore inte bara dåliga för invånarna och hushållens ekonomi, som på ett kännbart sätt får betala för de politiska utspelen, utan de skulle även vara väldigt negativa ur ett nationalekonomiskt perspektiv, för att hantera konjunkturläget. De skulle leda till minskad konsumtion och göra det mindre lönsamt att arbeta, utbilda sig och ta ökat ansvar på arbetet. Höjda skatter på företagande och kapital riskerar även att göra Sverige mindre attraktivt som etableringsland och att driva stora investeringar utomlands.

Herr talman! Samtidigt finns det inom oppositionen partier som i retoriken betonar behovet av tillväxt och företagande men som i praktiken ändå ofta landar i något som leder till skattehöjningar eller komplicerade skatteregler. Det skapar en otydlighet i oppositionens ekonomiska politik, och resultatet blir den spretighet som vi ser och brist på en sammanhållen linje.

Herr talman! Moderaterna menar att skattepolitiken måste bygga på några enkla och tydliga principer. För det första: Det ska löna sig att arbeta. Arbetslinjen är grunden för både individens frihet och välfärdens finansiering. För det andra: Företagande och investeringar ska uppmuntras, inte bestraffas. Det är företagen som skapar jobb, innovationer och framtida skatteintäkter. För det tredje: Skattesystemet måste vara enkelt och transparent. När reglerna blir för många och för komplicerade ökar både administrationen och risken för fel. Det är mot denna bakgrund som Moderaterna stöder utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det finns även en viktig principiell fråga här: synen på skattebetalarnas pengar. Moderaternas uppfattning är att varje skattekrona ytterst är resultatet av människors arbete och ansträngning. Det innebär ett särskilt ansvar för oss politiker att använda dem varsamt och effektivt.

Ibland låter det i debatten som att högre skatter automatiskt löser alla samhällsproblem, men så enkelt är det inte. Erfarenheten visar att tillväxt, arbete och stärkt näringsliv är de faktorer som på lång sikt ger det bästa resultatet för välfärden.

Herr talman! Sverige står inför flera stora ekonomiska utmaningar: en tidigare svag tillväxt, en åldrande befolkning och ett behov av betydande investeringar i infrastruktur och försvar samtidigt som vi har en osäker omvärldsutveckling. Men Sverige står starkt rustat. Vår regering har under mandatperioden inte bara på rekordtid fått bukt med en skenande inflation, som vi ärvde från den föregående regeringen, utan den har också åstadkommit många förändringar som alla syftar till ökad tillväxt och förbättringar för både hushåll och företag som får Sverige att gå framåt.

Vi ser nu att det går åt rätt håll, även om den senaste utvecklingen i omvärlden kan ha negativ påverkan. I ett sådant läge är det särskilt viktigt att skattepolitiken stärker – inte försvagar – ekonomins funktionssätt. Det spelar roll vem som styr. Det spelar roll att vi under en turbulent period har haft en majoritet i riksdagen som har kunnat agera snabbt och effektivt för att föra Sverige ut ur krisen.

Herr talman! När man läser motionerna i betänkandet blir dock skiljelinjerna tydliga. Regeringens linje handlar om att stärka tillväxten och jobben, men vissa oppositionsförslag handlar i stället om att höja skatterna och expandera staten. Andra förslag är mer otydliga och ibland motsägelsefulla.

För Moderaterna är valet enkelt: Vi tror på arbete före bidrag. Vi tror på företagande före skattehöjningar. Vi tror på en skattepolitik som gör Sverige starkare, inte svagare, i den internationella konkurrensen.

Herr talman! Mot denna bakgrund står Moderaterna bakom förslaget i skatteutskottets betänkande 15. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

(Applåder)

Herr talman! När den stora skattereformen genomfördes i början av 90-talet införde vi i Sverige något som heter dualt skattesystem eller den skandinaviska skattemodellen. Det bygger i praktiken på att vi skiljer på beskattning av arbete och beskattning av kapital.

Vid det tillfället infördes också de så kallade 3:12-reglerna, alltså regler för beskattning av utdelning från fåmansföretag. Syftet med förändringen och 3:12-reglerna var att förhindra att arbetsinkomster omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster.

Dessa regler har reviderats i flera omgångar under de senaste åren, och nu har regeringen gått fram med ett förslag som började gälla den 1 januari 2026 och som innebar enklare och bättre skatteregler för delägare i fåmansföretag. I praktiken var enkelheten ett svepskäl för att ytterligare sänka skatten och underlätta inkomstomvandling. Att genomföra detta kostade statsfinanserna 1 miljard.

Jag vill fråga den moderata ledamoten: Kan du förklara för mig på vilket sätt det förslag som ni nu har bestämt er för att genomföra gör det lättare att leva upp till det ursprungliga syftet i skattereformen som genomfördes i början av 90-talet, nämligen att förhindra att arbetsinkomster omvandlas till lägre beskattad kapitalinkomst? Eller är det kanske så att de nya reglerna snarare motverkar det ursprungliga syftet och underlättar inkomstomvandling?

Herr talman! Tack, Niklas Karlsson, för det här replikskiftet och möjligheten att förklara 3:12-reglerna! Det görs inte i en handvändning, som både ledamoten och jag vet.

Det finns flera syften med förändringen av 3:12-reglerna, men det handlar framför allt om att förenkla. Förenkling över huvud taget är en grundbult i vår skattejustering. Jag är oerhört stolt över att säga att vi har det lägsta skattetrycket på 50 år.

