Europarådet

Fru talman! Sverigedemokraterna har i Europarådets parlamentariska församling återkommande lyft en rad frågor som vi menar är direkta hot mot Europarådets kärnvärden. I många fall har detta skett tillsammans och i samförstånd med andra partier, just för att vi i den svenska delegationen oavsett partitillhörighet har en likalydande syn på Europarådets kärnvärden om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Det är naturligtvis mycket glädjande att det är så. Inte minst i tider som de vi nu lever i hoppas jag att det ska fortsätta.

Europarådet bildades 1949 av tio likasinnade länder i Västeuropa. Sverige var ett av dessa. Sedan dess har samarbetet också utökats rejält, och följden är dels en ökad potential att stärka viktiga värden, dels en svårighet att stå emot det vi skulle kalla för onda krafter. Demokratin är sorgligt nog på tillbakagång på flera håll, och det har vi sett flera exempel på. Pandemin har gjort att tidigare självklara friheter inte nödvändigtvis kommer att vara det längre.

Vi ser hur mindre demokratiskt sinnade stater passar på att införa oproportionerliga begränsningar av enskildas friheter, och det finns en uppenbar risk för att dessa stater utnyttjar rådande läge till att även efter pandemin begränsa fundamentala fri- och rättigheter.

I dessa tider ser vi dessutom spänningar som sorgligt nog har resulterat i fullskaliga krig. Medlemsländerna Azerbajdzjan, Turkiet och Ryssland har deltagit i militära angrepp mot fredligt och demokratiskt sinnade medlemsländer, med förödande konsekvenser.

Fru talman! I dessa frågor får det inte finnas något tvivel om var någonstans den svenska delegationen står. Glädjande nog har den svenska hållningen varit kompakt avseende stödet till Ukraina efter Rysslands inblandning i östra Ukraina och efter ockupationen av Krimhalvön. Ryssland förlorade som bekant sin rösträtt i församlingen, vilket stöddes av samtliga svenska ledamöter. Detta är någonting som är positivt.

Från vår delegation var enigheten total avseende synen på hur Ryssland har agerat fram till att Socialdemokraterna oväntat svek genom att tillåta den ryska delegationen att utan eftergifter återfå sina befogenheter. Detta svek var inte bara moraliskt felaktigt. Det har dessutom fullständigt underminerat församlingens trovärdighet.

Fru talman! Skurkstaterna Azerbajdzjans och Turkiets rättsvidriga anfallskrig mot det demokratiskt sinnade Armenien är likaså ett tydligt exempel på en konflikt där vi som delegation måste stå enade. Det får inte finnas några tvivel om att Armenien har vårt fulla stöd.

Fru talman! En fråga som Sverigedemokraterna har drivit aktivt är frågan om att motverka spridningen av sharia i Europa. Det är en företeelse som sorgligt nog blir allt vanligare i våra samhällen. Och det är något som hotar hela vårt samhälle, inte minst sexuella minoriteter och kvinnor.

Att värna kvinnor är en i sammanhanget mycket angelägen fråga mot bakgrund av Turkiets beslut att lämna Istanbulkonventionen, som upprättades i just Istanbul och som ironiskt nog hade Turkiet som första anslutningsland. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att Istanbulkonventionen om våld mot kvinnor genomförs framgångsrikt i samtliga medlemsländer, inte minst i länder som Turkiet, där vi ser dokumenterade fall av just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Som sverigedemokrat är det en självklarhet att agera mot fysiska, mentala och sociala övergrepp mot kvinnor. Detta är sorgligt nog en företeelse som i många fall, även i Sverige, ser ut att öka lavinartat.

Avslutningsvis, fru talman! Jag hade faktiskt en förhoppning om att företrädare för regeringspartierna i Sverige, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som påstår sig stå för såväl en demokratioffensiv som en feministisk utrikespolitik, skulle lyfta frågan om Istanbulkonventionen mer. Men det kanske kan ändra sig i framtiden. Det får vi hoppas.

Med det sagt önskar jag yrka bifall till SD:s reservation i betänkandet.

