Europarådet

Herr talman! I dag debatterar vi, som bekant, det årliga betänkandet om Europarådet. Arbetet har i två år, som alla vet, varit lite annorlunda. Till följd av pandemin har vi tvingats till vissa begränsningar.

Nästkommande sommarsession, som påbörjas nästa vecka, kommer att vara den första i den parlamentariska församlingen som sker helt fysiskt. Det ser vi såklart fram emot.

Trots att merparten av årets möten, omröstningar och debatter har skett på distans, kan vi nu konstatera att det har hänt mycket under året. Den svenska delegationen har i vanlig ordning varit aktiv.

Inför en sådan här debatt är det enkelt att gå tillbaka och se vad man talade om för ett år sedan. Och det har jag gjort. En av de saker som lyftes upp då var ett referat till en händelse 2019. Det jag talar om är naturligtvis när den parlamentariska församlingen sorgligt nog släppte in Ryssland i Europarådet igen. Vi var flera som protesterade mot detta, och vi var flera som kämpade mot detta in till tidiga morgonen i olika debatter. Förgäves, får man ändå säga. En majoritet av församlingens ledamöter svek - däribland de svenska socialdemokraterna.

Ryssland blev till slut, efter en extrainsatt session tidigare i våras, rätteligen utesluten ur församlingen. Mycket av det som har behandlats under året har av naturliga skäl handlat om just Rysslands vidriga invasion av Ukraina. Det är den invasion som faktiskt påbörjades redan 2014 men som vissa ledamöter ändå hade överseende med.

Vi har också debatterat frågor som rör den europeiska säkerhetsordningen, och vi har pratat om problemen i Belarus och så vidare. Hur som helst har det varit ett intensivt år.

Herr talman! Europarådet med dess 46 medlemsstater ska vara kontinentens ledande organisation för de mänskliga rättigheterna. Organisationens hedersordförande, tillika initiativtagare, Winston Churchill, ansåg att det bästa sättet att ena Europa efter andra världskriget var att de fria demokratiska länderna kollektivt valde att värna om och samlas kring de mänskliga rättigheterna. Hela syftet med institutionen blev därmed att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsutveckling.

I detta betänkande behandlar vi också, som bekant, ett antal motionsyrkanden. En fråga önskar jag lyfta fram särskilt i denna debatt, inte minst mot bakgrund av vad det är för organisation vi talar om, vad Winston Churchill en gång i tiden sa och vilken strävan som ska prägla detta samarbete. Det jag talar om, herr talman, är förslaget att skapa ett fördjupat samarbete mellan Europarådet och Taiwan.

Taiwan är i dag ett av världens mest demokratiska länder, med stor respekt för mänskliga rättigheter och försvaret av rättsstatsprincipen och yttrandefriheten. Vi ser i Taiwan ett land som präglas av en stabil ekonomi och en välfungerande samhällsstruktur där praktiskt taget varje samhällsområde imponerar. Vi kan titta på skolan, vården och omsorgen, liksom på innovationer och företagande. Ur ett internationellt perspektiv är Taiwan dessutom en mycket viktig aktör på världshandelsmarknaden, och vi ser såväl fullvärdiga som inofficiella diplomatiska förbindelser med länder runt om i hela världen.

Trots allt detta och trots det bidrag till en bättre värld som Taiwan står för är landet i dag utestängt från stora delar av världssamfundet, och provokationerna från Fastlandskina fortsätter utan några nämnvärda protester. I synnerhet som svar på de hot och provokationer som i dag riktas mot Asiens främsta demokrati bör den fria demokratiska världen agera och stärka banden med likasinnade och dem som delar våra grundläggande värderingar. Europarådet är den naturliga och perfekta arenan för just detta.

Herr talman! Utskottet föreslår att förslaget om ett fördjupat samarbete med Taiwan ska avslås. Som motivering anges den så kallade ett-Kina-politiken, som enligt den socialdemokratiska regeringen innebär att vi enbart kan ha diplomatiska förbindelser med Fastlandskina.

Jag kan här bara konstatera att det är vi svenskar som ska definiera vår ett-Kina-politik, inte Kina och inte någon annan. Vidare kan jag konstatera att det finns en lång rad andra europeiska länder som trots sin så kallade ett-Kina-politik har gått längre beträffande diplomatin med Taiwan. Självklart kan också Sverige göra det. Regeringen påstår sig ha ett demokratifokus, men uppenbarligen har den en hel del att lära.

