En mer heltäckande terrorismlagstiftning

Fru talman! Dagens betänkande om en mer heltäckande terrorismlagstiftning syftar i huvudsak till att genomföra EU:s direktiv om bekämpande av terrorism och tilläggsprotokollet i Europarådets konvention om förebyggande av terrorism. Därtill nykriminaliseras även följande gärningar:

Terroristbrottet uppdateras, så att även bland annat grovt dataintrång läggs till bland de brott som kan vara en förutsättning för ett terroristbrott.

Även självstudier i att utbilda sig för terrorism ska falla under straffansvar.

Straffansvaret gällande terrorismresor utvidgas till att även gälla det egna medborgarskapslandet.

Kriminalisering av terrorismfinansiering utvidgas.

Dessa förslag syftar till att uppnå en mer heltäckande straffrättslig terrorismlagstiftning på området.

Fru talman! När det gäller just en heltäckande lagstiftning riktar vi inom Moderaterna vår kritik. Förslagen i betänkandet är visserligen bra. Men det verkar som att regeringen endast tar små och långsamma steg i rätt riktning, ständigt påjagade av Moderaterna och övriga oppositionspartier. I stället för konkreta förslag i ett betänkande dras frågan ut tidsmässigt genom olika utredningsuppdrag i flertalet olika frågor.

Det är visserligen bra att utredningar tillsätts. Men då Sverige är i stort och skyndsamt behov av att få lagstiftning på plats blir det frustrerande att tidsåtgången för framläggande av nödvändiga förslag hela tiden blir så stor.

Fru talman! Moderaterna har väckt en mycket utförlig följdmotion om vad vi anser måste göras för att få just en heltäckande lagstiftning mot terrorism. Den berör frågor från till exempel Säpos möjlighet till signalspaning och bättre förebyggande arbete till tydlig lagföring och straffsatser. Vi vill att tvångsmedel lättare ska kunna användas i syfte att förebygga terrorbrott, och därigenom vill vi sänka kraven från rekvisitet vara av synnerlig vikt för att förhindra brottslighet till kan vara av vikt för att förhindra brottslighet.

Säpo bör vidare ges möjlighet att kalla återvändare till förhör, även om det saknas förutsättningar att inleda en förundersökning. I dag måste personer samtycka till detta, vilket de av förklarliga skäl sällan gör.

Vi vill även skärpa straffen för terroristbrott väsentligt, då lagstiftningen inte följt med i fråga om brottens allvarlighet på detta område. I dag kan till exempel någon som utbildar, rekryterar eller finansierar terror få en påföljd på endast mellan 14 dagars fängelse och två års fängelse. Detta är en mycket låg straffsats. Vi vill lägga påföljderna på sex månaders fängelse till fyra års fängelse i stället. Även för de grövre brotten vill vi höja straffen från dagens mellan sex månaders fängelse och sex års fängelse till fängelse från två år till tio år.

Vidare vill vi kriminalisera samröre med terrororganisation till att även gälla så kallade stödfunktioner som materielvård, transporter, underhåll, matlagning eller liknande.

För att få effektivitet i utredningar och lagföring måste också myndighetssamverkan ske i större utsträckning. Sverige måste arbeta aktivt tillsammans med andra länder inom EU och övriga världen i syfte att få underrättelse och underlag för att kunna förhindra terrorbrott, lagföra deltagare och skydda oss från potentiella terrorister framgent.

Fru talman! Genom en strängare syn på terrorbrott visar vi tydligt vårt avståndstagande mot dem som deltar i eller stöder terrorism. Genom att ge våra brottsbekämpande myndigheter bättre och rätt verktyg kan vi tidigare komma åt de personer som deltar i terrorism. Genom samverkan nationellt och internationellt kan vi tillsammans med andra länder förhindra rekrytering, finansiering och deltagande i terrorverksamhet. Lagstiftningen måste skyndsamt komma på plats. Dagens förslag är en del i detta. Åtskilligt mer återstår. Jag välkomnar regeringens små steg framåt. Men min förhoppning var att vi mer skyndsamt skulle kunna få en nödvändig lagstiftning på plats.

Fru talman! Moderaterna har åtskilliga reservationer i detta betänkande med mycket klokt innehåll. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 15.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande med rubriken En mer heltäckande terrorismlagstiftning. Känn på den: En mer heltäckande terrorismlagstiftning. Bara rubriken säger att den nuvarande terrorismlagstiftningen, som bygger på blocköverskridande samtal mellan de rödgröna partierna och Alliansen, hittills inte varit tillräckligt heltäckande. Men det var det som Miljöpartiets Annika Hirvonen Falk talade om som ett så framgångsrikt blocköverskridande samarbete. Det var tydligen inte mer framgångsrikt än att regeringen själv har insett att man behöver komplettera förslag i en kompletterande lagstiftning som här definieras som en mer heltäckande terrorismlagstiftning.

Det sorgliga i sammanhanget är att regeringens uppdatering av terrorismlagstiftningen innehåller förslag som Sverigedemokraterna skulle ha lyft fram tidigt under mandatperioden i blocköverskridande samtal. Men ni ville inte bjuda in oss. Ni ville inte ta till er bra förslag av det enda skälet att de skulle komma från oss. Ni valde ett partistrategiskt dagisspel framför att få fram en så bra terrorismlagstiftning som möjligt i syfte att skydda våra medborgare från terrorattentat. Faktum är att Sverigedemokraterna förslog en mer heltäckande terrorismlagstiftning redan hösten 2015, och då röstade regeringspartierna emot.

I betänkandet lyfts Sverigedemokraternas förslag om att kriminalisera terrorresor till ett eget medborgarskapsland fram. Det är någonting som Stefan Löfven och den rödgröna regeringen valde att inte kriminalisera. Ni motiverade ett ställningstagande mot ett förslag om att kriminalisera terrorresor till ett eget medborgarskapsland när Sverigedemokraterna ville se en mer heltäckande terrorismlagstiftning redan hösten 2015.

Fru talman! Vi har fått uppleva svenskt blod på våra gator till följd av ett terrorattentat som är kopplat till politiska brister. Sverige är en måltavla i ett internationellt ideologiskt krig.

Det snabbast växande terrorhotet utgörs av islamister som har använt regeringens migrationspolitik som ett medel för att utföra terrorattentat i vårt land och för att operera internationellt utifrån vårt land.

När just detta är ett välkänt faktum bråkas det inom Moderaterna och kanske framför allt inom Socialdemokraterna om när vi ska återgå till en än mer ansvarslös migrationspolitik, som bland annat har gjort terrorattentatet på Drottninggatan till ett reellt faktum.

Inom Sverigedemokraterna pågår inga interna diskussioner om en stram migrationspolitik som ett problem. Tvärtom: Vi förstår att detta är någonting som är nödvändigt och en förutsättning för ett framgångsrikt arbete mot terrorism.

Okända migranter ska inte kunna ta sig in i vårt land och vistas fritt här hur som helst. Men det är delar av Alliansens dröm att det ska vara så, och det är delar av regeringens dröm att det ska vara så. Det är definitivt en dröm för samtliga terrorister som vill operera internationellt.

Fru talman! Den rödgröna regeringen presenterar nu, som sagt, en mer heltäckande terrorismlagstiftning. Men även om regeringen skulle presentera en mer heltäckande terrorlagstiftning för varje år som går skulle det inte vara en tillräcklig terrorlagstiftning. Er världsåskådning bygger nämligen på att det finns ett problem med stärkta gränskontroller, och med er världsåskådning ser ni inget problem med en pågående islamisering av vårt land. Det är er världsåskådning som har lett till, och som även fortsättningsvis kommer att leda till, terrorattentat och ett fortsatt ökat terrorhot i Sverige.

