Förbättrade förutsättningar för kommuner att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen

Herr talman! De senaste åren har det blivit allt tydligare att samhället har förlorat den demokratiska kontrollen över välfärden. Oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har flyttat fram sina positioner med vinstjakt och ökade klyftor i välfärden som följd. Ekonomisk brottslighet och korruption har blivit allt vanligare.

Välfärdsbrottsligheten omfattar långt mer än välfärdssystemen, och det handlar om att kriminella aktörer på felaktiga grunder systematiskt tillskansar sig bidrag och ersättningar och även att de själva bedriver välfärdsverksamhet för att komma åt offentliga medel.

Organiserad brottslighet riktad mot välfärden omfattar stora belopp varje år, och det försvagar välfärden och våra skyddsnät. Därför är det bra att vi inrättade den ganska nya myndigheten Utbetalningsmyndigheten, och vi är glada över att verksamheten fungerar. Vi har tidigare lyft fram att myndigheten borde få ett brottsförebyggande uppdrag, vilket SD-regeringen inte har svarat på ännu, men vi tycker att det vore viktigt att göra det för att kunna punktmarkera kriminella.

Herr talman! Vi socialdemokrater kommer att rösta ja till propositionen. Det gör vi därför att välfärden ska gå till människor som behöver den, inte till fuskare, inte till kriminella och inte till organiserade upplägg som utnyttjar våra gemensamma system.

Under de senaste åren har det blivit allt tydligare att välfärden är under press. Man riktar in sig på våra trygghetssystem. Felaktiga utbetalningar sker genom falska uppgifter, skenanställningar, felaktiga folkbokföringar och avancerade upplägg där flera system används samtidigt. Det handlar inte om småsaker, inte heller om småpengar, utan det handlar om pengar som skulle ha gått till äldreomsorg, till skola, socialtjänst och stöd till människor som faktiskt behöver hjälpen.

Det förslag som vi behandlar i dag innebär att kommuners utbetalningar av ekonomiska stöd till individer, till exempel försörjningsstöd och andra personrelaterade ersättningar, ska kunna granskas av Utbetalningsmyndigheten genom dataanalys och riskurval. Det är i grunden bra.

Kommunerna ser ofta sin del av bilden, till exempel ett försörjningsstöd, men en statlig myndighet kan se helheten. Just därför behövs bättre samordning, och det är därför vi är positiva till förslaget.

Låt oss vara ärliga. Kommunernas möjligheter att kontrollera varierar mycket. Vissa kommuner har väl utvecklade kontrollfunktioner för att hitta välfärdsbrottslighet. Andra, inte minst mindre kommuner, har begränsade resurser och begränsad kompetens för avancerade granskningar. Därför är det rimligt att staten lägger till ett extra lager av kontroll.

Det här handlar inte om att staten ska ta över kommunernas arbete, utan det handlar om att stärka arbetet. Om felaktiga utbetalningar minskar frigörs också resurser till det som välfärden är till för, nämligen samhället och människorna.

Herr talman! Samtidigt finns det legitima invändningar. Det innebär nya administrativa krav på kommunerna, och flera remissinstanser har efterfrågat bättre konsekvensanalyser, tydligare rättssäkerhet för individer och tydligare gränser för personuppgiftshantering. Det måste tas på allvar. Det är klart att om staten ställer krav måste man också skicka med finansiering och möjligheter att fullgöra detta.

Men, herr talman, nu kommer jag till det som vi socialdemokrater anser är den stora bristen i regeringens politik. Återigen ser vi samma mönster från SD-regeringen. När det gäller välfärdsbrottslighet riktas strålkastarljuset nästan alltid mot individer men nästan aldrig mot de stora pengarna, nästan aldrig mot de privata aktörer som verkar i välfärden.

Regeringen väljer här med kirurgisk precision att begränsa uppdraget till utbetalningar till enskilda personer, trots att flera remissinstanser uttryckligen har pekat på behovet av ett bredare perspektiv. Bland annat har Upphandlingsmyndigheten lyft upp att utbetalningar till enskilda huvudmän inom skolsektorn också borde omfattas. De har rätt. Vad talar vi om här? Vi talar om miljardbelopp av offentliga medel. Enskilda huvudmän, alltså fristående skolor och förskolor, får varje år mycket stora ersättningar från kommuner och stat. Det är våra gemensamma skattepengar. När miljardbelopp betalas ut måste också kontrollen vara stark.