Fru talman! Låt mig börja med att tacka ledamöterna i Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling för en hög aktivitetsgrad och engagemang.

Under 2020 har arbetet i Europarådets parlamentariska församling präglats av covid-19-pandemin, precis som det mesta, vad gäller såväl formerna för samarbetet som det politiska innehållet. Det har fungerat relativt bra med onlinemöten, om ni frågar mig. Man har också påverkat bland annat valet av nya domare och en generalsekreterare.

Europarådets parlamentariska församling har under året bevakat och debatterat pandemins konsekvenser för demokrati, rättsstaten och mänskliga rättigheter i medlemsländerna ur en rad synvinklar. Det handlar inte minst om hur det har påverkat kvinnor och minoritetsgrupper, såsom svarta och den romska gruppen. Detta har påverkat den fria rörligheten. Man har stängda gränser. Det har påverkat mötesfriheten. Vi har sett människor som har blivit gripna av polisen när de varit ute och demonstrerat. Vi har sett människor som har fått böta, människor som inte har kunnat vara hemma och jobba och som har varit tvungna att vara ute och som inte har kunnat observera restriktionerna.

Frågor som rör teknologier och artificiell intelligens har diskuterats. Etnisk profilering, om man använder artificiell intelligens för att profilera människor, har fått ökad uppmärksamhet i församlingen. Detsamma gäller frågor som rör migration, miljö och klimat inom Europarådets område.

Man kommer inte att hinna gå in på alla dessa saker, för tiden räcker inte. Men det är viktigt att nämna att detta diskuteras och lyfts på Europarådets dagordning.

Vi har också sett hur EU-länder och Sverige motsatte sig det föreslagna undantaget för patent för vaccin mot covid-19. Det var ett förslag som presenterades av Sydafrika och Indien. Det handlar om att eliminera hindren så att företagen kan överföra sin teknik och kunskap till andra produktionsanläggningar. Då skulle man massivt kunna tillverka alla doser som krävs och därmed kunna vaccinera världens befolkning så snabbt som möjligt. Under pandemins tid har vi sett det som kallas vaccinnationalism, där vartenda land i västvärlden på något sätt försöker tänka på sig självt och inte tänker på att detta är en global pandemi som behöver globala lösningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Sverige har varit ett av de länder som inte har velat stödja detta. Det är beklagligt, eftersom det finns många europeiska länder som har köpt mycket vaccin, tre fyra gånger mer än det som behövs, medan det finns fattiga länder som inte har möjlighet att ha vaccin.

Fru talman! Diskussionen i församlingen har också präglats av den fortsatta relationen till Ryssland vad gäller utvecklingen av mänskliga rättigheter, de konstitutionella ändringarna och hur dessa påverkar verkställigheten av domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, Europadomstolen, samt Rysslands politik i sitt europeiska närområde.

Vid sidan av pandemin har församlingens arbete också präglats av samtal och debatter om olika konflikter mellan medlemsländer. Det handlar om Armenien, som nämndes här tidigare, och Azerbajdzjan, Ukraina och Ryssland, situationen i Turkiet och Turkiets agerande i närområdet och händelseutvecklingen i Polen och Belarus.

Fru talman! Låt mig nämna lite grann om Ryssland. Det finns en fortsatt bred uppslutning i kritiken mot Ryssland för dess aggression i östra Ukraina. Den principfasta kritiken mot Rysslands illegala annektering av Krim består likaså. Vi var eniga som delegation i den här frågan.

Det gäller också Polen. På motsvarande sätt består kritiken mot Polen för angreppen på aborträtten, rättsväsendets oberoende, kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och hbtq-rättigheter.

Fru talman! I min egenskap av församlingens generalrapportör för bekämpande av rasism och intolerans och koordinator för församlingens nätverk Parlamentarisk allians mot hat är frågan om rasism och hatbrott en central del av mitt arbete. Det är därför jag, fru talman, har fått i uppdrag att skriva en rapport om afrofobi och en rapport om islamofobi, som jag jobbar med just nu.

