Ersättningsrätt och insolvensrätt

Fru talman! Den största brottsofferreformen på 20 år - så sa justitieminister Morgan Johansson då han i går presenterade flera olika reformer för att stärka brottsoffrens ställning.

Fler ska kunna få kränkningsersättning, och ersättningen till brottsoffer ska ökas så kraftigt att den i flera fall kommer att fördubblas. En sådan ersättning kommer att vara anhörigersättning, som kommer att kunna utgå för den som har förlorat en anhörig vid exempelvis mord.

Vi rättar också till något som i betänkandet är ett tillkännagivande: Vi tar bort utmätningsförbudet när någon har suttit frihetsberövad, till exempel på grund av för lång häktningstid som inte har lett till åtal. Det betyder att brottsoffer nu får större möjlighet till utmätning av gärningspersonernas tillgångar.

Denna fråga var medialt uppmärksammad i höstas, då en person dömd för våldtäkt fick ett oerhört stort belopp i frihetsberövandeersättning eftersom han i efterhand bedömdes vara minderårig och hade suttit i fängelse för länge. Beloppet gick sedan inte att utmäta, så brottsoffret kunde inte få sina pengar från gärningspersonen. Det här sticker i ögonen på dem som har varit utsatta för brott. Det är inte rimligt.

Men med den lagstiftning som regeringen nu går fram med hade den här personen inte fått ett öre. Det är så det ska vara. Brottsoffren förtjänar denna kraftiga höjning. Ersättningarna och pengarna ska kunna utmätas från de kriminella. Det är inte mer än rättvist, och för många brottsoffer är det här också en viktig fråga om upprättelse.

Vi vill gå fram med förändringarna så att lagändringen om ändrad företrädesordning vid löneutmätning föreslås träda i kraft den 10 september i år och övriga lagändringar den l juli i år.

Att fler partier välkomnar detta förslag är naturligtvis mycket positivt. Men ett tillkännagivande ändrar inte det faktum att presskonferensen hölls i går och att regeringens beslut kom i dag. Det är alltså en vansinnigt öppen dörr som sparkas in här.

Vi yrkar därför bifall till vår reservation 2.

Fru talman! Alla kan vi gå vägar i livet som leder till att vi hamnar i en skuldfälla. Det kan handla om skilsmässa, spelmissbruk eller arbetslöshet. Det kan också handla om att man helt enkelt saknar redskapen för att kunna skapa sig en god ekonomisk tillvaro. Men det är också något vi som samhälle ständigt måste förebygga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

På Kronofogdens hemsida går det att läsa en artikel med rubriken "Historiskt få skuldsatta - men rekordstort skuldberg". Antalet personer med skulder hos Kronofogden har inte varit så litet på över 30 år. Enligt myndighetens analytiker beror det på att skulderna till staten som har att göra med exempelvis radio- och tv-avgift har försvunnit och att den ekonomiska återhämtningen har varit stark. Det betyder att regeringens ekonomiska politik under pandemin har fungerat som en effektiv krockkudde.

Minskningen av antalet skuldsatta är en trend som vi ser i alla län. Men även om det är positivt att antalet personer i registret minskar är det naturligtvis problematiskt att skulderna ökar för den grupp som är skuldsatt. Ju längre tid du har haft ett skuldberg över dig, desto svårare är det att komma ur det.

Som regering har vi tagit flera steg för att komma bort från problematiken med överskuldsättningen. Vi har gjort budget- och skuldrådgivning till en obligatorisk verksamhet för kommunerna, vilket har underlättat skuldsaneringen. Vi har infört räntetak, och vi har stramat åt spelmarknaden.

I höstas tillsatte vi en utredare som ska ge flera förslag för att motverka överskuldsättningen. Direktiven är generösa, och utredare Flossing ska återkomma med förslag om skuldregister och åtgärder för att skuldsatta lättare ska kunna betala tillbaka. Vi ska också granska marknaden för konsumentkrediter i stort, för det är viktigt att poängtera att kreditgivarna har ett stort ansvar här. Det är väldigt enkelt i dag att handla på kredit, men för vissa konsumenter fungerar inte detta system.