Fru talman! För Alliansen sammantaget och för de rödgröna är Sverige ett hemland för terrorister som kanske har ljugit sig till ett uppehållstillstånd i vårt land och som kanske har rest till Mellanöstern för att döda kvinnor och barn på de mest fruktansvärda, otänkbara och vidriga sätt.

Enligt detta betänkande, som ni har döpt till En mer heltäckande terrorismlagstiftning, är ni sammantaget eniga om en sak som Sverigedemokraterna aldrig kan acceptera: Ni ser ovillkorat dessa islamistiska terrormördare som era landsmän. Med er politik kommer dessa terrormördare att ha rätt att leva på svenska bidrag under resten av sina liv. Det kommer att bekostas av oss andra, som arbetar och betalar skatt i vårt land.

Låt mig vara tydlig: Sverigedemokraterna kommer att straffa terrormördare hårdare än något annat parti i denna församling. Om vi får bestämma kommer vi att kunna ta medborgarskapet från utländska medborgare som begår brott i detta land, från dem som har dubbla medborgarskap och från dem som endast har svenskt medborgarskap. Regeln ska vara att de ska utvisas på livstid från vårt land.

Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, som skulle ha kunnat göra en stor skillnad för arbetet mot terrorism. För tids vinnande väljer jag dock att begränsa mina yrkanden och ger kammaren en chans att votera om Sverigedemokraternas reservation 42 om återtagande av medborgarskap. Där går nämligen en tydlig skiljelinje mellan Sverigedemokraterna och er övriga partier i kampen mot terrorismen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow ().

Fru talman! Att stifta lagar när man är rädd är lite som att gå och handla när man är hungrig: Man kommer hem med en massa saker som man egentligen inte ville ha.

Men visst är det naturligt att bli rädd när man ser hur det ser ut på vissa håll i samhället i dag. Visst är det naturligt att vi blir rädda när vi följer rapporteringen om gängvåld och skjutningar och om hur en våg av bedrägerier drabbar vem som helst och ställer till enorma besvär.

Visst är det naturligt att vi blir rädda när unga tjejer blir utsatta för sexuella ofredanden på festivaler och att vi blir rädda av den maktlöshet som vi kan känna inför våld i nära relationer, trots att denna känsla av maktlöshet måste vara en bråkdel av den maktlöshet som den som utsätts för ett sådant brott måste känna.

Men högt i topp för den typ av brottslighet som gör oss rädda är terrorism, och det är väl inte så märkligt. Det är nämligen terrorismens hela syfte: att injaga fruktan, urskillningslöst och hänsynslöst. Dess själva mening är att drabba oskyldiga.

Den som gör sig skyldig till denna typ av vidriga kriminalitet förtjänar inget annat än förakt och en livslång avskiljning från samhället, oavsett vilket perverterat motiv man ansett sig ha, oavsett vilket berättigande man tror sig ha och oavsett om man heter Anders Behring Breivik eller Rakhmat Akilov.

Den senare fick nyligen sin dom. Detta är en liten rättvisans seger, även om det är svårt att tänka i termer av just seger efter ett terroristbrott genom fem mord och 119 mordförsök.

Fru talman! En metod att hantera rättspolitiken på ett ansvarsfullt sätt – i synnerhet den del av rättspolitiken som ska träffa den allra allvarligaste kriminaliteten, till exempel terrorism – är att se till att den bygger på breda överenskommelser mellan partier. Då är den stark, dels genom att den är väl förankrad hos många, dels genom att den blir mer hållbar över tid. De rättsvårdande myndigheterna har då tydligare spelregler som de kan anpassa sin brottsbekämpning efter, så att den kan bli så effektiv som möjligt.

Huvuddelen av vår svenska lagstiftning mot terrorism bygger på just breda överenskommelser. I två omgångar under denna mandatperiod har vi – de partier som är seriösa och ansvarstagande – arbetat tillsammans för att ta fram kloka åtgärder. I fråga om några av dem har regeringen fortfarande att leverera, men de flesta kan vi pricka av från listan.

Det ska sägas att Vänsterpartiet, trots att de inte kunde ställa sig bakom den slutprodukt som vi tog fram i de första förhandlingarna, bidrog på ett konstruktivt sätt under flera möten och tillförde sådant som gjorde helheten bättre.

Någonting som man inte kan göra om man gör anspråk på att vara en seriös lagstiftare är att söka exploatera den avsky och rädsla som terrorismen väcker för att underblåsa en annan politisk agenda. Att ta en enskild brottslings uselhet som intäkt för att en hel folkgrupp skulle dela samma egenskaper, att kraftigt inskränka oskyldiga människors – vuxnas och barns – frihet för att de kommer från samma land som en terrorist och att använda den naturliga och berättigade ilska vi känner inför allvarliga brott för att underminera rättsstatliga principer är allt annat än ansvarsfullt.

Vissa går till och med så långt att de ifrågasätter Europakonventionen om mänskliga rättigheter och söker stöd för att avträda den konvention som hindrar att vi sänder människor till tortyr och dödstraff.

Allt detta måste vi samtidigt ha i huvudet när vi nu genomför nödvändiga åtgärder för att göra det allt svårare att begå terrordåd.

Vi skärper lagarna för finansiering och utbildning som syftar till terror, och det kryphål som har funnits för att resa till ett land som man är medborgare i täpps igen för den som gör detta i syfte att begå terrorbrott.

Även cyberattacker läggs till under de brott som under vissa förutsättningar kan anses ha terrorism som syfte.

Detta är bra och nödvändigt, men det är inte tillräckligt. Vi måste fortsätta att jobba hårt och smart mot denna fruktansvärda brottslighet, som riskerar att drabba många och som riskerar att vrida över den rättspolitiska debatten åt ett håll där vi låter rädslan styra och där vi kan lockas att vidta sådana åtgärder som riskerar att träffa väldigt fel.

Jag tror att ett exempel på det senare är det ökända vapendirektivet. Efter dåden i Paris fick debatten om direktivet ny fart, och i hastigheten verkade många glömma bort att det i huvudsak är illegala vapen – inte vanliga människors jakt- eller sportskyttevapen – som används för terrorbrott och annan kriminalitet.

Om vi lägger energi på fel saker riskerar vi inte bara att krångla till det i onödan för laglydiga medborgare utan tar också viktig lagstiftnings- och beredningskraft från sådana åtgärder som verkligen skulle kunna ha betydelse för att mota kriminaliteten.

Fru talman! En grupp av potentiella terrorister som vi inte får bortse från är nazister. Redan nu begås mycket allvarliga brott med sådana motiv, och bombdåden i Göteborg för inte så länge sedan borde vara en alarmerande varningsklocka.

Den svenska nazismen verkar sjukt nog vara en växande rörelse just nu. Kanske beror det till någon del på den allt slappare hållning som vissa annorstädes ansvarstagande krafter visar i fråga om verklighetsbeskrivningen, där vissa grupper får utses till syndabockar och impliceras bära ansvar för samhällsproblemen.

Där har alla en läxa att göra. Vi som faktiskt tror på alla människors lika rätt och värde måste stå upp och stå pall, även om opinionsvinden för tillfället blåser åt ett annat håll.

Själv har jag och Centerpartiet adresserat uppviglingsbrottet, vilket är något som behandlas i detta betänkande. Jag noterar också att vännerna i Liberalerna tar upp lagen om olovlig kårverksamhet som en framkomlig väg.

Inför det fortsatta arbetet tror jag att dessa båda punkter är någonting som vi ska arbeta vidare med, och det finns sannolikt fler saker i den delen av brottsbalken som vi kan se över för att minska handlingsutrymmet för missdådare och öka säkerheten i Sverige.