Det är inte en nackdel att sänka skatter, men detta var inte syftet med 3:12-reglerna och förändringen av dem. Syftet var att förenkla, och det har blivit enklare. Vissa har tjänat på det, medan andra har fått en något högre skatt. Det var naturligtvis inte vår intention, men när man gör förändringar påverkar det i många olika delar. Det visar sig i det enskilda fallet om det blir bättre eller sämre. Generellt sett är det förenkling som vi har varit ute efter.

Herr talman! Den mycket enkla frågan tillbaka till ledamoten blir då: Varför gör man då inte detta på ett offentligfinansiellt neutralt sätt? För det gör man inte. Att skälet skulle vara förenkling håller inte, för det hela innebär i praktiken en skattesänkning och underlättar inkomstomvandling.

De som redan lågbeskattas i sina fåmansföretag ska få ännu lägre skatt samtidigt som vi ser att välfärden behöver resurstillskott och har stora behov. Vi ser att köerna växer och att universitetssjukhuset i Malmö har stora bekymmer med förlossningsvården. De resurserna vill man inte skjuta till.

Nej, det här visar mycket tydligt vem vi företräder och vilka intressen vi i politiken har. Jag påstår att de intressen som ledamoten från Moderaterna företräder är helt andra intressen än dem jag företräder. Det är nämligen så att 3:12-reglerna ofta är ett verktyg för att betala mindre skatt, och nu gör ni det ännu lättare. Ni sänker skatten för dem som redan betalar låg skatt.

Det är nämligen så att ni i regeringen själva har påpekat att de ökade utdelningarna från just fåmansföretag, genom de så kallade 3:12-reglerna, är en av de största drivkrafterna bakom att de rikaste 10 procenten av svenskarna har fått se sina inkomster dra ifrån den övriga befolkningens inkomster under det senaste decenniet.

Det här har öppnat upp för ökad inkomstomvandling, men nu säger ni att det inte räcker. Ni kallar det förenkling, men ni visar hellre omsorg om dem som redan har än ger resurser till vår gemensamma välfärd. Det är skälet till det som nu sker.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Niklas, för förtydligandet att ni socialdemokrater står för höjd skatt i alla lägen! Det är tydligt i de förslag som ni kommer att gå fram med att det är skattehöjningar som gäller. Jag tycker att det är bra att ledamoten är tydlig med detta i sitt anförande. Skattehöjningar är det som väntar med en eventuell socialdemokratisk regering.

Vi är stolta över att vi sänker skatten. Det är inte dåligt, utan det är tvärtom bra att ge möjligheter till både låginkomsttagare och höginkomsttagare att få mer pengar över. Det är nämligen deras pengar från början. Och att vi har skapat utrymme för alla – för sjuksköterskan, för polisen, för företagaren – att ha mer över efter att skatten är dragen ser vi som enbart positivt.

Det var inte syftet med 3:12-reglerna, och det har heller inte blivit den enda effekten, men det är inte en dålig effekt. Vi månar om företagarna. Vi tycker att det är bra att företagen kan gro och utvecklas. Det skapar nämligen framtidens möjligheter för Sverige att växa, både offentligt och i privat sektor.

(Applåder)

Herr talman! Under fem år har antalet fattiga i Sverige fördubblats. Det beräknas nu av SCB vara närmare 730 000 personer.

Samtidigt ökar antalet miljardärer i Sverige. Hur många de är finns det ingen riktig statistik på, för eftersom vi inte har någon förmögenhetsskatt har vi inte heller någon förmögenhetsdeklaration. År 2021 beräknades antalet miljardärer i Sverige vara 542. Numera nämns siffran 700.

Det finns också 46 svenskar som är dollarmiljardärer, och deras förmögenheter har ökat med 24 procent det gångna året. Oxfam har räknat ut att de 46 dollarmiljardärerna tillsammans äger mer än 8 miljoner svenskar.

I Sverige ökar alltså antalet miljardärer men också antalet människor som inte kan äta sig mätta varje dag och som helt saknar marginaler. Antalet vräkningar ökar, antalet människor med skulder hos Kronofogden ökar och välgörenhetsorganisationerna vittnar om fler hjälpsökande. Sverige har blivit ett kallare och hårdare land för många. Fram till 90-talet var Sverige ett föregångsland för en utjämnande välfärdspolitik. Numera är vi inte längre ett föregångsland. I stället ligger Sverige under EU-genomsnittet när det gäller socialt skydd.

Det här är inte det samhälle som Vänsterpartiet vill ha. Vi vill ha ett samhälle med mindre klyftor där vi kan vara stolta över vår välfärd och återigen vara ett föregångsland inom välfärdspolitiken. Forskning visar att samhällen med mindre klyftor har mindre kriminalitet, mer trygghet, större sammanhållning och faktiskt även högre tillväxt.

Nu varnar till och med kapitalisterna på Wall Street för att de svenska klyftorna är för stora och att det riskerar att leda till social oro. Faktum är att Sverige numera är ett av världens mest ojämlika länder. På några år har vi gått från att vara världens mest jämlika land till att bli ett av världens mest ojämlika. Samtidigt har kriminalitet och otrygghet ökat utan att regeringen ser sambandet. I stället skyller de på andra, till exempel Sveriges invandrare.

Klyftorna i Sverige behöver minska. Samtidigt behöver de som äger mycket bidra mer till välfärden, för det är helt galet att den som är sjukskriven eller arbetslös har högre skatt än den som är frisk och kvar på arbetsmarknaden. Det är helt galet att den som är sjukskriven eller arbetslös betalar högre skatt än den som lever på kapital, att bolagsskattesatsen har sänkts i flera steg och att beskattningen av delägare i fåmansbolag har gjorts mer förmånlig jämfört med skatt på löneinkomst.

En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet har utvecklats. Sverige har gått från att vara ett av de länder vars skattesystem omfördelar mest till att ha det minst omfördelande skattesystemet inom EU:s kärnländer.