Jag ser fram emot en utredning som lämnar många starka förslag för att minska den överskuldsättning vi i dag ser i vårt land. Utredningen ska redovisas före den 3 maj 2023.

(Applåder)

Fru talman! Under hösten översvämmades vi av inlägg på sociala medier om den man som fått 840 000 kronor i skadestånd. Han hade dömts för människorov, för två fall av grov våldtäkt och för försök till utpressning. Att vart och ett av dessa grova brott borde ha gett ett mycket långt fängelsestraff är nog den allmänna uppfattningen. Mannen dömdes först som vuxen men fick senare sin ålder nedskriven och därmed också ett mycket kort straff i förhållande till brotten. Ett så kort straff som två års fängelse för alla dessa brott sammanvägt blev den slutliga domen.

Efter att ha tillbringat så lite som två år och åtta månader i fängelse är mannen alltså inte bara fri; han får också ett skadestånd på 840 000 kronor. Anledningen till denna ersättning är att han har suttit i fängelse längre än vad straffet slutligen blev.

Tyvärr är det här fallet inte unikt. Det förekommer relativt ofta att kriminella får stora ersättningar efter att ha varit frihetsberövade. Då handlar det oftast just om att de har suttit för lång tid i förhållande till det straff som slutligen fastställts.

Vi fick nyss höra här att den här mannen med de nya reglerna inte skulle ha fått ett öre. Samtidigt fick vi höra att man skulle kunna få dubbelt så mycket i ersättning. Det intressanta är att regeringen ofta kastar ur sig saker på presskonferenser som sedan inte riktigt stämmer med vad som slutligen kommer i text och i förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Det som verkligen retar människor är just att det betalas ut stora ersättningar av våra skattepengar till kriminella. Att dessa pengar dessutom undanhålls från utmätning är bara ytterligare ett problem.

Samtidigt som den kriminella personen får stora belopp nekas brottsoffer i dag att få ut sin ersättning för de brott personen har begått mot dem. Brottsoffer tvingas vända sig till Kronofogden och därefter till Brottsoffermyndigheten eller något av de företag som tjänar pengar på vårt krångliga tillvägagångssätt för brottsoffer. Jag hörde inte heller något om att just det tillvägagångssättet skulle ändras nämnvärt. Det är ju ganska märkligt att man som brottsoffer själv ska driva in sin skuld medan den kriminelle får pengarna utbetalda av staten och inte alls behöver vända sig till Kronofogden.

Nu fick vi höra att det inte ska gå ut ett öre. Jag tror dock att när vi ser den slutliga lagtexten kommer det att vara som vanligt: mycket skrik för lite ull.

Vårt system hittills skyddar definitivt den kriminelle på bekostnad av brottsoffret. När det gäller det faktum att kriminellas pengar undanhålls från brottsoffer och inte kan utmätas, det så kallade utmätningsförbudet, har en majoritet i utskottet ställt sig bakom ett förslag till tillkännagivande till regeringen. Det är klart att man kan kalla det för att slå in öppna dörrar.

Man ska också komma ihåg att vi sverigedemokrater vill gå längre än så. Det är inte bara brottsoffer som ska kunna ta del av dessa pengar, utan vi menar att alla skulder ska kunna drivas in från de här pengarna.

Det är orimligt att kriminella får ersättning när de är skyldiga till brott. Självklart ska ersättning utgå om man är helt oskyldig och är frihetsberövad utan anledning. Det bör dock vara möjligt att helt neka ersättning om någon är skyldig till ett brott men efter överklagande får straffet sänkt. Så är det inte i dag.

När det gäller just den delen fick vi inte någon majoritet i utskottet att ställa sig bakom detta. Vi försökte först lyfta fram det som ett initiativ i utskottet, men då hänvisades det till att det redan fanns i motionsyrkanden. När vi sedan behandlade motionsyrkandena slutade det med att det bara fanns två partier som ställde sig bakom reservationen, den reservation som säger att man inte ska få ersättning om man har begått brottet.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till reservation 1 och hoppas att den får stöd av fler partier vid omröstningen.

