En generell rätt till kommunal avtalssamverkan

Fru talman! Denna fråga är inte riktigt så torr som man vid en första anblick kan tro. I grunden handlar detta om något extremt aktuellt och mycket bra, nämligen att minska byråkratin för våra kommuner, så att det offentliga systemet kan agera mer effektivt för att upprätthålla och skapa större värden för våra medborgare och få större nytta av våra skattepengar.

Redan i dag kan kommuner samarbeta och samverka med varandra på en rad olika sätt. Ganska ofta när det är fråga om mer komplicerad samverkan sker den bland annat via kommunalförbund. Det kan handla exempelvis om att en kommun vill ha hjälp från en anställd i en annan kommun med olika saker - myndighetsutövning eller snarlika uppgifter. Men då krävs det i dag en väldig massa byråkrati i form av bolag, kommunförbund och stora regelverk för att man ska veta att man gör detta på rätt sida om lagen.

I och med detta förslag från regeringen görs detta lättare genom en direkt möjlighet till avtalssamverkan. Det är bra, och det är vi från moderat håll positiva till. Men vi ser att det finns vissa risker med hur detta kan utvecklas. Därför har vi en reservation som handlar om att vi vill att man gör en uppföljning ganska snart efter att denna lagstiftning har trätt i kraft. Vi vill också att man gör ytterligare en uppföljning när det har gått några år och man ser hur det har utvecklats över tid.

Det som vi är oroliga för är att man använder rätten och möjligheten till avtalssamverkan för annat. Det kan till exempel gälla en kommun som deltar i en upphandling och lägger anbud i en upphandling som en annan kommun redan har. Kommuner är bundna och ska, även med denna lagstiftning, vara bundna av att enbart utföra samhällsnyttiga tjänster i samhällets intresse för sina medborgare. De ska inte börja bedriva exempelvis äldreomsorg i en annan kommun.

Vi är helt enkelt oroliga för att man använder sig av denna lagstiftning i lite väl stor utsträckning. Därför vill vi ha en tydlig uppföljning av detta.

Det skulle i förlängningen även skapa problem konkurrensmässigt på marknaden. Därför är vi mycket måna om att detta följs upp. Mer om detta kan man läsa i vår motion. Men detta är ett i grunden bra förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan börja med att säga att jag i grunden håller med Ida Drougge om att detta är bra.

Bakgrunden till dessa förslag är naturligtvis att vi har en situation där vi har kommuner som Bjurholm - jag tror den är minst - med ett par tusen invånare, och en kommun som Stockholm med 1 miljon invånare. Det är 500 gånger skillnad mellan dessa kommuner.

I grunden har de samma uppgifter. Det är naturligtvis svårt för många av våra väldigt små kommuner att upprätthålla kompetens och att ha en ekonomisk effektivitet för att serva invånarna när man har ett så litet underlag.

Inom många olika områden har specialiseringen av yrken gått mycket långt. Tidigare kanske man hade en kommunal ingenjör som kunde lite om vatten, om gatubelysning och om hur man lagar hål i gator. I dag är detta olika specialiseringar. Att klara detta med ett mycket litet underlag kan vara mycket svårt.

På landstingssidan har vi en sådan situation att tre av våra landsting eller regioner har hälften av landets befolkning, nämligen Stockholm, Västra Götaland och Skåne. De 18 andra landstingen delar på resten av befolkningen. Då förstår man också att det är mycket olika förutsättningar för att klara uppgifterna.

Men ändå är det så att när jag blir sjuk vill jag kunna få samma vård oavsett om jag bor i ett landsting med ett litet befolkningsunderlag eller om jag bor i ett område med ett universitetssjukhus. Detta gör att det finns ett mycket stort behov av samverkan mellan både kommuner och regioner.

Den kloke kanske då säger: Varför går man inte ihop?

Detta låter sig enkelt sägas. Det är mycket svårare att få genomfört. Det är lättare att dela en kommun än att slå ihop kommuner. Det är jättelätt att bilda ett lag runt något ställe och säga: Vi har ingenting med dem därinne i den där stora staden att göra. Vi rår oss bättre själva.

Det är mycket lättare än att mellan två konkurrerande orter, där man alltid har hatat varandra i fotboll, säga: Nu ska vi bilda en kommun ihop.

Detta faller ofta i folkomröstningar, om det ens går så långt.

När det gäller regionfrågan har den ena statliga utredningen efter den andra försökt hitta en lämplig regional indelning för landet som gör detta mer rationellt. Det har också visat sig vara mycket svårt.

Det finns administrativa sätt att samarbeta i dag, vilket Ida var inne på, nämligen genom kommunalförbund. De är administrativt ganska komplicerade. Det blir en stor överbyggnad för att lösa uppgifter med den delen. Därför finns det ett behov av möjligheten att enklare överlämna uppgifter mellan kommuner och regioner - den här typen av avtalssamverkan.