En annan central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveckling och fördelning. Sverige är i dag ett av få länder som inte har vare sig förmögenhets, arvs- eller gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till fastighetens värde. Frånvaron av kapital- och egendomsskatter har starkt bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv har en extremt skev förmögenhetsfördelning.

Vänsterpartiet föreslår därför att egendomsskatterna ska ses över.

Herr talman! Det här betänkandet har rubriken Företag, kapital och fastighet. Jag har valt att bara prata om kapital eller mer specifikt egendomsbeskattning. Men självklart står jag bakom alla motioner och reservationer från Vänsterpartiet som behandlas i det här betänkandet. De handlar till exempel om behovet av beredskapsskatt, att skattereglerna för fåmansföretag inte ska innebära att ägarna betalar mindre skatt, effektiv kapitalbeskattning av personer som flyttar ut från Sverige i form av en exitskatt, en åtgärds- och tidsplan för en översyn av skattereglerna för att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt, att utvärdera och föreslå åtgärder för att utveckla den kustnära sjöfarten och systemet med tonnagebeskattning, att en skatt på bankernas övervinster måste införas och att Kommuninvest ska undantas från riskskatten för kreditinstitut.

Den reservation som jag väljer att yrka bifall till är alltså reservation 9, som handlar om egendomsskatter.

Herr talman! I dag pratar vi om företagande, kapital och fastigheter. Det kan vid första anblicken framstå som tekniska frågor om skatter och system. Men i grunden handlar det om något mycket större: förutsättningarna för arbete, investeringar och ansvarstagande i Sverige.

För Kristdemokraterna är utgångspunkten tydlig. Sverige behöver ett skattesystem som uppmuntrar arbete, entreprenörskap och långsiktigt ägande. Skattesystemet ska vara stabilt, rättvist och förutsägbart. När människor anstränger sig, startar företag, investerar och sparar ska politiken inte lägga sig i och lägga onödiga hinder i vägen.

Herr talman! Svensk ekonomi vilar i hög grad på våra små och medelstora företag. I hela landet – i små kommuner, i förorter och i våra städer – finns det företagare som tar ansvar för sina verksamheter, sina anställda och sina lokalsamhällen. De skapar jobb och betalar skatt och bidrar till den välfärd vi alla är beroende av.

Men företagandet innebär också risker. Den som startar ett företag riskerar sitt kapital, sin tid och ofta sin egen trygghet. Just därför måste politiken utformas så att den uppmuntrar företagande, inte försvårar det. Krångliga regelverk, osäkra skatteregler och ständiga förändringar skapar osäkerhet och riskerar att bromsa investeringar och tillväxt.

Kristdemokraterna menar därför att stabilitet och långsiktighet i skattesystemet är avgörande. Företagande ska kunna planeras för framtiden. Investeringar görs oftast med ett perspektiv på många år, ibland decennier. Då måste också spelreglerna vara tydliga och förutsägbara. Det gör vi dem nu med de nya 3:12-reglerna, där vi förenklar för företagen.

Herr talman! En annan viktig fråga i detta betänkande handlar om kapital och ägande. För oss kristdemokrater är äganderätten en grundläggande princip i ett fritt samhälle. Den ger människor självständighet, trygghet och möjlighet att forma sina egna liv. Att kunna äga sin bostad, att kunna spara för framtiden och att kunna bygga upp ett företag är för många människor en viktig del av tryggheten i livet.

Men ägandet handlar inte bara om ekonomi. Det handlar också om att ta ansvar, om långsiktighet och om tillhörighet. Den som äger något vårdar det ofta bättre och tar hand om sin investering inför framtiden. Det gäller både i det lilla och i det stora, från att äga sin egen bostad till att äga ett företag som skapar arbete och välstånd. Därför behöver politiken värna ett brett och folkligt ägande i samhället.

Det gäller som sagt inte minst bostäder. För många familjer är bostaden den största och viktigaste ekonomiska tillgång de har. Men den är också något mer än så. Ett hem är platsen där barn växer upp, där familjer samlas och där livet levs. Därför är det viktigt med ett stabilt och förutsägbart system för beskattning av bostäder och fastigheter – ett system som inte straffar människor för att de har sparat, arbetat och investerat i sitt hem.

Vi kristdemokrater vill därför avskaffa reavinstskatten. Att äga och vårda sitt hus ska löna sig. Ett hem är inte en aktie. Det är människors trygghet, deras rötter och deras vardag. Politiken ska inte behandla människors hem som spekulationsobjekt utan som att de faktiskt är grunden för familjeliv, ansvarstagande och långsiktig trygghet.

Herr talman! Jag vill också prata om sponsring av kultur och fritid. Det är en viktig fråga för Kristdemokraterna, eftersom civilsamhället – inte minst idrottsrörelsen och kulturlivet – spelar en avgörande roll för vår gemenskap, för folkhälsa och för ungas möjligheter att leva gott i hela landet.

Under lång tid har reglerna för sponsring varit otydliga. Företag har ofta tvekat att gå in och stödja verksamheter, eftersom det har varit osäkert om kostnaderna är skattemässigt avdragsgilla. Detta har i praktiken hämmat möjligheterna till samverkan mellan näringsliv och civilsamhället.

Regeringen har därför tagit initiativ till att se över regelverket. En statlig utredning har förslag på en generösare och tydligare avdragsrätt för sponsring. Syftet är just att göra det enklare för företag att bidra till kultur, idrott och andra ideella verksamheter. Avdragsrätt ska kunna medges även när sponsring syftar till att stärka företagets varumärke och samhällsengagemang, inte enbart när det finns en ekonomisk motprestation av samma värde.