Vi har sett att rasismen har ökat i Europa, i medlemsländerna. I Frankrike har vi den senaste tiden sett lagar som förbjuder till exempel slöja, som påverkar muslimska kvinnor. Vi har sett rasismen öka i hela världen, men framför allt i västvärlden. I skuggan av George Floyd-mordet i USA har vi sett hur Black Lives Matter-rörelsen har växt i Europa och på något sätt väckt alla som inte trodde att rasismen fanns i Europa utan bara i USA och de andra länderna. Det gäller framför allt i Sverige. Detta förflyttar diskussionen från att man säger att rasismen inte finns här till att man nu säger: Vad kan vi göra åt den rasism som finns i Sverige och i Europa?

Fru talman! Europa och Europarådet genomgår alltjämt i flera avseenden en prövande tid. Utvecklingen och uppslutningen kring Europarådets kärnvärden - mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer - är på flera områden fortsatt oroväckande. Rasism, högerextremism och främlingsfientliga krafter har fått betydande genomslag i flera av de 47 medlemsländerna. Och Black Lives Matter-rörelsen och covid-19-pandemin har ytterligare intensifierat dessa utmaningar.

Fru talman! Jämställdheten har tagit ett steg bakåt under coronapandemin. Pandemin har förstärkt strukturer av ojämlikhet mellan kvinnor och män. Kvinnors arbetslöshet har ökat mer än männens. Dessutom är kvinnor i lägre grad än män skyddade av sociala trygghetssystem. Samtidigt jobbar många kvinnor inom hälso- och sjukvården som är hårt pressad och belastad under pandemin.

Fru talman! FN uppskattar att våldet mot kvinnor har ökat med 20-30 procent under pandemin. Det innefattar både våld i nära relationer och politiskt våld mot kvinnor. I Sverige har flera kvinnojourer vittnat om ökad belastning. Därför är det viktigt att denna fråga fortsätter att spela en framträdande roll på församlingens dagordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Fru talman! Rätten till hälsa, till sin sexualitet och att bestämma över sin kropp är grundläggande mänskliga rättigheter. Det är dock en rättighet som kränks och inskränks i många medlemsländer. Över stora delar av jorden möter människor, oavsett kön, inskränkningar i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Miljontals kvinnor och flickor saknar exempelvis tillgång till preventivmedel. Samtidigt beräknas 47 000 kvinnor och flickor dö årligen i samband med osäkra och illegala aborter enligt Världshälsoorganisationen.

Enligt FN:s befolkningsfond dör en kvinna varannan minut i världen av graviditets- eller förlossningskomplikationer. Den absoluta majoriteten - 94 procent - av de kvinnor som drabbas lever i låg- och medelinkomstländer. En tredjedel av alla kvinnor kommer att uppleva någon form av fysisk eller psykisk misshandel under sitt liv enligt FN:s kvinnokommission, 2020.

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den så kallade Istanbulkonventionen, är unik i det att det är det första bindande regionala instrumentet mot våld mot kvinnor i Europa. Den innehåller bland annat bestämmelser om förebyggande åtgärder, politiskt ansvar och lagstiftning.

Konventionen har signerats av 45 stater och EU. Trots det är det flera EU-länder som ännu inte har ratificerat den, däribland Litauen, Bulgarien och Tjeckien. Dessutom har Polens regering meddelat att man har för avsikt att lämna konventionen. För bara en månad sedan valde Turkiet att lämna den.

Det har under flera års tid kommit rapporter om mäns våld mot kvinnor i Turkiet, och valet att lämna konventionen visar att Erdogans regim inte ser allvarligt på dessa brott. Att länder backar från åtaganden om att skydda kvinnor från till exempel våldtäkt, könsstympning och tvångsäktenskap är allvarligt och oroväckande. Det är uppenbart att Europarådet behöver arbeta ännu mer för att få alla medlemsstater att skriva under och ratificera konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. En förutsättning för att kunna komma framåt i det arbetet är att även driva på om vikten av rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i församlingen. Man måste driva frågan och se till att den fortsätter att stå på agendan.

Därför anser Vänsterpartiet, i enlighet med vår reservation, att Sverige ska driva på för att frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter ska få ett större utrymme inom Europarådet och för att samtliga länder som undertecknat Istanbulkonventionen också ratificerar den.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2.

