Förbättrat regelverk om beskattning av skog

Herr talman! Sverige är ett skogsland. Skogen är en grundpelare i vår ekonomi, i klimatomställningen och i den regionala utvecklingen – men den är också människors livsverk och trygghet. För många familjer är skogen en näring som planeras över generationer. Därför måste skatteregler och ersättningssystem vara långsiktiga, förutsägbara och rättvisa.

Den proposition vi debatterar i dag syftar till att förbättra och förenkla skattereglerna för skogsägare. Socialdemokraterna välkomnar flera av förslagen, inte minst dem som rör skogskontot och möjligheten till bättre periodisering. Samtidigt vill vi vara tydliga med att reformer på detta område måste ses i ett större sammanhang.

Vi står bakom vårt särskilda yttrande i betänkandet. Det innebär att vi ställer oss bakom propositionen, men med några tydliga markeringar. Förändringarna får inte leda till ökad komplexitet, och de löser inte den mest akuta frågan för många skogsägare, nämligen artskyddets konsekvenser och bristen på fungerande ersättningssystem.

Vi vill också påminna om att mycket av det som nu genomförs har sin grund i den tidigare skogsutredningen, som togs fram under förra mandatperioden.

Intäkterna kommer ofta i större poster när avverkning sker, medan kostnaderna och investeringarna är långsiktiga. Möjligheten att jämna ut inkomster över tid är därför avgörande. Att förbättra detta verktyg stärker förutsägbarheten och planeringsmöjligheterna för många skogsägare.

Även förslaget om att införa ett naturvårdskonto är i grunden ett steg i rätt riktning. Att kunna periodisera ersättning för naturvårdsavtal förbättrar likviditeten och minskar risken för skattechocker ett enskilt år. Det kan göra frivilliga naturvårdsavsättningar mer attraktiva och bidra till ett mer hållbart brukande.

Samtidigt finns det skäl att vara uppmärksam. Flera remissinstanser har lyft att de hellre hade sett en naturvårdsfond än ännu ett konto. Det finns en oro för att systemet riskerar att bli administrativt komplext. Skogsstyrelsen har dessutom pekat på att underlaget är osäkert när det gäller uppskattningen av hur stora arealer som omfattas av naturvårdsavtal. Det skapar frågetecken kring hur stora effekterna faktiskt blir.

Därför vill vi betona att det är avgörande att förändringarna inte leder till onödig komplexitet. Ett regelverk som upplevs som krångligt riskerar att motverka sitt syfte. För den enskilde skogsägaren måste reglerna vara både begripliga och praktiskt hanterbara.

Herr talman! Propositionen innehåller också en möjlighet att skjuta upp beskattningen av viss intrångsersättning i upp till tio år genom en ny ersättningsfond. Det är positivt. I delar av landet där tillgången på ersättningsmark är begränsad behövs rimliga tidsramar för att kunna fatta genomtänkta beslut. Längre tidsfrist minskar risken för att skogsägare tvingas köpa ersättningsmark under tidspress.

Det är viktigt att samhället tar ansvar när mark tas i anspråk för gemensamma intressen. När staten begränsar pågående markanvändning ska den enskilde inte bära kostnaden ensam. Den principen är grundläggande.

Men, herr talman, den mest akuta frågan för många skogsägare i dag behandlas inte i propositionen. Den handlar om artskyddet och om situationer där skogsägare nekas att bruka sin skog.

Allt fler upplever att de får sin brukanderätt begränsad genom artskyddsbeslut eller nekade avverkningstillstånd. Och de får ingen ersättning. Det är där osäkerheten är som störst, det är där frustrationen växer och det är där förtroendet för systemet prövas.

Regeringen har presenterat delar av ett nytt ersättningssystem. Det är bra att frågan erkänns, men det finns ännu ingen samlad helhetslösning. Det kvarstår hur ersättningarna ska finansieras långsiktigt, hur rättssäkerheten ska säkerställas och hur de skogsägare som redan hamnat i kläm ska hanteras.

Samtidigt har budgeten för ersättning till skogs- och markägare minskats med närmare 70 procent under denna mandatperiod. Det innebär att många redan i dag väntar på ersättning. Då räcker det inte att justera tekniska delar av beskattningen. Systemet måste också vara fullt finansierat och fungera i praktiken.

För oss socialdemokrater är det självklart att vi ska bruka vår skog men även att biologisk mångfald ska värnas. Lika självklart är det att när staten begränsar pågående markanvändning ska ersättning utgå. Äganderätten och miljöhänsynen måste kunna samexistera.

Det är också viktigt att nämna frågan om beskattning av ersättning vid nekade avverkningstillstånd. När Skatteverket ändrade sitt ställningstagande 2023 fick det betydande konsekvenser. Skillnaden mellan beskattning i inkomstslagen näringsverksamhet och kapital kan vara mycket stor. Frågan har lyfts, bland annat genom en skriftlig fråga till finansministern. Regeringen har dock meddelat att beskattningsformen inte ändras inom ramen för denna reform. Det innebär att även om vissa förbättringar görs i regelverket kvarstår en osäkerhet för de skogsägare som hamnar i denna situation. Det förstärker behovet av en helhetslösning där ersättning, beskattning och rättssäkerhet hänger ihop.

