En förnyad strategi för politiken avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och nikotin samt spel om pengar 2021–2025

Fru talman! Barn ska inte växa upp med eller fara illa av föräldrar som har missbruksproblem i Sverige. Ingen ska dö av läkemedels- eller narkotikaförgiftning. Barn och unga ska inte lockas att börja använda nikotin eller tobak eller att fastna i ett missbruk. Sverige måste bli bättre på att förebygga den förödande ohälsan orsakad av alkohol, narkotika, dopning, tobak och nikotin samt spel. Detta är utgångspunkterna i den ANDTS-strategi som vi debatterar i denna kammare i dag.

En förnyad strategi för politiken avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och nikotin samt spel om pengar 2021-2025

Fru talman! Propositionen innehåller ett reviderat övergripande mål för ANDTS-politiken och sju långsiktiga mål med prioriterade insatsområden som anger riktningen för ANDTS-politiken i sin helhet. I den nya strategin omfattas även spel om pengar, narkotikaklassade förskrivna och icke-förskrivna läkemedel samt en utvidgning av tobaksbegreppet till att även inkludera nikotinprodukter. Det är ett viktigt och välkommet förslag.

Strategin har ett ökat fokus på narkotikaprevention med brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser som också bidrar till strategins mål. Nuvarande ansvarsfördelning mellan myndigheter och samordningen på området kvarstår. I syfte att följa utvecklingen på området föreslås att ett ANDTS-politiskt forum inrättas och att ansvaret för att förvalta effektiva metoder och arbetssätt också tydliggörs.

Fru talman! Varje människa som dör av narkotika eller läkemedelsförgiftning är en människa för mycket. Även om det finns svårigheter i att jämföra olika länders statistik avseende narkotikarelaterad dödlighet, bland annat eftersom sättet att registrera och rapportera skiljer sig åt ganska mycket mellan länder, kan vi konstatera att Sveriges narkotikarelaterade dödlighet är alldeles för hög.

Därför har regeringen de senaste åren vidtagit flera åtgärder för att minska antalet dödsfall orsakade av narkotika. Man har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att etablera ett varningssystem för att motverka narkotikarelaterade dödsfall. Man har gett Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kartläggning av akutmottagningarnas rutiner. Man har tillfört medel till Folkhälsomyndigheten för att möjliggöra snabbare klassificering av nya psykoaktiva substanser.

Läkemedelsverket och Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett förutsättningarna för ökat tillgängliggörande av naloxonläkemedel i syfte att motverka överdoser.

Regeringen lämnade 2016 en proposition till riksdagen om att ändra lagen om utbyte av sprutor och kanyler för att förbättra tillgången i hela landet till sprututbyte för personer som injicerar droger.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tagit fram ett kunskapsstöd för läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, LARO, som jag vet är mycket uppskattat och använt.

I juni förra året tillsatte regeringen en särskild utredare för att se över hur insatser för personer med samsjuklighet med missbruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos kan ske mer samordnat.

Fru talman! Regeringen kommer också inom kort att tillsätta en utredning med syfte att utvärdera hela den svenska narkotikapolitiken som svar på ett tillkännagivande som ett enigt socialutskott riktat till regeringen. Utredningen ska bland annat föreslå hur en fortsatt restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med goda möjligheter för personer med missbruk och beroende att få tillgång till god och nära vård och stöd. Inom ramen för narkotikastrafflagen ska utredningen också se över hur påföljderna fungerar.

Fru talman! Sverige har haft en ANDT-strategi sedan 2011. Den har en viktig stödjande funktion på alla samhällsnivåer och syftar framför allt till att skydda barn och unga mot skadliga effekter orsakade av de olika produkterna. Strategin används som ett arbetsdokument i det viktiga förebyggande arbetet på de olika nivåerna - ute i kommuner, landsting och länsstyrelser, i berörda myndigheter och i civilsamhället.

Strategin har varit vägledande för alla de aktörer som omfattas av den, och den har utgjort ett viktigt verktyg för ett samlat arbete på nationell, regional och lokal nivå. Den har varit väl förankrad hos alla aktörer. Det är naturligtvis en framgångsfaktor att strategin omfattar hela befolkningen och att den utgör en utgångspunkt för de så viktiga regionala och lokala strategierna och samordnarna.

Utifrån ett folkhälsoperspektiv är regeringens ANDTS-strategi oerhört viktig, då den sänder tydliga signaler till såväl myndigheter som det civila samhället och anger en tydlig riktning för det långsiktiga arbetet och hur det bör bedrivas.

Fru talman! Om riksdagen i dag väljer att avslå strategin innebär det att viktiga och nödvändiga insatser på folkhälsoområdet försvåras och i vissa fall blir omöjliga att genomföra.

Ytterst drabbar det naturligtvis de barn och unga som växer upp med missbrukande föräldrar eller riskerar att själva hamna i ett missbruk. Dessutom riskerar det att skapa osäkerhet vad gäller inriktningen på arbetet bland aktörer på olika nivåer liksom i det civila samhället under strategiperioden.

Jag tycker att det är beklagligt att en majoritet i socialutskottet väljer att rösta ned denna viktiga strategi för att markera att man inte är nöjd eller politiskt överens i vissa sakfrågor.

Man har inte heller, fru talman, lyckats enas kring något av sina tillägg. Man röstar alltså ned strategin helt destruktivt och på helt olika grunder.

Jag måste också säga att jag ställer mig ytterst frågande till vad dessa partier menar när de i sin majoritetstext skriver att regeringen nu skyndsamt måste återkomma med en ny strategi men samtidigt att det egentligen inte behövs någon strategi och att det viktiga förebyggande arbetet måste fortsätta utan strategi.

Det här gör mig konfunderad, fru talman. Menar dessa partier att det inte behövs en ANDTS-strategi i Sverige? Hur väl förankrat är i så fall det förslaget hos aktörerna?

Fru talman! Jag håller med regeringen men också alla de aktörer som varit i kontakt med oss i socialutskottet via mejl och skrivelser om att det behövs en samlande, stödjande och vägledande ANDTS-strategi för att det viktiga förebyggande arbetet ska kunna fortgå och utvecklas. Jag hade naturligtvis hoppats att vi hade kunnat rösta igenom en sådan strategi här. Nu ser det inte ut att bli så, och det är beklagligt.

Jag vill med detta yrka bifall till vår reservation 1.

Fru talman! Sedan 2011 har Sverige haft en samlad strategi för alkohol, narkotika, dopnings- och tobakspolitiken. Strategin har varit en viktig styråra och ett viktigt verktyg i arbetet på detta centrala folkhälsopolitiska område. Inte minst har strategin varit viktig för att samla de många aktörer - kommuner, regioner, myndigheter och civilsamhällesorganisationer - som alla behövs för att detta arbete ska kunna bedrivas på ett framgångsrikt sätt.

Ett framgångsrikt arbete behöver vara långsiktigt, och jag är övertygad om att en nationell strategi behövs också framgent. Samtidigt är det för mig och Moderaterna alldeles uppenbart att den tidigare strategin, som löpte ut vid årsskiftet, hade allvarliga problem och brister som behöver åtgärdas. En kommande strategi behöver utvecklas och förbättras, fru talman, för det räcker inte att ha en strategi. Det behöver också vara en bra strategi.

Regeringen förmådde tyvärr inte ta fram en ny strategi i tid. Det är beklagligt, men vad som är verkligt allvarligt är att det förslag till strategi som regeringen till slut lade fram inte håller måttet. Den ANDTS-strategi som regeringen till slut lade på riksdagens bord och som vi nu debatterar duger helt enkelt inte. Sex av riksdagens åtta partier ger regeringens strategi underkänt.

I sitt förslag har regeringen förvisso breddat strategin till att omfatta också spel om pengar, och man har hörsammat kravet från en helt enig riksdag på att ta fram en nollvision när det gäller narkotikarelaterad dödlighet. Det är naturligtvis bra och positivt, men i övrigt är det inte mycket nytt i strategin. Framför allt har strategin såväl allvarliga brister som stora luckor.

Det är därför, fru talman, som Moderaterna säger nej till regeringens strategi. Men vi säger inte bara nej, utan vi lägger också fram förslag om vad som behöver förändras och adderas. När vi i riksdagen från höger till vänster avslår regeringens strategi gör vi det med tydliga uppmaningar till regeringen om vad vi vill se i stället.

För det första kräver riksdagen att regeringen snarast återkommer med en reviderad och förbättrad strategi som inte bara anger mål och visioner utan också stakar ut en väg framåt, en strategi med konkreta insatser och tydliggjord ansvarsfördelning. Gör om! Gör rätt!

För det andra kräver riksdagen att en förnyad ANDTS-strategi ska utgå från ett förändrat övergripande mål, ett mål som beaktar varierande skadeverkningar. I stället för att som regeringen jaga snusare bör målet avseende tobaks- och nikotinprodukter vara att minska skadorna på samma sätt som målet är uttryckt när det gäller alkohol och spel om pengar.