Utifrån verklighetens krav på att hitta rationella lösningar på medborgarnas behov yrkar jag därför bifall till KU:s förslag.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar nu KU30 En generell rätt till kommunal avtalssamverkan.

Det är inte på något sätt en nyhet att många små kommuner i Sverige har haft problem att upprätthålla eller anställa specialistkompetens. Ibland kanske det inte ens handlar om en heltid, utan man kan behöva hjälp några timmar i veckan eller något liknande - kanske ett tillfälligt stöd. Ibland ser man kanske att just den kompetens man söker finns i grannkommunen eller grannregionen, och det är problematiskt eftersom dagens lagstiftning begränsar. En kommun är till följd av lokaliseringsprincipen förhindrad att vidta åtgärder i en annan kommun.

Jättemånga kommuner löser detta, precis som flera har varit inne på, genom att bilda kommunalförbund - med alla problem det innebär i form av indirekt valda politiker och att det ibland är svårt att riktigt tolka vem det är som bestämmer i ett visst fall. Det förslag vi nu har på riksdagens bord är alltså väldigt välkommet. Regeringen har fört fram förslag, och det är också det förslag vi från KU:s sida har ställt oss bakom.

Förslaget möjliggör för kommuner att avtalssamverka. Genom förändringen i kommunallagen kan kommuner och landsting överlåta utförandet av vissa uppgifter till en kommun eller ett annat landsting, och förändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 juli i år. Lagändringarna har som sagt varit väldigt efterlängtade. Regeringen framhåller i propositionen att kommunerna till följd av samhällsutvecklingen står inför betydande utmaningar. I många av remissvaren ser de olika kommunerna och landstingen verkligen ett behov av dessa utökade möjligheter att samverka.

Förslaget från KU är att vi ställer oss bakom de här lagändringarna, som medger att kommun eller landsting genom avtal får utföra uppgifter åt en annan kommun. Då kan man ändå säga att det finns en bortre gräns här; tanken är inte att en kommun eller ett landsting ska kunna avhända sig samtliga sina uppgifter. Inte heller är tanken att öka möjligheten för kommuner och landsting att i konkurrens med privata företag delta i upphandlingar. Det är inte det som är avsikten, utan avsikten är verkligen att lösa de problem som många kommuner ser på basplanet i dag.

Fru talman! Jag yrkar bifall till KU:s förslag.

(Applåder)

Fru talman! Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i kommunallagen och ett antal andra lagar, vilket ska ge generella möjligheter för kommunerna att bedriva avtalssamverkan.

Detta är en fråga som Centerpartiet har drivit på bland annat i Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Avsikten är att man ska kunna överlåta utförandet av uppgifter, också sådana som är lagreglerade, till en annan kommun - även i det egna området, där man kanske på olika sätt byter tjänster mellan kommunerna. Som vi i Centerpartiet ser det är det bättre med en sådan samverkan. Det är bättre för demokratin att kommuner samverkar än att kommuner slås ihop. Det är viktigt, men vilket sätt detta kommer att genomföras på har naturligtvis betydelse.

Detta gör till exempel att olika kommuner, om de inte redan har gjort det, nu kan börja diskutera vilka former av samverkan de kan sätta igång. De kan redan efter valet sätta igång med olika former av samverkan. Det kan till exempel vara så att två kommuner kommer överens om att den ena kommunen tar över vissa typer av miljöprövningar som ska gälla i båda kommunerna och att den andra kommunen tar över vissa bygglovsärenden i den andra kommunen. Den typ av samverkan där det behövs specialistkompetens blir det alltså mycket lättare för kommunerna att klara av utan att till exempel behöva köpa in extern kompetens.

Fru talman! Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag glömde yrka bifall till den reservation jag talade för, så jag vill börja med att göra det. Men det blev ju praktiskt att få både inleda och avsluta en debatt; det har jag nog inte gjort förut. Jag vill därför passa på att nämna ett par saker.

Det har förts fram att detta är bra för många mindre kommuner, eller kanske särskilt mer glesbefolkade kommuner - det kan ju vara kommuner som är väldigt stora till sin yta men där det inte bor lika många människor. Det är utan tvivel så att detta är en stor fördel för dem, men vi vet att det är stor efterfrågan på detta även i storstadsregioner som Stockholm. Där försöker man göra detta redan i dag. Bland annat tillsyn, vilket har tagits upp som ett exempel här, försöker man redan i dag samarbeta kring - men man gör det med viss tveksamhet kring om man får göra det eller inte. Det är alltså bra.

Vi står som sagt till fullo bakom förslaget men skulle vilja att man utöver förslaget redan nu sa att detta ska följas upp, eftersom förslaget inte innebär ett uttalat förbud mot att kommuner lägger anbud i andra kommuners upphandlingar. Det är alltså det vi hade önskat att man följde upp - och redan i dag sa att man vill följa upp.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 23 maj.)