Herr talman! Vi ställer oss bakom propositionen därför att den innehåller flera förbättringar: Skogskontot stärks, möjligheten att periodisera ersättning förbättras och anpassningen till EU-rätten är nödvändig. Det är bra. Men vi gör det med tydliga markeringar. Reglerna får inte bli mer komplexa, ersättningssystemet måste vara fullt finansierat och den akuta frågan om artskydd och utebliven ersättning måste lösas i sin helhet.

Sverige behöver ett starkt, hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk. Skogen är en nyckel i klimatomställningen och i den gröna industrins utveckling. Men långsiktiga investeringar kräver stabila och rättvisa spelregler. Skogsägare ska kunna planera för generationsskiften och hållbart brukande utan att leva i osäkerhet om ersättning eller plötsliga ekonomiska konsekvenser av politiska beslut.

Skattepolitik är inte bara teknik. Det är en fråga om trygghet, ansvar och rättvisa.

(Applåder)

Herr talman! Skogen är en av våra viktigaste resurser. Jag som bor i Dalarna sedan lång tid tillbaka vet verkligen hur betydelsefull den är. Skogen är livsmiljö för en mängd olika arter och genererar en rad ekosystemtjänster utöver att lagra kol och producera råvaror.

Vi i Vänsterpartiet anser inte att det svenska skogsbruket i sin helhet i dag är att betrakta som tillräckligt hållbart för att nå våra klimatambitioner och bevara en hög biologisk mångfald. Vår inställning är att produktionsmålen behöver vara underställda miljö- och klimathänsynen.

Om vi ska uppnå ett hållbart skogsbruk kan inte råvaruförsörjningen vara styrande för hur våra skogar brukas. Naturens gränser med bevarade ekosystem och biologisk mångfald måste vara ramen för hur skogarna nyttjas. Inom dessa ramar bör ett hållbart brukande förse oss med råvaror och energi som bland annat kan ersätta fossil energi och råvaror med stor klimatpåverkan.

Att vi på ett hållbart sätt använder vår skogsråvara är avgörande för att vi ska kunna möta såväl klimatkrisen som utarmningen av den biologiska mångfalden. Dessa kriser måste lösas tillsammans.

Herr talman! Det är ett steg i rätt riktning att regeringen nu går vidare med förslag om förbättrade villkor för skogsägare för beskattning av skog. Men vi instämmer med Miljöpartiets reservation i ärendet om att tidsfristen på ett naturvårdskonto bör motsvara löptiden på naturvårdsavtalet.

Jag yrkar därmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Skatteutskottet debatterar alltså betänkande SkU18, som behandlar regeringens proposition om mer ändamålsenlig beskattning av intrångsersättning och löseskilling som ges för naturvårdande ändamål.

Låt oss inleda med att slå fast en grundläggande sanning, nämligen att svenska skogsägare är ryggraden i vårt lands ekonomi. De är inte bara förvaltare av våra vidsträckta skogar, utan de är också entreprenörer, innovatörer och nyckelaktörer i det svenska näringslivet.

Tänk efter en stund: Ungefär 70 procent av hela Sveriges areal är täckt av skog. Det är en enorm yta – grön, levande och ständigt förnybar. Av denna skog brukas hela 75 procent på ett aktivt och ansvarsfullt sätt, och varje år avverkas bara omkring 1 procent av beståndet. 1 procent är en ytterst försiktig takt, vilket innebär att skogen hela tiden växer tillbaka starkare än den tas.

För varje träd som huggs ned planteras minst två nya plantor, och varje år sätts runt 400 miljoner nya plantor i våra skogar. Det är inte bara en kortsiktig ersättning utan också en medveten investering i framtiden, generation efter generation. Tack vare det aktiva, hållbara skogsbruket har virkesförrådet i våra svenska skogar fördubblats på bara några generationer. Det är ett konkret bevis på att bruk och bevarande inte behöver stå emot varandra utan snarare förstärker varandra.

Sverige är dessutom en av världens absolut största exportörer av massa, papper och sågade trävaror. Bara under 2024 genererade den svenska skogsindustrin runt 185 miljarder kronor i exportintäkter. Det är pengar som kommer hem till Sverige, som bygger välfärd, skolor, vägar och sjukvård över hela landet.

Vi får inte heller glömma att skogsindustrin skapar jobb, särskilt där de behövs som mest. I glesbygd och mindre orter, där alternativen ofta är få, sysselsätter branschen omkring 140 000 människor. Det är riktiga jobb, med mening och framtid, som håller hela samhällen levande.

Därför är det inte bara rimligt, utan det är också en plikt, att vi som land, och framför allt vi som stiftar lag, värderar skogen, skogsbruket och de svenska skogsägarna högt. Och nu måste vi säkerställa att de får rimliga förutsättningar att hantera de utmaningar som uppstår när staten inför begränsningar i produktionen för att skydda unik natur.

Herr talman! Propositionen som vi nu behandlar är ett steg i rätt riktning för att ge skogsägarna det stöd de förtjänar. När staten genom miljöbalken eller skogsvårdslagen inskränker förfoganderätten över mark för naturvårdande ändamål, vare sig det handlar om allframtidsupplåtelser, inlösen eller naturvårdsavtal, leder det ofta till produktionsbortfall. Det är ett pris som skogsägarna betalar för det gemensammas bästa, för att bevara biologisk mångfald och för att skydda känsliga ekosystem. Men detta får inte bli en orimlig börda. Skogsägarna ska framför allt inte straffas skattemässigt för att de bidrar till detta. Tvärtom ska de få verktyg för att mildra effekterna och fortsätta driva sina företag framåt.