Jag väljer dock att inte yrka bifall till något av detta i dag utan ser det som någonting som nästa regering får sätta igång att arbeta med i höst, gärna i samarbete med de partier som då kommer att vara i opposition och som är beredda att ta ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Alltför många drabbas alltför hårt av terrorism, som inte bara är ett hot mot mänskliga liv utan även mot vår demokrati. Terrorismen vill urholka det öppna och demokratiska samhälle som vi alla känner till, och detta är både grymt och hänsynslöst.

Att förebygga och förhindra terrorism och annan allvarlig brottslighet är en av samhällets viktigaste uppgifter. All lagstiftning som sker i syfte att motverka terrorism måste dock ske med samma respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna som övrig lagstiftning.

På kort tid har våldsbejakande extremistiska miljöer återetablerats i Sverige. Vi ser dem organisera sig på 1 maj och demonstrera sin kraft utanför synagogor. Vitmaktmiljön är numera ett reellt hot mot vår svenska demokrati. Vi kommer återigen att se dem under Almedalsveckan.

Vi har en våldsbejakande jihadistisk miljö som snabbt går från idé till handling. För den som vill utföra terror finns det snabba och effektiva verktyg som anhängare till Daish gärna delar med sig av. Vi i Sverige har blivit drabbade, och den 7 april är ett datum vi aldrig kommer att glömma.

Fru talman! Riksdagen lagstiftar i snabb takt. Blocköverskridande beslut har tagits. Men det har gått för snabbt. Lagstiftningen är också för dålig. Det visar det låga antalet fällande domar, särskilt när det gäller brott som har skett utomlands, där bevisningen är otroligt svår och komplicerad.

Allt detta ska tas i beaktande när olika partier på bästa sätt försöker visa sig mest motståndskraftiga mot våld och extrema miljöer. Det är stora ord som yttras i den här kammaren, men lagstiftningsmässigt saknas ett helhetsgrepp mot terrorism. Det finns i dag en ensidig fokusering på jihadistiska miljöer.

Det är mot denna bakgrund som Vänsterpartiet yrkar avslag på det förslag som vi debatterar i dag om en mer heltäckande terrorismlagstiftning, precis som vi har gjort med tidigare lagstiftning. Vår kritik var, och är fortfarande, att ett helhetsgrepp saknas samt att lagstiftningen är väldigt oklar vad gäller finansiering av terror, resande till olika länder och vad utbildning i terrorism egentligen är. Med detta förslag blir lagen bara mer spretig och oklar.

Enligt vår mening saknas det i propositionen tillräckligt underlag som visar att de föreslagna åtgärderna skulle bidra till att förebygga och förhindra terrorism. Det är helt enkelt omöjligt att se att förslaget verkligen skulle förebygga terrorism eller göra att någon på ett rättssäkert sätt skulle dömas för terrorism.

Att skärpa en redan dålig lagstiftning är som att bygga ett hus trots att det konstateras att grunden är byggd på ett gungfly. Just nu pågår dessutom en översyn av den straffrättsliga lagstiftningen för att bekämpa terrorism, vars syfte är att åstadkomma en ändamålsenlig, effektiv och överskådlig reglering som samtidigt är förenlig med ett väl fungerande skydd för grundläggande fri- och rättigheter, varför det mest rimliga borde vara att avvakta med ytterligare lagstiftning på området tills Terroristbrottsutredningen har lämnat sitt betänkande och förslagen har beretts. Men det struntar regeringen i.

Därför yrkar jag avslag på propositionen och bifall till reservation 1.

Fru talman! Här går en skiljelinje mellan Moderaterna och Vänsterpartiet, vilket i och för sig inte är helt ovanligt.

Jag kunde inte låta bli att begära replik på Linda Sneckers anförande. Men vi är i alla fall överens om att den lagstiftning vi har inte är heltäckande. Men skillnaden är att Linda Snecker tycker att regeringen går för snabbt fram, medan jag och Moderaterna tycker precis motsatsen. Vi har ju redan ett väldigt starkt terrorhot över oss. Vi har ju sett terrordåd i Paris, Nice, Bryssel, London, Manchester och i Stockholm.

Jag känner mig tvungen att fråga: Vad är det Linda Snecker vill ha för lagstiftning? Ni röstade ju nej till nuvarande lagstiftning som ligger på bordet. Vi kan ju inte säga att vi ska vänta tills utredningen är klar, att vi ska fortsätta att vänta och vänta, när hotet är så reellt som det är. Linda Snecker nämnde själv den 7 april.

Jag undrar lite vad som är Vänsterpartiets tanke kring hur man ska komma åt terrorism och terrorister. Jag uppfattar det lite som att man ska vänta och se tills något sker. Vad som ska ske vet jag inte.

Min fråga till Linda Snecker blir: Vad är Linda Sneckers förslag på en lämplig terrorismlagstiftning?

Fru talman! Tack, Anders Hansson, för väldigt bra frågor!

Vänsterpartiet började arbeta med detta 2014/2015. Jag har bland annat skrivit en motion till riksdagen om hur vi kan motverka radikalisering i våldsbejakande extrema miljöer. Det är ett stort och viktigt arbete. Sedan motionen skrevs 2015 har saker skett i en rasande takt. Vi ser inte bara jihadistiska miljöer, som var mest aktuellt då, utan även vitmaktmiljöer, som har ett enormt våldskapital och som vi i Sverige har en lång och ful tradition av. Speciellt runt Småland har vi ett geografiskt arv av våldsbejakande extremism. Detta är oerhört allvarligt, och där måste mycket arbete göras. Jag skulle särskilt vilja hänvisa till Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, som bedriver fantastisk forskning om hur man motverkar radikalisering. Det är den ena delen, hur vi motverkar radikalisering.

Den andra delen är hur vi lagstiftar mot det som absolut inte får hända men ändå händer. Där är det för oss i Vänsterpartiet oerhört viktigt att vi har en lagstiftning som fungerar. Vår starkaste kritik mot lagstiftningen 2015, som kvarstår när vi ska rösta i dag, är att finansieringen av terrorism är oerhört oklar. Vad innebär att finansiera terrorism? Och vad innebär utbildning i terrorism? Är det att titta på en Youtubefilm om hur en bomb tillverkas? Har man då utbildat sig för att begå en terroristhandling? Och när det gäller resandefrågan: Vad innebär det att resa till ett annat land? Om jag kliver på en flygbuss övertygad om att jag ska utföra ett terrordåd men sedan kliver av flygbussen, kommer jag då att åtalas för att kanske ha begått ett terrordåd?

Det här är saker som propositionerna inte svarar på, vare sig den 2015 eller den i dag. Det är Vänsterpartiets kritik.

Fru talman! Tack, Linda Snecker, för ett bra svar!

Vänsterpartiet är inne på de förebyggande delarna, vilka är väldigt viktiga. Jag delar helt Linda Sneckers uppfattning att det är viktigt att förhindra radikalisering. Tyvärr har vi enligt Säpos egna uppgifter en hel del personer som kan anses redan vara radikaliserade. Vi har dem som redan har varit och stridit och som har kommit hem, så kallade återvändare. Där är det viktigt att vi har en lagstiftning också om hur vi får dem lagförda. Vänsterpartiet vill ta goda initiativ för att komma åt just det förebyggande, men det är sämre när det gäller vad vi ska göra med dem som har kommit och som har begått brott.

Jag tycker att Linda Snecker sätter fingret på en viktig fråga. Bevisningen är jättesvår. Hur ska man kunna bevisa att någon har begått ett brott i ett annat land? Vi moderater tycker exempelvis att Säpo bör ges möjlighet att använda signalspaning tidigare för att kunna få reda på underrättelser så att vi kan samla ihop bevisning. Vi vill även att tvångsmedel ska kunna användas i ett tidigare skede, till och med innan en förundersökning kan inledas enligt preventivlagen.