Myndigheter har återkommande pekat på betydande risker för felaktiga utbetalningar och brister i kontrollsystemen. Det finns dokumenterade exempel där det har påverkat statsbidrag och ersättningar. Då blir frågan ändå enkel. Varför ska staten analysera misstänkta felaktigheter hos en ensamstående mamma som söker försörjningsstöd – missförstå mig rätt, även jag tycker att man inte ska ägna sig åt fusk eller felaktigheter – men inte fullt ut granska stora välfärdskoncerner som tar emot enorma offentliga belopp? Varför gäller den hårda kontrollen alltid nedåt men så sällan uppåt?

Vi socialdemokrater menar att välfärden ska präglas av demokratisk kontroll, ordning och reda och ansvar för varje skattekrona. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.

Fusk ska bekämpas oavsett vem som fuskar. Samma princip måste gälla för alla. Därför beklagar vi att regeringen inte gick vidare med remissinstansernas förslag om att också inkludera utbetalningar till enskilda huvudmän, till exempel i skolsektorn. Det hade varit samhällsekonomiskt klokt, det hade varit rättvist och det hade framför allt varit att på riktigt ta kampen mot välfärdsbrottsligheten.

Herr talman! Vi stöder propositionen eftersom kampen mot välfärdsbrottslighet måste stärkas. Men vi accepterar inte en politik där kontrollen stannar och inte granskar stora privata aktörer i välfärden. Vill man värna skattebetalarnas pengar måste man våga granska där pengarna finns. Det är socialdemokratisk välfärdspolitik.

Herr talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 43, som avser förbättrade förutsättningar för kommuner att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Denna proposition är efterlängtad. Vi sverigedemokrater har under lång tid sett hur enskilda gängkriminella organisationer av olika slag lurat till sig skattepengar genom att ge sig på inte minst staten men också kommuner och regioner. Denna fråga går, precis som många andra under denna mandatperiod, att koppla ihop med hur staten respektive kommuner och regioner arbetar olika, inte bara nu utan även historiskt. Jag vill därför göra en historisk tillbakablick med koppling till vad Sverigedemokraterna och regeringen åstadkommit i dag.

Jag börjar med den historiska bakgrunden, främst med fokus på vad staten har gjort för att minska fusk och felaktiga utbetalningar. Det kan handla om olika stödformer, exempelvis studiestöd och aktivitetsbidrag. CSN och Försäkringskassan är exempel på myndigheter som samarbetat och motverkat att det betalas ut olika bidrag som inte ska vara möjliga att få samtidigt. Detta har kunnat stoppas när system samkörts, vilket är bra. Det är ett viktigt arbete som har gjorts av just dessa myndigheter.

Sedan några år tillbaka finns Utbetalningsmyndigheten, som både effektiviserar statens arbete och minskar risken för att pengar betalas ut felaktigt. Det ska stoppas i tid. Ju tidigare staten kan agera, desto mindre risk för att pengarna går till brottslingar. Det är då också så att statens processer med anmälningar, utredningar med mera för att få tillbaka pengarna och få personer dömda kan minska.

Tyvärr måste jag säga att kommunerna i många fall varit mer senfärdiga med att agera i dessa frågor. Jag vet inte om det är en slump, men historiskt har kommuner och regioner i allra störst utsträckning styrts av rödgröna partier, främst Socialdemokraterna, ett parti som sällan har agerat i tid eller helt enkelt har saknat den politiska vilja som krävs för att lokalt i kommuner och regioner följa upp det som man säger sig stå för på nationell nivå. Det finns tyvärr en röd tråd – när det handlar om att sätta åt organiserad brottslighet agerar staten före medan kommuner och regioner tyvärr sackar efter.

För att göra en koppling till en annan fråga under mandatperioden har vi exemplet att riksdagen gett kommuner möjlighet att vräka gängkriminella från bostadsområden, något som många socialdemokratiskt styrda kommuner varit sena med att följa upp eller inte gjort alls. Det kan man koppla till den fråga vi debatterar i dag. Vill man att kommunerna ska prioritera dessa frågor fullt ut spelar det roll hur de styrs och av vilka partier de styrs.

Herr talman! För att komma tillbaka till sakfrågan i dagens betänkande är det helt rätt och riktigt att vi nu tar nästa steg och kopplar ihop statliga utbetalningar med det som sker inom ramen för kommunerna. Det är först när olika delar av det offentliga samhället samverkar som vi på riktigt kan komma åt felaktigheter och organiserad brottslighet och stoppa att man utnyttjar vårt offentliga samhälle för att finansiera sin brottsliga verksamhet.