Låt mig gå in på propositionens kärna.

Först och främst föreslår regeringen en särskild ersättningsfond för naturvårdsmark. Detta innebär att skogsägare som får ersättning för intrång eller inlösen på grund av naturvård kan sätta av beloppet i en fond och skjuta upp beskattningen. Detta är en direkt respons på vad skogsägarorganisationerna och Skogsutredningen har påpekat, nämligen att i områden med begränsat utbud av attraktiv skogsmark tar det tid att hitta rätt investering.

Nästa viktiga del handlar om periodisering av ersättningar för naturvårdsavtal. Dessa avtal, som ofta sträcker sig över fem år eller längre, ger ersättning som i dag beskattas som en klumpsumma, vilket kan leda till hög progressiv skatt och onödig ekonomisk belastning. Regeringen föreslår därför ett naturvårdskonto där upp till 90 procent av ersättningen kan sättas in på ett särskilt konto i ett kreditinstitut. Avdraget är generöst, med en minimigräns på 25 000 kronor, och uttag kan spridas över tio år.

Detta är inte bara en skatteteknisk finess, utan det är ett sätt att ge skogsägarna andrum. Ett genomsnittligt avtal kan ge runt 250 000 kronor, och utan möjlighet till periodisering kan skatteeffekten bli kännbar. Med naturvårdskontot kan man sprida intäkten, minska progressiviteten och bättre matcha de utgifter för produktionsbortfallet som avtalen innebär. Reglerna följer de för skogskonton, med flexibla uttag efter fyra månader och möjlighet till överföring vid generationsskiften – allt för att underlätta för dem som driver familjeföretag i generationer.

När staten inför begränsningar för att skydda naturen, är det vår plikt att ge skogsägarna rimliga förutsättningar att kompensera för bortfallet. Propositionen föreslår till stora delar detta, även om man som enskild skogsägare skulle önska sig mer. Jag vill ändå avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det är glädjande att lyssna på så många engagerade inlägg om svenskt skogsbruk och att också talmannen lyssnar uppmärksamt. Det gör talmannen naturligtvis alltid, men han är extra uppmärksam nu. Det är mycket glädjande.

Det handlar nu om en näring som är oerhört viktig för Sverige, som så många tidigare talare har nämnt. Det är också fråga om en oerhört hållbar näring. Jag vet inte om det finns någon annan naturresurs som vi kan bruka utan att förbruka. Precis som tidigare talare har nämnt; om vi hugger ned ett träd planterar vi två nya. Hela ekosystemet kan fortsätta för all framtid. Det är ju helt fantastiskt.

Det är också glädjande att flera av förslagen i propositionen kommer från den senaste skogspropositionen som Centerpartiet var med och förhandlade fram under förra mandatperioden. Nu ser delar av de förslagen ut att förverkligas. Det känns jättebra.

När man läser i betänkandet kan det i mångt och mycket uppfattas som att det handlar om naturvård och biologisk mångfald. Det stämmer, men det viktiga är vad som kommer med naturvård och biologisk mångfald och hur vi jobbar med den frågan.

Om vi ska skydda biologisk mångfald måste vi göra det på ett sätt som inte drabbar den enskilda näringsidkaren, som ju driver en näringsverksamhet till gagn för Sverige, för Sveriges ekonomi samt klimat och miljö. Det får inte drabba ekonomiskt i form av orimlig eller orättvis beskattning eller orimliga intrång i äganderätten. Det är något som vi har sett alldeles för mycket av på slutet. Vi pratar om en näringsverksamhet som är viktig för hållbarhet, för öppna landskap och för arbetstillfällen.

Den skogsproposition som lades fram 2022 var oerhört tydlig med att skydd av skog måste som utgångspunkt vara frivillig för markägaren. Naturvårdsarbetet ska i ökad utsträckning bygga på initiativ från markägaren snarare än från myndigheter. Det finns liksom inget annat sätt att göra det hållbart på.

Ett viktigt verktyg för att nå fram till skogspropositionens inriktning är att det finns tillgång till en bred palett av flexibla skyddsformer att tillgå och att markägaren inte straffas ekonomiskt för att han eller hon förvaltar sin skog på ett hållbart sätt.

De senaste åren har naturvårdspolitiken präglats av ett slags top-down-perspektiv där äganderätten hanterats alltför respektlöst och lättvindigt. Stort fokus har lagts vid att formellt skydda stora arealer genom reservatsbildning. Centerpartiet vill se en ökad mångfald och flexibilitet inom naturvården och anser exempelvis att naturvårdsavtal som vi pratar om i dag har varit en outnyttjad skyddsform, trots sin frivilliga, tidsbegränsade och flexibla karaktär. Att det inte har utnyttjats mer kan bero på det som adresseras i propositionen, nämligen att det skattemässigt har varit missgynnat. Därför är det mycket positivt att regeringen vill åtgärda avtalen.

Vi i Centerpartiet ställer oss bakom inriktningen i propositionen. Men vi har en del invändningar. När det gäller den nya ersättningsfonden för naturvårdsmark med förlängd tid för att hitta ersättningsmark anser vi att det är bra att tiden förlängs och fastställs till tio år. Men vi anser att den föreslagna perioden för fonden borde gälla all sorts mark, inte bara naturvårdsmark utan även vid exempelvis expropriering för ledningsdragningar och så vidare. Vi motiverar det helt enkelt med att det förenklar. Det ska vara samma regler för alla sorters avsättningar i ersättningsfonden.