Dessutom vill vi ge Säpo en möjlighet att kalla återvändare för att helt enkelt ha ett samtal med dessa personer. I dag är det ju baserat på att de ger sitt medgivande, vilket jag tycker är väldigt underligt.

Jag undrar om inte Vänsterpartiet i alla fall skulle kunna ställa sig bakom dessa delar i Moderaternas förslag.

Fru talman! Det Vänsterpartiet vill ha är en terrorismlagstiftning som inte, som i dag, är utspridd i olika delar. Den är rättsmässigt jättekrånglig att ta sig an när ett terrorbrott har skett.

Vi vill ha en översyn av terrorismbrottslagstiftningen. Vi måste samla ihop den för att kunna använda den bättre.

Vi vill också ha en mer heltäckande lagstiftning. Det är därför som vi nu väntar på Terroristbrottsutredningen, som vi tror kan komma med förslag som är lite bättre än tidigare förslag och har lite mer fokus på grundläggande fri- och rättigheter.

Det är här det börjar tafsas när det kommer till terrorism. Det är här vi politiker från olika partier hakar på en ganska hetsig stämning i samhället, när sådana fruktansvärda brott sker. Man börjar dra undan grundläggande fri- och rättigheter, till exempel genom signalspaning i ett tidigt skede.

Det är otroligt inskränkande för individens frihet att signalspana, speciellt när det börjar ske i civil verksamhet. Det är ett stort avsteg. Det är Försvarsmakten som signalspanar. Detta struntar Moderaterna i och vill omvälva hela rättsväsendet och tilldela detta till civila myndigheter. Det tycker inte Vänsterpartiet är rätt väg att gå.

Vi tycker heller inte att man ska få använda tvångsmedel i större utsträckning än vad som görs i dag; det används väldigt mycket av svensk polis. Det kontrolleras, men det sköts inte alltid jättebra. Vi tror inte att ökade tvångsmedel är bästa sättet, speciellt inte när det inte har begåtts något brott.

Jag kan inte förstå hur man kan bedriva en politik där vi ska börja spana på personer och använda tvångsmedel när det inte ens finns en förundersökning. När vi vet att ett brott har begåtts måste det vara en grundläggande princip att säga att vi ska utreda det, inte att säga: Jag tror att du kanske har gjort något, och nu ska jag börja spana på dig.

Fru talman! Regeringen har lagt fram ett förslag som baseras på ett EU-direktiv för att vi ska bli ännu bättre på att förhindra och förebygga våldsbejakande extremism och terrorism.

Det var intressant att höra föregående talare från bland annat Vänsterpartiet, som har varit emot inte bara de brottsförebyggande förslagen mot radikalisering och extremism utan även denna typ av förslag, som handlar om att straffa dem som inte skyr några som helst medel för att injaga fruktan och rädsla i vårt samhälle, med målet att skada och döda oss. Det har lyckats i Frankrike, Storbritannien, Belgien och Sverige. Inget av dessa förslag har Vänsterpartiet röstat för. De förslag som presenterades 2015 och 2017 och de förslag som diskuteras och debatteras nu, 2018, har Vänsterpartiet röstat nej till.

Med Vänsterpartiets politik hade vi inte kunnat döma någon för så kallade terrorismresor. Med Vänsterpartiets politik hade Säkerhetspolisen stått på Arlandas internationella terminal 5 och tittat på de återvändare som kom tillbaka från Islamiska staten och dess grymheter i Irak och Syrien utan att kunna ingripa. Detta är Vänsterpartiets politik mot terrorism.

Fru talman! För Liberalerna har det varit viktigt att satsa på Säkerhetspolisen och det lokala arbetet mot inhemsk extremism, inte minst det förebyggande arbetet. Det är där vi har det största problemet i vårt svenska samhälle – den inhemska extremismen. 2 000 personer bekänner sig till våldsbejakande islamistisk extremism. Det är korrekt att vi inte når dem med dagens förslag, men vi har lagt fram andra förslag: att stoppa bidrag och finansiering till församlingar och icke-demokratiska organisationer och att satsa på Skolverket, lärarkåren och kommunernas arbete. Men det finns fortfarande partier i Sveriges riksdag som röstar ned dessa förslag. Det är helt obegripligt.

Nu måste vi ta steg framåt. Vi menar att man måste satsa på Åklagarmyndighetens utredningskapacitet. Detta säger Socialdemokraterna nej till. Vi har också krävt att man tidigare ska kunna kriminalisera förberedelse till terrorismresor. Detta säger Socialdemokraterna nej till. Därför har vi också, i samband med förberedelsebrottet, föreslagit att man enklare ska kunna dra in pass vid misstanke om terrorismresa. Detta fick vi stöd för för två år sedan, men nu läste jag i betänkandet att vi med denna hantering inte kan dra in passet tidigare, eftersom riksdagen har sagt nej till att kriminalisera förberedelse till terrorismresor.

Socialdemokraterna försöker krångla sig ur detta genom att säga att detta redan är möjligt i dag. Men vi tycker att man ska kunna gå in ännu tidigare och återkalla eller tillfälligt omhänderta pass vid misstanke om eventuell terrorismresa. Detta är inget nytt förslag. Jag har stått och sagt detta i tre år, fru talman, men Vänsterpartiet tycker att det går för snabbt. Det har ju nästan inte hänt någonting.

Vi fattade ett stort beslut våren 2016, och det var att kriminalisera terrorismresor. Men alla andra förslag som ligger på bordet ligger kvar där, för de är under utredning. Att vi fattar beslut i dag beror på att EU, som vi i Liberalerna tycker om, har sagt: Ni måste skärpa er på några områden.

Jag minns när jag satt vid förhandlingsbordet i december 2015 och sa till regeringen: Varför undantar vi dem som är medborgare i Syrien och Irak från paragrafen om att kunna kriminalisera terrorismresor? Då anförde man att det är en grundläggande fri- och rättighet. Jag delade inte den uppfattningen då, och jag delar den fortfarande inte.

Vi har inga restriktioner från svensk sida när det gäller att kriminalisera personer som innehar till exempel syriskt medborgarskap men som är på väg ned till Syrien. Det är först nu, med dagens betänkande, fru talman, som vi korrigerar detta misstag. Men detta skulle vi ha gjort redan i december 2015 när vi satt runt bordet i Rosenbad och diskuterade dessa förslag.

Jag vill avslutningsvis säga några ord om återvändare från Islamiska staten. Vi har 300 personer som har rest till Mellanöstern för att delta i det hänsynslösa jihadkriget i terrorismens namn. 155 har återvänt.

Jag yrkar bifall till reservation 7, om lagföring av återvändare. Liberalerna har i två år krävt inte bara obligatoriska samtal med Säkerhetspolisen utan också obligatorisk brottsutredning av dem som kommer tillbaka till Sverige. Det räcker inte med riskanalys och dialog, utan vi måste systematiskt granska alla som kommer tillbaka för att utreda om de eventuellt har begått brott. Det är på det sättet man riskminimerar, men detta säger Socialdemokraterna nej till.

(Applåder)

Fru talman! Om ni inte är med mig är ni emot mig, verkar vara Roger Haddads taktik. Det är lite som att du är justitieutskottets egen Donald Trump, Roger Haddad, när du argumenterar på det sättet. Om det inte passar din egen agenda och uppfattning har den andra parten totalt fel. Då kan man ställa sig och skrika på den i riksdagens talarstol. Du är den minst seriösa politikern i Sveriges riksdag. Du tar inte det vi gör på allvar. Du har en osund fascination för Vänsterpartiet. Du ägnar mer tid åt att studera min politik än du gör åt att utveckla din egen politik, vilket behövs.