Fru talman! Kampen mot kriminalitet har fått en rättmätig plats i den politiska debatten just nu och finns med i det här betänkandet, som behandlar motioner om ersättnings- och insolvensrätt.

För mindre bemedlade personer som har dragit på sig skulder kan de beslut vi fattar här i dag vara livsviktiga. Det är också viktigt för dem som lånat ut pengar eller sålt en vara eller en tjänst att vi har en ordning så att de kan återfå sina pengar genom utmätning och så att den som har hamnat i skuld kan återbetala den genom att beviljas skuldsanering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Brottsoffren ska inte behöva vänta på sina pengar för att det finns begränsningar för hur en utmätning kan göras. Det har varit viktigare att en förövare får behålla sitt skadestånd för frihetsberövandet än att brottsoffret ska få ersättning för skadan.

Utmätningsförbudet, fru talman, ska ersättas av en ordning där ett brottsoffer prioriteras. Inga tillgångar ska anses vara så privata att de inte kan utmätas. Vi välkomnar en ny lag, men vi vill pressa regeringen ytterligare med ett tillkännagivande. Det gör inte ont att sparka in dörrar, särskilt inte om de är öppna.

Detsamma gäller åtgärder för effektivare utmätning. Man måste kunna göra distansutmätning möjlig. Man ska kunna utmäta tillgångar också när de inte är tillgängliga. Det kan till exempel handla om en bil som någon annan använder eller som står registrerad på en bilmålvakt. För att kunna göra en sådan tillgång utmätbar krävs det samarbete mellan olika myndigheter och insyn i register, till exempel bilregistret, samt bankfack, bankkonton och annat. Det vill vi i Centerpartiet göra, och det framgår också om man läser vårt särskilda yttrande.

Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 7.

Skuldsaneringslagen trädde i kraft 2016. Den baserades på en utredning som föreslog en snabbare skuldsanering än vad som nu gäller. Fem år är en lång tid jämfört med de tre år som utredaren föreslog och som vi i Centerpartiet fortfarande står bakom. Den som är i skuld ska så snabbt som möjligt kunna bli fri och påbörja ett liv där man kan ha tillgång till hela sin lön för att konsumera, köpa kläder och leksaker till sina barn, kanske åka på semester, ta lån i bank och ansöka om kreditkort.

Det är inte alltid skuldsättningen beror på vårdslös överkonsumtion eller liknande. Det kan handla om personliga tragedier, företagsdrömmar som gått i kras, skilsmässor, sjukdom eller andra faktorer som man inte kunnat påverka. För de flesta är det nog viktigare att snabbt bli skuldfri än att ges tre betalningsfria månader.

Fru talman! Den som är i skuld ska snabbt komma på fötter. Den som förlorat pengar ska kunna få dem tillbaka genom utmätning. Den som lidit skada av en brottslig handling ska ha rätt till en ersättning som utmäts från förövaren. Den som är dömd för brottet ska inte kunna komma undan sitt ansvar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 10.

Alla är överens om att samhället inte tjänar på den överskuldsättning som är ett växande problem i vårt land. Några skor sig på att folk hamnar i skuldfällan, men för samhället och för människan bakom skulderna är det en dyr historia. Samhällets kostnader för överskuldsättningen kan vara så stora som 30 till 50 miljarder per år. Det är gigantiska summor. Och den skuldsatte får, förutom att leva på existensminimum, betala med sämre hälsa och kortare livslängd. Dessutom blir många vardagssaker mycket svårare när man har en betalningsanmärkning och finns hos kronofogden, till exempel att få hyra en bostad eller skaffa ett telefonabonnemang.