När det gäller naturvårdskontot välkomnar vi som sagt det, även om vi i grunden föredrar en ordning där ersättning betalas ut årligen per automatik i stället för som engångsbelopp. Det skulle underlätta för planering och administration för markägare, inte minst för dem som vill göra det enkelt för sig och inte vill behöva öppna konton, välja kreditinstitut och så vidare. Men det är bra att man har den möjligheten.

Regeringen skriver att det framstår som lämpligt att reglerna för när och hur uttag får göras från naturvårdskonto följer reglerna för uttag från skogskonto och skogsskadekonto. Vi delar den uppfattningen men anser av flera skäl att naturvårdskonto precis som skogsskadekonto ska vara möjligt att ta ut under 20 år i stället för, som nu är föreslaget, 10 år. Regeringen behöver ta större höjd för att naturvårdsavtal kan omfatta stora belopp och ha avtalstider på en bra bit över tio år.

När man tänker på en skogs omloppstid är tio år egentligen ingen tid alls när det kommer till skogsvård och skogsbruk. Att planera för till exempel röjning och avsätta pengar för det, som man kan göra med ersättning till naturvårdsavtal, behöver göras under både ett och två årtionden framåt.

Jag måste avsluta med att nämna frågan om nekat avverkningstillstånd i fjällnära skog, som näppeligen nämns i propositionen men som vi har tagit upp i vår följdmotion. Ska man bli skogsägare i dag ska man kanske inte välja att bli det i närheten av fjällnära skog. De skogsägarna lever nämligen fortfarande i ett slags rättssäkerhetsmässigt gungfly.

Den föreslagna ersättningsfonden är bra. Där kan skogsägare lägga pengar för intrångsersättning för naturvård, till exempel reservat, när det handlar om en permanent rådighetsinskränkning, som det heter. Centerpartiet menar att ersättningen för nekat avverkningstillstånd för fjällnära skog självklart ska betraktas som en permanent rådighetsinskränkning och omfattas av den nya ersättningsfonden. Det är nämligen precis vad det handlar om. Det är naturvårdsändamål, och det är en permanent rådighetsinskränkning. För få eller inga personer tror väl att vare sig Skogsstyrelsen eller Naturvårdsverket kommer att upphäva ett avverkningsförbud i fjällnära skog i framtiden. Så är dock inte tanken med det här förslaget, och det fungerar inte så i dag.

I betänkandet står det klart och tydligt att det eventuellt är fråga om permanent rådighetsinskränkning när det gäller avverkningsförbud i fjällnära skog och att skogsägaren kan ha rätt till ersättning enligt skogsvårdslagen. Men det är oklart hur.

Ska ni bli skogsägare i fjällnära trakter, tänk er för! I dag betraktas ni nämligen inte som samma rättighetsbärare som skogsägare i övriga Sverige. Det här ärendet har, som vi har hört tidigare talare nämna, valsat runt i rättsväsendet, i Skatterättsnämnden och i Högsta förvaltningsdomstolen. Men ingen klarhet har nåtts.

Jag avslutar med att citera från betänkandet: ”Hur den föreslagna ersättningsfonden för naturvårdsmark ska tillämpas på ersättningar som betalas ut med stöd av skogsvårdslagen får enligt regeringen utvecklas i praxis. Regeringen anför att den kommer att följa frågan.” Det är alltså med stöd i skogsvårdslagen som avverkningsförbud i fjällnära skog har beslutats.

Sådana här formuleringar gör mig lite allergisk. Jag tror att praxis kan vara nödvändigt ibland. Det går kanske inte att reglera allt i minsta detalj. Men när det drabbar enskilda näringsidkare, enskilda skogsbrukare, med enorma ekonomiska konsekvenser som följd är det inte försvarbart.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Jag vill, som många av mina kollegor har gjort tidigare, inleda med att säga att vi i dag behandlar skatteutskottets betänkande angående förbättrat regelverk för beskattning av skog. Men jag vill poängtera en kanske lite annan aspekt. Detta handlar i grunden om relationen mellan staten och den enskilda markägaren och ytterst om äganderätten. Det är alltså en mycket viktig proposition som behandlas, då äganderätten är en grundbult för demokratin – ingen äganderätt, ingen demokrati.

För oss moderater är äganderätten en bärande princip för ett fritt samhälle. Det är inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en frihetsfråga. Rätten att äga, bruka och utveckla sin egendom är en förutsättning för ansvarstagande, långsiktighet och investeringar. Det gäller i högsta grad Sveriges 300 000 privata skogsägare. Det är tack vare dem vi har den fina skog som vi har i dag.

Vi vet också att skogen har flera värden. Den producerar virke och ger arbetstillfällen och exportintäkter. Den binder koldioxid, och den rymmer biologisk mångfald.

När staten av naturvårdsskäl begränsar en markägares möjligheter att bruka sin egen skog ska det ske med respekt för äganderätten och med rimliga förutsägbarheter och rättssäkra ekonomiska villkor. Det är mot den bakgrunden vi moderater välkomnar stora delar av förändringen som nu föreslås.