För oss moderater betyder det att arbetet framåt behöver fokusera på att minska den livsfarliga tobaksrökningen samt att utveckla och stärka det förebyggande arbetet så att färre börjar med tobaks- och nikotinprodukter.

För det tredje, fru talman, kräver riksdagen att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att klargöra olika produkters skadeverkningar. Detta tillkännagivande hänger naturligtvis tätt ihop med det föregående. En seriös politik behöver utgå från fakta.

För det fjärde kräver riksdagen att regeringen åtgärdar de mycket allvarliga kunskapsbrister som Sverige har avseende den svenska narkotikasituationen och hur den svenska beroendevården ser ut. För att kunna vidta rätt åtgärder och för att kunna utvärdera gjorda insatser behövs bättre tillgång till relevant och pålitlig statistik. Men i dag har vi som land varken koll på hur många tunga narkomaner vi har, hur många som har ett injektionsmissbruk eller hur många som är i så kallad LARO-behandling, alltså får läkemedelsassisterad behandling för sitt opioidberoende.

Detta är alldeles för dåligt. Ska vi kunna minska Sveriges skyhöga narkotikarelaterade dödlighet måste vi få ordning på torpet. Därför är det viktigt att genomföra de kartläggningar som vi moderater föreslagit och som en klar majoritet i utskottet nu ställt sig bakom.

För det femte kräver riksdagen att regeringen utreder hur ett nationellt kompetenscentrum för ANDTS-prevention kan skapas. Egentligen, fru talman, kanske jag borde ha nämnt detta tillkännagivande först, för ett framgångsrikt ANDTS-arbete bygger naturligtvis på och börjar med ett framgångsrikt och starkt förebyggande arbete.

Vi moderater, liksom en majoritet i utskottet, tycker att det förebyggande arbetet behöver utgå från evidens och att det därför behövs ett nationellt centrum för att utveckla, förvalta och kvalitetssäkra framgångsrika metoder inom ANDTS-området. Ytterligare ett viktigt uppdrag för detta centrum bör vara att utbilda och sprida information om de bästa metoderna så att de kommer till användning och gör nytta i hela landet.

Fru talman! Dessa fem tillkännagivanden innebär en tydlig beställning till regeringen - en beställning som förhoppningsvis kan göra det hyggligt enkelt för regeringen att nu göra sin bakläxa. Jag vill också påminna om de tillkännagivanden som riksdagen har gjort tidigare och som rimligen också bör inkluderas i arbetet med att ta fram en ny, bättre strategi. Jag tänker särskilt på det tillkännagivande som riksdagen gjorde för bara ett par veckor sedan om en stärkt vårdgaranti för personer med beroendesjukdom, liksom det som riksdagen gjorde i fjol om att öka tillgången till naloxon, det läkemedel som häver överdoser och därmed räddar liv.

Vi moderater har i detta betänkande också föreslagit att Sverige ska ta fram och genomföra en nationell överdosstrategi. En sådan strategi hade kunnat bidra till att förverkliga nollvisionen för narkotikarelaterade dödsfall. Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 36 under punkt 25, som handlar om att ta fram en nationell överdosstrategi men också om ett systematisk arbete med suicidprevention. Självfallet står jag bakom övriga moderata reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag alltså bara bifall till den nyss nämnda.

Fru talman! Avslutningsvis och sammanfattningsvis: För ett framgångsrikt ANDTS-arbete behövs en ändamålsenlig strategi och ett politiskt ledarskap, konstaterar utskottet. Jag konstaterar att båda delarna nu saknas. Sverige behöver en ny ANDTS-strategi men också en ny regering.

Fru talman! För oss sverigedemokrater är arbetet för att minska skador och problem kopplade till alkohol, narkotika, dopning och tobak ett prioriterat område. Vi har bland annat sedan länge drivit frågan om att sjukvården måste ta över ansvaret för missbruksvården och att den i högre grad måste grunda sig på vetenskap och beprövad erfarenhet. För man ska naturligtvis komma ihåg att majoriteten av alla som har missbruksproblem, bland annat med narkotika, har bakomliggande psykiska eller fysiska sjukdomar. Därför måste missbruksvården bli betydligt mer tillgänglig så att fler kan bli fria från sitt missbruk.

Som vi vet har Sverige näst högst narkotikarelaterad dödlighet i hela Europa. Detta är ett svek mot såväl de missbrukare som behöver vård som mot deras anhöriga. Det är uppenbart för de flesta att regeringens politik inte har räckt till inom detta område.

Fru talman! Regeringen presenterar nu en ny ANDT-strategi, som vi ska ta ställning till här i dag. Strategin har fått ett tillägg i form av ett S och omfattar nu även spel, vilket vi anser är bra. Man har även återinfört målet att skydda barn från skadeverkningar, vilket också är bra.

Men, fru talman, det räcker inte. Det här är en strategi som inte håller måttet. Det är viktigt att man har en strategi som utgår från tydliga, konkreta mål som man kan följa upp och som bidrar till en bättre folkhälsa och räddar liv, vilket vi inte anser att denna strategi gör. Det framgår inte heller av propositionen att åtgärderna ska genomföras, och det skapar en osäkerhet om hur strategins övergripande mål ska kunna uppnås i praktiken, vilket är väldigt olyckligt.

Fru talman! Även om alla produkter inom strategins område är skadliga för hälsan är det ändå viktigt att klargöra de skillnader när det gäller dessa produkters skadeverkningar som är vetenskapligt påvisade. Vi är kritiska till att regeringen fortfarande inte gör en tydlig och skarp åtskillnad när det gäller skadeverkningar av tobaksrökning kontra bruk av snus och andra rökfria nikotinprodukter. Tobaksrökningen är definitivt ett av världens allvarligaste folkhälsoproblem. Den beskrivs också av Världshälsoorganisationen som en global epidemi, vilket naturligtvis är oerhört allvarligt.

Därför, fru talman, är det mycket glädjande att utskottet nu har lagt fram ett förslag till tillkännagivande om ett nytt övergripande mål som tar hänsyn till de varierande skadeverkningar som olika tobaks- och nikotinprodukter kan orsaka. Förhoppningsvis kan detta leda till att vi får en mer seriös politik på området, som utgår från evidens, beaktar olika ANDTS-produkters skadeverkningar och baseras på vetenskapliga riskbedömningar.

Fru talman! Bruket av narkotika har ökat, och utvecklingen har inte legat i linje med målet om minskade skador och dödsfall. Tvärtom har fler skadats och dött av sitt eget narkotikabruk, även om en positiv trend har kunnat skönjas de senaste åren.

Enligt den europeiska narkotikabyrån har Sverige nu Europas näst högsta narkotikarelaterade dödlighet. Som vi har hört tidigare är det förvisso alltid riskabelt att jämföra narkotikarelaterade dödsfall i olika länder. Men klart är att Sveriges har en väldigt hög dödlighet när det gäller narkotika, och det betyder att mycket mer behöver göras för att minska missbruket och i förlängningen rädda liv. Samtidigt ger regeringens förnyade strategi inte tillräckliga svar på hur dödsfallen ska bli färre. Detta är inte acceptabelt.

Fru talman! Sverigedemokraternas besked är således att vi vill se en strategi som håller betydligt högre standard än den som regeringen presenterat i sitt förslag - en seriös strategi som är heltäckande och tydlig när det gäller både konkreta insatser och målsättningar. Vår uppfattning är att regeringens förslag inte håller måttet. Därför vill vi se att regeringen inom en snar framtid återkommer med ett omarbetat förslag inom detta område så att vi så snart som möjligt kan stärka arbetet med att motverka det mänskliga lidandet och samtidigt hantera den samhällsproblematik som är kopplad till området på ett ändamålsenligt sätt.

Med detta sagt, fru talman, ställer vi oss bakom reservation 32 och yrkar avslag på propositionen.

Fru talman! I boken Vi begravde våra barn berättar 33 mammor om sin kamp för sina barn och mot deras missbruk av droger och läkemedel, en strid som drogerna och sorgen gick segrande ur. Så var det med 19åriga Timmy, som trots familjens vädjan om hjälp från samhället dog av sitt narkotikamissbruk den 1 september 2014, eller med Björn, 20 år, som efter år av missbruk och psykisk sjukdom hittades död i sitt rum hösten 2015.

Detta, fru talman, är tragedier som verkligen berör på djupet. Men det är också fungerande vittnesmål om en missbruksvård och en narkotikapolitik som över huvud taget inte fungerar. Det är just detta som den här debatten borde handla om.

I Sverige är dödligheten för människor som lider av narkotikaberoende bland de högsta i Europa. Om det vore så med någon annan patientgrupp - om vi hade de sämsta resultaten vad gäller att behandla cancer eller hjärt- och kärlsjukdomar eller att få för tidigt födda barn att överleva - skulle det vara ett ramaskri i Sverige och bland svenska politiker. Men just för att dödligheten drabbar en grupp människor som betraktas som stående längst ned på samhällsstegen och är mer utsatt än någon annan grupp är det väldigt tyst i debatten.