Detta är ett viktigt steg för att skapa bättre förutsättningar för att få fram samarbeten mellan företag och civilsamhället. När näringslivet ges bättre möjligheter att bidra kan också fler barn och unga få tillgång till idrott och kultur och fler verksamheter runt om i landet få en stabilare finansiering. Det är i grunden positivt både för civilsamhället och för samhället i stort.

Herr talman! Kristdemokraternas politik utgår från övertygelsen om att ett starkt samhälle byggs i samspel mellan människor, familjer, civilsamhälle och företag – inte enbart genom statliga beslut. Företagare som skapar jobb, människor som sparar och investerar och familjer som planerar för framtiden är alla viktiga för att dela Sveriges ekonomiska och sociala utveckling.

När skattesystemet fungerar väl skapas förutsättningar för just detta. Då kan företag växa, nya arbetstillfällen skapas och människor känna större trygghet i sina ekonomiska beslut. Om skattesystemet i stället blir oförutsägbart, onödigt komplicerat eller alltför betungande riskerar vi att hämma både entreprenörskap och investeringar. Det drabbar i förlängningen hela samhället och vår välfärd.

Herr talman! Kristdemokraterna vill därför fortsätta arbeta för ett skattesystem som är enklare, mer förutsägbart och mer tillväxtfrämjande. Vi vill stärka förutsättningarna för företagande i hela landet och värna människors möjlighet att äga, spara och investera. På så sätt får vi ett Sverige där fler jobb växer fram, där företag vågar investera och där människor känner större trygghet. Så får vi mer pengar till välfärden.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade tidigare ett replikskifte med en kollega till Engström, moderaten Reuterskiöld, om beskattning av fåmansregler, alltså de så kallade 3:12-reglerna.

Regeringen skriver till och med i sina analyser, skrivningar och budgetpropositioner att just utdelningarna från fåmansföretag är en av de största drivkrafterna bakom att de rikaste 10 procenten av svenskarna det senaste decenniet har sett sina inkomster dra ifrån den övriga befolkningens.

Man menar att den förändring som regeringen nu gör inte i huvudsak är en förenkling utan syftar till att sänka skatten ytterligare och uppmuntra ännu mer inkomstomvandling. De som redan har det väldigt gott ställt ska få det bättre.

Det svar jag fick var att den förändring som nu sker är bra. Det är bra med skattesänkningar, och man står för effekterna: att 100 000 fler är arbetslösa, att skuldsättningen ökar, att fler människor hamnar hos Kronofogden och att barnfattigdomen växer.

När det gäller sjukvården ser vi i den del av landet som ledamoten Engström och jag kommer från inte minst att universitetssjukhuset i Malmö har bekymmer med förlossningsvården. Man har där inte råd med ordentliga tvättlappar, och man skickar hem föderskorna alldeles för tidigt. Det är konsekvenserna av den förda ekonomiska politiken där man bland annat väljer att sänka skatten för dem som redan har det gott ställt.

Detta var ledamoten i det tidigare replikskiftet stolt över, och han stod för dessa effekter. Nu undrar jag: Står Kristdemokraterna på den sidan? Håller ni med? Står ni för effekterna? Är det bra med ökad arbetslöshet? Är det bra med växande fattigdom? Är det bra att universitetssjukhuset i Malmö har bekymmer och inte klarar av att sköta förlossningsvården så som sjukhuset borde?

Herr talman och Niklas Karlsson! Ibland undrar man om det är rätt värld man har hamnat i. Med Socialdemokraterna är det alltid så att man undrar om företagen är onda – men det är ju företagen som skapar välfärd! Det verkar inte Socialdemokraterna ha förstått.

Det handlar om företag som växer och har möjlighet att investera och skapa fler jobb – det är företagen som skapar jobb till de anställda i vårt land. Det är de som betalar in intäkter till våra skatter, som också blir välfärd.

Det där verkar man inte ha förstått i socialdemokratin, alltså att det faktiskt är företagen som är grunden till vår välfärd. Utan växande företag och företag som lever ett gott liv får vi inte några välfärdspengar. Det undrar jag om Socialdemokraterna skulle lyckas lösa.

Herr talman! Om de borgerliga företrädarna och Kristdemokraterna undrar om vi tycker att företag är onda ska ledamoten få ett rakt och tydligt besked om detta: Självklart inte! Företag är viktiga, men företag ska göra rätt för sig, och företag ska ha rimliga villkor.

Det som dock sker nu under den borgerliga regeringen är att de ekonomiska klyftorna ökar och att de 10 procent av svenskarna som har ökat sina inkomster mest är de som har fått förmånliga inkomstomvandlingsmöjligheter genom de så kallade 3:12-reglerna. För dem gör ni det ännu bättre! Ni underlättar detta ännu mer, för att öka klyftorna.

Det här handlar inte om företagarfientlighet. Det här handlar om rättvisa, och det här handlar om rimlighet. Det handlar om att vi alla ska bidra till att finansiera den gemensamma välfärden: universitetssjukhuset i Malmö, en förlossningsvård som fungerar, att arbetslösheten bekämpas och att människor inte behöver hamna hos Kronofogden. Då behöver alla bidra – vissa ska inte få gräddfiler.

Det handlar inte om att peka ut företagare som onda. Det handlar om rättvisa. Jag undrar: Är den förda politiken rimlig, när vissa människor som redan har det väldigt gott ställt med den förda politiken ska få det ännu bättre ställt samtidigt som allt fler människor blir arbetslösa och hamnar hos Kronofogden, barnfattigdomen växer och förlossningsvården inte fungerar? Det är frågan, och detta skulle jag gärna vilja ha svar på. Står Kristdemokraterna axel mot axel med Moderaterna och säger att det här är en bra utveckling?