Herr talman! En central del i reformen är införandet av en särskild ersättningsfond för naturvårdsmark. När en fastighetsägare får intrångsersättning eller löseskilling, exempelvis vid bildande av naturvårdsreservat, ges en bättre möjlighet att skjuta upp beskattningen och återinvestera i ny mark. Tidsfristen förlängs till tio år. Det är viktigt. Att hitta en ersättningsmark eller en ersättningsfastighet tar tid, särskilt i områden med svagt utbud. Tidigare regler om mellan tre och sex år har i praktiken varit otillräckliga. Resultatet har blivit att markägare tvingats betala skatt innan de haft realistiska möjligheter att återinvestera.

Den nya ordningen innebär inte skattefrihet. Det är en viktig princip. Men beskattningstidpunkten kan och bör anpassas så att den inte motverkar rimlig återinvestering. Här skapas nu en bättre balans.

Herr talman! En annan viktig förändring är införandet av naturvårdskonto. I dag beskattas ersättningen för naturvårdsavtal i regel med ett engångsbelopp. Det kan leda till en kraftigt höjd marginalskatteeffekt och en orimlig progressiv effekt. Genom att möjliggöra avsättningar på upp till 90 procent av ersättningen och periodisering över tio år skapas bättre planeringsförutsättningar. Det är ett steg mot ökad neutralitet och rättvisa i beskattningen.

För oss moderater är det centralt. Staten ska inte genom sin beskattning försvåra frivilliga överenskommelser om naturvård. Om vi vill att fler markägare ska ingå naturvårdsavtal måste villkoren vara rimliga och långsiktiga.

Herr talman! Reformen innehåller också en viktig anpassning till EU-rätten. Skogskonto och naturvårdskonto ska kunna tillhandahållas av kreditinstitut inom EES, och skogsavdrag ska kunna utvidgas till fastigheter inom EES. För oss moderater är det en självklarhet att Sverige ska ha regler som håller vid en europeisk rättslig prövning.

Men, herr talman, den mest konfliktfyllda frågan i skogspolitiken handlar inte primärt om periodiseringar eller kontoregler. Det handlar om situationer där markägare nekas brukande, exempelvis avverkning, och upplever att ersättningen är otillräcklig och att beskattningen förvärrar situationen. Här måste staten vara ödmjuk. När det allmänna av naturvårdsskäl inskränker äganderätten är det statens ansvar att säkerställa att markägare inte drabbas oskäligt. Legitimiteten i naturvårdspolitiken vilar på att den upplevs som rättvis.

Den reform vi nu behandlar löser inte alla de här frågorna, men den förbättrar systemet. Den ger bättre möjligheter att återinvestera.

Herr talman! Moderaternas linje är tydlig. Vi vill se en stark äganderätt, en fungerande marknadsekonomi och en effektiv naturvård som är byggd på samarbete och inte konflikt. Skogsägare är inte motståndare till naturvård. Tvärtom är de oftast de främsta förvaltarna av sina marker, med generationers perspektiv. Men de måste kunna lita på staten och dess agerande. Staten behöver agera förutsägbart, rättssäkert och med respekt för skogsägarnas ekonomiska verklighet.

Det är därför vi ställer oss bakom det här förslaget. Det innebär inte en revolution, men det innebär en förbättring. I frågor som rör äganderätten är varje steg i riktning mot ökad tydlighet, rimlighet och långsiktighet av betydelse.

Herr talman! Ett samhälle som urholkar äganderätten undergräver i längden både investeringar och ansvarstagande – och i förlängningen demokratin. Ett samhälle som däremot kombinerar stark äganderätt med kloka incitament till miljöhänsyn skapar förutsättningar för både tillväxt och hållbarhet. Det är den balansen vi moderater och regeringen söker. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motionsyrkanden.

(Applåder)

Herr talman! Om de som lyssnar på den här debatten funderar på om det inte låter ganska likt och om de inte har hört de här siffrorna och argumenten förut är det väldigt sannolikt att det är så. Skogsstyrelsen kom för inte så länge sedan med en rapport som de kallar maktrapporten. Den visar hur otroligt styrd hela den skogspolitiska debatten är och vilka som är tongivande i den debatten. Skogspolitiken grundar sig inte på vetenskap och forskning. Jag skulle säga att den kanske inte heller grundar sig på vad som är bäst för den privata markägaren, vilket jag tycker är en stor sorg, eftersom vi är ett land med cirka 310 000 markägare.

Herr talman! Debatten utgår i stället mer eller mindre från de talepunkter som vi blir matade med från skogsindustrin. Apropå just den här maktrapporten är det så att vi bara en trappa ned härifrån har ett skogsindustrinätverk som brukar informera oss om olika faktauppgifter. Men skogsägarens enskilda berättelser, upplevelser, önskemål och visioner kommer sällan fram i debatten, trots att man säger sig stå fast och kämpa hårt för äganderätten. Det, herr talman, tycker jag är det kanske största hyckleri vi fått ta del av i den här kammaren – hur man slår sig för bröstet för att värna äganderätten.

Just nu debatterar vi skattesatsen och vilken skattemässig design vi ska ha för alla dem som fått ersättning för sin skog. Problemen börjar med den politiska viljan och riktningen. Vad regeringen gör är att sänka ersättningspengarna med 70 procent i en enda budget i ett enda slag. Det är ett stort svek mot alla de markägare som tagit initiativ till att skydda sin skog enligt egen planering och egna önskemål och i dag står på kö. De har tagit i hand på detta och förväntar sig ersättning. Men den här regeringen, med alla dessa partier som säger sig värna äganderätten, rycker undan mattan för det. Det finns alltså inte ens några pengar att tillgå.