Lagförslaget innebär att det från och med den 1 juli 2029 blir obligatoriskt för kommuner att lämna uppgifter till Utbetalningsmyndigheten, även utan begäran från myndigheten, för att möjliggöra dataanalys och urval. Det är en fullt rimlig inskränkning i den kommunala självstyrelsen, då även kommunala utbetalningar bör omfattas av samma kontrollsystem. Jag och Sverigedemokraterna tycker dock att den obligatoriska delen borde börja gälla tidigare.

Herr talman! Det är i många avseenden ingen hemlighet varför vi hamnat där vi är i dag. Det är resultatet av en alltför svag syn på brott och straff hos tidigare regeringar och de gamla partierna, men också resultatet av en ansvarslös migrationspolitik som skapat utanförskap, arbetslöshet och segregation med följder såsom dålig ekonomi, bristande språkkunskaper och ökad sårbarhet för just kriminalitet.

Därför är det viktigt att vi har lagt om migrationspolitiken och rättspolitiken och att samhället nu i större utsträckning beivrar brott, skärper straffen och sätter brottsoffret i fokus. Vi är på rätt väg i Sverige nu, men mer finns att göra. En rödgrön vinst i höstens val skulle innebära en återgång till den politik som skapade många av de problem som vi i dag försöker lösa.

Valet i höst handlar därför ytterst om vilken riktning Sverige ska ta – återgång till en politik med högre migration och otillräcklig rättspolitik eller fortsatt sverigedemokratiskt inflytande med en restriktiv migrationspolitik och en skärpt rättspolitik som gör Sverige tryggare och bättre. För mig är valet självklart. Sverige behöver fortsatt sverigedemokratiskt inflytande för att vi ska kunna fortsätta att återupprätta tryggheten, rättsstaten och tilliten till världsfärdssystemen.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Mattias Eriksson Falk. Men när en ledamot står och framför rena falsarier i talarstolen här i riksdagen måste man ju reagera. Det här kan jag inte låta vara osagt.

Mattias Eriksson Falk säger att det spelar roll hur kommunerna styrs och vilka som styr dem. Ja, det räcker ju att titta här i Stockholm, där man verkligen har tagit krafttag mot välfärdsbrottsligheten. Men när man hittar fusk och felaktigheter rider regeringen och Sverigedemokraterna ut till försvar för de koncerner som har fuskat när de tagit ut vinst eller som har tagit emot felaktiga utbetalningar.

Om Sverigedemokraterna verkligen menar allvar på det här området, varför fortsätter man då att tycka att det är okej att skattebetalarnas pengar försvinner ut i fusk eller kriminellt utnyttjande, när det gäller koncerner eller företag? Det är min fråga.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Eva Lindh för frågan.

Jag skulle vilja börja med att säga att jag inte delar ledamotens bild och den helhet som ledamoten försöker beskriva vad gäller framför allt Sverigedemokraternas politik. Men jag känner inte till det specifika exempel som lyfts i frågeställningen, så jag kan inte svara på det.

Däremot kan jag konstatera att det finns en pågående utredning som regeringen tillsatte under 2025. Utredaren ska titta på om man kan motverka felaktiga utbetalningar till företag och civilsamhälle och ska leverera sitt betänkande den 11 juni 2027. Jag ser väldigt mycket fram emot att se vilka förslag utredningen lämnar vad gäller de delar som ledamoten efterfrågar.

Det som förvånar mig är det höga tonläge som ledamoten och Socialdemokraterna väljer att ha i den här frågan. I betänkandet har man bara ett särskilt yttrande. Ledamotens eget parti väljer alltså i det här betänkandet inte ens att gå fram med förslag om att man ska göra på det sätt som efterfrågas. Detta gör att jag vill ställa motfrågorna: Tror Socialdemokraterna inte på sina egna förslag? Varför säger de inte ja till det som de påstår sig vilja kämpa för?

Det är ingen hemlighet att vi sverigedemokrater – både jag i min hemkommun och mina partikamrater – i många fall har försökt få kommunerna att snabbt sätta igång med arbete för att motverka felaktiga utbetalningar av försörjningsstöd, bidrag till olika organisationer och så vidare men att våra förslag oftast har röstats ned av ett majoritetsstyre lett av Socialdemokraterna.