Det är klart att detta hänger samman med synen på narkotikaberoende. Man menar att det inte är en sjukdom. Ministrar kan stå i Agenda och säga "jag tror" och "jag tycker", och en minister avfärdar den ansvariga myndighetens, Folkhälsomyndighetens, uppmaning att verkligen utreda bakgrunden till detta med att det inte stämmer med hennes politiska uppfattning. I det läget är det klart att man får den här effekten.

Beroendesjukdom är en sjukdom. Sjukdomar ska behandlas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Där ska det vara forskning som ligger till grund för vad vi gör och vilka ställningstaganden vi gör.

Det är också politiskt tyckande och troende som gör att det till skillnad från när det gäller alla andra sjukdomar är socialtjänsten som har huvudansvaret för behandling av just den här gruppen. Då är det inte märkligt att vår dödlighet är bland de högsta i hela Europa och att vi har en regering som passivt ser detta hända.

Detta är en av anledningarna till att vi i Centerpartiet har landat i att det självklara är att yrka avslag på ANDTS-strategin. Det är en strategi som vad gäller narkotika radar upp målsättningar och visioner helt utan skarpa åtgärder. Som vi har hört här från talarstolen handlar det om diverse uppdrag till myndigheter och statliga verk, men den innehåller ingenting som i grunden påverkar situationen. Det är därför som vi ligger kvar på en dödlighet som är en av de högsta i Europa på det här området.

För oss i Centerpartiet handlar det dock inte bara om missnöje med avsaknaden av skarpa förslag inom narkotikapolitiken. Även inom alkoholpolitiken lyser de skarpa förslagen med sin frånvaro. Där är det lätt att glädjas över att alkoholkonsumtionen sjunker, inte minst bland ungdomar men även i befolkningen totalt sett. Men vi har fortfarande ett problem med ungefär 500 000 människor som har ett problematiskt alkoholbruk, snudd på ett beroende, där det inte finns adekvat hjälp att få.

Vi är också missnöjda med formuleringarna när det gäller tobak. Låt mig vara den förste att säga att snus definitivt inte är någon hälsoprodukt, utan den är befäst med ett antal allvarliga konsekvenser. Det är klart att vi ska göra allt vi kan för att undvika att ungdomar börjar snusa. Men att jämföra det med cigarettrökning, som är ett av de största folkhälsohot vi har och orsakar sjukdom och död i en omfattning som få andra saker, leder tanken helt fel.

Därför är det inte så konstigt att sex av riksdagens åtta partier står bakom Centerpartiets krav på att avslå ANDTS-strategin. Det räcker inte att ha en strategi med målsättningar och visioner utan skarpa åtgärder. Då är det inte riksdagens partier som är ansvariga för att regeringen ska få igenom sin ANDTS-strategi.

Den här regeringen måste inse att det inte minst vad gäller narkotikapolitiken är dags att lyssna på riksdagens partier och på alla de tillkännagivanden som har beslutats i den här kammaren och försöker skapa en majoritet bakom en ANDTS-strategi som verkligen skulle förändra situationen i Sverige.

Jag står bakom samtliga reservationer från Centerpartiet men väljer att yrka bifall endast till reservation 45.

Fru talman! Under hela mitt yrkesliv har jag jobbat med frågor som handlar om just alkohol och narkotika - som fältassistent i Solna, som behandlare, som projektledare och som kommunikationsstrateg. Jag har jobbat med socialt arbete, kommunikation och stora informationsinsatser, med ungdomar som kom ifrån trassliga hem och med hiv-infekterade beroende i Stockholm i början av hiv-epidemin. Men jag skulle aldrig utgå från min egen lilla bubbla - aldrig!

Jag har under hela mitt liv lyssnat på forskare och på dem som jobbar i professionen. Jag skulle önska att fler politiker gjorde det och att också regeringen gör det på ett annat sätt.

Regeringens stora problem är bristen på lyhördhet och bristen på ödmjukhet. Den bristen ger sig till känna i den ANDTS-strategi som nu skickas tillbaka till Socialdepartementet med olika ingångar från oppositionen. Strategin håller inte måttet på ett flertal områden.

Fru talman! Det finns i Sverige mycket kunniga beroendeforskare och extremt kunniga kliniker och utredare. I förra veckan fick vi i socialutskottet ett brev från dem, eller kanske snarare en miniutredning. Hur många av dem har varit med i den här processen? Har de blivit tillfrågade och varit på hearingar? Det blir problem när regeringen inte lyssnar på andra än dem man lyssnat på tidigare. Det är som i en liten ankdamm, där alla tycker samma sak.

Fru talman! Jag ställer mig frågande till hur det går att veta att tidigare strategier har varit framgångsrika. Det framgår inte om vården har blivit mer tillgänglig, varför 894 personer avled i narkotikarelaterad dödlighet 2019, om barn till beroende får egen hjälp eller om färre ungdomar har utvecklat ett beroende. Jag måste säga att den svenska narkotikastrategin i vissa delar är baserad på ofullständig och inaktuell information. Vi måste gräva mer i de här frågorna. Vi måste ha mer kunskap för att kunna göra mer relevanta saker.

Fru talman! Beroende kräver olika typer av insatser med tanke på omfattning och social situation. Många far illa för att man inom socialtjänsten och beroendevården använder metoder som inte utgår från fakta och forskning. Det behövs en genomlysning av behandlingsinsatser och förutsättningar för tillgång till vård och behandling inom området.

Vänsterpartiet vill ha koll på utvecklingen av antalet personer som får behandling på behandlingshem och antalet avgiftningsplatser i regionerna uppdelat på kvinnor och män samt unga människors förutsättningar att få vård och behandling. Att särskilt lyfta kvinnors situation och utsatthet utifrån alkohol- och drogprevention borde vara självklart. Stora nedskärningar i decennier inom både kommuner och regioner har inneburit att många med behov av hjälp har nekats vård och stöd. Det är uppenbart.

AA och AN är behandlingar som inte kostar något, och de är tyvärr de behandlingar som används i väldigt stor utsträckning. De kan vara jättebra som komplement, men kanske inte för alla.

Med anledning av detta är det så viktigt att möjliggöra en tydlig mätning av sociodemografiska förutsättningar för att få tillgång till reell vård och därigenom jämlik hälsa. Jag yrkar därför redan nu bifall till reservation nummer 30, fru talman.

Alkohol är, som ni vet, ingen vanlig vara, vilket innebär att vinstintresse och konkurrens ska hållas bort från handel med alkohol. Vi måste behålla den mycket restriktiva alkoholpolitik som vi ändå har lyckats hålla i och som har sin grund i ett folkhälsoperspektiv och är solidarisk i stället för egoistisk. När jag ser vissa alkoholpopulistiska utspel lite här och var i Sverige och även i kammaren blir jag lite lätt oroad.

När det gäller tobak är förstås det viktiga att förebygga att unga inte börjar använda nikotinprodukter.

Vi blir ofta uppvaktade, som ni vet, av olika lobbyister från olika håll. Det är Philip Morris, och det är snusfabrikanterna som numera också företräds av en läkare. Så kan det gå när inte haspen är på. Jag tycker att man ska hålla lobbyister från tobaksbranschen och alkoholindustrin på behörigt avstånd från politiken.

Utredningen om översyn av vissa frågor på tobaksområdet överlämnade sitt betänkande Hårdare regler för nya nikotinprodukter den 5 mars 2021. Det finns en mängd förslag som vi ska titta på i utredningen och som vi kommer att debattera. Men att just nu låta Socialstyrelsen utreda skillnader i hälsorisker mellan rökning och snus ställer sig Vänstern klart frågande till.

Barn till beroende far illa. Vart fjärde barn som växer upp i en familj med beroendeproblem går dessutom ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det är dubbelt så många som i andra familjer. Den enskilt största förebyggande betydelsen är en fungerande jämlik förskola och skola med målet att alla går ut med betyg från grundskolan. Det är så viktigt, säger alla forskare, men så är det inte i verkligheten.

Att misslyckas i skolan är en tydlig indikation på en ökad risk för beroende. Barns rätt till eget stöd när de växer upp i hem med beroende är en fråga som Vänsterpartiet har drivit i flera år.

I dag får barnen förlita sig på projekt som kommer och går. Med anledning av det är det viktigt att specifika insatser riktade till barn och unga i riskzon görs till ett långsiktigt mål i den förnyade ANDTS-strategin. Men det behöver också utvecklas särskilda program för att förebygga barns och ungas användning av alkohol, narkotika, dopningsmedel, tobak och nikotinprodukter eller spel om pengar. Jag saknar det i den här strategin.