Roger Haddad sa i talarstolen att om Vänsterpartiet hade fått bestämma hade vi inte kunnat döma någon för terroristbrott. Då undrar jag: Menar du att det är Vänsterpartiet som är ansvarigt för all lagstiftning före 2015? Jag tänker särskilt på att vi hade en alliansregering under åtta år som var ansvarig för den dåvarande terroristbrottslagstiftningen. Men nu är det Vänsterpartiets ansvar, och då undrar jag: Hur tänker du?

Fru talman! Jag tror att jag avstår från personliga påhopp, utan jag fokuserar på det politiska.

Det finns ett parti i denna kammare som yrkar avslag på förslagen till skärpta straffregler för terroristbrott, och det är just Vänsterpartiet. Det är därför vi har denna debatt med Vänsterpartiet.

Mitt inlägg gällde att ni har sagt nej till allting, Linda Snecker, allt! Nämn ett förslag som ni har röstat för!

Exemplet jag tog gällde inte terroristbrott generellt, utan det gällde lagen om så kallade terroristresor som ni också röstade ned. Av alla de ungefär 155 personer som har återvänt till Sverige är det två personer som sitter i fängelse, dömda till livstids fängelse för mord genom terrorism. Jo, det finns lagstiftning som täcker dem, men det berodde på duktigt utrednings- och spaningsarbete vid Skövdepolisen i ett annat ärende, nämligen ett narkotikaärende där man av en tillfällighet lyckades ta i beslag ett usb-minne. Då kunde man binda dem till det här brottet och döma dem för terroristbrott genom mord.

Det jag tog upp var exemplet med terroristresor. Det finns andra förslag, till exempel straffskärpningar och åtgärder mot finansiering av terrorism. Under vår tid skärpte vi både lagen om rekrytering till terrorism och lagen om uppmaning till terrorism. Jag har inte kontrollerat om ni stod bakom de förslagen, men det är klart att även vi skärpte terroristlagstiftningen när vi satt i regering.

Fru talman! Nu är vi återigen i ett resonemang som går ut på att är ni inte med mig så är ni emot mig. Roger Haddad vägrar att lyssna på Vänsterpartiets invändningar när vi hänvisar till grundläggande fri- och rättigheter. Men att vi alla är fria och har våra demokratiska rättigheter är ju en liberal ordning när det gäller lagstiftning, och det är just detta som Vänsterpartiet ser undergrävas i den lagstiftning som pågår. Därför är vi kritiska till lagstiftningen, och därför har vi inte heller varit med och röstat igenom den.

Vänsterpartiet har däremot, som Roger Haddads allianskollega Johan Hedin hänvisade till, varit med i förhandlingar där jag tror att Roger Haddad själv satt med vid bordet. Vi har diskuterat med regeringen och de andra partierna hur vi kan göra den här lagstiftningen bättre. Vänsterpartiet har haft konkreta förslag som just nu är lag, men vi är inte överens om allt, och det har jag redovisat under flera års tid.

Återigen: Går man in i en diskussion som innebär att om man inte är med så är man emot är det svårt att ta till sig sådana lite mer analytiska grepp om hur våra demokratiska fri- och rättigheter ska se ut.

Ni säger nej till allt, säger Roger Haddad. Vad är det för argument? ”Ni säger nej till allt.” Det gör vi inte. Vi gör det med invändningen att den lagstiftning som vi i dag har på bordet inte är så bra, och det ser vi just för att de fällande domarna är väldigt få. Vi vet att bevisningen när det gäller brott som begås utomlands är oerhört svår, och vi ser också att den lag som stiftas i dag är någonting om hur terrorbrott begicks 2001 men inte 2017.

Det är vår kritik. Men Roger Haddad vägrar att lyssna, för det låter så mycket bättre när han högljutt får ge uttryck för sina egna åsikter. Jag betackar mig för sådan politik.

Fru talman! När man inte har några argument blir det personliga påhopp. Det är Linda Sneckers metod, och det tycker jag som ledamot av kammaren är helt oacceptabelt.

Signalspaning och hemlig dataavläsning finns inte på bordet för avgörande, utan det är utredningar som sker på uppdrag av Regeringskansliet. Det är inga ställningstaganden som vi ska göra i dag.

I dag handlar det om EU-terrorismdirektiv där vi på marginalen – basen finns, skulle jag säga, redan i svensk lagstiftning – förtydligar och skärper viss lagstiftning inom ramen för rättssäkerhetens principer. Det vet jag, för jag har träffat det så kallade LIBE-utskottet i Europaparlamentet i andra sammanhang. De släpper inte igenom vad som helst om man inte har granskat det utifrån mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och andra liberala principer.

Jag fick tyvärr inget svar, fru talman, när det gäller vilka av alla de här förslagen Vänsterpartiet har röstat ja till. Jag har gjort ett korrekt inlägg och en korrekt analys: Ni har röstat nej till vartenda förslag som har nått den här kammaren, Linda Snecker, och det är ett faktum.

Ni säger nej även i dag. Ni är det enda partiet i Sveriges riksdag som yrkar avslag på propositionen, och därför tycker jag att det är fel och ohederligt av Linda Snecker att påstå att hon inte tycker det, för det är precis det ni gör. Med er politik hade vi inte haft en chans att motverka radikalisering, extremism och terrorism. Det här är någonting som polisen och Säkerhetspolisen behöver för brottsförebyggandet.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att Sverige behöver agera mer kraftfullt för att förhindra framväxandet av fundamentalistiska miljöer. Demokrati och mänskliga rättigheter ska omfatta alla oavsett var i Sverige man bor. Det är av yttersta vikt att stoppa ytterligare radikalisering och framväxandet av fundamentalism i bostadsområden i Sverige, detta för att motverka rekrytering till islamistiska terrororganisationer.

Jag vill att vi ska förstärka det förebyggande arbetet i landets kommuner med Århusmodellen som förebild. Århusmodellen är ett kommunalt initiativ i danska Århus för att förebygga våldsbejakande extremism. Arbetet präglas av ett tätt samarbete och en tydlig samordning mellan polisen, berörda myndigheter, skolor, moskéer och andra lokala föreningar. Det handlar också om att upprätta informationscentraler dit man som förälder eller anhörig kan ringa om man är bekymrad över att en person håller på att radikaliseras. Efter det utreds på det individuella planet vilket stöd familjen eventuellt behöver.

Jag anser att staten måste ta större ansvar för att motverka radikalisering och hantera återvändare genom nationella insatsteam som operativt kan stödja kommunerna. Staten ska utforma fungerande avhoppar- och anhörigstödsverksamhet som specifikt riktar sig mot våldsbejakande islamister och som också involverar de muslimska trossamfunden i det förebyggande arbetet. Regeringen bör vidta åtgärder för att tillgodose detta.

Fru talman! Det finns uppgifter om att två av de tre personer som dömdes för några av sprängdåden som utfördes i Göteborg mellan november 2016 och januari 2017 hade deltagit i paramilitära övningar i Ryssland som hållits av Ryska imperiska rörelsen, en ultranationalistisk rörelse som strider i Ukraina. Två av de tre bomber som hade placerats ut exploderade, varav en skadade en städare allvarligt.

Att ingen av de tre ens åtalades för terrorbrott väcker enligt min mening vissa väsentliga frågor. Att de kunde genomgå militär träning och i förlängningen riskera att hota rikets säkerhet är dock minst lika illa. Jag anser att det krävs bättre lagstiftning mot träning med utländska paramilitära grupper. Den som genomgår träning utomlands vars syfte är att underminera det svenska samhället bör också kunna straffas hårt. Regeringen bör återkomma med ett lagförslag i enlighet med detta.