Herr talman! Utskottet har även noterat ett par interpellationsdebatter som jag, och faktiskt också några andra, har haft med utrikesminister Ann Linde gällande krav på stärkta relationer med Taiwan. I dessa har utrikesministern som svar framhållit att regeringen stöder Taiwans deltagande i internationella sammanhang i de fall det inte kräver status som stat. Det hade naturligtvis varit jättepositivt - om det nu hade varit sant, men det är inte sant. Europarådet är ett oerhört tydligt exempel på just detta, då vi har goda samarbeten på olika nivåer mellan Europarådet som institution och så kallade icke-stater.

Herr talman! Jag menar bestämt att tiden är inne för ett fördjupat samarbete mellan Europarådet och Taiwan. Detta är någonting som kommer att lyftas gång på gång, bland annat under nästkommande session i Strasbourg nästa vecka. Jag hoppas att fler sluter upp bakom denna ambition. Flera i vår svenska delegation har visat sitt fulla stöd för detta, och det är mycket glädjande. Jag vill faktiskt i synnerhet tacka Boriana Åberg, vår delegationsledare, som också gör ett förträffligt arbete i den här frågan här i Sveriges riksdag.

För dem som önskar sluta upp bakom ambitionen att ena de demokratiska krafter som kämpar för mänskliga rättigheter finns fortfarande chansen. Det här samarbetet kommer att stärka oss och alla dem som tror på fundamentala värden som demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Det skulle dessutom kunna utveckla våra samhällen samt möjliggöra nya kontaktytor.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag tydliggöra att vi naturligtvis står bakom även övriga viktiga yrkanden som vi har gjort i den motion som också behandlas i detta ärende. Det handlar om alltifrån bekämpning av sharialagar och antisemitism till skyddet av åsiktsfriheten. Med det sagt vill jag yrka bifall till SD-reservationen i betänkandet och passa på att önska samtliga ledamöter i den svenska delegationen en trevlig sommar. Tack för ett gott samarbete under det gångna året! Vi ses igen.

Herr talman! Jag föreslår att riksdagen lägger redogörelsen från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling till handlingarna och avslår de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet.

I redogörelsen för 2021 beskrivs den svenska delegationens arbete inom Europarådets parlamentariska församling. Av redogörelsen framgår att arbetet i Europarådets parlamentariska församling under 2021 kunnat fortgå i full styrka. Då samtliga sammankomster under året har kunnat genomföras i hybridform, efter beslut om ändringar i församlingens arbetsordning, har coronapandemins restriktioner för fysiska sammankomster inte längre utgjort samma begränsning för arbetet.

Samtliga fyra delsessioner har genomförts. Det ständiga utskottets, byråns, utskottens och församlingens arbete har fortsatt. Valobservationer har genomförts i Bulgarien, Albanien, Moldavien, Marocko och Kirgizistan som också ledamöter i den svenska delegationen har deltagit i. Församlingen har valt en ny biträdande generalsekreterare för Europarådet, ny generalsekreterare för församlingen och sju nya domare till Europadomstolen.

Tematiskt har Europarådet under året återkommit till framför allt tre frågor: arresteringen och kvarhållandet av den ryska oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj, utvecklingen i Turkiet samt situationen i Belarus. Ni kan också läsa att den svenska delegationen sin vana trogen varit väldigt aktiv. Vi jobbar verkligen aktivt i såväl utskottsarbetet som vid voteringar, och vi får ofta omnämnanden och ibland också uppmärksamhet just för att vi är så aktiva.

Herr talman! Det som är ytterst oroande är att flera medlemsländer brister när det gäller att värna organisationens grundprinciper, det vill säga mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. Detta har många av debatterna i församlingen handlat om på senare tid. Vissa länder agerar såväl i ord som i handling tvärtemot sina åtaganden enligt stadgarna. Medlemsstaters oförmåga att hörsamma Europadomstolens domslut skapar stor och ökad frustration.

Sammantaget anses situationen skapa legitimitetsproblem för organisationen i dess roll som Europas främsta företrädare för och försvarare av mänskliga rättigheter. Länder som är återkommande i dessa diskussioner är Ryssland, Turkiet, Azerbajdzjan, Ungern och Polen.

Genom tätare dialog och samarbete fortgår församlingens ansträngningar för att komma till rätta med dessa utmaningar. Beslutet om att inrätta en gemensam kompletterande procedur för ministerkommittén, församlingen och generalsekreteraren för att hantera fall där medlemsstater åsidosätter sina åtaganden är ytterligare ett instrument som används och kommer att kunna användas i framtiden.

Vid sidan av att upprätthålla den nivå av fri- och rättigheter som har åstadkommits i medlemsländerna fram till i dag medför utvecklingen utmaningar på nya områden såsom digitalisering, artificiell intelligens, klimatförändringar och miljöförstöring.