Fru talman! Under perioden 2006-2019 ökade dödligheten i läkemedels- och narkotikaförgiftningar med 79 procent - siffran kommer från Folkhälsomyndigheten. Den narkotikarelaterade dödligheten har ökat mycket kraftigt i Sverige sedan 90-talet. Enligt senast tillgänglig statistik, som avser år 2019, inträffade 894 dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar bland invånare 15 år och äldre. Hälften av fallen berodde på opioidöverdoser. För att vi inte ska hamna i en siffercirkus vill jag säga att när Folkhälsomyndigheten rapporterar till EU används ett annat mått. Enligt detta avled 540 personer under 2019 till följd av överdos. Därmed hör vi till de länder inom EU som rapporterar högst andel narkotikarelaterade dödsfall per miljon invånare i åldrarna 15-64 år, 77 jämfört med EU-genomsnittet 15.

Det här bara fortsätter år efter år. Det kan inte få fortsätta så här. Det är skamligt att så lite har gjorts så länge för att hindra detta och för att undersöka varför. Är inte det självklart? Precis som föregående talare, Anders W Jonsson, sa är beroende en sjukdom och ska behandlas som en sjukdom.

För drabbade mammor, pappor, systrar, bröder, vänner och barn och den döde själv är det ett förlorat liv.

Det är så tydligt att stigmatiseringen och utsattheten har ökat. Narkotikapolitiken håller inte ihop längre. Regeringen och tidigare regeringar har konsekvent ignorerat den höga överdödligheten. Det finns ett stort behov av att utvärdera vilka effekter narkotikapolitiken, inklusive kriminaliseringen, har haft. Hela lagstiftningen, allt, behöver utvärderas, och det är det jag förväntar mig av regeringen.

Det saknas en kunskap om behandling, tillgång och efterfrågan. Den stora frågan är att förändra narkotikapolitiken från livsfarlig, som den är nu, till en möjlighet för människor att gå vidare i sina liv genom att få behandling och hjälp. Så ser det inte ut nu. Alla människor ska ha ett anständigt liv, inte sant?

Den här strategin, som vi har sagt nej till, ger inte de svar som behövs. Och jag undrar verkligen var den utredning om narkotikapolitiken som vi beslutade om för cirka ett år och fyra månader sedan är. Den sägs ska komma nu. Det hade ju varit helt underbart om vi hade fått den före den här dagen, inte sant? Utredning först, sedan strategi hade varit en väldigt rimlig tågordning, tycker jag. Bakom kravet på utredning i det här betänkandet, som inkluderar allt, står Sverigedemokraterna, Vänstern, Centern och Liberalerna men inte, om jag tolkar det rätt, Moderaterna och Kristdemokraterna.

Som sagt: Jag tycker nog att de dödas pappor, mammor, systrar, bröder, vänner, partner och barn ska få en utvärdering som tittar på hela narkotikapolitiken och ger hopp om att det går att förändra. Vi gör som Folkhälsomyndigheten, Sveriges Kommuner och Regioner och hur många som helst av de mest prominenta forskarna som just har skickat det här materialet till hela socialutskottet och tittar på det här.

Ingen vill legalisera narkotika, ingen. Men vi vill ha en narkotikapolitik som inte dödar så här många. Vi måste göra någonting. Ignorera inte frågan en dag till!

Fru talman! Vi debatterar i dag regeringens förslag till ny ANDTS-strategi, alltså politiken kring alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar. Detta är frågor som engagerar mig mycket, då jag i min roll som forskare vid Karolinska institutet studerade vad som händer i hjärnan under utveckling av beroende. Utifrån den kunskapen utvecklade min forskargrupp nya läkemedel för behandling av alkoholberoende.

Dessa frågor är oerhört viktiga för alla de människor som själva är drabbade och för de som lever tillsammans med någon som dricker för mycket alkohol eller som har någon annan missbruksproblematik. I Sverige är det ungefär 1 miljon människor över 15 år som dricker så mycket alkohol att de skadar eller riskerar att skada sin hälsa. Jag lade till de som riskerar att skada sin hälsa till den siffra som Anders W Jonsson uppgav tidigare. Många av dessa människor lever med ett stort stigma och en stark känsla av skuld och skam.

Fru talman! Jag tänker särskilt på de barn som lever i en familj där det finns alkoholproblem, barn som lever med en ständig otrygghet och en oro för att vinet eller ölen ska omvandla en älskad mamma eller pappa till en obehaglig, skrämmande och kanske aggressiv person. Dessa barn riskerar inte bara att lyckas sämre i skolan utan har också en förhöjd risk att utveckla ett eget missbruk senare i livet.

Inte minst för att stå upp för de drygt 300 000 barn som enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning uppger att de har påverkats mycket negativt av att växa upp i en familj där en förälder har alkoholproblem är det så viktigt att ha en tydlig ANDTS-strategi. Det ska vara en strategi med ett tydligt politiskt ledarskap och konkreta insatser för att minska tillgängligheten och för att främja ett starkt förebyggande arbete samt en lättillgänglig vård och behandling med ett gott bemötande.

Först då, fru talman, kan vi effektivt motverka det mänskliga lidandet och den samhälleliga stora problembörda som är kopplad till alla bokstäver i strategin. Men här har regeringen brustit i sitt ansvar. Deras strategi är otydlig. Den saknar både konkreta insatser och politiskt ledarskap. Regeringen skriver exempelvis att de överväger att genomföra olika insatser. Det framgår med andra ord inte om dessa åtgärder kommer att genomföras eller inte. Dessa vaga formuleringar skapar en osäkerhet om hur strategins mål ska kunna uppnås i praktiken. Det här duger verkligen inte!

Fru talman! Vi kristdemokrater är angelägna om att få en bra ANDTSstrategi på plats omgående. Vi föreslog därför i vår följdmotion att regeringens strategi skulle avslås och att regeringen omgående skulle återkomma till riksdagen med en förbättrad version. För att ge regeringen ledning i det arbetet gav vi också 30 olika förslag på konkreta insatser som skulle förbättra strategin och stärka det politiska ledarskapet.

Fru talman! Jag är oerhört besviken på hur styvmoderligt regeringen behandlar ANDTS-frågorna. Inte nog med att den misslyckades med att ta fram en ny strategi i tid till att den förra löpte ut vid årsskiftet; när regeringen väl lade ett förslag på riksdagens bord var det en undermålig strategi.

Men, fru talman, jag är samtidigt glad och stolt över att vara verksam i ett socialutskott som även i denna fråga axlar ansvaret när regeringen brister i sitt. Jag vill därför passa på att tacka mina kollegor från andra partier för det fina samtalsklimat och den goda samarbetsvilja som alltid präglar vårt arbete i riksdagen - stort tack!

Jag är glad över att det nu finns en utskottsmajoritet bakom flera av de förslag som Kristdemokraterna presenterade. Det handlar om att klargöra de gradskillnader av ANDT-produkters skadeverkningar som är vetenskapligt påvisade och att genomföra en kartläggning av narkotikamissbruket i syfte att förbättra beroendevården. Men det som jag är extra stolt över är att det nu finns en majoritet som ställer sig bakom att Sverige behöver ett nationellt kompetenscentrum för ANDTS-prevention.

Prevention är vetenskap, och kompetenscentrumet ska utveckla och utvärdera effektiva metoder men också stödja och utbilda den personal som arbetar med ANDTS-prevention ute i landet. Det finns redan en utmärkt grund för detta kompetenscentrum genom organisationen STAD, Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem, som är världsledande inom preventionsvetenskap. STAD är en del av Centrum för psykiatriforskning, som i sin tur är en del av Region Stockholm och Karolinska institutet. Och eftersom STAD:s kompetens redan är efterfrågad runt om i landet av myndigheter, kommuner och regioner torde omställningen till att bli ett formellt nationellt kompetenscentrum vara mindre omfattande.

Fru talman! Även om jag och Kristdemokraterna i dag är nöjda med utskottets förslag till beslut och helhjärtat står bakom det hade jag såklart önskat att vi hade fått gehör för alla våra 30 olika förbättringsförslag. Jag vill därför yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 41 under punkt 27, som handlar om att tydliggöra det nationella politiska ledarskap som krävs för ett framgångsrikt genomförande av ANDTS-strategin.

Fru talman! Jag vill också nämna att jag noterade att socialministern i medierna har uttalat att hon inte vill ge besked om huruvida regeringen avser att återkomma med en ny, omarbetad strategi eller inte. Hon motiverar detta med att det "för mig är väldigt oklart på vilket sätt vi skulle kunna arbeta om strategin. Riksdagen är inte tydlig med vilka förändringar man vill ha".

Jag ska erkänna att socialministerns uttalande förvånar mig, och jag vill uppmana henne att återigen läsa de konkreta tillkännagivanden som regeringen nu kommer att få. Men jag vill också betona att regeringen nu äger processen framåt.

Regeringen kan gärna inspireras av den skuggstrategi som togs fram av experter inom området och som lämnades till Socialdepartementet för drygt ett år sedan. Närmare 30 organisationer inom det civila samhället stod bakom denna skuggstrategi. Under förra vecka hörde tolv experter - forskare, kliniker och praktiker inom ANDTS-området - av sig direkt till socialutskottets ledamöter för att de ville bidra med sin erfarenhet och kompetens under arbetet med att förbättra strategin. Dessvärre uttryckte de att de inte hade fått gehör från Socialdepartementet.