Fru talman! Ett betydande problem som kommer att växa framöver är att främmande makt försöker påverka Sverige. Ett exempel är utländsk finansiering av religiösa stiftelser och moskéer. Det finns uppgifter som pekar på att finansiärer kräver kontroll över verksamheten.

Jag anser att det är av yttersta vikt att säkerställa att ingen församling, stiftelse eller dylikt står under extremistisk kontroll. Det finns stater, stiftelser, organisationer och andra som har intresse av att destabilisera Sverige och underminera den svenska demokratin. Det är ett allvarlig hot som påverkar oss långsiktigt, och Sverige måste agera.

Jag föreslår ett förbud mot att utländska extremister får finansiera organisationer, stiftelser, trossamfund och politiska grupperingar i Sverige. Ett sådant förbud behöver utredas grundligt. En lista man kan ta som utgångspunkt är FN:s säkerhetsråds konsoliderade lista över sanktioner. Den bör sannolikt också kompletteras med en bedömning från Säkerhetspolisen, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten och Polismyndigheten.

Regeringen bör återkomma med åtgärder i enlighet med det anförda. Jag yrkar bifall till reservationerna 9, 13, 14, 19, 27 och 33.

Fru talman! Det var en fredag eftermiddag. Vi skulle ha partikongress följande dag, och jag var på väg hem för att förbereda mig när jag plötsligt såg ett väldigt märkligt inlägg: Vad händer på Drottninggatan? Med oro i magen gick jag snabbt uppför trapporna för att lyssna på nyheterna. Alla kanaler och sidor visade samma sak: En lastbil hade kört in i folk på Drottninggatan.

Händelseförloppet var oklart, och ingen visste omfattningen eller ens om det var över. Paniken spred sig. Det som inte fick hända hade hänt, och det hade inte hänt någonstans långt borta utan mitt i vårt kära Stockholm – på gatan där vi har gått så många gånger. Jag glömmer aldrig hur jag hoppades att ingen var skadad medan jag satt som fastklistrad framför tv-skärmen. Det sägs att dåliga nyheter sprids snabbt. Oroliga släktingar, vänner och kollegor ringde för att kolla hur jag mådde. Jag var inte på Drottninggatan, men jag tänkte på alla som var där och på deras anhöriga som inte fick tag i dem. Vi påmindes om hur skört livet är och hur tryggheten snabbt kan ryckas bort om beredskap saknas.

Som tur är försvann den känslan ganska snart, för polis, ambulans och vårdpersonal var snabbt på plats. De var hjältarna som riskerade sina liv för oss alla. De fick snabbt kontroll över situationen, och gärningspersonen som låg bakom terrordådet tillfångatogs inom bara några timmar. Under tiden var trafiken avstängd, och folk kunde inte ta sig hem. Då öppnade stockholmarna sina hem för helt främmande människor och erbjöd tak och mat över huvudet. Mitt under den fruktansvärda händelsen, rädslan och oron skapades en gemenskap som sa: Vi ger aldrig upp vår frihet.

Den 7 april 2017 är en dag ingen av oss någonsin kommer att glömma. Vi förlorade fem oskyldiga människor, och många fler skadades till följd av det fruktansvärda terrordådet. Förra veckan fick terroristen sin dom. Han fick lagens strängaste straff: livstids fängelse, utvisning på livstid och skadestånd till över hundra personer. Men det finns ingenting som någonsin kan motsvara det fruktansvärda dådet.

För att försvara vårt öppna samhälle och Sveriges befolkning är det vår skyldighet att göra vårt yttersta för att förhindra terrorhandlingar. Terrorism är en av vår tids största utmaningar, och vi är inte ensamma. Alla stater riskerar att drabbas, och för att tackla problemet är det viktigt med gränsöverskridande och balanserade lösningar. Sedan terrorattentatet på Drottninggatan har vi vidtagit en rad åtgärder i syfte att stärka arbetet mot terrorism. Regeringen bjöd även in andra riksdagspartier till samtal, och den 7 juni 2017 träffades en ny, partiöverskridande överenskommelse kring åtgärder mot terrorism.

Den breda överenskommelsen var nödvändig för att stärka arbetet mot terrorism och tyder på en stark samarbetsvilja när det kommer till rikets säkerhet. Jag tror att många av oss här inne är eniga om att vi alltid kommer att göra vårt yttersta för att hålla Sverige säkert. Det finns även fler pågående åtgärder som ska stärka arbetet ytterligare och leda till fler åtgärder, bland annat en översyn av terrorismlagstiftningen i syfte att få bättre överblick över den tuffa lagstiftningen.

Vi vill göra mer, och regeringen föreslår nu en mer heltäckande terrorismlagstiftning. Förslagen innebär en utvidgning av nästan alla straffbestämmelser på terrorismområdet och har ett starkt fokus på att utveckla åtgärder som förebygger terroristhandlingar. Jag ska bara nämna några av förslagen.

Terroristbrottet utvidgas genom att bland annat grovt dataintrång läggs till bland de brott som kan vara terroristbrott. Straffansvaret för rekrytering utvidgas. Straffansvaret för att utbilda sig för terrorism ska även innefatta självstudier i exempelvis vapen- och sprängämnestekniker. Straffbestämmelsen om terrorismresor utvidgas så att även terrorismresor till det egna medborgarskapslandet blir straffbara. Undantaget är svenska medborgare som reser till Sverige. Svenska domstolar ska också i fler fall kunna döma i terrorismrelaterade brott som har begåtts utomlands.

Förslaget syftar till att genomföra EU:s direktiv om bekämpande av terrorism och tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism. Det finns alltså en bred europeisk samsyn kring den lagstiftning som föreslås här i dag. Vi anser att den föreslagna lagstiftningen är väl avvägd och ser ingen konflikt mellan förslagen och de grundläggande fri- och rättigheterna. Terrorismbekämpningen är, återigen, en gränsöverskridande utmaning som kräver gemensamma lösningar. Därför hoppas vi att vi kommer att ha med oss hela riksdagen när det är dags att rösta igenom förslaget.

Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Liberalerna har en motion om att polisen och inte minst Säkerhetspolisen ska kunna kalla alla som har återvänt från ett konfliktområde och att de automatiskt utreds för brott, oavsett om det finns en misstanke eller inte. Om det så småningom inte finns någon misstanke och om personerna inte har begått några brott kan man avskriva dem.

I betänkandet refererar ni till några andra förslag, Sultan Kayhan. Det handlar om avhopparverksamhet, ett centrum mot våldsbejakande extremism etcetera, men det har ingen direkt koppling till vårt yrkande. Ni skriver dock från majoritetens sida att mina yrkanden därmed är delvis tillgodosedda, och jag vill fråga Socialdemokraterna på vilket sätt.

Fru talman! Tack för frågan, Roger Haddad! Vi utgår väl ifrån att Säpo har koll på dem som kommer tillbaka från sådana resor och att Säpo får göra bedömningen gällande vilka som ska tas in. Det behöver inte ske automatiskt.

Fru talman! Säkerhetspolisen har inte möjlighet att kalla till obligatoriskt samtal, utan precis som tidigare kollegor nämnde bygger det på samtycke. Detta handlar dock inte om några förutsättningslösa samtal innan någon åker, utan det handlar om att kalla in alla återvändare – till exempel redan på Arlanda, eller hur de nu väljer att ta sig in i landet.

Utifrån att Säkerhetspolisen faktiskt har koll på dessa personer anser vi att man ska gå in och göra en brottsutredning. Vad tycker ni egentligen om det, Sultan Kayhan? Det är nämligen inte möjligt och sker inte systematiskt i dag.

Fru talman! Jag uppfattar det som två olika frågor; det handlar om både dem som planerar att åka och dem som återvänder. De som planerar att åka finns det redan åtgärder för, inte minst i det här förslaget.