Tecken på när det börjar gå åt fel håll är när länder försämrar demokratin, till exempel genom att försämra möjligheterna för civilsamhällets organisationer och oppositionen att verka. Även försämringar på jämställdhetsområdet och att kvinnors rättigheter åsidosätts är gemensamt för de länder som åsidosätter kärnvärderingarna i Europarådet.

Ryssland är ett exempel på ett sådant land. Man har i stort sett avkriminaliserat mäns våld mot kvinnor.

Istanbulkonventionen om bekämpande av mäns våld mot kvinnor är en av Europarådets 200 konventioner. Denna har nu Turkiet lämnat, även om det var där som den lades fram - den heter ju Istanbulkonventionen.

Jag tänker också på den inskränkta rätt till abort som vi kan se och höra om i Polen.

Det finns också positiva exempel. Sveriges feministiska utrikespolitik har stått som modell för rapporter inom Europarådet.

Det finns naturligtvis en rad pågående konflikter - det skulle vara skönt om de inte fanns - mellan medlemsländer som kraftigt påverkar samarbetet och det allmänna debattklimatet i församlingen. Värst är förstås Rysslands väpnade angrepp mot Ukraina. Ryssland angrep sitt grannland Ukraina; det är oprovocerat, olagligt och oförsvarbart.

När vi har mött ledamöterna från Ukraina har de berättat om förfärliga händelser som drabbat civilbefolkningen, till exempel mord och våldtäkter, även mot barn. Det är fruktansvärda övergrepp, och det är svårt att förstå att detta ska kunna ske mot ett grannlands befolkning.

Den 16 mars 2022 fattade Europarådets ministerkommitté beslut om att utesluta Ryssland ur Europarådet. Beslutet togs med stöd av artikel 8 i Europarådets stadgar och till följd av Rysslands invasion i Ukraina.

Ryssland kommer inte längre att omfattas av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen kommer emellertid att behålla sin kompetens att hantera ärenden riktade mot Ryssland om saken som det gäller har inträffat inom sex månader från att uteslutningen trätt i kraft. Domstolens domar och beslut fortsätter att vara bindande för Ryssland även efter utträdet ur organisationen, vilket innebär att skyldigheten att rätta sig efter domarna består.

Herr talman! Det är viktigt att Sverige fortsätter att lägga kraft på att utveckla Europarådet som organisation med fokus på kärnuppgifterna. Europa behöver en regionalt stark organisation för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Vi har sett försämringarna och hoten i Europa, men vi kan även se att församlingen den senaste tiden med kraft och enighet har antagit flera rapporter om Ryssland och Ukraina.

Som ledamoten Markus Wiechel sa kommer vi att åka till Europarådet och delta aktivt i debatten om någon vecka.

Herr talman! Jag tackar Carina Ohlsson för anförandet och för de sunda ord som sas, inte minst angående Ryssland.

Om jag inte missminner mig var Carina Ohlsson en av de ledamöter som 2019 röstade in Ryssland i Europarådet igen. Jag har ingen anledning att betvivla att de ångrar det här, men jag har ändå en fråga till Carina Ohlsson som rör just detta agerande.

Med tanke på alla de varningar som kom, inte minst från Ukraina, och med tanke på de signaler som vi fick - Ryssland hade faktiskt inte gjort någonting för att förtjäna att släppas in igen - vill jag fråga om det är så att Carina Ohlsson hade gjort annorlunda i dag om det var ett annat land som hade agerat på samma sätt. Är det så att man verkligen ångrar det här agerandet?

Herr talman! Det går ju alltid att vara efterklok och fundera på om vi gjorde rätt då eller om vi skulle ha gjort på något annat sätt. Det är dock lite att urskulda sig, så jag tänker svara på hur jag tror att jag tänkte då - det kan ju vara så att man tillrättalägger det hela.

Den ena omröstningen var jag inte med på, utan då var min ersättare där. Men vi har ju haft flera omröstningar om just sanktioner mot Ryssland, och jag har varit med och röstat både för och emot i dessa omröstningar.

När jag vid något tillfälle röstade för att Ryssland skulle kunna vara med var detta inte det enda som gjorde det, utan det sattes upp regler för att man skulle kunna ha dialog och försöka köra det i botten. Inte heller detta var dock någonting som gjorde att Ryssland ändrade sig.

Jag var själv i Ryssland för att prata om demokrati, så det var inte så att jag bara satt still och väntade och undrade om det gjordes någonting eller inte. Jag har också tillsammans med vår delegations ledare Boriana Åberg varit med på möten med den ryske ambassadören här. Det är inte så att jag bara har väntat och sett om detta skulle komma att ha någon effekt, utan jag har verkligen med alla medel försökt att ha den här dialogen. Men det är inte enkelt med en regim som Putins och med Putins anhängare; det ska jag vara ärlig och säga.