(Applåder)

Herr talman! Att svenska företag bidrar till vår välfärd tycker jag är det absolut viktigaste, och det har vi verkligen bevisat i dag. Det är företagens förutsättningar som gör att man har möjlighet att växa. I ett exportberoende land som Sverige måste man också ha goda förutsättningar att vara företagare.

Det är ju inte heller så att alla företag går jättebra och har pengar över. Det låter som att alla företagare har jättestora vinster och berikar sig själva. Så är det verkligen inte. Många småföretagare kämpar med sina regler varje dag, och man har mycket som tar energi och kraft när man ska följa alla de regler som vi har satt upp för dem.

Man ska göra rätt för sig. Det ska naturligtvis alla göra. Det är ingen som ifrågasätter att företagen ska göra rätt för sig – och det gör de! Man betalar de skatter man ska, man följer de regler som finns och man gör verkligen vad man kan för att driva sitt företag.

Men det är också ett risktagande att vara företagare. Sover man på natten? Har man några inkomster nästa månad? Kommer man att kunna betala lön till sina anställda? Det är sådant man ständigt lever med som företagare.

Jag tror inte att Socialdemokraterna vet hur det är att vara företagare.

(Applåder)

Herr talman! Dagens betänkande har onekligen många underrubriker. Här behandlas tre stora avsnitt om företag, kapital och fastigheter, så spännvidden i debatten är omfattande. Området är dock nog så viktigt då det berör många av de frågeställningar som människor runt om i landet har i vardagen.

En av de stora utmaningarna är ju den höga arbetslöshet som finns i Sverige i dag. För att möta den behöver vi en jobbpolitik som gör det lättare både att anställa fler och att skapa fler jobb. För Centerpartiet är nyckeln att se vad som behöver göras för de små och medelstora företagen, men också för de större. Det ska bli så enkelt och billigt som möjligt för företagen att anställa fler medarbetare, så att de vågar göra det.

Inte minst är det viktigt att göra det lättare i bygder med få företag, liksom att minska regelbördor och göra det lättare för folk att förstå företagsformerna. Där ser vi att en väg in är att göra beskattningen mer schablonmässig för företag med lägre omsättning, det vill säga riktigt små företag. I stället för krånglig bokföring och olika skatter ska de betala en enkel schablonskatt på omsättningen. Vi tror att det kan gå att få till ett upplägg som gör det lika lätt att vara företagare som att vara anställd. Mikroföretag kallar vi det, och om vi kunde få till detta skulle det innebära möjligheter inte minst för människor på landsbygden att skapa sin egen försörjning.

Småföretagare är ryggraden i vår ekonomi, och för att ge små och växande företag möjlighet att växa krävs lägre kostnader. Det tror vi är en av nycklarna. Men kapital- och företagsbeskattning behöver också förbättras; det är i dag ett komplicerat lapptäcke med alla regelverk, och det krävs ofta dyr experthjälp för att man ska förstå och behärska dem. Vi behöver verkligen fortsätta arbetet med förenklingar och med att förbättra förutsättningarna så att mångfalden av företagare enklare kan fokusera på sin kärnverksamhet i stället för på administrativt arbete.

Vi i Centerpartiet vill också sänka skatten för de ägarledda småföretagen och göra det lättare och billigare för familjeföretag att lämna över till nästa generation. Där ser vi nämligen att många näringsidkare runt om i landet har en stor utmaning.

När det gäller 3:12-reglerna, som vi har hört nämnas tidigare i denna debatt, bestämmer de hur ägare av små företag ska betala skatt på sin vinst och utdelning. Vi i Centerpartiet välkomnar regeringens vilja att ändra systemet så att det blir både enklare och bättre, och vi tror att det går att göra ännu mer än det som finns i de förslag som har kommit. Man behöver dock vara observant på om det innebär skattehöjningar för en del företag, för det tycker vi i så fall är bekymmersamt. Vi ser alltså att det behövs en fortsatt översyn av 3:12-reglerna för att sänka kostnader och förenkla för enskilda företag, inte minst de ägarledda småföretagen.

Grön omställning är ett annat avsnitt i detta betänkande. Vi vet att pågående arbete kräver stora investeringar. Många har redan gjorts, men fler behövs för att vi ska nå målet om ett hållbart samhälle. Vi vill göra det enklare och mer lönsamt att göra gröna investeringar, och för att stärka marknadsmekanismerna i miljöpolitiken vill vi se en utredning om kortare avskrivningstider för miljö- och klimatsmarta investeringar.

Jag har varit inne på landsbygden, och en del av oss som bor där ute vet hur det är att få marken intecknad så att vi kan fortsätta äga den men inte nyttja den. Det kan handla om kraftledningar, vägar eller andra syften. Allframtidsupplåtelse är någonting att verkligen fokusera på. Vi tycker att det behövs en översyn av möjligheten att sätta av engångsersättning för markintrång – allframtidsupplåtelse – för skattemässig fördelning över flera inkomstår.

När jag nu är inne på temat natur och naturvård vill jag säga att vi välkomnar det nya naturvårdskontot, som gör det skattemässigt enklare att få ut ersättning för naturvårdsavtal. Vi vill dock att dessa pengar ska kunna tas ut under en dubbelt så lång period, från 10 till 20 år, för att matcha skogsbrukets långa livscykler.

Herr talman! För oss är det också oerhört viktigt att stå upp för och försvara modellen med skogskonto. Den har betytt mycket över tid. Det handlar om att förstå de förutsättningar man lever med när man har ett skogsbruk som efter aktivt brukande under 80–100 år ska kunna avverkas för inkomster – men också om att tänka på hur det här kan fortsätta att utvecklas långsiktigt.