När det gäller dem som kommer hem och att det ska vara obligatoriskt vet jag inte riktigt; jag tänker att Säpo får göra en bedömning av vilka som ska kallas in. Säpo har fortfarande all möjlighet att faktiskt utreda och hålla koll på dem, och det är deras uppgift att göra det. Jag ser därför ingen anledning att bifalla ert yrkande på det här området, Roger Haddad.

Fru talman! Jag har ett par frågor med anledning av den debatt vi har haft i dag och det betänkande som är underlag för debatten.

Den första frågan är givetvis vad det är som har ändrats sedan december 2015, när vi hanterade ett förslag om utökat straffansvar för terrorism här i riksdagen. Sverigedemokraterna väckte då en följdmotion till regeringens dåvarande proposition med just syftet att kriminalisera terrorresor till ett eget medborgarskapsland. Regeringen valde att inte beakta det då utan gjorde det tillåtet att åka på terrorresor till det egna medborgarskapslandet – det som nu åtgärdas i detta betänkande. Jag vill bara veta vad det är som har ändrats i regeringens ståndpunkt och gör att man landar i den slutsats Sverigedemokraterna efterlyste redan 2015.

Den andra frågan gäller medborgarskap. Vi har sett hur många andra länder i Europa hanterar just frågan om medborgarskap. Vi kunde exempelvis ta del av ett fall i Danmark där en person med dubbelt medborgarskap, född och uppvuxen i Danmark, fråntogs sitt danska medborgarskap och blev dömd till livstids utvisning för ett terrorbrott med sex års fängelse.

Det finns många andra länder i Europa som också praktiserar det här, och Sverigedemokraterna är ett av de partier som står bakom detta. Moderaterna har anslutit sig till principen när det gäller det dubbla medborgarskapet, men vi vill gå längre och även kunna frånta dem som inte har något annat medborgarskap än svenskt deras medborgarskap.

Här i Sveriges riksdag är det vi som företräder denna linje, men regeringen vill inte att man ska kunna frånta personer med dubbelt medborgarskap som exempelvis har mördat kvinnor och barn i terrorkriget i Syrien och Irak det ena medborgarskapet.

Jag bara undrar: Varför? Vad är mervärdet för våra svenska medborgare när vi behåller de här terroristerna i Sverige? Var ska de jobba? Vem ska de bo granne med när de har avtjänat sina fängelsestraff? Det blir min andra fråga.

Fru talman! Det förslag som nu läggs till om att resa till det egna medborgarskapslandet är en följd av EU:s direktiv. Det är det förslaget bygger på, och det är det som är det nya.

När det gäller den andra frågan, om varför vi inte kan ta ifrån människor deras medborgarskap, är förslaget orealistiskt. Det går emot internationella konventioner, och vi har också ett starkt grundlagsskydd för medborgarskapet. Där har vi anledningen.

Men detta betyder inte att vi inte skulle ha en intention om att försvara Sverige mot terrorism. Vi gör allt vi kan, och vi fortsätter att utveckla åtgärderna. Det finns fler utredningar på gång för att göra detta.

Jag instämmer verkligen inte i Sverigedemokraternas bild av att vi ska ta ifrån människors deras medborgarskap.

Fru talman! Just när det gäller frågan om att kriminalisera resor till medborgarskapsland kanske regeringen nu inser att det ibland finns en poäng med att lyssna på delar av oppositionen som man vägrar att samtala med.

Vi poängterade den här saken för flera år sedan, och nu har det gått flera år då det har varit icke-kriminaliserat att resa till ett medborgarskapsland för att utföra terrordåd eller utbilda i terrorsyfte.

Det är en stor brist, och detta är någonting som regeringen verkligen borde ta till sig. Man har byggt in stora hål i lagstiftningen som man först nu, efter krav från EU, säger sig ha kommit på behöver åtgärdas. Kritiken har funnits, och möjligheterna till samtal har funnits genom att bjuda in oss i Sverigedemokraterna till samtal eller genom att åtminstone lyssna på våra reservationer. Men det är ni lite för fina för.

Det är som jag sa: Ni ägnar er åt ett dagisspel i den här församlingen när det handlar om så allvarliga saker som terrorlagstiftning, som ska skydda våra svenska medborgare och svenska liv. Då bygger ni in hål i lagstiftningen. Jag tycker att ni ska ta till er vad jag säger här, för det finns en poäng med det.

När det handlar om att bryta mot internationella konventioner när man fråntar någon medborgarskap undrar jag vad Sultan Kayhan har för syn på Danmark? Vad har du för syn på Frankrike? Vad har du för syn på flera andra europeiska länder som praktiserar det här?

Så sent som för bara ett halvår sedan kunde vi läsa om en dansk medborgare som är född och uppvuxen i Danmark, med dubbelt medborgarskap. Danmark tar ifrån personen medborgarskapet, för Danmark sätter danska liv och danska medborgares säkerhet i första rummet. Det gör inte den rödgröna regeringen när det gäller svenska medborgare när man tar så lättvindigt på de här frågorna.

Vi har fullblodsterrorister som hatar vårt land, hatar allt vad vi står för och hatar vårt sätt att leva. Det kommer inte att försvinna genom att de sitter i fängelse. De måste utvisas.

Fru talman! Vi talar om terrorism, och vi talar om människoliv. Jag tycker att det är fräckt av Sverigedemokraterna att säga att vi skulle se detta som ett dagisspel. Vi tar frågorna på stort allvar – på ytterst stort allvar.

Vi kommer att göra allt för att skydda vårt samhälle – vårt öppna, demokratiska och rättssäkra samhälle. Vi kommer att skydda Sveriges befolkning. Det är en anledning till att vi har en bred samsyn i det förslag som vi debatterar här i dag. Detta vill jag ha sagt.

Adam Marttinen säger att vi vägrar att lyssna. Det har vi inte gjort. Vi har tvärtom kallat till samtal och bjudit in andra riksdagspartier som vi tycker har realistiska och genomförbara förslag som har till syfte att försvara Sverige så som vi också vill göra samtidigt som vi bevarar och försvarar vårt öppna samhälle.

Vi har bjudit in till samtal, och två gånger har vi nått partiöverskridande överenskommelser. Jag håller verkligen inte med om att vi vägrar att lyssna när andra riksdagspartier har kloka inspel som gör att vi kan försvara vårt samhälle.

Fru talman! Jag tänkte bara säga att det blev lite fel och lite för mycket i mitt yrkande tidigare. Vår reservation är nr 27 och ingenting annat.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Sultan Kayhan för hennes anförande! Terrordådet i Stockholm berörde oss alla på olika sätt och vis.

Jag känner lite grann att jag upprepar mig, men jag tänker på bristen på snabbt agerande. Det är något jag saknar från regeringen. Terrordådet i Stockholm skedde den 7 april 2017. Men vi har också haft Paris 2015, Köpenhamn 2015, Nice 2016, Bryssel 2016, Berlin 2016, Manchester 2017 och London 2017. Det har varit så mycket, och däri ligger lite av min kritik mot regeringen. Man har bjudit in till samtal, och det är jättebra. Men jag saknar drivet för att få fram en lagstiftning. Det är nu 2018, och det första dådet jag nämnde skedde som sagt 2015. Man kan gå ännu längre tillbaka. Det måste komma något förslag.

Nu kommer ett förslag, säger Sultan Kayhan här, om en mer heltäckande terroristlagstiftning. Men det står till och med i förslaget att det i huvudsak bara syftar till att genomföra EU:s direktiv om bekämpande av terrorism och tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism.