Men det finns de som tjänar på att människor hamnar i skuldfällan. Stora förmögenheter byggs upp hos ett fåtal när skuldberget växer. För skuldberget växer. Cirka 400 000 svenskar är i dag överskuldsatta, och de senaste tio åren har skuldberget vuxit till rekordhöga 94 miljarder. Det är en ökning med 30 miljarder under den tioårsperioden, och det finns inget som tyder på att den dystra utvecklingen kommer att stanna av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Fru talman! Det är positivt att riksdagen 2018 beslutade att skärpa lagstiftningen kring snabblån, bland annat genom att införa räntetak och kostnadstak. Då försvann de värsta avarterna. Tyvärr är dessa åtgärder inte tillräckliga. Utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll, och mer måste göras för att skydda de allra mest utsatta konsumenterna.

De som tar snabblån är oftast familjer och personer med svag ekonomi och lägre återbetalningsförmåga, vilket är något som i förlängningen kan leda till att de hamnar i en skuldfälla och riskerar att fastna i överskuldsättning.

Det finns ett klassperspektiv i frågan. Bland dem som drabbas av överskuldsättning är bland annat låginkomsttagare, ensamstående, sjukskrivna och arbetslösa överrepresenterade. Människor som redan har det svårt på grund av neddragningar i välfärden, bostadsbrist och osäkra anställningar får det ännu svårare.

Fru talman! Vi har nyss passerat det som brukar kallas årets fattigaste månad. Ibland kan det vara en tuff start på det nya året, men året kommer inte att bli bättre med ett antal snabblån i bagaget. Och som vanligt, tyvärr, är lånereklamen massiv. Den finns överallt - på internet, på radio, i busskurer och på tv. Senast häromdagen fick jag ett mejl med den eleganta rubriken: Låna upp till 600 000 kronor - du får besked samma dag.

För några få finns det stora pengar att tjäna på lånecirkusen medan människorna och samhället får ta smällen. Det är höga kostnader och risker, men vilka är det som står för kostnaderna och riskerna? När kunderna har fastnat i skuldfällan garanterar staten att lånebolagen får tillbaka pengarna. Det kan till och med vara en affärsidé för kreditgivarna, enligt Kronofogden. Om man kan få någon att bli långvarigt skuldsatt för ett mindre belopp kan man få in räntepengar under många år.

I arbetet med att driva in pengarna har låneföretagen god hjälp av en statligt finansierad indrivningstjänst, just Kronofogden. På topplistan över myndighetens största kunder finns en rad så kallade nischbanker. Bara fem av de största kreditbolagen skickade förra året 157 000 människor till Kronofogden, enligt en sammanställning i Dagens industri.

I dag kan även hårt skuldsatta låna pengar eftersom många långivare slarvar med kreditprövningen. Konsumentverket har granskat ett fyrtiotal bolag sedan 2012. I många fall struntar låneföretagen i att ta in uppgifter om kundernas inkomster och utgifter innan de lånar ut. Men trots att det saknas grundliga kreditprövningar löper dessa bolag liten risk eftersom Kronofogden fungerar som en garant för att lånebolagen ska få tillbaka sina pengar även efter en slarvig kreditprövning.

Därför vill Vänsterpartiet att långivare som inte gjort tillräckliga kreditprövningar ska tvingas ta ett eget ekonomiskt ansvar vid indrivningen av skulderna och betala för indrivningen. Det är dags att de tar en del av risken själva.

Fru talman! "Aldrig tidigare har det varit så snabbt och enkelt att låna pengar. Vi lever i ett samhälle som är uppbyggt kring lån och skulder, och att handla och spela på nätet." Detta är ett citat från en enhetschef på Kronofogdemyndigheten.

Starkt bidragande orsaker till överskuldsättningen i dag är konsumtionslån och en aggressiv marknadsföring av snabblån och blancolån med höga räntor. Fler och fler varor går att köpa på avbetalning, och marknadsföringen från kreditgivare som lockar med snabba pengar till konsumtion och lån utan kreditupplysning är stor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Låneföretagen har en affärsmodell som bygger på högt risktagande men med höga räntor på upp till 40 procent. Då kan man gå med vinst även om låntagaren inte kan betala tillbaka det lånade beloppet. Det innebär att en person som egentligen inte borde få lån på grund av hög risk för betalningsproblem ändå får lån, och låntagaren riskerar att bli fast i skuldsättningen under lång tid då man bara betalar räntor och avgifter.