Min uppmaning till regeringen är därför, fru talman: Gör om, gör rätt! Sverige behöver en bra ANDTS-strategi på plats så snart som möjligt, och det kan vi få om regeringen lyssnar på riksdagens men också på experternas konkreta förbättringsförslag.

Avslutningsvis, fru talman: Det vore ett svek mot alla de barn som far illa och lever i en familj där det finns missbruksproblematik om riksdagen skulle godkänna, acceptera och släppa igenom en dålig strategi bara för att ha en strategi. Jag vill därför säga varmt tack till alla de partier som genom att stödja Kristdemokraternas avslagsförslag nu står upp för dessa barns rätt att växa upp i en trygg familj.

Frau talman! Att bli beroende, vare sig det är av alkohol, narkotika, dopningspreparat, nikotinprodukter, spel eller läkemedel, är att bli ofri. Drogen eller preparatet tar så att säga makten över den fria viljan, och det är väldigt svårt att komma loss.

Dock inte för alla. Vi vet fortfarande inte vilka som speciellt är i riskzonen. Det kan gälla ett preparat som morfin: En del blir illamående, andra blir höga och andra känner egentligen inte så mycket. Men vi vet inte på förhand vilka som blir höga och fastnar. Det vet vi inte heller när det gäller nikotin, alkohol och så vidare. Därför måste vi arbeta för att förebygga att man fastnar i ett beroende och för att se detta som en sjukdom.

Vi i Liberalerna är inte så positiva till alla de här bokstäverna - ANDTS, och så blir det kanske ett L därtill om vi får som vi vill - utan kallar det för beroendesjukdomar. För det är alltså en sjukdom att bli beroende av något av de här ämnena eller flera sammantaget.

Detta återspeglas också i vår syn på huvudmannaskap. Vi menar att det är sjukvården som ska ha huvudansvaret för att förebygga, bota och rehabilitera. Socialtjänsten kommer in med de insatser som behövs när det gäller boende, möjligheter till jobb och så vidare. Därför yrkar jag bifall till reservation 32 under punkt 21.

Sedan till strategin, vilken som vi har skrivit är väldigt svag. Vi har väntat i ett år, och det har funnits förväntningar på att det nu skulle komma någonting skarpt. Vi har diskuterat bland annat med dem som nu har skrivit till socialutskottet och också haft sina förväntningar på ett skarpt förslag. Under denna årslånga väntan har man ute i landet arbetat på utifrån den gamla strategin men ibland också utifrån egna erfarenheter och idéer. Ganska nära inpå att propositionen kom hade länsstyrelserna en stor konferens för 700 deltagare som alla var djupt engagerade i att arbeta med de här frågorna, att förebygga beroende och att förebygga död och ohälsa.

Vi skriver tydligt i betänkandet att deras insatser inte får stanna upp. De måste jobba på precis som de har haft för avsikt. Men de har då inte en skarp strategi från regeringen som stöd, för när propositionen kom innehöll den inga ska-krav. Det var överväganden om att göra det ena med det sjunde. Det är ju inget som man ute i landet, i arbetet i verkligheten med beroendesjukdomarna, kan bygga sin verksamhet på. Man har att arbeta vidare på den bas som man själv står på.

Vi vill alltså avslå detta och säger att regeringen skyndsamt måste komma tillbaka med ett skarpt förslag. Då kan regeringen använda sig av allt det vi har tagit upp, både i detta betänkande och i tidigare riksdagsbeslut och debatter som vi har haft.

Det här med att förebygga blir viktigt när vi inte vet vilka som fastnar i ett beroende. Då är det också viktigt att man använder sändare som man lyssnar till. Där vill jag upprepa erfarenheten från detta med att medicine studerande och också andra studerande inom hälso- och sjukvårdens yrken arbetar som sändare. De är lite äldre än dem som går på gymnasiet och på högstadiet men de blir lyssnade till genom den nära erfarenhet som de har av att vara unga. Det här är någonting som jag menar måste stimuleras.

Sedan finns här en rad detaljfrågor. Jag har jobbat med tobak hur länge som helst. Sedan jag fann att kvinnor som använde tobaksvaror, nikotin, löpte ökad risk för blodpropp under p-pillerbehandling har jag velat att man ska byta ordet "tobak" mot ordet "nikotin". Visst, det är en skillnad när det gäller lungcancer och risk om man röker eller använder snus. Men snuset är inte ofarligt. Det ger kärlförändringar. Snusar en gravid kvinna får det väntade barnet de här kärlförändringarna som vi inte vet hur de kommer att drabba barnet i form av ohälsa när det blir vuxet.

Det finns en rad olika saker här som jag skulle gå in på, men jag upprepar inte de fem tillkännagivandena som finns i betänkandet, för dem har andra läst upp. Men jag vill avsluta med att säga att jag har debatterat de här frågorna sedan 1988 när jag kom in i riksdagen, och till min bedrövelse har vi inte gjort några jättekliv framåt. Jo, vi har fått sprututbytesprogram och en del andra förbättringar, men det är inga jättekliv. Nu måste det till en skarp strategi som förändrar tillvaron för barn, ungdomar, föräldrar och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En förnyad strategi för politiken avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak och nikotin samt spel om pengar 2021-2025

Jag läste böckerna om Sara. Det är tre böcker där alla de tillkortakommanden som finns inom socialtjänsten men också inom hälso- och sjukvården visas. Det här får inte fortsätta.

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att Miljöpartiet står bakom samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Det kan vara bra att i en sådan här debatt påminna sig om att tobaksindustrin är en av världens kanske mest cyniska och mest korrumperade industrier. Man har under åren köpt och mutat forskare, politiker och domare världen över. Man har orsakat en för tidig död för miljontals människor. Varje reglering av cigaretter och andra tobaksprodukter har varit en kamp. Varje strävan efter sanning har så gott som alltid undergrävts.

Nu ligger tobaksindustrins fokus på att stoppa världens utvecklingsländer från att reglera tobak på samma sätt som har gjorts i exempelvis Sverige. Detta sker trots vetskapen om att många av dessa länder saknar en sjukvård för att ta hand om dem som skadas och att de sjukdomar som man orsakar med tobak tränger undan annan viktig vård som mödravård och vaccinering av barn. Därtill bidrar man till att undergräva demokratierna genom korruption.

Varför agerar då dessa företag på detta vis både i dag och historiskt? Svaret är lika enkelt som cyniskt: Det handlar om pengar. Tobak innehåller nikotin, vilket är den perfekta varan. Till en låg kostnad kan du göra dina kunder kemiskt beroende. Att dina kunder utvecklar cancer och hjärt-kärlsjukdomar är inte ett problem för den här industrin, utan det lämnas med varm hand över till skattebetalarna i de olika länderna att ta hand om.

Den här industrin har med tiden utvecklat sina produkter för att kunna lägga ut dimridåer, eller kanske snarare rökridåer, för att kunna fortsätta sälja sina produkter. Det handlar om allt från filter till så kallade lightcigaretter och från snus till portionssnus och nu också det så kallade vita snuset. I grunden är det såklart samma affärsidé: Introducera produkten så tidigt som möjligt och få dina kunder att skriva under ett kontrakt av kemiskt beroende så kommer pengarna att ticka in månad efter månad.

Fru talman! ANDTS-strategin lägger särskild vikt vid att skydda barn och unga mot skadliga effekter orsakade av alkohol, narkotika, dopning, tobak och nikotinprodukter samt nu också spel om pengar.

Skador bland barn och unga kan aldrig accepteras, och insatser för att skydda barn och unga mot eget eller andras skadliga bruk utgör en av de viktiga grunderna för regeringens ANDTS-strategi. Strategin handlar inte om att moralisera, utan den fokuserar på hur samhället på gruppnivå ska jobba med att förebygga, skademinimera och premiera en bättre folkhälsa, det vill säga hälsan på gruppnivå. De nationella ANDTS-strategierna har över tid fyllt en viktig och stödjande roll i sin funktion i arbetet med alkohol, narkotika och tobak runt om i landet. Strategierna har varit vägledande och ett viktigt verktyg i det lokala och nationella arbetet men också för civilsamhället.

Jag tycker att Systembolaget illustrerar detta på ett vackert sätt. Vi vet alla att alkohol har en rad negativa bieffekter med allt från cancer till våld i nära relationer. Systembolaget tillhandahåller alkohol men på ett ansvarsfullt sätt. Det är inte erbjudanden om att köpa tre och få en på köpet, och man har inte öppet till 23, utan det är balanserat.

De allra flesta tycker att den eventuella uppoffring vi som individer gör som tvingas att köpa vår alkohol på detta vis är ett pris som är värt att betala, för vi vet alla någonstans innerst inne vad priset för en oreglerad alkoholförsäljning är i form av en större social utslagning, barn som far illa och ökade sjukvårdskostnader. Vi som samhälle tjänar alltså på att alkoholkonsumtionen på gruppnivå hålls på rimliga nivåer.