Det är lite grann det här som jag återigen ser; regeringen agerar inte. Detta är egentligen bara ett slag på fingrarna av EU. Varför gör inte Sverige någonting? Det är alltså inte bara vi i oppositionspartierna som sitter här i Sveriges riksdag som säger: Gör någonting! Till och med EU säger det, och först då gör ni någonting. Jag kan inte riktigt ta det till intäkt för en handlingskraftig regering.

Tycker inte Sultan Kayhan att regeringen borde ha tagit fram lite mer, lite tidigare och kanske lite mer konkreta förslag? Nu är det många utredningar som är bra, men jag önskar att det också hade kommit konkreta förslag.

Fru talman! Tack för frågorna, Anders Hansson! Vi har ett parti som tycker att det går för snabbt, och vi har ett parti som tycker att det går för långsamt. Jag tänker att sanningen väl ligger någonstans däremellan, och jag skulle vilja säga att vi rör oss framåt med rätt takt.

Detta är en komplex lagstiftning, som är svår att överblicka. Vi har flera saker att beakta när vi försöker att vara träffsäkra och hindra terroristbrott. Jag delar bilden att vi behöver göra allt vi bara kan för att bekämpa och motverka terrorism och komma åt den i ett så tidigt stadium som möjligt.

Vi har samarbete i de här frågorna. Ni har ju varit med när vi två gånger har tagit fram överenskommelser. Vi är öppna för fortsatt samtal också, och i och med att vi alla har avsikten att göra vårt yttersta för att skydda vårt samhälle ser inte jag någon motsättning i detta. Vi kan väl blicka framåt och göra allt vi kan för att det ska gå till på ett ännu bättre sätt.

Fru talman! Tack för svaret, Sultan Kayhan! Moderaterna, och det gäller säkert också övriga oppositionspartier, har inga bekymmer med att knuffa regeringen framför sig i detta om det är det regeringen behöver för att agera. Det gör vi gärna.

Jag vill ta upp en fråga som kom upp i replikskiftet med Roger Haddad och som jag även tog upp i mitt anförande. Det gäller Säpos möjlighet när det kommer återvändande till Sverige. Säpo har i dag ingen möjlighet att kalla dessa till förhör utan deras medgivande.

Jag kan läsa ur vår reservation: I dag är det inte möjligt att kalla återvändande till förhör när det saknas förutsättningar att inleda förundersökning. I sådana fall har säkerhetspolisen endast möjlighet att föra ett samtal med personen i fråga, och det kan endast ske om personen i fråga samtycker. När det gäller återvändande finns det på goda grunder anledning att anta att sådana personer ofta kan lämna värdefull underrättelseinformation. Vi inom Moderaterna anser därför att det finns skäl att tillskapa en ny form av preventivlagstiftning som ger Säkerhetspolisen möjlighet att rutinmässigt kalla återvändande till förhör och om så erfordras också hämta personer till förhör i syfte att erhålla information i underrättelsesyfte.

Detta tror jag och Moderaterna hade varit en väldigt bra väg framåt. Jag brukar säga att jag nog hade tänkt mig för både en och två gånger innan jag hade vägrat om Säkerhetspolisen knackade på min dörr och sa: Kan vi få prata med dig, Anders Hansson? Det känns som att man kanske inte har rent mjöl i påsen om man vägrar.

Jag skulle vilja höra vad Sultans invändning skulle vara mot att ge Säkerhetspolisen detta mandat.

Herr talman! Tack, Anders Hansson, för frågan! Regeringen behöver nog ingen push, utan vi är drivande i de här frågorna. Men det vore såklart bra med ett fortsatt samarbete i och med att det här är en gränsöverskridande utmaning som kan kräva samarbete både i vårt land och utanför vårt land.

Det jag tänker när det gäller människor som har återvänt till Sverige är att vi har haft väldigt kort genomförandetid på oss i det här för att följa EU:s direktiv, så det är klart att allt kanske inte är involverat här. Man har tittat på vad som krävs för att genomföra det som efterfrågas i direktivet. Det här ingår enligt vår bedömning inte alls i det. Sedan är det också så att finns det bevis för att någon har gjort någonting är det klart att polisen fortfarande kan kalla till förhör.

Jag tror att det var svar på alla dina frågor.

Herr talman! När jag för fyra år sedan klev in i rollen som riksdagsledamot hade jag inte kunnat föreställa mig att arbetet mot terrorism skulle bli ett av de viktigaste för justitieutskottet under den här mandatperioden. Dels hade det inte sett ut så åren dessförinnan, dels har mycket hänt sedan valdagen.

I januari 2015 förändrade skotten mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo i Paris på ett avgörande sätt mycket inom Europeiska unionen. Samtidigt förändrade de lite. Ledare i många europeiska länder gick samman fast beslutna att göra mer för att bekämpa terrorismen, och vi ställde oss också tillsammans upp för att bevara det som terroristerna ville hota: öppenheten, demokratin, rättssäkerheten och värnandet av de ovillkorliga, absoluta mänskliga rättigheterna, som är en del av vår definition av demokrati. Dagens betänkande är den svenska implementeringen av det direktiv som blev resultatet av ett arbete som sattes igång då, efter januari 2015.

Herr talman! Det var inte de – någon annan, som Roger Haddad benämnde EU – som kom med någonting och slog någon annan i huvudet med det, utan det var vi, Sverige, som med andra länder i Europeiska unionen gick samman för att se vad vi behöver ha gemensamt inom alla länder. I Sverige var mycket redan uppfyllt, och i dag fyller vi ut luckorna. Dagens produkt är kanske inte vad något land självt hade valt, men genom att vi faktiskt har samlats blir det ändå bättre än om varje enskilt land hade gjort sin egen lösning efter sin egen vilja. Det är också skälet till att den här produkten skiljer sig något åt från det som regeringen har drivit och arbetat för. Det är naturligt när 28 länder samarbetar med varandra.

Herr talman! I debatten har vi hört att det går för snabbt och att det går för långsamt, och det är nog sant båda två. Mycket har behövt gå snabbt. När vi har sett hur många människor har åkt från vårt land för att ansluta sig till terrorsekter utomlands har vi behövt agera snabbt för att få den lagstiftning på plats som inte ens var påbörjad när den här regeringen tillträdde. Det behövde göras skyndsamt. Samtidigt behövde vi arbeta långsiktigt, för vi har sett att den terrorismlagstiftning som vuxit fram successivt genom konventioner och lagstiftning sedan attentaten den 11 september har blivit ett lapptäcke som har luckor och som inte i alla delar är effektivt och där rättssäkerheten därför blir bristande.

Därmed inte sagt att vi inte har någonting som fungerar, för är det någonting som har blivit tydligt så sent som nu i veckan är det att vi i Sverige kan döma den som har begått terrorbrott till lagens strängaste straff. Jag vill i dag passa på att tacka alla de medarbetare hos polisen, åklagaren och domstolarna som har arbetat med alla brottsoffer och anhöriga för att se till att det här blev möjligt och blev gjort på ett värdigt och rättssäkert sätt.

Herr talman! De flesta partier i den här kammaren har under mandatperioden gemensamt gjort ansträngningar för att värna det demokratiska samhället mot terrorism och förbättra det förebyggande arbetet, lagstiftningen och polisens och Säkerhetspolisens möjligheter att upptäcka och lagföra terroristbrott. Jag hoppas att vi fortsätter i denna konstruktiva samförståndsanda där vi värnar mänskliga rättigheter och rättsstatens principer mot dem som med alla medel vill skapa rädsla och splittring i vårt samhälle.

Miljöpartiet vill se en mer effektiv och heltäckande terrorismlagstiftning som både blir rättssäker och lätt att använda, och vi vill se till att även nazisters attentat mot flyktingar omfattas av lagen.

Med de orden yrkar jag bifall till förslaget i dagens betänkande, som innebär några steg på den vägen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)