Fru talman! När Europarådet bildades 1949 efter andra världskriget var det med en övertygelse om att en bättre värld var möjlig, liksom ett Europa som stod upp för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

När vi i dag står här, i juni 2021, och debatterar Europarådet önskar jag att jag kunde hävda att de senaste 70 årens arbete står ohotat och att antalet demokratier och länder som verkar för kärnvärdena i Europa har ökat. Men tyvärr är verkligheten en helt annan.

I dag ser vi hur kärnvärdena demokrati, mänskliga rättigheter samt rättsstatens principer är satta under diskussion. Plötsligt är innebörden av dessa begrepp öppen för tolkning.

Vi ser hur utrymmet för civilsamhället minskar och hur hat och hot mot civilsamhällets företrädare ökar.

Vi ser hur krig har brutit ut mellan medlemsländer, senast ett fullskaligt krig mellan Armenien och Azerbajdzjan. Vi ser hur hbtq-personers rättigheter attackeras och hur homofobin breder ut sig.

Vi ser hur antalet demokratiska länder i Europa och EU har minskat sedan 2006. Faktum är att enligt affärstidningen The Economists demokratiindex har inga andra länder i världen sett en sämre utveckling för demokratin under de senaste tio åren än Polen och Ungern.

Fru talman! Vi ser också hur reaktionära krafter har bidragit till en stagnation gällande kvinnors rättigheter i ett flertal medlemsländer. Istanbulkonventionen som är det första juridiskt bindande regionala instrumentet om våld mot kvinnor i Europa och som har som syfte att skydda kvinnor och flickor mot alla former av våld och att förebygga, lagföra och avskaffa våld mot kvinnor och våld i hemmet är nu ifrågasatt.

Konventionen öppnades för undertecknande vid ett ministermöte i Istanbul i maj 2011. Turkiet blev det första landet att underteckna konventionen. I dag, tio år senare, finns det i stället en överhängande risk att Turkiet blir det första landet att lämna konventionen, tätt följt av Polen.

Europarådet måste verka för att alla medlemsländer ratificerar Istanbulkonventionen och att de som redan har gjort det stannar kvar i avtalet.

Även frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inte minst abortfrågan, har blivit högst aktuell då flera länder har valt att skärpa sin lagstiftning och på så sätt frånta kvinnor rätten att besluta om sin egen kropp. I vissa länder har nästintill alla former av abort förbjudits.

Här måste Europarådets röst bli tydligare. Angrepp mot kvinnors rättigheter är ett angrepp mot mänskliga rättigheter. Varje bakslag för kvinnors rättigheter ska ses som en varning för att sämre tider, i flera avseenden, är att vänta.

Den svenska delegationen i Europarådet har länge varit en stark röst för jämställdhetsfrågorna, och våra erfarenheter och kunskaper efterfrågas ständigt. Det måste vi slå vakt om. Vi kan med våra svenska erfarenheter både bidra till att utveckla jämställdhetsdebatten och verka för att Europarådet som institution utvecklas inom området, organisatoriskt som politiskt.

Fru talman! Listan över frågor där utvecklingen går åt fel håll må vara lång, men i Europarådet finns den kompetens och det arbete som krävs till stöd för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer.

Under pandemiåret har Europarådet dessutom visat på en överraskande förmåga att ställa om och anpassa sitt arbete efter rådande omständigheter. Den parlamentariska församlingens utskottsarbete, debatter och granskningar har fortskridit, och det har funnits en övertygelse om att utmaningarna och hoten mot Europarådets kärnvärden inte kommer att vänta ut pandemin. De måste bemötas nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Kopplat till pandemin har Europarådet också följt hur medlemsstaterna följer sina åtaganden om de mänskliga rättigheterna i hanteringen av åtgärder för att minska smittspridningen. Den parlamentariska församlingen har tagit fram ett antal rapporter, rekommendationer och resolutioner under 2020 med fokus på covid-19-pandemin och vikten av att upprätthålla respekten för och värnandet av mänskliga rättigheter.