Fru talman! Den gängse bilden av Sverige är att vi alltid har varit ett reglerat och lagstyrt land, men när det kommer till spel kan inget vara mindre sant. Vi har länge haft en total anarki på spelmarknaden. Nätkasinon har vuxit som svampar ur jorden så till den milda grad att det näst intill har varit en plåga att se en fotbollsmatch på grund av alla avbrott för reklam för diverse nätkasinon.

Medan övriga Norden tämligen snabbt tämjde denna bransch lät vi dessa företag ödelägga familj efter familj. Spelberoende är i dag ett folkhälsoproblem. Omkring 340 000 personer i Sverige har någon grad av spelberoende. 68 000 barn växer upp med spelberoende i sin familj. Här har vi dessutom att göra med en sjukdom som är starkt stigmatiserad och förknippad med stor skam.

Vi har nu något som kan likna en reglering. Med spellicensen har de värsta avarterna försvunnit, men mycket återstår. Regionerna står med nya kostnader för att behandla en ny grupp människor med beroendesjukdom. Kommunerna står med nya kostnader för den sociala utslagningen, skuldsanering med mera när man ska försöka lappa ihop familjer som hamnat i skuldträsket.

Därför är det nu bra att spel kommer in som en tydlig del inom ANDTS-strategin, för spel kan skapa samma typ av skadligt beroende som kemiska substanser.

Det är min övertygelse att samhället behöver markera ännu tydligare. En bransch som utan att tveka skickar erbjudanden med personliga bonusar till gravt spelberoende ska och bör få klart för sig att samhället inte tänker stilla se på när familjer och individer dras ned i avgrunden.

Fru talman! Under 2018 avled 903 personer i Sverige till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftning. Om man betänker att alla dessa personer har föräldrar, syskon, vänner och bekanta inser man att väldigt många människor berörs varje dag i Sverige. Att liv som vi hade kunnat rädda slocknar behöver brytas.

Fru talman! I våra grannländer avlider betydligt färre. Lägger man till alla dem som dör 10-15 år för tidigt på grund av vanliga behandlingsbara sjukdomar som inte upptäcks på grund av att man stämplas och stigmatiseras som missbrukare blir det svårt att ta in hela vidden. Det var tydligen Gandhi som myntade uttrycket "varje samhälle bör bedömas efter hur det behandlar sina mest utsatta". Människor med beroende och människor med samsjuklighet, det vill säga psykiska problem och beroende, tillhör våra allra mest utsatta.

Det är ingen hemlighet att jag och Miljöpartiet vill se en utvärdering av nuvarande narkotikapolitik. Vi har tydliga kongressbeslut i denna fråga. Långt innan frågan om sprutbytesprogram väcktes i den här kammaren drev Miljöpartiet dessutom den frågan samt att naloxon skulle vara tillgängligt i hela landet. I dag är det självklarheter i lågtröskelverksamheter för att öka överlevnaden.

Vi behöver dock få ett gediget underlag för att kunna utveckla politiken och minska dödligheten. Vid sidan av en utvärdering av nuvarande lagstiftning borde vi kanske titta på den historiska politiken och be om ursäkt. I fredags satt jag på LARO-mottagningen i Högsbo, i Göteborg, och pratade med en patient inom LARO-programmet. Han var en sådan medmänniska som av olika anledningar, av oss som inte gått i hans skor, brukar kallas för knarkare eller pundare men som nu lever ett värdigt och rikt liv med hjälp av läkemedelsbehandling. Han berättade hur vården eller snarare staten beslutat att vården skulle utformas när han sökte hjälp i början av 2000-talet. Då hade staten beslutat att en person med beroendesjukdom skulle ha två dokumenterade överdoser för att få vård. Ja, ni hörde rätt. Han sökte vård efter sin första överdos men fick svaret: Kom tillbaka efter din andra överdos.

Staten ville alltså att en person med beroendesjukdom mer eller mindre skulle ha båda fötterna i graven inte en utan två gånger innan man kvalade in för att få ta del av vården. Det säger en del om hur den svenska narkotikapolitiken och beroendevården har utvecklats. De kriterierna är dessbättre borta nu, med det säger en del om hur det varit.

Fru talman! Riksdagen har agerat vad gäller att utvärdera den nuvarande politiken. I det avseendet behöver det, enligt mig, inte tas fler initiativ. Enligt den information jag har bereder regeringen också för närvarande frågan och kommer inom kort att återkomma med en närmare beskrivning av utredningens uppdrag och direktiv.

Men oavsett beslut om en utvärdering behöver en utredare tillsättas. En utredning behöver författas. Den ska skickas ut på remiss. Och slutligen ska lagstiftningen eventuellt justeras och beslutas om. Det är en process som riskerar att ta flera år. Vi har inte år på oss för att få ned dödligheten. Vi behöver agera nu.

Regeringens proposition innehåller en tydlig nollvision när det gäller den narkotikarelaterade dödligheten. Den betonar utökad tillgänglighet till beroendevård, så att liv kan räddas och fler kan ta del av vård och evidensbaserade metoder, till exempel läkemedelsassisterad behandling.

Med det sagt yrkar jag återigen bifall till reservation 1.

Fru talman! Trots att ledamoten Attefjord överskred sin talartid med mer än 50 procent levererade han egentligen inga konkreta besked om vad Miljöpartiet vill göra på området. Jag tycker att ledamoten Attefjords inlägg i debatten sammanfattar väl problemet med hela propositionen. Den är tom på förslag på konkreta insatser för att nå det som sägs med de vackra orden, för att nå de vackra visioner och målsättningar som ledamoten Attefjord avslutade med: ett samhälle där ingen dör i narkotikarelaterad dödlighet och så vidare.

De konkreta insatserna lyser dock med sin frånvaro. Därför måste den här kammaren gång efter annan driva på för att det ska hända någonting, för att vi ska få till en strategi som blir ett verkligt och kraftfullt verktyg i arbetet framåt på det narkotikapolitiska området men också när det gäller det förebyggande arbetet i stort på området, som är så viktigt. Vi ser att det finns stora brister, och de behöver åtgärdas.

Hur man ska nå visionerna och målen måste ledamoten Attefjord och regeringen svara på. Men några sådana svar kom inte. Därför får ledamoten nu ytterligare två minuter för att svara på den frågan.

Jag vet att ledamoten Attefjord har ett stort engagemang i frågorna och har varit pådrivande, inte minst i den region som både ledamoten och jag kommer från, Västra Götaland. Därför är jag förvånad över att ledamoten när han kommer till riksdagen ger upp ambitionen att driva på för mer tillgänglig hälso- och sjukvård.

Personen som Attefjord träffade häromdagen och som var fast i opioidmissbruk möts inte längre av de kriterier som ledamoten förtjänstfullt redogjorde för. Däremot möts han av långa vårdköer. Moderaternas svar är att när man är beroendesjuk ska man få vård och inte mötas av en kölapp. Varför sa Miljöpartiet så sent som för två veckor sedan nej till tillkännagivandet om en förstärkt vårdgaranti?

Fru talman! Kanske till skillnad från ledamoten Hultberg har jag suttit och förhandlat om tillgång till och tillgänglighet när det gäller beroendesjukvård i Västra Götaland. Jag vet vilka frågor mitt parti har drivit, och jag vet vilka frågor ditt parti har drivit, Johan Hultberg. I svensk hälso- och sjukvård ska sjukvård ges efter behov. Människor med beroende har stora vårdbehov. Jag vet som sagt vad jag själv har drivit i de förhandlingarna, och jag vet vad resultatet blev efter diskussionerna med ledamöter från bland annat ditt parti. Det är någonstans skillnad på vad man säger här i kammaren.

Jag förde någon sorts streckräkning över antalet "vi moderater". Men det handlar ju inte om "vi moderater". Det är Johan Hultberg själv, inte "vi moderater" i resten av landet, som driver de här frågorna. Det är Johan Hultberg.

Fru talman! Ledamoten Attefjord tillmäter måhända mig som enskild ledamot lite väl stort inflytande. Jag representerar mitt parti och är stolt över att Moderaterna är med och driver fram en mer ambitiös, mer konkret politik på området.

Sedan är det rätt och riktigt att mitt parti har gjort en resa i de här frågorna, precis som svensk narkotikapolitik i stort har gjort en resa. Vi har gått från mycket av stigmatiserande mot en mer modern hälso- och sjukvård som möter de patienterna med respekt och med adekvata, bra vårdinsatser.

Fru talman! Jag konstaterar dock att vi har en bit kvar att resa. Det behövs mycket mer. Moderaterna har lagt fram konkreta och skarpa förslag i riksdagen och den här kammaren. Det är här jag agerar. Jag har inte möjlighet att påverka vad varje region gör. Men här driver vi moderater på för att vården ska bli mer tillgänglig, för ett starkt patientperspektiv i beroendevården, för att göra mer för att förebygga och sätta ljus på de stora områden som i dag är höljda i dunkel. Att vi inte vet hur många som har ett tungt injektionsmissbruk, hur många på nationell nivå som är i LARO-behandling eller hur vare sig behoven eller vården ser ut duger inte.