Herr talman! Återigen: Jag har ingen anledning att betvivla Carina Ohlssons goda ambitioner i det här.

Jag skulle vilja återgå till vad jag nämnde i mitt anförande. Det är nämligen så att det är ganska många som har dragit paralleller mellan situationen i Ukraina, där Ryssland brutalt har angripit ett fredligt grannland, och situationen som Taiwan befinner sig i. Är det så, herr talman, att vi kan förvänta oss att Socialdemokraterna i Europarådet, eller åtminstone Carina Ohlsson, kommer att stödja ambitionen att möjliggöra för Taiwan att kanske få en observatörsroll i Europarådet eller på något sätt intensifiera samarbetet?

Herr talman! Nu kanske Markus Wiechel tillmäter mig lite för stor makt.

Jag har ju följt de interpellationer som Markus Wiechel har haft med utrikesministern och det som hon har angett om att man har ett samarbete på många olika områden. Jag kommer naturligtvis att följa den här frågan och se om vi kan hantera den på något annat sätt. Jag kommer inte att lämna detta åt slumpen, utan att jag kommer att följa det.

Det är klart att det finns paralleller, precis som ledamoten Markus Wiechel sa, men jag kan inte lova något mer än att jag ska följa frågan. Jag har uppdaterat mig på den inför den här debatten; jag tänkte att jag säkert skulle få en fråga om detta.

Herr talman! Sedan 1955 har Europarådets parlamentariska församling delat ut ett årligt pris till en europeisk stad, region eller kommun som på ett föredömligt sätt har verkat för att stärka Europasamarbetet. År 2021 tilldelades priset den ukrainska staden Chmelnytskyj. Staden belönades för sin ständiga strävan att utöka samarbetet med andra städer i Europa och etablera ekonomiska, vetenskapliga, tekniska och kulturella partnerskap. Även stadens miljöarbete och projekt för ungdomar uppmärksammades.

Detta känns oerhört avlägset i dag när Ukraina kämpar mot Rysslands aggression. I april attackerades den vackra staden Chmelnytskyj med missiler, urskillningslöst riktade mot civila, barn, äldre, kvinnor och män - mot alla. Som Chmelnytskyjs borgmästare Oleksandr Symtjysjyn uttryckte det: De attackerar allt. De begår folkmord mot ukrainare. De siktar mot sjukhus, förskolor, skolor och bostäder - mot allt.

Detta sker i Europa i dag, i otaliga ukrainska städer och byar. Ryssland har visat sitt rätta ansikte och sin rätta natur, precis som våra ukrainska kollegor varnat för vid varje session sedan annekteringen av Krim 2014.

Moderaterna i Europarådet tog dessa varningar på allvar och stödde Ukraina från början.

Det är positivt att flera har ändrat sig, till exempel Socialdemokraterna. Men det är tragiskt att det skulle krävas ett brutalt krig för det.

Herr talman! Rysslands fruktansvärda krig mot Ukraina går emot allt som Europarådet står för. Det har krossat allt som Europarådets grundare hoppades uppnå när de samlades i efterdyningarna av andra världskriget, fast beslutna att hemskheterna aldrig skulle upprepas.

Europarådets mål när det grundades var "att uppnå en större enighet mellan dess medlemmar i syfte att värna och förverkliga de ideal och principer som är deras gemensamma arv".

Europarådets historia visar att för de grundande medlemsstaterna var ömsesidig dialog tillräcklig motivation för att sträva efter ett bättre genomförande av konventionen för mänskliga rättigheter.

Efter Berlinmurens fall räckte det inte med dialog för att länderna i Central- och Östeuropa skulle uppfylla kraven i konventionen.

Men dessa länder förstod snabbt att implementeringen av Europarådets standarder för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer var en språngbräda till de mycket åtråvärda medlemskapen i EU och Nato.

Så var inte fallet med Ryssland, som aldrig har önskat att bli en del av väst och ännu mindre delat de västerländska värderingarna. Tvärtom har Ryssland hela tiden försökt att underminera de värdebaserade organisationer där landet har varit medlem.

Nu är Ryssland uteslutet ur Europarådet, som är den första och hittills enda organisation som har tagit detta steg. Må flera följa efter. Men det skulle ha skett mycket tidigare. Gång på gång har Ryssland valt att avsiktligt trotsa resolutioner antagna av Europarådet och på alla sätt undergräva Europarådets auktoritet.

Ryssland har inte heller verkställt domstolsbeslut från Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Bortförklaringarna om att inte ifrågasätta Rysslands medlemskap för att inte beröva ryska folket möjligheten att vända sig till Europadomstolen var just bortförklaringar.