Fru talman! Jag vågar hävda att Europarådets roll i dag är lika viktig som när rådet bildades. Om det 1949 handlade om att bygga ett mer demokratiskt Europa handlar det i dag mer om att värna om de stora framsteg som gjorts och våga ta debatten, granska och vara kritisk överallt där utvecklingen går åt fel håll.

Europarådet är lika viktigt för alla medlemsländer - i länder där demokratin ännu inte fått fotfäste, i länder där demokratin håller på att tappa fotfästet och i länder där demokratin står stabilt.

Vi behöver värna om att utveckla Europarådet. Demokratin och kampen för den kan nämligen aldrig tas för given. Kampen behöver föras varje dag, och demokratin behöver erövras varje dag.

Fru talman! Jag tackar Azadeh Rojhan Gustafsson för ett intressant inlägg.

Vi har mycket gemensamt i den svenska delegationen, precis som jag nämnde i mitt anförande. Synen på Ryssland är, som bekant, en av de frågor där vi under de år som vi har varit representerade i Europarådet har haft en likalydande syn.

Det var många som för snart två år sedan blev chockade när Socialdemokraterna helt plötsligt bytte fot i frågan om Rysslands deltagande i delegationen. Bara veckor innan sessionen talades det om att Socialdemokraterna givetvis höll fast vid linjen om att Ryssland inte skulle ha rösträtt, vilket övriga partier stod för.

Mot bakgrund av detta lyfte jag upp frågan under förra veckans aktuella debatt om händelseutvecklingen i Ryssland. Jag ställde då frågan till utrikesminister Ann Linde om hur hon såg på att hennes partivänner Socialdemokraterna i Europarådet släppte in Ryssland i värmen igen i Europarådet. Jag citerar hennes svar: "När det gäller handlingarna i Europarådet är det naturligtvis den parlamentariska församlingen och de riksdagsledamöter som sitter där som får svara för sitt agerande."

Mot bakgrund av detta, fru talman, vill jag fråga Azadeh Rojhan Gustafsson hur hon ser på detta.

Fru talman! Jag tackar Markus Wiechel för denna viktiga fråga.

För oss handlar det om att vi började resonera om vad som egentligen har blivit annorlunda i Ryssland under den tid som Ryssland inte har ingått i Europarådet. Ser vi några förändringar? Eller handlar det om dem som egentligen behöver Europarådet som institution för att göra sina röster hörda, för att känna att de får uppbackning för sin sak, nämligen civilsamhällets olika organisationer, kvinnoorganisationer, hbtq-personers organisationer, journalister, de som försöker verka för ett annat Ryssland, de som under alla dessa år inte blivit hörda?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

När vi resonerade om vad som hade blivit annorlunda och vad som hade förlorats under denna tid insåg vi att genom att Ryssland kommer tillbaka får dessa röster åtminstone höras, och vi som institution kan backa upp dem. Av den anledningen och utifrån de diskussioner som vi hade med ett flertal aktörer från bland annat Rysslands civilsamhälle landade vi i att det var rätt beslut att låta Ryssland återvända.

Jag håller med om att detta är svårt. Det var inte ett lätt beslut att fatta. Jag kan inte ens i dag säga att jag känner att det är helt fantastiskt att ha tillbaka Ryssland i Europarådet. Men jag tror att priset vi betalade när vi inte kunde kanalisera civilsamhällets röster, journalisters röster, var för högt när vi höll Ryssland utanför.

Fru talman! Det är lätt att resonera om att man har talat med civilsamhällets organisationer i Ryssland som tycker si och så. Det finns många civilsamhällsorganisationer som tycker raka motsatsen, som menar att Ryssland definitivt inte förtjänar en plats där. Ett av skälen är att Ryssland har struntat i de resolutioner som har kommit från Europarådet och vad man har sagt.

För mig och många andra känns det som att enda skälet till att Ryssland blev välkomnad tillbaka igen stavas ekonomi. Det handlar om att de betalar tillräckligt mycket pengar för att få sitta där. Det är naturligtvis en ordning som jag inte kan acceptera, det vill säga att man kan köpa sig en plats i Europarådet som man definitivt inte förtjänar. Det sker trots att man med militär har angripit ett annat land, i det här fallet Ukraina, och har en historia av kränkningar av mänskliga rättigheter både i och utanför Ryssland där man fullständigt struntar i internationell rätt.