Det här visar ju på att Socialdemokraterna säger en sak nationellt men inte följer upp det i kommuner och regioner. Jag tror inte att Socialdemokraterna tror på sin egen politik. Det här är ett sätt att försöka vinna röster. Man påstår sig stå för en politik som man sedan i själva verket inte är beredd att genomföra.

Sverigedemokraterna och regeringen går nu fram med förslag som i det här fallet i första hand riktar in sig mot brott enligt bidragsbrottslagen, och så finns det en utredning som nu tittar på utbetalningar till civilsamhälle och företag.

Herr talman! Det här är bara tramsiga påståenden. Det var vi som satte igång Utbetalningsmyndigheten. Vi är väldigt tydliga med att vi inte accepterar välfärdsbrottslighet. Man ska vara rädd om skattebetalarnas pengar. De ska gå till välfärd, inte ned i kriminellas fickor. Inte heller vill vi ha vinstjakt i välfärden.

Dessutom verkar det som att ledamoten lyssnade dåligt på vad jag sa i mitt anförande. Vi motsätter oss inte det här förslaget, för vi tycker att det är bra att stärka kontrollen för att bekämpa välfärdsbrottsligheten i både kommuner och regioner. Då är det också bra om Utbetalningsmyndigheten får i uppdrag att göra detta.

Det vi säger är att man inte ska stanna där. Här har vi vår kritik. Varför tycker Sverigedemokraterna inte att vi ska granska de stora koncernerna, där det finns en stor andel fusk? Det gäller inte alla, men det handlar om miljarder kronor. Vi trodde för några år sedan att det handlade om 150 miljarder. Jag hoppas att ledamoten har läst den senaste rapporten, där det framgår att det här bara har ökat.

Det är klart att vi måste sätta stopp för det. Det stora pengarna finns där miljardrullningarna sker. Varför inte säga ja till att granska det?

Varför säger vi inte nej till förslaget? Vi tycker att det är ett bra förslag att också granska i kommuner och regioner. De gör redan det, men kan man stötta och stärka det arbetet är det bra.

Jag hoppas och tror att vi kommer att vinna valet i höst. Då kan vi förstärka det som vi tycker saknas i de förslag som kommer nu. Men vi säger inte nej till de delar som regeringen lägger fram som också vi kan stödja.

Herr talman! Jag kan konstatera att det i det betänkande vi har framför oss och som vi debatterar i dag inte finns något annat förslag än utskottets förslag till beslut. Socialdemokraterna har alltså ingen reservation där de lägger fram några egna förslag som går utöver det som finns från utskottet. Det tycker jag är en ganska tydlig signal om att de inte menar allvar när de säger vad de säger.

Jag nämnde tidigare att det finns en utredning tillsatt av regeringen, Utredningen om att motverka felaktiga utbetalningar till företag och civilsamhälle, som ska leverera ett betänkande 2027. Man måste se det som en kedja.

Utbetalningsmyndigheten har startat sin verksamhet. Nu är förslaget att koppla på en granskning av en del av de kommunala utbetalningarna. I samband med det kommer det senare en utredning som ska se vilka fler delar som man kan koppla på för att följa upp den brottslighet som är riktad mot välfärden.

Jag förutsätter att alla kommuner och regioner arbetar löpande med den här frågan även under den tid som frågor utreds. Även om det just nu inte skulle vara ett direkt statligt ansvar för Utbetalningsmyndigheten förutsätter jag att de gör det jobbet. Däremot tror jag inte, som jag nämnde tidigare, att de gör det i den utsträckning som behövs.

Det är Socialdemokraterna som styr de allra flesta kommuner i Sverige. Jag har även i min hemkommun sett att man inte tar den här frågan på allvar. Man försöker att lyfta över det på staten, just för att man i stor utsträckning från Socialdemokraternas sida har det kommunala ansvaret.

Det finns en utredning som tittar på de delarna när det gäller utbetalningar till företag och civilsamhälle. Jag ser mycket fram emot vad den levererar för slutsatser och hur man kan välja att gå vidare med dem.

Det jag tror att vi är överens om är att de felaktiga utbetalningarna måste stoppas. Sedan behöver vi ha utredningen för att kunna konstatera hur det i praktiken ska gå till för att motverka detta. Men kommuner och regioner måste också göra arbetet löpande under den tid som frågor utreds och fortsätta att göra det.

Herr talman! Vi diskuterar i dag finansutskottets betänkande nr 43 Förbättrade förutsättningar för kommuner att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

Det här är ett oerhört viktigt ärende. Det handlar om tilliten till välfärdssystemen och om medborgarnas förtroende för att de skatter som de gemensamt samlar ihop faktiskt används på rätt sätt.