Ett exempel är domen i fallet Navalnyj mot Ryssland. Europadomstolen för mänskliga rättigheter fann att domen mot oppositionspolitikern och antikorruptionsaktivisten Navalnyj i det så kallade Yves Rocher-fallet i Moskvas domstol var både godtycklig och uppenbart orimlig, och därmed i strid mot artiklarna 6 och 7 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Rysslands högsta domstol återöppnade fallet, men fastställde den tidigare domen.

När Navalnyj återvände till sitt hemland efter sjukhusvistelsen i Tyskland, där han fick vård efter det förgiftningsförsök med novitjok som Putins regim utsatte honom för, anhölls han direkt.

Under 2021, det verksamhetsår i Europarådet vi debatterar i dag, antogs en resolution där Ryssland uppmanades att omedelbart släppa Navalnyj fri, garantera respekten för hans mänskliga rättigheter och säkra en oberoende utredning av förgiftningen med novitjok och inblandningen av ryska myndigheter i detta brott. Inget av detta infriades. Tvärtom, i år dömdes Navalnyj till nio års arbete i den strängaste typen av straffkoloni.

Kommissionären för de mänskliga rättigheterna kritiserade 2021 Ryssland för bland annat de massiva och våldsamma arresteringarna av demonstranter och journalister. Ryssland uppmanades att respektera medborgarnas rätt till mötesfrihet, yttrandefrihet, rätten till frihet och säkerhet och rätten till en rättvis rättegång. Hon talade för döva öron.

Herr talman! Ryssland är nu utkastat ur Europarådet - inte en dag för tidigt. Men frågan kvarstår. Vad kan Europarådet och vi som enskilda parlamentariker göra för att Ukraina ska bli fritt och landets territoriella integritet återställas?

Vad kan vi göra för oppositionen i Ryssland och för de tappra människorna som demonstrerar mot det brutala kriget i Ukraina? Vad kan vi göra för att Ryssland ska respektera de mänskliga rättigheterna?

Herr talman! Jag vill också nämna ett positiv exempel där medlemskapet i Europarådet och samarbetet med Venedigkommissionen har gett resultat, nämligen utvecklingen i Armenien.

Ingenting utmanar de demokratiska institutionerna mer än ett krig. Flera av de gamla europeiska länderna har erfarit det. De relativt unga demokratiska institutionerna i Armenien kunde faktiskt ha blivit utslagna under Nagorno-Karabach-kriget.

Men det blev tvärtom. De kom ut starkare ur denna extremt prövande period. För Europarådets medlemsstater är detta ett lysande exempel på att hur exceptionella omständigheterna än är, är demokratisk debatt, extrainsatta val och respekt för rättsstatens principer inte en börda utan en styrka för samhället. Det extra insatta parlamentsvalet i Armenien i juni 2021, som löste en politisk kris, var ett sådant exempel.

Herr talman! Av redogörelsen från den svenska delegationen vid Europarådets parlamentariska församling går det att utläsa att vi deltar mycket aktivt vid såväl sessioner som utskottsmöten.

Möjligheten till hybridsessioner har underlättat betydligt för oss. Den svenska delegationen har haft det högsta deltagandet vid voteringar och den fjärde högsta närvaron.

Det handlar inte bara om närvaro, utan om aktivt arbete. Svenska ledamöter har hållit 44 anföranden i plenum under året, och antalet rapportörskap som delegationens medlemmar är ansvariga för uppgår till nio. Som ordförande för den svenska delegationen är jag stolt över att vi är en så engagerad och aktiv delegation.

Detta skulle naturligtvis inte varit möjligt utan våra tjänstemän Petra Sjöströms och Johanna Ingvarssons enträgna arbete. Inför varje session har de ordnat möten med Sveriges ambassadörer i de aktuella länderna, experter från UD eller andra departement. Allt för att delegationen ska vara så väl förberedd som möjligt. Det uppskattar vi mycket, och å hela delegationens vägnar vill jag rikta ett stort tack till Petra Sjöström och Johanna Ingvarsson!

Herr talman! Jag är medveten om att jag har passerat den anmälda talartiden. Men jag vill bara svara på en fråga i Markus Wiechels anförande. Jag instämmer i allt om Markus Wiechel anförde om demokratin Taiwan. Man kan fråga sig: Varför står inte vi moderater bakom reservationen om Taiwan?

Svaret är att vi har tänkt oss en annan strategi, nämligen att i Europarådets parlamentariska församling bedriva arbete i vår partigrupp EPP och där säkra det nödvändiga stödet för att Taiwan ska få ett samarbete med Europarådet och dess institutioner.

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).