Fru talman! SVT Nyheter rapporterade nyligen om en kvinna som sitter fast i skuldfällan. När de tittade på tre av hennes skulder visade det sig att hon hade betalat 150 000 kronor mer än vad hon en gång lånat för. Och nästan allt hade betalats på räntor och avgifter. Skulderna hade knappt ändrats. Det är inte rimligt.

Kronofogdemyndigheten menar att det är ett systemfel att man alltid ska betala på räntor och avgifter först. Bara om pengarna räcker går det att betala av på grundskulden, alltså det belopp som en gång lånades. Man uppskattar att cirka 34 000 människor av dem som har löneutmätning redan har betalat av lånet som de en gång tog. Trots det sitter de fast med fortsatt löneutmätning och skulder som inte minskar. Dessutom gynnas kreditgivare med höga räntor på bekostnad av mer måttliga skuldägare med låga räntor.

I överskuldsättningsutredningens betänkande Överskuldsättning i kreditsamhället? lyftes ett förslag om att avräkningsreglerna i utsökningsbalken skulle ändras så att låntagaren först betalar av på kapitalbeloppet och därefter räntor. På detta sätt kan låntagaren snabbare bli skuldfri, och skulden minskar hela tiden även om den skuldsatta bara kan betala ett litet månadsbelopp, och det blir därmed mindre attraktivt för långivarna att ta stora risker i sin verksamhet.

Därför har Vänsterpartiet lagt ett förslag som innebär att avräkningsreglerna för skuldsatta som hamnat hos kronofogden ändras så att kapitalskulden betalas före kostnads- och ränteskulderna.

Fru talman! Svensk Inkasso menar att detta skulle leda till försämrad betalningsmoral. Men det handlar inte om att människor plötsligt kan köpa allt de vill och sedan bara strunta i att betala. Det handlar om att komma till rätta med dålig utlåningsmoral. Vi vill inte att människor ska låsas in i evighetsskulder och utnyttjas. Vi behöver rensa upp i en lånebransch som har gått över styr.

Fru talman! Först vill jag säga att jag är väldigt glad att regeringen har lovat att se över utmätningsförbudet. Jag tycker att det är lovvärt. Jag tror också att det är moraliskt rätt. Ett brottsoffer som inte får ut sin ersättning känner nog att det är väldigt konstigt om förövaren får ett skadestånd och man inte kan få ta del av det på ett eller annat sätt. Det är alltså väldigt glädjande. Jag står ändå bakom det tillkännagivande som finns i betänkandet, för jag tror att det är nödvändigt att trycka på i frågan, även om jag hoppas att detta kommer att hända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Hur viktig är en stark ekonomi för en nation? Det kan man fundera på. Och hur stark ekonomi har egentligen Sverige? Statsskulden uppgick till l 203 miljarder kronor i slutet av januari månad. Skuldkvoten, det vill säga statsskulden som andel av bnp, har under senare år minskat till lite drygt 20 procent. På 90-talet var den uppe på 60 procent och till och med 70 procent. Den har alltså minskat väldigt mycket. I en internationell jämförelse anser man att det är en väldigt bra och stark ekonomi som Sverige har.

En stark ekonomi ger nationen handlingsfrihet att vidareutveckla landet men även att kunna satsa när tider kommer som behöver det, till exempel under coronaperioden då vi som nation lade rätt mycket medel på att stötta företag.

Jag vill påminna om att lika viktigt som det är med en stark ekonomi för landets oberoende och handlingsfrihet är det med en stark privatekonomi för familjen. Men sedan mitten av 90-talet är trenden att de svenska hushållens skulder har ökat mer än inkomsterna. Svenskarnas skulder ligger långt över EU-snittet. Enligt siffror från SCB är vi som personer de näst mest skuldsatta i hela Europa.

Skuldsättning behöver i och för sig inte vara ett problem, men observerar man utvecklingen av hur många som hamnar hos kronofogden, som vi har hört om här tidigare, och den totala skulden får man en uppfattning av hur allvarlig situationen är. År 2011 var det totala skuldbeloppet hos Kronofogden 62 miljarder. Tio år senare var det 94 miljarder, det vill säga det har skett en ökning med 52 procent.