Jag möter många skogsägare som är förtvivlade. De hör av sig och berättar om sina hemska situationer, som kan vara helt horribla. Man funderar på om man ska sälja sin fastighet. Ska man lägga ned sina drömmar om sin gård? Ska man ge upp tanken på att platsen ska gå i arv? Man hade lovats pengar, och det fanns en tillit. Den tilliten är nu brusten när pengarna försvunnit.

Jag kan absolut gå med på att döpa om anslagsposten i budgeten från Skydd av värdefull natur till Ersättning till markägare eller något liknande, om det är där skon klämmer. Men vi måste börja i rätt ände, herr talman. Vi har hört flera partier, bland annat Centerpartiet, beklaga sig över de fjällnära skogarna. Hade några av de partier som var före mitt på talarlistan varit ärliga i äganderättsfrågan hade vi sett detta avspegla sig i budgeten. Då hade man kanske satsat 4–5 miljarder på ersättning till de markägare som man säger sig vilja värna. Men det har man inte gjort. Det finns bara ett parti i Sveriges riksdag som har gjort det, och det är Miljöpartiet.

Herr talman! Jag är ändå i grund och botten glad över den produkt som vi nu diskuterar. Det är från början ett miljöpartistiskt initiativ. När vi satt i regering tog vi fram ett förslag om att göra det lite enklare att göra rätt. Det handlade om att försöka styra upp de orättvisor som finns mellan produktion och naturvård. Det har hitintills varit – och är än i dag – mycket förmånligare att satsa på produktion i skogen än på naturvård.

Herr talman! Jag är självklart positiv till att vi nu justerar de skattemässiga reglerna, men jag hade önskat att man kunnat gå längre. Jag yrkar därmed bifall till reservation 1. Självklart ska det vara så lätt som möjligt för markägarna att välja naturvård. Det ska inte straffa sig. Enligt min och Miljöpartiets mening ska därför de pengar som staten förhoppningsvis ger – det vill säga om vi har en budget från en regering som verkligen menar allvar när den pratar om äganderätten – vara skattefria. Det ska också finnas en möjlighet för markägaren att själv bestämma om det ska vara en klumpsumma eller om pengarna ska komma under en period. Perioden ska inte ta slut efter enbart tio år utan motsvara den tid som naturvårdsavtalet gäller.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja kommentera lovorden till skogen lite. Självklart är Sverige ett skogsland där det finns en stolthet, inte minst bland de 310 000 markägarna. Det gäller även alla dem som njuter av skogen i Sverige. Själv njuter jag bland annat av att nyttja allemansrätten och plocka svamp och blåbär. Men blåbärsriset har halverats i Sverige på 50 år. Det är en följd av det skogsbruk som vi bedriver och som i grund och botten inte är hållbart.

Det handlar om att vi i Sverige sticker ut internationellt sett vad gäller stora kalhyggen med låg miljöhänsyn. Det här är någonting som våra expertmyndigheter slår fast. I Sverige är 349 arter direkt hotade på grund av kalavverkning, eftersom kalavverkning helt enkelt tar bort ekosystem. Gamla skogar och tusenåriga ekosystem, som vi har eller har haft i Sverige, kan man inte ersätta på 60 år. Det är helt omöjligt. Visst – det funkar jättebra i en ekvation där man bara bryr sig om kubikmeter. Kubikmeter kan man alltid ersätta. Men ett ekosystem där det skett evolution, en plats som betyder någonting och där vi kanske har fornlämningar och kulturlämningar, går inte att ersätta på 60 år. Då är det i stället monokulturer vi ersätter naturen med.

Man kan absolut prata om att det är klimatneutralt och räkna plus och minus på det. Men bryr man sig det minsta om ekosystem och biologisk mångfald – och även klimatet – går det inte. Man upprepar den lögn som skogsindustrin flitigt har serverat oss med och lever i den lögnen.

Det är inte bara Miljöpartiet, myndigheter och forskare som ser detta numera. Från partier i Tidöregeringen har det sagts: Om det vore så illa som Miljöpartiet, forskare, internationella forskare och expertmyndigheter menar hade väl också marknaden reagerat? Marknaden har reagerat, herr talman. Nestlé vill inte ha med svenskt skogsbruk att göra. Zalando vill inte ha med svenskt skogsbruk att göra. Skälet är att det påvisas och slås fast svart på vitt vilka konsekvenser som de stora och utbredda kalhyggena i Sverige får. Det här handlar om svensk konkurrenskraft, herr talman.

Vi hör hela tiden i den här kammaren hur vi snarare ska få ännu mer av business as usual och öka produktionen. Man tenderar att prata om miljömålen som någonting som står i vägen.

Herr talman! Vill vi upprätta någon typ av positivt rykte för svensk skogsindustri och skogsprodukter måste vi göra om och göra rätt. Då måste vi se till att lägga om riktningen för svensk skogspolitik.

Vi har i dag en lagstiftning som har cirka 30 år på nacken. Det var en skogsvårdslag som kom till innan Sverige gick med i EU, innan Parisavtalet, innan Kunming-Montreal-avtalet och innan all den kunskap som i dag finns samlad existerade.

Det är inte lätt att göra rätt i skogen som privat skogsbrukare. Jag har all respekt för det. Jag har också all vilja att ändra på det. Låt oss kanske kroka arm i en ambition om att genomföra en regelförenkling.