Skogskontot jämnar ut inkomsterna och gör att man lättare kan sprida ut skatten över flera år i stället för att betala allt på en gång vid avverkning. Centerpartiet tror och ser att detta verkligen främjar långsiktigheten, och inte minst drivkraften, i svensk ekonomi då skogsfrågor och skogsbruk är viktiga underlag för skatteintäkter till vår gemensamma välfärd. Här tänker vi att det som är bäst för skogen ska få vara vägledande, och då ser vi att vi verkligen ska stå upp för modellen med skogskonto.

Vi är också positiva till att hitta modeller när det handlar om sponsring. Ett rikt idrotts- och kulturliv är en väldigt viktig förutsättning för attraktiva lokalsamhällen, och också för trivselfaktorer och folkhälsa på olika sätt, runt om i landet. Många idrottsföreningar, oavsett storlek, är i varierande utsträckning beroende av olika former av sponsring, både för att bedriva sin verksamhet och för att utveckla densamma. För många är detta också ett viktigt arbete för att nå mer hållbarhet. Problemet kan ofta vara att det saknas tydlighet i lagstiftningen om hur sponsring ska beskattas.

Herr talman! Vi ser att det behövs en översyn av regelverket för sponsring för att säkerställa en jämställd sponsring och skapa hållbara regelverk. Det skulle ge positiva effekter runt om i landet.

Jag yrkar bifall till vår reservation 3 i dagens betänkande och ser fram emot fortsatt debatt.

Herr talman! Dagens debatt handlar om flera viktiga skatter för både företag och privatpersoner.

Skattepolitiken ska säkra goda och stabila skatteintäkter, skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt, hög sysselsättning och ett rättvist fördelat välstånd samt bidra till ett miljömässigt och socialt hållbart samhälle.

Riksdagen har tidigare fastställt flera viktiga principer för att stödja den ekonomiska politiken. Det är bland annat ett legitimt och rättvist skattesystem, generella och tydliga regler, beskattning i nära anslutning till inkomsttillfället och hållbara regler i förhållande till EU.

Vi i utskottet föreslår avslag på motionerna av flera anledningar. Ibland är förslagen helt enkelt på gång i Regeringskansliet, och ibland anser vi att de är felaktiga.

Många av grundtankarna bakom skattereformen 1991 ligger kvar, och Liberalernas bedömning är att det är viktigt att grundprinciperna ligger kvar om man ska gå in och göra förändringar. Det är lätt att motionera om förändringar, men risken är att vi kommer tillbaka till det lapptäcke som var före 1991. Genom de skattehöjningar som har skett i kommunerna sedan 90-talet har vi kommit en bit ifrån tanken på 30 procent i kommunalskatt, ytterligare 20 procent i statlig skatt och principen att man alltid ska ha hälften kvar.

Socialdemokraterna föreslår att det införs en beredskapsskatt. Då kan man tro att alla ska vara med och betala den; ett starkt försvar är ju bra för alla svenskar. Socialdemokraternas förslag syftar snarare till att återinföra värnskatten, som inte hade något med försvaret att göra – allt för att rasera principen om hälften kvar, en princip som de stod bakom i århundradets skattereform.

Forskning och utveckling är en utomordentligt viktig fråga för Sverige. Därför är det bra att slutbetänkandet Skatteincitament för forskning och utveckling – Ett nytt incitament baserat på utgifter för FoU-personal lämnades den 19 januari i år. Betänkandet bereds nu i Regeringskansliet, och ny lagstiftning kan träda i kraft den 1 januari 2027.

Syftet är att ta fram skatteregler som gynnar forskning och utveckling. Detta kan ha stor betydelse för viljan att investera i forskning i Sverige. Irland är ett tydligt exempel på ett land som lyckats med att dra till sig investeringar inom FoU. Det är också viktigt att regeringen fortsätter det påbörjade arbetet med att se hur man kan locka forskare i USA till Sverige och om det innebär att man måste se över expertskatten.

Betänkandet behandlar bland annat den populära sparformen investeringssparkonto. Jag kan till mycket stor del ansluta mig till det Eric sa om fördelarna med denna sparform. Den har blivit mycket populär, bland annat eftersom det nu är möjligt för de flesta medborgare att spara till pensionen i och med att det inte längre finns någon avdragsrätt. Regeringen har velat främja sparformen genom att höja den skattefria grundnivån från 150 000 till 300 000 kronor per år. Det är en form som är lätt att spara i, men den är givetvis väldigt långsiktig då förlusten på sålda aktier inte kan kvittas mot vinster. Det rör sig om ett tioårsperspektiv snarare än ett femårsperspektiv.

Herr talman! Det finns flera motioner som berör boendebeskattning. Det finns många motioner där man vill att olika skatter och avgifter tas bort eller reduceras. I grunden är fastigheter en bra skattebas. Den är lätt att identifiera, och den flyttar inte utomlands. Det har gjorts stora justeringar, som borttagandet av fastighetsskatten och avskaffandet av schablonintäkten på uppskovsbeloppet.

Från Liberalernas sida ser vi ingen anledning att ytterligare minska beskattningen av fastigheter. Det är sänkta inkomstskatter som vi prioriterar.

Vänsterpartiet öppnar i en motion för att den kommunala fastighetsavgiften kompletteras med en statlig fastighetsskatt. De säger att den inte ska drabba vanligt folk, men ska man få in några pengar måste den drabba medborgare i stort. Och har man väl infört fastighetsskatten är det lätt att höja den år efter år.