Enligt statistik från Kronofogden är antalet personer som är hos kronofogden historiskt lågt, som vi hörde, men skulderna per person är allt större.

Hög skuldsättning drabbar den enskilde genom minskad rörlighetsfrihet och minskad möjlighet att motverka en tillfällig händelse. Och vi ska inte glömma den psykiska statusen när man hamnar i en sådan här situation. Den kan vara både påfrestande och skadlig. Denna situation är för den enskilde ohållbar i längden. Många behöver skuldsanering så snart det är möjligt för att kunna återgå till ett normalt ekonomiskt liv. Men skuldsanering är ingen quickfix.

Kriterierna för att få skuldsanering är dessutom hårda. Många som är i en väldigt utsatt situation kommer faktiskt aldrig på fråga. Allra helst unga med ekonomiska bekymmer av stora mått kan inte möta de kriterier som vi har satt upp för att skuldsanering ska kunna inledas.

Jag menar att vi måste arbeta mer med överskuldsättningen. I vår reservation skriver vi att det är viktigt att förkorta gäldenärernas totala överskuldsättningsperiod så att de så snabbt som möjligt kan bli ekonomiskt rehabiliterade och inte bara ekonomiskt rehabiliterade utan även psykiskt rehabiliterade, så att de kan komma tillbaka till ett mer normalt samhällsliv.

Vi anser att skuldsaneringsperioden bör kortas från i dag normala fem år till tre år. Denna isolerade åtgärd kommer givetvis inte att hjälpa. Vi behöver ta fler steg för att hjälpa den som kommit in i denna nedåtgående spiral men även hjälpa till genom förebyggande åtgärder så att inte fler hamnar där. Jag hoppas att vi kan hjälpas åt med det.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 7.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Fru talman! En bärande del i vår rättsordning är rätten till skadestånd. Det är det sätt samhället har för att se till att den som har lidit ska få kompensation, oavsett om det rör sig om olycksfall, försummelse eller brott. Men det är också kompensation om man exempelvis har blivit utsatt för felaktig behandling av rättsstaten eller andra myndigheter.

Pengar kan aldrig läka sår, men de kan ge upprättelse och underlätta rehabilitering. Rätten till skadestånd och skadeståndens storlek är också ett sätt att uttrycka det allmänna rättsmedvetandets vilja att kompensera. Jag kan inte nog understryka detta, fru talman. Det vi i dag debatterar är hur vi som rättsstat ser på kompensation för lidande. Men debatten handlar också om hur vi värderar skador och lidande när de ställs mot varandra.

Det här är svåra frågor. De utsätter vår etik och vår moral för prövningar. Som valda lagstiftare ställer våra uppdragsgivare, väljarna, krav på oss att kodifiera det allmänna rättsmedvetandet på ett sätt som folket kan identifiera sig med.

Fru talman! I augusti förra året blev ett rättsfall vida uppmärksammat i medierna. Det rörde en man som under tortyrliknande förhållanden hade våldtagit två olika kvinnor vid två olika tillfällen och för det dömts till fängelse. Men efter prövning i Högsta domstolen ansågs han ha en lägre ålder än domstolen hade förutsatt och hade därför suttit längre i fängelse än befogat. Justitiekanslern beviljade därefter mannen ett skadestånd på 840 000 kronor.

Det finns mycket i det här fallet som illustrerar snedheterna i den svenska rättsordningen, från orimligheten i den så kallade ungdomsrabatten till domstolarnas hantering av åldersfrågor. Men det är ämnen för andra riksdagsdebatter.

Det finns dock en viktig detalj som illustreras i det här fallet som berör just det vi debatterar här i dag. Det gäller att vi inte tolererar att man lider skada av brott eller för den delen av felaktig behandling men också hur vi värderar olika människors lidande, även när den värderingen sätter vår moral och etik på prov.