Varför säger då Miljöpartiet nej? Varför vill ni inte att vi kartlägger detta? Varför vill ni inte få på plats en förstärkt vårdgaranti?

Varför vill ni inte att vi ska ha en faktabaserad tobakspolitik som gör skillnad på olika produkter? Handen på hjärtat - även ledamoten Attefjord håller väl med om att det är enorm skillnad mellan röktobak och till exempel snus? En seriös politik måste ändå utgå från faktumet att det är mycket bättre att folk väljer att snusa framför att röka. Men med det förslag till målsättning som regeringen lade på riksdagens bord hade det varit bättre att två personer slutade snusa än att en person slutade röka. I min värld är det alltid viktigast att fokusera på minskad rökning.

Fru talman! Nu landade vi helt plötsligt i nikotinfrågan. Jag tänker att de flesta rökare som vill sluta röka - och det är väldigt många - inte vill ersätta ett beroende med ett annat, utan de vill bli fria. Det är lite grann som ledamoten Barbro Westerholm sa i sitt anförande: Det handlar om att man blir berövad en frihet genom att man blir slav under en substans som skapar ett beroende, nämligen nikotin.

Det viktiga är att vi jobbar både förebyggande och med insatser kring dem som vill sluta röka, tänker jag. Det är självklart superviktigt. Skadorna av tobaksrökning är såklart större, men det innebär inte att nikotin eller nikotinprodukter är ofarliga. Vi behöver ha lika mycket förebyggande åtgärder, och framför allt är det viktigt att barn och unga inte förleds in i eller riskerar ett livslångt beroende.

Fru talman! Jag måste säga att jag blev lika förvånad som ledamoten Hultberg när jag lyssnade på ledamoten Attefjords huvudanförande. Ledamoten beskriver nämligen väldigt väl den problematik som finns. Den är vi kristdemokrater väl medvetna om, och det är därför vi är så tydliga med att vi behöver en bra strategi - en strategi som faktiskt hjälper oss att minska det mänskliga lidandet, skadorna och de negativa effekter som finns i samhället kopplat till alla de bokstäver som finns i strategin.

Fru talman! Jag är nyfiken på vad ledamoten tycker är så väldigt bra i den här strategin. Ledamoten nämnde till exempel spel om pengar och att det är viktigt att vi förebygger och arbetar aktivt med det. Det är jag helt överens med honom om. Men varför skriver då regeringen i strategin att man "överväger" att uppdatera de förordningar som nu reglerar ANDT så att S:et inkluderas i dem? Borde inte regeringen säga att man "ska" uppdatera förordningarna så att alla bokstäver i strategin är inkluderade, fru talman?

Fru talman! Jag undrar också varför ledamoten röstar nej till ett kompetenscentrum för ANDTS-prevention. Det är oerhört viktigt att de som arbetar med de här frågorna ute i samhället får kunskap och får lära sig vilka metoder som faktiskt fungerar, när de ska användas och på vilket sätt de ska användas. Det är svårt att veta, och därför behövs ett nationellt ledarskap och ett kompetenscentrum som ger det stödet. Varför röstar ni nej, Nicklas Attefjord?

Fru talman! Tack för frågorna, ledamoten Pia Steensland!

Jag kan väl börja med hur vi kan se på strategi kontra konkreta förslag; den diskussionen har ju varit lite av en röd tråd i kritiken. Min syn är att en strategi inte ska styra i detalj. Den ska lite grann ge de breda penseldragen, och sedan kommer konkretiseringen när man jobbar med och bryter ned frågorna lokalt och regionalt: Hur blir de här målen relevanta? Hur ska vi möta dem utifrån den kontext vi har här och nu? Det kan ju vara väldigt olika beroende på om det rör sig om en kommun i Norrlands inland eller om det rör sig om en storstadskommun som Stockholms stad. Det tycker jag väl är svaret på frågan vad gäller konkretiseringen av strategin.

När det gäller den explicita frågan om kompetenscentrumet som tillhör STAD är det säkert en superbra inrättning och kunskapsnod - säkert state of the art - men jag vet inte om vi från riksdagens sida ska peka ut ett visst centrum. Det finns kanske fler kunskapscentrum, vad vet jag? Den frågan har inte heller berörts, det vill säga om vi ska detaljstyra exakt vilka kunskapscentrum som ska vara en del av en nationell strategi. Jag har inget emot att de skulle få ett uppdrag, men det kan lika gärna vara något annat centrum - jag vet inte.

Fru talman! Det Nicklas Attefjords parti röstade nej till är ett nationellt kompetenscentrum för ANDTS-prevention. Utskottet skriver att det skulle kunna utgå från STAD:s organisation, men ledamoten säger nej till att vi ska ha ett nationellt kompetenscentrum. Det strider mot det som ledamoten säger här nu, och det gör mig väldigt konfunderad över ledningen.

Sedan är frågan: Hur ska alla organisationer och samordnare ute i landet kunna få ledning av en strategi som innehåller så många överväganden? Regeringen har ju inte bestämt sig för vilken riktning man ska gå i gällande alla de här frågorna, så hur ska detta vara en ledning för dem som arbetar aktivt där ute? Ska de sedan ta egna beslut? "Ja, regeringen överväger detta, så då kanske vi också ska överväga det. Men ska vi göra det aktivt eller inte?"

Vi behöver en tydlig strategi som sätter ut riktningen, fru talman. Hur ska vi nå de här målen? Det är det som är det stora problemet här: Det finns ingen tydlighet. Det finns inga sätt som kommer att leda oss framåt. Det är därför utskottet säger nej. Tidigare direktören för Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning säger att han tycker att det är bra att socialutskottet röstade nej, för det är sämre att ha en dålig strategi än ingen alls.

Fru talman! Vad tänker ledamoten göra i den här situationen? Kommer ledamoten att arbeta aktivt för att vi ska ha en bra strategi som kan ge stöd åt alla de människor som far illa av de problem som är kopplade till bokstäverna i strategin?

Fru talman! Frågan kommer upp till beslut i morgon, och allt beror lite på vilket beslut riksdagen väljer att fatta. Mycket talar ju för att den här strategin inte kommer att gå igenom, och då gäller det. Då får man ta och kavla upp ärmarna och börja jobba utifrån de förutsättningar som finns parlamentariskt i och med det beslut som riksdagen fattar och se hur det ska hanteras tillbaka till regeringen. Det är väl så jag tänker att man får jobba. I nuläget är min bedömning att den strategi som regeringen har presenterat ser ut att kanske inte få majoritet i kammaren, och om den faller blir det ett nytt läge. Då får man börja jobba utifrån det läget. Det är väl så man gör, tänker jag.

Fru talman! Om jag hörde rätt tyckte ledamoten Nicklas Attefjord att det skulle bli väldigt besvärligt med en utredning - det tar tid, det ska tillsättas en utredare och så vidare. Hörde jag rätt? Det kan ju ha varit någonting annat han sa.

Vi har under dagen rabblat dödstal här i kammaren, och jag kan ta ett till exempel. Det finns en vetenskaplig artikel som är publicerad i Scandinavian Journal of Public Health, och enligt den har den totala dödligheten för unga vuxna i Sverige legat på samma nivå mellan 2000 och 2017, det vill säga en ganska hög nivå - medan den i resten av Europa har sjunkit med 42 procent. Föranleder inte det vissa tankegångar hos ledamoten om att man kanske borde göra någonting, typ utreda? Det undrar jag.

Jag ska också läsa upp följande: "En utredning av svensk narkotikapolitik bör undersöka vilka effekter kriminaliseringen av eget bruk tycks ha, och om det finns andra modeller som är mer i linje med en human narkotikapolitik. Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att valet inte står mellan en kriminalisering och en total legalisering, där narkotikan släpps fri på en öppen marknad. De flesta realistiska förslag handlar istället om en avkriminalisering, där drogbruk fortfarande är otillåtet men inte medför straffansvar utan leder till andra åtgärder så som råd och stöd till vårdsökande eller administrativa sanktioner. Det är viktigt att vi drar lärdom av erfarenheterna från andra länder för att utforma en modell som kan fungera i Sverige."

En gång kände jag Miljöpartiet som ett parti som stod i framkant, i varje fall i Stockholms stad när vi stred för sprutbyte. Jag vet inte var ni har hamnat i de här frågorna. Men jag vill väldigt gärna, fru talman, bli upplyst om det.

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för den frågan! Det möjliggör för mig att förtydliga. Jag får också be om ursäkt till fru talmannen för att jag kraftigt överskattade min förmåga att hålla min talartid i mitt anförande.

Det som jag ville poängtera var att det för mig är viktigt vi vidtar åtgärder här och nu för att få ned den narkotikarelaterade dödligheten. Det finns ett tydligt mål, det vill säga en nollvision, och det finns tydliga mål om ökad tillgänglighet till bland annat LARO-vård i ANDTS-strategin som finns på bordet.