Vi liberaler är för olika boendeformer. Beroende på var man är i livet kanske man vill bo i en hyresrätt eller en bostadsrätt. När jag jobbade med stadsbyggnadsfrågor i Solna, på regional nivå och i SKR:s arbetsgrupp för ökat bostadsbyggande fanns det ett stort problem för dem som ville bygga hyresrätter, nämligen osäkerheten för byggherren om de hyresnivåer som behövdes för att förverkliga projektet verkligen skulle bli av. Det gjorde att många inte vågade satsa på hyresrätter. Sedan den 1 januari i år gäller ändrade regler om hyror för nyproducerade bostäder, så kallade presumtionshyror, vilket skapar långsiktighet för den som bygger nya hyresrätter.

Det förekommer även motioner om tonnageskatten. Det är lite märkligt då ett arbete pågår gällande tonnageskatten. Regeringen kommer att lägga fram en proposition om ett betydligt bättre tonnageskattesystem än det som infördes under den socialdemokratiska regeringen.

De kontakter jag har haft med sjöfartsnäringen visar att förslaget kommer att förbättra för svensk sjöfart. Organisationen Svensk Sjöfart skrev i sitt remissvar på utredningen att de ”välkomnar det remitterade förslaget som avsevärt förbättrar spelplanen för svenska rederier, dessutom i ett tidskritiskt läge för industrin och för Sveriges beredskap. Genom flera betydande förslag som läggs fram kan svensk rederiverksamhet få en chans att utvecklas utan de särskilda hinder som satt krokben för svensk sjöfartsverksamhet”.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Under en dryg timmes debatt har jag lyssnat till företrädare för Tidöpartierna som talat om skattepolitiken. Inte en enda gång har någon av dem talat om den ökande ojämlikheten i Sverige. Jag undrar om vi lever i olika verkligheter, där några av oss faktiskt oroas av att 700 000 svenskar lever i fattigdom, att Sverige slår rekord i barnvräkningar och att skulderna hos Kronofogden skenar, samtidigt som de allra rikaste i Sverige har dragit ifrån åt andra hållet och blivit väldigt mycket rikare.

Min enkla fråga till Anders Ekegren är därför: Tycker han att det är ett problem att klyftorna ökar, att de rikaste blir allt rikare och att vi har fler som är så fattiga att de inte utan hjälp från välgörenhet kan äta sig mätta i slutet av månaden?

Fru talman och ledamoten! För det första måste jag ställa en fråga. Vi har inte ens suttit i fyra år. Ni och några till satt i åtta år före oss. Då måste man ändå ställa frågan: Varför har ni inte gjort något åt detta?

Jag har skickat pengar till Frälsningsarmén och Stockholms Stadsmission i 20 år. Breven ser ungefär likadana ut nu som de gjorde för 20 år sedan. Det är därför väldigt förvånande att ni inte har tagit itu med detta. Ni satt till och med i regeringen ett tag.

Jag tycker att det är ett problem att fler personer blir fattiga. Det är därför regeringen har satsat särskilt på att få så många människor som möjligt i arbete. Det är givetvis det som kan bryta fattigdomsfällan.

Frågan om att de rika har blivit rikare är faktiskt inte lika enkel att svara på. När man tog bort förmögenhetsskatt och arvsskatt gjorde man det för att väldigt många valde att lämna Sverige. Det var så många som gjorde det att vi fick en särlagstiftning som särskilt inriktade sig på dem som var väldigt rika. Man ville inte att fler företag som Ikea skulle flytta utomlands. Därför gav man de rikaste personerna i landet en speciallagstiftning. Den har vi inte kvar i dag.

Fru talman! Jag upplever att Anders Ekegren ändå svarade ja på frågan om det är ett problem att fler har blivit fattiga. Men vi verkar inte vara överens om att det är ett problem att detta sker i ett läge där de absolut rikaste samtidigt blir allt rikare. Det vill säga att vi i grunden inte är överens om att det är dåligt att klyftorna i samhället ökar.

Nyligen fick regeringen svidande kritik av Finanspolitiska rådet för att man har lånat till stora skattesänkningar. Man har skuldsatt svenskarna. Kommande generationer ska betala för att de rika i Sverige här och nu ska få lägre skatt, samtidigt som allt fler familjer inte får pengarna att räcka till det mest nödvändiga. Förskolor inför låneoveraller för att barnen inte ska frysa när föräldrarna inte har råd att köpa tillräckligt varma vinterkläder.

Anders Ekegren har kanske inte märkt någon skillnad, men jag kan berätta att vi som har träffat de organisationer som möter de mest utsatta hör att det är skillnad. Det är skillnad på vad man ber om för hjälp i dag, och det är allt fler som behöver hjälp. Nu står mat på allt fler hjälpsökandes önskelista. Tidigare kanske önskemålen handlade mer om en guldkant i vardagen – att barnen skulle få någon julklapp eller göra något roligt på sommarlovet. Men nu talar vi om det mest basala.

Vi i Miljöpartiet har haft andra prioriteringar. Vi har haft prioriteringar som att höja barnbidraget eller att se till att de som är absolut rika kan betala lite mer, så att de som är fattigast inte ska gå hungriga.

Fru talman! Jag bedömer att ledamoten Hirvonens slutsatser är lite väl enkla och kanske inte alltid stämmer med verkligheten.

Jag sa inte att jag är oroad för att fattigdomen blir större. Däremot tycker jag alltid, oavsett tidsperiod, att det är ett problem när folk inte kan leva på sin inkomst. Det är därför vi har varit väldigt noga med att det som lyfter de flesta människor är att gå från bidrag till arbete. Det är den viktigaste frågan. Det är ju det som bryter en utveckling.

Låt mig sedan ta upp något annat som också handlar om att se till att folk får det bättre. Det var ju faktiskt under er tid vi hade tvåsiffrig inflation, och det skapade dessa problem för många människor. Det är därför vi går in och sänker skatterna för alla medborgare. Vi sänker matmomsen, och vi har gjort mer för att se till att folk faktiskt får mer pengar i plånboken.