I en artikel i Expressen den 20 augusti förra året berättade ett av mannens offer att hon fått ut 3 000 kronor i skadestånd av staten. Trots att gärningsmannen var skyldig kvinnan pengar i skadestånd hade hon inte fått någon del av hans rekordskadestånd. De 840 000 som gärningsmannen hade fått i skadestånd var nämligen skyddade från utmätning.

Fru talman! Det handlar om 3 000 kronor mot 840 000 kronor, 3 000 mot 840 000, 3 mot 840, 1 mot 280. För varje krona som kvinnan, brottsoffret, hade fått ut i skadestånd fick mannen, den skyldige, ut 280 kronor.

Fru talman! Det här är en anomali i den svenska rättsordningen. Den är helt obegriplig. Den rådande ordningen säger alltså att samhället anser att gärningsmannens rätt till skadestånd är större än hans offers rätt till skadestånd. Den säger, för att tala klarspråk, att om en kvinna utsätts för tortyrliknande våldtäkt av flera män, om hon hålls fången, förnedras och misshandlas, anser rättsstaten Sverige att männen som begick de brotten har större rätt till skadestånd om de hålls felaktigt frihetsberövade än kvinnan som hölls frihetsberövad av våldtäktsmännen har rätt till sitt skadestånd.

Gärningsmannens lidande av att ha suttit inlåst på en svensk kriminalvårdsanstalt för länge är viktigast att ersätta. Kvinnans lidande av att ha blivit misshandlad, våldtagen och inlåst av samme man är inte lika viktigt, enligt rådande ordning. En våldtagen kvinna får 3 000 kronor. Hennes våldtäktsman får 840 000 kronor. För varje krona hon får ut får han ut 280 kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Fru talman! När man läser om sådana här fruktansvärda rättstillämpningar kan man kanske tro att det rör sig om olycksfall i arbetet, en feltolkning av rättspraxis eller en konsekvens som ingen har tänkt på. Man hoppas nästan att det helt enkelt bara har blivit fel. Tyvärr är det inte så, fru talman - tvärtom.

Vi moderater har flera gånger påpekat att den här konsekvensen finns i lagstiftningen och att den är fullständigt orimlig. Senast i förra årets behandling av just det här motionsbetänkandet i kammaren konstaterade jag i den här talarstolen att lagstiftningen såg ut på det här sättet och att den måste ändras. Det var i april förra året, fyra månader innan rekordskadeståndet uppmärksammades.

Min enda tolkning av att den inte har ändrats är att regeringen i grunden har tyckt att nuvarande rättsordning har varit bra. Regeringen och en majoritet i riksdagen har ansett att gärningsmannens rätt till skadestånd faktiskt ska vara större än brottsoffrets rätt, att våldtäktsmannens rätt ska vara större än våldtäktsoffrets.

Regeringen har i vilket fall ställt sig likgiltig till rådande ordning och har inte prioriterat att ändra lagstiftningen. Det var först i går som justitieministern aviserade att det ska komma en proposition, som vi nu väntar på. Det är verkligen med andan i halsen man säger "Vi gör redan detta", dagen innan vi ska debattera det i kammaren. Det är bra att en proposition kommer, om än sent omsider.

Utredningen som ligger bakom lagrådsremissen har dock endast tittat på skadestånd vad gäller frihetsberövanden. Andra skadestånd som en gärningsman får kommer också fortsättningsvis att vara skyddade från brottsoffrens fordran. Där är gärningsmannens rätt fortfarande starkare än brottsoffrets rätt, enligt regeringens förmenande.

Fru talman! I grunden behövs en helt ny syn på brottsoffers rätt till skadestånd men också på hur skadestånd till gärningsmän döms ut. Nuvarande rättsordning är helt enkelt inte rimlig. Dess konsekvenser blir vidriga. Det är inte en rättsordning jag som moderat vill ska råda. Den är inte i enlighet med min uppfattning om moral eller etik. Den är inte heller i enlighet med det allmännas, väljarnas, rättsuppfattning.