Såsom skogsvårdslagen ser ut i dag reglerar den väldigt mycket onödiga delar just vad gäller produktionen. Där har jag, herr talman, full tillit till och tycker att det är helt upp till skogsägarens eget huvud att bestämma hur man vill bruka sin skog.

Jag tänkte också bemöta det som sades om 140 000 anställda i skogsindustrin. Det är 29 100 skogsbrukare enligt de siffror som finns från 2023. I hela skogsindustrin är det 53 000. Detta är någonting som har minskat.

Antalet jobb i skogen har minskat med 60 procent 1990–2020. Särskilt från 2005 har vi sett en minskning i pappersmassaindustrin med 40 procent.

Nog finns det hopp om att ha en levande landsbygd vad gäller skogen, naturen och också ekonomin. Det tror jag att vi kan uppnå, herr talman, om vi inte jobbar mot naturen utan snarare med naturen.

Det handlar om att vi inte stretar emot EU. Vi har för övrigt haft våra partikamrater som har fattat beslut. Det kommer inte från elaka EU-byråkrater, utan det är parlamentariska beslut. Vi hade kunnat vinna väldigt mycket på ett omtag där vi helt enkelt bakar ihop en ny riktning för svensk skogspolitik.

Det ska inte vara flera olika lagar. Vi har skogsvårdslagen, certifieringar, miljöbalken, EU:s art- och habitatdirektiv, EU:s restaureringslag med mera. Det ska kanske vara en lagstiftning som tar ett helhetsgrepp där man lite mer gör det som vi gör nu och förenklar för markägare och skogsägare som vill något annat.

Herr talman! Det handlar om lönsamheten för skogsägarna. Det engagerar mig särskilt för att vi har haft en rådande politik under flera mandatperioder bakåt som ensidigt har fokuserat på skogsindustrin.

Av våra 310 000 privata skogsägare är det 48 700 som har haft någon form av inkomst från skogsbruket 2011–2017. 60 procent av våra skogsägare gick med förlust. Det var knappt 20 procent som gick med plus under den här perioden. Det är någonting som jag hoppas också oroar och engagerar fler av riksdagens ledamöter. Hur var det då för dem som gick med plus? De redovisade knappt 91 000 kronor som överskott.

Herr talman! Det är verkligen upp till skogsägare att välja vilken inriktning som de vill ha. Vi behöver kanske främja och inte snacka ned hyggesfria alternativa metoder. Det handlar inte minst om skydd. Det största problemet för många skogsägare är att det inte finns några pengar för att de ska få den ersättning som de förväntar sig från staten.

I den senaste Skogsbarometern var det 12 procent av skogsägarna som svarade att det var god löpande avkastning som var det mest betydelsefulla. Det viktigaste var känslan av att äga skog. Det tycker jag att vi ska respektera.

Herr talman! Ett förbättrat regelverk för beskattning av skog är vad vi talar om i dag. Det är en väldigt viktig fråga för oss kristdemokrater.

Herr talman! Utgångspunkten måste vara tydlig. De som äger skogen och marken ska också ha förfoganderätt och kunna använda den som man vill i framtiden. De ska mötas av rimliga och rättvisa skatteregler.

När staten beslutar om alla framtidsupplåtelser, eller inlösen för naturvårdande ändamål, är det ett uttryck för ett gemensamt samhällsintresse.

Det är samtidigt en betydande inskränkning i den enskildes äganderätt. Då måste också beskattningen vara utformad så att den inte i praktiken straffar den markägare som bidrar till att bevara svensk biologisk mångfald och värdefull natur.

Regeringen föreslår en särskild ersättningsfond för naturvårdsmark med upp till tio år för att återinvestera i ny mark. Det är en klok och realistisk lösning. Tio år ger en rimlig handlingsfrihet utan att systemet blir öppet och otydligt.

Syftet är klart. Ersättningen ska kunna återinvesteras. Den starka långsiktigheten i svenskt skogsbruk ger trygghet i en situation som ofta är både ekonomiskt och känslomässigt krävande för den enskilde.

Att avdrag inte ska vara beroende av motsvarande bokföringsmässiga avsättning är också en förenkling som minskar den onödiga administrationen.

Herr talman! En viktig del i propositionen är införandet av ett naturvårdskonto för ersättning för naturvårdsavtal som löper i minst fem år. Ersättningar från naturvårdsavtal kan uppgå till betydande belopp, i genomsnitt 225 000–250 000 kronor enligt Skatteverket. För en enskild näringsidkare kan det innebära en kraftig progressiv beskattning det år ersättningen betalas ut. Det är varken rimligt eller rättvist.

Genom att möjliggöra avsättning av upp till 90 procent av ersättningen och periodisering över upp till tio år skapas en ordning som motsvarar reglerna för skogskonto. Det ger stabilitet, förutsägbarhet och en mer proportionerlig beskattning.

Att varje naturvårdsavtal ska knytas till ett eget naturvårdskonto är dessutom en väldigt klok lösning, inte minst vid generationsskiften. Det skapar tydlighet om vilka medel som hör till vilket avtal och minskar risken för framtida tvister eller oklarheter.

Herr talman! Propositionen innehåller också en viktig anpassning till EU-rätten. Möjligheten till skogsavdrag för fastigheter inom EES stärker likabehandling och minskar risken för rättsliga konflikter.