Jag konstaterar att jag inte har fått något svar på varför ni, som ändå satt i regeringsställning eller stödde en regering under två år, inte löste den problematik som ledamoten tar upp, för den startade inte i och med att vi fick en ny regering.

(Applåder)

Fru talman! Klyftorna ökar i Sverige. Vi slår rekord i barnvräkningar och konkurser. De skulder som svenskarna har hos Kronofogden ökar dramatiskt. Allt fler har inte råd att betala mat, hyra och de mest grundläggande kostnaderna. 700 000 svenskar lever i fattigdom, samtidigt som de rikaste blir allt rikare.

När vi tittar på skattesystemet ser vi att den som har, den gynnas. Den som tjänar pengar på arbete betalar mer i skatt än den som tjänar pengar på att redan ha pengar. Störst andel betalar den som är för sjuk för att arbeta.

Fru talman! Det här är en farlig utveckling, och vi måste bryta en utveckling där klyftorna i samhället ökar. Vi behöver gå i riktning mot ökad jämlikhet.

Den sittande regeringen har lånat till stora skattesänkningar för de rikaste. Kommande generationer ska betala notan för att de som redan tjänar mest ska kunna tjäna ännu mer. Och de som tjänar allra mest är också de vars konsumtion i dag på många andra sätt också kommer att vara kostsam för kommande generationer. Titta bara på flygandet av privatjet eller annan otroligt utsläppstung konsumtion!

Vi i Miljöpartiet vill ställa om skattesystemet så att det styr mot hållbarhet men också så att det bidrar till ökad jämlikhet och rättvisa.

Fru talman! Några av de förslag som vi diskuterar i dag handlar om att de som flyttar från Sverige och tar med sig stora vinster som de har tjänat ihop här också ska betala för de vinsterna här i Sverige. Det är ganska rättvist och rimligt ändå, om vi jämför med alla dem som tjänar pengar och bor kvar här och betalar skatt här. Det handlar om att bankerna, som har tjänat storkovan medan dina och mina bolån har skenat i höjden, ska betala lite mer.

Det handlar om en mer rättvis beskattning mellan oss som får lön genom arbete och dem som driver fåmansföretag. Det handlar om en mer rättvis boendebeskattning som inte missgynnar den som bor i hyresrätt eller bostadsrätt jämfört med den som äger sin egen villa.

Fru talman! Med relativt klokt riktade insatser skulle vi kunna höja skatterna för de absolut rikaste som har stora kapitalinkomster med väldigt låg beskattning. Med de pengarna skulle vi kunna stärka den gemensamma välfärden.

Fru talman! Det finns inget egenvärde i högre skatter. Det är vi nog överens om. Om vi fick frågan om vi vill ha högre eller lägre skatt skulle vi nog alla säga: Lägre, tack!

Men när vi frågar: Skulle du vilja att barnen i förskolan blev sedda lite oftare när de far illa? Skulle du vilja att en gammal människa som ramlar och behöver hjälp från hemtjänsten får hjälp lite snabbare? Skulle du vilja att en människa som är döende och väntar på ambulans kan ha en hemtjänstpersonal som sitter tio minuter extra vid sidan om tills ambulansen kommer fram? Ja, då tror jag att de flesta skulle svara ja.

Det är likadant om man får frågan: Skulle du vilja vänta lite kortare tid på knäoperationen? Skulle du önska att fler barn fick hjälp med matteläxan? Då tror jag också att fler skulle svara ja.

Någonstans är det detta som skattepolitiken kokar ned till. Vad är viktigast – är det viktigast att sänka skatten för dem som tjänar pengar på att placera riskkapital, eller är det att vi bevarar välfärden stark i hela Sverige?

För oss i Miljöpartiet är en stark välfärd i hela landet viktig. Kvinnor ska inte vara rädda för att föda barn för att BB på orten där de bor har lagts ned. Människor ska inte vara oroliga för att deras barn ska få sämre chanser i livet för att kommunen inte längre har råd med stödpersonal till de barn som har lite mer myror i brallan.

Fru talman! Skattesystemet måste, precis som resten av politiken, bidra till en rättvis klimatomställning och till miljönytta.

I dag presenterade vi i Miljöpartiet ny politik för att alla ska ha råd att byta till elbil – med sänkt skatt på elbilsladdning, till exempel.

I det här betänkandet har vi politik för ett mer hållbart skogsbruk. Den som vårdar naturen ska inte förlora på det jämfört med den som väljer att kalhugga.

Med regeringens politik kommer vi en liten bit närmare att den som vårdar naturen också ska tjäna på det. Men i vår reservation 12, som jag yrkar bifall till, föreslår vi i Miljöpartiet en ännu starkare politik som ska gynna skogsägare som väljer att vårda naturen. Vi har även förslag som handlar om att man ska gynnas skattemässigt av att energieffektivisera sina fastigheter. Vi föreslår ett klimat-rot, där man får avdrag för att satsa på energieffektivisering. Genom att fler väljer att spara på el och värme sänker vi också elräkningen för oss alla. Det här är verkligen en vinn-vinnpolitik.

Fru talman! Avslutningsvis skulle jag vilja säga några ord om de idéburna aktörerna i svensk välfärd. De utgör en ytterst liten del av välfärden, några få procent, men de bidrar med väldigt stora värden. De idéburna aktörerna, som är registrerade som sådana och som inte delar ut vinst till sina ägare, borde kunna återinvestera sin vinst helt och hållet i verksamheterna. Vi tycker att det behöver utredas.

Jag står såklart bakom alla Miljöpartiets reservationer, men jag yrkar i dag bifall bara till reservation 12 och reservation 17.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)