Att riksdagen nu kan driva regeringen framför sig mot ett första steg mot att ändra de här absurditeterna är rätt och riktigt. Men det är sorgligt att det ska ske först efter att systemet har gått fullständigt i baklås.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Inget annat parti har så mycket politik när det kommer till överskuldsättning och insolvens som Sverigedemokraterna har. I detta betänkande står vi bakom sex av totalt tio reservationer. Lite längre fram i vår kommer vi att debattera konsumentpolitik. Även där har vi en rad olika förslag för att förbättra för konsumenter på finansmarknaden. Dessa är en del av det kraftfulla åtgärdsprogram som vi lanserade i höstas för att komma till rätta med överskuldsättningen på riktigt.

Varför är vi då så måna om att få bukt med den osunda skuldsättningen? Jo, det är för att överskuldsättning är ett stort och allvarligt problem som drabbar både den enskilda och samhället. Över 400 000 personer har skulder hos kronofogden, och skuldberget växer snabbt. Vid årsskiftet uppnåddes en ny rekordnivå på 94 miljarder kronor. Ökningen är hela 7 miljarder sedan förra året - motsvarande 20 miljoner om dagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt och insolvensrätt

Attityden hos unga gällande skulder som härrör från spelande och konsumtion är oroande. Experter har länge varnat för effekterna av den ökande överskuldsättningen, men regeringen har trots detta gjort mycket lite för att vända trenden.

Finansmarknadsministern har tyvärr valt att avstå från att delta i denna viktiga debatt i dag, men av svar på skriftliga frågor som jag har ställt framgår det att regeringen inte har för avsikt att agera innan den utredning som tillsattes i höstas är klar med sitt arbete. Det beräknas ske först i maj 2023. Fram till dess kan vi alltså bara titta på medan skulderna växer och den psykiska ohälsan, som drabbar de skuldsatta, breder ut sig. Jag är bekymrad, fru talman, över att inte fler partier tar den här frågan på allvar.

Skuldsanering är en sista utväg när situationen blivit helt ohållbar. Syftet är att ge den skuldsatte möjlighet att lösa sina ekonomiska bekymmer. Antalet personer som beviljas skuldsanering och som därmed är på den nedersta botten när det gäller ekonomin ökar - det är nu historiskt höga nivåer. År 2021 fick 12 000 personer sin ansökan godkänd, och antalet som ansöker om skuldsanering har ökat med nästan 600 procent sedan 2005.

När en skuldsanering är avslutad har borgenären i genomsnitt fått tillbaka 11 procent av sina pengar. Resten, 89 procent, skrivs av. En borgenär kan vara staten eller ett företag. Men det kan också vara en enskild person, kanske ett brottsoffer. Är det då rimligt att en sådan skuld avskrivs och aldrig betalas ut? Jag tycker inte det, tvärtom. Det är fullständigt uppåt väggarna att ett offer som blivit tilldömd ett skadestånd efter att till exempel ha blivit våldtagen eller misshandlad mister hela eller delar av skadeståndet på grund av att gärningsmannen beviljats skuldsanering. Lagen måste därför ändras så att skulder som härrör från brottslighet inte omfattas av skuldsanering.

Fru talman! Det är bra att utskottet nu föreslår ett tillkännagivande gällande utmätningsförbudet. Men Sverigedemokraterna vill gå längre. Vi vill att allt tilldömt skadestånd ska likställas med andra utmätningsbara tillgångar. Den som har en skuld hos kronofogden och som får in pengar ska använda dessa till att betala av på skulden oavsett vem skulden är till och även om pengarna har kommit från ett tilldömt skadestånd. Allt annat strider mot den grundläggande principen om att göra rätt för sig.

Vad gäller skadestånd till någon som suttit frihetsberövad för ett brott som man alltjämt är dömd för ska den möjligheten helt avskaffas även om själva frihetsberövandet varit längre än den tid som det slutgiltiga straffet sedan utgör. Våldtäktsmän ska inte få skadestånd.

Vi behöver i stället återuppbygga Sverige som en stolt nation, där det är självklart att göra rätt för sig och där kriminella sätts bakom lås och bom och inte belönas med provocerande stora skadestånd.

Ersättningsrätt och insolvensrätt

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 februari.)

Associationsrätt