Det är även viktigt av dubbla integritetsskäl: att inte staten ska samla in mer information än nödvändigt på individnivå och att vi som skattebetalare inte ska bidra till att göda den organiserade brottsligheten eller annat slöseri.

För Moderaterna är utgångspunkten tydlig: Välfärden ska gå till dem som har rätt till den – inte till organiserad brottslighet, inte till fuskare och inte till dem som medvetet utnyttjar systemen.

Herr talman! Under lång tid har samhället legat steget efter den kriminella ekonomin. Brottsligheten har blivit mer organiserad, mer digital och mer avancerad. Kriminella nätverk använder i dag företag, identiteter och bidragssystemet som verktyg för att finansiera sin verksamhet.

Samtidigt har myndigheter och kommuner ofta arbetat i stuprör, där sekretessregler och otillräckliga system gjort att viktig information inte kunnat delas trots att det funnits tydliga varningssignaler.

Resultatet har blivit att felaktiga utbetalningar kunnat fortsätta, ibland under lång tid, trots att olika delar av det offentliga egentligen suttit på olika pusselbitar. Det är inte hållbart i längden.

Herr talman! Det är därför detta betänkande är så viktigt. Förslagen innebär bättre möjligheter till samarbete mellan kommuner och myndigheter och bättre möjligheter att dela relevant information för att upptäcka och stoppa felaktiga utbetalningar.

Det handlar inte om att avskaffa sekretess. Det handlar om att modernisera regelverket så att sekretessen inte skyddar brottslingar och förskingring. När den offentliga sektorns aktörer misstänker att skattemedel används fel måste samhället kunna agera snabbt och effektivt.

Herr talman! Moderaterna menar att samhället nu måste använda samma moderna verktyg som de kriminella redan använder. Vi lever i en tid där modern teknik, dataanalys och digital informationshantering ger helt nya möjligheter att upptäcka mönster, identifiera avvikelser och stoppa felaktiga utbetalningar innan pengarna lämnar systemen.

Det är en avgörande förändring. Tidigare har samhället ofta arbetat reaktivt. Man har upptäckt fusket långt efter att pengarna betalats ut. Men med bättre informationsutbyte och modern teknik kan vi i högre grad arbeta förebyggande.

Vi kan upptäcka orimliga upplägg tidigt. Vi kan identifiera systematiskt missbruk snabbare, och vi kan förhindra att pengarna över huvud taget lämnar systemen. Det är bättre för skattebetalarna, bättre för välfärden och bättre för rättsstaten.

Herr talman! Det här handlar naturligtvis också om pengar. Varje krona som går till bidragsbrott, välfärdskriminalitet eller på annat sätt förskingras är en krona som inte går till skola, äldreomsorg, sjukvård eller trygghet. Men det handlar också om någonting större än ekonomi. Det handlar om legitimiteten i hela välfärdssystemet.

Den svenska välfärdsmodellen bygger ytterst på ett samhällskontrakt. Människor accepterar att betala skatt eftersom det går till den gemensamma välfärden och till människor som faktiskt behöver stöd.

Om människor upplever att systemet missbrukas och att fusk förekommer och inte stoppas i tid riskerar förtroendet att urholkas. Utan förtroende fungerar inte välfärdssystem långsiktigt. Därför är kampen mot välfärdsbrottslighet inte bara en ekonomisk fråga. Det är också en fråga om att försvara samhällskontraktet.

Det är samtidigt viktigt att slå fast att arbetet ska ske på ett respektfullt och rättssäkert sätt för den personliga integriteten. Informationsdelning ska vara tydligt reglerad och proportionerlig, och den ska användas där den behövs för att skydda det gemensamma.

Men integriteten får aldrig bli ett argument för att acceptera organiserad brottslighet eller systematiskt missbruk av välfärden. Att skydda skattebetalarnas pengar är också ett ansvar för staten.

Moderaterna välkomnar därför detta förslag som stärker kommunernas och myndigheternas möjligheter att samarbeta, dela information och använda moderna verktyg för att motverka felaktiga utbetalningar.

Vi behöver ett samhälle där systemen är smartare, snabbare och mer samordnade än de kriminella. Vi behöver ett välfärdssystem som människor kan lita på.

Vi behöver tydligt visa att den som fuskar med välfärden inte fuskar mot staten i abstrakt mening, utan mot alla de människor som varje dag arbetar och betalar skatt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 26 maj.)