Vi kan inte ha en ordning där man tillåter länder att köpa sig den friheten att komma in i Europarådet igen på det sättet.

Fru talman! Ska vi tolka detta som att utrikesministern, den svenska regeringen, och Socialdemokraterna i Europarådet har olika syn på Rysslands vara eller icke vara i Europarådet?

Fru talman! Jag menar - och jag tror att mina socialdemokratiska kollegor i delegationen håller med mig - att mycket skulle kunna effektiviseras i Europarådet för att fortfarande ha en välfungerande institution men som ekonomiskt klarar sig bättre och utan Rysslands pengar. För oss har det aldrig handlat om den ekonomiska biten.

Precis som det finns de som talar emot har det också funnits starka röster som har talat för att genom att Ryssland kommer tillbaka kommer civilsamhället i Ryssland att höras bättre samt få backning och stöttning. Det var det vi tog fasta på.

I samband med att vi landade i beslutet att låta Ryssland återvända hade vi haft en diskussion internt i delegationen och med socialistgruppen i Europarådet. Hur diskussionerna har gått med Utrikesdepartementet känner jag faktiskt inte till, och jag kan alltså inte svara på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Fru talman! År 2020 var ett ovanligt år även i Europarådets parlamentariska församling. Som redan har nämnts präglades arbetet i hög grad av covid-19-pandemin när det gällde mötenas utformning och deras innehåll. Vår- och sommarsessionerna ställdes in, och höstsessionen ersattes med en utvidgad ständig kommitté i digitalt format.

Pandemin och dess aspekter i fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer belystes i ett antal rapporter och debatter. Rapporternas roll är att guida och ge verktyg till medlemsländerna så att gränserna satta av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna inte överträds.

Särskild uppmärksamhet ägnades åt pandemins förödande påverkan på kvinnors och barns rättigheter. Lockdowns och andra inskränkningar av rörelsefriheten har resulterat i att familjevåldet mot kvinnor och barn har ökat dramatiskt i många länder.

Även kvinnornas rätt att bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa har inskränkts på grund av pandemin. Länder som Malta och Polen har använt pandemin som förevändning att ytterligare begränsa rätten till abort.

Det konstaterades att barns och ungdomars behov under pandemin har fått stå tillbaka, något som kommer att ha långtgående efterverkningar, särskilt i länder där skolorna har hållits stängda. Bristen på socialt umgänge, och bristen på exempelvis kuratorshjälp, befaras leda till en stor ökning av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar.

Pandemin har också satt fingret på vikten av proportionalitet avseende åtgärder som inskränker individens rättigheter för att tillgodose samhällets behov av att begränsa smittspridningen. Det är oerhört angeläget att pandemin inte används som en förevändning att försvaga demokratin och inskränka de mänskliga rättigheterna. Vidare är det viktigt att alla restriktiva åtgärder är tidsbegränsade och att beslutsvägarna som har lett till dessa är transparenta.

Det är också värt att påminna om att demokrati och mänskliga rättigheter inte är någon lyx för goda, problemfria tider, utan tvärtom behövs de mest och måste försvaras som mest under tider av kris.

Fru talman! Det är ingen överdrift att säga att 2020 var ett mörkt år för de mänskliga rättigheterna.

Ännu en väpnad konflikt, eller snarare ett regelrätt krig, bröt ut mellan Azerbajdzjan och Armenien i Nagorno-Karabach med förödande konsekvenser för regionen och för de tusentals människor som tvingades fly.

Både före och efter undertecknandet av trepartsöverenskommelsen den 9 november har Azerbajdzjans president ägnat sig åt att förödmjuka armenier i officiella tal och i medier, något som är helt oacceptabelt av ett land som är medlem i Europarådet.

Armeniska krigsfångar hålls kvar i Baku under mycket dåliga förhållanden trots att trepartsöverenskommelsen stipulerar ett fångutbyte och trots att denna ovärdiga behandling flagrant bryter mot konventionen om mänskliga rättigheter.