När det gäller frågan om en utredning av den nuvarande narkotikapolitiken var min poäng att det kommer att ta tid innan den är klar. Jag vill jättegärna ha en sådan utvärdering och en utredning. Men jag vill också börja arbetet med att få ned dödligheten i morgon, eller för den delen i går. Det är mitt tydliga svar till ledamoten Rågsjö.

Fru talman! Dödligheten har legat väldigt högt väldigt länge. Det är inte så att den plötsligt i går visade sig vara hög. Det har funnits stora möjligheter för regeringen, och också för andra regeringar, att göra någonting mer radikalt.

Vi har från utskottets sida begärt en utredning. Man borde kunna göra flera saker samtidigt, inte sant? Om man samtidigt har en utredning som rullar kan man inte blåsa av allting annat, utan man kanske kan jobba.

Det viktiga är väl att se: Vad är det som har föranlett de höga dödstalen? Vad kan vi göra för att få ned dem? Jag tycker att det är alarmerande. Det är också alarmerande av en regering och av tidigare regeringar att ignorera alla de döda, deras familjemedlemmar och så vidare.

Man skickar ut en signal. Man brukar tala om signalpolitik. Den signal den här regeringen skickar ut, och ni sitter i regeringen, är lite: So what?

Nu har ni klämt in en mening om nollvision när det gäller dödsfall. Vi hade gärna sett något lite mer. Vi har från utskottet begärt en utredning och en utvärdering.

Det brev som vi fick i förra veckan från de mest prominenta forskarna i Sverige på området, som är absolut mest i framkant och de bästa personerna som jobbar med de här frågorna, tar upp den här typen av frågor.

Jag skulle önska att Miljöpartiet på olika sätt pushade för den här frågan, för den är viktig. Det har en gång i tiden varit Miljöpartiets fråga. Nu verkar den inte vara det.

Vi måste få ned dödsfallen. Man måste se till att man har bra behandling i Sverige. Det har vi inte heller. Så mycket kan göras. Man kan göra bra saker utifrån en bra strategi som borde ha legat på bordet, och man kan samtidigt ha en utredning. Jag förstår inte riktigt problemet. Både och skulle bli en alldeles underbar kombo, tror jag.

Fru talman! Jag ska vara jättetydlig. Jag säger både och. Vi behöver sätta igång utredningen. Den information jag har fått är att regeringen just nu tittar på utredningsdirektiven för att sätta igång den utredningen. Det är jättebra, check på det. Det är superbra. Bättre sent än aldrig, kan vi uppenbarligen tycka båda två.

Vi behöver likväl påbörja det andra arbetet. Det är att få Sveriges regioner att jobba med nollvisionen för narkotikarelaterad dödlighet och få ned den. De sitter ändå på nycklarna här. Det handlar om att vi måste öka tillgängligheten till bland annat LARO-behandlingen. Det är ändå inom den gruppen som den stora dödligheten är.

Man behöver egentligen inte vänta på detta. Det är också en fajt som jag uppfattar att Miljöpartiet tar när vi sitter i majoritet i varenda budgetförhandling. Det är grunddelen i svensk hälso- och sjukvård.

Vård ska ges efter behov. Har du samsjuklighet, beroendesjukdom och ditt beroende dessutom gäller opioider är det en extremt hög dödlighet. Då ska du ha vård i paritet till det behovet.

Fru talman! Det var väldigt intressant att få lyssna på Nicklas Attefjords beskrivning av verkligheten i Sverige och världen. Där kunde jag nog skriva under på det allra mesta. Men sedan blir man förvånad när man hör liknöjdheten med ANDTS-strategin, som bevisligen inte innehåller några konkreta förslag över huvud taget, trots att socialutskottet har drivit på och riksdagen har fattat beslut.

Det vore intressant att höra vad Miljöpartiet har för uppfattning i två av de mest centrala frågorna. Den ena handlar om: Vem ska ha huvudansvaret för behandling av människor med beroendesjukdomar?

Sverige skiljer ut sig. I stort sett inga andra länder har lagt det på socialtjänsten. Alla andra ser det som en del av sjukvården där sjukvården ska ha huvudansvaret för behandling och utredning, även om man förstås ska ha stöd från socialtjänsten.

Jag undrar: Vad har Miljöpartiet för syn på det? Är det så att Sverige bör låta sjukvården få huvudansvaret med stöd av socialtjänsten? Eller ska det vara som i dag att man betraktar det som någonting som socialtjänsten kan pyssla med?

Den andra avgörande frågan är hur man ser på utvärdering av den svenska narkotikalagstiftningen. Vi har sedan 1987 en lagstiftning som kriminaliserar beroendesjukdomen. Om man är beroende av narkotika är det i Sverige kriminellt.

Vi vet inte hur den lagen har slagit. Det kan vara så att den är förklaringen till att vi har förhållandevis få som är beroende av narkotika. Men det kan också vara förklaringen till att vi har en extremt hög överdödlighet.

Anser Miljöpartiet att lagen från 1987 ska utvärderas så att vi kan få svar på frågan om den är förklaringen till att närmare 1 000 människor dör eller om det är förklaringen till att vi tack och lov har ganska få narkotikaberoende?

Fru talman! Tack, ledamoten Anders W Jonsson, för frågorna!

Jag börjar med den första frågan om huvudmannaskapet. Miljöpartiets syn på detta är att det är hälso- och sjukvården som ska vara huvudman för beroendevården. Det är väl ändå en slutsats man kan dra. Det pågår nu en utredning för att reda ut allt som behöver redas ut för att flytta ett sådant huvudmannaskap.

Sedan finns det delar av beroendevården där socialtjänsten fortsatt kommer att spela en viktig roll. För att komma ut ur ett beroende behöver man hjälp med skuldsanering, bostad och en rad andra saker som socialtjänsten ändå borde vara det rimliga verktyget eller gränssnittet för att se till att man får hjälp.

När det gäller frågan om utvärdering talade jag i mitt anförande och också i några replikskiften om vår syn från Miljöpartiets sida. Jag personligen är väldigt angelägen om att få till stånd en sådan utvärdering. Vi har tydliga kongressbeslut på att en utvärdering av nuvarande lagstiftning ska göras.

Det är partiets linje i detta. Vi är regeringsunderlag, och ni är ett samarbetsparti till regeringen. Jag utgår från att vi kan föra en sådan diskussion och få igenom en bra och tydlig utredning för att kunna utvärdera nuvarande lagstiftning.

Fru talman! Den utredning som sitter ska titta på samsjukligheten. Den har inte ett specifikt uppdrag att faktiskt göra de förändringar som krävs för att regionerna ska ta över behandlingsansvaret. Sedan är det ett delat ansvar vad gäller många sjukdomstillstånd, inte minst inom psykiatrin. Det gäller demens och så vidare. Men huvudansvaret ska ändå ligga på regionerna. Det handlar om ett sjukdomstillstånd.

Jag ska vara lite mer tydlig vad gäller utvärdering. En enig riksdag har sagt att man ska utvärdera narkotikapolitiken. Folkhälsomyndigheten tycker också att man borde titta på kriminaliseringslagstiftningen från 1987/88 - det tycker dessutom SKR och ett antal framstående experter och forskare på området. Det märkliga blir då att båda de ansvariga statsråden, justitieministern och socialministern, säger: Nej, det ska vi över huvud taget inte utvärdera.

Jag betonar "utvärdera". Man vill alltså inte ens ha svar på frågan: Är det här förklaringen till att vi har en överdödlighet i Sverige? Närmare 1 000 unga människor får sätta livet till kanske på grund av brister i narkotikapolitiken.

Men jag tolkar ändå ledamoten Attefjords svar som att Miljöpartiet vill att även lagen från 1987/88 om kriminalisering av bruk av narkotika ska utvärderas. Om det är på det viset blir det desto mer anmärkningsvärt att man släpper fram ett regeringsbeslut och statsråd som faktiskt säger: Nej, den dörren är stängd. Det vill vi över huvud taget inte ta reda på.

Men jag hoppas att jag tolkar Nicklas Attefjord på rätt sätt, att han faktiskt står upp för detta och att regeringen ser till att tillsätta utredningen och sedan tittar på svaret: Vad är förklaringen till överdödligheten?

Fru talman! Tack, ledamoten Anders W Jonsson, för de förtydligade frågorna! Den information jag har är, som sagt, att regeringen nu tittar på hur man ska omhänderta det utskottsinitiativ som den här frågan härrör från, om att utvärdera gällande narkotikapolitik.

Jag har inte sett några färdiga skrivningar eller förslag på skrivningar. Jag har inte hört några namn på eventuella personer som ska leda utredningen och så vidare. Jag sitter inte i regeringen. Däremot ingår jag i ett parti som är underlag för regeringen. Det finns frågor om vad de olika statsråden har sagt och inte sagt i diverse sammanhang kopplat till detta. Jag tänker att det är rimligare att ställa en enkel fråga eller en interpellation till dem om hur de tänker omhänderta ett tydligt beslut från riksdagen i denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 juni.)