Herr talman! Som redan nämnts kunde arbetet i Europarådets parlamentariska församling fortgå i full skala under 2021 tack vare de beslut om ändringar i arbetsordningen som fattades i slutet av 2020. Då anpassades mötes- och voteringsformerna till pandemins restriktioner för fysiska sammankomster. Samtliga sammankomster har därefter kunnat genomföras i hybridform. Det har varit väldigt viktigt så att vi har kunnat fortsätta att fatta viktiga beslut om mänskliga rättigheter. Europarådet jobbar ju med att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

Som också nämnts har Sveriges delegation arbetat väldigt aktivt. Jag har även haft privilegiet att bli vald till rapportör och har skrivit en rapport om afrofobi, en av de första rapporterna från Europarådet om dem med afrikanskt påbrå som bor i Europa. Just nu skriver vi på två andra rapporter, varav den ena ska debatteras nästa vecka.

Herr talman! Det pågår ett fullskaligt krig i Europa, och vi kan inte prata om Europarådet utan att prata om Ryssland. Europarådet har jobbat med mycket, men i mitt anförande kommer jag att fokusera på Ryssland.

Inget land har rätt att bestämma över ett annat. Varje folk har rätt att styra sig självt och sin egen framtid. Det spelar ingen roll om det är Ukraina eller Palestina. Detta är väldigt viktigt.

Herr talman! Den ryska invasionen av Ukraina är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Det är en folkrättsvidrig attack och ett angrepp inte bara mot Ukraina utan mot den internationella rättsordningen. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Det är en attack mot Europas fred och rådande säkerhetsordning som vi aldrig kommer att tolerera.

Det är därför Vänsterpartiet tillsammans med hela den svenska delegationen och representanter för de övriga medlemsländerna i Europarådet enhälligt röstade för att åberopa artikel 8 i stadgarna för att stänga av Ryssland och dess representanter från Europarådet. Det är en tydlig markering av var vi står.

Herr talman! Krig är aldrig bra, för krig drabbar alltid människor och framför allt civilbefolkningen såsom kvinnor och barn. Därför är den enda hållbara vägen framåt för Vänsterpartiet fred, avspänning, nedrustning och solidaritet. Sverige måste fortsätta att hjälpa alla som behöver vår hjälp. Vi måste säkerställa tillgång till grundläggande trygghet, mat, dricksvatten och sjukvård men också vara behjälpliga med att ta emot alla som flyr för sina liv från det fruktansvärda krig som pågår. Allt annat vore inhumant och osolidariskt. Läget är akut.

Men, herr talman, det som inte är akut är Sveriges medlemskap i Nato. Att på några veckor välja att överge 200 år av alliansfrihet och militärt självbestämmande hjälper inte Ukraina. Det handlar om något helt annat.

Sverige är det land i världen som har lyckats skydda sin befolkning från krig under längst tid. Det var därför försvarsminister Hultqvist så tydligt deklarerade, senast för några månader sedan, att han aldrig skulle föra Sverige in i Nato. Men nu har regeringen och Peter Hultqvist ändrat sig och lämnat in en Natoansökan.

Det finns självklart olika sätt att se på hur vi bäst håller Sverige säkert. Men vad alternativen består i och vad deras för- och nackdelar är har vi inte hunnit gå till botten med. Hela processen har forcerats fram utan djupgående överväganden. Det finns inga underbyggda påståenden.

Att väljarna inte kommer att kunna ta ställning i denna avgörande fråga i vare sig val eller folkomröstning är djupt problematiskt ur en demokratisk synpunkt. Det undergräver beslutets legitimitet, och det går inte att motivera säkerhetspolitiskt. Detta har Försvarsmakten och andra experter tydligt sagt. Det hade varit lika tryggt att fatta beslut i Natofrågan efter valet.

Herr talman! Denna process är ett svek mot väljarna. Beslutet att överge alliansfriheten och gå in i en kärnvapenallians med auktoritära regimer fattas över medborgarnas huvuden. Detta är ett Sverige jag inte känner igen.

Det finns andra sätt att hålla Sverige tryggt. Vi ska ha en trovärdig egen militär förmåga, stärkt motståndskraft, ett försvar som skyddar våra egna gränser och en kritisk infrastruktur som hålls borta från främmande makt. På det sättet sänder vi en signal till omvärlden om vår beslutsamhet att i alla lägen värna vår suveränitet och territoriella integritet.

Herr talman! Att hålla fast vid vårt militära självbestämmande är att skapa säkerhet och stabilitet i norra Europa. Vi ska inte delta i militära operationer som beslutas av andra än oss själva. Då dras vi in i konflikter som gör oss själva sårbara för aggressioner.