Trots uppmaningar från Europarådets parlamentariska församling fortsätter den inflammerade retoriken och de förnedrande handlingarna, senast med öppnandet av en park i Baku med en utställning av krigstroféer och parodiska, rasistiska avbildningar av armeniska soldater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Fru talman! Även om Belarus inte är medlem i Europarådet måste den katastrofala situationen i landet nämnas, inte minst för att diktatorn Lukasjenkos agerande hotar hela Europa. Nedtvingandet av ett flygplan för någon vecka sedan visar att det inte finns några spärrar för hans strävan att tysta oppositionen. Det är fruktansvärt att det bara 60 mil härifrån pågår ett brutalt förtryck av det belarusiska folket.

Sedan det manipulerade presidentvalet i augusti förra året har situationen för mänskliga rättigheter kollapsat totalt. Brutala ingripanden sker dagligen. Flera tusen människor har kastats i fängelse under omänskliga förhållanden. Lagar som befriar polis och annan uniformerad personal från ansvar när de skadar demonstranter har antagits.

I september förra året framförde presidiet delegationens protest mot repressalierna i Belarus inför landets ambassadör på ett möte i riksdagen. Föga anade vi att under tiden diskuterades affärer med diktaturen, affärer som skulle garanteras med svenska skattebetalares pengar via Exportrådet. Detta är en mycket besvärande omständighet för regeringen som vi moderater förväntar oss kommer att utredas grundligt.

Fru talman! Så länge Ryssland håller diktatorn Lukasjenko under armarna kommer sanktionerna från EU:s sida att vara verkningslösa. Att stödja en diktatur är helt i linje med Rysslands agerande i övrigt. Det har varit föremål för debatt de senaste sju åren, sedan landet invaderade Krim och inledde aggressionerna i Donbass. Inte heller brotten mot de mänskliga rättigheterna i det egna landet har minskat, och det är fortfarande Ryssland som är motpart i flest pågående mål i Europadomstolen - närmare bestämt i 22 procent av målen.

Situationen för dem som driver mål mot Ryssland kompliceras ytterligare av att Ryssland förbehåller sig rätten att avgöra huruvida domstolsutslagen strider mot den ryska konstitutionen. Detta har gällt sedan 2015 men fick konstitutionell status i december 2020. Därför hålls oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj i fängelse trots beslut från Europadomstolen.

I övrigt är förgiftningen av Navalnyj med nervgasgiftet novitjok ett skolexempel på hur för regimen misshagliga personer behandlas i Ryssland. De blir mördade som Nemtsov, Politkovskaja och Magnitskij.

Fru talman! Det finns ett ordspråk som lyder: Hundarna skäller, men karavanen drar vidare. Allt oftare känns det som om det ordspråket beskriver arbetet i Europarådets parlamentariska församling. Rapporter skrivs, länderna som bryter mot mänskliga rättigheter fördöms i debatter och resolutioner antas, men sedan händer ingenting. Snarare blir det fler länder som struntar i den parlamentariska församlingens rekommendationer.

Frågan om dessa länder även fortsättningsvis ska garanteras medlemskap är därför mycket berättigad. Det har uttryckts att medlemskap i Europarådet gagnar medborgarna i länder med ytterst tveksamma demokratier - för att inte kalla dem autokratier eller renodlade diktaturer - och att dessa länder därför inte ska uteslutas. Men verkligheten visar något annat. Länder som Ryssland, Turkiet, Azerbajdzjan med flera bara ökar förtrycket av sina medborgare. Detta undergräver Europarådets trovärdighet. Är det då inte bättre att Europarådet blir en organisation för demokratier?

Fru talman! Slutligen vill jag rikta ett tack till delegationens ledamöter för deras arbete i respektive kommitté, för deras viktiga insatser som rapportörer och inte minst för deras engagemang i debatterna och under de digitala möten som vi haft på hemmaplan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Europarådet

Stort tack också till Petra Sjöström och Johanna Ingvarsson på riksdagens internationella kansli för deras ovärderliga stöd!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 juni.)