Det behövs en balans mellan förenkling och kontroll. Det är en styrka i propositionen att den både förenklar och stärker systemet. För Kristdemokraterna är detta ett uttryck för en politik som förenar ansvar för miljön med respekt för äganderätten. Vi ser gärna biologisk mångfald. Vi ska skydda värdefull natur. Men vi ska göra det på ett sätt som är rättvist mot dem som äger och brukar marken.

Herr talman! Låt mig utveckla några ytterligare delar av propositionen som rör beskattning av ersättning för naturvårdsavtal och intrångsersättning.

Det finns få branscher, om ens någon bransch, som skogsnäringen där horisonten för arbetet är längre. När andra planerar för nästa säsong planerar skogsägaren för nästa generation. Det tar den tid det tar att plantera ett träd och att se det växa till dess det blir dags för avverkning.

Att en skogsägare skulle kunna få balansera sin ekonomi mer långsiktigt med hjälp av ett naturvårdskonto tycker vi kristdemokrater är ett gott förslag. Naturvårdsavtal skiljer sig från formellt områdesskydd enligt miljöbalken. Det är tidsbaserade utnyttjanderätter som kan löpa i som längst 50 år. Ersättningen betalas i normalfallet ut som ett engångsbelopp vid avtalets tecknande och beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet.

Herr talman! Problemet är att dagens regler innebär att ersättningen i många fall tas upp till beskattning i sin helhet när den erhålls, detta trots att avtalet kan löpa under flera decennier. Det skapar en beskattning som inte står i proportion till avtalets faktiska ekonomiska innebörd över tid. Det är just denna obalans som naturvårdskontot nu adresserar. Genom möjlighet till periodisering över upp till tio år minskas effekten av den progressiva beskattningen och systemet blir mer rättvist. Det stärker incitamenten att frivilligt ingå naturvårdsavtal, vilket är centralt om vi menar allvar med frivillighet som grund för naturvården.

Herr talman! För mig som kristdemokrat är viktigt att komma ihåg den större bilden. Svensk skogspolitik bygger på en balans mellan produktion och miljöhänsyn. För att denna balans ska fungera krävs förtroende mellan staten och markägarna. Om beskattningen upplevs som oförutsägbar eller oskäligt hård riskerar viljan att frivilligt avsätta mark för naturvård att minska.

Genom propositionen skapas en bättre möjlighet för markägare till återinvesteringar. Det blir en rimligare periodisering av ersättningar och ökad rättssäkerhet, framför allt vid generationsskifte. Det blir också en anpassning till EU-rätten. Dessutom stärks kontrollen genom tydliga uppgiftsskyldigheter. Detta är en reform som stärker både naturvården och äganderätten.

Herr talman! Kristdemokraterna menar att hållbar naturvård måste bygga på ansvar, frivillighet och respekt för den enskildes rätt. Denna proposition är ett steg i just den riktningen.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Timmen är sen, och det blir allt färre i lokalen. Men så är det väl när klockan har passerat 18.

I dag ska vi diskutera skog och skatter. Det är inte så vanligt. Skogens betydelse för Sverige är underskattad. Den politiska diskussionen handlar många gånger om techbranschen, fordonsindustrin och, på senare tid, försvarsindustrin.

Skogen är viktig för att hela landet ska leva. Skogen finns i stor omfattning i de flesta delarna av landet och sysselsätter fortfarande många människor. Skogen har ett högt förädlingsvärde inom Sverige och ger landet stora exportinkomster.

Skogsindustrin är dock under förändring, för det är knappast tidningspapper som är framtidsindustrin. Kopplingen till nya bränslen och husbyggen i trä är däremot en viktig del av framtiden. Skogen är en viktig del av den gröna omställningen.

Skogen har även betydelse för klimatet, den biologiska mångfalden och människans välbefinnande. Den fungerar som en naturlig kolsänka, den renar luft och vatten och den skyddar mot erosion och extrema väderhändelser.

Herr talman! Det finns över 300 000 enskilda skogsägare i Sverige, och för dem är dagens beslut viktigt. Skogsbruket måste fungera för den enskilda skogsbrukaren. Det är dessa personer som dagens debatt borde handla om.

För oss liberaler är äganderätten viktig. Många skogsägare har ett långsiktigt perspektiv som sträcker sig över generationer. När jag hade ett torp i Bohuslän hade jag en bonde till granne vars förfäder hade brukat jorden och skogen i min närhet sedan 1600-talet. Då tänker man långsiktigt.

Det är viktigt att vi har tilltro till skogsägarnas förmåga att sköta sin skog. Det är för dessa personer som vi ska förbättra regelverket om beskattning av skog.

Herr talman! I propositionen föreslås därför ett mer ändamålsenligt sätt att beskatta intrångsersättning. Naturvårdsersättning ska kunna periodiseras. Lagstiftningen ska anpassas till EU-rätten, vilket innebär att skogskonton ska kunna tillhandhållas av utländskt kreditinstitut.

När jag har läst igenom betänkandet och de synpunkter som kommer från oppositionspartierna uppfattar jag att det finns en stor samsyn om de stora dragen i reformen. Man är överens om att förändringarna behöver genomföras, men det finns förslag på förändringar när det gäller enskildheter.

Jag bedömer dock att regeringens proposition är väl avvägd och ett steg i rätt riktning. Liberalerna kan därför ställa sig bakom utskottets betänkande, och jag yrkar bifall till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)