Herr talman! Vi ska förhindra eskalering och höjd konfliktnivå i vårt närområde. Att placera Natostyrkor på svenskt territorium ökar spänningen i vårt närområde. I och med den ökade närheten till Nato riskerar Sverige att dras in i förödande krig och konflikter. I och med värdlandsavtalet finns en överhängande risk att vi tvingas hysa kärnvapen på svensk mark eftersom kärnvapen är en central del av Natos militära strategi. Sverige har inte begärt något undantag eller klargörande i själva avtalet. Det finns därför en risk att kärnvapen placeras på land eller trafikeras på svenskt territorialvatten.

Sveriges frihet och självbestämmande vilar ytterst på en kombination av vår egen försvarsvilja och försvarsförmåga och på en internationell ordning med respekt för folkrätten, den folkrätt som Ryssland nu så flagrant bryter mot med sitt angreppskrig. Vi måste nu vända på alla stenar för att både stärka och tydliggöra Sveriges säkerhetspolitiska linje och samtidigt bidra till deeskalering i vårt närområde.

Herr talman! Något som gör världen mer osäker och som faktiskt kan förstöra och förgöra hela vår planet är hotet från kärnvapen. Enbart användandet av ett kärnvapen skulle få långtgående konsekvenser för världen. Vi har under detta krig redan vid flera tillfällen hört Putins regim hota med kärnvapen, direkt mot Ukraina men också mot oss som står på Ukrainas sida. Kärnvapen är massförstörelsevapen som dödar massor av människor och påverkar stora områden.

På nyheterna i morse hörde jag att fredsforskningsinstitutet Sipri konstaterat att världens kärnvapen väntas bli fler. Sedan kalla kriget har antalet kärnvapen minskat. Men trenden är bruten, och antalet kommer troligen att öka de närmaste tio åren, enligt Sipris rapport. De senaste fem åren har siffrorna planat ut, och nu börjar vi se tecken på en uppgång, säger Sipri.

Herr talman! Låt mig även nämna Turkiet, som också är medlem i Europarådet. Vänsterpartiet konstaterade tidigt, precis som den tidigare svenska utredningen, att ett Natomedlemskap kommer att undergräva en självständig svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Det kommer att försämra våra möjligheter att ta ställning mot övergrepp och för mänskliga rättigheter, och vi kommer att kunna dras in i auktoritära regimers konflikter.

När vi sa så var det inte många som trodde på oss. Men inte många timmar hade gått från att regeringen offentliggjorde sitt beslutet om att skicka in en Natoansökan förrän Turkiets Erdogan krävde eftergifter för Natomedlemskapet. Nu utpressar han Sverige och påstår att vi är ett vandrarhem för terrorister och att de kurdiska styrkorna i YPG är terrorister, de som den här regeringen och många andra regeringar runt om i världen kallar frihetskämpar.

Nu kräver dock Erdogan anpassning av den svenska hållningen, och utrikesminister Ann Linde ska sätta sig ned med Erdogan för att hitta samförstånd - en person och ledare som förföljer och förtrycker sin egen befolkning. Frågan är varför regeringen inte valde att tala klarspråk om detta i sin Natorapport.

Herr talman! I en föränderlig tid ska Sverige behålla sitt handlingsutrymme. Vårt privilegium är att kunna välja våra samarbeten. Vi ska med full kraft fortsätta att utveckla försvarspolitiska samarbeten med länder i vårt närområde och med dem som delar våra värderingar. Vi bygger vår trygghet tillsammans med andra.

Herr talman! Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet. Sverige måste verka för avspänning och nedrustning. Som en militärt alliansfri stat har Sverige tidigare åtnjutit ett stort internationellt förtroende när det gällt att leda fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen. Fred byggs bäst med fredliga medel.

Med dessa ord vill jag passa på och tacka hela delegationen för ett gott samarbete. Jag vill också tacka hela kansliet, Petra, Johanna och alla där som hjälper oss med våra resor och praktiska saker som behöver komma på plats. Utan er hade vi inte klarat det här jobbet. Jag vill också passa på och önska alla en trevlig sommar.

Herr talman! Det här är inte tänkt att vara en debatt om Nato. Därför ska jag svara väldigt kort på det som Momodou Malcolm Jallow sa om att Nato enligt Moderaterna är den största garanten för fred i Sverige. Nästa gång vi träffar ukrainska kollegor kan Momodou Malcolm Jallow fråga dem om de önskar att Ukraina var medlem i Nato.

Jag har en annan fråga till Momodou Malcolm Jallow. Den handlar om hans rapportörskap och engagemang i frågor som rör islamofobi och rasism. Det finns nämligen organisationer som utnyttjar islamofobi och rasism som effektiva verktyg för att smutskasta motståndare och att motarbeta kontraterrorism. Så fort man lyfter upp någon fråga och kritiserar företeelsen, till exempel förtryck mot kvinnor eller att imamer i moskéer propagerar för heligt krig och skickar unga män för att strida på IS sida, stämplas man som islamofob.

Jag undrar därför hur Momodou Malcolm Jallow hanterar detta i sitt rapportörskap så att han inte blir verktyg för dessa organisationer.

Herr talman! Tack så mycket, Boriana Åberg, för frågan! Den är väldigt viktig.

Jag ska, herr talman, skriva en rapport om islamofobi, det vill säga hatet mot muslimer. I min rapport har jag tänkt att lyfta fram hatet mot muslimska kvinnor, till exempel hur muslimska kvinnor med slöja utsätts för våld, hot och hatbrott. Jag har i rapporten också tänkt att ta upp hur retoriken gentemot muslimer och den muslimska communityn har hårdnat. Jag har även tänkt att lyfta upp antiterrorlagstiftningen och hur den har påverkat den muslimska gruppen oproportionerligt mycket.

För att göra detta måste jag träffa så många människor, experter, organisationer och politiker som möjligt så att jag kan få höra olika perspektiv. Ju fler perspektiv man har, desto bättre kommer rapporten att bli. I denna process har jag fått väldigt mycket motstånd. Det finns nämligen människor som inte vill att jag ska prata med vissa grupper, vilket är ett problem för i så fall fråntas de sin yttrandefrihet.

Jag som rapportör ska ha möjlighet och makt att avgöra vilka jag vill träffa för att kunna lyssna till dem och ta in alla möjliga perspektiv. Det kommer att hjälpa mig i mitt arbete så att jag kan framhålla och visa gruppens utsatthet men det kommer också att hjälpa mig att skriva resolutioner om hur vi i Europarådet ska kunna arbeta för att säkerställa gruppens mänskliga rättigheter. Det är hela grunden för min rapport.

Herr talman! Är Momodou Malcolm Jallow inte orolig över att det han gör legitimerar organisationer som motarbetar kontraterrorism och som verkar tvärtemot mänskliga rättigheter, till exempel organisationerna MEND och Cage UK. Dessa bjöd Momodou Malcolm Jallow in till ett möte i det brittiska parlamentet. Därigenom kan man tro att hela Europarådet vill legitimera dessa organisationer på något sätt, och det vill Europarådet verkligen inte.

Vad tänker Momodou Malcolm Jallow göra åt detta? Tänker han ta avstånd från dessa organisationer? Tänker han lämna en förklaring till varför dessa möten har ägt rum? På vilket sätt tänker han arbeta för att inte störa det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism, som ju är en cancersvulst i vårt samhälle, i Europa men särskilt i Sverige?

Vi får inte glömma att Sverige var det andra landet sett till befolkningens storlek vad gäller antalet människor - terrorister - som åkte iväg för att strida på IS sida i Syrien.

Herr talman! För det första konstaterar jag att jag aldrig har träffat någon av de organisationer som Boriana Åberg tog upp här.

För det andra är det viktigt att vi politiker inte sprider fake news. Det är vad det handlar om när man på sociala medier skriver att en viss ledamot har träffat specifika grupper och det inte stämmer. Därigenom skriver man fake news och skapar splittring.

Min rapport handlar inte om våldsbejakande extremism. Den handlar om hur europeiska medborgare, människor som bor i Europa och som är muslimer, ska kunna leva under samma villkor som alla andra. Det handlar om hur deras mänskliga rättigheter ska respekteras. De ska ha yttrandefrihet och kunna leva precis som alla andra.

Vi vet att islamofobin ökar i Europa. Det har vi sett. De som kanske inte vill se det är bara blinda. Min roll är att identifiera detta och lägga fram det inför Europarådet så att vi kan hitta lösningar för att dessa människor ska kunna leva ett värdigt liv, precis som du och jag. Det är det här min rapport handlar om. Allt annat är fake news. Jag uppmanar verkligen ledamoten att inte lyssna till dessa fake news och absolut inte bidra till att sprida det här.

Jag träffar de organisationer som jag vet kan bidra positivt och konstruktivt till min rapport. Dessa organisationer och jag får kritik. Att människor har mycket åsikter om vilka jag ska träffa tycker jag inte är rätt i ett demokratiskt samhälle. Jag som rapportör ska ha möjligheten och privilegiet att välja vilka jag vill träffa för att lyssna till dem och ta till mig av det de säger för att sedan skriva min rapport.

Rapporten är ännu inte färdig. När den är klar kommer Boriana precis som alla andra ledamöter ha möjlighet att läsa den och ha åsikter om vad som står i den. Men just nu vill jag gärna fortsätta med mitt arbete, träffa alla dessa människor och skriva rapporten för att säkerställa att muslimers rättigheter respekteras i Europa.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)